Byter blogg..
Det här med radbrytningar och annat verkar inte vilja jobba med mig längre, så jag bestämmer här och nu mig för att byta bloggaddress. Numera hittar ni mig på:
http://tebrand.tumblr.com
Annars är allt som vanligt. Läs när ni känner för det, kommentera gärna och ha det så trevligt!
PEACE!
The Return of the Hoffa
Hej mina damer, herrar och annat löst folk därute. Tebba is back in business. Det är nämligen så att jag precis som alltid när jag kör en storstadning av rummet hittar och dammar av min gamla utskrivna blogg över allt som hände 2007. Och varje gång så måste jag lägga ifrån mig både skurhinkar och dammsugaren för att dyka ner i mina nerskrivna minnen. Det är så fantastiskt härligt att läsa då det är många egentligen oförglömliga detaljer som susar tillbaka och gör en sådär underbart nostalgisk.
Jag har även fått höra en del spridda viskningar om att det finns en saknad över min slumrande blogg och framför allt så saknar jag den själv. Jag blir nästan arg på mig själv för att jag inte kan hålla det här skrivandet vid liv, och kanske allra mest nu när jag kanske upplever ett av det mest omvälvande kapitlet i mitt liv. Jag vet varför jag inte skriver, men vet samtidigt att jag kan göra någonting åt det.
Jag skulle vilja lova er och även mig själv att skriva oftare, och kanske hitta tillbaka till den där känslan jag hade gör bloggen för ett par år sedan. Jag är dock övertygad, att med löftet, kommer den där hemska pressen jag aldrig gillat. Men hur som helst, och efter en sedvanlig svamlande inledning så ska här bloggas igen. Tebba is helt enkelt Back!
Så vad har vi att erbjuda denna härligt snöfria decemberkväll? Ja eftersom det känns som år och dagar sen jag skrev senast så kan jag ju i princip prata om allt möjligt. Men det är väl smartast att börja någonstans.
Linköping, östgötaslättens pärla, har blivit mer och mer mitt hem, och till följd av det har den också blivit en vardag. Men det ska jag sägas att man börjar ta det mesta för givet, vilket faktiskt är ganska tråkigt, dock ganska förståeligt. Allt pluggande börjar gå på rutin. Man klagar inte längre på att man måste sitta sina åtta timmar om dagen utan dagsljus instängd i en byggnad som andas fängelsekorridorer. Man fasas inte länre över långa kompendier eller svåra uträkningar och det är knappt att man ens känner tentaångest. I och för sig så måste jag säga att just den här delen av det vardagliga faktiskt är rätt skönt. Jag har hittat min studiero ordentligt, vilket jag vet nu att jag inte hade under hela ettan. Dessutom så börjar man se slutet på allting, att man faktiskt är här för ett mål att nå en framgångsrik karriär.
Med detta följer dock att allt utanför skolan också börjar gå på rutin. Det är en känsla som tar över mig mer och mer och en känsla jag absolut inte uppskattar. Jag minns hur man förra året tog in allt med helt öppna sinnen och förälskade sig i den underbara studentkulturen. Kulturen finns kvar och den är fortfarande beundransvärd men den har tappat sin glans. En torsdag på Platå efter en tung skolvecka lockar mig inte alls längre, planerade utgångar blir nuförtiden mest organiserade förfester, och inte ens de stora kravallerna skänker mig samma upprymdhet som i våras.
Det känns som att jag, liksom Linkan, har tappat stinget. Jag låter veckorna gå, äter mina matlådor, sover och börjar om igen. Jag har liksom glömt bort att njuta av allt det jag för ett halvår sen kände va det roligaste jag visste. Och trots att jag vet att man alltid efter ett tag når en slags vardag i det man gör, så tycker jag det är tråkigt att det blivit så. Jag vill fortfarande en kall och grå måndagsmorgon se fram emot den där ljuvliga fredagsölen, uppladdningen inför en kväll fylld med oväntade samtal, studentikosa äventyr, och onödiga beställningar i baren.
Samtidigt tror jag att jag har en del av lösningen till problemet. Den här hösten har varit väldigt tuff. Efter en ganska trevande start med Associationsrätt (typ slå i en lagbok och flumma fram en åsikt) så hoppade vi tåget till Mikroekonomins grafiska värld. En tolv-poängskurs som aldrig tycktes sluta. Jag tror att det tog musten ur de flesta. Jag ska inte säga att det var fruktansvärt svårt, men det va så otroligt mycket att ta in, analysera och förstå och trots att man var beredd på ett helvete, så hann man aldrig riktigt hämta andan. Jag kuggade också tentan med ynka tre poängs marginal så det sänkte ju ens mentala motivation en smula. Dock har jag omtenta i den nu på måndag så jag hoppas att det ska gå vägen så man får en skön boost in i vårterminen.
Just nu läser vi annars Statistik B, en kurs som jag har väldigt splittrade känslor över. Kursen är väldigt luddig på det sättet att man gör en massa uträkningar utan att man egentligen förstår varför, och först när man rätat ut kanske 15 matematiska formler och får ett slutresultat, förstår vad man har statistiken till. Det här abstrakta är något som förvirrar, försvårar och försämrar ens motivation till kursen. Samtidigt har jag insett att jag faktiskt tycker matematik är rätt roligt. Jag tror faktiskt att oavsett på vilken nivå man befinner sig i matematikens värld, så är det kul när man förstår vad man ska göra och jag som på gymnasiet inte fattade speciellt mycket har nu lärt mig bra mycket mer än vad jag trodde jag skulle kunna, och då har jag också lärt mig att tycka om den komplexa tillvaron bland logaritmer, ekvationer och långa formler. Jag tror det är så att jag är rätt logiskt lagd i sinnet, och när man får se ett till synes olösligt problem lösas upp genom genomtänkta formler och geniala idéer så känns det riktigt skönt. Och jag tror det passar mig att det finns ett rätt svar på något.
Men oavsett det så är jag väldigt redo för ett kort men välbehövligt jullov från och med måndag eftermiddag. Att få komma ifrån plugget ett tag och komma hem till familjen och lugnet är precis vad jag behöver. Jag längtar till det meningslösa med att bara sitta en dag och inte göra någonting alls, mest kanske för att sedan kunna njuta av det man kallar meningsfullt, så som socialt umgänge, studier och drömmar.
Det är ju dock så att jag inte reser hemåt endast för att undvika livet. Det ska bejakas en del också. I skrivande stund planeras det för fullt för den glamourösa Snappersgalen, en festlig kväll värdig de trippla mästarna. Jag själv kommer agera som TM under kvällen och ser fram emot det väldigt mycket, mycket för att jag tycker en av höjdpunkterna med studentlivet är finsittningarna och nu får man vara med att anordna och hålla i egen mycket fin tillställning. Så min kostym är redo för en kväll i Snappersk anda, och jag tror inte någon som dyker upp den 26:e kommer gå därifrån besviken (eller nykter).
Annars väntar en ganska lugn jul med lite god mat och trevligt sällskap utan större överraskningar. Jag har tröttnat, eller kanske växt ifrån, julen och alla förväntningar. Jag har de senaste åren blivit väldigt less på just de här dagarna på året då allt förväntas vara på ett visst sätt. Jag förstår det underbara med att fira jul med sina allra närmaste men jag tycker pressen i att hitta de perfekta julklapparna, förväntningarna på den utsökta måltiden, vikten i att sitta klistrad framför teven klockan 15 för att se någon annan än Weise tända ett ljus.
Jag har samma känsla inför Nyår, Alla Hjärtans dag, Valborg och Midsommar. Jag skulle tycka det va sjukt coolt om man en medioker onsdag i April åt sill och potatis, kollade på tecknat, gav varandra saker de inte behöver, brände av raketer, och blev redlöst berusade. Den som är sugen på att ordna en sån kväll, kan kontakta mig så är jag med på det till 100%, men dessa märkta dagar i kalendern, de klarar jag mig utan. Jag kanske är cynisk, men jag blir ju gladare över en överraskning när det faktiskt är en överraskning.
Jag känner annars att jag hittils lyckats hålla i nån slags turkos (jag envisas med att jag inte gillar den röd) tråd i inlägget. Men tänkte väl att jag nu skulle hoppa över till någonting helt annat. För på gammalt sedvanligt vis är ju inte ett Tebrandskt inlägg på blogghimlen komplett utan lite Bajen-snack. Så jag ger er som alltid scrollat ner vid dessa kapitel en varning. För nu blir det en grönvit touch ett tag.
Det här är faktiskt ytterliggare en av anledningen till att jag känner saknad över bloggen. Bara för att jag flyttat till sydligare breddgrader så har inte min passion för Hammarby slocknat. Det berör mig fortfarande på ett sätt få saker kan göra. Men så här långt ifrån Södermalm och dess omkrets så är det svårt att hitta ordentliga kanaler att ventilera sig igenom. Det går liksom inte att prata om denna kultur med en Helsingborgssuporter eller blekingebo. Det är som att prata matematik med Margareta Sandstedt (sök på tuben för att förstå kopplingen). Det går liksom inte. Så här på bloggen kan jag nu igen skriva av mig om allt jag känner om min grönvita obevekliga kärlek.
Men som vanligt är det så mycket man går och bär på, det bubblar ordentligt under ytan utan att jag direkt kan sätta det i sanna ord. Jag bryr mig egentligen inte om att de blårandiga från nordöst väljer att spela 30 bortamatcher om året på en arena dom tror heter Stockholmsarenan. Ändå gnager det i mitt hjärta att det som för oss Bajare varit en stor dröm, en ny egen arena, nu ska befläckas med skadedjur som fyller det som Hammarby har jobbat fram med smuts. Jag vet att det är aningen banalt att kalla det skam, det är trots allt en arena det handlar om, och oavsett vad djurgårdarna försöker få det till, så kommer dom från och med 2013 att spela på vår hemmaplan, Nya Söderstadion. Men jag tycker det är skamfullt att en klubb utan en ordentlig klar lokal förankring, nu dessutom ska försöka ta över våran del av stan. Håll er där ni är, hitta nåt eget eller ruttna bort bäst ni vill. Men håll er ifrån Bajenland. För vad är nästa steg? Medlemskvällar på Kvarnen? Uppladning och marsch från Medis? Nej, gör om, gör rätt, för här har ni ingenting att hämta.
Sen är jag fruktansvärt osäker på vår nya tränare. Det luktar liksom Borken all over again. Det pratades så mycket om att få in rutin och någon som förstår Hammarby. Istället plockar vi in en nyrakad Amerikan som så vitt jag vet inte kan mycket om kulturen i Bajen. Men det får väl bära eller brista. Det kan ju knappast bli sämre än vad det sett ut sen vi sparkade TG. Om inte annat så får man höra klyschorna "En match i taget" och "Vi kom inte upp i nivå" på ett annat språk. Alltid något.
Nej jag har slutat varit så optimistisk inför säsongen som jag brukar vara. Nu vill jag se resultat innan jag pratar topp-placeringar och allsvenska kontrakt. Än så länge är Falkenberg hemma en svår match och än så länge räknar jag med 0 pinnar mot Degerfors. Visa att jag kan begrava de tankarna. Kämpa Hammarby!
Det kanske inte blev så mycket Bajen ändå. Men som jag sa så är det mycket som sipprar under ytan utan att jag kan få utlopp för allt jag känner. Jag antar att frustrationen som legat och grott inom mig i flera år nu liksom bofast sig där utan planer på att flytta. Det är väl så det är att va Bajare. Man får va glad åt det lilla. Vi spelar sista året på Söderstadion, vi har Stockholms genom tiderna största supporterförening och än går det vågor på Hammarby Sjö.
Jag börjar känna mig rätt klar för stunden med bloggandet, men en sista sak jag tänkte få med är en klassisk lista. Jag tänkte väl att temat får bli Hösten-11. Enkelt, brett och förhoppningsvis kul. Lite blandat med andra ord.
Höstens bästa: Herrmiddagen & Dammiddagen. Två fasansfullt roliga kvällar där The Mansion stod för förfest och mellanfest. Fantastiskt!
Höstens sämsta: För mycket som blivit vardag
Höstens jobbigaste: Mikroekonomi
Höstens måljubel: Ola Toivonens 3-2 mot Holland. Folk flög till höger och vänster i vårt vardagsrum. Oslagbart.
Höstens tagg: Förfesten innan Lusseballen. Vilket ös!
Höstens legend: Uwe Krupp. Med K
Höstens citat 1: "Idag mår man ju som en påse salta pinnar" - Makkie Karlsson
Höstens succé: The Mansion Radio
Höstens tabbe: 2 timmars sovande i trapphuset efter Lusseballen för att man glömt nycklarna var väl sådär.
Höstens citat 2: "Ni kan kalla mig Båten" - Emil Adamsson
Höstens skönsång: The lions sleep tonight i Drickes bastu. Magi.
Höstens snapsvisa: ÅÅÅÅÅh UWE KRUPP..
Höstens tagg 2: München Hoben.
Höstens succe 2: Hybr IS
Höstens öl: Stockholm festival. Eller?
Höstens namn: Kent Stake
Nej nu kommer jag inte på så mycket mer. Det är bättre jag tar en paus nu och försöker återkomma snart igen. Jag önskar jag kunde lova mig som nyårlöfte att skriva aktivt igen. Men tror inte på nyårslöften. Men jag hoppas jag kan kladda ner ett par rader snart igen. Det hoppas jag glädjer er lika mycket som det glädjer mig. Nu ska jag lugna ner mig med lite julmust och en bra film och tagga mentalt inför tentan imorn. Ända in i kaklet!
PEACE!
Jag ska börja med att säga att det är något fel som gör att jag inte får ordning på radbrytningarna. Jag ber så mycket om ursäkt. Ni får överseende med detta.
Hej mina damer, herrar och annat löst folk därute. Tebba is back in business. Det är nämligen så att jag precis som alltid när jag kör en storstadning av rummet hittar och dammar av min gamla utskrivna blogg över allt som hände 2007. Och varje gång så måste jag lägga ifrån mig både skurhinkar och dammsugaren för att dyka ner i mina nerskrivna minnen. Det är så fantastiskt härligt att läsa då det är många egentligen oförglömliga detaljer som susar tillbaka och gör en sådär underbart nostalgisk.
Jag har även fått höra en del spridda viskningar om att det finns en saknad över min slumrande blogg och framför allt så saknar jag den själv. Jag blir nästan arg på mig själv för att jag inte kan hålla det här skrivandet vid liv, och kanske allra mest nu när jag kanske upplever ett av det mest omvälvande kapitlet i mitt liv. Jag vet varför jag inte skriver, men vet samtidigt att jag kan göra någonting åt det.
Jag skulle vilja lova er och även mig själv att skriva oftare, och kanske hitta tillbaka till den där känslan jag hade gör bloggen för ett par år sedan. Jag är dock övertygad, att med löftet, kommer den där hemska pressen jag aldrig gillat. Men hur som helst, och efter en sedvanlig svamlande inledning så ska här bloggas igen. Tebba is helt enkelt Back!
Så vad har vi att erbjuda denna härligt snöfria decemberkväll? Ja eftersom det känns som år och dagar sen jag skrev senast så kan jag ju i princip prata om allt möjligt. Men det är väl smartast att börja någonstans.
Linköping, östgötaslättens pärla, har blivit mer och mer mitt hem, och till följd av det har den också blivit en vardag. Men det ska jag sägas att man börjar ta det mesta för givet, vilket faktiskt är ganska tråkigt, dock ganska förståeligt. Allt pluggande börjar gå på rutin. Man klagar inte längre på att man måste sitta sina åtta timmar om dagen utan dagsljus instängd i en byggnad som andas fängelsekorridorer. Man fasas inte länre över långa kompendier eller svåra uträkningar och det är knappt att man ens känner tentaångest. I och för sig så måste jag säga att just den här delen av det vardagliga faktiskt är rätt skönt. Jag har hittat min studiero ordentligt, vilket jag vet nu att jag inte hade under hela ettan. Dessutom så börjar man se slutet på allting, att man faktiskt är här för ett mål att nå en framgångsrik karriär.
Med detta följer dock att allt utanför skolan också börjar gå på rutin. Det är en känsla som tar över mig mer och mer och en känsla jag absolut inte uppskattar. Jag minns hur man förra året tog in allt med helt öppna sinnen och förälskade sig i den underbara studentkulturen. Kulturen finns kvar och den är fortfarande beundransvärd men den har tappat sin glans. En torsdag på Platå efter en tung skolvecka lockar mig inte alls längre, planerade utgångar blir nuförtiden mest organiserade förfester, och inte ens de stora kravallerna skänker mig samma upprymdhet som i våras.
Det känns som att jag, liksom Linkan, har tappat stinget. Jag låter veckorna gå, äter mina matlådor, sover och börjar om igen. Jag har liksom glömt bort att njuta av allt det jag för ett halvår sen kände va det roligaste jag visste. Och trots att jag vet att man alltid efter ett tag når en slags vardag i det man gör, så tycker jag det är tråkigt att det blivit så. Jag vill fortfarande en kall och grå måndagsmorgon se fram emot den där ljuvliga fredagsölen, uppladdningen inför en kväll fylld med oväntade samtal, studentikosa äventyr, och onödiga beställningar i baren.
Samtidigt tror jag att jag har en del av lösningen till problemet. Den här hösten har varit väldigt tuff. Efter en ganska trevande start med Associationsrätt (typ slå i en lagbok och flumma fram en åsikt) så hoppade vi tåget till Mikroekonomins grafiska värld. En tolv-poängskurs som aldrig tycktes sluta. Jag tror att det tog musten ur de flesta. Jag ska inte säga att det var fruktansvärt svårt, men det va så otroligt mycket att ta in, analysera och förstå och trots att man var beredd på ett helvete, så hann man aldrig riktigt hämta andan. Jag kuggade också tentan med ynka tre poängs marginal så det sänkte ju ens mentala motivation en smula. Dock har jag omtenta i den nu på måndag så jag hoppas att det ska gå vägen så man får en skön boost in i vårterminen.
Just nu läser vi annars Statistik B, en kurs som jag har väldigt splittrade känslor över. Kursen är väldigt luddig på det sättet att man gör en massa uträkningar utan att man egentligen förstår varför, och först när man rätat ut kanske 15 matematiska formler och får ett slutresultat, förstår vad man har statistiken till. Det här abstrakta är något som förvirrar, försvårar och försämrar ens motivation till kursen. Samtidigt har jag insett att jag faktiskt tycker matematik är rätt roligt. Jag tror faktiskt att oavsett på vilken nivå man befinner sig i matematikens värld, så är det kul när man förstår vad man ska göra och jag som på gymnasiet inte fattade speciellt mycket har nu lärt mig bra mycket mer än vad jag trodde jag skulle kunna, och då har jag också lärt mig att tycka om den komplexa tillvaron bland logaritmer, ekvationer och långa formler. Jag tror det är så att jag är rätt logiskt lagd i sinnet, och när man får se ett till synes olösligt problem lösas upp genom genomtänkta formler och geniala idéer så känns det riktigt skönt. Och jag tror det passar mig att det finns ett rätt svar på något.
Men oavsett det så är jag väldigt redo för ett kort men välbehövligt jullov från och med måndag eftermiddag. Att få komma ifrån plugget ett tag och komma hem till familjen och lugnet är precis vad jag behöver. Jag längtar till det meningslösa med att bara sitta en dag och inte göra någonting alls, mest kanske för att sedan kunna njuta av det man kallar meningsfullt, så som socialt umgänge, studier och drömmar.
Det är ju dock så att jag inte reser hemåt endast för att undvika livet. Det ska bejakas en del också. I skrivande stund planeras det för fullt för den glamourösa Snappersgalen, en festlig kväll värdig de trippla mästarna. Jag själv kommer agera som TM under kvällen och ser fram emot det väldigt mycket, mycket för att jag tycker en av höjdpunkterna med studentlivet är finsittningarna och nu får man vara med att anordna och hålla i egen mycket fin tillställning. Så min kostym är redo för en kväll i Snappersk anda, och jag tror inte någon som dyker upp den 26:e kommer gå därifrån besviken (eller nykter).
Annars väntar en ganska lugn jul med lite god mat och trevligt sällskap utan större överraskningar. Jag har tröttnat, eller kanske växt ifrån, julen och alla förväntningar. Jag har de senaste åren blivit väldigt less på just de här dagarna på året då allt förväntas vara på ett visst sätt. Jag förstår det underbara med att fira jul med sina allra närmaste men jag tycker pressen i att hitta de perfekta julklapparna, förväntningarna på den utsökta måltiden, vikten i att sitta klistrad framför teven klockan 15 för att se någon annan än Weise tända ett ljus.
Jag har samma känsla inför Nyår, Alla Hjärtans dag, Valborg och Midsommar. Jag skulle tycka det va sjukt coolt om man en medioker onsdag i April åt sill och potatis, kollade på tecknat, gav varandra saker de inte behöver, brände av raketer, och blev redlöst berusade. Den som är sugen på att ordna en sån kväll, kan kontakta mig så är jag med på det till 100%, men dessa märkta dagar i kalendern, de klarar jag mig utan. Jag kanske är cynisk, men jag blir ju gladare över en överraskning när det faktiskt är en överraskning.
Jag känner annars att jag hittils lyckats hålla i nån slags turkos (jag envisas med att jag inte gillar den röd) tråd i inlägget. Men tänkte väl att jag nu skulle hoppa över till någonting helt annat. För på gammalt sedvanligt vis är ju inte ett Tebrandskt inlägg på blogghimlen komplett utan lite Bajen-snack. Så jag ger er som alltid scrollat ner vid dessa kapitel en varning. För nu blir det en grönvit touch ett tag.
Det här är faktiskt ytterliggare en av anledningen till att jag känner saknad över bloggen. Bara för att jag flyttat till sydligare breddgrader så har inte min passion för Hammarby slocknat. Det berör mig fortfarande på ett sätt få saker kan göra. Men så här långt ifrån Södermalm och dess omkrets så är det svårt att hitta ordentliga kanaler att ventilera sig igenom. Det går liksom inte att prata om denna kultur med en Helsingborgssuporter eller blekingebo. Det är som att prata matematik med Margareta Sandstedt (sök på tuben för att förstå kopplingen). Det går liksom inte. Så här på bloggen kan jag nu igen skriva av mig om allt jag känner om min grönvita obevekliga kärlek.
Men som vanligt är det så mycket man går och bär på, det bubblar ordentligt under ytan utan att jag direkt kan sätta det i sanna ord. Jag bryr mig egentligen inte om att de blårandiga från nordöst väljer att spela 30 bortamatcher om året på en arena dom tror heter Stockholmsarenan. Ändå gnager det i mitt hjärta att det som för oss Bajare varit en stor dröm, en ny egen arena, nu ska befläckas med skadedjur som fyller det som Hammarby har jobbat fram med smuts. Jag vet att det är aningen banalt att kalla det skam, det är trots allt en arena det handlar om, och oavsett vad djurgårdarna försöker få det till, så kommer dom från och med 2013 att spela på vår hemmaplan, Nya Söderstadion. Men jag tycker det är skamfullt att en klubb utan en ordentlig klar lokal förankring, nu dessutom ska försöka ta över våran del av stan. Håll er där ni är, hitta nåt eget eller ruttna bort bäst ni vill. Men håll er ifrån Bajenland. För vad är nästa steg? Medlemskvällar på Kvarnen? Uppladning och marsch från Medis? Nej, gör om, gör rätt, för här har ni ingenting att hämta.
Sen är jag fruktansvärt osäker på vår nya tränare. Det luktar liksom Borken all over again. Det pratades så mycket om att få in rutin och någon som förstår Hammarby. Istället plockar vi in en nyrakad Amerikan som så vitt jag vet inte kan mycket om kulturen i Bajen. Men det får väl bära eller brista. Det kan ju knappast bli sämre än vad det sett ut sen vi sparkade TG. Om inte annat så får man höra klyschorna "En match i taget" och "Vi kom inte upp i nivå" på ett annat språk. Alltid något.
Nej jag har slutat varit så optimistisk inför säsongen som jag brukar vara. Nu vill jag se resultat innan jag pratar topp-placeringar och allsvenska kontrakt. Än så länge är Falkenberg hemma en svår match och än så länge räknar jag med 0 pinnar mot Degerfors. Visa att jag kan begrava de tankarna. Kämpa Hammarby!
Det kanske inte blev så mycket Bajen ändå. Men som jag sa så är det mycket som sipprar under ytan utan att jag kan få utlopp för allt jag känner. Jag antar att frustrationen som legat och grott inom mig i flera år nu liksom bofast sig där utan planer på att flytta. Det är väl så det är att va Bajare. Man får va glad åt det lilla. Vi spelar sista året på Söderstadion, vi har Stockholms genom tiderna största supporterförening och än går det vågor på Hammarby Sjö.
Jag börjar känna mig rätt klar för stunden med bloggandet, men en sista sak jag tänkte få med är en klassisk lista. Jag tänkte väl att temat får bli Hösten-11. Enkelt, brett och förhoppningsvis kul. Lite blandat med andra ord.
Höstens bästa: Herrmiddagen & Dammiddagen. Två fasansfullt roliga kvällar där The Mansion stod för förfest och mellanfest. Fantastiskt!
Höstens sämsta: För mycket som blivit vardag
Höstens jobbigaste: Mikroekonomi
Höstens måljubel: Ola Toivonens 3-2 mot Holland. Folk flög till höger och vänster i vårt vardagsrum. Oslagbart.
Höstens tagg: Förfesten innan Lusseballen. Vilket ös!
Höstens legend: Uwe Krupp. Med K
Höstens citat 1: "Idag mår man ju som en påse salta pinnar" - Makkie Karlsson
Höstens succé: The Mansion Radio
Höstens tabbe: 2 timmars sovande i trapphuset efter Lusseballen för att man glömt nycklarna var väl sådär.
Höstens citat 2: "Ni kan kalla mig Båten" - Emil Adamsson
Höstens skönsång: The lions sleep tonight i Drickes bastu. Magi.
Höstens snapsvisa: ÅÅÅÅÅh UWE KRUPP..
Höstens tagg 2: München Hoben.
Höstens succe 2: Hybr IS
Höstens öl: Stockholm festival. Eller?
Höstens namn: Kent Stake
Nej nu kommer jag inte på så mycket mer. Det är bättre jag tar en paus nu och försöker återkomma snart igen. Jag önskar jag kunde lova mig som nyårlöfte att skriva aktivt igen. Men tror inte på nyårslöften. Men jag hoppas jag kan kladda ner ett par rader snart igen. Det hoppas jag glädjer er lika mycket som det glädjer mig. Nu ska jag lugna ner mig med lite julmust och en bra film och tagga mentalt inför tentan imorn. Ända in i kaklet!
