Jerre

Den här dagen haf varit jävligt konstig.. allt började med att jag hoppade 2 lektioner för att jag var tvungen att se The Green Mile. Efter den drog jag till plugget och gjorde min redovisning. Sen åkte jag hem. Jag fick reda på att jag klarade tredjeplatsen på X11 och då lekte livet. Sen så såg jag OS-finalen i curling. Sverige vann så det kunde knappast varit bättre..men efter det så började allt kännas dåligt..jag vet inte varför egentligen..och det blev ju inte bättre av att Bajen vart utspelade av FCK. Jag kände mig väldigt nere och allt kändes bara så hopplöst. det kändes som att allt man nånsin kämpar för ändå bara går åt helvete. Efter att ha fått lätta mitt hjärta till Tobbe och Marre så kändes det lite bättre och efter en timslång diskussion med min mor som till slut gled in på den resa som var tänkt skulle bli en höjdpunkt på nåt av de kommande loven. Jag fick prata ut ordentligt om det. Det kanske var lite därför jag kände mig nere. Trots att det inte tog lång tid att förstå att det aldrig skulle bli nåt så kände jag en längtan. Jag såg fram emot nåt som var så långt borta. Det kändes som ett riktigt bakslag och jag kanske inte hade fattat det än förrän idag. Men min mor kan faktiskt va riktigt bra på att ge en hoppet tillbaka. Och nu så tänker jag inte sitta här och böla över att vissa e bangare. Jag ska samla ihop ett gäng. om det så är med Järngänget, folk från gamla klassen, från laget eller nåt annat så ska jag iväg nånstans. Om det det så är till Spanien, Idre eller till en stuga i Värmland så skare bli av. Varför ska jag sitta och sura över att folk inte vill/orkar/kan åka med..jag vet ju att det finns dom som jättegärna skulle vilja hänga med. Jag är egentligen inte sur på dem som har varit negativa. Det är helt upp till er. Självklart. Jag kan inte tvinga er. Men jag tänker inte längre försöka få med er. Det ska jag inte behöva. Jag kommer att åka nånstans och jag kommer ha kul och om folk inte vill va med så ere upp till dom. Om det så beror på att dom inte vill åka med mig, att dom inte vill göra just det eller om de helt enkelt inte vill resa. Men de kommer att ångra det. Det kan jag lova. För det här ska bli en resa som inte kommer glömmas. Det kan jag lova er.!!!

Jag vill för övrigt tacka Tobbe, Marre och Nicke för att ni orkade lyssna. Det kändes bra!