Jerre

Jag förstår fan inte hur veckorna kan gå så här fort. Jag tycker jag skriver här nästan varje dag men ändå så är det en vecka mellan varje gång. Det är nästan sjukt. Men jag bangar ju självklart inte. Dels så krymper tiden till 20/2 och dels så blir vintern en dag kortare. Härligt!

Veckans Lista!

Veckans Happening: Numbnutz - Black Snappers
Veckans Bästa: Comebacken med BS, Skönt!
Veckans Sämsta: ...är fortfarande att det ska vara 70 mil till Skåne
Veckans Jobbigaste: Engelskan tar kål på mig!
Veckans Citat: "Det va en rondell!" Victor Eriksson 27/1-07
Veckans Film: Prison Break - Säsong 2 
Veckans Låt: Hjärter Dams Sista Sång - Lars Winnerbeck
Veckans Bajen: Derbyveckan stundar. Imorron är det dags att sätta golfbollen i gungning!

Ja vad har då hänt i mitt underbart roliga liv den här veckan. Och om ni undrar om jag snackat mer med Jenny så sluta undra. Det skulle va konstigt om jag inte hade gjort det. Jag vet inte om ni tycker det börjar bli tjatigt att jag skriver om min kärlek varje inlägg men jag ska försöka att undvika det idag. Men det är inte lätt. För Jenny har verkligen blivit en så stor del av mig och mitt liv. Det känns verkligen som att jag hittat drömtjejen. Jag kan verkligen inte se något negativt med henne. Absolut inte. Det är 22 dagar kvar nu och fast det är jobbigt så är det inte ett så stort problem. När man hittar en tjej som Jenny så kan man verkligen vänta för evigt. För ingen tjej kan vara bättre. Inte någonstans. Jenny du är verkligen allt.

Okej nu blev det att jag skrev om henne igen, precis som vanligt. Men så är det när man är kär. Man kan inte släppa henne ur tankarna. Det går bara inte. Så fort man lägger på luren eller loggar ut från MSN så börjar man sakna henne. Jag tycker om dig mer än mest Jenny och jag tänker aldrig någonsin förlora dig!

Men okej, Nu ska jag prata om lite andra saker, Lite roliga saker som faktiskt ändå hänt under den gångna veckan. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det känns som jag har vart väldigt mycket på gång de senaste sju dagarna och det är nästan så att jag glömt bort hälften bara därför. Så jag får väl börja med saker som hänt nu under helgen så kanske jag kan komma ihåg det andra efterhand. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.

Underbara Jossan kom till exempel upp hit till Sverige i fredags. Och jag hade turen att få träffa henne den här gången. I fredags så var det då tänkt att Crille skulle spela någon nattcup och då skulle jag hänga med för att hålla Jossan sällskap bland annat. Men sen så får Crille någon inflammation och får gå på tabletter och grejer. Så ingen cup för oss inte. Men Crille och Jossan kom fram till att han i alla fall inte va så sjuk att han inte kunde visa upp sina bowlingkunskaper. Så det fick bli en trevlig bowlingkväll i fredags. Jag hade innan gått ut och påstått att jag skulle stå som segrare när kvällen var över men det gick väl inte alls som förväntat. Crille glider in och spelar drömbowling. Helt plötsligt dessutom. Jossan satte ribban högt direkt med en strike och jag kom aldrig ifatt. Kostas var genomgående bra också så jag fick nöja mig med en hedrande sistaplats. Vi hade i alla fall en mycket trevlig kväll och det var roligt att få umgås lite med Josefine också eftersom det inte händer så ofta.

I lördags fick jag i alla fall en chans till revansch. Pulkarace stod på schemat och den här gången var jag riktigt taggad. Eller jag ska väl inte säga att jag va det till en början. Det har känts hela helgen som att jag går runt med 39 graders feber eller nåt men sen när jag kommer igång så känner jag absolut inga tendenser till varken feber eller nåt annat sjukligt. Men när jag vaknade i lördags så kände jag mig allt annat än pigg men Crille lyckades i alla fall få upp mig ur sängen. Sen så vart det en ordentligt värmande klädsel som åkte på. Och sen bar det av till teknikbacken. Eller först blev det en liten promenad genom snötäckta Runby. Jag insåg plötsligt (med lite hjälp av Jossan) att det ändå är rätt fint här i Runby. Jag tycker jag ofta hör folk klaga på att Runby är så dåligt men jag måste säga att jag trivs oerhört bra här. Det kanske inte finns så mycket att göra alla gånger men det är mysigt på nåt sätt. Det är lugnt och fint överallt och jag måste säga att Runby verkligen är nåt extra.

