Jerre

Nu är våren äntligen här och allsvenskan drar igång igen. För Bajens del innebar det bortamatch makrillarna alias fiskrensarna från Göteborg. Jag själv har funderat ett par år nu att åka med Bajen Fans till någon bortamatch och nu var det alltså dags att ta tag i saken och åka iväg. Så det blev till att ta ledigt från skolan i tisdags för att möjligheten till detta äventyr skulle uppstå och jag fick även med mig Flemman och Nicke.

Bussen lämnade Gullmarsplan vid 9-tiden så det blev ingen sovmorgon här inte. Nicke kom till mig runt sju och vi satt och snackade lite smått om resan och matchen och lite allt möjligt. Vi åkte sen samma tåg som jag alltid brukar ta till skolan. Vi träffade till exempel Ludde som undrade va fan Nicke gjorde där men då förklarade vi att vi inte alls skulle till Rubban utan att vi faktiskt skulle till Götet. Han tyckte vi var sjuka i huvudet och det är vi väl också men fan det är ju inte varje dag det är premiär.

Ludde och nästan alla andra på tåget gick av vid Sollentuna men på gick the One and only Flemman. Så gänget var samlat och färden fortsatte mot Centralen. Flemman hade av någon anledning tänkt ta två tåg senare för att gambla lite men var smart nog och lyssna på oss och va ute i god tid. Han berättade också hur han hade haft problem med linserna på morgonen och hur nära han varit på att slå sönder hela badrummet för att han inte fick tag i linsen han tappat. Men det hela hade löst sig så nu satt vi där, tre slitna men förväntansfulla bajare, en helt vanlig tisdag på väg mot ett stort äventyr. 

Vi anlände till centralen och bestämde oss för att inhandla någonting att ha på bussen. Flemman var inte sen att påpeka att det behövdes matchmunkar. Nicke hävdade bestämt att det var donuts men jag höll med Flemman att det lät bättre med matchmunkar.  

Vi tog sen i alla fall tuben ut till gullmars och knatade upp till bussterminalen. Där möttes vi av ett gäng bajare som inte heller riktigt vaknat än. Vi stod där sen ett litet tag och försökte se en del tecken som kunde hjälpa oss. Flemman fick syn på en skylt vid tågen som det stod 5 0 på men det hoppades vi alla inte betydde nåt annat just det betydde för Tunnelbanan. 

Klockan tickade över nio och bussarna rullade in. Via listor på fönstret såg vi vilken buss vi skulle sitta i så vi klev på och hittade ett par platser ganska centralt på övervåningen. Bussarna rullade i väg och vi hade alltså påbörjat vår resa ner mot Baksidan. Man hann få sig en titt över legendariska Söderstadion innan vi svängde söderut.  

Bussresan var till en början ganska lugn. Folk hade redan börjat kröka lite smått men stämningen var fortfarande ganska lugn. Men sen dröjde det inte speciellt länge innan det var dags för en pisspaus. Vi valde att sitta kvar i bussen. Men efter det började stämningen komma igång och framför allt så vaknade snubben bakom oss som kallades Ante. Och efter den sekunden han fick luft i strupen kunde man inte direkt få någon ro på den bussen, för oj vad galen han va. Han sprang runt i bussen och skrek så att blodet pulserade och ansiktet var permanent rött av all hets.  

Han försökte hela tiden starta ramsor men det blev allt som oftast samma vers: "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." Det vart rätt tröttsamt efter ett tag måste jag säga. Men rolig var han. Sen var det dags för pisspaus igen, Den här gången i Stavsjö. Den här gången passade vi även på att springa in på macken och köpa lite dricka. Sen fortsatte färden och ramsorna duggade allt tätare i takt med promillehalten i bajarnas kroppar. Man hörde en del snack om hur nästan mogen Flemman var och lite om Filips flickvän. Sen var det återigen dags för pisspaus och vi pallade inte gå ut den här gången heller.  

Men sen fjärde gången vi stannade var det då dags för käk. Hållplats var Donken i Jönköping och flera bussar rullade in samtidigt. Väl inne på donken var stämningen nästan fanatisk. Jag tror personalen fick sig en smärre chock när alla bajare kom in och började veva loss en massa ramsor. Vi ska våldta-ramsan sjöngs högt inför ett flertal barnfamiljer och ramsor som "Allting är gratis på bortamatch" och "Ge oss mat" upprepades med jämna mellanrum. Förövrigt var det bara hetsigt och högljutt, precis som alltid när Bajen är på turné. 