PEACE!
...
Det har gått ett år.
Jag sitter här och tänker på allt jag vill skriva. Det finns så mycket jag vill säga, men inga ord formulerar sig så bra. Dina minnen lever i mitt inre, denna natt är dom mer levande än vanligt. Men oavsett hur mycket jag försöka uttrycka, så låter dom aldrig lika bra som i mitt huvud. Så därför, det enda jag vill säga är..
"..Fan, tänk det här istället, du och jag, hämtar lite daamer, sticker iväg till berget, klipper solnedgången, det blir ju skitnajjs."
Det har gått ett år. Jag hoppas innerligt att du hittat din plats <3
Jag sitter här och tänker på allt jag vill skriva. Det finns så mycket jag vill säga, men inga ord formulerar sig så bra. Dina minnen lever i mitt inre, denna natt är dom mer levande än vanligt. Men oavsett hur mycket jag försöka uttrycka, så låter dom aldrig lika bra som i mitt huvud. Så därför, det enda jag vill säga är..
"..Fan, tänk det här istället, du och jag, hämtar lite daamer, sticker iväg till berget, klipper solnedgången, det blir ju skitnajjs."
Det har gått ett år. Jag hoppas innerligt att du hittat din plats <3
Fartfyllt
Hej mina vänner. Vårterminen närmar sig sitt slut och jag har i skrivande stund lite drygt två veckor kvar innan jag får sommarlov. En vårtermin som bjudit på väldigt mycket upplevelser och erfarenheter, men även känslomässiga up and downs. Men nu när jag sitter här och känner suget att kladda ner en slags sammanfattning av våren så är det ändå alla festligheter som ploppar upp i huvudet. Dels för att det självklart är det allra roligaste med att plugga här i Linkan, men också för att en sammanfattning av plugg och känslomässiga nergångar inte riktigt är lika kul att läsa om senare, och kanske inte för er heller. Så håll i den tanken att jag faktiskt emellanåt pluggar hårt och att livet inte alltid är en fest så släpper jag här min topp-10 lista över vårens absoluta höjdpunkter utanför själva studierna. Vi börjar nerifrån...
10 - Nolle-P Reunion: I mitten av januari var det dags för att för en kväll gå tillbaka till hur allt började, när vi som Nollor dundrade in i Linkans studentliv med allt var det innebar. Med en sittning för alla som var med under dessa två veckor förgyllde vi en kväll med ljuva gyckel, mängder med ramsor, hesa röster och givetvis ljummen tuborg. Detta skulle förutom att vara en härlig reunion också vare en naturlig Kickoff för vårterminen. Dock hade ju våran klass kört igång redan veckan innan (mer om det senare) och kanske är det just det som gör att denna kväll inte placerar sig högre upp än på tionde plats. Det kan också vara så att det va ett tag sen nu och att minnena sviker en del. Men det jag minns är i alla fall en riktigt härlig förfest i sann Grupp 2-anda hos Jacob, där vi hittade på nya ramsor att sjunga under kvällen, ramsor som gjorde succe på alla möjliga sätt. Efter sittningen på Folkungaskolan så intogs Flamman, ett ställe det inte går att ha tråkigt på och givetvis blev det dans tills stängning. Det kanske inte riktigt blev vad man hade förväntat sig, men att säga att kvällen var dålig för det, det är en ren lögn.
9 - Suntrip: Jag vet inte hur mycket ni vet om Linkans traditioner men den kanske allra största skulle jag nog vilja utse Kravallerna till. Kravall betyder Krav på overall och är fester titt som tätt på skolan där alla klär upp sig i sina fina overaller i olika färger beroende på vilket program man går. Våra overaller vart oändligt försenade och anlände först i slutet på januari vilket gjorde att vi fick vänta länge innan premiären. Nu några månader senare känns overallen välanvänd och en av de bästa kravallerna på året var Suntrip. Mycket tack vare att det blev en dubbelfest med full fart mest hela tiden. Så denna torsdag nån gång i början på Mars var det då Kravall som inleddes med förfest till Hockey i Cloetta Center där vi såg AIK vinna över LHC. Sen bar det av till Kårallen för stor fest. Tyvärr va jag aningen trött efter den långa förfesten så jag orkade inte riktigt hålla hela kvällen och det är faktiskt min enda plump i protokollet när det gäller att stanna till Stad i Ljus på en kravall.
Som tur va så var ju lördagen denna helg också vigd till fest då det ofta i samband med Kravaller är ytterliggare en fest med någon artist som uppträder vilket brukar vara väldigt roligt. Denna gång var det Daniel Adams-Ray vilket gjorde vårt tagg väldigt spårat. Även om detta inte va den riktiga kravallen den här helgen så var det nästan kravall-stämning av andra anledningar under konserten och vi hoppade och skrek oss rejält svettiga. Nu skulle jag inte påstå att Adams-Ray är min absoluta favorit men att låtarna han gjort skapar ett rejält drag, det är det inget snack om och jag kommer ihåg att jag cyklade hem väldigt nöjd efter den kvällen, och helgen.
8 - Goldfever: Ytterliggare en kravall fast i detta fall är det nog undantaget som bekräftar regeln då overall inte gäller. Istället är det traditionen med 70-tals tema som gäller och det lockade inte mig direkt till en början. Det som istället gjorde mig taggad, och senare också gjorde kvällen väldigt minnesvärd va att Crippa och Niffää kom på besök. Det var också dagen efter vår kanske svåraste tenta i år så att dränka ångesten från den var inga problem.
Trots att förfesten blev ovanligt lugn lyckades vi bli så pass sugna på fest att vi gick och sjöng oavbrutet under den halvtimmes promenaden till Kårallen och väl där sprang vi runt och pratade med, ja nästan alla. Det var också riktigt kul att se alla som verkligen gått in för temat vilket kanske är mitt bästa minne den kvällen, att bara titta på folk. Annars var det en rätt kul grej att vi på förfesten fick dra lappar med olika uttryck man skulle upprepa under kvällen. Jag fick "Fan, jag känner igen dig, har du vart med i en Porrfilm?" Man kanske känner att det inte är den lättaste repliken att dra men efter några bira så gick den varm kan jag säga. OCh jag hade väl nästan väntat mig en örfil eller två men istället blev det en perfekt ingång till många sköna och öförglömliga samtal. Så kan det gå. Nej vädligt kul kväll som slutade med att jag och Niffää mer eller mindre tvingade åt oss en soffplats hos en tjej i vår klass för att vi inte orkade gå hem. Men va gör man inte.. Crippa? Försvunnen...
7 - Valborg: Efter en månad där jag kände mig långt ifrån toppform hade jag nu hittat tillbaka till en motivation för Linkan igen, mycket tack vare en lyckad resa till Berlin på påsklovet. Men på grund av, eller så här i efterhand tack vare, mitt otagg innan så hade jag inte brytt mig om att styra några planer för Valborg. Så jag tänkte att det blir en lugn helg i Linkan eftersom dom flesta letat sig till Uppsala eller Lund. Dock så blev det helt andra bullar när jag insåg att det ändå var många som stannat kvar i Linkan, så helt plötsligt satt vi och drack öl i Trädgårdsföreningen under gassande sol med en biljett fixad till kvällens kravall "Akuten". Däremellan hann vi att hoppa runt på säkert 4 olika förfester och när kvällen summerades på Donken vid halv 4-snåret så skulle jag nog vilja påstå att jag hade varit med om min roligaste Valborg hittills. Jag tror att det va den spontana och avslappnade stämningen som gjorde det. Alla vi som var kvar kände att det fick bli som det blev och jag som alltid älskat just spontanitet njöt hela dagen. Att man dessutom festade i 15 timmar gjorde ju inte saken sämre..
6 - SOF: SOF (StudentOrkesterFestivalen) anordnas vartannat år i Linköping och är en tredagarsfest med studentorkestrar fårn hela världen, ett vädligt stort fetivalområde, med öltält, hoppborg, laserdome, bollhav och andra sjuka saker. Jag tyckte innan att detta var överdrivet haussat (Vi fick köa 26 timmar för biljetter) men om sanningen ska fram så blev det självklart en mycket lyckad helg. Dock skulle jag nog säga att det inte riktigt var festivalens förtjänst i sig, utan det faktum att allt vi gjorde runtomkring vart riktigt mysigt. Torsdagen inleddes på Torsdagskröken i skolan, varav vi sen rörde oss till Irrblosset där vi utanför på gräsmattan drack öl och försökte tagga till. Vid det här laget hade vi fortfarande inte riktigt fattat vad det hela handlade om så det var med en aning försiktighet vi lät alkoholen berusa våra sinnen. Väl på området insåg vi sen allt jobb som låg bakom och att bara sitta och supa in stämningen i ett öltält större än partytältet på Camp Sweden i Östterrike 2008, var riktigt härligt. Musiken? Nja, men det gjorde inte alls något.
På fredagskvällen var tagget betydligt bättre och inleddes med en brännbollsmatch som blev kanske var den minst seriösa jag spelat i mitt liv, mycket tack vare att bollen delades nästan mitt itu efter första slaget. Men det blev starten på en intressant förfest där jag träffade en mängs nya människor som faktiskt pluggar Ekonom som jag inte av någon anledning inte pratat med än. Tyvärr lyckades jag cykla ifrån min jacka så efter någon timme på festivalområdet senare så började jag frysa något otroligt, så jag var tvungen att slänga in handduken hyfsat tidigt. Men fram tills dess, var kvällen riktigt intressant.
Lördagen var ändå helgens höjdpunkt där vi på dagen tittade på den långa Kårtegen genom stan från en gräsplätt utanför Jacob. Det var liksom skönt att sitta där med en öl i handen och låta festen komma till oss. Det va ju inte det roligaste jag sett i mitt liv men tog man det för vad det var så var det definitivt värt det. Eftermiddagen och kvällen fortsatte med grillning och häng utanför Irrblosset och innan vi drog iväg till SOF så hann det braka loss hemma hos Oskar med sång och ramsor med hög volym. Och kanske var det just det att detta kändes som den absoluta höjfpunkten på kvällen, man aldrig riktigt orkade tagga till på festivalområdet sen, och det blev en ganska tidig kväll igen.
Många har i efterhand talat om att SOF var ett fiasko, att det var sjukt överskattat och ett slöseri på pengar. Jag väljer istället att se det som att helgen var väldigt annorlunda, oftast ytterst mysig och trevlig runtomkring och något jag definitivt kommer minnas och prata om länge.
5 - ELINpiaden: ELIN är ju som jag nog säkert berättat ekonomernas förening och ELINpiaden är ekonomernas stora sommarfest där det på fredagen slås på stort med norra Europas största togafest på Kårallen. På lördagen är det de Elinpiska spelen med tävlingar hela dagen i närheten av skolan för att på lördagskvällen avslutas med en finsittning för alla de tävlande lagen. Jag kände att det var dags att verkligen gå in för det hela och köpte tillsammans med Karlstad, Sofia och Frida ett lagpaket där det förutom deltagande i tävlingen och finsittningen också ingick en togasittning innan togafesten på fredagen.
Togasittningen var kort men väldigt intensiv, och var en så kallad fulsittning där fokus ligger på att allt är lite mer spårat. I vanliga fall brukar detta innebära matkrig med har tyvärr förbjudits av för mig oklar anledning. Nu gjorde inte det så mycket då vi istället fick höra absolut icke rumsrena gyckel, vi sjöng och slog i bordet och hann knappt med att äta. Det styrdes mellanfest och sedan fullt ös på kårallen, och det är verkligen kul att se närmare tusen personer springa runt och dansa i lakan. Det är speciellt, väldigt speciellt. Dessutom hade det smällts upp en stor hoppborg inne i matsalen på skolan, och jag kan ju säga till er, att det är omöjligt att i ett lakan och väldigt berusad hoppa hoppborg, men det är fan så roligt också.
Tävlingen på lördagen blev också en form av episkt och då framförallt för alla teman på alla lagen, Det va allt ifrån Flamingos till Ninjas och tyska sexslavar. Vårat lag gick åt ett lite annat håll och klädde oss som kritor. Det är svårt att förklara här hur det såg ut så mitt förslag är att snoka runt på Facebook efter bilder.
Tävlingen bestod i en trekamp med Sumo-capture-the-flag, Bungry-run och en upplåsbar hinderbana och gick käpprätt åt skogen för våran del. Nu handlade det ju självklart inte om att vinna, utan om att dricka öl och vin och mest hoppa runt som ett barn igen. Väldigt väldigt roligt. Ett bra minne är när vi stormar in i våra kritdräkter på Donken och får spontana applåder från familjerna därinne.
Finsittningen på kvällen var en värdig avslutning på helgen med stand up, gyckel och fantastisk god mat och som avrundandes med dans i kostymer tills Stad i Ljus ljöd i lokalen. Det va 48 timmar som ligger varmt i hjärtat och som förmodligen kommer ligga kvar där väldigt länge.
4 - Vårruset: En helt vanlig lördag direkt efter jullovet, blev till en annorlunda fest som hölls hemma hos oss i The Tannefors Mansion. Vi som bor här plus Makkie (Även kallat The Tannerfors Crew) styrde ihop en seriöst anordnad fest för alla i Grupp 2 som den ultimata kickoffen för vårterminen. Och istället för att bara stå för musik och plats för folk att dricka så gick vi hela vägen och skapade en helkväll, med uppdrag, filmer, quiz, fulvinståg och mycket annat. Vi gjorde för en kväll om vårt hem till en dunkande nattklubb och jag tror att de flesta i vår klass hade sjukt kul. Det pratas i alla fall mycket om att vi måste göra detta till en tradition och det finns ingenting i mig som vill något annorlunda. Det va riktigt kul att få va med och skapa hela festen och dessutom få se det väldigt lyckat. Tyvärr är filmen vi spelade in som ett intro till festen aningen för vågad för att släppas officiellt men tittar ni förbi i Linkan nån gång ska vi nog kunna ordna en visning. För den är bra, väldigt bra. Precis som hela kvällen.
3 - Overallsinvigningen: När man får overallerna i denna stad säger traditionen att den behövs invigas. Det går till så att man smutsar ner det så till den milda grad att den inte går att få helt återställd, för att sedan tvättas en gång, och sen aldrig mer. De fläckar man får efter det ska sitta där som ett minne.
Vår invigning hölls först i Mars då snön låg kvar alldeles för länge, men det gjorde också att det var lerigare och grisigare ute i skogarna än jag tror någon förväntade sig. Att kasta sig runt i leran kanske inte låter som det mest glamourösa men till det hjälpte fulvinet till att släppa lös de små galna ungarna i oss. Vi gick på en runda där vi skulle utföra olika uppdrag, (Alla handlade om att på något sätt ta sig fram på marken), och vid varje station fick vi flera glas fulvin att berusa oss till. Till en början så fanns det nog dom som höll tillbaka en del, men efter ungefär halva rundan hade allas hämningar släppt och den ena lerhögen efter den andra bildades. Det badades i kärr och hölls brottningsmatcher lite överallt. På facebook finns ett minne förevigat på film där vi sitter mitt i skogen framför Players och sjunger "When you say nothing at all" varken i takt eller ens nästan vackert, men det säger allt om hur ingen brydde sig om hur mycket man skämde ut sig, eller hur man såg ut, och det gör dagen till en av de bästa på hela året. Mitt annars kanske tydligaste minne är mitt ärr vid ögonbrynen efter att jag halkat i leran och slagit i en sten. Kvällen slutade omtumlad men väldigt lycklig på Akuten. Jag klarade mig från stygn men fick en hel del kommentarer i skolan dagen efter. Men det vare värt. Det är svårt att ha roligare.
2 - UK: UK är en utekravall (därav namnet UK=UteKravallen) och hålls utanför Kårallen på skolan. Detta är för mig den abslout roligaste kravallen det här året och det mycket tack vare att det kändes som att alla var där. På skolan intogs det öl under dagen för att sedan förflytta oss till den så kallade Märkesbacken där det anordnades stillettrace, en staffett där alla deltagande (tjejer som killar) skulle springa i högklackat. Väldigt annorlunda och väldigt kul. Efter lite parkhäng och några givande förfester var det dags för Bloc Party Colonia, en stor kvartersfest i närheten av skolan. Det blev den riktiga språngbrädan in på UK där the Sounds uppträdde till ett fantastiskt drag, det serverade Buckets (Åhh, nostalgi) och det snackades med alla. Jag kan egentligen inte riktigt förklara varför jag hade så kul, men jag tror att de flesta som var med gick in för att släppa loss så att det helt enkelt inte gick att ha annat än "a real good time". Nej, kul va ordet.
1 - spÅRE: Att Åre-resan ens platsar på denna lista är aningen tveksamt, då den spelar i en helt egen division. Dessa fyra dagar kan jag nästan lova kommer vara höjdpunkten på hela min studietid och fortfarande kan vi på varje förfest sitta och prata minnen från denna resa och nästan glömma bort att ha roligt. Åre var bäst på alla möjliga vis. Underbar skidåkning, klockren afterski, de mest spårade förfester jag varit med om och ett tagg utan dess like. Jag har ändå varit på många så kallade "fylle-resor" till allt från Näshagen till Koh Phangan, så jag vet vad det handlar om. Åre sticker inte ut på det sättet att själva festerna på kvällarna var så speciella, utan att inställningen och den totala bristen på att bry sig om att göra bort sig, gjorde nästan varenda minut minnesvärd. Ankeborgs-förfester, fulvinståg i en hiss, egen Afterski för att vi bränt så mycket i baren, alla danser, och det faktum att man faktiskt kan säga att det som hände i Åre, faktiskt borde stanna i Åre, gör detta till min självklara etta på denna lista. Åre var resmålet, spÅRE var ordet.
Tack för mig, nu väntar Göteborg med Snappers, det blir nog ganska lugnt. Eller?
PEACE!
10 - Nolle-P Reunion: I mitten av januari var det dags för att för en kväll gå tillbaka till hur allt började, när vi som Nollor dundrade in i Linkans studentliv med allt var det innebar. Med en sittning för alla som var med under dessa två veckor förgyllde vi en kväll med ljuva gyckel, mängder med ramsor, hesa röster och givetvis ljummen tuborg. Detta skulle förutom att vara en härlig reunion också vare en naturlig Kickoff för vårterminen. Dock hade ju våran klass kört igång redan veckan innan (mer om det senare) och kanske är det just det som gör att denna kväll inte placerar sig högre upp än på tionde plats. Det kan också vara så att det va ett tag sen nu och att minnena sviker en del. Men det jag minns är i alla fall en riktigt härlig förfest i sann Grupp 2-anda hos Jacob, där vi hittade på nya ramsor att sjunga under kvällen, ramsor som gjorde succe på alla möjliga sätt. Efter sittningen på Folkungaskolan så intogs Flamman, ett ställe det inte går att ha tråkigt på och givetvis blev det dans tills stängning. Det kanske inte riktigt blev vad man hade förväntat sig, men att säga att kvällen var dålig för det, det är en ren lögn.
9 - Suntrip: Jag vet inte hur mycket ni vet om Linkans traditioner men den kanske allra största skulle jag nog vilja utse Kravallerna till. Kravall betyder Krav på overall och är fester titt som tätt på skolan där alla klär upp sig i sina fina overaller i olika färger beroende på vilket program man går. Våra overaller vart oändligt försenade och anlände först i slutet på januari vilket gjorde att vi fick vänta länge innan premiären. Nu några månader senare känns overallen välanvänd och en av de bästa kravallerna på året var Suntrip. Mycket tack vare att det blev en dubbelfest med full fart mest hela tiden. Så denna torsdag nån gång i början på Mars var det då Kravall som inleddes med förfest till Hockey i Cloetta Center där vi såg AIK vinna över LHC. Sen bar det av till Kårallen för stor fest. Tyvärr va jag aningen trött efter den långa förfesten så jag orkade inte riktigt hålla hela kvällen och det är faktiskt min enda plump i protokollet när det gäller att stanna till Stad i Ljus på en kravall.
Som tur va så var ju lördagen denna helg också vigd till fest då det ofta i samband med Kravaller är ytterliggare en fest med någon artist som uppträder vilket brukar vara väldigt roligt. Denna gång var det Daniel Adams-Ray vilket gjorde vårt tagg väldigt spårat. Även om detta inte va den riktiga kravallen den här helgen så var det nästan kravall-stämning av andra anledningar under konserten och vi hoppade och skrek oss rejält svettiga. Nu skulle jag inte påstå att Adams-Ray är min absoluta favorit men att låtarna han gjort skapar ett rejält drag, det är det inget snack om och jag kommer ihåg att jag cyklade hem väldigt nöjd efter den kvällen, och helgen.
8 - Goldfever: Ytterliggare en kravall fast i detta fall är det nog undantaget som bekräftar regeln då overall inte gäller. Istället är det traditionen med 70-tals tema som gäller och det lockade inte mig direkt till en början. Det som istället gjorde mig taggad, och senare också gjorde kvällen väldigt minnesvärd va att Crippa och Niffää kom på besök. Det var också dagen efter vår kanske svåraste tenta i år så att dränka ångesten från den var inga problem.
Trots att förfesten blev ovanligt lugn lyckades vi bli så pass sugna på fest att vi gick och sjöng oavbrutet under den halvtimmes promenaden till Kårallen och väl där sprang vi runt och pratade med, ja nästan alla. Det var också riktigt kul att se alla som verkligen gått in för temat vilket kanske är mitt bästa minne den kvällen, att bara titta på folk. Annars var det en rätt kul grej att vi på förfesten fick dra lappar med olika uttryck man skulle upprepa under kvällen. Jag fick "Fan, jag känner igen dig, har du vart med i en Porrfilm?" Man kanske känner att det inte är den lättaste repliken att dra men efter några bira så gick den varm kan jag säga. OCh jag hade väl nästan väntat mig en örfil eller två men istället blev det en perfekt ingång till många sköna och öförglömliga samtal. Så kan det gå. Nej vädligt kul kväll som slutade med att jag och Niffää mer eller mindre tvingade åt oss en soffplats hos en tjej i vår klass för att vi inte orkade gå hem. Men va gör man inte.. Crippa? Försvunnen...
7 - Valborg: Efter en månad där jag kände mig långt ifrån toppform hade jag nu hittat tillbaka till en motivation för Linkan igen, mycket tack vare en lyckad resa till Berlin på påsklovet. Men på grund av, eller så här i efterhand tack vare, mitt otagg innan så hade jag inte brytt mig om att styra några planer för Valborg. Så jag tänkte att det blir en lugn helg i Linkan eftersom dom flesta letat sig till Uppsala eller Lund. Dock så blev det helt andra bullar när jag insåg att det ändå var många som stannat kvar i Linkan, så helt plötsligt satt vi och drack öl i Trädgårdsföreningen under gassande sol med en biljett fixad till kvällens kravall "Akuten". Däremellan hann vi att hoppa runt på säkert 4 olika förfester och när kvällen summerades på Donken vid halv 4-snåret så skulle jag nog vilja påstå att jag hade varit med om min roligaste Valborg hittills. Jag tror att det va den spontana och avslappnade stämningen som gjorde det. Alla vi som var kvar kände att det fick bli som det blev och jag som alltid älskat just spontanitet njöt hela dagen. Att man dessutom festade i 15 timmar gjorde ju inte saken sämre..
6 - SOF: SOF (StudentOrkesterFestivalen) anordnas vartannat år i Linköping och är en tredagarsfest med studentorkestrar fårn hela världen, ett vädligt stort fetivalområde, med öltält, hoppborg, laserdome, bollhav och andra sjuka saker. Jag tyckte innan att detta var överdrivet haussat (Vi fick köa 26 timmar för biljetter) men om sanningen ska fram så blev det självklart en mycket lyckad helg. Dock skulle jag nog säga att det inte riktigt var festivalens förtjänst i sig, utan det faktum att allt vi gjorde runtomkring vart riktigt mysigt. Torsdagen inleddes på Torsdagskröken i skolan, varav vi sen rörde oss till Irrblosset där vi utanför på gräsmattan drack öl och försökte tagga till. Vid det här laget hade vi fortfarande inte riktigt fattat vad det hela handlade om så det var med en aning försiktighet vi lät alkoholen berusa våra sinnen. Väl på området insåg vi sen allt jobb som låg bakom och att bara sitta och supa in stämningen i ett öltält större än partytältet på Camp Sweden i Östterrike 2008, var riktigt härligt. Musiken? Nja, men det gjorde inte alls något.
På fredagskvällen var tagget betydligt bättre och inleddes med en brännbollsmatch som blev kanske var den minst seriösa jag spelat i mitt liv, mycket tack vare att bollen delades nästan mitt itu efter första slaget. Men det blev starten på en intressant förfest där jag träffade en mängs nya människor som faktiskt pluggar Ekonom som jag inte av någon anledning inte pratat med än. Tyvärr lyckades jag cykla ifrån min jacka så efter någon timme på festivalområdet senare så började jag frysa något otroligt, så jag var tvungen att slänga in handduken hyfsat tidigt. Men fram tills dess, var kvällen riktigt intressant.
Lördagen var ändå helgens höjdpunkt där vi på dagen tittade på den långa Kårtegen genom stan från en gräsplätt utanför Jacob. Det var liksom skönt att sitta där med en öl i handen och låta festen komma till oss. Det va ju inte det roligaste jag sett i mitt liv men tog man det för vad det var så var det definitivt värt det. Eftermiddagen och kvällen fortsatte med grillning och häng utanför Irrblosset och innan vi drog iväg till SOF så hann det braka loss hemma hos Oskar med sång och ramsor med hög volym. Och kanske var det just det att detta kändes som den absoluta höjfpunkten på kvällen, man aldrig riktigt orkade tagga till på festivalområdet sen, och det blev en ganska tidig kväll igen.
Många har i efterhand talat om att SOF var ett fiasko, att det var sjukt överskattat och ett slöseri på pengar. Jag väljer istället att se det som att helgen var väldigt annorlunda, oftast ytterst mysig och trevlig runtomkring och något jag definitivt kommer minnas och prata om länge.
5 - ELINpiaden: ELIN är ju som jag nog säkert berättat ekonomernas förening och ELINpiaden är ekonomernas stora sommarfest där det på fredagen slås på stort med norra Europas största togafest på Kårallen. På lördagen är det de Elinpiska spelen med tävlingar hela dagen i närheten av skolan för att på lördagskvällen avslutas med en finsittning för alla de tävlande lagen. Jag kände att det var dags att verkligen gå in för det hela och köpte tillsammans med Karlstad, Sofia och Frida ett lagpaket där det förutom deltagande i tävlingen och finsittningen också ingick en togasittning innan togafesten på fredagen.