Men i alla fall. När vi till slut kom fram till backen märkte vi att vi inte skulle bli ensamma. En grupp på kanske 40 personer skulle självklart vara där på någon utflykt. En liten brasa var såklart tänd i skogsbrynet och allt från små barn till halvdragna finnar trängdes i backen. Men vi bangade inte för det. Vi åkte ett par härliga åk och det stora racet mellan mig och Crille slutade med en överlägsen seger till herr Tebrand. Helt underbart. Men sen så var vi tvungna att röra oss hemåt. De små turturduvorna visste inte riktigt att man skulle klä sig väldigt varmt när man ska åka pulka. Men återigen en trevlig dag i roligt sällskap.

Jag hann knappt hänga av mig alla blöta kläder innan det var dags att få tag i Ludde som tydligen hade efterlyst mig när jag var ute. Jag fick tag i hans MSN-ruta och det visade sig att Pizza på Ullis stod på schemat. Jag bangade såklart inte eftersom det faktiskt var ett tag sen jag knaprade i mig en pizza. Tjompis hängde på också så vi satt där denna lördagseftermiddag, med varsin pizza och snackade om lite roliga saker. Det blev väl i och för sig mest snack om xpertelvan. Det brukar bli så. Jag kan nästan inte förstå hur jag fortfarande kan vara så beroende av det spelet. Det har verkligen etsat sig fast i min hjärna och varje gång det är match så är jag lika inne i spelet som när Bajen lirar. Nästan i alla fall.

Lördagskvällen närmade sig och än så länge så såg det lite mörkt ut på G-salsfronten. Men jag och Tjompis tog tag i det där och samlade Boysen. Från början blev vi bara ynka fem personer men vi tänkte att det är bättre än ingenting och klart bättre än att bara sitta och löka hemma. Så jag, Victor och Tjompis vandrade genom den snöiga natten för att möta Ludde och Rikard vid G-salen. Victor var lite småsur eftersom jag och Tjompis blev lite försenade till vår samlingsplats. Så jag frågade vad han skulle göra om det visade sig vara några i hallen när vi kom dit. Vi kom överens om att vi skulle smuggla oss in i omklädningsrummet. Men vad skulle vi säga om dom skulle fråga hur vi kom in? Jag tyckte vi skulle låtsas att det va öppet av en ren slump men Victor tyckte en annan ursäkt lät bättre. Veckans kommentar var kläckt: "DET VA EN RONDELL.” Jag både tror och hoppas att alla som läser detta ser helt oförstående ut för det va precis vad jag och Tjompis va efter denna smått konstiga kommentar. Var i helvete fick han det ifrån. Jag tror inte någon kan svara på det. Det är Victor Eriksson. Mer behöver man inte säga om den saken.

Vi kom i alla fall fram till G-Salen och började byta om och ställa i ordning lite saker. Vi hittade ett skåp som till i alla fall min förvåning innehöll en stereo. Och det var ju ingen dålig stereo heller för den delen. Men nu behövde vi ha musik också. Så vi ringde Ludde som tydligen inte lämnat sitt hem än och han lyckades få med sig ett par sköna skivor. Vi fick sen tag i B-H och Darre också så nu var vi sju stycken. Det kändes bra. Och det var otroligt roligt att spela den här gången. Mycket tack vare Luddes underbara musik. Jag vet inte hur han lyckades hitta den men de va en sagolik blandning låtar med allt från Gyllene Tider till Metallica. MÄKTIGT!

Resultatmässigt gick det väl inte för bra. Jag lyckades väl inte vinna särskilt många matcher med det lag jag spelade men det spelade inte så stor roll. Det är skönt att få springa av sig lite. En annan grej jag har tänkt på är att det egentligen är väldigt förvånande att ingen någonsin blivit skadad i G-Salen. Det går ju inte lugnt till någonstans och det är inte sällan som någon brakar in i ribbstolarna eller åker på en rejäl kapning. Men på något sätt reser man sig alltid upp och kör vidare. Man blir stryktålig när man är där så det är väl positivt inför framtida sportsatsningar.

Jag har nu på allvar börjat kolla på Prison Break igen. Säsong två tankades nu i veckan och jag måste säga att det är en mäktig serie. Den är otroligt skön att kolla på. Det händer mycket saker. Den är spännande och det är fett sköna personligheter med. Jag har väl i och för sig inte hunnit med så många avsnitt under veckan. Jag måste nog säga att det är lite Jennys fel. Eller fel ska man väl inte säga eftersom jag mer än gärna snackar med henne. Men den ända gången jag på allvar kan kolla på Prison Break är på natten och då orkar jag inte mer än typ två avsnitt.

Ja vad har mer hänt under veckan. Jo just det. Jag har ju haft match också. Fan det höll jag nästan på att glömma. Det var ju dags för comeback i Black Snappers nu på söndagskvällen. Jag kände mig faktiskt riktigt spelsugen. Det var ju faktiskt ett bra tag sen jag verkligen lirade med Snappers. Jag var också noga med att gå i trapporna så att det inte uppstod några nya skador. Jag ville verkligen inte missa den här matchen. Roligt var det också att Crille hängde med som en liten supporter. Nu fick han verkligen se vad vi gick för.

