Jerre

Hej på er alla där ute. Jag måste börja med att tacka alla läsare för era kommentarer. De är det son gör att jag vill fortsätta skriva eftersom jag märker att jag får bra feedback.

Ni kanske undrar varför jag skriver inlägg nu helt plötsligt och som dessutom inte är kapitel 5 i Jerres Äventyr. Men jag har bestämt mig för att ändra lite i mina skrivrutiner. Jag kommer inte längre att enbart skriva om händelser jag är med om på söndagar. Utan skriva lite när jag känner att det hänt saker. Veckans Lista däremot uppdateras varje söndag och kommer från och med nu att vara fylligare och mer unik för varje vecka.

Anledningen till allt detta är dels för att vissa veckor, som den här, Så händer det en hel del i början på veckan som jag sen har svårt att komma ihåg ordentligt när jag ska skriva. Då blir det mest helgens händelser och jag vill få med så mycket som möjligt liksom. Dels så känns det jobbigt att jag "måste" skriva på söndagar och aldrig annars. Ibland är jag liksom sugen på att skriva lite och därför ska jag nu sluta med bestämda bloggtider. Ni får helt enkelt hålla utkik när det är dags för lite ny läsning. Jag hoppas att ni fortsätter med era underbara kommentarer för dom gillar jag.

Men varför skriver jag just idag. Jo för att det redan hänt en del intressanta saker den här veckan. Tempot jag fick upp under helgen har fortsatt hela veckan så jag känner att jag måste skriva av mig lite. Eftersom det hänt en hel del så kan detta inlägg bli lite som en dagbok á la Flemman men jag hoppas ni har överseende med det.

Söndagsnätter. Varför kan jag aldrig sova? Det är fan otroligt. Jag går och lägger mig tidigt så att jag hinner få sömn. Nej men jag kan ju inte sova då eftersom jag är pigg vid den tiden. Då ligger jag bara klarvaken och irriterar mig själv. Nej men då går jag och lägger mig senare då. När jag e trött. Då kanske jag är lite trött i skolan men det får man ta. Nej men då ligger jag där halvt vaken, halvt sovande och har dåligt samvete för att jag aldrig går och lägger mig normal tid och för att jag kommer va helt död nästa dag. Det här går inte. Jag måste lösa det på nåt sätt.

Den här gången kändes det extra jobbigt. Klockan hade tickat förbi fem och jag kände mig fortfarande pigg. Det gick verkligen inte att sova. Så jag bestämde mig för att skippa första lektionen. Jag hade aldrig klarat en hel dag efter max två timmars sömn. Fyra skulle i alla fall kännas okej. Efter det så lyckades jag faktiskt somna och ag fick de fyra timmarna med välbehövlig sömn. Jag gick sen upp och lade mig i badkaret en stund och traskade sedan ner till tåget. Det första jag får syn på är Elina som också går på min matte. Jag frågade henne varför hon skolkade men då fick jag höra att vi inte hade någon matte. Det var ju dagens mest upplyftande. Jag hade alltså skolkat från en lektion som var inställd utan min vetskap. Oj oj oj. Tänk om jag åkt till skolan efter de två timmarnas sömn bara för att få veta att jag skulle ha håltimme i två jävla timmar. Då hade jag antagligen blivit helt tokig.

Nu blev jag istället väldigt glad. Jag kunde dessutom säga till Tobbe att jag inte alls skolkar nu för tiden som han påstår så fort jag missar en lektion. Men bara sekunderna senare fick jag veta att Linus återigen tänkte dissa mig och inte dyka upp på företagsekonomin. Fast det var faktiskt ganska bra. Jag har insett det nu att det är nästan bättre för både Linus och jag om vi inte båda går på företagsekonomin samtidigt. Vi får båda mer gjort om vi går på varannan. Som den här gången så sysslade jag med bokföring och fick faktiskt en hel del gjort, vilket jag inte fått på mycket länge.

Jag åt faktiskt lunch i skolan också. Det var faktiskt väldigt länge sen. Dels för att mitt schema inte vill att jag ska äta där och dels för att det dykt upp bättre alternativ som typ kebab-lunch i centrum. Men den här gången fick jag i alla fall i mig några fiskpanetter eller va det nu heter. Det satt faktiskt bra.

