Jerre

Ja efter påtryckningar från en massa håll så får jag nog ta tag i det hela och skriva ner händelserna under de senaste två veckorna. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er alla som fått vänta. Det har varit så mycket annat att tänka på som gjort att jag inte orkat med att skriva förrän nu men någon gång måste man väl ta tag i det så det får bli nu helt enkelt.

Detta inlägg kommer som ni säkert anat att handla om veckorna tillsammans med ett gäng underbara skåningar. Först när Jenny, Sandra, Barre och Jossan besökte oss här i Stockholm och sen om den mäktiga resan ner till Sveriges (?) baksida.

Det har ju också hänt en mängd saker och ska jag vara helt ärlig så sviker minnet en aning. Därför skriver jag detta i en så kallad flemmiansk stil som med andra ord betyder dagboksinspirerat. Ni får ha överseende med detta och jag hoppas verkligen ni orkar er igenom detta ändå för det har varit en väldigt omtumlande period på ett positivt sätt som känns som en ganska viktig period i mitt liv.

Ja, om jag ska ta och börja då. Den tjugonde februari var det bestämt att dessa tjejer skulle komma upp till vår vackra huvudstad. För Crille var detta inget konstigt eftersom han säkerligen har vant sig vid den lilla pirriga känslan innan hans älskade Josefine anlänt till Centralen. För mig var detta däremot någonting nytt. Jag skulle nu äntligen få träffa denna Jenny Jönsson på riktigt. Okej jag kanske inte ska säga att det var riktigt samma sak eftersom vi inte var tillsammans eller så men vi hade liksom pratat i telefon varje dag i nästan femtio dagar och det fanns absolut någonting där mellan oss.

Det var tänkt att tjejerna skulle komma till Centralen vid halv två och sen skulle vi hämta upp dom där efter vi hade slutat skolan vid ungefär halv tre. Men både Crille och jag hade lyckats fixa så vi var lediga den dagen. Vi bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag och låta det bli en liten överraskning när vi kom och mötte dom en timme för tidigt.

Nu blev de överraskningen inte så lyckad. Vi åkte in i tid till Centralen och satt och gömde oss på BK. När dom gick förbi så drog vi upp en tidning så att dom inte skulle se oss. Sen när dom gick bort mot toaletterna så smög vi efter för att på nåt sett överraska dom. Tyvärr så fick Sandra syn på oss bara några meter innan vi var framme vid dom så det blev inte så lyckat. Men det var riktigt trevligt att träffa dom faktiskt. Sandra var först fram för att ge mig en kram men jag hade tankarna på ett helt annat håll. För precis bakom henne så stod Jenny. Det var en ganska konstig känsla att hon stod där liksom. Jag hade ju sett henne i cam och så förut men det kändes så overkligt att se henne på riktigt liksom. Men det var underbart att äntligen få hålla om henne för det hade jag verkligen sett fram emot ett bra tag. Sen var det självklart härligt att träffa Jossan igen. Sen fick jag dessutom hälsa på den mäktiga Barre för första gången vilket inte heller var helt fel.

Efter lite kramar och så vidare så var det dags att få i sig något i magen. Vi hade sagt att vi skulle gå till Jensens på Vasagatan så vi började knata dit och av någon anledning så följde de tunga väskorna med. Och jag undrar fortfarande vad man tänker med om man tar bort axelbandet på en trunk. Men men. När vi kom fram till Jensens så var det tydligen kö så vi ställde oss där och väntade. Men det verkade aldrig bli våran tur och det kändes verkligen som att dom inte ville ha oss där. Varför vet jag inte men vi orkade inte stå där så vi bestämde oss för att knata bort till Kungshallen istället.

På vägen dit så gick jag mest och pratade med Jenny. Det kändes lite spänt mellan oss. Inte så att det kändes pinsamt eller så men vi visste inte riktigt var vi hade varandra. Det blev liksom att vi umgicks som kompisar och det var väl egentligen inte så konstigt eftersom det liksom var första gången vi träffades. Men det kändes ändå bra på nåt sätt. Det kunde liksom ha varit mycket värre och man kände ändå rätt snabbt att vi hade kul ihop så det var faktiskt riktigt skönt.

