Jerre

Jag har förstått att mitt förra inlägg inte va så uppskattat. Men jag klandrar er inte. Det va ingen höjdare. Men jag va lite nere och kände för att skriva. Ska inte säga att jag är på så mycket bättre humör just nu men nu har jag iaf lite roligare saker att prata om.

Ja jag sitter ju då här i Påarp i södraste sverige och har inte speciellt mycket för mig. Crille och Jossan är på en Bryan Adams-konsert nånstans nere vid Ystad och alla andra har jag ingen aning om vad dom gör. Så jag får försöka underhålla mig själv. Det gick väl inte så bra först eftersom Biffen och hans polare belamrat datorn. Jag försökte kolla på TV men det gick verkligen ingenting bra där så jag försökte till och med sova bort tiden men då blev jag typ väckt av biffen som skulle in och hämta nån film.

Men det positiva med det var att jag fick tag i datorn. Och då passar det väl bra att skriva lite blogg och så. Och det blir väl lite samlade tankar från vad jag upplevt sen jag i måndags tog mig ner hit till Halvdanmark.

Resan gick bra. Det vart lite dryga väntetider lite här och där men inte så farligt. Jag kom fram iaf och möttes av Crille och Jossan där på knutan. Mycket trevligt att träffa dessa människor. Klockan visade oss att det va rätt sent så det blev inte så mycket gjort den kvällen. Vi lirade lite kort och gick och lade oss.

Okej jag orkar inte skriva nån dagbok eller så. För det är nåt som tynger mig rätt rejält. Och det har självklart med Jenny att göra. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga för det känns som jag inte har nån aning om nånting längre. Jag trodde jag kände Jenny bra och då va hon världens finaste person men nu känns det som att jag inte vet vem hon är. Jag vet inte var jag har henne och mina känslor är bara ett jävla kaos.

Hon kommer säkert läsa det här och egentligen vill jag prata med henne face to face. Men just nu klarar jag inte av det. Och jag måste få ur mig det. Det tar kål på mig det här för jag kan verkligen inte tänka på nåt annat.

Jag vet inte hur jag ska förklara det men för en månad sen så kändes allt så jävla bra mellan oss. Sen hände nåt och pallade inte vara tillsammans längre. Då kände jag mest att det var synd att det tog slut och lade energi på att vi skulle bli kompisar. Jag pallade inte heller förstöra lovet genom att va ledsen liksom. Så då var det rätt lungt. Men sen så snackade hon knappt med mig på tre veckor och det var först då jag började känna mig nere. Jag vet inte om jag var arg eller ledsen. En blandning tror jag men oavsett så kände jag mig typ orkeslös och allt sånt.

Sen innan jag skulle åka hit så tänkte jag positivt igen på alla andra underbara människor här nere. Så jag såg verkligen fram att åka ner hit.

Och det är inte så att jag vantrivs här. Tvärtom. Men jag kan inte släppa tanken på det här med Jenny för en sekunde nästan. Anledningen är att när vi nu träffas så är det som om inget har hänt och att vi är bästa kompisar. Och jag vet inte hur jag ska reagera. Ena sekunden vill jag bara släppa det här och bara a kul men i nästa sekund vill jag bara fly därifrån. För jag har ingen aning om vad dom händer just nu. Jag kan inte förklara det här nåt vidare bra men jag måste ta ett snack med Jenny asså. För just nu kan jag inte ens vara hennes kompis. För det är svårt att vara vän med nån man inte känner. Precis så känns det nu. Jag har helt förlorat greppet om henne och har ingen aning om var jag har henne.

Jag tycker det bara är så synd för jag vill verkligen inte förlora henne. Men som det känns just nu så är det nästan oundvikligt. För jag vet inte hur länge jag orkar bli behandlad så här. Att ena sekunden vara betydelsefull och i nästa sekund bara va en hög med sopor liksom.

Men som jag sa så måste jag ta det här med henne direkt. Det e bara det att jag måste få skriva av mig lite av alla aggressioner. Annars kommer jag inte kunna sova inatt. Och om du läser det här Jenny så vill jag bara säga det att jag tycker om dig skitmycket och vill inte förlora dig. Jag vill inte åka hem till Sthlm och det ska bli som det va nu innan jag kom hit ner. Jag klarar inte det.

Det där är lite vad jag känner nu och jag ska försöka koppla bort det för ett tag i alla fall. Sen ska jag ha kul resten av veckan. Vi får hoppas att vädret blir lite bättre bara för idag har det verkligen regnat hela dan. Men det blir nog bättre snart. Annars får man ta lite filmkvällar eller spela kort eller nåt annat mysigt. Med rätt sällskap funkar det mesta.

Och jag förstår att ni alla väntar på att jag ska prata om Bajen. Speciellt efter det som hände igår. Men alla har pratat om det den där matchen oavbrutet sen igår så jag orkar inte. Det får bli nån annan gång isf. Nu ska jag istället sätta mig och glo på TV med Biffen och käka Holiday Chips.

PEACE!