Togasittningen var kort men väldigt intensiv, och var en så kallad fulsittning där fokus ligger på att allt är lite mer spårat. I vanliga fall brukar detta innebära matkrig med har tyvärr förbjudits av för mig oklar anledning. Nu gjorde inte det så mycket då vi istället fick höra absolut icke rumsrena gyckel, vi sjöng och slog i bordet och hann knappt med att äta. Det styrdes mellanfest och sedan fullt ös på kårallen, och det är verkligen kul att se närmare tusen personer springa runt och dansa i lakan. Det är speciellt, väldigt speciellt. Dessutom hade det smällts upp en stor hoppborg inne i matsalen på skolan, och jag kan ju säga till er, att det är omöjligt att i ett lakan och väldigt berusad hoppa hoppborg, men det är fan så roligt också.
Tävlingen på lördagen blev också en form av episkt och då framförallt för alla teman på alla lagen, Det va allt ifrån Flamingos till Ninjas och tyska sexslavar. Vårat lag gick åt ett lite annat håll och klädde oss som kritor. Det är svårt att förklara här hur det såg ut så mitt förslag är att snoka runt på Facebook efter bilder.
Tävlingen bestod i en trekamp med Sumo-capture-the-flag, Bungry-run och en upplåsbar hinderbana och gick käpprätt åt skogen för våran del. Nu handlade det ju självklart inte om att vinna, utan om att dricka öl och vin och mest hoppa runt som ett barn igen. Väldigt väldigt roligt. Ett bra minne är när vi stormar in i våra kritdräkter på Donken och får spontana applåder från familjerna därinne.
Finsittningen på kvällen var en värdig avslutning på helgen med stand up, gyckel och fantastisk god mat och som avrundandes med dans i kostymer tills Stad i Ljus ljöd i lokalen. Det va 48 timmar som ligger varmt i hjärtat och som förmodligen kommer ligga kvar där väldigt länge.
4 - Vårruset: En helt vanlig lördag direkt efter jullovet, blev till en annorlunda fest som hölls hemma hos oss i The Tannefors Mansion. Vi som bor här plus Makkie (Även kallat The Tannerfors Crew) styrde ihop en seriöst anordnad fest för alla i Grupp 2 som den ultimata kickoffen för vårterminen. Och istället för att bara stå för musik och plats för folk att dricka så gick vi hela vägen och skapade en helkväll, med uppdrag, filmer, quiz, fulvinståg och mycket annat. Vi gjorde för en kväll om vårt hem till en dunkande nattklubb och jag tror att de flesta i vår klass hade sjukt kul. Det pratas i alla fall mycket om att vi måste göra detta till en tradition och det finns ingenting i mig som vill något annorlunda. Det va riktigt kul att få va med och skapa hela festen och dessutom få se det väldigt lyckat. Tyvärr är filmen vi spelade in som ett intro till festen aningen för vågad för att släppas officiellt men tittar ni förbi i Linkan nån gång ska vi nog kunna ordna en visning. För den är bra, väldigt bra. Precis som hela kvällen.
3 - Overallsinvigningen: När man får overallerna i denna stad säger traditionen att den behövs invigas. Det går till så att man smutsar ner det så till den milda grad att den inte går att få helt återställd, för att sedan tvättas en gång, och sen aldrig mer. De fläckar man får efter det ska sitta där som ett minne.
Vår invigning hölls först i Mars då snön låg kvar alldeles för länge, men det gjorde också att det var lerigare och grisigare ute i skogarna än jag tror någon förväntade sig. Att kasta sig runt i leran kanske inte låter som det mest glamourösa men till det hjälpte fulvinet till att släppa lös de små galna ungarna i oss. Vi gick på en runda där vi skulle utföra olika uppdrag, (Alla handlade om att på något sätt ta sig fram på marken), och vid varje station fick vi flera glas fulvin att berusa oss till. Till en början så fanns det nog dom som höll tillbaka en del, men efter ungefär halva rundan hade allas hämningar släppt och den ena lerhögen efter den andra bildades. Det badades i kärr och hölls brottningsmatcher lite överallt. På facebook finns ett minne förevigat på film där vi sitter mitt i skogen framför Players och sjunger "When you say nothing at all" varken i takt eller ens nästan vackert, men det säger allt om hur ingen brydde sig om hur mycket man skämde ut sig, eller hur man såg ut, och det gör dagen till en av de bästa på hela året. Mitt annars kanske tydligaste minne är mitt ärr vid ögonbrynen efter att jag halkat i leran och slagit i en sten. Kvällen slutade omtumlad men väldigt lycklig på Akuten. Jag klarade mig från stygn men fick en hel del kommentarer i skolan dagen efter. Men det vare värt. Det är svårt att ha roligare.
2 - UK: UK är en utekravall (därav namnet UK=UteKravallen) och hålls utanför Kårallen på skolan. Detta är för mig den abslout roligaste kravallen det här året och det mycket tack vare att det kändes som att alla var där. På skolan intogs det öl under dagen för att sedan förflytta oss till den så kallade Märkesbacken där det anordnades stillettrace, en staffett där alla deltagande (tjejer som killar) skulle springa i högklackat. Väldigt annorlunda och väldigt kul. Efter lite parkhäng och några givande förfester var det dags för Bloc Party Colonia, en stor kvartersfest i närheten av skolan. Det blev den riktiga språngbrädan in på UK där the Sounds uppträdde till ett fantastiskt drag, det serverade Buckets (Åhh, nostalgi) och det snackades med alla. Jag kan egentligen inte riktigt förklara varför jag hade så kul, men jag tror att de flesta som var med gick in för att släppa loss så att det helt enkelt inte gick att ha annat än "a real good time". Nej, kul va ordet.
1 - spÅRE: Att Åre-resan ens platsar på denna lista är aningen tveksamt, då den spelar i en helt egen division. Dessa fyra dagar kan jag nästan lova kommer vara höjdpunkten på hela min studietid och fortfarande kan vi på varje förfest sitta och prata minnen från denna resa och nästan glömma bort att ha roligt. Åre var bäst på alla möjliga vis. Underbar skidåkning, klockren afterski, de mest spårade förfester jag varit med om och ett tagg utan dess like. Jag har ändå varit på många så kallade "fylle-resor" till allt från Näshagen till Koh Phangan, så jag vet vad det handlar om. Åre sticker inte ut på det sättet att själva festerna på kvällarna var så speciella, utan att inställningen och den totala bristen på att bry sig om att göra bort sig, gjorde nästan varenda minut minnesvärd. Ankeborgs-förfester, fulvinståg i en hiss, egen Afterski för att vi bränt så mycket i baren, alla danser, och det faktum att man faktiskt kan säga att det som hände i Åre, faktiskt borde stanna i Åre, gör detta till min självklara etta på denna lista. Åre var resmålet, spÅRE var ordet.
Tack för mig, nu väntar Göteborg med Snappers, det blir nog ganska lugnt. Eller?
PEACE!
Lite sådär från ingenstans..
Hej mina damer och herrar. Jag har ju precis som vanligt alltid halkat efter med bloggandet och jag har egentligen inte känt suget på bra länge. Men så satt jag här om dagen och läste igenom hela min blogg från 2007 och insåg hur värdefullt det faktistk är, och i samma veva insåg jag att jag måste börja blogga igen. För även om min läsarkrets aldrig varit särskilt stor, och där de trogna läsarna ofta klagat på för långa inlägg, för tråkiga inlägg eller nåt annat, så känner jag att alla minnen jag kan återuppleva genom bloggen faktiskt är värda så riktigt mycket. Nu är jag visserligen fyra öl senare och väldigt salong, men det behöver inte betyda mer än att jag faktiskt tar tag i saken. Så jag öppnar min femte, lutar mig tillbaka, och låter tankarna flöda.
För det första vill jag förklara anledningen till att jag sitter och hinkar bira så här. Det kan den enkla vägen förklaras av att det är lördagkväll. Den svårare och slingrigare vägen berättar dock en annan historia, en historia jag faktiskt vill dela med mig av. Det är nämligen så att jag nu under veckan tagit en paus från mitt vilda Linkan-liv och spenderat tiden inomhus framför tv, dator och i viss mån pluggböcker hemma i 55:an på Hagvägen. Kvällen till ära firade Ella Kallander sin 20-årsdag med jippo och ståhej, och efter att ha dissat en mängd tillställningar innan så kände jag att det var dags att "attenda". Så jag fick med mig Crille och Niffää till Sollentuna där det skulle hållas stor fest och vi försökte tagga till så gott vi kunde. Crille har match imorn och Niffää deffar tydligen så dom tog det väldigt lugnt medan jag öste på med bira och så vidare. Dock måste jag trots det tyvärr meddela att kvällen inte alls blev vad jag trots min kanske halvt mediokra tillställning hoppades på. Vi klev dit, försökte få folk att tagga till, men det blev mest lite småsurr och mediokert häng i soffan. Jag är inte den som är den, men när jag kommer till en fest där jag knappt känner någon, så behöver jag någon som tar tag i det. Här var det inget sånt och Ella, som jag egentligen var där för att träffa, var överallt på samma gång så blir det lätt så att man känner sig otaggad. Jag vill inte lägga skulden på Ella då jag vet mycket väl själv hur det är att ha fest, man vill umgås med alla på samma gång, så man flyter bara runt. Jag försökte tagga till, surra med nya människor och fullfölja min stil fullt ut, men det gick inte, så det va bara att ge upp tidigt och se kvällen som ganska misslyckad, dock aldrig onödig.
Annars så känner jag mig ganska mittemellan allt just nu. Jag trivs med livet väldigt bra, både nu när jag är hemma i Väsby och nere i Linkan. Men samtidigt känner jag att någon pusselbit saknas, för att jag ska må sådär 100 som jag i vissa skeden i livet verkligen njutit av. Jag vet faktiskt inte riktigt va det beror på och jag har i ärlighetens namn nästan tänkt för mycket på det.
Behöver jag hitta en tjej? Ja kanske. Jag har länge saknat känslan av att det alltid finns någon som väntar på en när man kommer hem från skolan eller jobbet, saknat värmen och det mysiga i att bara ligga i soffan en kväll utan att behöva tänka på någonting annat än varandra, och saknat känslan av att det alltid finns någon att trösta sig hos vid livets alla, små och stora, problem. Samtidigt kan jag njuta av singellivet och allt det positiva med det, då det som oftast gör mig mest levande. Jag är en spontan person som gillar att ta dagarna som dom kommer. Men många stunder den senaste tiden har jag känt det så som att jag skulle behöva lite rutiner kring mitt liv, rutiner som jag har svårt att skapa, och kanske beror det på att jag behöver det där sällskapet endast en vacker ung kvinna kan uppbringa. Nu vill jag inte låta desperat, men visst kan man längta? Sen är jag den som inte vill jaga efter kärlek, jag har alltid trots det klyschiga trott på att kärleken hittar dig om det så är meningen. Och det finns ju några tjejer där som jag känner att jag vill pröva lyckan hos, men jag har inte riktigt vågat ta chansen. Det är som vanligt med mig, jag är så rädd för att förlora när det gäller sånt här, och trots att jag ständigt försöker intala mig själv att bara ge gärnet så fastnar viljan hos min egen oförmåga att "make some moves".
Men det kanske trots det inte alls handlar om det. Det kanske bara handlar om att det är väldigt mycket just nu. Det är plugg hit och dit, det är skaffa sommarjobb, det är vad man ska inrikta sig på nästa år, det är pengafrågan, och så mycket annat. Jag känner mig rätt stressad över det mesta för tillfället. Det är inte så att jag på något sätt vill ändra på det jag har, utan snarare lägga till något som får allt att verka mycket lättare, och kanske en flickvän eller dylikt skulle fylla just det hålrummet.
Sen har jag tänkt mycket på det här att bli fadder. Jag har nog alltid känt det så att när det handlar om någon man ska bli utvald till, när det gäller lagkapten, befodran eller som i det här fallet fadder, så hamnar jag någonstans precis utanför. Jag har alltid varit omtyckt, men nog aldrig riktigt blivit sedd som någon att leda. Jag är på något sätt en i mängden. Och jag gillar att vara en i mängden, som har sina kompisar precis där man vet att dom finns. Men sen vid dessa tillfällen ibland så önskar jag att jag blev sedd för den personen jag faktiskt kan vara, och dom egenskaper jag faktiskt beistter.
Så nu när det handlar om att bli fadder nere i Linköping så ligger makten hos Makkie och Frida som redan blivit utsedda som Överfaddrar för vår klass nästa år. Deras uppgift är att välja ut fyra som ska figurera som underfaddrar åt dom. Det är något jag verkligen brinner för att bli och jag hoppas verkligen att jag blir vald. Jag är så nära vän med Makkie jag kan vara efter bara åtta månader så det borde hjälpa mig då han vet att jag besitter odm kvaliteter som behövs. Samtidigt är jag rädd att jag som brukligt hamnar i det fack där jag är omtyckt men inte riktigt håller hela vägen, att jag blir förbisedd. För mig skulle det vara en otrolig boost att få bli underfadder, och nästan framförallt att bli det under Makkie och Frida som jag anser vara ett klockrent ÖF-par. Men det enda jag kan göra är att vänta och hoppas. Jag vill aldrig smöra mig in eller låtsas va någon jag inte är, utan jag hoppas att jag blir "upptäckt" för den jag är och att jag genom förtroendet får chansen att visa att jag verkligen klarar av det.
Men det är såna här små saker jag ofta går och tänker på. Det är saker jag egentligen inte behöver, men saker som jag vill och hoppas på. Och i det här läget när jag ändå känner mig lite medioker, så skulle en sån sak betyda väldigt mycket.
Annars talar alkoholen en hel del, men det kan ju också betyda att sanningen kommer fram i en renare form, nu vill jag dock avsluta inlägget med att utbringa en ensahmets-skål och tacka dom som hittat hit.
Vi ses i vimlet.
Peace!
För det första vill jag förklara anledningen till att jag sitter och hinkar bira så här. Det kan den enkla vägen förklaras av att det är lördagkväll. Den svårare och slingrigare vägen berättar dock en annan historia, en historia jag faktiskt vill dela med mig av. Det är nämligen så att jag nu under veckan tagit en paus från mitt vilda Linkan-liv och spenderat tiden inomhus framför tv, dator och i viss mån pluggböcker hemma i 55:an på Hagvägen. Kvällen till ära firade Ella Kallander sin 20-årsdag med jippo och ståhej, och efter att ha dissat en mängd tillställningar innan så kände jag att det var dags att "attenda". Så jag fick med mig Crille och Niffää till Sollentuna där det skulle hållas stor fest och vi försökte tagga till så gott vi kunde. Crille har match imorn och Niffää deffar tydligen så dom tog det väldigt lugnt medan jag öste på med bira och så vidare. Dock måste jag trots det tyvärr meddela att kvällen inte alls blev vad jag trots min kanske halvt mediokra tillställning hoppades på. Vi klev dit, försökte få folk att tagga till, men det blev mest lite småsurr och mediokert häng i soffan. Jag är inte den som är den, men när jag kommer till en fest där jag knappt känner någon, så behöver jag någon som tar tag i det. Här var det inget sånt och Ella, som jag egentligen var där för att träffa, var överallt på samma gång så blir det lätt så att man känner sig otaggad. Jag vill inte lägga skulden på Ella då jag vet mycket väl själv hur det är att ha fest, man vill umgås med alla på samma gång, så man flyter bara runt. Jag försökte tagga till, surra med nya människor och fullfölja min stil fullt ut, men det gick inte, så det va bara att ge upp tidigt och se kvällen som ganska misslyckad, dock aldrig onödig.
Annars så känner jag mig ganska mittemellan allt just nu. Jag trivs med livet väldigt bra, både nu när jag är hemma i Väsby och nere i Linkan. Men samtidigt känner jag att någon pusselbit saknas, för att jag ska må sådär 100 som jag i vissa skeden i livet verkligen njutit av. Jag vet faktiskt inte riktigt va det beror på och jag har i ärlighetens namn nästan tänkt för mycket på det.
Behöver jag hitta en tjej? Ja kanske. Jag har länge saknat känslan av att det alltid finns någon som väntar på en när man kommer hem från skolan eller jobbet, saknat värmen och det mysiga i att bara ligga i soffan en kväll utan att behöva tänka på någonting annat än varandra, och saknat känslan av att det alltid finns någon att trösta sig hos vid livets alla, små och stora, problem. Samtidigt kan jag njuta av singellivet och allt det positiva med det, då det som oftast gör mig mest levande. Jag är en spontan person som gillar att ta dagarna som dom kommer. Men många stunder den senaste tiden har jag känt det så som att jag skulle behöva lite rutiner kring mitt liv, rutiner som jag har svårt att skapa, och kanske beror det på att jag behöver det där sällskapet endast en vacker ung kvinna kan uppbringa. Nu vill jag inte låta desperat, men visst kan man längta? Sen är jag den som inte vill jaga efter kärlek, jag har alltid trots det klyschiga trott på att kärleken hittar dig om det så är meningen. Och det finns ju några tjejer där som jag känner att jag vill pröva lyckan hos, men jag har inte riktigt vågat ta chansen. Det är som vanligt med mig, jag är så rädd för att förlora när det gäller sånt här, och trots att jag ständigt försöker intala mig själv att bara ge gärnet så fastnar viljan hos min egen oförmåga att "make some moves".
Men det kanske trots det inte alls handlar om det. Det kanske bara handlar om att det är väldigt mycket just nu. Det är plugg hit och dit, det är skaffa sommarjobb, det är vad man ska inrikta sig på nästa år, det är pengafrågan, och så mycket annat. Jag känner mig rätt stressad över det mesta för tillfället. Det är inte så att jag på något sätt vill ändra på det jag har, utan snarare lägga till något som får allt att verka mycket lättare, och kanske en flickvän eller dylikt skulle fylla just det hålrummet.
Sen har jag tänkt mycket på det här att bli fadder. Jag har nog alltid känt det så att när det handlar om någon man ska bli utvald till, när det gäller lagkapten, befodran eller som i det här fallet fadder, så hamnar jag någonstans precis utanför. Jag har alltid varit omtyckt, men nog aldrig riktigt blivit sedd som någon att leda. Jag är på något sätt en i mängden. Och jag gillar att vara en i mängden, som har sina kompisar precis där man vet att dom finns. Men sen vid dessa tillfällen ibland så önskar jag att jag blev sedd för den personen jag faktiskt kan vara, och dom egenskaper jag faktiskt beistter.
Så nu när det handlar om att bli fadder nere i Linköping så ligger makten hos Makkie och Frida som redan blivit utsedda som Överfaddrar för vår klass nästa år. Deras uppgift är att välja ut fyra som ska figurera som underfaddrar åt dom. Det är något jag verkligen brinner för att bli och jag hoppas verkligen att jag blir vald. Jag är så nära vän med Makkie jag kan vara efter bara åtta månader så det borde hjälpa mig då han vet att jag besitter odm kvaliteter som behövs. Samtidigt är jag rädd att jag som brukligt hamnar i det fack där jag är omtyckt men inte riktigt håller hela vägen, att jag blir förbisedd. För mig skulle det vara en otrolig boost att få bli underfadder, och nästan framförallt att bli det under Makkie och Frida som jag anser vara ett klockrent ÖF-par. Men det enda jag kan göra är att vänta och hoppas. Jag vill aldrig smöra mig in eller låtsas va någon jag inte är, utan jag hoppas att jag blir "upptäckt" för den jag är och att jag genom förtroendet får chansen att visa att jag verkligen klarar av det.
Men det är såna här små saker jag ofta går och tänker på. Det är saker jag egentligen inte behöver, men saker som jag vill och hoppas på. Och i det här läget när jag ändå känner mig lite medioker, så skulle en sån sak betyda väldigt mycket.
Annars talar alkoholen en hel del, men det kan ju också betyda att sanningen kommer fram i en renare form, nu vill jag dock avsluta inlägget med att utbringa en ensahmets-skål och tacka dom som hittat hit.
Vi ses i vimlet.
Peace!
Vårruset 2011
Har bara en sak att säga..
EPISK KVÄLL
Linkan Fever
Hej mina vänner!
Jag sitter här i kanske världens skönaste soffa och tänkte damma ev ett litet (eller långt) inlägg i denna som vanligt slumrande blogg. Eftersom jag nu snart tillbringat en hel studietermin här nere i Linköping känner jag att det är dags att berätta lite av allt jag sysslar med här nere. För en del av er kanske det mesta är nyheter, för många av er andra är det kanske fjärde gången jag pratar om det, men oavsett så känns det kul att skriva om någonting som för mig varit ett helt nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som varit omtumlande men samtidigt mycket bättre än förväntat. Här har ni mitt Linkan 2010.
Ni har ju redan läst allt om den stora fantastiska nollningen som lätt kvalar in bland de roligaste jag varit med om. Jag har visserligen samlat på mig en hel del såna magiska minnen, men om man pratar om min berättelse om Linköping kommer detta nog länge vara svårslaget. Det var inte bara alla roliga fester, sjuka upptåg och intressanta upptäckter. Det var också all gemenskap bland helt nya vänner och det var starten på ett stort äventyr.
Sedan dess har det också hänt mycket. Eftersom det är ungefär tre månader som ska beeskrivas så är det svårt att veta exakt var man ska börja och exakt hur mycket man ska säga om allt. Därför tänker jag göra en liten lista med allt. Varje rubrik är någonting som betytt något för mig denna höst och förklaringen borde göra en införstådda varför.
1. PLUGG
1.1 - A-Huset - Stället där man hänger i skolan. Det är hit man varje morgon tvingar sig för att få sitt plugg gjort. Själva huset i sig ser ganska tråkigt ut från utsidan men är en ganska trevlig oas på campus. Överallt (jag hittar fortfarande inte ordentligt) finns det sköna studieytor där man alltid träffar på skönt folk. Det är visserligen inte alltid positivt då detta kan leda till att man pratar om vad som hänt de senaste festerna mer än att plugga. Men oftast är det här man hittar sin studiero. Jag gillar det huset faktiskt.
1.2 - Vallfarten - Ett annat hus på campus, som känns ligga i en helt annan stad. Det ligger nämligen långt ut i utkanten av campus och klockan får alltid ställas 10 minuter tidigare varje morgon av den anledningen. Vallfarten är nämligen platsen där vi har våra flesta föreläsningar. Jag har fortfarande inte riktigt beslutat om vad jag ska tycka om stället. Fördelen är väl att det faktiskt är en bra sal för föreläsningar och man känner sig verkligen hemma där. Nackdelarna är dock att det finns på tok för lite benutrymme, det är varmt, och det ligger som jag påpekat alldeles för långt från allt annat.
1.3 - Baljan - När man behöver ta en paus i pluggandet (vilket man behöver ofta) så är Baljan the place to be. En hörnspark från A-huset ligger nämligen Kårallen, ett hus som innehåller i princip allt. Men på dagtid är det på nedervåningen, i caféet Baljan man spenderar tid på. Med en femkronors-kaffe lugnar man ner sig i plugghetsen och snackar skit. Väldigt avslappnade faktiskt. Jag kan ju säga att det en vanlig pluggdag blir ungefär tre sessioner nere i Baljan, minst.
1.4 - Organisation - Detta djävulens påhitt. Som andra, och första riktiga kurs fick detta mig att fundera över om jag verkligen gjort ett så bra val att plugga. Ämnet är visserligen på pappret ganska intressant men med en idiot till kursansvarig och ett värdelöst kursupplägg var detta en pina i en hel månad. Och det värsta med allt är att det inte är över än. Tentan gick nämligen åt skogen. Ni kan nu lätt säga att jag får skylla mig själv, och att jag borde pluggat mer. Men jag säger annorlunda. Jag satsade hårt på att klara kursen, mest av allt för att få den överstökad. Men en tenta som bara var löjlig gjorde det inte ens möjligt för min del, och tydligen inte för 67% av alla ekonomettor. Så omtenta fick det bli och efter en tentagenomgång med vår kursansvarig, där hon skälldes ut till bristningsgränsen trodde man att denna omtenta skulle göras något mer normal. HA! Lika magiskt värdelös än en gång, Vår kurslitteratur bestod av bland annat en bok på 560 sidor. Frågorna handlade i princip om vad det stod i marginalen på sidan 282 (ni förstår vad jag menar). Fyfan säger jag bara. Nej omtenta igen. Tur att det är en riktig skitkurs som jag inte har någon användning för ändå. Förr eller senare klarar jag den. Så skit samma.
1.5 - Externredovisning - ÄNTLIGEN ekonomi, nu fattar jag verkligen varför jag sökte. Det är precis detta jag är intresserad av. För många av er kanske debet och kredit inte verkar lockande. För en del kanske det väcker rysningar längs ryggraden. Men för mig kändes det helt rätt. Jag tycker det är sjukt intressant. Och den läckra logiken i det hela gjorde mig uppriktigt glad av att plugga. Dock var det inte helt en dans på rosor. Ett rasande högt tempo fick en att lägga ner halva sitt liv för att klara kursen. Jag lyckades dock och det är jag både glad och stolt över. En otrolig självförtroendeboost och all motivation som Gunilla Söderberg och hennes organisationsteorier höll på att ta ifrån mig, är tillbaka. SÅJA!
1.6 - Mikroekonomi - För att inte bli för tjatig om allt plugg tänkte jag bara säga att det är detta lilla spännande ämne jag läser nu. Vid första föreläsningen fick jag en smärre chock när matten introducerades i ett rasande tempo. Jag tänkte, att det här klarar jag aldrig. Men jag vet inte om det beror på lärarna, eller min egen inställning. Men jag lärde mig mer matte under den första veckan på den här kursen än vad jag gjorde på hela gymnasiet. Och för en gång skull har matten sitt sammanhang. Det handlar om marknader och vad som händer ifall variablerna (pris, kvantitet, arbetskraft, kapital osv.) förändras. Intressant på riktigt faktiskt.
Nu lämnar vi dock plugget. Ni kanske rentav väntar på lite festligare delar men jag tänkte köra lite skönt vardagssnack först.
2 - VARDAG
2.1 - Flamman - Flamman är mycket för mig i Linköping. Flamman är ett studentställe där jag spenderat en hel del kvällar i onyktert tillstånd. Men Flamman är också ett studentkvarter där det vimlar av korridorsrum. Det var här jag spenderade min lite drygt första månad på soffan hos min kära vän Nils Boberg. Eftersom jag inte hade fått tag i något boende när jag flyttade hit så var Nisse så ofantligt snäll och lät mig sova på hans soffa tills vidare, trots att hans boyta på 19kvm.