Det blev sen en god lunch på Kungshallen där jag själv tryckte i mig en portion med kyckling med pommes och vitlökssås. Det sitter aldrig fel men av någon anledning så orkade jag inte riktigt äta upp allt men som tur var så fanns Sandra till hands och åt upp resten. Det är alltid skönt med Sandra för det bli aldrig mat över när hon är med. Vi satt där ett tag och garvade och pratade om det mesta. Men sen kände vi för att det var dags att åka ut till Väsby. Det var riktigt kallt den dagen och vi orkade inte släpa på väskorna tillbaka gående så vi gick ner till tuben. Virrig som jag var tänkte jag att man ska åka mot Hässelby för att komma tillbaka till Centralen eftersom jag är så van att åka hem från Söderstadion och så. Så det blev lite arga blickar när vi stannade på Rådmansgatan och jag insåg att vi hade åkt åt fel håll. Men det är inte alltid dessa skåningar får chansen att åka tunnelbana så dom blev nog inte alltför sura. Dom lärde sig även att man ska hålla i sig ordentligt när tåget börjar köra för annars ramlar man.

Det blev en ganska lugn resa tillbaka till Väsby sen. Det märktes att vi alla var lite trötta. Jossan och Crille drog åt sitt håll medan vi andra knatade upp för Bauers och in till P-A. Sen följde några timmar där vi egentligen inte gjorde mycket alls. Vi lyssnade lite på musik och bollade lite med bollar som inte alltför sällan hade en mellanstuds på Jennys eller Barres huvud. Men det va ungefär vad vi orkade med vid den tidpunkten. Jag vet inte riktigt hur länge vi satt där eller om vi gjorde något annat också men lite senare så var det dags att fylla kylen inför veckan så vi hasade oss ut i kylan igen och gick bort till torget med P-As kort i högsta hugg. Vi bestämde oss för att inte ställa till alltför stort kalas utan nöjde oss med Hamburgare som kvällsmat. Sen blev det lite annat smått och gott. Vi betalde och gick tillbaka hem till 55:an och tog det lugnt ett tag till innan det var dags för lite middag. Jossan anlände och efter ett tag också Crille efter sin träning och så. Sen blev det lugnt igen. Det kändes verkligen så att ingen orkade göra nåt speciellt så vi låg mest i rummet och degade. Film blev det såklart och Sandra stod för valet när det blev Remember The Titans. Jag som sett den så många gånger orkade inte titta så noga. Jag och Jenny och började istället mysa lite och efter ett tag så kysstes vi för första gången. Och då kändes det som att alla spärrar försvann. Då förstod vi att känslorna som vi haft i två månader inte var något vi bara hade inbillat oss. Det kändes då verkligen som att vi hade hittat varandra ordentligt och det kändes verkligen helt underbart.

Filmen tog slut och det började bli dags att sova lite. Trots att det nästan kändes som att jag redan fått sportlov så var det tre dagar kvar innan eländet var över för den här gången. Jag skulle liksom upp vid sju så det blev till att vi gick och lade oss. Men för det ska jag inte säga att jag sov så bra den natten. Dels så ville man ju liksom ligga och mysa lite med Jenny och sen så kändes det lite ovant att ha sällskap i sängen sådär. Men det blev väl i alla fall någon timmes sömn innan mobilen ringde. Sen var det dags att hasa sig upp och motvilligt sätta på sig kläderna. Men på grund av att jag blev lite distraherad på morgonkvisten där så blev det inget annat än en T-shirt under den tunna vårjackan. När jag senare kom utanför porten och började springa till tåget så märkte jag att det var en ganska dum idé. Det var nämligen nitton minus ute och den kylan jag kände då var nog det värsta den här vintern. Men det fanns liksom ingen återvändo då eftersom jag redan hade bråttom till tåget.

Förövrigt var jag riktigt sliten denna dag efter den dåliga sömnen så det var tur att vi hade Z-eftermiddag då. Det betydde att jag bara skulle ha en två-timmars lektion på morgonen och sen skulle jag få åka hem och lägga mig i sängen igen. Jag tror inte jag hade klarat så mycket mer för till och med den enkla bokföringen kändes jobbig och när inte ens en Cola hjälpte en att bli pigg, då är man verkligen trött.

Men det gick rätt fort så jag kunde utan större ansträngningar sätta mig på bussen och tåget hem igen. Det var dessutom riktigt skönt att få krypa ner i sängen igen där hemma. Speciellt nu när det fanns någon som väntade på en. Det var sen tänkt att vi skulle åka in till stan lite senare men jag hade verkligen ingen ork för det. Så jag och Jenny valde att tillbringa dagen i sängen medan de andra tjejerna begav sig in mot stan.