Jag lyckade armbåga mig framåt i den stora grönvita massan och beställde in käk och gick sen och satte mig. Efter ett tag lyckades även Nicke och Flemman få tag i mat och slog sig ner bredvid mig. Efter en god lunch började vi snacka med Tobias som tydligen hade åkt Sthlm Södras partybuss och han berättade att på bara på vägen mellan Stockholm och Jönköping hade det skett fyra internbråk. Han började sedan berätta ingående om hans liv. Hur han hade bott i Blekinge men att han nu flyttat upp till Enskede och han alltid följt Bajen. Han önskade oss sen lycka till och bad oss inte va helt nyktra nere i Göteborg.  

Sen var det dags att resa vidare och nu närmade vi oss slutmålet. Ännu en pisspaus hann vi med och det speciella den här gången var att en del rökbomber tändes och kastades ut på åkrarna. Trevligt Trevligt! 

Nu var det inte långt kvar men ryktet om överarbetande poliser i Göteborg stämde rätt bra och så fort vi närmade oss Glenn-Town blev vi stoppade av polisen av någon anledning. Sen fick vi rulla vidare och vi kom in i Götet strax efter fyra. Sen väntade en liten resa bort mot pubben där alla Bajare skulle samlas och den färden gick rätt sakta genom Göteborgs gator. Bajarna hängde ut genom takluckorna och skrek och skrämde livet ur alla fiskrensare. Vi var framme, Det märktes. Efter att vi åkt förbi jordhögen som återstod av Gamla Ullevi stannade vi till vid Score där poliserna redan radat upp sig så att allt skulle gå rätt till. Bajarna äntrade puben medan vi drog ner på stan. Vi gick bort mot avenyn och vi kände nu att det var dags för vår lilla pisspaus. Så vi drog in på donken och fick det gjort men Flemman var tydligen tvungen att fixa linserna igen så vi väntade glatt ett tag. Sen blev det mera sightseeing, Vi gick upp till Götaplatsen och fortsatte sedan ner mot Liseberg och kollade in lite. Man blir ju rätt taggad om man säger så. Sen fortsatte vi förbi Scandinavium och Filmstaden. Sen slog vi oss ner på en liten stenmur där vi höll utkik efter några Gaisare men vi blev besvikna för vi såg inte en enda.  

Efter ett tag vandrade vi bort till Ullevi och satte oss vid den lilla fontänen där jag körde lite idioten upp och ner för den. Klockan hade tickat ner till 18:00 så vi tog beslutet om att det var dags att äntra scenen. Sektion V var stället så vi passerade grindarna och gick upp för trappan. Ödsligt är väl det ordet som bäst beskriver utsikten från våra platser. Våran sektion låg i ena hörnet och Gaisarnas tillhåll snett över. Annars såg det väldigt ensligt ut.  

Det var lite roligt också för där Gaisarna skulle ha sin klack har dom monterat ner en massa stolar för att göra ståplats. Så det ser fett konstigt ut att det är plaststolar över hela arenan utom just vi en kurva där en träläktare syns. Nermonteringen av stolar gör också nu att det inofficiella namnet på Ullevi i år är Illevi.  

Sektionen började fyllas på och vi märkte de 50-tal kartonger som stod utspridda över läktaren. Där i låg en mängd konfetti som vi skulle kasta när spelarna äntrade planen. Men att låta Flemman stå i en timme bredvid en kartong med konfetti och tro att allt ska finnas kvar när det är dags är som att tro på tro på tomten. Nej han kastade säkert en tredjedel av kartongen redan innan spelarna lämnat planen efter uppvärmningen.  

Men klockade närmade sig sju och sektion V var så gott som fylld. Stämningen ökade för varje minut. Spelarna äntrade planen och möttes av en mängd konfetti och, det vackraste, Bengaler och rök. Vårkänslorna kändes ända ner i tårna. Det var dags igen för Allsvenskan. Det kändes sjukt konstigt att man stod på Ullevi så där helt plötsligt men sjukt underbart att få se Bajen igen. Men det började bra. Det hade knappt gått en minut när GAIS höll på att ta ledningen. Monteiro slarvade och det bäddade för öppet mål för hemmalaget men han lyckades lobba över ribban. Men sen satte Bajen fart. Efter nio minuter spräcktes nollan när Castro-Tello via en försvarare skjuter in 1-0. Underbar start på årets allsvenska. Och efter det såg spelet från de grönvitas sida helt klockrent ut. Vi ägde matchen totalt. Det enda negativa var att vi inte riktigt skapade några chanser. Sen efter en halvtimme tappade vi spelet totalt och bjöd in GAIS i matchen. GAIS kunde också påpassligt kvittera.  

