Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Dagen i stan. Riktigt underhållande!
Veckans Bästa: Att det nu är mindre än 10 dagar kvar.
Veckans Sämsta: Torsken mot Monsters. Surt!
Veckans Jobbigaste: Jag har sovit alldeles för lite Börjar nästan bli tungt det här!
Veckans Citat: "Men den där va ju ändå rullande" - Spelare i Monsters 11/2-07
Veckans Film: Rosa The Movie
Veckans Låt: The Worrying Kind - The Ark
Veckans Bajen: Vinst i första träningsmatchen. Härligt Bajen!

Ja nu ska man då sammanfatta veckan igen. Det där att jag skulle skriva på obestämda datum håller inte riktigt så det få nog bli söndagskvällarna som det brukar va. Det kändes skönt. Anledningen till att det kommer på måndagen den här veckan är för jag råkade glömma att spara det jag skrivit igår och när jag skulle publicera skiten så loggades jag ut. Och igår kväll kände jag inte för att skriva om allt igen. Nu har jag laddat om batterierna så nu är jag rätt sugen på att skriva igen. Det har dessutom hänt lite saker nu under dagen som givetvis kommer med.

Veckans unika lista kommer inte att finnas. Det har inte hänt så mycket småroliga grejer. Istället så blir det lite längre redogörelser om de stora sakerna jag gjort under veckan. Vi får se om den listan återkommer senare. Det är svårt att skriva på det sättet. Men nu ska jag inte hålla på att förklara en massa saker. Det är fan dags att börja berätta om veckan.

Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag avslutar nog med min dag idag eftersom den känns roligast. Men det har nästan inte hänt något annat som är värt att berätta om. Eller inga stora händelser liksom.

Men i fredags så va det i alla fall tänkt att det skulle bli G-salen. Vi brukar vanligtvis gå dit på lördagar men nu kände vi oss taggade så det fick bli fredagen den här veckan. Men när vi hade kommit upp dit och knappt hunnit oss igenom två matcher så slets dörren upp och tanten från Väsbyhem visade sig. Och om ni undrar så är inte denna tant speciellt rolig att ha och göra med. För det första så är hon otroligt grinig och otrevlig. Och för det andra så är hon bara dryg. Det går inte att snacka med henne alls. Hon bara står där och tjatar om att vi ska städa undan snabbt och ge oss nyckeln. Och hon måste ju verkligen vara dum om hin tror att vi bara tänker ge henne nyckeln sådär.

Men vi städade i alla fall undan och gick därifrån. Men istället för att gå hem så knatade v upp till Runbygården som var öppen. Det känns väl egentligen lite fel att gå dit liksom. Det är ju mest för dom som går i Runby och jag gick liksom ut därifrån för snart två år sen. Och se är det ju typ bara fjortisar som hänger där så det är inte direkt roligt folk liksom. Men det är rätt kul där ändå måste jag säga. Man kan lira lite pingis eller glo på tv. Jag satt i och för sig mest och snackade med Jenny den här gången men lite kul hann jag med att ha. Vi spelade bland annat Achtung Die Kurve. Haha det spelet är ju bara för roligt alltså. Det är ju egentligen världens simplaste spel men ack så roligt ändå. Man blir ju nästan som besatt av de där maskarna som inte ska krocka med varandra.

Sen när vi skulle gå därifrån hände en rätt rolig grej. Vi skulle precis knata ner för Ica-backen när en vilsen snubbe stannade oss. Han började prata med oss på ganska dålig svenska och efter ett tag så lyckades vi förstå att det var stationen han letade efter. Så vi tänkte att han kunde gå med oss eftersom vi ändå skulle åt det hållet. På vägen så försökte vi snacka lite med honom. Han sa att han va från Polen och att han hade fått någon lägenhet här i Väsby som han inte riktigt hittade. Efter ett tag så var det bara Tjompiz som snackade med honom och vi beslöt oss för att följa honom hela vägen ner till bussarna. Tjompiz får väl klassas som veckans hjälte. Vi kom ner till bussarna och hans kompisar kom och hämtade honom. Det känns alltid bra att göra en god gärning även om det mest var Tjompiz som stod för hjälteinsatsen.