Kvällen blev återigen lugn och vi gjorde ingenting speciellt. Det blev någon film och så men annars ingenting. Och den här gången var det inga svårigheter att somna och nu hade jag dessutom sovmorgon så jag fick väl äntligen ta igen lite sömn.

På torsdagen åkte jag till skolan för två lektioner. På engelskan så skulle vi spela upp någon sorts pjäs som byggde på en klassisk pjäs eller liknande. Sam hade skrivit ihop någon slags modern version av Robinson Kruse som vi spelade upp och med facit i hand var den inte så tokig. Vår lärare bjöd på saft och kakor också så det blev en rätt trevlig lektion. Sen väntade ett långt hål innan min Geografi och eftersom jag skrivit klart arbetet som vi skulle göra hade jag ingenting på den lektionen att göra så jag bestämde mig för att skippa den och åka hem. När jag sen ringde tjejerna visade det sig att dom satt på tåget mot Solna där dom skulle hälsa på i Crilles skola. Och jag lyckades tajma tåget perfekt i Sollentuna så jag följde med dom till Råtthålan.
 
Väl i skolan där så satt vi utanför ett klassrum och väntade på att Crille skulle komma ut. Jag måste säga att jag diggar den skolan. Det är riktigt häftigt med det öppna utrymmet i mitten. Det känns lite skönare än Rubbans långa och många korridorer. Efter ett tag så kom han i alla fall ut och vi promenerade bort mot Vasalundshallen där vi skulle se någon match mellan lärare och elever. Jag vet inte riktigt va det var för lirare med men det var definitivt inte bra fotbollspelare. Men det var väl ändå lite kul att sitta där trots någon lirare med trumpet en trappa upp eller ett gäng killar bakom oss som satt och skrek och så hela tiden. Men med rätt sällskap funkar det mesta så det var ingen fara.

Sen kom kvällen då detta äventyr skulle ta slut för en av oss. Sandra hade någon tävling i Eskilstuna under helgen så hon var tvungen att lämna oss och åka tillbaka till Skåne igen. Så vi satt hos Crille under kvällen och pratade och så vidare. Sen var det dags att åka och lämna henne på Bromma så hon kunde flyga hem men vi fick såklart inte alla plats i bilen. Jag och Jenny offrade oss och stannade hemma hos Crille ett tag där vi hade det lite mysigt och så. Sen så drog vi bort till Vi och köpte lite dricka. Sen så kände jag att det var dags att presentera denna underbara tjej för mamma så vi gick bort till henne och umgicks med henne ett tag. Efter en liten stund så kom Barre över och vi pratade om lite allt möjligt.

Klockan tickade iväg och det var återigen dags för lite sömn. Det var den här natten som jag och Jenny verkligen konstaterade att vi hade blivit ett par så datumet 22/2 kommer för alltid att vara speciellt för mig. Sen var det dags att sova innan jag skulle uthärda min sista dag i skolan innan det efterlängtade lovet. Ni som går i skolan vet att mina fredagar inte var att leka med jämfört med mina andra dagar så jag såg väl inte fram emot det allt för mycket. Men jag orkade upp även på fredagen och begav mig iväg mot skolan.  Skoldagen blev ganska så rolig. Jag har nog aldrig tillbringat så mycket tid i skolan och haft så lite lektionstid. Det började på morgonen då vi skulle ha någon form av semination för vårt arbete. Vi hade delats in i två grupper och jag hamnade såklart i den tidiga. När jag sen kom dit visade det sig att det bara var fem stycken som tänkte göra sin redovisning. Så vi blev ju klara efter ungefär tjugo minuter. Och det betydde för mig att jag hade håltimme i fyra timmar eftersom ett hål och lunch låg där innan min engelska. Men jag satt där och väntade till Tobbe var klar och sen åkte vi till Centrum för att i alla fall för min del avsluta traditionen med kebab till fredagslunch. Vi lyckades även locka dit Usman och som vanligt satt maten perfekt.