Jag har mycket gott att säga om Flammans korridorsvärld. Gänget som bodde där va väldigt roliga och man kände direkt gemenskapen som faktiskt fanns där, något jag faktiskt saknar nu när jag flyttat därifrån. Det var alltid folk i köket från alla möjliga olika utbildningar och det fanns alltid något att prata om. På kvällarna samlades man i tv-soffan och umgicks över en fika. Det va gemytligt, och trevligt. Dock kan jag ändå så här i efterhand känna att det där med korridorsboende inte riktigt är min grej. Det var lite för lite privat för att jag skulle trivas perfekt. Däremot var det en trevlig erfarenhet.
2.2 - St:Larsgatan 31 - Jag flyttade efter Flamman till Mackan Camén i min klass, dels för att Nisse inte skulle tröttna helt på mig, och dels för att det betydde en egen säng. Mackan bor mitt i stan med sina två inneboende tjejer, ytterst trevliga båda två. Här spenderade jag ungefär tre veckor där dagarna bestod av mig och mackan som antingen pluggade till hög musik (erfarenhet..) eller låg och spelade spel på varsin dator. Det var verkligen underhållande, och jag gillar Mackan, en väldigt go göteborgare som man alltid kan driva med. Nej det va kul faktiskt. Som tur är styr han förfest eller mellanfest lite titt som tätt så jag får ofta komma tillbaka till den trevliga lilla lyan.
2.3 - The Tannefors Mansion - Så var det då dags att få sitt eget hem. Tillsammans med mina vänner Anders "The Bangman" Backman och Emil "The Chosen One" Adamsson flyttade jag "The Butcher" in i det redan legendariska Tannefors Mansion. Beläget i vad vi kallar Linköpings svar på Beverly Hills har vi hittat vår plats där vi nu spenderar så mycket tid att vi knappt hinner med nåt annat. Vi har kanske södra Sveriges sexigaste köksfläkt och vi duschar under ett mindre vattenfall. Förutom den fina inredningen är det också här alla vill va. På bara en månad har flera ansökt om att joina vår crew, dock har ingen lyckats uppfylla de höga krav som ställs.
Om jag dock ska vara lite mer seriös om detta så måste jag säga att jag trivs otroligt bra här, både i själva lägenheten, och med mina roommates. Som jag nämde i början så är den ena av våra soffor riktigt magisk skön och på kvällarna är det lätt att sjunka ner i den med en kopp te och något bra på TV. Men det är aldrig riktigt lugnt här i The Mansion. På dagarna springer det folk in och ut hela tiden (Framförallt Marcus M-boi Karlsson) och det är inte sällan det hörs sånger och gittarplinkande lite varstans i huset. Jag älskar det.
2.4 Tannefors Testicles - Vårt snart anrika fotbollslag som grundats nu i höst bestående av ett gäng sköna Grupp 2-medlemmar. Jag själv är given kapten i laget och trots att vi inte ännu hunnit skörda några stora framgångar är Testicles en väg mot något stort. Gemenskapen både på och utanför plan har redan genomsyrats av härlig passion och offervilja och hjärtat har redan börjat dunka.
Så har vi då kommit fram till "The Party Section"...
3. PAAARTY!
Jag tänkte först skriva hela partydelen som en löpande text men insåg att det blir alldeles för svårt att få det hyfsat sammanfattat. Så jag skriver istället om ställena man hänger på om kvällarna och får in lite sköna moment från varje.
3.1 - [HG] - I djupaste ryd ligger [HG] eller Herrgårn som det egentliga namnet är. Det är inget ställe man i vanlig ordning hänger på då detta ställe är litet, ligger långt bort och dit bara teknologer och utbytesstudenter går. Dock händer det ibland att det styrs sittningar och fester där, vilket gör stället till en klart skönare partyoas. Stället är som sagt litet men innehåller en mängd sköna ytor att sitta och snacka med folk på. De har väldigt billiga priser i baren och är så där lagom sunkigt för att man ska kunna festa loss ordentligt. Jag har haft några av mina roligare kvällar just på [HG]. Den bästa av dom var nog Tackfesten.
Alla som var inblandade i Nollningen (faddrarna, Styret, Players osv.) förtjänade ju givetvis en tackfest. Det betydde ungefär så att alla söps under bordet. På eftersläppet dundrade vi andra in och höjde volymen rejält. Det hände många roliga saker den här kvällen. Många strulade runt, några blev utkastade men det flesta hade bara en sjukt rolig kväll. Eftersom alkoholnivån hos många var högre än väntat är flera konversationer under kvällen smått legendariska. Det pratades med igelkottar, det fyllekäkades efteråt på Donken, och det fanns saker att prata om i veckor efter. Kul! Väldigt Kul!
3.2 - Flamman - Som jag sa är inte Flamman bara ett studentkvarter utan också en kvarterspub som mer känns som en stor härlig hemmafest än en nattklubb. Det ligger visserligen en bit ifrån city men det är ofta värt sin omväg. På fredagar har de stans bästa barpriser där en stor stark går loss för ynka 16 riksdaler. Och med sitt läge nere i en källarlokal ger den lite instängda känslan en perfekt partystämning. Dessutom får man förfesta i kön, tänk om man kunde göra det i Sthlm. Jag har inte direkt någon speciell kväll att minnas härifrån, utan alla kvällar här är väldigt trevliga. Ett ställe som aldrig misslyckas helt enkelt.
3.3 - Platå - Detta mytomspunna Platå. Jag skulle faktiskt ärligt säga att själva stället långt ifrån är det bästa i Linköping, ändå är det här jag hänger allra mest. Varför då? Jo för att det är ekonomernas ställe. Med halva priset i entrén och baren på torsdagar är det givet att sådär i lagom slutet på en pluggvecka lämna böckerna och riva av en kväll på Platå. Man dansar inte här, man partar egentligen inte här. Utan man träffar en massa sköna människor här och därför har man alltid kul här. Jag vet inte om man måste vara ekonom på torsdagpartymode för att förstå storheten. Men Platå sviker aldrig.
3.4 - Nationernas Hus - Störst, Bäst och Fullast skulle jag vilja sammanfatta "NH" med. Det är tack vare köerna utanför som fenomenet mellanfest har uppstått härnere. Man måste helt enkelt avbryta sin förfest, sticka ner till NH vid öppning och fixa stämpel och sen dra vidare till en mellanfest för att slippa förstöra halva kvällen på att köa längs Ågatan.
Väl inne är det oftast full fart. När hela stället är öppet innefattar det två stora dansgolv och en skön barlounge. Prisnivån är något högre men spelar oftast ingen roll. Jag kanske säger att alla ställen här lyckas göra ens kväll roliga men så är det nog bara på dessa studenthak. NH är inget undantag. Dock så är det inte lika "kändistätt" här vilket gör att man lätt kan tappa bort folk i vimlet. Dock är en lördag på NH inget man gnäller över. Man sveper sitt vinglas och ba kör.
Så kommer du hit en torsdag och stannar över helgen gäller Platå på torsdagen, Flamman på fredagen och så avslutar du allt med en fylletur på NH på lördagskvällen. Så ser en studenthelg i Linköping ut. Punkt.
3.5 - Kårallen - Som jag sa har Kårallen mycket att erbjuda. Eftersom det ligger på Campus handlar det mesta om skolan och dess föreningar och kårer. Men ibland görs detta palats om till festlokal. Det sker vi två specifika tillställningar. Det första är på eftermiddagarna på torsdagar och fredagar då Baljan slänger ut sitt kaffe och börjar servera öl i mängder. Jag har spenderat många för-förfester här och det är så där lagom avkopplande efter en lång pluggvecka.
Det andra fallet är Kravaller. Linköpingsstudenternas stora fester. De flesta program har sina egna kravaller som faller in 1-2 gånger i månaden. Man tar då på sig sin overall (Kravall = Krav på Overall) och festar ut natten med många andra studenter. Eftersom det egentligen inte är någon nattklubb eller så är detta speciellt. Men när Kårallen drar på stort, finns det absolut ingenting som slår det i festväg. Jag har visserligen bara varit på en fest här (om man bortser från festerna på Nolle-P som var lite undantag), mycket på grund av att våra overaller varit försenade. Dock gjorde jag kravallpremiär på Luciakraballen (i folkmun Lusseballen) i lördags. Lusseballen är ekonomernas kravall och givetvis en av de största. 1200 pers tar Kårallen in och det blir en bra fest, lita på det.
Jag tog på mig att jobba under dagen på Lusseballen. Det innebar att vi hade en liten vin&sprit-runda för andra programs festerier (varje program har ett gäng festordnare, våra e som ni säkert förstått Players.). Det gick ut på att dom firade bakvänd jul på ett skojigt sätt. De började med tjugondag knut, fortsatte över nyår, mellandagsrea och jul och vid min station avslutades det med Lucia. Deras uppdrag var att framföra ett fint luciagyckel och som tack fick de förtära varsitt glas vin. Jag hade ytterst roligt åt dessa galna festerier som bjöd på skönsång. Kanske då inte riktigt åt Pux (gamla Players) som tackade mig genom att tejpa fast mig med silvertejp runt en stolpe (bildbevis finns på Facebook). Fast å andra sidan var det rätt kul också.
Efter detta tog nattjobbarna över och vi fick tillsammans med spriten som blev över (12 dunkar fulvin, 5 flaskor shotsprit & en säck öl) bege oss till en förfest och supa till oss lite för att sedan gå på Kravallen. Mina minnen efter det är aningen luddiga men jag minns att jag hade det sjukt skoj. Det var en helt galen fest. Soundtrack of our Lives uppträdde och det va verkligen Party, Party, Party. Klart en av de största festkvällarna sen jag kom hit.
3.6 - Irrblosset - Detta är ett annat studentkvarter och här på Kapten Rydén. Det är nästan genomgående alltid här vi styr våra förfester och det har hunnit blivit en klassiker. Har man inte druckit sig berusad i denna lägenhet är man inte en sann G2-Ekonom, den saken är säker. Våra förfester här är alltid spårade. Det finns alltid någon som däckar, alla sjunger konstant, och för mig är det den ultimata förfesten här i byn. Helt enkelt bäst är det.
3.7 - Rydsvägen 110 - En mytomspunnen plats. Här bor några 2:or i två lägenheter bredvid varandra. Nästan varenda helg styrs det efterfest här. Något som måste upplevas för att förstå. Jag har varit där ett par gånger och sällan lämnat missnöjd. Om någon ropar 110:an, då hakar du på, så är det bara.
3.8 - Fulvin - Ja du, jag både hatar dig och älskar dig. Du är så billig att man klarar sig med pengar över på kontot varje månad. Men du är så förrädisk att man blir rädd. Som någon vis man sa. Man blir inte full, man blir dum i huvudet.
För er oinsatta är detta vin du brygger själv hemma i garderoben. Smaken blir inte särskilt god men får du 20 liter alkoholhaltig dryck för under femhundringen så är det oftast värt det. I alla fall tills dagen efter. Det är väldigt intressant att festa med fulvin med i bilden. Det är då och bara då de riktigt sjuka händelserna uppstår. Och är man helt ångestfri efter en kväll med denna dryck, då har du inte ens varit ute. Dock finns det inte mycket mer partyhöjande som då någon plockar fram en dunk fulvin och tåget börjar gå...
Tjingelingelingfultåget går ut i vida världen, den som inte dunken tar får ej följa med på färden..
3.9 - Festboken - The Mansions mest geniala påhitt av många andra. I vår vinkällare/Klädkammare/Bikt lurar nämligen vår allra heligaste skrift: Festboken. När du efter en blöt utekväll kommer hem finns det nämligen ett krav innan du går och lägger dig. Du ska iförd en cowboyhatt kladda ner dina tankar om kvällen i denna bok, och ni som någon gång skrivit sms på fyllan vet ju va det innebär att skriva på fyllan. Dessa inlägg får sedan vila utan att någon, inte ens skribenten själv, får läsa vad som skrivits, föränn uppläsning sker i samband med att CSN trillar in. Gästinlägg är högst välkomna, dock får endast The Mansion Crew ta del av dessa. Vi har hittils bara hunnit haft en uppläsning men jag kan garantera att man gråter av skratt. Så kul är det att läsa.
Vi har nu dessutom kryddat det hela genom att strategiskt lägga en filmkamera bredvid boken så att videoinlägg är ett alternativ. Vi vet att detta kommer ge hela konceptet en ytterliggare dimension. Så är du full, och bara sätter på dig cowboyhatten i anslutning till boken har du fritt fram att ge dina synpunkter om din kväll. Vi i The Mansion, uppskattar detta ordentligt.
3.10 - Åreresan 2011 - Som avslutning vill jag bara säga att detta nog blir 2011 års första stora happening. Efter femton timmars köande för ett tag sedan kom jag över en biljett till ekonomernas årliga skid- partyresa till Åre. Jag är sjukt förväntansfull för det sägs bli någonting extra. Dessutom har jag omtenta på morgonen den dagen vi åker. Snacka om tentafest.
Det var dock allt jag hade att erbjuda den här gången. Nu väntar ett par i festväg lugna veckor där det ska satsas på plugget innan jag vänder hem till Väsby för att fira jul och nyår. Men jag tackar Linkan och alla dess invånare för den här terminen och jag är väldigt glad att det återstår sju minst lika galna halvår.
Puss på er!
PEACE!
Ja é Ekonom, Va fan é du?
Tja igen. Nu är det väl dags att försöka sammanfatta den andra veckan på Nolle-P och det innehåller precis som den första en hel del så jag ska försöka göra mitt bästa för att trycka in så mycket som möjligt utan att det skenar iväg till världens uppsats.
I alla fall så lämnade jag er förra lördagen när jag hade min första egentliga lediga dag. Just då var det otroligt efterlängtat att bara få sova och faktiskt få lite plugg uträttat. Ska väl i och för sig säga att jag inte fick så otroligt mycket gjort. Jag fick sova, och det räckte gott.
Men söndagen då. Eftersom jag varit ledig en dag från alkohol så kom ju givetvis smällen på morgonen där när jag vaknade. Då insåg jag att jag dragit på mig en ordentlig förkylning och halsen va mer eller mindre igenbommad av slem. Men samtidigt var det ju sportande som gällde så trots att det sunda förnuftet sa åt mig att stanna i sängen krigade jag upp och iväg till Campus för att köra hårt. Och när jag väl kommit iväg och fått lite luft kändes det direkt lättare.
På schemat stod först en prestigefylld fotbollsmatch mot tyskagruppen och vi ställde ett förvånansvärt starkt lag på pappret. Givetvis var jag själv ensam spjutspets på topp där jag trivs som bäst. Och visst gick det bra också. Min kära Grupp 2 vann med klara 5-1 och jag själv stod för två mål och två assist. Jag hade en del bud på fler mål också men två fick räcka. Jag är absolut nöjd ändå.
Efter väntade dock den riktigt roliga tävlingen som i och för sig blev mer en galen lek än en tävling. Det var nämligen dags för en modifierad variant av brännboll. Egentligen var det vanlig brännboll, men skillnaden var att "stationerna" såg lite annorlunda ut. Mellan den första och andra konen skulle man nämligen ner i ett badkar fullt med lera och man fick givetvis pluspoäng om man verkligen doppade hela kroppen, inklusive huvudet. Det var någonting vi alla gick in för och det spelade liksom ingen roll om man blev bränd så länge man verkligen lortade ner sig ordentligt. Efter lerbadet så sprang man den vanliga rundan runt men istället för att bara springa in bakom den sista konen så var det en lång pressenning med såpå man kunde glida in på. Även här gällde det att samla stilpoäng så att glida in på mage var det som rekommenderades. Kan säga att jag i flera dagar efter det va öm på magen efter alla skarvar på "mattan". Det var oavsett resultat sjukt kul och just att alla verkligen gick in för det gjorde det klockrent. Här har ni en bild på hur vi såg ut på gruppbilden efteråt...
Sen var det bara att åka hem och försöka få bort det mesta av leran (vilket tog ett tag) och slänga i sig lite mat innan det var dags för togafest. Vi samlades hemma hos våra UF och började förfesta och trä in oss i vita lakan (alltså togorna då). Det blev ganska livat ganska snabbt och det kändes som en grym uppladdning. Sen bar det av till HG för togasittning som verkligen var en fulsittning. Vi fick en torr liten bit lasange att äta och ynka en öl var, men det gjorde inte så mycket då stämningen verkligen var på topp. Vi fick lite överraskande besök under sittningen då ÖF, Styret och Players gycklade för oss. Dessa gyckel var långt ifrån lika finsmakliga som under ekonominsparken och det gjorde bara stämningen ännu mer uppsluppen.
Eftersom HG är rätt litet var vi grupper uppdelade i två sittningar så när vi var klara drog vi tillbaka till våra UF för mellanfest medan dom andra åt och här kan man säga att det började spåra. Ölen flödade och vardagsrummet förvandlades till ett stort dansgolv där alla verkligen släppte loss ordentligt. Så när vi väl var tillbaka på HG för den stora festen på kvällen var folk mer eller mindre packade. Det gjorde ju självklart allt bara mer intressant och kvällen blev riktigt lyckad. Och just det faktum att alla springer omkring i vita lakan gör att alla är på samma nivå och det gör väldigt mycket. Nej, kort och gott var det en mycket lyckad kväll!
Måndagen blev återigen en ganska lugn dag där vi på dagen hade seminarium på ett grupparbete som var snabbt avklarat och sedan bjöd styret på käk och vi träffade en del sponsorer och lekte lite lekar. Det va rätt kul men jag tror de flesta va rätt trötta efter gårdagen så alla skratt berodde nog mer på det än att lekarna och så var så fantastiska. Men det var lite klassmys liksom, det säger man aldrig nej till.
På kvällen var det tänkt att det skulle vara filmvisning i skolan för alla ekonomer men jag tror nog nästan alla skippade det helt och hållet för att ta det lugnt hemma. Det behövdes för vi visste ju alla att resten av veckan skulle innebära mer eller mindre full fart.
För på tisdagen var det dags för den stora Kalasmottagningen i Cloetta Center där alla studenter i Linköping var välkomna. På dagen var det först en stor mässa i "chokladladan" och det va väl ingen direkt höjdare. För det första var det typ en timme kö för att komma in och när vi väl va inne hade vi lite bråttom så man hann inte riktigt stann och lyssna vid montrarna. Så istället blev det att man försökte samla på sig så mycket gratisprylar som möjligt innan det var dags att cykla tillbaka för Basecamp som vi idag hade tillsammans med några Players och Grupp 1. Det va däremot riktigt najjs och får nog stå som dagens höjdpunkt då vi verkligen hade det mysigt. Vi satt och sjöng en del sånger, köpte in lite pizza och spelade kubb. Och så drack lite öl förstås. Det va riktigt härligt. Och så fick man mingla lite med Grupp 1 också, så man kunde vidga kontaktnätet ytterliggare.
Vi cyklade efter det i samlad trupp hela vägen genom stan bort till Cloetta Center där det nu skulle bjudas på konsert med Teddybears och en stor fest efteråt. Här någonstans började kaoset bryta ut som ledde till att denna kvällen blev den absolut minst lyckade på hela Nolle-P. För det första som hände var att vi fick reda på att biljetterna ("åkbanden") vi hade fått under mässan och som senare gällde på kvällen hade olika färger för olika sektioner på arenan, och hela vår klass blev helt utspridda. Det blandat med griniga vakter gjorde att bland annat jag hamnade högt upp på läktaren istället för att kunna hetsa nere på golvet, precis som man vill göra under en konsert. Det förstörde lite av upplevelsen, trots att konserten i sig va riktigt grym. Teddybears är riktigt bra live och under Cobrastyle gungade verkligen arenan. Men tyvärr var irritationen över biljettsystemet lite för mycket för att jag skulle kunna njuta fullt ut av det. Men men, det är ändå smällar man kan ta.
Det stora kaoset var ändå efteråt när vi skulle dra. Vi kände inte för att stanna på efterfesten så vi köade för den blott enda garderoben på hela stället. När vi hade stått i den i dryga 45 minuter och var nästan framme så går såklart brandlarmet och hela arenan var tvungen att utrymmas. Så sjukt typiskt. Så det var bara att gå ut och försöka vänta på att bli insläppta igen. Detta tog ju ytterliggare en timme och det blev ett otroligt tryck vid ingångarna. Som tur va tog vi några steg bakåt från det här kaoset och satte oss vid våra ÖF där vi istället satt och sjöng en massa sånger, vilket gjorde hela kvällen mindre misslyckad. När vi sen äntligen kom in och köat för garderoben ännu en gång var det bara att argsint cykla hem och försöka glömma kvällen fort. För det va verkligen ingen lyckad kväll. Men det kanske också behövdes på sitt sätt, för det gjorde att på onsdagen så var taggningen mer på topp än vanligt.
Så vad hände på onsdagen då? Jo, det var dags för den stora temasittningen. Temat för hela vårat Nolle-P var ju hollywood så nu var det dags att fantisera fram någonting att klä ut sig som för kvällens fulsittning. Jag hade till en början ingen aning om vad jag skulle köra på men åkte ner till stan och Myrorna för att få lite inspiration. Väl där hittade jag en gräsligt ful gul jacka så jag tänkte, att fan, jag ska gå som Ali G, sagt och gjort så satt jag en stund senare med ditmålat skägg och ett par galet snabba brillor till den fula jackan och var väldigt nöjd med min outfit. Sittningen skulle hållas på Kårallen på Campus så vi träffades en timme innan för fördrink och allmänt mingel. Styret och ÖF gjorde sen entré med tema bollywood respektive oscarsstatyetter och bjöd på dans utanför Kårallen. Vi fick sedan en sista stor chans att imponera på Players när vi marscherade in på borden och vi skrålade högre än vanligt. Här någonstans sattes också nivån för kvällen för under hela sittningen och efteråt var det verkligen fullt ös hela tiden. Varje klass hade ju under helgen skrivtít egna gyckel som framfördes under kvällen till höga jubel och avlöstes med sånger från och skålningar från alla borden. Innan sittningen var slut så stod alla upp på sina stolar och bara röjde rejält. Fantastiskt kul.
Jag och några till drog sen på mellanfest uppe i Ryd där vi delade på en Minttu och spelade lite Fifa innan vi avslutade en blöt kväll på dansgolvet. En helt otrolig kväll var till ända och jag tror inte någon vaknade upp dagen efter med helt felfria stämband. Men det var det värt, för stämningen var verkligen outstanding hela kvällen och nu när man blivit lite varm i kläderna i klassen och allt så vågade alla verkligen släppa loss, vilket var helt underbart. Magisk kväll helt enkelt. Magisk!
Torsdagen var egentligen en helt vanlig dag förutom att kvällen blev helt spårad. Det var nämligen dags att inta Platå för första gången som är ett uteställe nere i stan som betyder lite extra för oss ekonomer. Vi har nämligen förmånen att få allt billigare på torsdagar. Då gäller det halva priset i både dörren och i baren för alla som i med i Ekonomföreningen, så jag antar att det här bara är första gången av många som vi kommer hänga på Platå på torsdagar.
Kvällen började dock med en liten förfest hemma hos Oskar där vi sänkte några öl innan vi rörde oss ner för en stor Basecamp på Trädgårdsföreningen. Här blev det som vanligt en hel del sång och ramsor och det var faktiskt vi och Spanska som höll uppe nivån. Vi i Grupp 2 har ju under veckorna vevat en ramsa som handlat om att det är vi som vaskar på Grupp 2, lite skämtsamt sådär, men nu tyckte de andra grupperna (särskilt spanska) att de var upp till bevis. Så vi laddade upp ordentligt inför detta. Dock berättade ÖF att vi absolut inte fick göra det just denna kväll då det kunde visa sig att dom kunde få en del skit för det, så vi fick nöja oss med att vaska en hel del öl till ramsan under basecamp istället. Men det gjorde dom flesta nöjda ändå.
Innan vi hamnade på Platå drog delar av klassen till Marcus schysta lya mitt i stan för lite mellanfest där vi på typ tolv pers sänkte tre vinare på en halvtimme. Det blev ganska mycket hets där ett tag, men den fyllan vi samlade på oss där räckte för hela kvällen.
Platå var annars rätt najjs. Det blev ju inte riktigt samma sak som de andra kvällarna på Nolle-P eftersom detta ändå var ett vanligt uteställe dit alla är välkomna. Men vi röjde nog alla rätt bra, och när jag cyklade hem vid tretiden, duktigt berusad, var jag definitivt nöjd med kvällen. Träffade även på David och Patrik som var på finbesök i stan. Jag hade ingen aning om att dom var i stan så det höjde ju kvällen ytterliggare ett snäpp, helt klart.
Festerna duggar tätt under Nolle-P, så är det bara och fredagen var inget undantag. Nu var det nämligen dags för Faddermiddag då vi tillsammans med vår klass fast årskurs 2 hade middag ihop. Tanken med detta var att vi alla skulle få varsin fadder i tvåan som vi sedan kan ta hjälp ifrån och köpa en del kurslitteratur av. Det var självklart också en del öl och vin inblandat i detta och vi minglade på rätt bra allihopa. Vi framförde vårat gyckel igen och även tvåarna fick köra sin grej. Riktigt trevligt var det faktiskt. Sen var tanken att vi allihop skulle ut och härja på NH men innan det drog de flesta hem till Jacob för mellanfest där vi körde en del drick-visor och lite häv-hets. Det blev lite Lambo och så vidare. Hög stämning var det definitivt i alla fall.
Väl på NH kände jag att alkoholen den här kvällen slagit lite snett så även om jag faktiskt inte var så full så kände jag mig konstig och valde att inte dricka nåt mer på hela kvällen. Ändå gick det aldrig riktigt över så trots att jag stannade till stängning så kände jag mig aldrig riktigt på topp vilket förstörde en del. Dock måste jag säga att det var bra drag hela kvällen så jag kan inte var alltför missnöjd med den. Och middagen och mellanfesten var klockrena så jag ser det ändå som en bra kväll.
Det känns lite som att jag bara rabblar upp alla fester snabbt och så men jag vet ärligt inte vad jag kan skriva för att fylla ut det mer. Det är helt enkelt så här det varit dessa veckor så jag försöker bara sammanfatta det så bra som möjligt. Jag har ju aldrig riktigt gillat att skriva som i en dagbok, men det får helt enkelt bli så här nu, för något annat sätt att återberätta det kan jag inte hitta.
