Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: SM-finalen i Bandy!
Veckans Bästa: 3 mål och 4 assist mot Real Pingu. Jag är nöjd!
Veckans Sämsta: Ännu ett jävla silver i bandyn
Veckans Jobbigaste: Sekunderna efter Edsbyns avgörande idag var fan bland de värsta i mitt liv. Så jävla bittert!
Veckans Citat: Uteblir igen. Jag kommer verkligen inte på något vettigt. Får försöka tänka på vad folk säger mer än vad jag gjort dom senaste veckorna.
Veckans Film: 24 säsong 3
Veckans Låt: Jag Vill Aldrig Dö - Kenta
Veckans Bajen: Förutom Bandyfiaskot så har det inte hänt så mycket. Blev i alla fall vinst i första kvartsfinalen mot Lindesberg i Handbollen. 

Ja vad ska man säga egentligen. Ibland hatar jag verkligen att jag är Bajare. Jag ångrar det aldrig och jag tvekar aldrig men ibland önskar man fan bara att det inte fanns någon sport så man slapp bli så jävla besviken och må dåligt en hel dag bara för att Bajen aldrig kan vinna ett fånigt guld i Bandy. Jag som inte ens bryr mig om bandy. Varför är det så här? 

Samma visa vartenda år. Jag följer resultaten lite lojt och tänker inte så mycket på det. Sen blir det slutspel och Bajen är uträknade. Ändå lyckas dom ändå gå till final på något konstigt sätt och så sitter man där och hoppas att nu äntligen är det dags för det där guldet. An kan liksom inte låta bli att hetsa upp sig inför finalen och verkligen gå in för att nu jävlar ska det bli guld. 

Det var definitivt inget undantag i år. Nästan tvärtom då jag i år bestämde mig för att bege mig till Studenternas och på plats försöka göra mitt och heja fram mina grönvita hjältar till det omöjliga. Jag ska inte säga att jag trodde på seger innan matchen. Men man kan liksom inte låta bli att få den där pirrande känslan i magen när hoppet smyger in och man analyserar allt som kan vara en fördel för Bajen som vilken dag som helst inte ska ha någon chans mot Edsbyn som är Sveriges bästa lag. Så när jag vaknade i morse var jag förväntansfull. Kände mig inte så nervös än så länge men visst kändes det i magen att det va något speciellt på gång. Vid tolvsnåret svängde grabbarna Kihlman in på Hagvägen för att hämta upp mig och farsan. Nu var vi på väg. På väg mot helvetet! Jag kan ibland inte förstå varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden. Det är verkligen inte kul att vara nervös och nu när vi va på väg så hade verkligen den där äckliga obehagliga känslan hunnit smyga sig in under skinnet. 

Väl framme i Uppsala och fått bilen parkerad så visste vi inte riktigt åt vilket håll arenan låg. Men det visade sig att man behövde gå genom en skog på en grymt lerig väg och redan där var det kört för mina fötter. Det vällde in vatten i skorna och fötterna blev dyngsura. Var är asfalten, bonnjävlar? Och inte blev det bättre när vi kom fram till Arenan. Av någon anledning så stod våran läktare på isen så när man skulle gå fram till trappan upp på läktaren så fick man knata genom värsta vattenpölen under pelarna. Och väl uppe så var bänkarna plaskvåta efter regnet som föll under förmiddagen. Men förutom det så var allt frid och fröjd. Solen tittade fram och det var inte särskilt kallt alls. Det var upplagt för fest. Stämningen i klacken var långt ifrån god men det var ett tag till matchstart.  

Klockan närmade sig två och spelarna gjorde entré till klackens vackra och värmande bengaler. Nationalsången ljöd också vackert och avslutades med det klassiska "Jag vill leva, jag vill dö på SÖDER" Nu var det dags. Nu kör vi.  

Matchen startade och den feststämning som skulle va där va obefintlig. Jag blev seriöst besviken på klacken idag. Jag kan verkligen inte fatta hur man kan "stjäla" biljetter från dom som verkligen vill sjunga för sitt lag och själva stå där helt tysta och dricka varm choklad eller nåt annat värmande. För mig är det verkligen obegripligt.  

Men på planen var Bajen i alla fall bra. Efter en ganska trevande första halvlek spräcktes nollan när Bergwall smällde in en straff. Några minuter senare kom tvåan och allt var frid och fröjd. Men när domaren blåste för halvtid så var jag fortfarande fruktansvärt nervös. Jag visste att vi inte skulle kunna hålla det här spelet hela matchen. Inte mot Edsbyn. Inte i en SM-final. 

Men Bajen ökade på sin ledning tidigt i andra halvlek och nu började man verkligen tro att det kunde hända. Det som inte kan hända. Det omöjliga. Skulle Bajen äntligen få sitt efterlängtade guld? 

SJÄLVKLART INTE! 

Två snabba mål senare var matchen körd. Edsbyn tog sitt fjärde raka guld. Visst Bajen ledde fortfarande matchen men då visste man att det här går aldrig. Inte en chans! Med fyra minuter kvar av matchen kvitterar Edsbyn och tio minuter in i förlängningen kommer det definitiva avgörandet. Det blev silver igen. Sjunde gången på nio år. Jag kan inte fatta hur man kan förlora så många guld på så få år. Och idag förlorade vi på det grymmaste sättet man kan förlora på. Och jag som inte ens bryr mig om bandy. Nu sitter man istället här och är bitter. Inte för att vi förlorade i Bandy. Utan för att Bajen förlorar ett guld man var så nära på att vinna. Det är ju nästan så att man hoppas på att Bajen åker ut redan i kvartsfinalen eller nåt så man slipper få den här drömmen om guld som ändå alltid krossas till slut, på ett eller annat sätt. Nej detta är verkligen ingen rolig dag för en bajare. Nu kan dagarna inte gå snabbt nog fram till premiären i Allsvenskan. Då börjar det riktiga igen. Bandy är en sport för bönder. Edsbyn kan ha sin bandy om dom vill. Nu är det Fotboll som gäller. NU JÄVLAR! 