Vi åkte tillbaka till skolan och det var dags för engelska. Jag kommer inte ihåg exakt vad vi gjorde förutom att vi hade vår bokredovisning som gick ganska bra. Jag gillar inte riktigt det där att sitta och diskutera på engelska direkt inför sin lärare. Jag får typ alltid hjärnsläpp och glömmer ord och så. Men det är väl meningen att man ska vänja sig så att man vågar använda språket så det är väl bra på det sättet. Men i alla fall så tänkte då vår lärare vara snäll och låta oss gå en halvtimme tidigare för att det egentligen inte fanns så mycket mer att göra. Det betydde för mig att jag hade hål i ungefär en och en halv timme. Jag orkade inte sitta själv där i skolan igen så jag följde med på Tobbes och deras Aktiekunskap där vi lirade lite Achtung Die Kurve. Sen var det då dags för sista lektionen som var Företagsekonomi. Men jag och Linus kände att vi inte hade orken kvar att bokföra löner så vi drog efter en halvtimme ungefär. Jag åkte hem till Väsby igen och upptäckte att lägenheten var tom. Pappa hade dragit till Nynäshamn av någon anledning och tjejerna var i stan. Så jag hade två timmar för mig själv som faktiskt var riktigt sköna. Jag hann liksom fixa lite med det jag brukar syssla med och så. Inte för att det någonsin är jobbigt att vara med tjejerna och så men jag har alltid varit den som kan tycka att det är skönt att vara för mig själv också. Så dessa två timmar var riktigt härliga faktiskt. Men såklart så saknade jag min älskling så det var minst lika härligt när hon och Barre kom tillbaka.

Återigen blev kvällen lugn. Vi käkade gott och kollade lite film. Sen deckade både jag och Jenny ungefär samtidigt och sov djupt en bra stund. Vi vaknade sen vid tretiden och smög oss in till Pappas rum som var ledigt där vi tillbringade natten. Vi tog sen en rejäl sovmorgon ända fram till två. Äntligen lov liksom. Sen chillade vi hela dagen och gjorde ingenting förutom att fixa biljetter åt mig och Crille så att vi kunde åka ner till Skåne sen på kvällen var vi bjudna på middag hemma hos mamma. Crille hade match i Södertälje men vi andra åt en väldigt god middag bestående av Tacos. Sen så pratade vi och umgicks och tittade på när Andreas Johnson och Sara Dawn-Finer sjöng sig vidare till Globen. Jag själv höll på Magnus Uggla bara för att han är så grym. Hans låt den här gången var väl ingen höjdare men man måste hålla på Magnus Uggla. Vi avslutade kvällen i 55:an.

Sen grydde då den sista dagen för tjejerna i Stockholm för den här gången. Som tur va så skulle ju vi åka till Skåne också så det behövde inte bli så att man skulle va ledsen och så den sista dagen. Nej nu kunde vi ha roligt istället. Jag, Jenny och Barre åkte in till stan för att shoppa lite. Vi gick längs Drottninggatan men hittade egentligen inte så mycket förutom godis. Vi skulle sen knata ner i Gamla Stan men precis när vi kom ner dit så ringde Crille och Jossan så vi mötte upp dom vid tuben och åkte och åt lunch på Kungshallen. Första och sista lunchen blev alltså Kungshallen. Denna dag så blev det pizza för oss alla och sen tog vi ytterligare en tur på Drottninggatan. Jag hittade en jacka och tjejerna köpte lite presenter till föräldrarna och så där hemma. Sen tappade vi bort varandra så vi på olika vägar tog oss tillbaka till Centralen. Det kändes lite stressigt men det var inge problem.

Sen var det då dags att säga hejdå till tjejerna som skulle ta tåget hem. Vi hade flygbiljetter till senare på kvällen så vi sa hejdå och åkte tillbaka hem där vi bevittnade när Bajen blev förnedrade av FCK i Royal League. Jag packade sen in väska och fixade in lite låtar på min iPod. Sen var det dags att bege sig ut mot Arlanda. Kostas skjutsade oss ut och incheckningen och allt det där gick bra. Men sen så såg vi att planet var försenat så fick sitta ett tag och vänta på Arlanda. Men vi fördrev tiden genom att kolla lite fotboll på någon bar där och självklart så införskaffades det en låda Bassett?s. Efter en timmes försening kom vi i alla fall i väg och jag måste säga att det är så skönt att flyga en så kort tur. Man får ju alltid en kick vid starten och den håller i sig en stund innan det bara blir långtråkigt men eftersom man bara är i luften i ungefär 50 minuter så hinner den där känslan aldrig avta.