Lördagen var i alla fall en mellandag där jag nog inte gjorde någonting på hela dagen. Vi åkte ner ett gäng till en sportpub i stan för att kolla lite fotboll men det va det enda. Så vi går till Söndagen istället, dagen för den stora avslutningen på Nolle-P. "La Grande Finale"-sittningen skulle avklaras och det var ju full taggning inför detta. Det var finsittning som gällde så skjortan ströks ordentligt och slipsen knöts för nu gällde det all in för fulla muggar. Redan vid fyra var det förfest hos David som gällde där vi i klassen samlades och korkade upp. Det var väl egentligen meningen att vi bara skulle grunda lite för att komma lite varma i kläderna till sittningen, men det blev en ganska rejäl förfest. Men det hjälpte oss istället när vi kom till fördrinken då vi låg en bit framför alla andra. Så vi körde ju som vanligt igång stämningen och satte ribban högt.
Att sammanfatta sittningen sen är ganska svårt då det hände en hel del grejer. Men det man kan säga för att inte glida iväg för mycket på luddiga detaljer var att det verkligen var ett sjudundrande avslut på hela Nolle-P. Alla som jobbat med oss Nollor skulle tackas. Det visades en massa bilder på en projektor från de gångna veckorna och bästa nolle-klass skulle utses. Vi var nominerade men förlorade på mållinjen mot Spanska. Jag kände väl hela vägen att det stod mellan just oss två, så det va till en början lite surt att vi missade det, men på det hela taget tror jag alla i vår klass är sjukt nöjda för vi har verkligen gått hårt in på allt och hållt en otroligt hög nivå. Och spanska var också dom som hetsade mycket så i slutändan var det väl ändå välförtjänta vinnare.
Sen var det sagt att svära en lång ed, att vi nu under fyra år skulle värna om ekonomfamiljen och ta hand om varandra. Vi fick sedan slänga våra nolleflugor all världens väg och vi kunde nu klassas som riktiga ekonomettor. Borden dukades sen undan och det var dags för den stora festen. Det roliga med detta var att nu fick även faddrarna supa loss vilket betydde att det var dags för oss i klassen att helt enkelt supa dom under bordet. Så vi samlade dom vid den stora shotbaren och helt enkelt fick dom att dricka mängder med sprit. Aningen taskigt kan tyckas, men å andra sidan tvingade vi ju dom inte att stanna, dom förstod att det va deras öde den kvällen. Så enkelt va det bara.
Kvällen blev sen ett enda stort fylleslag där alla var så sjukt fulla. Eftersom nollefriden nu var bruten så började folk klänga på varandra överallt och vi tömde nog samtliga barer på sprit. Jag själv hamnade i gott sällskap, men därimellan fick jag hjälpa två faddrar hem. En satte jag i en taxi och den andra stod och tjafsade med vakterna utenför så jag tog tag i henne och hängde med i en bil som skjutsade hem henne. Hon envisades om att hon absolut inte var full trots att hon knappt kunde prata. Jag tyckte det hela var hemskt ironsikt, just att jag fick hjälpa faddrar hem. Jag fick sen ett trevligt slut på kvällen och raglade hemåt i tidig gryning. Minnesluckor blockerar en del av kvällen med det jag faktiskt kommer ihåg var helt underbart och en fruktansvärd magisk avslutning på dessa sjuka och underbara veckor. Jag har inte ens ord för det. AAAH! Här har ni i alla fall en gruppbild innan sittningen..
Så var då Nolle-P till sin enda och nu börjar allt på riktigt. Det känns lite tomt men samtidigt spännande. Och med den sammanhållningen vi fått i klassen är jag övertygad om att vi kan fortsätta ha sjukt kul ihop och redan nu planeras det för fullt för nästa fester och så vidare. Annars har den här veckan enbart fram till idag bestått av tentaplugg, en tenta som avklarades imorse (gick väldigt bra också) så det har varit lite lugnare. Vi firade efter tentan idag med en ganska lugn bastufest och sen drog vi ett gäng ner till stan för att kolla seriefinalen i Allsvenskan, LHC-gnaget i puckeyn och så CL. En skön lugn kväll då det är imorn som gäller. Då är det torsdag, då vet ni vad det handlar om...
Vilka vaskar på Platå, Grupp 2, Grupp 2
Vilka vaskar på Platå, Grupp 2, Grupp 2
Vi vaskar mest, vi vaskar bäst
Vi är så bra, haha HAHA
Skål för Grupp 2, oss vill ni ha!
Vi hörs senare!
PEACE!
I alla fall så lämnade jag er förra lördagen när jag hade min första egentliga lediga dag. Just då var det otroligt efterlängtat att bara få sova och faktiskt få lite plugg uträttat. Ska väl i och för sig säga att jag inte fick så otroligt mycket gjort. Jag fick sova, och det räckte gott.
Men söndagen då. Eftersom jag varit ledig en dag från alkohol så kom ju givetvis smällen på morgonen där när jag vaknade. Då insåg jag att jag dragit på mig en ordentlig förkylning och halsen va mer eller mindre igenbommad av slem. Men samtidigt var det ju sportande som gällde så trots att det sunda förnuftet sa åt mig att stanna i sängen krigade jag upp och iväg till Campus för att köra hårt. Och när jag väl kommit iväg och fått lite luft kändes det direkt lättare.
På schemat stod först en prestigefylld fotbollsmatch mot tyskagruppen och vi ställde ett förvånansvärt starkt lag på pappret. Givetvis var jag själv ensam spjutspets på topp där jag trivs som bäst. Och visst gick det bra också. Min kära Grupp 2 vann med klara 5-1 och jag själv stod för två mål och två assist. Jag hade en del bud på fler mål också men två fick räcka. Jag är absolut nöjd ändå.
Efter väntade dock den riktigt roliga tävlingen som i och för sig blev mer en galen lek än en tävling. Det var nämligen dags för en modifierad variant av brännboll. Egentligen var det vanlig brännboll, men skillnaden var att "stationerna" såg lite annorlunda ut. Mellan den första och andra konen skulle man nämligen ner i ett badkar fullt med lera och man fick givetvis pluspoäng om man verkligen doppade hela kroppen, inklusive huvudet. Det var någonting vi alla gick in för och det spelade liksom ingen roll om man blev bränd så länge man verkligen lortade ner sig ordentligt. Efter lerbadet så sprang man den vanliga rundan runt men istället för att bara springa in bakom den sista konen så var det en lång pressenning med såpå man kunde glida in på. Även här gällde det att samla stilpoäng så att glida in på mage var det som rekommenderades. Kan säga att jag i flera dagar efter det va öm på magen efter alla skarvar på "mattan". Det var oavsett resultat sjukt kul och just att alla verkligen gick in för det gjorde det klockrent. Här har ni en bild på hur vi såg ut på gruppbilden efteråt...
Innan vi kunde hem och duscha var det traditionsenligt bada i den lilla dammen vid parken där vi huserade och på samma sätt var det dags att ge tillbaka lite på våra faddrar så dom hamnade i plurret också, mer eller mindre frivilligt. Klockren slut på den härliga förmiddagen kan man säga.
Sen var det bara att åka hem och försöka få bort det mesta av leran (vilket tog ett tag) och slänga i sig lite mat innan det var dags för togafest. Vi samlades hemma hos våra UF och började förfesta och trä in oss i vita lakan (alltså togorna då). Det blev ganska livat ganska snabbt och det kändes som en grym uppladdning. Sen bar det av till HG för togasittning som verkligen var en fulsittning. Vi fick en torr liten bit lasange att äta och ynka en öl var, men det gjorde inte så mycket då stämningen verkligen var på topp. Vi fick lite överraskande besök under sittningen då ÖF, Styret och Players gycklade för oss. Dessa gyckel var långt ifrån lika finsmakliga som under ekonominsparken och det gjorde bara stämningen ännu mer uppsluppen.
Eftersom HG är rätt litet var vi grupper uppdelade i två sittningar så när vi var klara drog vi tillbaka till våra UF för mellanfest medan dom andra åt och här kan man säga att det började spåra. Ölen flödade och vardagsrummet förvandlades till ett stort dansgolv där alla verkligen släppte loss ordentligt. Så när vi väl var tillbaka på HG för den stora festen på kvällen var folk mer eller mindre packade. Det gjorde ju självklart allt bara mer intressant och kvällen blev riktigt lyckad. Och just det faktum att alla springer omkring i vita lakan gör att alla är på samma nivå och det gör väldigt mycket. Nej, kort och gott var det en mycket lyckad kväll!
Måndagen blev återigen en ganska lugn dag där vi på dagen hade seminarium på ett grupparbete som var snabbt avklarat och sedan bjöd styret på käk och vi träffade en del sponsorer och lekte lite lekar. Det va rätt kul men jag tror de flesta va rätt trötta efter gårdagen så alla skratt berodde nog mer på det än att lekarna och så var så fantastiska. Men det var lite klassmys liksom, det säger man aldrig nej till.
På kvällen var det tänkt att det skulle vara filmvisning i skolan för alla ekonomer men jag tror nog nästan alla skippade det helt och hållet för att ta det lugnt hemma. Det behövdes för vi visste ju alla att resten av veckan skulle innebära mer eller mindre full fart.
För på tisdagen var det dags för den stora Kalasmottagningen i Cloetta Center där alla studenter i Linköping var välkomna. På dagen var det först en stor mässa i "chokladladan" och det va väl ingen direkt höjdare. För det första var det typ en timme kö för att komma in och när vi väl va inne hade vi lite bråttom så man hann inte riktigt stann och lyssna vid montrarna. Så istället blev det att man försökte samla på sig så mycket gratisprylar som möjligt innan det var dags att cykla tillbaka för Basecamp som vi idag hade tillsammans med några Players och Grupp 1. Det va däremot riktigt najjs och får nog stå som dagens höjdpunkt då vi verkligen hade det mysigt. Vi satt och sjöng en del sånger, köpte in lite pizza och spelade kubb. Och så drack lite öl förstås. Det va riktigt härligt. Och så fick man mingla lite med Grupp 1 också, så man kunde vidga kontaktnätet ytterliggare.
Vi cyklade efter det i samlad trupp hela vägen genom stan bort till Cloetta Center där det nu skulle bjudas på konsert med Teddybears och en stor fest efteråt. Här någonstans började kaoset bryta ut som ledde till att denna kvällen blev den absolut minst lyckade på hela Nolle-P. För det första som hände var att vi fick reda på att biljetterna ("åkbanden") vi hade fått under mässan och som senare gällde på kvällen hade olika färger för olika sektioner på arenan, och hela vår klass blev helt utspridda. Det blandat med griniga vakter gjorde att bland annat jag hamnade högt upp på läktaren istället för att kunna hetsa nere på golvet, precis som man vill göra under en konsert. Det förstörde lite av upplevelsen, trots att konserten i sig va riktigt grym. Teddybears är riktigt bra live och under Cobrastyle gungade verkligen arenan. Men tyvärr var irritationen över biljettsystemet lite för mycket för att jag skulle kunna njuta fullt ut av det. Men men, det är ändå smällar man kan ta.
Det stora kaoset var ändå efteråt när vi skulle dra. Vi kände inte för att stanna på efterfesten så vi köade för den blott enda garderoben på hela stället. När vi hade stått i den i dryga 45 minuter och var nästan framme så går såklart brandlarmet och hela arenan var tvungen att utrymmas. Så sjukt typiskt. Så det var bara att gå ut och försöka vänta på att bli insläppta igen. Detta tog ju ytterliggare en timme och det blev ett otroligt tryck vid ingångarna. Som tur va tog vi några steg bakåt från det här kaoset och satte oss vid våra ÖF där vi istället satt och sjöng en massa sånger, vilket gjorde hela kvällen mindre misslyckad. När vi sen äntligen kom in och köat för garderoben ännu en gång var det bara att argsint cykla hem och försöka glömma kvällen fort. För det va verkligen ingen lyckad kväll. Men det kanske också behövdes på sitt sätt, för det gjorde att på onsdagen så var taggningen mer på topp än vanligt.
Så vad hände på onsdagen då? Jo, det var dags för den stora temasittningen. Temat för hela vårat Nolle-P var ju hollywood så nu var det dags att fantisera fram någonting att klä ut sig som för kvällens fulsittning. Jag hade till en början ingen aning om vad jag skulle köra på men åkte ner till stan och Myrorna för att få lite inspiration. Väl där hittade jag en gräsligt ful gul jacka så jag tänkte, att fan, jag ska gå som Ali G, sagt och gjort så satt jag en stund senare med ditmålat skägg och ett par galet snabba brillor till den fula jackan och var väldigt nöjd med min outfit. Sittningen skulle hållas på Kårallen på Campus så vi träffades en timme innan för fördrink och allmänt mingel. Styret och ÖF gjorde sen entré med tema bollywood respektive oscarsstatyetter och bjöd på dans utanför Kårallen. Vi fick sedan en sista stor chans att imponera på Players när vi marscherade in på borden och vi skrålade högre än vanligt. Här någonstans sattes också nivån för kvällen för under hela sittningen och efteråt var det verkligen fullt ös hela tiden. Varje klass hade ju under helgen skrivtít egna gyckel som framfördes under kvällen till höga jubel och avlöstes med sånger från och skålningar från alla borden. Innan sittningen var slut så stod alla upp på sina stolar och bara röjde rejält. Fantastiskt kul.
Jag och några till drog sen på mellanfest uppe i Ryd där vi delade på en Minttu och spelade lite Fifa innan vi avslutade en blöt kväll på dansgolvet. En helt otrolig kväll var till ända och jag tror inte någon vaknade upp dagen efter med helt felfria stämband. Men det var det värt, för stämningen var verkligen outstanding hela kvällen och nu när man blivit lite varm i kläderna i klassen och allt så vågade alla verkligen släppa loss, vilket var helt underbart. Magisk kväll helt enkelt. Magisk!
Torsdagen var egentligen en helt vanlig dag förutom att kvällen blev helt spårad. Det var nämligen dags att inta Platå för första gången som är ett uteställe nere i stan som betyder lite extra för oss ekonomer. Vi har nämligen förmånen att få allt billigare på torsdagar. Då gäller det halva priset i både dörren och i baren för alla som i med i Ekonomföreningen, så jag antar att det här bara är första gången av många som vi kommer hänga på Platå på torsdagar.
Kvällen började dock med en liten förfest hemma hos Oskar där vi sänkte några öl innan vi rörde oss ner för en stor Basecamp på Trädgårdsföreningen. Här blev det som vanligt en hel del sång och ramsor och det var faktiskt vi och Spanska som höll uppe nivån. Vi i Grupp 2 har ju under veckorna vevat en ramsa som handlat om att det är vi som vaskar på Grupp 2, lite skämtsamt sådär, men nu tyckte de andra grupperna (särskilt spanska) att de var upp till bevis. Så vi laddade upp ordentligt inför detta. Dock berättade ÖF att vi absolut inte fick göra det just denna kväll då det kunde visa sig att dom kunde få en del skit för det, så vi fick nöja oss med att vaska en hel del öl till ramsan under basecamp istället. Men det gjorde dom flesta nöjda ändå.
Innan vi hamnade på Platå drog delar av klassen till Marcus schysta lya mitt i stan för lite mellanfest där vi på typ tolv pers sänkte tre vinare på en halvtimme. Det blev ganska mycket hets där ett tag, men den fyllan vi samlade på oss där räckte för hela kvällen.
Platå var annars rätt najjs. Det blev ju inte riktigt samma sak som de andra kvällarna på Nolle-P eftersom detta ändå var ett vanligt uteställe dit alla är välkomna. Men vi röjde nog alla rätt bra, och när jag cyklade hem vid tretiden, duktigt berusad, var jag definitivt nöjd med kvällen. Träffade även på David och Patrik som var på finbesök i stan. Jag hade ingen aning om att dom var i stan så det höjde ju kvällen ytterliggare ett snäpp, helt klart.
Festerna duggar tätt under Nolle-P, så är det bara och fredagen var inget undantag. Nu var det nämligen dags för Faddermiddag då vi tillsammans med vår klass fast årskurs 2 hade middag ihop. Tanken med detta var att vi alla skulle få varsin fadder i tvåan som vi sedan kan ta hjälp ifrån och köpa en del kurslitteratur av. Det var självklart också en del öl och vin inblandat i detta och vi minglade på rätt bra allihopa. Vi framförde vårat gyckel igen och även tvåarna fick köra sin grej. Riktigt trevligt var det faktiskt. Sen var tanken att vi allihop skulle ut och härja på NH men innan det drog de flesta hem till Jacob för mellanfest där vi körde en del drick-visor och lite häv-hets. Det blev lite Lambo och så vidare. Hög stämning var det definitivt i alla fall.
Väl på NH kände jag att alkoholen den här kvällen slagit lite snett så även om jag faktiskt inte var så full så kände jag mig konstig och valde att inte dricka nåt mer på hela kvällen. Ändå gick det aldrig riktigt över så trots att jag stannade till stängning så kände jag mig aldrig riktigt på topp vilket förstörde en del. Dock måste jag säga att det var bra drag hela kvällen så jag kan inte var alltför missnöjd med den. Och middagen och mellanfesten var klockrena så jag ser det ändå som en bra kväll.
Det känns lite som att jag bara rabblar upp alla fester snabbt och så men jag vet ärligt inte vad jag kan skriva för att fylla ut det mer. Det är helt enkelt så här det varit dessa veckor så jag försöker bara sammanfatta det så bra som möjligt. Jag har ju aldrig riktigt gillat att skriva som i en dagbok, men det får helt enkelt bli så här nu, för något annat sätt att återberätta det kan jag inte hitta.
Lördagen var i alla fall en mellandag där jag nog inte gjorde någonting på hela dagen. Vi åkte ner ett gäng till en sportpub i stan för att kolla lite fotboll men det va det enda. Så vi går till Söndagen istället, dagen för den stora avslutningen på Nolle-P. "La Grande Finale"-sittningen skulle avklaras och det var ju full taggning inför detta. Det var finsittning som gällde så skjortan ströks ordentligt och slipsen knöts för nu gällde det all in för fulla muggar. Redan vid fyra var det förfest hos David som gällde där vi i klassen samlades och korkade upp. Det var väl egentligen meningen att vi bara skulle grunda lite för att komma lite varma i kläderna till sittningen, men det blev en ganska rejäl förfest. Men det hjälpte oss istället när vi kom till fördrinken då vi låg en bit framför alla andra. Så vi körde ju som vanligt igång stämningen och satte ribban högt.
Att sammanfatta sittningen sen är ganska svårt då det hände en hel del grejer. Men det man kan säga för att inte glida iväg för mycket på luddiga detaljer var att det verkligen var ett sjudundrande avslut på hela Nolle-P. Alla som jobbat med oss Nollor skulle tackas. Det visades en massa bilder på en projektor från de gångna veckorna och bästa nolle-klass skulle utses. Vi var nominerade men förlorade på mållinjen mot Spanska. Jag kände väl hela vägen att det stod mellan just oss två, så det va till en början lite surt att vi missade det, men på det hela taget tror jag alla i vår klass är sjukt nöjda för vi har verkligen gått hårt in på allt och hållt en otroligt hög nivå. Och spanska var också dom som hetsade mycket så i slutändan var det väl ändå välförtjänta vinnare.
Sen var det sagt att svära en lång ed, att vi nu under fyra år skulle värna om ekonomfamiljen och ta hand om varandra. Vi fick sedan slänga våra nolleflugor all världens väg och vi kunde nu klassas som riktiga ekonomettor. Borden dukades sen undan och det var dags för den stora festen. Det roliga med detta var att nu fick även faddrarna supa loss vilket betydde att det var dags för oss i klassen att helt enkelt supa dom under bordet. Så vi samlade dom vid den stora shotbaren och helt enkelt fick dom att dricka mängder med sprit. Aningen taskigt kan tyckas, men å andra sidan tvingade vi ju dom inte att stanna, dom förstod att det va deras öde den kvällen. Så enkelt va det bara.
Kvällen blev sen ett enda stort fylleslag där alla var så sjukt fulla. Eftersom nollefriden nu var bruten så började folk klänga på varandra överallt och vi tömde nog samtliga barer på sprit. Jag själv hamnade i gott sällskap, men därimellan fick jag hjälpa två faddrar hem. En satte jag i en taxi och den andra stod och tjafsade med vakterna utenför så jag tog tag i henne och hängde med i en bil som skjutsade hem henne. Hon envisades om att hon absolut inte var full trots att hon knappt kunde prata. Jag tyckte det hela var hemskt ironsikt, just att jag fick hjälpa faddrar hem. Jag fick sen ett trevligt slut på kvällen och raglade hemåt i tidig gryning. Minnesluckor blockerar en del av kvällen med det jag faktiskt kommer ihåg var helt underbart och en fruktansvärd magisk avslutning på dessa sjuka och underbara veckor. Jag har inte ens ord för det. AAAH! Här har ni i alla fall en gruppbild innan sittningen..
Så var då Nolle-P till sin enda och nu börjar allt på riktigt. Det känns lite tomt men samtidigt spännande. Och med den sammanhållningen vi fått i klassen är jag övertygad om att vi kan fortsätta ha sjukt kul ihop och redan nu planeras det för fullt för nästa fester och så vidare. Annars har den här veckan enbart fram till idag bestått av tentaplugg, en tenta som avklarades imorse (gick väldigt bra också) så det har varit lite lugnare. Vi firade efter tentan idag med en ganska lugn bastufest och sen drog vi ett gäng ner till stan för att kolla seriefinalen i Allsvenskan, LHC-gnaget i puckeyn och så CL. En skön lugn kväll då det är imorn som gäller. Då är det torsdag, då vet ni vad det handlar om...
Vilka vaskar på Platå, Grupp 2, Grupp 2
Vilka vaskar på Platå, Grupp 2, Grupp 2
Vi vaskar mest, vi vaskar bäst
Vi är så bra, haha HAHA
Skål för Grupp 2, oss vill ni ha!
Vi hörs senare!
PEACE!
SAY OH AH EKONOM!
Hej allesammans! Det var ju verkligen inte igår jag bloggade sist och jag kna ärligt säga att jag varken har haft lust eller ork att blogga nåt värst i sommar. Sen måstejag i ärlighetens namn erkänna att jag inte haft så otroligt mycket att skriva om då det varit en ganska lugn sommar, på alla plan.
Däremot har jag haft så fullt upp den här senaste veckan att det räcker bra länge. Och då är det bara början. Men jag tänkte väl att jag skulle försöka gå igenom för er vad som har hänt den här helt galna urspårade veckan. Dock måste jag varna er att de kan bli en hel del text, och jag vet ju inte om ni direkt uppskattar att läsa om allt detta, men gör ett försök för det e kul!
Och för som av någon inte vet vad det handlar om så började jag vid Linköpings Universitet i måndags!
Jag åkte i alla fall ner till Linkan i söndags eftermiddag med bilen och körde upp till ett ställe som heter Flamman, som är ett stort studentkvarter med massa korridorer. Här bor herr Nils Boberg som varit så snäll att han låter mig bo på hans soffa tills jag hittar nåt eget. Grymt säger jag bara! Annars var första kvällen helt lugn, jag träffa lite korr-folk och vi käka pizza och snackade lite. Det va najjs.
Men sen på måndagsmorgonen började allvaret. Jag fick använda min cykel för första gången och cykla bort till Campus där det alltså skulle hållas upprop. Så halvtimmen senare satt jag i en stor aula med massa förväntansfulla människor. Jag orkar inte gå igenom så mycket om uppropet, det var ganska informativt och stelt i allmänhet. Dock kom styrelsen (styret) i ELIN (ekonomernas förening) och sjöng oss välkommna och vi fick även stifta bekantskap med våra söta överfaddrar (ÖF). Sen blev det indelning i grupper (klasser) och jag själv hamnade i grupp 2. Så jag traskade iväg med mina nya klasskamrater och ÖF till ett litet klassrum. Förutom att varje grupp har två ÖF så har dom också fyra underfaddrar (UF). Ajja, vi körde en liten presentation runt om i klassen så vi fick lite namn. Sen fick vi också våra fina nolle-flugor som är stora pappflugor med namn och gruppnummer som ska bäras under hela Nolle-P. Det roliga dock med klassen var att Makkie som känner Criffää bra också hamna där så vi bondade lite direkt.
Oavsett så var det sen en massa underskrifter på allt som skulle fyllas i, vi registrerade oss på universitetet, vi gick med i ELIN osv. Sen var det dags att köpa Nolle-p-kitet av vårat festeri (de som anordnar hela nolle-p) som kallar sig Players. Dock var dom inte så festliga som man tror. Tvärtom var dom helt iskalla och marscherade fram i led och satte sig på en hög trappa där vi en och en fick gå upp och anmäla oss. Och det va inget minglande där utan dom frågade tyst och formelt "Har nollan något namn?" "Dricker nollan alkohol?" osv. Sjukt, men jävligt kul också.
Sen var i alla fall den delen av dagen slut så vi fick lite tid över att käka och så. Men bara någon timme senare var det samling igen i en liten park. Detta kallas basecamp och det är mer än förfest då man köper öl och cider av faddrarna och har lite klassmys. Så här första dagen var det meningen att vi skulle skriva ihop en massa klassramsor så vi kunde ösa med sen under nollningen. Vi skrev även en låt till Players som vi skulle charma dom med senare under kvällen. Sen bar det av till HG som är ett klubb uppe i Ryd. Där var det först lite allmänt mingel och hets med alla ramsor mellan grupperna. Sen fanns det även en del Ekonomramsor som alla kör. typ "OH AH EKONOM, SAY OH AH EKONOM". Jävligt bra drag blev det direkt.
Det blev då sen att vi skulle träffa players igen. Dom kom ut ur en lastbil och marcherade fram till ett par brassestolar och slog sig ner. Och sen fick alla grupper (vi är sju totalt, fyra vanliga och tre språkgrupper) sjunga sina sånger för players. Riktigt härliga faktiskt. Sen tillbaka till HG och full fest resten av kvällen. Redan här insåg man att Grupp 2 är den absolut bästa gruppen, inget snack.
