Jerre

Jag vet att detta kommer göra en del av er lite griniga och jag kommer säkert inte få en enda kommentar nu framöver. Men av någon konstig anledning så är jag fett sugen på att skriva här hela tiden och det händer faktiskt en del grejer i mitt liv just nu som kanske inte alltid är så viktiga så att dom platsar på veckans händelser men som ändå är värda att skriva om. Och syftet med den här bloggen är ju förutom att det är kul att skriva så vill jag ju ha kvar det här så att jag någon gång i framtiden kan gå tillbaka och minnas allt jag gjort och då är det kul att kunna läsa om små detaljer också.

Men sen är det klart att det inte är lika roligt att läsa när det är som en dagbok men det får man ta. Jag känner för att ha det på det här sättet nu ett tag sen får vi se vad som händer. Och jag tappar ju allt fler trogna läsare i vilket fall som helst så jag kan ju lika gärna skriva Flemmianskt så.   

Måndag morgon. Inte fan ska jag komma och säga att jag var pigg i morse. Det är man i och för sig aldrig på mornarna och definitivt inte en måndag. Men jag kände mig ovanligt seg i morse. Kanske för att jag hållit igång hela dan igår och det blev väl inte alltför mycket sömn i natt heller. Och man är ju van nuförtiden att vakna upp till solsken men idag var det bara dystert regn utanför fönstret. Men för det kan man inte ligga och tycka synd om sig själv utan jag tvingade mig upp, gjorde mig redo för ännu en skoldag och joggade lite lätt ner till tåget.

Nåt annat som var lite ovanligt denna morgon var att jag i vanliga fall brukar leta upp någon form av sällskap på tåget. Men idag så brydde jag mig inte om det så mycket. Jag kollade väl lite efter något vänligt ansikte men sen satte jag mig ensam på tåget och läste City. Det är fördelen med att åka ensam för man lyckas oftast få sittplats till skillnad från när man ska stå med typ fem pers och snacka med dom.

City var väl inte alltför kul att läsa för övrigt eftersom det handlade rätt mycket om finalen igår men det bläddrade jag förbi ganska snabbt. Om jag ska va helt ärlig bryr jag mig inte om Bajen Bandy går i konkurs eller inte. Det spelar inte så stor roll för mig. En glad nyhet kunde man i alla fall läsa om och det va ju att Bajen vann handbollens första kvart igår mot Lindesberg. Dom spelade tydligen riktigt bra så det lutar väl åt final där. Och då blir det säkert som vanligt. Man går och laddar upp för en match som man egentligen inte bryr sig om och så blir man grymt besviken ifall det blir torsk. Hoppas verkligen att Bajen kan ta revansch för både Bandyn och fotbollens usla försäsong genom att vinna guldet.

Efter tågresan har jag bara vaga minnen av resan från Sollentuna station till Rudbeck. Jag minns att jag trodde att jag satt på 607:an men att jag blev glatt överraskad när bussen svängde av efter Strandvägen. Väl i skolan blev det den gamla vanliga vägen. Först till cafeterian för att inhandla dagens första Cola och sen via skåpet ner till H-korridoren för att se om några GLJ-are eller dylikt dykt upp. Till en början så det lite tomt ut men efter en liten tur runt korridorerna så hittade jag en del av gänget där. Men sen var det dags för Företagsekonomi och det är man ju alltid taggad på. Eller inte. Men jag har ju i alla fall sällskap med Linus.

Men till min fasa så var han inte där när lektionen började och jag trodde jag skulle få sitta ensam i tre timmar och det hade jag verkligen ingen lust med. Och det blev ju inte bättre av att Wernersson kom med det där leende som bara en gnagare kan få efter en Bajen-förlust. Nej det hr började inte bra. Men sen fick jag tag i Linus och det visade sig att han bara skulle bli lite försenad. Skönt!

Lektionen gick rätt snabbt faktiskt. Vi satt mest i Datasalen där vi jobbade med bokföring som vanligt. Vi kanske int va så otroligt effektiva som vi kanske borde vara. Vi satt en hel del och kollade på roliga bilder på blarf.nu eller vad sidan nu hette. Men sen fick jag reda på mitt resultat på bokföringsprovet och det gick ju åt helvete. Men det gjorde i alla fall att jag fick igång lusten att arbeta lite. Tänker inte acceptera ett G i den här kursen, så är det bara.

Sista timmen fick jag då lite gjort och sen var det dags för lunch. Jag har börjat digga luncherna nu för tiden. Inte för att maten är någon höjdare men det är alltid trevligt att sitta där och snacka lite med polarna. Vi är typ alltid minst åtta pers och det finns alltid någonting kul att snacka om. Dagens ämnen var den kungliga matchen mot Real Pingu igår och Övningskörning. Om matchen igår kommenterade det mycket om Martins osportsliga uppträdande och självklart en hel del om alla målen. Men det roliga var att snacka om övningskörningen. Tobbe kom från ingenstans och berättade hur han tabbat sig när han skulle växla och Usman drog leendes igenom historien om hur han hela vägen hem från stinsen kört med handbromsen i.  