I Ängelholm blev vi hämtade av Jenny och hennes pappa som körde oss till Påarp där vi skulle bo. Eller jag skulle bo där ett tag i alla fall och sen dom sista dagarna bo hos Jenny. Väl i Påarp var jag alldeles för pigg för att sova så jag satt och snackade med min syster, först på sms och sen ringde hon mig. Jag ska inte säga att hon var helt nykter så det var faktiskt väldigt kul att prata med henne. Men sen gav jag upp och somnade gott och sov till lunchtid ungefär nästa dag.

Då nästa dag så tog vi det lugnt. Tjejerna var ju i skolan så vi satt där i Påarp och chillade vid datorn och käkade lite och så. Sen ringde Jenny Pålsson och frågade om hon kunde komma över och umgås lite och självklart fick hon det. Hade inte träffat henne sen i somras så det var trevligt. Vi gick och käkade på stationsgrillen och så och efter en stund kom Jenny och Jossan hem från skolan. Dom hade tydligen en del plugg att göra men vi satt alla tillsammans och hade det rätt trevligt ändå. Sandra kom efter ett tag också för den delen. Jag hjälpte tjejerna med deras matte. Geometrin är min grej om jag får säga det själv. Sandra och Jenny drog iväg och vi käkade middag. Måste förövrigt tillägga att det var skitkul att träffa Biffen igen. Den människan är ju bara för skön. Jenny åkte hem och lämnade mig ensam med turturduvorna. Jag umgicks då lite med Biffen och lät dom vara för sig själva. Sen började även den dagen lida mot sitt slut och det finns inte så mycket mer att säga om det.

På tisdagen så satt jag och Crille och kollade på parlamentetboxarna och käkade lite godis. Sen drog vi in till stan med Biffen och hans kompis för att han skulle köpa headset. Vi mötte upp tjejerna och gick och tog en fika på Ebbas. Måste säga att det fiket var riktigt mysig med sin lite retro stil. Dom hade dessutom väldigt goda mackor även om de var grymt stora. Men det var riktigt mysigt faktiskt att sitta där och umgås lite. Sen skildes vi åt och jag hängde med Jenny hem till henne. Bara det var ett äventyr. Med buss åkte vi bara längre och längre ut på landet tills vi stannade i nåt som ungefär kan liknas vid ödemark. Ett antal bondgårdar låg utspridda lite överallt men annars var det bara åkrar överallt. Jag har sagt det förut men säger det igen. Min flickvän bor i ett sånt där hus som man ibland åker förbi när man ska nånstans och undrar vem fan som bor där. Men själva huset var riktigt mysigt faktiskt. Så där tillbringade jag då natten. Jag fick nu träffa hennes familj ordentligt och jag märkte direkt att dom var väldigt trevliga så det kändes skönt. Och jag tror att dom kände det om mig också. Okej jag pratade väl inte alltför mycket med dom men det kändes ändå som att vi fick bra kontakt.

På onsdagsmorgonen så hängde jag med Jenny till hennes skola. Det fanns liksom inga alternativ för vad skulle jag liksom hitta på hela dan där ute i ödemarken. Vi fick skjuts in av hennes broder så det gick snabbt. Nästan för snabbt. Hennes bror är väl inte världens säkraste person på vägarna men det kändes ändå som att man kunde va lugn för han hade verkligen kontroll när han körde även när han sladdade på motorvägen och så vidare.

Men när vi kom till skolan så kände jag att jag inte riktigt orkade va där så jag tog en promenad tillbaks till Knutan. Jag tänkte ta tåget till Påarp och umgås lite med Crille. Men jag fick vänta nästan en timme på tåget men då blev det Donken så det gjorde inte så mycket. Väl i Påarp hände det inte mycket. Det känns som att jag slappade rätt mycket under veckan och det var rätt skönt om jag ska va ärlig. Man behöver liksom inte alltid göra så mycket för att få ut nåt av ett lov.

På kvällen så skulle tjejerna på Friskis & Svettis och tydligen så ville dom ha med oss så vi hasade oss iväg med lite tunga steg. Väl framme visade det sig att vi var dom enda killarna där bland tanter och fjortisar. Men vi hade roligt måste jag säga. Duktiga var vi definitivt inte men vi hade i alla fall roligt. Men jag vet inte om det blir några fler gånger för det där med koordination och så vidare är inte min grej. Men det var lite kul att pröva på och ett litet äventyr i vardagen.