Andra dagen missade jag helt då jag åkte upp till Sthlm för begravningen, men på onsdagsmorgonen fick jag skjuts ner igen och kunde fortsätta nollningen. Det var dags för stadsbus då vi gick runt i stan och kollade in en massa saker. Lite överallt stod det players också. Och juste, varje gång man ser Players måste hela gruppen hälsa med ett "ÅÅÅÅÅÅÅH HEJ PLAYERS", och tacka dom när man går därifrån, oavset när på dygnet man ser dom. Detta gäller också när man träffar en annan grupp eller styret och så vidare. Det var i alla fall riktigt trevligt. Vi fick även leka lite lekar på olika ställen. Efter det var det bara hem och vända innan det var dags för "Roomservice" som är som basecamp fast hemma hos någon, denna gången hos vår ÖF Kicko. Så hem till honom för klassmys där vi förutom att dricka massa öl och äta burgare, skrev tal. Killarna skrev ett tal till Kvinnan och tvärtom, sen skrev vi alla ett tal till Players. Sen drog vi ner till basecamp och då dök ju givetvis dessa Players upp så vi framförde våra fina tal. Players som vanligt stela, förstår inte hur dom orkar.
När vi var klara drog vi upp till Flamman som är en pub precis där jag slaggar nu. En källarlokal som gjorts om. Sjukt kul. Det va visserligen lång kö men det gjorde absolut ingenting då vi alla nu blivit så varma i kläderna så vi kunde hetsa med våra sånger. Redan här kändes det som att hela klassen fått grym sammanhållning. Helt underbart. Väl inne på Flamman var det galet ös och det va riktigt svettigt ett tag. Vi hittade på en ekonomdans till "we speak no americano" som hela klubben stämde in med. Fantastiskt. Sen när det var dags att rulla så hade jag 30 meter hem, Heeeelt okej!
I Torsdags började så skolan på riktigt med en lång föreläsning. Det va i alla fall va vi trodde. För i början kändes det som en helt vanlig föreläsning, me efter ett tag började det spåra ut. Ingen fattade någonting vad föreläsaren snackade om och det hände massa sjuka saker. Alla satt och var helt chockade. Då helt plötsligt kliver Players in igen, ingen fattar någonting. Sen kom det in tre personer som började sjunga samtidigt som föreläsaren skriver följande på tavlan.
Lektion
Utan
Riktighet
Avslöjar
Dumbommar
Så allt detta var bara en enda stor fusk-föreläsning för att skrämma upp oss. Sen reste sig folk överallt i aulan upp och klev ner på senen och sjöng att vi blivit så lurade. Dessa var nämligen inte alls några nollor, utan fusknollor som egentligen går högre årskurser. Dom hade alltså under hela den inledande nolle-p bara låtsas vara nollor och ljugit om det mesta. Och då fattade man ju hur logiskt allt var. För dessa personer var verkligen dom man tyckte va mest sjuka och udda. Så vi blev grundligt lurade. Helt sjukt kul dock oh jävlar va imponerad man blev av deras skådespel. '
Players marscherade sen ut och vi kunde ha en riktig föreläsning som var helt okej, inget jag tänker skriva så mycket mer om här dock. Vi köpte sen lite kurslitteratur och kunde åka hem för lite sen lunch.
Samling igen på kvällen på det stora Vallamassivet bakom skolan där alla ekonomer hade basecamp ihop. Där blev det som vanligt en massa öl och överdrivet mycket sånghets. Fruktansvärt kul. Det blev också en massa lekar ute på ängen där det bjöds på en del kull och visklekar osv. På det sänktes ännu mera öl.
Jag inser nu att det finns så sjukt mycket mer saker man kan säga om allt detta men det är mest interna grejer som tar så otroligt långt tid att skriva ner. Men det är i alla fall saker som "taktikskål", en väldigt annorlunda uppvärmning och viktiga sånger. Men när vi ändå är inne på sånger så hade vi en liten genomgång på en massa sånger man sjunger vid sittningar. Det va riktigt kul att få öva in dom, så man kände att det med sittningar kan nog vara ganska kul.
Oavsett så blev det mörkt till slut så skrålandes rörde vi oss till Kårallen där vi skulle på eftersläpp till en annan sektions sittning. Återigen var det en del köande så vi öste på med sånger, min hals var här ganska slut men vi öste på ändå, helt galen stämning. Väl inne på Kårallen var det totalt ös resten av natten. Ekonomerna vet verkligen hur man festar loss. Helt sjukt!
Och sen har vi gårdagen där det först var föreläsning på dagen som var sisådär. Vi fick i alla fall lite sovmorgon innan som va behövligt. Efter den så var det precis som vanligt bara hem och byta om. Det var ju dags för vår första sittning. Det här med sittningar (alltså middagar) är lite olika. Ibland är det så kallad finsittning. Då ska man vara ordentligt uppklädd och det är lite fina saker man ska förhålla sig till. Lite vett och etikett helt enkelt. Oavsett så träffades vi nere på trädgårdsföreningen i stan för en fördrink och allmänt minglande. Det bar sen av till Nationernas Hus (NH) för våran allra första sittning. Sen är en sittning aldrig riktigt bara en middag oavsett hur fin den är. Man skulle kunna likna den vid en studentskiva faktiskt. Det är sånger hela tiden, och skålande hit och dit. Fantastiskt kul när närmare 300 pers sjunger sånger och slår i borden.
Uppträdande är det också där utvalda grupper framför ett så kallat gyckel vilket oftast är ett antal låtar som är omgjorde till sjuka texter, vissa fyndiga och vissa helt flippade och snuskiga. Oavsett så är dom oftast fantastiskt bra skrivna och det blir jubel. Igår var det först CM (I-sektionens festeri) som körde, sen styret, ÖF och allra sist öppnade sig väggen bakom oss där det vällde ut rök. Ur röken hörde man sen Players välkända marscherande som frambringade kvällens absolut högsta jubel. De körde sen sitt gyckel och avslutade allt med att ta av sig sina mörka solglas och "avslöjade" sig och helt plötsligt var dom vanliga härliga leende människor. Helt underbart härligt!
Borden dukades sen av och vi kunde röra oss till ett par dansgolv och festa loss allihop. Det va helt klart Nolle-Ps grymmaste fest hittils där alla (ÖF,UF, Styret, Players och alla grymma Ekonomer) röjde loss så in i helvete. Helt sjukt va bra drag de va. Jag är helt hes idag efter allt sjungande och skrålande och skrikande och hetsande så jag vet inte vad jag ska göra.
Och då ska jag ändå säga att det här bara var början. Vi har en hel vecka kvar som sägs ska bli ännu grymmare. Så efter idag då vi hade vår första helt lediga dag så kör vi igång igen imorn med sportande på dagen och en stor Togasittning på kvällen på HG. WIHOOOO!
Jag älskar redan studentlivet. Dock vet jag inte riktigt om det är ett universitet än, för plugg, va fan är det? Och om ni tycker detta var flummigt och så så kan jag inte skriva det bättre. Det känns som att jag kan prata i flera timmar om allt det här och det skulle fortfarande vara så mycket jag glömmer, eller saker jag skulle vilja förklara. Men jag vill att ni ska förstå att det är här har varit en av de sjukaste och roligaste veckorna i mitt liv. Och vi har en heeeeel vecka kvar innan Nolle-P är över. Va gör vi? Nu kör vi!
Här på vårat Nolle-P
HÄR PÅ VÅRAT NOLLE-P
Är det Grupp 2 ni vill se
ÄR DET GRUPP 2 NI VILL SE
festar bäst och är på topp
FESTAR BÄST OCH ÄR PÅ TOPP
Säger aldrig nånsin stopp
SÄGER ALDRIG NÅNSIN STOPP
Grupp 2
GRUPP 2
Är så på
ÄR SÅ PÅ
GRUPP 2 ÅH ÅH ÅH ÅÅÅÅÅH ÅH, GRUPP 2 ÅH ÅH ÅH ÅÅÅÅÅH ÅH...
PEACE!
...
Jag kan inte förstå
Jag vill inte förstå
Du betydde så mycket
mer än du nog någonsin anade
Jag hoppas du nu hittat den plats du sökte
det förtjänar du mer än någon annan
Du kommer dock aldrig att lämna oss helt
För i mitt hjärta, där finns du evigt kvar
May you rest in peace..
Att resa för Bajen...
Jag vet inte om ni vet om det, men jag var i Jönköping igår. Som vanligt tänker jag undvika att prata om något så sekundärt som matchresultat och spelarprestationer. Och inatt tänker jag även strunta i att prata om det primära, alltså publikstöd, uppslutning, passion osv. Nej inatt tänker jag försöka visa hur man bortareser. Och innan ni fotbollshatare (eller för den delen, Bajenhatare) börjar sucka och leta efter annat att läsa, så vill jag säga att detta inte huvudsakligen handlar om fotbollen utan endast är en skildring hur det ser ut när vi ger oss ut på vägarna i vad som kan kallas en roadtrip. Och eftersom jag, med mina vänner gör detta många gånger varje år, tänkte jag att det är dags för er att få reda på hur det ser ut. Varsågoda!
En bortamatch börjar egentligen kvällen innan avresa (Taggningen finns där i flera dagar innan, men uppladdningen börjar då) när man sitter hemma i sitt rum framför datorn och försker kontrollera den absoluta taggningen. Att sova finns oftast inte på världskartan då nerverna oftast sitter utanpå kroppen, så man får ta till andra medel. Till en början lusläser man varenda Bajensida man kan hitta för att höra hur snacket går, man analyserar matchtruppen mer än en gång och man försöker samtidigt pumpa in all optimism man kan hitta. En bortaresa är alltid årets grej kvällen innan så förväntningarna skruvas upp.
När det inte finns fler foruminlägg eller inför-artiklar att läsa går man över till Youtube där man flera gånger tittar igenom gamla Bajenklipp medan man sjunger med i alla ramsor. Ett klipp spelas inte en gång, utan minst tio gånger. Samtidigt brainstormar man fram låtar för den tilltänkta skivan man ska ha i bilen dagen efter, och det viktiga med det är att man hittar en blandning mellan klassiska roadtrip-låtar och vad som är bäst just nu. Och när vi pratar klassiker finns det vissa låtar som alltid ska finnas med för att göra denna CD komplett.
1. Just Idag Är Jag Stark - Kenta
2. Boom Boom Boom Boom - Vengaboys
3. The Kids Aren't Allright - The Offspring
4. Despre Tine - O-Zone
5. När Vindarna Viskar Mitt Namn - Roger Pontare
När detta följts och skivan är bränd skickar man iväg ett taggnings-sms till alla medresenärer. Klockan är nu oftast över fyra på morgonen och man börjar sakteliga röra sig mot sängen. Men det är inte slut där. Först ligger man vaken i minst en halvtimme och tänker ut alla möjliga scenarion för matchutgången för att gardera sig. Till slut orkar man dock inte hålla ögonen öppna längre utan svävar iväg in i drömmarnas värld där Bajen precis som alltid vinner med 5-0 efter fem drömmål.
Bara några ynka timmar senare skriker alarmet på väckning och solen har knappt stigit upp på himlen. Eftersom de flesta bortamatcher ligger fem-sex timmar bort med bil gäller det att va ute i god tid. Efter en snabbdusch letar man upp dagens kläder och lägger fram halsduken. Man skickar ytterliggare ett taggnings-sms som på samma gång bekräftar att alla är vakna och redo för avfärd. Man tar sen sina tillhörigheter och springer ut genom dörren. Nu är vi iväg!
Det som gäller nu är givetvis att samla ihop gänget i en och samma bil så när man sammanstrålat med Niffää styr man söderut där man allt som oftast svänger förbi Lokevägen i Sollentuna för att plocka upp en nyvaken Flemström. Man kollar noggrant så att grabben inte har ett paraply med sig innan man ger sig av igen. Det händer då ibland att man får ta den långa omvägen via Skälby för att plocka upp en övertaggad, vildsint, men alltid lika sprudlande glad Fröberg. Här är upphämtningen avklarad och man kan styra bilen mot dagens mål. Bilen utsmyckas i denna veva med halsdukarna som hänger ut genom fönstren. Det ska synas att Bajen är på väg!
För er som inte hänger med i Fotbolls-sverige, kan jag säga att nästan alla matcher ligger söderut längs den berömda E4:an så det gäller att hinna före morgonrusningen på Essingeleden för att inte tappa tid. När detta väl är avklarat och vi på sedvanligt sett har vinkat till Tomteboda så är vi äntligen på väg på riktigt. Musiken kan nu sättas på högsta volym och självklart ska det börjas med tonerna till Just idag är jag stark.
"Jag har väntat så länge på just den här dan, och det är skönt att den äntligen kommer"
Stockholms södra förorter rusar förbi utanför fönstret. Vi passerar metropoler som KINGens Kurva, (Vi ses i) Salem och HUDDINGE, TULLINGE TUMBA! Här åker vi också förbi de stora handelsområdet där man måste bekräfa en sak:
"ÅÅÅ SÅ FINNS DET HORNBACH"
Vi dundar igenom Södertälje och under den höga järnvägsbron innan vi är ute på de öppna vägarna. Musiken är nu mer högljudd än någonsin och samtliga stämmer upp i allsång. Eller ja, Fröberg stämmer mest upp i svenska schlagers men då ska ni veta att han öser också. Inget snack om den saken. Samtidigt inleds dagens "Gul Bil"-tävling mellan just nämnda Fröberg och herr Flemström, en tävling den senare alltid är totalt chanslös på. Det är inte det att han är dålig på det, men Fröberg är helt enkelt oslagbar! Samtidigt börjar Niffää räkna antalet Roadkills han ser på längs vägen.
Här väntar sen den intetsägande vägen fram till Nyköping där det inte finns någonting att titta på. Istället fortsätter allsången samtidigt som det börjar bli dags för en första pisspaus. Flemströms axel har vid det här laget redan börjat anta en blågrön nyans och Fröberg är gladare än någonsin.
Det händer att vi passerar över en bro och givetvis stämmer hela bilen upp i ett gemensamt skall:
EN BRO, EN BRO, EN BRO EN BRO EN BRO!
Detta upprepas tills hela bron är passerad utan undantag och höjer taggningen rejält.
Så småningom är denna tråkiga sträcka avklarad i och med att vi susar förbi under Nyköpingsbro och det firas med att chauffören tutar som besatt i någon sekund. Om inte pisspausen tagits innan är detta det självklara stoppet. Härmed börjar också den roligare delen av E4:an där det vimlar av grejer längs vägen man reagerar på.
En bit efter Nyköping dyker Stavsjö upp som är ett klassikt pitstop. Niffää köper wienerbröd, Fröberg köper Pringles, Flemström köper något han aldrig köpt förut och jag själv införskaffar snus för att täcka resten av dagen. När alla är nöjda och glada fortsätter resan och det dröjer inte länge innan vi åker förbi området runt Kolmården. Här någonstans står det en bil på ett krön som åt båda håll bildar fronten på en bil och det uppmärksammas givetvis. Här någonstans tar skivan slut och vi letar igenom handskfacken efter gamla skivor. Reser vi i Niffääs bil är det inte sällan vi hittar skivor hans farsa bränt. Innehållet varierar otroligt och det kan vara allt från "Khilmans Cup-musik, via "Blandade frukter" till någon gubbe som pratar med babyröst. I vilket fall som helst är detta välkomnande och vi får alla oss ett gott skratt en stund.
Vi passerar Norrköping och förutom att vi alla givetvis skriker att "DET ÄR VI SOM È FRÅN NORRKÖPING" för att hänvisa till de otroligt passionerade "Peking-fansen" så passeras staden utan större utsvävningar. Det kan här bli aktuellt med en andra pisspaus. Om öl är inblandat (självklart för alla utan chauffören) har berusningen nu anlänt och då är täta pisspauser absolut nödvändigt.
Vi åker förbi det berömda spökhotellet och närmar oss Linköping (alla dessa -köping!!!) där vi försöker hålla andan för att slippa den vidriga lukten från tekniska verken och alla åkrar. Fler broar avklaras (En bro, En bro...ja ni fattar) och vi försöker så gott vi kan härma sveriges charmigaste dialekt med blandat resultat. Längs vägen dyker även flygplans-statyer upp där Niffää varenda gång måste påpeka det för mig. "PLANEN HOFFA, PLAAAANEN". Jag passar även på att berätta om släkten i Motala och försöker hitta någon ny anekdot att förmedla.
Vi har nu kommit så pass långt att det är dags för det första stora stoppet. Längs den otroligt vackra vägen ner mot Jönköping längs vattnet tornar Brahehus ruin upp sig och det går helt enkelt inte att bara åka förbi utan att stanna. Myten (som dog igår) säger att "Solen lyser alltid över Brahehus" och förutom att njuta av de värmande solstrålarna har vi vissa uppdrag att utföra på denna mytomspunna plats. För det första måste det filmas hela vägen från parkeringen ut till borgen, där oftast jag själv har huvudrollen. Det ska hetsas som aldrig förr, det ska skakas granar, det ska slås på informationskyltar och kommentera allt man tänker på i ett rasande tempo.
Väl på plats på borggården går man ner i "källaren" för att som vanligt undra: "ERE SÅPPNEKASTE HÄRÄLE?" och bekräfta att det alltid är lika instabilt räcke. Sen väntar den stora fotograferingen där vi alla poserar med våra Bajenassesoarer i de stora fönstervalven. Ett eller annat gruppfoto kan också fastna på minneskortet innan vi är klara med denna plats. Är det någon som är sugen på lite godis eller en pigvinstång är detta tillfället att handla. Vi lämnar sen för att njuta av den bedårande utsikten hela vägen ner till Jönköping.
Här är det dags för matstopp där vi som vanligt svänger av vid A6 Center (här har ni svaret på en interngrej från mitt förra inlägg) där vi intar Donken. Medan vi hugger in på våra plusmenyer dyker allt som oftast alla supporterbussar upp med överförfriskade Bajare och förvandlar hela resturangen till ett gungande, sjungande hak och det konstateras att allt är gratis på bortamatcher. Utanför står alltför många polisbilar och försöker hålla de hundratals tillresta i schack.
Vi lämnar sen, och ger oss iväg igen. Här finns det dock två alternativ på resväg, beroende på vart dagens bortamatch spelas. Ibland är det västerut som gäller för att inta Sveriges baksida. Om så är fallet är de sista milen inte så mycket att rapportera om, och de går oftast ganska snabbt. Men ibland fortsätter färden söderut för att hälsa på i Lilldanmark. I detta läge är resan långt ifrån över.
Vi har alltså fortsatt söderut och snart väntar den otroligt dryga vägen där motorvägen övergår till en så kallad motortrafikled. Det betyder att det skiftar mellan ett och två körfält och har vi otur hamnar vi bakom långsamma långtradare som gör att humöret ibland kan börja tryta en aning. Men vi tar oss förbi detta och kan sväva över Smålands vidsträckta landskap. Här börjar allt heta något i stil med "Laganland", "Trafikplats Lagan", "Rastplats Lagan" och så vidare vilket varje gång måste uppmärksammas med en förställd röst. Vi passerar också klassika ställen som "Tuppen", "Kock-Johan" och "Bengt i Örkelljunga". I Örkelljunga sker oftast en pisspaus, oavsett behov och har vi tråkigt kan vi alltid sno en glassgubbe och skrämma får (dock är det sällan).
Vi kommer in i Skåne och kör förbi Checkpoint Sweden och där och då avtar resstaggningen (Precis som det efter Jönköping gör om man är på väg till Göteborg) och istället tar matchtaggningen över.
Så vi är nu framme vid vårat resmål efter en sjudundrande resa. Nu gäller det att med bästa kartläsningsmanér lokalisera kvällens spelplats och få tag på en parkering. När detta väl är ordnat drar vi ner på stan och konstaterat att vi återigen hamnat i en stad som är identisk alla andra ute på landsbygen. Den har sitt stora torg med sitt ståtliga rådhus, och den har sin gågata med Konsum, H&M och systembolaget. Strax intill ligger givetvis också Harrys som är dagens samlingspub för alla Bajare. Man tänker sig i detta läge att man borde finna sig själv i en minoritet i egenskap av bortasupporter, men man förvånas varje gång när man enbart ser grönvita halsdukar vart man än vänder blicken (ja, det och polisbilar, såklart). Det är nästan det här som är det roligaste med bortamatcherna. När man inser att vi faktiskt tar över hela stan och sätter den i gungning.
Efter någon timme på Harrys så sker den stora samlingen på de stora torget där alla grönvita laddar upp gemensamt på bästa sätt. Lagom i tid för att hinna se uppvärmningen samlas det sen ihop till en marsch upp till arenan. Sikten försvåras av röken från de spirande bengalerna och hörseln försämras en aning av de dånande ramsorna. Bönderna gapar när det grönvita tåget pulserar genom stan. Och överallt så hörst det ett taktfast vrål:
DET ÄR VI SOM È HAMMARBY
Vi intar arenan efter att publikvärdarna klämt och känt på varenda millimeter av våra kroppar och tar plats på den vingliga läktaren. Nervositeten bubblar upp i kroppen, men dämpas från ljudet av hundratals strupar. Vi är på plats. KOM IGEN NU BAJEN!
Matcherna ska vi inte behöva dra igenom i detta inlägg utan istället lägger vi på minnet den nittio minuter långa showen som utspelats på bortaläktaren. Benen är stumma efter allt hoppande, rösten hes efter allt sjungande, och humöret är inställt efter kvällens resultat. Med detta med oss vandrar vi tillbaka till vårt färdmedel för att påbörja den långa resan hem. Den blir aldrig lika innehållrik som resan ner men det finns ändå vissa procedurer som ska genomföras.
Först spenderar vi givetvis tiden med att gå igenom allt som hänt under matchen och analysera alla rätt och fel. Varje spelare bedöms och varje sitaution värd att minnas uppmärksammas. Jag har egentligen aldrig tänkt på det men oftast spenderas det ungefär lika mycket tid till denna diskussion som matchen varade, alltså ungefär en och en halv timme. Sen släpper vi det, oavsett vinst eller förlust.
Hemresan är som sagt väldigt lång och ingen har någon vidare lust att hålla låda. Musiken spelas, men långt ifrån högt utan hörs mest i bakgrunden, Fröberg somnar in och jag och Flemström hoppar in i en av våra långa djupa diskussioner om allt i livet, medan Niffää hänger med så gott han kan. Har vi tur kan oväntade saker hända längs vägen som att en bil mystiskt helt plötsligt försvinner, eller att vi blir omkörda av ett gäng sirentutande utryckningsfordon. Det blir sen självklart ett matstopp på hemvägen för att dela upp resan, och det kan bli en och annan pisspaus.
Men en sak är alltid säker. En roadtrip är aldrig så lång som den är mellan Nyköping och Södertälje. Dessa lite drygt tio mil segar sig fram och uttrycket "så nära men ändå så långt borta" passar så otroligt bra in på denna sträcka. Här använder man allt man kan för att hålla sig i vaket tillstånd, och det kan va allt från att försöka hetsa igång musiken igen, till att väcka Fröberg. Här sker också det obligatoriska sms-skrivandet där oftast jag själv sammanfattar resan i ett långt välskrivet mess för de andra att njuta av.
När Södertälje väl kommer går det fort. Innan man vet ordet av det är vi uppe på Essingeleden igen, och när Fröberg vaknat till lagom i tid för att för sjuttifjärde gången berätta för oss vart han jobbat så är vi i Norrort igen. Grabbarna lämnas av en efter en och jag och Niffä fortsätter ut till Väsby. Vi stannar för en sista tankning innan vi skiljer oss åt. Niffää svävar ut mot Sjövillan igen medan jag själv snubblar upp för trappen på Hagvägen. Jag sätter mig och andas ut i soffan och konstaterar att resan, precis som alla andra resor varit fyllda med minnen man sent kommer glömma. Ögonlocken är tunga och man kryper ner under täcket. Med ett leende somnar man sedan in och återigen vinner Bajen efter otaliga magiska mål.
Morgonen gryr, och verklighetens vardag tar över igen. Det som skiljer är att man nu är en erfarenhet rikare och det första man gör är att kolla spelchemat för att se när nästa tänkbara bortaresa infaller. Där och då tar resan slut. Och allt börjar om igen. Det är så det är att vara supporter. Man ser aldrig längre än till nästa match. Och oavsett vad som händer förändras inte det. Och jag är glad över att vara Bajare, Nej fel, jag är stolt över det. För förutom att det är en ynnest att tillhöra denna livstil, så hade livet varit klart mycket fattigare utan dessa resor!
PEACE!
Skämtsamt nonsens
Brage hemma???
Okej dags att blogga lite. Klockan är way over midnatt och jag borde som vanligt gå att lägga mig. Men okej så way over midnatt är inte klockan. Dock är detta bloggande högst spontant så vänta er inte speciellt mycket. Antingen blir det ett kaosartat småplock om allt, eller så blir det en monumental text om..ja allt. Men det är väl så det är och om ni tycker jag försöker slänga in lite för många dåliga vitsar och några engelska ord här och där så ja, skyll på How i met your mother. I'm stuck.
Jag tänker dock inte prata om Bajen detta inlägg, well, jag gör ju det just nu, men det är bara för att säga att jag inte ska det, eh okej, konstigt det blev nu. Ajja nu vet ni alla fall.
Brage hemma???
Jag har haft många väldigt intressanta samtal denna helg med många olika personer och personligheter. Av respekt för alla mina udda vänner tänker jag inte gå in mer exakt på det utan mest försöka få er alla att förstå att det var givande. Det har inte varit mycket djupa snack, utan mest befriande roliga konversationer med vissa någorlunda djupa inslag. Men faktum är att detta va en helg då det behövdes. Jag har inte festat (okej några öl har det blivit) och jag har egentligen inte gjort speciellt mycket så dessa samtal är det jag byggt min helg runt. Och just det faktum att de varit befriande och roliga gör att jag faktiskt är väldigt nöjd med den här helgen. Ni kanske tänker att fan söndagen är ju kvar. men seriously, söndagar? Nej jag vill tacka alla inblandade oavsett om det handlade om sprutfyllda kryssningar (nej, inte så jag menade) eller kraftfulla uttryck (fem utropstecken säger det mesta) och jag hoppas ni förstår att ni gör mina dagar. På riktigt!
Brage hemma???
Det vankas Näshagen snart. Detta gör att jag för första gången använder något för att slippa gå på Bajen. Eftersom jag lovat att inte prata om Bajen tänker jag inte förklara varför, (jag antar, att jag får en medgångare-predikan oavsett). Dock är jag snuskigt taggad på hela den här vi-lurar-alla-att-det-är-träningsläger-då-vi-alla-vet-att-fullast-vinner-helgen och faktum är att jag tror att jag behöver det. Och det handlar inte om att supa sig full för det får jag oftast nog av ändå. Men att försvinna från världskartan (bokstavligt alltså, ingen mottagning i näshagen) ett par dagar med ett gäng sköna grabbar och glömma allt vad min vardag handlar om. Jag behöver ett litet break från det. Jag ska väl visserligen erkänna att jag är rätt nöjd med mitt liv, så få inte det här till att vara en grej jag säger för att jag är deprimerad, bitter eller negativ. Men en upplyftande paus där jag inte behöver tänka på mitt sociala liv, framtid, (förlåt) bajen, eller träning ska nog faktiskt göra gott för mig.
