Jerre

Jag hatar den här bloggen. För varför låter jag dagarna bara passera utan att jag åstadkommer ett skit och till slut så hamnar jag här där jag gnäller på allt. Jag fattar inte vad som hänt. Jag brukar alltid kunna ta tag i saker och ting och göra massa kul men nu så går dag efter dag efter dag och här sitter jag återigen och inte fan har jag gjort någonting.

Jag känner att vad jag än kommer skriva här så är det gnäll gnäll gnäll. Gnäll på vädret, gnäll på tristessen, gnäll på det här jävla lovet. Och det värsta av allt är ju att jag kan göra nåt åt det men jag gör det inte. Istället låter jag den här äckliga tristessen bara växa tills att jag får ångest. Jag fattar verkligen inte hur jag kunnat låta det bli så här.

Precis som jag sa i nåt annat inlägg hr jag vart aktiv kanske en vecka av hittils sju. Resten har jag bara ägnat själv hemma på Hagvägen där jag gör samma saker hela tiden. Jag sover, Äter, Spelar PES, Läser HP, Glor på tv och allt om igen. Jag tycker typ inte ens nåt av det är roligt längre utan jag gör det bara för att jag måste göra nåt innan jag får panik.

Jag klagar på vädret men egentligen är det ju inte så dåligt. Om det regnar, Varför går man inte på BIO? Och om det är uppehåll så kan man väl dra in till stan med några polare. Nejdå. Det blir ju inget av det för att jag aldrig tar tag i saker och ting. Jag kunde åkt till skåne men då hittar jag en massa ursäkter för att inte åka dit. Det snackades om en sista minuten men jag har väl inte råd. När blev jag sån. Jag har alltid varit den som hittat lösningar istället för problemen men nu är det precis tvärtom. Jag bara velar och velar utan att jag får nåt gjort. Helt makalöst frustrerande och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Egentligen skulle jag behöva nån som kom och släpade mig ur huset och tvingade med mig på nåt så att jag kommer igång igen. Jag kommer på mig själv allt oftare då jag längtar tillbaks till skolan bara för att ha nåt att göra.

Och jag hatar mig själv för att jag sitter här ch tycker synd om mig själv. Det är inte synd om mig. Inte ett jävla dugg. Jag kan ändra på allt men ja gör det inte och fan ta mig själv för det. Jag försöker hitta nån slags kraft för att ta tag i saker men det går inte. Jag vet att det bara är en sån period just nu där jag inte har orken eller kraften att ta vara på ett sommarlov. Men när jag kommer ur det kanske det är för sent och så ångrar man att man satt där och lät dagarna gå och det enda man gjorde va att gnälla.

Jag säger till folk att alltid va positiva. Då funkar det alltid i längden. Och jag vet ju att det är så. Ändå så kan jag just nu inte se det positiva i någonting. Jag hatar mig själv för att jag tillåter mig själv att se livet på det viset. Det blir aldrig roligare än vad man gör det till. Inte så jävla konstigt att jag jämt har tråkigt när jag varje dag plågas av fyra timmars Tour de France utan att en enda gång försöka byta kanal eller lämna rummet. Jag vaknar vid elva varje morgon men ändå så tillåter jag mig själv att ligga kvar till 2-3 så att hela dagen känns förstörd.

Nej jag måste försöka rannsaka mig själv och komma på fötter igen. Jag vet ju vad jag måste göra. Nu gäller det att få det gjort om jag ska få ut nåt av den här sommaren.

Men det värsta är att jag inte vet varför det blivit så. Jag sitter hela dagarna och undrar vafan det kan bero på. Kanske hade jag förväntningar på det här lovet och hur kul det skulle bli och sen när det inte blev som jag tänkt mig så kändes allt tråkigt istället. Eller kanske är jag bara för tillfället mentalt störd som inte kan uppskatta saker som dom är utan bara försöker hitta nåt som hela tiden är bättre. Jag kanske ska nöja mig med det som finns istället för att försöka nå det som jag inte kan nå. Kanske är det så enkelt. Jag vill åt det jag inte kan få. Jag ville åka till skåne men när jag väl kunde åka dit så kändes det inte lika spännande längre. Jag vill åka till stan men när jag sen börjar planera det så känns det inte alls så kul. Va det än handlar om. Kanske är det så att jag alltid har fått som jag vill och när det nu känns som att allt går emot mig så kan jag inte ta det. Jag vet inte. Jag vet ju inte ens varför jag gnäller. Jag har ju inget att gnälla över egentligen.

Jag vill inte publicera det här inlägget men jag vet att jag ändå kommer göra det. Jag vet att ag kommer ångra att jag skrev det här när jag nästa gång läser det. Men ändå så kommer jag skriva klart det och lämna ut det till alla som läser. Och det kommer säkert bara få folk att tycka det är ännu tråkigare att läsa min blogg för att jag bara gnäller. Kanske ska jag lägga ner bloggen och ta tag i mitt liv istället. Kanske ska jag sluta tycka synd om mig själv och sluta tro att jag är så dålig, värdelös och patetisk och bara leva livet istället och skita i allt tungt.

Men jag klarar inte av det. Jag brukar alltid känna mig så stark men just nu är ja långt ifrån det. Fan för det. Men som jag sa. Jag behöver nån som bara kan slita upp mig och få mig till att göra nåt. För jag klarar det inte själv just nu.

Men fan nu ska jag sluta skriva. Det tjänar ändå inget till. Förlåt om ni trott att ni skulle läsa nåt kul och istället hittar det här. Jag vet att det är skit. Förlåt för det. Ha kul den sommaren som återstår. Det vill jag verkligen.

PEACE!