Torsdag blev en jättelång sovmorgon för min del. Jag sov nästan tolv timmar den natten. Riktigt härligt. Sen åkte jag själv in till stan för att va med Jenny lite i skolan. Crille jobbade med Jossans far någonstans så jag fick klara mig på egen hand. Jag var med på två lektioner. Först GeMu där det va notteori. Hemska minnen från musiken i grundskolan dök upp i huvudet men det va inte så farligt faktiskt. Jag försökte få ett hum om vad dom pratade om och jag tror ändå jag greppade lite av det.

Den andra lektionen var betydligt roligare då det var ensemble. Det var kul att se hur en musikklass fungerade och så och såklart så var ju alla skitduktiga. Man känner sig lite underlägsen när dom är så duktiga. Men det var kul att titta på i alla fall.

Sen flyttade jag ut till Jenny för resten av veckan. Men jag hade inte tänkt på att jag kanske skulle ha tagit med mig väskan från Påarp men det fick bli ett senare problem. Jenny Pålsson fyllde år den dan så vi var bjudna över till henne på kvällen. Väl där så blev det lite käk och så. Och sen spelade vi lite spel. Det var Geni om jag inte minns helt fel och vi spelade i lag. Det gick väl inte så bra för mig och Jenny men det gjorde inte så mycket. Det va kul ändå och det roligaste av allt var att vissa hade så stora problem med så lätta frågor. Jossan och Jenny visste inte vad femtal i Yatzy kallas och Sandra och samma Jenny menade på att en planet som rör sig runt solen på 248 år måste ligga närmare än jorden. Ja det blev ett antal skratt den kvällen.

Sen måste jag som vanligt när jag pratar om dessa skåningar påpeka igen att det är så otroligt lätt att umgås med alla. Kommer det någon som inte riktigt är med i gänget så kan man ändå umgås med dom utan att man känner sig utstött och så vidare. Man kanske inte umgås lika mycket med alla men man accepterar varandra och det är verkligen härligt att det kan vara så.

Men i alla fall. Kvällen led mot sitt slut och vi åkte tillbaka till Jenny där vi nog somnade ganska snabbt. När jag däremot vaknade på fredagen var jag helt slut. Jag vet inte riktigt varför men jag var verkligen död i hela kroppen. Men man ska inte klaga så jag hasade mig upp som vanligt och hängde med Jenny till skolan. Det blev en frukost på Donken innan vi tog bussen upp till skolan. Hon hade först sin sånglektion och då gick jag tillbaka till Knutan för att träffa Jossan och Crille. Dom skulle också ta bussen till skolan men vi fick vänta ett tag och var gör man det bättre än på Donken. Sen tog bi bussen upp och nu var det dags för idrott. Dom hade någon slags konditionstest som jag och Crille vart övertalade om att va med på. Men den läraren måste ha gjort nåt fel för testet sa att jag skulle ha bättre kondition än Crille och det kans ju verkligen inte stämma någonstans. Men skit samma. Det spelar inte så stor roll. Vi gick istället och käkade en god lunch på skolan innan det var dags för danslektion. Jag och Crille satt och försökte hålla oss för garv när vi tittade på. Det roliga var att deras lärare räknade takten och varje gång han kom till 8 så sa han inte 8 utan stönade mer och det lät så kul. Sen gjorde dom en del roliga övningar så vi hade absolut kul när vi satt där.

Sen var den skoldagen slut och jag och Jenny drog ner på stan ett tag. Sen åkte vi tillbaka till henne och tog det lugnt ett tag. På kvällen var det dags att samla ihop gänget och hitta på någonting kul och några timmar senare stod vi där på Knutan. 12 stycken var vi för att var exakt och vi bestämde oss för att hitta ett ställe att käka på. Det blev ett ganska fint ställe där vi beställde in fondue. Och för er som inte vet vad det är så kan jag säga att det du får in är en gryta där du sedan doppar kött. Till det får du pommes och en mängd olika såser som du kan äta av. Dessutom var det buffé så man fick ju en del mat i sig. Det ar väl inte alltför billigt men en sån här kväll fick det gärna kosta. Det var riktigt gott och eftersom vi va så många så blev det ju att vi satt och umgicks där ett ganska bra tag. Vi fotade en massa bilder och hade en underbar kväll. Det var i alla fall vad jag tyckte. Sen drog vi ut på stan och försökte hitta nåt kul men vi lyckads aldrig komma överens så vi stod mest och snackade på olika ställen. Några skulle åka hem så vi följde dom till Knutan. Sen tänkte vi gå till nåt café och sitta där ett tag men när vi kom dit så var det fullt så det tog vi som en signal på att det var dags att åka hem. Så jag, Boffe, Kajsa, Jenny, Jossan och Crille tog Pågatåget till Gantofta. Där blev jag och Jenny hämtade av hennes bror.  Väl hemma så tittade vi lite på någon film med familjen men sen så blev vi trötta så vi gick in och lade oss. Men en mycket trevlig kväll måste jag säga.