Andra halvleken kändes precis som det brukar i en premiär. Mycket enkla misstag, mycket felpass och en del onödiga varningar. Domaren höll väl ingen hög klass men han räddade oss från en ganska solklar straff för GAIS så lite tur gav han oss. Stämningen på läktaren stod vi Bajare för. I den andra halvleken var det mycket röj på Sektion V och det enda som hördes tvärsöver var när gaisarna körde sin "GGG AAA III SSS GAIS GAIS GAIS" vart femte minut.  

Matchen blev rätt avslagen och det syntes ganska lång väg att det skulle sluta 1-1 vilket det också gjorde. Man var väl inte riktigt nöjd med resultatet men premiären är avklarad och vi gjorde det med hedern i behåll. Och det viktigaste, vi ligger före nedflyttningshotade DIF och även AIK.  

Ut till bussarna igen för en lång hemresa. VI hann knappt komma ut ur stan innan vi vart stoppade av polisen igen som lurade in oss i nåt bostadsområde. Av vilken anledning vet jag inte men jag antar att dom bara var ute efter oss för att vi var bajare.  

Ett lotteri hade skett på nervägen och nu var det dags att dela ut priserna. Vi lyckades inte vinna nånting men det roliga var att han som skötte prisutdelningen misstänkte fusk efter varje pris. Annars hände inte mycket. En del höll igång och sjöng lite ramsor. Ante hade somnat in och sov lugnt bakom oss. En del hade dragit igång namnleken. Värt att nämnas var att Nicke vart mobbad i leken. Eller han heter ju Niklas Arne Kihlman och när någon sa Arne kom svaret direkt "Arne? Av alla jävla namn på A säger du Arne". Och som inte det räckte så skulle någon lite senare säga något namn på N och hon väljer Nicolas. Någon frågade då varför hon inte valde Niklas. "Jag hatar Niklas" var det enda svaret så vi garvade rätt rejält åt det där.  

Folk längst bak i bussen hade även börjat skrika "JAG MÅSTE SPY" med jämna mellanrum. Varför vet jag inte för ingen av dom verkade särskilt spyfärdig. Men kul lät det när man hela tiden hörde det där när man försökte sova eller nåt liknande. "JAG MÅSTE SPY!" 

Jönköping närmade sig och även den här gången blev det donken. Inte fullt lika hetsigt den här gången utan folk köpte bara mat och gick tillbaka till bussen. Jag köpte en massa hamburgare och käkade upp det mesta. Sen snackade jag lite smått med Jenny och sen lite med Flemman om min innebandykarriär. Sen slocknade jag och vaknade inte för än Flemman slog till mig och sa att vi var framme vid Gullmarsplan. Vi klev av i den kalla vårnatten och såg att första tunnelbanan skulle gå om en timme. Och kallt var det så vi tänkte att vi kunde gå in till Skanstull och vänta där. Men då såg vi att en nattbuss skulle ta oss in till Centralen så vi hoppade på där. En del bajare var med och man fick höra den nu klassiska frasen "JAG MÅSTE SPY" för sista gången den här natten. 

Vi handlade vatten på 7/11 och gick sen in till ett helt öde Centralen och väntade på första pendeln. Vi behövde vänta en kvart så det va inte så farligt men det kändes lite ensamt att sitta på centralen när det var helt dött.  

Tåget kom och vi fick en vagn för oss själva. Vi använde våra sista krafter till att hetsa och hoppa runt och sjunga med våra redan hesa strupar. Flemman lämnade oss i Sollentuna medan jag och Nicke drog hem till mig i Väsby. Sen somnade jag snabbt och sov två korta timmar på soffan. Sen upp igen och iväg till skolan. Sliten som fan men det var det fan värt. Första bortaresan avklarad och det lär bli fler. 

HATA GAIS - KROSSA TRELLEBORG! 

Peace!