Jag hade sen en ganska meningslös engelskalektion. Vissa hade bokredovisningar och vi andra skulle jobba vidare med klassiska författare eller nåt sånt. Men det blev mest att vi satt och chillade och snackade om annat. Det blir lätt så när man är för trött för att jobba. Jag åkte sen hem igen för att ta det lugnt en kort stund och byta om till finkläderna. Det var nämligen dags för Bajenmatch. Hockey stod på schemat på kvällen. Bajen mot AIK i Globen. Ett derby sitter aldrig fel och även fast det va Hockey var jag ruskigt taggad. Så jag satte mig på tåget mot Stockholm och var lite smått nervös. Jag lyssnade på Kenta på min iPod och blev nu ännu mer taggad. Fan jag borde inte känna så här inför en hockeymatch. Abstinensen från Allsvenskan är nästan för jobbig.

Ett gäng gnagare fick syn på mig och vill tydligen försöka psyka mig genom att sätta sig bredvid mig och spela AIK-sånger högt i sina mobiler och sen skryta för varandra hur dom slagit ner bajare på helgerna. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag höjde ljudet till tonerna av "Jag har väntat så länge på just den här dan" och satt där och njöt för mig själv åt tanken hur vi krossade packet från Solna båda gångerna i Allsvenskan. Man kan verkligen leva länge på en derbyseger.

I Sollentuna var det tänkt att Flemman skulle ansluta sig men jag visste inte om han skulle hinna eftersom hans buss var försenad. Så när tåget stannade så ringde jag upp honom och gick samtidigt ut halvt på perrongen så att jag var beredd att hoppa av om han inte skulle hinna. När jag sa åt honom i telefonen att snabbt säga om han skulle hinna så sa han snabbt nej. Jag hoppade du ut och dörrarna stängdes. Då säger han såklart att han bara skojade och att han befann sig på tåget. Jaha. Då stod man där själv på Sollentuna och kände sig smått lurad. Men det fanns inte så mycket att göra. Jag fick helt enkelt vänta på nästa tåg där i kylan och möta upp dom andra i stan.

Efter att ha skällt ut Flemman en stund så blev det tuben mot gullmars. Det är rätt skönt att Tunnelbanan finns asså. Speciellt om man ska på match. För ett tåg hinner ju knappt lämna stationen innan nästa rullar in. Man behöver liksom aldrig stressa och det är faktiskt fett skönt. Vi kom i alla fall ut till Globen rätt tidigt och dom förväntade köerna visade sig vara obefintliga. Vi köpte biljetter och gick sedan till Donken. Man kan ju inte skrika och hoppa på tom mage. Det blev en Bic Mac för min del. Känns som att det blivit min grej nu. Käkar nästan aldrig min specialare längre. Vi drog sedan in i golfbollen. Vi ville inte missa "överraskningen" som skulle ske tio minuter innan match. Vi kom in och det såg faktiskt ut att bli en rätt stor bajenklack. Härligt. Hade inte pallat med en liten klack som knappt hörs. Nej men det såg riktigt bra ut. Aik-arna var inte riktigt lika många men hördes i alla fall stundtals.

Klockan tickade mot matchstart och helt plötsligt hör man speakern ropa ut att "HÄR KOMMER HAMMARBY HOCKEY" och mitt i klacken började de grönvita krigarna att knalla nerför trappan och in på isen. En stor mängd konfetti kastades upp och i hela Globen ekade "DET ÄR VI SOM È HAMMARBY". Rätt mäktigt faktiskt. Det var i alla fall en rätt cool grej att låta spelarna göra entré från klacken. Som vanligt är Bajen först inom läktarkulturen. Sen drogs Kenta igång och det var länge sen jag sjöng med med sådan inlevelse. Jag fick verkligen utlopp för all den abstinens jag känt under vintern. Helt underbart att få stå så här bland alla Bajare igen.