Det är ju dessutom inte vilka grabbar som helst som följer med heller. Tyvärr så lämnar ju Måsfan återbud detta år, men vi kompenserar med en Henke som för en gång skulle får dricka öl med sällskap, kul för grabben. Fröberg är ju dessutom med och det är bara att simulera en panikslagen publikvärd eller dra ett boogie-citat och hans kväll är gjord. Kvistrum närvarar, och eftersom även Samba troligtvis dyker upp behövs det inte många minuter innan dom sitter och drar one-liners i kör. Svensson gör entré och jag tror han kan behöva ett uppehåll från hans dimmer i duschen (okej, kom inte på nåt bättre här, så det fick duga). Tobbe är där och bara det är gudomligt i sig då vi andra vant oss vid att han befinner sig på andra sidan jorden. Det borde göra att han känner sig duktigt taggad på helgen, för det gör i alla fall mig taggad. Förutom det finns det chans för sena återbud (eller ja tvärtom, men vet fan inte ordet som motsvarar motsatsen till återbud) som definitivt kommer förgylla dagarna där ute.
Vad som händer när väl ölen börjar flöda är inget något vet en tanke om så varför sitta och spekulera. Jag låter Fröberg ta första ton i det här läget och eftersom jag känner honom så bra så vet jag att han inleder med ett rungande "hämta nyyy". Och eftersom han vet att jag vet att han kommer säga det kommer han kommentera detta inlägg med antingen "jösses.." eller "HAHAHAHAHA true story". Sorry mackan, men jag är fan INTE dum på riktigt!
Brage hemma???
Jag och en gammal hattlös man vid namn Thorleif satt här om dagen och konverserade om internskämt och det underbara i dom, och det slår mig gång på gång hur fantastikt kul det är med skämt eller citat som kanske bara två personer förstår. Men det roliga är egentligen inte att det är just dessa två personer som vet vad det handlar om, utan alla dom som vill försöka förstå, men som aldrig ens kommer i närheten. För hur många internskämt har jag inte redan lyckats få med i den här texten? Okej, där sa jag emot mig själv eftersom ni omöjligt kan veta om alla eftersom jag inte delar alla internt med just er. Men okej, nu kom jag av mig lite. Det jag egentligen vill säga är att jag älskar internskämt. Så fortsätt med det. Mer internskämt åt folket (eller ja, åt två personer, eh..ni fattar). Jag tänkte dock ge er fem exempel på internskämt och till er självutnämnda jag-vet-allt-om-allt-personer ger jag er en utmaning. Vad har gjort dessa saker klassiska? (En yoggi yalla till den som knäcker alla)
1. Avsluta alla meningar med "i sängen" (fungerar även i ramsor, som svar på varje fråga och som en icebreaker)
2. "Helvete!!!!!" (och ja, exakt fem utropstecken)
3. A6 Center (Solen skiner alltid... funkar också)
4. "Snapphane!" (ledtråd: nötter)
5. Spader Dam (och ja, det e klart det handlar om en kortlek, men tänk lite längre)
Fixar ni det? Jag är idel öra!
Förlåt, men Brage hemma?
Att flumma runt är något jag älskar att göra. Helst om man planerat att göra nåt ordentligt och sen inser att det blir klart mycket roligare om man bara slutar ta det allvarligt och istället börjar garva åt det, och sen garva åt att man garvar, dra ett jättedåligt skämt, garva lite mer, hylla Ludde, gnälla på Niffää, knäcka en öl, ta en rapé, och sen somna bra mycket gladare? Som till exempel det här inlägget. Jag hade från början en tanke på att skriva någonting ganska djupt och målande, men insåg ungefär när jag skrev in lösenordet att det kan bli klart mycket roligare om jag skriver någonting oförståeligt och intetsägande. För om man tar det för vad det är, så kan man nog komma fram till en hel del saker.
1. Jag har en jävligt sjuk humor
2. Jag har egentligen ingen aning om vad jag pratar om
och
3. Mackan kommer nog bestämma sig för "jösses.." i alla fall
Och så här klockan två på natten en vit lördag där jag inte åstadkommit mer än att gå till pizzerian, druckigt en flaska pepsi (alla dricker...) och stirrat in i otaliga msn-rutor så inser jag att livet inte blir bättre än så här. Livet är helt enkelt ett flummigt internskämt. Det kanske är så att människor tycker du är knäpp eller galen och undrar vad fan du tänker med, men så länge du har kul och kan garva åt det själv, så är det tillräckligt. Det är i alla fall den synen på livet jag har just nu. Jag är alldeles för mittemellan allting för att orka ta någonting på världens allvar så istället ser jag till att saker som många skulle se som brist på ett liv blir så roliga dom kan bli och garvar åt det även om ingen förstår varför. Ett exempel. Hur kan två powerking, en blå musmatta, ett halvfärdigt schackparti på balkongen, ett par mjukisbrallor och total tystnad göra en lördagkväll? Enkelt, man tar det för vad det är och ser det roliga i det, även om ingen annan förstår det. Förstod ni? Nej, exakt, precis det jag menar.
B-R-Age hemma???
Eftersom ni älskar mig så otroligt mycket och mina blogginlägg ännu mer så vill jag faktiskt upplysa en fråga. Jag satt själv och läste igenom massa gamla inlägg för inte så länge sen (okej, jag gör det hela tiden, so what?) och jag insåg att jag fått en del hyllningar (bland annat...) genom åren och jag vill på så sätt fråga er, vilket är ert favoritinlägg jag har skrivit? Okej, jag förstår att ni kanske har bättre saker för er än att komma fram till ett svar på den här frågan, men det skulle va riktigt kul att få veta er åsikt!
Med det tänker jag dock lämna er för den här gången. Jag vill dock avsluta med att låta er veta att Ludde jobbar "vid kassan med det veteranerna inte klarar av" på plantagen och vi alla vet att han gör ett hästjobb. (det där sista va inget internskämt, tro mig) så kvällens hyllning går till honom. Och jag vet att många andra av er jobbar. Men det är ändå Ludde på plantagen. Och han gör jobbet i det tysta. Och eftersom Niffää troligtvis sover nu, och ändå aldrig kommer läsa detta inlägg (jo okej, han kommer läsa det bara för det och skriva nåt i stil med.. eh okej jag vet inte men nämna namnet Hoffa minst tre gånger) så kan jag lika gärna säga att han kan sluta va sur på mig nu. Det är sen gammalt niff, get over it!
Men ta det lugnt allihop.
PEACE!
Och jag vet att det blev 0-1. Helvete!!!!!
Okej dags att blogga lite. Klockan är way over midnatt och jag borde som vanligt gå att lägga mig. Men okej så way over midnatt är inte klockan. Dock är detta bloggande högst spontant så vänta er inte speciellt mycket. Antingen blir det ett kaosartat småplock om allt, eller så blir det en monumental text om..ja allt. Men det är väl så det är och om ni tycker jag försöker slänga in lite för många dåliga vitsar och några engelska ord här och där så ja, skyll på How i met your mother. I'm stuck.
Jag tänker dock inte prata om Bajen detta inlägg, well, jag gör ju det just nu, men det är bara för att säga att jag inte ska det, eh okej, konstigt det blev nu. Ajja nu vet ni alla fall.
Brage hemma???
Jag har haft många väldigt intressanta samtal denna helg med många olika personer och personligheter. Av respekt för alla mina udda vänner tänker jag inte gå in mer exakt på det utan mest försöka få er alla att förstå att det var givande. Det har inte varit mycket djupa snack, utan mest befriande roliga konversationer med vissa någorlunda djupa inslag. Men faktum är att detta va en helg då det behövdes. Jag har inte festat (okej några öl har det blivit) och jag har egentligen inte gjort speciellt mycket så dessa samtal är det jag byggt min helg runt. Och just det faktum att de varit befriande och roliga gör att jag faktiskt är väldigt nöjd med den här helgen. Ni kanske tänker att fan söndagen är ju kvar. men seriously, söndagar? Nej jag vill tacka alla inblandade oavsett om det handlade om sprutfyllda kryssningar (nej, inte så jag menade) eller kraftfulla uttryck (fem utropstecken säger det mesta) och jag hoppas ni förstår att ni gör mina dagar. På riktigt!
Brage hemma???
Det vankas Näshagen snart. Detta gör att jag för första gången använder något för att slippa gå på Bajen. Eftersom jag lovat att inte prata om Bajen tänker jag inte förklara varför, (jag antar, att jag får en medgångare-predikan oavsett). Dock är jag snuskigt taggad på hela den här vi-lurar-alla-att-det-är-träningsläger-då-vi-alla-vet-att-fullast-vinner-helgen och faktum är att jag tror att jag behöver det. Och det handlar inte om att supa sig full för det får jag oftast nog av ändå. Men att försvinna från världskartan (bokstavligt alltså, ingen mottagning i näshagen) ett par dagar med ett gäng sköna grabbar och glömma allt vad min vardag handlar om. Jag behöver ett litet break från det. Jag ska väl visserligen erkänna att jag är rätt nöjd med mitt liv, så få inte det här till att vara en grej jag säger för att jag är deprimerad, bitter eller negativ. Men en upplyftande paus där jag inte behöver tänka på mitt sociala liv, framtid, (förlåt) bajen, eller träning ska nog faktiskt göra gott för mig.
Det är ju dessutom inte vilka grabbar som helst som följer med heller. Tyvärr så lämnar ju Måsfan återbud detta år, men vi kompenserar med en Henke som för en gång skulle får dricka öl med sällskap, kul för grabben. Fröberg är ju dessutom med och det är bara att simulera en panikslagen publikvärd eller dra ett boogie-citat och hans kväll är gjord. Kvistrum närvarar, och eftersom även Samba troligtvis dyker upp behövs det inte många minuter innan dom sitter och drar one-liners i kör. Svensson gör entré och jag tror han kan behöva ett uppehåll från hans dimmer i duschen (okej, kom inte på nåt bättre här, så det fick duga). Tobbe är där och bara det är gudomligt i sig då vi andra vant oss vid att han befinner sig på andra sidan jorden. Det borde göra att han känner sig duktigt taggad på helgen, för det gör i alla fall mig taggad. Förutom det finns det chans för sena återbud (eller ja tvärtom, men vet fan inte ordet som motsvarar motsatsen till återbud) som definitivt kommer förgylla dagarna där ute.
Vad som händer när väl ölen börjar flöda är inget något vet en tanke om så varför sitta och spekulera. Jag låter Fröberg ta första ton i det här läget och eftersom jag känner honom så bra så vet jag att han inleder med ett rungande "hämta nyyy". Och eftersom han vet att jag vet att han kommer säga det kommer han kommentera detta inlägg med antingen "jösses.." eller "HAHAHAHAHA true story". Sorry mackan, men jag är fan INTE dum på riktigt!
Brage hemma???
Jag och en gammal hattlös man vid namn Thorleif satt här om dagen och konverserade om internskämt och det underbara i dom, och det slår mig gång på gång hur fantastikt kul det är med skämt eller citat som kanske bara två personer förstår. Men det roliga är egentligen inte att det är just dessa två personer som vet vad det handlar om, utan alla dom som vill försöka förstå, men som aldrig ens kommer i närheten. För hur många internskämt har jag inte redan lyckats få med i den här texten? Okej, där sa jag emot mig själv eftersom ni omöjligt kan veta om alla eftersom jag inte delar alla internt med just er. Men okej, nu kom jag av mig lite. Det jag egentligen vill säga är att jag älskar internskämt. Så fortsätt med det. Mer internskämt åt folket (eller ja, åt två personer, eh..ni fattar). Jag tänkte dock ge er fem exempel på internskämt och till er självutnämnda jag-vet-allt-om-allt-personer ger jag er en utmaning. Vad har gjort dessa saker klassiska? (En yoggi yalla till den som knäcker alla)
1. Avsluta alla meningar med "i sängen" (fungerar även i ramsor, som svar på varje fråga och som en icebreaker)
2. "Helvete!!!!!" (och ja, exakt fem utropstecken)
3. A6 Center (Solen skiner alltid... funkar också)
4. "Snapphane!" (ledtråd: nötter)
5. Spader Dam (och ja, det e klart det handlar om en kortlek, men tänk lite längre)
Fixar ni det? Jag är idel öra!
Förlåt, men Brage hemma?
Att flumma runt är något jag älskar att göra. Helst om man planerat att göra nåt ordentligt och sen inser att det blir klart mycket roligare om man bara slutar ta det allvarligt och istället börjar garva åt det, och sen garva åt att man garvar, dra ett jättedåligt skämt, garva lite mer, hylla Ludde, gnälla på Niffää, knäcka en öl, ta en rapé, och sen somna bra mycket gladare? Som till exempel det här inlägget. Jag hade från början en tanke på att skriva någonting ganska djupt och målande, men insåg ungefär när jag skrev in lösenordet att det kan bli klart mycket roligare om jag skriver någonting oförståeligt och intetsägande. För om man tar det för vad det är, så kan man nog komma fram till en hel del saker.
1. Jag har en jävligt sjuk humor
2. Jag har egentligen ingen aning om vad jag pratar om
och
3. Mackan kommer nog bestämma sig för "jösses.." i alla fall
Och så här klockan två på natten en vit lördag där jag inte åstadkommit mer än att gå till pizzerian, druckigt en flaska pepsi (alla dricker...) och stirrat in i otaliga msn-rutor så inser jag att livet inte blir bättre än så här. Livet är helt enkelt ett flummigt internskämt. Det kanske är så att människor tycker du är knäpp eller galen och undrar vad fan du tänker med, men så länge du har kul och kan garva åt det själv, så är det tillräckligt. Det är i alla fall den synen på livet jag har just nu. Jag är alldeles för mittemellan allting för att orka ta någonting på världens allvar så istället ser jag till att saker som många skulle se som brist på ett liv blir så roliga dom kan bli och garvar åt det även om ingen förstår varför. Ett exempel. Hur kan två powerking, en blå musmatta, ett halvfärdigt schackparti på balkongen, ett par mjukisbrallor och total tystnad göra en lördagkväll? Enkelt, man tar det för vad det är och ser det roliga i det, även om ingen annan förstår det. Förstod ni? Nej, exakt, precis det jag menar.
B-R-Age hemma???
Eftersom ni älskar mig så otroligt mycket och mina blogginlägg ännu mer så vill jag faktiskt upplysa en fråga. Jag satt själv och läste igenom massa gamla inlägg för inte så länge sen (okej, jag gör det hela tiden, so what?) och jag insåg att jag fått en del hyllningar (bland annat...) genom åren och jag vill på så sätt fråga er, vilket är ert favoritinlägg jag har skrivit? Okej, jag förstår att ni kanske har bättre saker för er än att komma fram till ett svar på den här frågan, men det skulle va riktigt kul att få veta er åsikt!
Med det tänker jag dock lämna er för den här gången. Jag vill dock avsluta med att låta er veta att Ludde jobbar "vid kassan med det veteranerna inte klarar av" på plantagen och vi alla vet att han gör ett hästjobb. (det där sista va inget internskämt, tro mig) så kvällens hyllning går till honom. Och jag vet att många andra av er jobbar. Men det är ändå Ludde på plantagen. Och han gör jobbet i det tysta. Och eftersom Niffää troligtvis sover nu, och ändå aldrig kommer läsa detta inlägg (jo okej, han kommer läsa det bara för det och skriva nåt i stil med.. eh okej jag vet inte men nämna namnet Hoffa minst tre gånger) så kan jag lika gärna säga att han kan sluta va sur på mig nu. Det är sen gammalt niff, get over it!
Men ta det lugnt allihop.
PEACE!
Och jag vet att det blev 0-1. Helvete!!!!!
Lite nytt
Det är måndag förmiddag, och jag bloggar igen. Det blev som vanligt ett glapp men det är inget man behöver glappa mycket mer om då det är som det är så jag tänker sätta igång direkt för en gångs skull. En update med andra ord.
Dubairesan va riktigt klockren. Eller det började ju inte helt optimalt när jag drabbades av en febertopp på planet ner och förstörde en hel dag därnere. Sen fick jag mödosamt kriga på i två dagar innan jag på allvar va tillbaka i matchen. Men det tar ändå inte bort upplevelsen i den sjuka staden Dubai ändå är. Allvarligt talat blir jag inte klok på den staden och man vill mest säga: Hur tänkte dom här? Hur får man idén att pumpa miljarder efter miljarder i att bygga en hypermodern stad mitt i öknen? Oavsett så kan man ju inte säga att resultatet är annat än coolt även om det fortfarande är galet långt ifrån klart alltihop. Man kan nämligen inte gå många meter innan man stöter på en lyftkran eller byggarbetare. Men vad gör det, när det bara kryddar upplevelsen.
Nej, jag måste tacka min eminente fader för resan och jag kan defenitivt lägga till Dubai på listan över städer jag sannerligen uppskattar. En riktigt häftig stad, alla kategorier och jag hoppas jag kan åka tillbaka dit om sisådär tio år och se utveckligen, Det lär bli som att åka till en ny stad. Jag lovar.
Det är Snappers-premiär på onsdag och jag är helt sinnessjukt taggad. Om allt faller ut väl med pluggandet så blir det här min sista säsong i gulsvart och jag ska fasiken köra all in ordentligt nu. Och nu när jag kommit igång med träningen ordentligt så känner jag mig mer redo än någonsin. Fan va kul det ska bli. Och sen väntar ju Näshagen och korpiaden och allt därimellan. Kan bli så otroligt bra det här. Älska!
Bajen då? Ja det är ju Assyriska imorn och det känns lite obekvämt med tanke på att vi nog minst måste ta en pinne för att hänga med i getingboet som kallas superettan i och med den onödiga förlusten i lördags. Men det ser ändå bättre och bättre ut för varje match och förhoppningsvis kan vi visa att vi inte hör hemma härnere när vi sen ska möta bottengängen Brage och Väsby hemma på Söderstadion. Där måste det bara bli sex pinnar. Annars kan vi ju nästan vänta in 2011 och AIK och glömma det här året.
Men Assyriska Away blir nog ändå kul trots att tjafset med bojkott nog förstör en del med publiktillströmmningen. Men det blir till att ösa på ändå och hoppas på det bästa. Inget mer med det liksom. Hoppas att Linus fortsätter att ösa in mål också. Det är alltid välkommet. Och vinner vi imorn ser det fortfarande riktigt bra ut. Kom igen nu Bajen!
Helgen blev oväntat väldigt lyckat. Det blev visserligen två kvällar på hemmaplan med öl och youtube men det va verkligen otroligt skönt ändå. Criffää får återigen ta på sig hjälterollen med hans sällskap och även Niffää ska ha en eloge som youtube-master i fredags. Stort grabbar, riktigt stort. Sen kan man ju flika in Tobbe på hjältelistan också bara för att han är hemma. Det är sjukt efterlängtat. ÖÖÖÖÖS!
Fan jag, och blogga mitt på dagen är ingen optimal kombination så jag tänker nog inte skriva så mycket mer. Resten av dagen kommer att spenderas på gymmet, sen i sällskap av Tobbe och förhoppningsvis övriga Indianbyn och det blir säkert grymt. Och imorn är det som sagt Södertälje som gäller. Ser med andra ord ut att kunna bli en bra vecka det här också. Nu blire ett avsnitt Prison Break och en energidryck. Hörs sen.
PEACE!
Dubairesan va riktigt klockren. Eller det började ju inte helt optimalt när jag drabbades av en febertopp på planet ner och förstörde en hel dag därnere. Sen fick jag mödosamt kriga på i två dagar innan jag på allvar va tillbaka i matchen. Men det tar ändå inte bort upplevelsen i den sjuka staden Dubai ändå är. Allvarligt talat blir jag inte klok på den staden och man vill mest säga: Hur tänkte dom här? Hur får man idén att pumpa miljarder efter miljarder i att bygga en hypermodern stad mitt i öknen? Oavsett så kan man ju inte säga att resultatet är annat än coolt även om det fortfarande är galet långt ifrån klart alltihop. Man kan nämligen inte gå många meter innan man stöter på en lyftkran eller byggarbetare. Men vad gör det, när det bara kryddar upplevelsen.
Nej, jag måste tacka min eminente fader för resan och jag kan defenitivt lägga till Dubai på listan över städer jag sannerligen uppskattar. En riktigt häftig stad, alla kategorier och jag hoppas jag kan åka tillbaka dit om sisådär tio år och se utveckligen, Det lär bli som att åka till en ny stad. Jag lovar.
Det är Snappers-premiär på onsdag och jag är helt sinnessjukt taggad. Om allt faller ut väl med pluggandet så blir det här min sista säsong i gulsvart och jag ska fasiken köra all in ordentligt nu. Och nu när jag kommit igång med träningen ordentligt så känner jag mig mer redo än någonsin. Fan va kul det ska bli. Och sen väntar ju Näshagen och korpiaden och allt därimellan. Kan bli så otroligt bra det här. Älska!
Bajen då? Ja det är ju Assyriska imorn och det känns lite obekvämt med tanke på att vi nog minst måste ta en pinne för att hänga med i getingboet som kallas superettan i och med den onödiga förlusten i lördags. Men det ser ändå bättre och bättre ut för varje match och förhoppningsvis kan vi visa att vi inte hör hemma härnere när vi sen ska möta bottengängen Brage och Väsby hemma på Söderstadion. Där måste det bara bli sex pinnar. Annars kan vi ju nästan vänta in 2011 och AIK och glömma det här året.
Men Assyriska Away blir nog ändå kul trots att tjafset med bojkott nog förstör en del med publiktillströmmningen. Men det blir till att ösa på ändå och hoppas på det bästa. Inget mer med det liksom. Hoppas att Linus fortsätter att ösa in mål också. Det är alltid välkommet. Och vinner vi imorn ser det fortfarande riktigt bra ut. Kom igen nu Bajen!
Helgen blev oväntat väldigt lyckat. Det blev visserligen två kvällar på hemmaplan med öl och youtube men det va verkligen otroligt skönt ändå. Criffää får återigen ta på sig hjälterollen med hans sällskap och även Niffää ska ha en eloge som youtube-master i fredags. Stort grabbar, riktigt stort. Sen kan man ju flika in Tobbe på hjältelistan också bara för att han är hemma. Det är sjukt efterlängtat. ÖÖÖÖÖS!
Fan jag, och blogga mitt på dagen är ingen optimal kombination så jag tänker nog inte skriva så mycket mer. Resten av dagen kommer att spenderas på gymmet, sen i sällskap av Tobbe och förhoppningsvis övriga Indianbyn och det blir säkert grymt. Och imorn är det som sagt Södertälje som gäller. Ser med andra ord ut att kunna bli en bra vecka det här också. Nu blire ett avsnitt Prison Break och en energidryck. Hörs sen.
PEACE!
Operation Sömnlös
Jag vet att ni säkert inte ens lägger märke till vad klockan var när jag skrev detta och om ni gör det får ni säkert garanterat veta det sist av allt, så för att ni ska ha lite förståelse kan jag säga att nu när jag börjar så är klockan halv fyra. Jag vet inte, men jag tycker det säger en hel del om mitt liv just nu, på både gott och ont.
Visst fan borde jag sova, men jag har insett att jag helt enkelt inte kan gå och lägga mig nu. Varför det är på detta viset är att om jag går och lägger mig nu så kan jag säkert inte somna på minst en halvtimme och det kommer säkerligen göra att jag sover till minst två imorn. Det i sig är väl ingen större fara förutom att jag än en gång slösat bort en halv dag i sängen. MEN, på lördag fungerar det ju givetvis inte med lite sömn och om jag ska kunna somna imorn kväll så kan jag ju inte sova till två, det förstår ni väl. Så min enda slutsats är att jag helt enkelt måste dygna. Ja, så får det fan bli. Så jag är redan inne på kaffekopp två och lika många energidrycker. Käk fick jag i mig redan för en timme sen (currykryddade köttbullar, yummie!) så jag tror jag kan klara det. Och det är ju egentligen mest kritiskt nu mellan typ fyra och sju för sen kliver farsan upp och då har man sällskap. Så, allt som allt, kräv inte för mycket av mig imorn, allt är en del av förberedelserna inför helgen. Om allt går som jag vill (vilket det säkert inte kommer göra) somnar jag gott vid sjutiden imorn kväll och sover tolv timmars skön sömn inför provet, det får helt enkelt funka
Och det är ju i alla fall skönt att jag har något att göra. Förutom att jag nu bloggar och säkert driver iväg minst en timme så har jag börjat kolla Prison Break från början igen. Det är så man gör när man är arbetslös liksom. Och Spotify är ju alltid ett tidsfördriv i sig där Staind just nu rullar för fullt. Fungerar ganska bra ihop med bloggrytmen också. Så det är inget att klaga på för närvarande.
Eftersom jag bloggade häromnyss och inte har så mycket för mig på dagarna är det väl inte världens uppdatering jag sitter inne med men några rader om lite allt möjligt smått och gott går alltid att hitta. Till exempel så kan jag ju säga att jag knappt lagt en tanke på provet på lördag och jag orkar faktiskt inte göra det heller. Jag är sjukt nöjd med mitt resultat från i höstas så jag tänker gå dit och hoppas jag kan göra bättre ifrån mig men blir det inte så så tänker jag inte gråta för det. Dessutom orkar jag inte lägga energi i onödan på det då jag egentligen har så mycket att ta tag i just nu. Jag behöver pengar (alltså Jobb) så allt det jag har inte bara försvinner långsamt (det har i och för sig gått sjukligt snabbt sen jag kom hem) och jag behöver göra lite små jobbiga saker som bara är irriterande just nu men som kan ha betydelse längre fram, som småsakerna att söka utbildningar och deklarera.
Men för mycket fokus i mitt huvud ligger just nu på Bajen. Det är så sjukt svårt att motivera sig för någonting när det enda man på riktigt tänker på är att det på tisdag smäller bigtime när vi drar till Ängelholm och börjar resan tillbaka. Såg idag att alla borta-biljetter är slutsålda och att det enligt en källa (via BF och deras klubbchef) även kommer bli en stor andel grönvita på sittplats. Jag hade aldrig förväntat mig en stor samling nere i skåne nu när vi huserar i superettan men jag är positivt överraskad. Det här stavas inte längre bara premiär och bortamatch, det här är INVASION! Dessutom har olika Bajengrupper fixat en samlingspub därnere så nu ere bara att ösa. Och så ska vi ju inte glömma att vår hjälte Niffää K helt och hållet tagit på sig chaufförsansvaret så att vi andra kan köra party party hela dagen. Det här är stort och jag kan inte släppa det. Nu jävlar öser vi!