Lördagen kom och i dagens planering ingick ett besök på Väla som då är ett stort köpcentrum. Jag, Jenny och Barre drog dit. Dom ville tydligen köpa nåt litet fint till mina föräldrar för att dom var så trevliga och så vidare. Så där gick vi runder under dan. Min far fick en Beatlesplansch eller vad man ska säga och min mor ett fint litet smycke. Vi åt en liten lunch på Donken och åkte sen hem. Jag och Jenny hade bestämt att den sista kvällen skulle vi ägna med varandra och kanske kolla lite filmer och så. Hur som helst så tittade vi lite på Save The Last Dance men vi hann inte riktigt se klart den för att melodifestivalen började. Och då umgicks vi istället med hela familjen. Vi käkade en väldigt god middag och såg när Magnus Uggla till slut fick ge sig för en tråkig ballad. Men sånt är livet, Inget att deppa över. Sen blev det kortspel för hela slanten. Kille och Uno var kvällens spel och jag kan inte säga att jag hade så värst mycket framgång i nåt av dem. Men jag hade kul och det var härligt att umgås lite med Jennys familj och det kändes som vi kom lite närmare varandra.

Men som alla kvällar finns det ett slut och idag kom det slutet sent. Vi somnade kanske vid fyra och skulle upp igen vid nio för att då var det dags att bege sig hem till kalla Stockholm.

Och så kom då dagen som jag inte ville skulle komma. Vi skulle dessutom åka buss hem och det såg jag inte alls fram emot. Det blev ett litet tungt hejdå där på Knutan. Det är aldrig kul att skiljas från någon man verkligen gillar och ännu värre från någon man älskar. Visst så var det bara en månad tills att vi sågs igen men det är aldrig kul att säga hejdå på det där sättet.

Men på nåt sätt så kände jag mig ändå inte så där ledsen som jag trodde att jag skulle göra. Jag var faktiskt ganska uppåt hela resan hem och satt och garvade med Crille åt roliga skyltar och sjöng med i massa sjuka låtar. Jag vet egentligen inte varför men det kanske är för att jag alltid lyckas se det positiva i saker och ting. Jag är så otroligt lycklig över att jag har hittat Jenny. Hon är verkligen den perfekta för mig och jag älskar henne jättemycket. Och att vi inte kan träffas så ofta kan vi inte göra så mycket åt i nuläget. Man kan bara bita ihop och försöka klara sig så gott det går. Och det finns ju inga alternativ. Det är ju inte så att jag skulle ge upp någon jag älskar bara för att vi inte kan träffas annat än kanske en gång på två månader eller så. Så kanske var det därför som jag inte kunna känna så stor sorg.

Med det menar jag inte att jag inte saknar henne. Varenda sekund utan denna underbara människa i min famn svider i hjärtat. Jag längtar efter henne hela tiden, efter hennes mjuka kyssar och vackra leende. Det går inte många sekunder då jag inte tänker på henne och jag är verkligen förälskad i den här tjejen. Jag hoppas, och tror, att vi kan hålla ihop det här länge och jag önskar inget annat. Hon gör mig hel och får mig att känna mig trygg i mig själv.

Dessa veckor har vart underbara. Jag har träffat underbara människor och haft det så härligt. Och jag har aldrig vart så lycklig som jag är nu. Allt känns så otroligt bra. Jag har underbara vänner och en flickvän som älskar mig och som jag älskar. Det kan fan inte bli mycket bättre nu förutom att man kanske kan flytta Fjärestad till Väsby. Men annars så är allt perfekt. Det är så här livet ska va.

Till sist vill jag bara säga en sak och det ä kärleken har inga gränser. Den övervinner allt. Min kärlek till dig Jenny är starkare än något annat och jag vill aldrig nånsin förlora dig. JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!

Till er andra:PEACE!