Efter den här lite ovanliga kvällen så fortsatte vi umgänget hos mig. Det blev först lite kortspel ute i köket. Det gick inte så bra för mig måste jag säga men så där är det ibland. Man kan inte alltid vinna.

Vi började sen spela Achtung Die Kurve igen. Den här gången körde vi också med straff för den som kom sist. Vi blandade ihop små drinkar som förloraren sen fick dricka upp. Första man till rakning blev Anton som fick känna på den smått obehagliga smaken av Soya blandad med Citron. Jag vet inte om han tyckte det va gott men jag tror nog inte det. Crille blev sedan förloraren i nästa omgång. Han fick tömma ett litet glas med Ketchup och vinäger. Ingen höjdare det heller om jag får säga det själv. Efter den tredje omgången så hamnade både Crille och Anton på samma poäng. Så båda fick dricka. Det som stod på menyn den här gången var HP-sås och spad från saltgurka. Kanske kan va gott. Jag vet inte. Sen var det dags att köra en sista omgång. Den här gången slog vi på stort och blandade ett lite större glas. Vi började med koncentrat från läsk. Kanske inte är så äckligt en rätt starkt. Vi blandande sen i lite smått av det vi använt innan. Vinäger och Citron hamnade i glaset och till slut toppade vi med rätt mycket pastakrydda. Färgen på drycken räckte gott och väl för att inte alls se speciellt inbjudande ut.

Jag som vunnit de tre inledande omgångarna fick det tufft nu. Det kändes som att dom andra var ute efter att sätta dit mig och om så var fallet så lyckades som ganska bra. Så med tunga steg vandrade jag ut i köket för att tömma det fruktade glaset. Och jag måste säga att det va lika äckligt som det såg ut. Det var verkligen olika grymt starka smaker som bara exploderade i munnen på mig. Jag lyckades i alla fall att hälla i mig allt direkt och behövde inte skölja ner det heller. Men det kändes konstigt i magen resten av kvällen måste jag säga. 

Men det var om man ska sammanfatta det en ganska rolig kväll med lite oväntade inslag. Det var också det som var min helg. Förutom det hände inte mycket alls. Eller jo det var ju match med Balck Snappers men annars inte någonting.

Men okej jag kan väl kanske ta och redogöra lite om vår match mot Monsters. Som ni vet så har vi spelat två matcher redan som vi verkligen kände att vi hade. Vi har spelat bra men inte lyckats tagit mer än en pinne. Nu mot Monsters var det dags för revansch. Och som vanligt så kändes det bra till en början. Vi gjorde ledningsmålet efter ett snyggt passningsspel som Sebbe avslutade kyligt. Av någon anledning bjöd vi sedan in Monsters i matchen och dom kunde vända resultatet till 2-1. Men vi gav inte upp än. Linus kvitterade på sitt vanliga sätt. Reglerna i korpen säger att man får göra mål direkt på inspark så Linus lyckas göra en sån varje match nuförtiden. Motståndarna försökte skylla bort det på någonting men målet var godkänt.

Monsters tog ledningen igen innan Tobbe stod för matchens mål. Efter lite slarv hos Monsters försvar får han tag i bollen och avancerade in på deras planhalva. Inte långt ifrån halva plan avlossade han den stora bössan och bollen satt stenhårt i målvaktens nedre högra hörn. Ett riktigt fint avslut från backkungen.

Men tyvärr blev det förlust. Ännu en uddamålsförlust får vi räkna in och den här gången kändes det verkligen surt. Men nu hoppas jag verkligen vi tvålar dit Vittra på söndag för vi behöver verkligen en seger nu.

Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om förutom det som hände idag. Så jag sätter väl igång och berättar om vårat lilla äventyr i vår vackra huvudstad.

Jag vet inte om ni hört det men vår kära Usman är nu tillbaka på svensk mark igen efter två månaders frånvaro. Och någon förlovningsfest eller liknande hindrade honom från spel mot Monsters. Så därför bestämde vi oss för att träffas idag nu när vi var lediga och så. Så jag satte mig på tåget som idag faktiskt kom för tidigt Jag kan verklige inte förstå det. Det är ju fan ett mirakel om det kommer i tid och nu var det liksom två minuter innan. Men jag klagar inte för jag ville inte var ute i kylan.