Men diskussionen avbröts helt plötsligt när James reste sig upp snabbt. Ingen behövde fråga varför. Det var dags för Achtung die kurve. Det har verkligen blivit en vana på luncherna nu att lira ett par omgångar. Att vi aldrig tröttnar kan man fråga sig men man kan inte låta bli att vilja lira det där minst en gång varje dag.  

Men jag hade ingen bra dag idag och kom väl som bäst trea. Vet inte riktigt vad som hände men så där är det ibland. Vissa dagar fungerar det bara inte och då är det bara att bita ihop och komma igen. 

Dags för engelska. En Cola var inköpt så jag var redo. Men klockan tickade medan vi stod och väntade utanför K110 och ingen lärare kom. Fem minuters försening blev till tio och kort efter det femton och då gav vi upp. Och jag tror inte Shne dök upp överhuvudtaget för hon brukar alltid vara i tid. Men jag ska inte klaga för det är alltid skönt att slippa engelskan.  

Men nu uppstod ett knepigt dilemma. Antingen skulle jag ensam sitta i skolan i två timmar för att ha InEk eller så kunde jag få sällskap till station och sen komma hem tidigt. Jag vet att jag borde ha stannat eftersom vi har prov imorgon men samtidigt vet jag vad jag ska plugga på. Och ni känner mig allihopa. Inte sitter jag i två timmar för en fjuttig liten lektion och absolut inte för en lektion i Internationell Ekonomi. Så med Usman och James sällskap begav jag mig hemåt redan vid ett-tiden. Jag försökte övertala Usman att han skulle hålla mig sällskap till Väsby men han vägrade. Tills att vi kom av bussen och han följt med mig in på perrongen. Då kom jag på den perfekta mutan. Jag gav han Cola som jag skulle ha haft på engelskan. Då nappade han direkt och så var den saken avklarad. Jag lyckades även köpa James sällskap rätt billigt och det var faktiskt värt det. Speciellt eftersom jag hade åkte ensam på morgonen så var det skönt att ha lite sällskap på hemvägen.  

Väl i Väsby väntade jag med grabbarna tills att deras tåg tillbaka till Sollentuna skulle gå och undertiden så underhöll jag mig själv med att puckla på Usman med mitt InEk-häfte. Jag vet inte om han uppskattade det så mycket men jag hade kul i alla fall. Sen skiljdes vi åt och jag knatade upp för backen och in i min tomma lägenhet. Farsan var iväg någonstans så jag satt där själv en stund och kollade på 24. Pappa kom sen hem och gjorde i ordning lite mat. Jag kollade sen på dagens matcher på Xpertelvan som båda slutade oavgjort. Sen blev jag av någon anledning skittrött så jag gick och lade mig i sängen och sov en stund.  

Jag blev sedan väckt av min kära far för nu var det dags att övningsköra lite. Det var tänkt att vi skulle köra vid Siemens igen men när vi kom dit var det en hel del bilar där och jag kände inte för att åka slalom mellan bilar. Tyckte det var läskigt med bara lyktstolparna igår. Nej vi åkte istället vidare och försökte komma på ett ställe att köra lite och vi valde till slut grusvägen mellan Väsby och Rotebro via Antuna. Det kanske inte var det optimala stället eftersom det va ganska mörkt men det var i alla fall tomt på bilar så det fick duga.  

Och det gick faktiskt riktigt bra idag. Det blev bara ett motorstopp på lite drygt en halvtimme och jag sumpade inte inbromsningarna nu heller genom att glömma kopplingen. Och det är fett kul att köra när an kommit igång lite. Ska verkligen se till att köra så ofta som möjligt nu så att jag får upp känslan ordentligt.  

Men vi kunde inte köra mer för hyrbilen skulle lämnas tillbaka igen. Och när vi hade lämnat den så skulle tydligen Pappa ut på en liten promenad så jag hängde på. Det blev en tur runt kyrkan och längs med Edssjön. Det var faktiskt riktigt skönt att få lite frisk luft. Ska försöka komma ut lite oftare bara.  

Men när jag kom hem igen har jag bara suttit och degat framför datorn. Jag tankade lite ny musik och sen har jag försökt ta tag i pluggandet och mitt InEk-prov. Det har väl inte gått så jättebra. Men jag får läsa på det innan jag somnar sen så ska jag nog klara provet. Det är inte så svåra grejer så det går nog bra.  

Ja så där har min dag sett ut ungefär. Som ni ser har det egentligen inte hänt några stora grejer men ibland är det kul att skriva om de små sakerna som händer i ens liv också. Därför fick det bli ett litet Dagboksinlägg så här på måndagskvällen och jag fortsätter nog i den här stilen veckan ut så får vi se vad som händer sen. 

Nu ska jag få i mig lite sömn så att jag är redo för skolan igen. Jag har en liten sovmorgon så det är ju skönt. Och nu är det bara 13 dagar kvar tills Jenny kommer. Börjar verkligen längta ordentligt nu. Idag har det faktiskt varit jobbigt. Har saknat henne mer än vanligt. Och jag vet inte riktigt varför. Men jag behöver hennes närhet känner jag. Att bara få ligga bredvid henne och hålla om henne och så. Men men. Det är inte långt kvar nu så jag får bita ihop. 

Det är en ny dag imorgon! 

PEACE!