Motståndet för dagen var Numbnutz. I höstas åkte vi på en rejäl förlust med hela 6-0. Idag syntes det direkt att dom skulle få jobba hårdare för att få med sig tre poäng. Tyvärr så lyckades dom ändå. 3-2 vart det till slut men jag känner att det va orättvist. Vi va det bättre laget stora delar av matchen och vi hade en del chanser att få hem några poäng. Linus gjorde i alla fall sitt jobb och stänkte in två kassar. Jag själv hade inte speciellt mycket flyt i avsluten. Men det kändes i övrigt som att jag gjorde en rätt bra insats. Jag kanske borde ha tagit lite mer ansvar i defensiven. Men annars så. Jag slet på bra och jag var riktigt spelsugen. Jag visade även prov på rätt bra teknik. Var det kom ifrån helt plötsligt har jag ingen aning om men det kändes bra. Jag lyckades med att tunnla deras gigantiska vikingaback så jag känner mig fett stolt.

På vägen hem från matchen så hade jag en väldigt trevlig pratstund med Crille. Vi pratade om rätt seriösa saker och det var faktiskt riktigt härligt att vi kunde prata om allt sånt. Känns som vi inte gjort det på samma sätt förut. Så det var skönt. Och vi förstår varandra. Det känns väldigt bra. Det är underbart att ha honom som sin vän. Hoppas att du förstår det Christian. Att man inte kan ha en bättre vän än dig!

Nu känns det som jag gått igenom en jävla massa saker jag gjort under veckan. Och ändå var det här bara helgen. Det är fan sjukt. Inte konstigt att jag känner mig så slutkörd just nu. Jag har ju verkligen inte haft en lugn stund under helgen. Jag har då inte heller nämnt att nu på kvällen efter matchen så vart det lite pulkaåkning i Teknikbacken med Victor och Tjompis. Det var också lite roligt. Men det skulle fan behövas en lift till den backen. Den är ju så lång. Det är otroligt påfrestande att behöva gå upp för den backen efter varje åk. Så vi orkade inte stanna så länge. Men ett par härliga åk blev det minsann och lite nya blåmärken får man ju räkna med.

 Jag vet nästan inte om jag orkar skriva om vad som hände i veckan. Det känns som att detta inlägget tenderar i att bli ruskigt långt. Men om jag ska skriva om veckan som gått så kan jag ju inte utesluta någonting.

Så vad hände då under veckan. Skolan flyter väl på i sin vanliga takt. Jag är ju fortfarande inte där så mycket så jag har väl inget att klaga över. Det är väl i så fall engelskan som börjar bli rätt jobbig. Det är nästan för mycket vi ska göra och det är inte roligt att ha det över sig. Men det är litet problem och positiv som jag är så säger jag rätt och slätt: Det löser sig!

Det har spolats is på vår underbara plan under veckan så det blev lite bandy på onsdagskvällen. Det är ju en rätt klassisk grej att springa runt där på snorhal is i mörkret och försöka lokalisera en tennisboll. Men det är alltid lika roligt. Och får man till ett par sköna tacklingar så är kvällen alltid räddad. Så även den här gången. Det är lite roligt också att vi är snart 17-18 år allihopa och det vi sysslar med på fritiden är pulkarace och isbandy. Eller så hänger vi i G-salen och i värsta fall lökar vi med någon film. Men det känns verkligen skönt att vi kan va så spontana och att vi vågar vara lite barnsliga. För det är så kul med dessa grejer. Det är det bästa med Boysen. Att vi göra bara en massa sjuka grejer som vi egentligen inte "får" göra i vår ålder. Och vi har så kul. Helt underbart. MÄKTIGA BOYSEN!

Annars tror jag fan inte jag gjort något mer den här veckan. Inte mer än att jag tagit det lugnt hemma (och typ snackat med Jenny). Det har faktiskt vart en ordentligt rolig vecka. Fler sådana tack!

Nu är det också bokat och klart för min del till Göteborg och Korpiaden. Eftersom jag inte hade pengar till en början så frågade jag Flemman om han kunde lägga ut åt mig. Och han sa att det va helt lugnt och visst fixade han det också. Men problemet var att han var tvungen att använda sin mammas kort och hon var inte så villig att lägga ut pengar på någon hon inte kände. Men Flemman gav sig inte utan startade nästan krig med sin familj som till slut fick ge sig. Flemman du är ju bara för rolig. Du hade inte behövt bli ovän med hela din familj för min skull. Men tack så mycket. Känns som att jag kan lita på dig nu i alla fall.

Nej nu börjar det här inlägget bli för långt. Eller det kanske det inte är. Men det känns så i alla fall. Och mina ögonlock börjar kännas tyngre så det är väl på tiden att jag avslutar det här inlägget.

JAG ÄLSKAR MITT MENINGSLÖSA LIV!

PEACE