Jerre

Jag hoppas att ni läste om mitt läskiga äventyr på Vångavallen som jag skrev för några dar sen. Nu har säkert också märkt att jag börjat skriva inlägg varje söndag istället för utspritt och så. Men jag känner ibland att jag vill skriva mitt i veckorna och när jag tänkte efter så kan jag använda dom tillfällen till att skriva om saker jag minns och som jag vill dela med mig av. Så här kommer alltså del två i Jerres Äventyr.
Den här gången tänker jag skriva om nåt som hände nyligen. Till och med för några ynka timmar sen. Man kanske inte ska kalla det äventyr men en rolig dag med en rolig rundvandring måste ju bara få plats i denna underbara blogg. Läs och njut!

Som ni alla vet så ägnas lördagarna åt att följa stryktipset på TV. Ryktet om att jag har Canal+ hade spridit sig så Anders, Tobbe och Sebbe gästade kungliga Runby såhär dan före dopparedan. Val av match var enkel. Arsenal - Blackburn var det enda alternativet för alla som faktiskt förstår vad fotboll handlar om. Så fyra förväntansfulla vänner satte sig ner för att avnjuta en trevlig fotbollsmatch men man fick mer än så.

Allt började med att Blackburn får en straff. Så här i efterhand så kan man väl inte klaga på domslutet. Det va en rätt solklar straff. Och lika solklart var målet från elva meter av Shabani Nonda. Jaha tänkte vi nog alla. Ska de bli ytterligare en match där Arsenal pressar i 85 minuter och lyckas få in en kvittering runt den 60:e minuten men inget mer. Svaret på det kom bara nio minuter senare då Gilberto Silva snyggt nickar in en hörna. 1-1. Man såg också att det här var Arsenals dag och tio minuter senare hade man gjort både 2-1 och 3-1. Hleb tvåfotade sig förbi en back och rullade in tvåan och Adebayor satte en straff stensäkert i det högra hörnet. Det var också halvtidsresultatet. I den andra avtog tempot även om Arsenal fortsatte att ha bollen. Blackburn stack emellan och efter lite slarv i hemmaförsvaret så kunde Nonda göra sitt andra mål för kvällen. Men återigen fick man se att det var Arsenals dag för när man ökade tempot hängde inte Blackburn med. Van Persie gjort två riktigt snygga mål innan Flamini kunde sätta spiken i kistan till 6-2. Snacka om underbar match.

Tipset i övrigt gick käpprätt åt helvete. Åtta rätt är inte godkänt. Så är det bara. Men men, inga sura miner här inte. Nej vi satte istället igång en film. Sällskapsresan 2 fick det bli. Ibland undrar jag varför de är så bra de där filmerna. Asså dom är ju gjorda innan jag föddes för fan. Men ändå garvar jag varje gång. Så otroligt sköna filmer.

Efter filmen så vart det rätt tröttsamt att bara glo på TV så vi bestämde oss för att ta en liten promenad. Och det är egentligen här "det stora äventyret" börjar. Boysen bangade på G-salen idag också så då tänkte jag att jag kunde dra dit dessa herrar istället. Så vi begav oss ut i den mörka natten och styrde kosan mot nedre Runby Hills. Jag själv guidade gänget med glädje och man fick veta vilken väg jag tagit varje dag till skolan i Runby. Jag vet inte om dom tyckte det va så intressant men det var i alla fall kul att berätta. Vi närmade oss skolan och såklart så skulle vi gå genom ”mörkan”. Trots att Anders var livrädd så tog sig alla igenom utan större problem. Men när vi äntligen nådde dörren in till G-salen så var den låst. Ja jag vet att jag har nyckel men överlåset var låst och den nyckeln har bara Väsbyhem. Jaha tänkte vi alla igen. Vad händer nu då? Såklart kom jag då på den storslagna idén att visa dessa grabbar fina delar av Sverige genom att visa dom runt på kända platser i Runby. Så vi började gå uppåt mot Runby Hills norra delar och nådde efter ett tag Vattentornet. Denna välkända symbol för såväl Runby Hills som för hela Runby. Sebbe lyckades efter flera försök att träffa tratten med en liten sten och hans dag var gjord. Anders hade inte samma flyt och nådde knappt halvvägs. Men efter ett tag så bestämde vi oss för att fortsätta. Grabbarna ville se Runbys slott men jag förklarade att de närmaste man kommer ett slott i Runby är Lövsta Gård och grusvägen dit är inte alltför roligt så här års. Så istället vandrade vi upp mot Bromsbodavägen där jag en gång i livet varit bosatt. Jag visade flera minnesvärda platser som "Stupet", "Stentrollet" och "Torget" och berättade sen ivrigt historierna bakom. Det var inte utan nostalgikänslor i kroppen som jag mindes alla stunder jag tillbringat i den lilla dungen på gården eller i skogen bakom. Nej det var en härlig känsla så här i juletider. När vi gått ett varv så bad jag dom välja mellan den stora vägen tillbaka till skolan eller den läskiga mörka vägen nerför Teknikbacken. Till min stora glädje blev det den mörka vägen. Anders mobil kom väl till användning när vi tände en lampa på den som gjorde att vi såg var vi gick. Färden ner var lugn och sansad och jag insåg faktiskt att den här backen verkligen var en häftig pulkabacke. Har det alltid varit en glipa här eller har man huggit ner skog för att göra en pulkabacke eller nåt sånt. Aja att ta reda på det får jag göra någon annan gång.