Sen satt jag där ensam med min mp3 och läste lite i punkt.se. Sen i Sollentuna fick jag se synen jag väntat på i två månader nu. Usman kliver på tåget och det va underbart att få träffa honom igen. Jag har helt seriöst varit lite orolig för han och när jag kommer till stycket då han berättade om sina äventyr så kanske jag hade anledning till att känna mig lite orolig. Tobbe kom sen på i Helenelund och några minuter senare även Martin i Ulriksdal. Och sen började såklart utfrågningen.

Och jag vet inte om någon av mina semestrar har någonting att komma med jämfört med den här. Usman resa var inte direkt lugn och om jag ska va helt ärlig var den lite för sjuk alltså. Men Usman är som han är så det får man ta. Men sjuka grejer hade hänt under resan måste jag få säga. På grund av att det är fittigt att publicera saker som sagts i förtroende till någon så skriver jag inte det här men jag satt verkligen helt chockad när han berättade allt det här. Han sa att på nyår hade någon bredvid honom börjat skjuta upp i luften för att fira och cigaretter var inte det ända han hade rökt om man säger så. Återigen så vet jag inte om jag uppskattade hans beteende så mycket men vi får hoppas att han lugnar ner sig lite nu här på hemmaplan för det är den Usman som vi alla saknat.

När vi sen kom fram till Centralen så visste vi inte riktigt vad vi skulle göra men vi började gå mot Hötorget och det var nog mest av en vana eftersom man nästan alltid går dit när man är i stan. Vid Hötorget var Usman tvungen att gå i på Donken för att få äta en BigTasty som han inte fått i sig på hela den tiden han varit borta. Jag passade också på att äta lite och den maten satt skönt som bara mat från Donken kan. Vi fortsatte sedan vår promenad ner längs Kungsgatan och mot Stureplan. Vi svängde sedan av mot Norrmalmstorg på Monopol-manér. Jag själv kände mig ganska frusen vid det här laget och föreslog att vi skulle ta tuben från Kungsan någonstans mest för att få komma in i värmen. Men Martin med sin varma Fjällräven insisterade ju såklart att vi skulle gå ner mot vattnet vid Strandvägen så jag fick väl utstå kylan ett tag till.  

Vi gick sedan längs strandpromenaden medan vi spanade in det flotta husen. Vi fick även syn på en rätt grym Bentley i ett skyltfönster. Jag är inte så mycket för bilar men den där bilen var riktigt fin asså. Synd bara att den kostade två millar. Nej vi fick istället fortsätta och kom så småningom till Djurgårdsbron och fortsatte över. Vi fortsatte sedan på den inslagna vägen och gick längs vattnet. Vi kom fram till Vasamuseet och Usman ville bestämt ta en fika. Men vi hittade inte den normala ingången så vi fortsatte knata istället och kom till någon kyrkogård där det fanns ett stort minnesmärke över alla som dött i Estonia-katastrofen. Vi stod där ett tag och läste namnen och undrade lite vad en nigerian gjorde på Estonia. Men så kul var det inte där och läsa en massa namn så vi gick vidare. Martin och jag hittade en liten pulkabacke som vi kände oss tvungna att springa uppför. Och då menar jag verkligen liten också. Sen märkte vi att vi började närma oss Grönan. På parkeringen utanför låg det en massa byggnadsdelar och vi förstod snabbt att det va delar av den nya bergochdalbanan som ska invigas i sommar. Vi ville såklart titta närmare på det och kände lite också. Lite häftigt måste jag säga.   

Några hundra meter senare hittade vi en liten affär och återigen menar jag liten. Vi fyra fick trängas i det lilla utrymmet framför disken men det var i alla fall varmt därinne. Expediten hade tydligen sin lägenhet bakom affären och hon var faktiskt rätt trevlig. Så vi pratade lite med henne och Martin och Usman tog sig varsin kaffe. Vi gick sedan därifrån och nådde grindarna in till Grönan. Till vår stora förvåning stod dom vidöppna och öppna grindar är inget som hindrar oss så vi knatade in. Jag måste säga att det kändes lite spöklikt att gå runt inne på Grönan mitt i vinter när det är helt folktomt. Det va också lite läskigt eftersom vi naturligtvis inte trodde att vi fick vara där inne. Men efter ett tag så mötte vi en arbetare och han undrade bara om vi va på sightseeing. Skumt tyckte vi men nu kändes det lite säkrare eftersom han inte stängde ut oss.  