Matchen var inge vidare. I alla fall inte till en början. Första perioden var direkt tråkig och i den andra så hade AIK det mesta av spelet. Det syntes att Hammarby krigade men det verkade som att dom inte riktigt räckte till. AIK ledde långt in i den tredje perioden med 2-1. Klacken kom nu igång ordentligt. Vi ville verkligen visa vårt stöd till laget och när AIK fick en utvisning i slutet så steg volymen ännu mer. Det var nu eller aldrig. Och jag tror spelarna kände det också för nu krigade dom verkligen för poäng. De tog också ut målvakten och började pressa ordentligt. Och med lite drygt en minut kvar så fick man utdelning. Jublet var öronbedövande. Trodde verkligen aldrig jag skulle få uppleva nåt sånt här på en Hockeymatch.

Gnagarna på andra sidan började lämna golfbollen redan innan förlängningen sattes igång. Men det kanske var lika bra för 27 sekunder in så avgjorde Hammarby. Helt jävla otroligt. Vilken vändning. Hammarbyspöket lever än. AIK kan inte slå Bajen någonstans känns det som. Och vad underbart det känns varenda gång man får sätta dessa kaxiga gnagarna på plats. Mina tankar gick direkt på dom som försökte psyka mig på tåget och med ett leende stämde jag sedan upp i sång med den övriga klacken. "PISSA, PISSA PÅ, PISSA PÅ AIK"

Och trots att jag alltid har varit en fotbollssupporter och inte alls följt hockeyn så mycket så kan jag inte låta bli att bli berörd av dessa hjältar. Vilket otroligt hjärta dom har för sin klubb. "TILLSAMMANS ÄR VI HAMMARBY".

Ja en fantastisk start på veckan. Tisdagen skulle också visa sig vara mycket trevlig. Crille hade lyckats se till så att han var helt ledig och eftersom jag bara hade en lektion så bestämde vi oss för att tillbringa dagen tillsammans. Det skulle visa sig bli en ganska rolig dag. För det första så hade jag sovmorgon och kunde sova till åtminstone elva. Det verkade Crille inte bry sig om utan dundrade in redan innan tio. Men det gjorde såklart ingenting. Visst fan var jag sliten men det får man fan ta. Vi startade sen tidigt med att ta en hel del bilder. Den ena sjukare än den andra. Det var lite trevligt så där på morgonkvisten.

Vi tog sedan (det som vanligt) försenade tåget till Sollentuna och satte oss sedan på 520 mot Holmboda. Där satt vi och garvade åt det mesta och vi började komma upp i ett rätt hyper-tempo. När vi kom fram till skolan så letade vi upp Tobbe och dom (Och jag skriver Tobbe så att han blir omnämnd). Vi stötte även ihop med lite boys så det var trevligt. Jag var sedan tvungen att gå på dagens enda lektion som såklart var Geografi. Så Tobbe och jag drog iväg åt ena hållet och Crille stack med Rikard åt det andra. Det visade sig senare att Crille inte fick vara med på hans lektion och istället hängde han utanför Luddes klassrum.

Geografin var förövrigt grymt tråkig denna dag. Det kanske va för att det inte riktigt kändes som en skoldag men det var riktigt segt. Vår otroligt roliga lärare babblade om immigration och emigration och försökte skämt om varför man flyttade från sitt land. Om det var pull eller push (eller möjligtvis bush-faktor). Jag satt istället och försökte förklara hur Runby såg ut och var dom olika lagen från Väsbyligan kommer ifrån.

Lektionen tog slut och jag letade upp Crille igen. Vi tog sedan en rush till Malla och bussen mot Häggvik. För en gång skull hade vi tur med förseningarna. Vi lyckades tajma tåget perfekt och hade sedan lite roligt på tåget hem där vi skrattade och var allmänt flummiga åt bland annat en gubbe som gjorde grimaser bakom någons huvud.

På väg upp för backen snackade jag lite med Jenny men eftersom både jag och Crille var helt hyper så blev det inte ett så givande samtal. Vi fortsatte sedan att vara helt uppe i varv ett bra tag här hemma. Vi spelade bland annat in en film där jag dampade loss lite med en Cykelpump. Vi gick sedan till mamma där vi låg på hallgolvet och sjöng. Och slutligen så blev det lite mat hos mormor. En riktigt sjukt rolig dag med betoning på sjukt. Det är jag och Crille i ett nötskal, mer kan man inte säga om den saken.