Ajja. Jag fick i alla fall lindra min smärta efter förlusten genom att Black Snappers tog en mäktig seger mot Real Pingu nu ikväll. Våra motståndare kom med knappt fullt lag men det brydde inte vi oss om utan körde över dom totalt och vann till slut med 10-5. TVÅSIFFRIGT! Dessutom var det nog den bästa matchen jag gjort i den svarta tröjan. Allt stämde för mig idag. Jag kände att jag hade mycket mer spring i benen än vad jag brukar ha och jag fick till och med till ett par härliga brytningar. Men framförallt gjorde jag tre mål och fyra assist. Helt otroligt. Kan knappt fatta det själv. Det är klart att det viktigaste är att laget vinner och jag bryr mig helt ärligt inte om vem som gör målen men det är klart som fan jag blir stolt över mig själv när jag gör sju poäng i en match. Okej två av målen var väl inte så svåra mål. En smörpass från Sebbe som jag bara behövde stöta i mål och vid det andra sköt målvakten bollen rakt på fötterna på mig så att jag enkelt kunde bredsida in den. Men mitt tredje mål var lite av en delikatess om jag får säga det själv. Direkt efter avspark snor jag bollen från en Pingu-spelare och avancerar. Jag tittar upp och laddar för skott. Träffen är klockren och bollen går stenhårt in nära krysset bakom en förvånad målvakt. Jag vill inte skryta men det målet va vackert.

Annars vill jag hylla laget för dess insats idag och allra mest vill jag hylla Flemman. Fan vilken match du gör helt seriöst. Du spelade mest back under matchen och du gör det grymt bra. Du fick ju till en del klockrena brytningar och krönte allt med ett snyggt mål. Det var verkligen kul att se dig idag. Sen kan jag inte låta bli att hylla vår målvakt också. Utan dig hade vi fan inte vunnit matcher överhuvudtaget. Jag vet inte hur många gånger vi låter dom komma tre mot en mot dig och ändå klarar du ut det nästan varenda gång. Underbart. 

Så det var verkligen skönt att vinna idag. För mig var det nog den skönaste segern hittills just för att den kom så rätt i tiden efter det som hände i Uppsala. Det blev liksom en revansch för Bajens skull. Så kändes det för mig i alla fall. Hoppas vi kan krossa Förortsgrabbarna nu också så har vi avslutat denna roliga innesäsong med två vinster.  

Men nog snackat om det nu. Jag har gjort en del annat den här veckan också. Nu ikväll efter matchen så blev det äntligen av att jag övningskörde lite. Jag har verkligen bara skjutit upp det där hela vintern och det har blivit som en mental spärr för mig. Men nu så blev det i alla fall dags och nu har jag verkligen bestämt mig för att satsa ordentligt. Jag måste fan det. Jag ska göra allt jag kan så att jag kan ta kortet i sommar. För nu när man har sin underbara flickvän i Skåne kan jag inte hålla på med flyg och tåg hit och dit hela tiden. Allt skulle ju bara va så mycket lättare om jag hade körkort. Men okej jag ska inte förhasta mig alls. Det får ta den tid det tar och jag ska ta det lugnt så att jag inte får för höga krav på mig själv. Men jag har i alla fall kommit över tröskeln och det känns riktigt bra. Och det gick dessutom rätt bra att köra också. Okej det va liksom andra gången jag körde ordentligt men det kändes riktigt bra. Nu ska jag verkligen försöka köra så ofta som möjligt så att jag får in känslan ordentligt. Och det är ju kul så jag bangar inte. I morgon blir det lite mer körning. Ser fram emot det redan nu.  

Fan jag märker att varje gång jag ska skriva blogg så blir det skitmycket om vad jag gör på helgerna men jag glömmer alltid vad jag gjort under veckorna. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det för det är fett skönt att skriva så här på söndagskvällarna men samtidigt vill jag ju få med så mycket som möjligt av det jag gör. Så jag får fundera lite och komma fram till någon sorts lösning. 

Men jag vet inte om det finns så mycket er som är så viktigt att berätta om. Jag har väl egentligen inte gjort någonting mäktigt. Okej jag var på Djurgårdens match mot Enköping men det har jag verkligen ingen lust att ge en utförlig berättelse om vad som hände och så. Solen sken och vi hade det trevligt ett par timmar på Stadshagen. Det räcker så.  

Det är nu bara två veckor kvar till påsklovet och till att Jenny kommer hit. Helt underbart. Jag saknar dig jättemycket älskling. Men det här klarar vi lätt. Inga problem för oss. Och på torsdag så har vi vart tillsammans i en månad. Det är ju underbart. Jag älskar dig sötnos. Du är världens finaste och mest underbara flickvän!  

Men nu måste jag börja tänka på refrängen. Har en tung skolvecka framför mig så jag måste sova lite. Men vi hörs om en vecka som vanligt. 

PEACE!