Vi hittade även ingången till Skattkammaren som stod öppen så vi tänkte ta oss en sväng. Tyvärr så var det en dörr i vägen en trappa upp men vi var i alla fall nästan inne i Skrattkammaren mitt i vintern när Grönan var stängt. Det är inte alla som varit det. Men vi kände sen att vi sett tillräckligt så vi hittade ut och tog oss till bussen. Det fick bli en buss tillbaka för mina händer pallade inte en promenad till i kylan. Jag snackade även med Jenny under vistelsen på Grönan och så även på bussresan. Det är ju aldrig fel måste jag säga även om mina små kamrater nog tyckte jag var lite osocial.  

Vi gick sedan av bussen vi Norrmalmstorg. Varför vet jag fortfarande inte riktigt men dom andra hade tydligen bestämt att vi skulle gå på bio. Ett riktigt spontant infall måste jag ändå få säga men jag bangar inte. Men på varken Saga eller Rigoletto hittade vi något bra så vi gick upp till Sergel för att pröva lyckan där. Det var väl inga direkta höjdarfilmer som gick men vi bestämde oss för Rosa The Movie som började fem minuter senare.  Vi hittade vår salong och märkte att det inte alls var många där förutom oss. Men det kändes rätt skönt för jag vet inte om jag hade orkat suttit still och varit knäpptyst under hela filmen. Så bra var den inte. Jag tror vi alla insåg att vi börjar bli lite gamla för denna typ av filmer men trots det var den ändå lite underhållande. Linus ringde också och undrade var vi va. Han hade varit på en anställningsintervju och tänkte möta upp oss. Vi sa var vi va och Usman gick ut och mötte honom. Sen efter en halvtimme kom dom tillbaka och av någon anledning hade Linus lyckats komma in utan att behöva betala. Lite roligt faktiskt. När filmen var slut så såg vi att en dörr till en annan salong stod öppen så vi tänkte varför inte. Så vi gick in och satte oss utan att ha någon aning om vilken film vi skulle se. Tyvärr för mig så visade sig att det va Natt på Museet. Jag hade ju redan sett den en gång och då tyckte jag den va ganska dålig. Men den kändes lite bättre den här gången. Kanske för att jag orkade koncentrera mig mer nu. Lite överdriven måste jag nog säga att den är men helt okej faktiskt. Och så länge det är gratis så bangar inte jag.  

Vi satt sen och skojade om att vi skulle se en tredje film men när vi kom ut från salongen och in på toaletterna så verkade ingen så sugen längre. När jag kom ut från mitt bås var dessutom dom andra helt försvunna. Jag ringde Tobbe som också hade tappat bort dom andra. Tillsammans fick vi sen veta att dom andra redan hunnit långt utanför bion och var på väg mot Donken. Vi gick dit men där var dom ju inte. När vi ringde igen visade det sig att dom tagit sig ända till centralen och att tåget skulle gå om tre minuter. Smått irriterade för att dom lämnat oss bakom började vi springa i full fart bort till Centralen. Som tur va var tåget försenat så vi hann med det. Sen blev det en ganska lugn tågresa tillbaka. 

Sådär såg alltså min dag ut på ett ungefär. Och de här dagarna borde komma ofta. Det är verkligen kul att bara åka in till stan utan att ha någonting bestämt och sen spontant se vart man hamnar. Idag blev det en väldigt lång promenad och två biobesök i ett om man säger så. Men kul hade vi så jag välkomnar fler såna här dagar, 

Nu har jag ingenting mer att tillägga. Trots att Flemman kopierar allt det jag gör inklusive mitt slutcitat så tänker jag inte ändra mig utan fortsätter som jag alltid har gjort och alltid kommer att göra genom att avsluta med det enda vettiga ordet. 

PEACE!