Jag börjar redan tröttna på att skriva som en dagbok men jag fortsätter på den inslagna vägen. I alla fall det här inlägget. Det får bli så helt enkelt.

Jag hade sovmorgon i onsdags också. Anledningen den här gången var att vi fick kompledigt för vårt besök på kommunalhuset. Det var ett tag sen vi var där så den här sovmorgonen kom som en positiv överraskning. Det betydde också att jag hade ynka två lektioner idag. Och inte nog med det så fick jag skjuts till skolan av min underbara mor. Men tyvärr så glömde jag mobilen hemma på vardagsrumsgolvet. Det var nästan lite jobbigt. Gillar inte att gå runt sådär utan mobil.

Det var också meningen att allas vår Usman skulle dyka upp idag efter att ha varit bort alltför länge. Men enligt Linus så hade han fastnat lite extra länge i Pakistan så man fick inte hälsa honom välkommen hem idag heller. Istället fick man gå till datasalen och sammanställa ett resultat från en undersökning vi skulle ha gjort. Det gick rätt fort så det vart lunch fort. Det är fortfarande sjukt att jag har så lite att göra i skolan. Jag går liksom andra året på gymnasiet och har sovmorgon nästan varje dag och har typ max tre lektioner på en dag. Det är fett skönt. Jag antar att jag kommer få det tufft i trean men just nu lever jag bara livet.

Engelskan var precis som i måndags mest som en transportsträcka och efteråt så skulle man tydligen lira lite fotboll. Men det började inte bra eftersom det tydligen skulle spelas Snickers Cup i B-hallen. Men vi satt då och kollade på skol-DM i volleyboll eller vad det nu va. Linus lyckades bli bjuden på Cola av någon helt okänd bara för att han inte kunde betala med kort. Varför är det just Linus som lyckas. Tungt!

När knattarna försvann så lirade vi fotboll ett tag. Det var väl rätt kul men det känns som försvarsspelet inte alls är något vidare när man spelar sådär, vilket jag kan skylla på mig själv. Min inställning till försvar är inte alltid den bästa och jag orkar inte löpa 60 meter på träning för att sno bollen av James. Han missar ändå till slut.

Flemman och jag drog sedan därifrån och tog bussen till station. Jag fick sedan ensam sätta mig på tåget till Väsby. Men det var i alla fall ett nytt tåg så man får se det som va positivt. När jag klev av i Väsby och började gå så kom Crille upp precis bredvid mig. Vi vart nog båda förvånade av att se varandra. Tydligen så hade Crille precis tänkt ringa mig men eftersom jag glömt mobilen hemma så var det ju mycket bättre att vi träffades. Vi gick sedan hem och tog det lugnt innan X11-matchen. Det var derbydags och kvartsfinal i cupen. Tyvärr blev det förlust för stolta FC Haans men jag hoppas att vi kan ta revansch i ligan på fredag.

Sen gick vi till mormor och åt pannkakor. Vi spelade på nytt in lite roliga filmer. Bland annat om hur jag flydde från huset där min mormors lägenhet finns. Det såg faktiskt rätt kul ut måste jag erkänna.

Sen var det dags att samla Boysen. Det var dags för Pulkarace i teknikbacken. Vi fick ihop ett litet gäng i alla fall och styrde vår kos mot Teknikbacken. Man häpnas fortfarande varje gång över att en vanlig enkel pulkabacke kan vara så lång.

Det blev sen ett par riktigt sköna timmar i backen där vi bland annat försökte åka som ett tåg och styra på ett gupp. Det gick väl inte alltför bra några gånger men till slut träffade vi rakt på och landade i en enda stor hög. Riktigt kul. Men den där backen tröttar ut en ganska fort så vi började knata hemåt igen.

Det blev slutet på min onsdag det. Och torsdagen blev helt händelselös. Så det finns ingen mening med att dra ut på detta ännu mer. Hoppas ni som vanligt får en trevlig läsning och glöm inte kommentaren efteråt så blir jag jätteglad.

PEACE!