Det va ju ett rätt skön genrep också där vi krossar Mariehamn med 5-0. Som jag skrev på Facebook är det svårt att riktigt mäta värdet av den segern och det motståndet men fem mål är alltid svårt att snacka bort och i andra halvlek såg det riktigt bra ut. Det ser lovande ut så givetvis är det med tillförsikt jag ser fram emot säsongen. Och allvarligt talat. 5000 pers på en träningsmatch inför superettan, det är makalöst, det kan ingen säga någonting annat om. Nej, ursäkta er ointresserade och okunniga, men åååååååååh, det är så galet mycket taggning i kroppen nu och det måste få utlopp snart innan jag spricker. FRAMÅT BAJEN!
Juste, på lördag är det ju O'learys som gäller. Tjompatosken fyller ju jämna tjugo och slår på stort med bordbokning i Gamla stan där det ska käkas gott och laddas upp för el Clasico. Och man är ju rätt lagom taggad på det också för nu kan jag äntligen kolla Barcelona och faktiskt njuta av deras makalösa fotboll. I tisdags kunde man ju nästan bara ställa sig upp och applådera Messi & co. för pulveriseringen trots att det var smärtsamt för mitt Gunners-hjärta. Men nu är det fullt Barca-ös som gäller. Och det lät på Thomaz att vi skulle va ett stort gäng så det ser lovande ut, riktigt lovande. Och om det av någon anledning skulle vara tråkigt (kan inte se hur det kan bli det, men ändå) så kan jag ju alltid bara sticka till söder och Kevin när han inviger lägenheten. Det blir en bra lördag, det är jag övertygad om!
Nej dags för lite annan musik. Nu kör vi Aqua ett tag, så fruktansvärt klassiskt! Och jag kör nog fan en energidryck till och Linn, innan du herregudar detta så ja, vad ska jag säga, jag har mina dåliga vanor, så är det bara. Men vad har jag mer att bubbla loss om då? Orkar inte snacka hockey trots att det verkar va det enda folk pratar om nu. Folk verkar ju helt glömt bort att det faktiskt spelas allsvensk fotboll just nu. Hör jag medgångarsuset? Nej, okej ska inte klampa in i det träsket nu. Men lite kul är det dock.
Fan jag försöker komma på någonting som inte har med sport att göra, men det är fan krångligt. Snappers ploppade upp och det är inte så mycket nyheter mer än att laget är anmäld för 2010-säsongen och det är ju givetvis skönt. Dock känner man sig lite obekväm i rollen som pengaindrivande, hetsmakande, lagledare men någon måste ju ta på sig rollen och eftersom Tobbe fortfarande irrar runt någonstans där borta så är det bara att ösa på, finns ju inget annat liksom.
Nej, fan det här blev lite segt. Har inget nåt mer att komma med faktiskt. Det är lite synd för jag är taggad på att skriva mer. Men man kan inte tvinga fram det heller, då blir det bara kaos av alltihop. Jag får lägga mig i soffan istället och kolla Prison Break istället. Kanske knäcker jag en bira till det. Fast nej, när man börjar dricka öl utan anledning mitt i natten (Henke, läser du?) så börjar varningsklockorna verkligen ringa. I och för sig tänkte jag ju tanken så kanske ska se det som ett litet tecken också. Fast nej, orka. Men jag skippar det i alla fall. En liten prilla under överläppen och en filt räcker absolut tillräckligt för resten av natten.
Ajja, önska mig lycka till med sömnprojketet, provet, och uppladdningen till Ängelholm så hör ni säkert av mig väldigt snart igen. Fortsätt sussa sött nu för er nattmacka framåt småtimmarna signar ut nu.
Fast fan, jag har ju inte gnällt något på Flemström än. Har jag ens nåt den här gången? Jo juste, grabben skolkar från jobbet i två dagar och skickar inte ens ett mess till en dagdrivande vän i nöd. Slarvigt är ordet. Så nu va det klart...
PEACE!
Back in the game
Klockan är långt efter midnatt, det är natten till tisdag, och jag är ärbetslös, vad ska jag göra? Sova? Skulle inte tro det. Nej det behövdes en sysselsättning och det dröjde faktiskt ett tag innan jag kom på det. BLOGGEN! Shit jag har ju helt och hållet glömt bort den här lilla underbara utrymmet för mina tankar och funderingar. Men dåså, då kör vi igen. Hoppas ni har saknat mig, för jag har i alla fall saknat mig själv. Och ja, jag är lite självgod. Det får ni leva med.
Ni kanske med det här väntar er en överdrivet lång sammanfattning av den galna resan som hållt mig på allt för avlägset avstånd från de flesta av er men i ärlighetens namn är jag inte ens i närheten redo för det än. Jag kan inte svara på när eller ens om jag blir det så ni får klara er utan det för tillfället. Så istället blir det här ett inlägg som berör lite andra ämnen, så som vänner, vardag, alkohol och Bajen. Ja, precis, det blir som det brukar.
Eftersom låten Rebirthing strömmar ur hörlurarna via spotify för tillfället så tänker jag nog börja med det sistnämda, nämligen min nu degraderade, men långt ifrån förintade kärlek i grönvit nyans. Det är ju snart dags att sparka igång säsongen och så här veckan innan premiär är det en helt ny känsla man bär med sig i bröstet. Den årliga mixen av förväntan, hunger och ovisshet finns där precis som vanligt, men det är inte på samma sätt. Den där äckliga nervositeten plågar inte med sin närvaro som den brukar. Det är ett annorlunda år i år och jag kan ärligt säga att jag för tillfället enbart ser det som positivt.
Jag har ju följt allsvenskans första omgångar nu sen jag landade på svensk mark och jag kan inte annat än säga att den känns totalt iskall för mig. Visst, det är klart den inte betyder lika mycket nu när inte Bajen är med, men samtidigt har jag försökt bortse från det men ändå inte hittat något som helst gnista. Jag njuter visserligen av att se Gnaget och Djurgårn spela fotboll (eller snarare ickefotboll) men det frambringar ändå inte fler känslor än lite skadeglädje. Nej all fokus ligger på Superettan och ni får tro vad ni vill, men jag är övertygad om att Superettan blir klart mer intressant än sin storebror i år, och inte bara för att Sveriges vackraste klubb numera spelar där.
Men om man ska tala om förväntingarna i år så ligger min förhoppning i att vi bygger upp ett nytt Hammarby som vi sen kan utveckla vidare när vi väl går upp igen. Jag tänker inte låtsas om att jag vill stanna i Superettan men det är mer för att jag alltid vill se Hammarby vinna och inte för att jag saknar Allsvenskan. Det finns så mycket i Superettan jag ser fram emot. Det första är givetvis att det ska bli kul att slippa möta samma gamla uttjadade lag som Halmstad, Trelleborg, Malmö och framförallt Kalmar. Det är klart att det på pappret inte ser så glamouröst ut med Ängelholm, Trollhättan, Falkenberg och Väsby heller men det blir något nytt och det känns snuskigt intressant hur Bajen står sig mot dessa lag som länge känts som så mycket sämre. Nu spelar vi i samma division och jag är riktigt taggad på att få åka till arenor (nåja) som jag aldrig varit på förut.
Sen har vi ju det här med själva laget. Vi såg ju alla hur uselt lag vi ställde upp med förra året och många spelare är kvar i år och jag tänker verkligen ge alla spelare en ny chans. Nu är vi en trappa ner och då kanske spelare som långt ifrån glänste i Allsvenskan blomstra och bli nya favoriter i mitt Bajenhjärta. Dessutom tror jag i och med Superettan att vi kan få fram ännu fler hungriga ungdomar som lättare kan ta för sig. Nej, jag tror det här kan bli ett makalöst kul år. Visst, börjar vi med tre förluster så kanske jag ändrar min åsikt men just nu ser jag inte det här negativt alls. Och givetvis är jag på plats i Ängelholm om en vecka. Passionen dör inte för att vi spelar i Superettan och det är jag övertygad om att hela Hammarby kommer att visa.
Vi saknar inte Allsvenskan - Allsvenskan saknar oss!
Jag börjar i alla fall komma in i någon slags vardag nu och man känner sig hemmastadd igen. Det var lite si och så med det innan eftersom man av olika anledningar inte riktigt kände sig på rätt sida offsidefällan om man säger så. Men jag måste ändå säga att det känns som att tiden stått märkbart stilla här hemma. När jag tänker tillbaka på de senaste fyra månaderna så finns det hur mycket som helst att plocka av och även om det kanske är lite orättvist att bedöma andras vintermånader på samma sätt så har jag hört väldigt lite om vad folk hemma har sysslat med. Men det kanske mest beror på att folk inte tycker dom har något att jämföra med det jag haft för mig. Jag vet inte. Men jag hade förväntat mig lite mer skvaller och sköna stories. Så illa kan ju verkligen inte vintern varit?
Men vardagen var det ja. Jag har läskigt snabbt funnit mig själv i den sitsen där jag var innan jag började jobba. Det här med väldigt sena nätter och långa sovmornar och dagar som mest rusar förbi. Det är lite skrämmande faktiskt och jag trodde faktiskt inte att jag så här två veckor efter hemkomst skulle längta efter att ha något att göra på dagarna, som typ jobb, men det börjar faktiskt redan kännas lite ångestladdat så jag måste nog börja ta tag i det där. Men sen är det ju en resa (ja jag vet, otroligt) som ligger i vägen så ska jag hitta nåt jobb får jag nog ta det från Maj någon gång.
Helgen kanske man ska reflektera lite kring. Det var ju långhelg i och med påsken och jag tyckte jag utnyttjade den ganska friskt. Trots farsans månadslånga alkoholförbud som hemkomstpresent kunde jag inte hålla det i mer än en dryg vecka. Frontarna manade till samling i torsdags och jag var alldeles för artig för att säga nej (inte för att jag ville något annat) så jag hittade mig själv på Thomaz rum vid niotiden någon gång där ölen flödade på klassiskt manér. Man vet vad man får i det sällskapet och det är precis som jag vill ha det. Det blev lite ölspel och skönt snack i ett par halvtimmar innan vi rörde oss mot en fest i Rosers. Kvällen hade med andra ord börjat riktigt bra men där någonstans tog det ganska tvärstopp. "Festen" vi åkte till liknade inget jag tidigare stött på och jag kan verkligen säga det och inte ens på ett litet sätt vara positiv. Jag vill inte ens prata om det, men uselt det va det. Jag vill dock inte skylle någon i sällskapet på det utan vi gick allihop på en mina, så slutsnackat om det. Dock klev Criffää in i hjälterollen och drog delar av oss hem till honom där han bjöd på köttbullar och nudlar och det räddade upp mycket av en kväll som kunde ha slutat i katastrof. Dock måste jag belysa det faktum att det va underbart att va tillbaka i matchen igen.
Fredagens baksmälla blev lättsammare än förväntat och med det kunde jag utan större psykiska svårigheter sätta mig på tåget in till stan för en trevlig promenad i vårsolen med herr Flemström. Nu blev det ju lite mer än en promenad men det gjorde ju inte saken sämre. Vi stötte nämligen på (nja, snarare tvingade oss på) Kevin som vandrade med oss ner till Gamla Stan där årets första hemmplans-öl avnjöt på en uteservering. Kevin bjöd sen delvis med armbågen in oss till middag så vi återvände till söders höjder. Jenny som egentligen var den enda middagsgästen anslöt och vi stormade in på Coop för att handla godsaker. Vi kom därifrån med något i min värld så ovanligt som ett stycke nötbog med tillbehör och så här i efterhand kanske vi skulle tagit nåt lite "lättare". Men vi lyckades skapa en riktigt god måltid ändå trots att jag avråder er alla till att låta Flemman vara en del av matlagningen då han inte ens lyckas skära ett salladskål utan att blöda ner köket.
Middagen följdes upp av lite tv-spel och Bröllopsfotografen. Sebbe hade vi det laget anslutit också och förgyllde tillvaron. Jag orkar inte gå in så mycket på mina åsikter om filmen, men jag tycker den i alla fall var klart sevärd, om än lagom ångestladdad. Kvällen avslutades dock med den senaste UFC-galan innan jag ensam tog sista tåget hem. Lyckades även byta några ord med herr "Alko-Henke" via mobil på vägen, vilket omöjligt kan vara helt fel. Så jag kallar detta en helt perfekt mellandag som jag knappast kan ha några klagomål på. Det ska väl i så fall vara att Flemman för andra kvällen i rad inte riktigt va världens bästa polare men vafan, inte ens han lyckas ju jämt!
Lördagen blev precis på samma sätt som fredagen långt ifrån vad jag förutspådde. Det jag visste var att jag hade blivit anlitad som fotograf åt Flemman och Kevin som på sitt egna lilla sätt ville bjuda på ett vackert påskkort. Jag vill för alla inblandade (inklusive mig själv) inte gå in på detaljer men om ni boende på den västra sidan om Edsviken inte riktigt hade den utsikt ni väntade er där någon gång vid solnedgångstid så kan jag försäkra er om att det inte var något annat än två alternativt vridna påskharar som firade högtiden på ett speciellt manér.
Jag fick efter detta inte riktigt en chans att ta mig ur greppet på dessa individer och vi hamnade återigen hos Kevin där vi gick loss på grabbens vodkabulär (ett av mina nya favoritord) och vi siktade in oss på en sliskig flädervodka och lite Morgan. Dagen till ära reglades (ett annan favorit, aningen långsökt dock) det med påskmust. Sebbe dök återigen upp och den här gången hade han med sig en flaska Baileys och den blev genast omtyckt av samtliga i sällskapet. Till detta spelades det Tekken och jag ska väl egentligen inte skryta man jag var otroligt omutlig oavsett motstånd. Varför, har jag ingen aning om själv, men kul va det!
Lagom glada i hatten drog vi sen ut på stan där vi först blev totalnekade på ett ställe på söder för att dom tydligen körde 23-års gräns. Jävligt synd för dom tänkte vi och drog till Limericks istället och lyssna på en livetrubadur som va så där skönt mysig. Några rundor kalla öl och någon läskig shot blev det också innan vi via den lokala grillen vinglade hem åt olika håll. Jag själv utnyttjade Sebbes flytt till Kungsholmen och slaggade där så jag slapp den inte så roliga nattbussen. Magi!
Söndagen blev som söndagar ska vara, alltså händelselös. Dock ska det flikas in att Snappers startade sin försäsong på kvällen med ett galet välkomnande bollpass på Hipens gröna matta. Konditionen var väl ingenting jag tänker hylla här och nu men det var i alla fall fruktansvärt skönt att spela fotboll igen, för jag tror aldrig det gått fem månader utan att jag fått sparka på lädret. Nej, fint va det, väldigt fint.
Och ikväll blev det lite klassiskt lugnt umgänge med Flemman och Mini där vi körde vår egna ihopsnickrade musikfrågesport och spelade schack. Aldrig dåligt att umgås med dessa människor, det vet man ju!
Nu dog dock min motivation men utan att titta efter så förstår jag att det blivit en hel del text så ni har ju fått en del att ta del av. Jag tänker i alla fall ta en klassisk nattmacka och sen sova. Imorn åker jag hem till Söderstadion för genrep och sen vidare till någon pub för Champions League, en helt okej tisdag med andra ord. Bloggen är i alla fall igång igen så håll i hatten, för nu kör vi igen.
PEACE!
Ni kanske med det här väntar er en överdrivet lång sammanfattning av den galna resan som hållt mig på allt för avlägset avstånd från de flesta av er men i ärlighetens namn är jag inte ens i närheten redo för det än. Jag kan inte svara på när eller ens om jag blir det så ni får klara er utan det för tillfället. Så istället blir det här ett inlägg som berör lite andra ämnen, så som vänner, vardag, alkohol och Bajen. Ja, precis, det blir som det brukar.
Eftersom låten Rebirthing strömmar ur hörlurarna via spotify för tillfället så tänker jag nog börja med det sistnämda, nämligen min nu degraderade, men långt ifrån förintade kärlek i grönvit nyans. Det är ju snart dags att sparka igång säsongen och så här veckan innan premiär är det en helt ny känsla man bär med sig i bröstet. Den årliga mixen av förväntan, hunger och ovisshet finns där precis som vanligt, men det är inte på samma sätt. Den där äckliga nervositeten plågar inte med sin närvaro som den brukar. Det är ett annorlunda år i år och jag kan ärligt säga att jag för tillfället enbart ser det som positivt.
Jag har ju följt allsvenskans första omgångar nu sen jag landade på svensk mark och jag kan inte annat än säga att den känns totalt iskall för mig. Visst, det är klart den inte betyder lika mycket nu när inte Bajen är med, men samtidigt har jag försökt bortse från det men ändå inte hittat något som helst gnista. Jag njuter visserligen av att se Gnaget och Djurgårn spela fotboll (eller snarare ickefotboll) men det frambringar ändå inte fler känslor än lite skadeglädje. Nej all fokus ligger på Superettan och ni får tro vad ni vill, men jag är övertygad om att Superettan blir klart mer intressant än sin storebror i år, och inte bara för att Sveriges vackraste klubb numera spelar där.
Men om man ska tala om förväntingarna i år så ligger min förhoppning i att vi bygger upp ett nytt Hammarby som vi sen kan utveckla vidare när vi väl går upp igen. Jag tänker inte låtsas om att jag vill stanna i Superettan men det är mer för att jag alltid vill se Hammarby vinna och inte för att jag saknar Allsvenskan. Det finns så mycket i Superettan jag ser fram emot. Det första är givetvis att det ska bli kul att slippa möta samma gamla uttjadade lag som Halmstad, Trelleborg, Malmö och framförallt Kalmar. Det är klart att det på pappret inte ser så glamouröst ut med Ängelholm, Trollhättan, Falkenberg och Väsby heller men det blir något nytt och det känns snuskigt intressant hur Bajen står sig mot dessa lag som länge känts som så mycket sämre. Nu spelar vi i samma division och jag är riktigt taggad på att få åka till arenor (nåja) som jag aldrig varit på förut.
Sen har vi ju det här med själva laget. Vi såg ju alla hur uselt lag vi ställde upp med förra året och många spelare är kvar i år och jag tänker verkligen ge alla spelare en ny chans. Nu är vi en trappa ner och då kanske spelare som långt ifrån glänste i Allsvenskan blomstra och bli nya favoriter i mitt Bajenhjärta. Dessutom tror jag i och med Superettan att vi kan få fram ännu fler hungriga ungdomar som lättare kan ta för sig. Nej, jag tror det här kan bli ett makalöst kul år. Visst, börjar vi med tre förluster så kanske jag ändrar min åsikt men just nu ser jag inte det här negativt alls. Och givetvis är jag på plats i Ängelholm om en vecka. Passionen dör inte för att vi spelar i Superettan och det är jag övertygad om att hela Hammarby kommer att visa.
Vi saknar inte Allsvenskan - Allsvenskan saknar oss!
Jag börjar i alla fall komma in i någon slags vardag nu och man känner sig hemmastadd igen. Det var lite si och så med det innan eftersom man av olika anledningar inte riktigt kände sig på rätt sida offsidefällan om man säger så. Men jag måste ändå säga att det känns som att tiden stått märkbart stilla här hemma. När jag tänker tillbaka på de senaste fyra månaderna så finns det hur mycket som helst att plocka av och även om det kanske är lite orättvist att bedöma andras vintermånader på samma sätt så har jag hört väldigt lite om vad folk hemma har sysslat med. Men det kanske mest beror på att folk inte tycker dom har något att jämföra med det jag haft för mig. Jag vet inte. Men jag hade förväntat mig lite mer skvaller och sköna stories. Så illa kan ju verkligen inte vintern varit?
Men vardagen var det ja. Jag har läskigt snabbt funnit mig själv i den sitsen där jag var innan jag började jobba. Det här med väldigt sena nätter och långa sovmornar och dagar som mest rusar förbi. Det är lite skrämmande faktiskt och jag trodde faktiskt inte att jag så här två veckor efter hemkomst skulle längta efter att ha något att göra på dagarna, som typ jobb, men det börjar faktiskt redan kännas lite ångestladdat så jag måste nog börja ta tag i det där. Men sen är det ju en resa (ja jag vet, otroligt) som ligger i vägen så ska jag hitta nåt jobb får jag nog ta det från Maj någon gång.
Helgen kanske man ska reflektera lite kring. Det var ju långhelg i och med påsken och jag tyckte jag utnyttjade den ganska friskt. Trots farsans månadslånga alkoholförbud som hemkomstpresent kunde jag inte hålla det i mer än en dryg vecka. Frontarna manade till samling i torsdags och jag var alldeles för artig för att säga nej (inte för att jag ville något annat) så jag hittade mig själv på Thomaz rum vid niotiden någon gång där ölen flödade på klassiskt manér. Man vet vad man får i det sällskapet och det är precis som jag vill ha det. Det blev lite ölspel och skönt snack i ett par halvtimmar innan vi rörde oss mot en fest i Rosers. Kvällen hade med andra ord börjat riktigt bra men där någonstans tog det ganska tvärstopp. "Festen" vi åkte till liknade inget jag tidigare stött på och jag kan verkligen säga det och inte ens på ett litet sätt vara positiv. Jag vill inte ens prata om det, men uselt det va det. Jag vill dock inte skylle någon i sällskapet på det utan vi gick allihop på en mina, så slutsnackat om det. Dock klev Criffää in i hjälterollen och drog delar av oss hem till honom där han bjöd på köttbullar och nudlar och det räddade upp mycket av en kväll som kunde ha slutat i katastrof. Dock måste jag belysa det faktum att det va underbart att va tillbaka i matchen igen.
Fredagens baksmälla blev lättsammare än förväntat och med det kunde jag utan större psykiska svårigheter sätta mig på tåget in till stan för en trevlig promenad i vårsolen med herr Flemström. Nu blev det ju lite mer än en promenad men det gjorde ju inte saken sämre. Vi stötte nämligen på (nja, snarare tvingade oss på) Kevin som vandrade med oss ner till Gamla Stan där årets första hemmplans-öl avnjöt på en uteservering. Kevin bjöd sen delvis med armbågen in oss till middag så vi återvände till söders höjder. Jenny som egentligen var den enda middagsgästen anslöt och vi stormade in på Coop för att handla godsaker. Vi kom därifrån med något i min värld så ovanligt som ett stycke nötbog med tillbehör och så här i efterhand kanske vi skulle tagit nåt lite "lättare". Men vi lyckades skapa en riktigt god måltid ändå trots att jag avråder er alla till att låta Flemman vara en del av matlagningen då han inte ens lyckas skära ett salladskål utan att blöda ner köket.
Middagen följdes upp av lite tv-spel och Bröllopsfotografen. Sebbe hade vi det laget anslutit också och förgyllde tillvaron. Jag orkar inte gå in så mycket på mina åsikter om filmen, men jag tycker den i alla fall var klart sevärd, om än lagom ångestladdad. Kvällen avslutades dock med den senaste UFC-galan innan jag ensam tog sista tåget hem. Lyckades även byta några ord med herr "Alko-Henke" via mobil på vägen, vilket omöjligt kan vara helt fel. Så jag kallar detta en helt perfekt mellandag som jag knappast kan ha några klagomål på. Det ska väl i så fall vara att Flemman för andra kvällen i rad inte riktigt va världens bästa polare men vafan, inte ens han lyckas ju jämt!
Lördagen blev precis på samma sätt som fredagen långt ifrån vad jag förutspådde. Det jag visste var att jag hade blivit anlitad som fotograf åt Flemman och Kevin som på sitt egna lilla sätt ville bjuda på ett vackert påskkort. Jag vill för alla inblandade (inklusive mig själv) inte gå in på detaljer men om ni boende på den västra sidan om Edsviken inte riktigt hade den utsikt ni väntade er där någon gång vid solnedgångstid så kan jag försäkra er om att det inte var något annat än två alternativt vridna påskharar som firade högtiden på ett speciellt manér.
Jag fick efter detta inte riktigt en chans att ta mig ur greppet på dessa individer och vi hamnade återigen hos Kevin där vi gick loss på grabbens vodkabulär (ett av mina nya favoritord) och vi siktade in oss på en sliskig flädervodka och lite Morgan. Dagen till ära reglades (ett annan favorit, aningen långsökt dock) det med påskmust. Sebbe dök återigen upp och den här gången hade han med sig en flaska Baileys och den blev genast omtyckt av samtliga i sällskapet. Till detta spelades det Tekken och jag ska väl egentligen inte skryta man jag var otroligt omutlig oavsett motstånd. Varför, har jag ingen aning om själv, men kul va det!
Lagom glada i hatten drog vi sen ut på stan där vi först blev totalnekade på ett ställe på söder för att dom tydligen körde 23-års gräns. Jävligt synd för dom tänkte vi och drog till Limericks istället och lyssna på en livetrubadur som va så där skönt mysig. Några rundor kalla öl och någon läskig shot blev det också innan vi via den lokala grillen vinglade hem åt olika håll. Jag själv utnyttjade Sebbes flytt till Kungsholmen och slaggade där så jag slapp den inte så roliga nattbussen. Magi!
Söndagen blev som söndagar ska vara, alltså händelselös. Dock ska det flikas in att Snappers startade sin försäsong på kvällen med ett galet välkomnande bollpass på Hipens gröna matta. Konditionen var väl ingenting jag tänker hylla här och nu men det var i alla fall fruktansvärt skönt att spela fotboll igen, för jag tror aldrig det gått fem månader utan att jag fått sparka på lädret. Nej, fint va det, väldigt fint.
Och ikväll blev det lite klassiskt lugnt umgänge med Flemman och Mini där vi körde vår egna ihopsnickrade musikfrågesport och spelade schack. Aldrig dåligt att umgås med dessa människor, det vet man ju!
Nu dog dock min motivation men utan att titta efter så förstår jag att det blivit en hel del text så ni har ju fått en del att ta del av. Jag tänker i alla fall ta en klassisk nattmacka och sen sova. Imorn åker jag hem till Söderstadion för genrep och sen vidare till någon pub för Champions League, en helt okej tisdag med andra ord. Bloggen är i alla fall igång igen så håll i hatten, för nu kör vi igen.
PEACE!