Vi fortsatte på stigen över åkern och vi gled in på ett samtal om typ Sagan om Ringen. Som jag tidigare alltid tänkt så skulle denna åker vara platsen för det stora slaget om Runby. Det är faktiskt lite roligt det där att man går och tänker sig hur en typ av film skulle ha sett ut om den spelats in i Runby.

Vi började närma oss de allra nedersta delarna av Runby men istället för att vika in mot alla hus så fortsatte vi över åkern, över den lilla bron över Väsbyån och bort mot Barockparken. Vi gick igenom tunneln under järnvägen och började gå mot Stora Wäsby. Tyvärr kunde man inte bara gå utan att se sig för. Här vimlar det nämligen högar av hästskit så vi gick så snabbt vi kunde samtidigt som vi aktade oss för högarna. Det gick väl sådär. Jag får nog själv ta och erkänna att jag råka trampa i en liten trevlig brun hög.

Men även den vägen tog slut och vi stod igen på asfalterad väg. Vi styrde nu stegen tillbaka mot Runby. Den här gången över järnvägen. Uppe på bron så tog jag fram min innebandyklubba och en boll. Ja jag hade släpat på den hela vägen. Det va faktiskt inte så jobbigt. Tänkte knappt på det. I alla fall. Jag skulle ju såklart visa att jag kunde det här med innebandy så jag började skjuta mot räcket på bron. Till en början gick det bra när jag sköt mot nedersta delen men när jag försökte på en list lite högre upp gick det åt skogen. Bollen seglade ner i ett buskage under oss men än var inte bollen förlorad. Anders och jag satte fart nerför kullen trots att alla små lösa stenar gjorde en nervös. Väl nere så insåg vi att bollen hade fastnat i taggbuskar. Men vi gav inte upp. Med hjälp av klubban (från och med nu blir det alltid klubba när jag går ut eftersom den alltid kommer till användning) så fick jag fram bollen och så sprang vi upp igen. Om ni tror att jag skulle bli mer försiktig efter det där så känner ni inte mig. Och efter ett tag så tabbade jag mig igen men den här gången så blev konsekvenserna värre. Bollen hamnade mitt emellan två järnvägsspår och vi hade varken ork eller mod för att hämta den. Så istället så började vi avrunda vår vandring och gick långsamt mot stationen så att grabbarna kunde åka hem.

Men med bara hundra meter kvar så hittade vi en ingång genom planket som avgränsade tågspåren med bilvägen. Såklart så smet vi in och Anders demonstrerade hur han som full lätt skulle kunna somna med huvudet på rälsen. Anders var förövrigt väldigt angelägen om att hitta det bästa sättet att ta självmord denna kväll. Jag ska inte säga att jag vet varför men samtidigt vet vi ju att Anders är lite speciell. Sen så tänkte vi vara lite busiga så vi genade in på station genom att mellan spåren springa upp på perrongen. Så här i efterhand va det ganska smart för annars hade nog inte grabbarna hunnit med sitt tåg. Jag själv vände hemåt där ett ensamt litet paket låg och väntade på mig. Ett paket winegum blev årets första julklapp och det är underbart att min underbara far vet vad jag vill ha.

Så där såg alltså min dan före dopparedan ut år 2006. Hoppas ni gillade mitt lilla äventyr. Fler kommer. Det lovar jag er. Nu ska jag nog sätta på en film. Winegumen är slut sen länge men julafton har bara börjat.

God Jul och PEACE!