Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Bio-kvällen
Veckans Bästa: Helheten. En riktigt härlig vecka rakt igenom.
Veckans Sämsta: Fel spelare gick upp i Väsbyligan
Veckans Jobbigaste: Förlusten idag mot Täknik. Den va tung!
Veckans Citat: "Är osten slut idag också ?" - Ludde Zetterman 24/11-07
Veckans Film: Hairspray
Veckans Låt: Collide - Howie Day

Oj vad veckorna rullar på. Det är ju nästan snart jul. Satt och tänkte på det härom dan att snart får man försöka sammanfatta ytterliggare ett år som runnit förbi. Det känns inte alls som länge sen jag satt och skrev om förra årets händelser i min sammanfattning timmarna innan jag drog med boysen på en mäktig nyårsnatt. Och snart så är man alltså där igen. Ett år rikare på upplevelser av både medgångar och motgångar som man ska försöka att på nåt sätt få ihop som en bra redogörelse för det gångna året.

Men det är ju ändå inte riktigt dags för det än. Fortfarande har man en del veckor på sig att vaska fram minnesvärda händelser att spara i minnet. Och jag skulle nog säga att den här veckan är rik på sådana upplevelser. Inte för att det egentligen hänt något stort och häpnandsväckande. Inte på långa vägar. Men det är en vecka som jag tittar tillbaka på och känner att jag fått ut någonting på det. Jag brukar ofta sitta här på söndagar och känna att jag borde gjort mer av den tiden jag haft. Men den här veckan har det varit en del små saker som gjort min vecka minnesvärd. Samtidigt har jag för första gången på länge faktiskt uppskattat vardagen som farsan så bra uttryckte sig i ett bra samtal vi hade för inte så många minuter sen. Jag återkommer med mer om det senare. Det jag ville säga för att avsluta inledningen på detta inlägg var att veckan som gått varit en riktigt skön vecka ur flera olika synpunkter.

Men som vanligt är det svårt att veta vad man ska börja. Jag satt och läste en hel del gamla inlägg jag skrev i början av året och om man jämför med dom jag skrivit den senaste tiden så känns det som att de lite äldre inläggen var mer känsla i. Jag kanske är inne på helt fel breddgrader men det känns som att de senaste inläggen om mitt vardagliga liv mest varit en sammanfattning om vad jag har gjort utan att egentligen förklara hur jag upplevde allt. Och egentligen är det ju lite det som är grejen när man läser gamla inlägg. Att läsa att jag åkte tuben mellan Hötorget och Skanstull är vissereligen ett minne men blir ganska poänglöst om det bara står så. Men om man får in någon liten detalj från den resan och kanske hur den där korta och egentligen meningslösa resa kändes så blir ju även minnet roligare. Och idag kommer man ju ganska lätt ihåg vad man gjorde i somras om man bara tänker efter. Men jag har ju verkligen tänkt spara min blogg och om 10-15 år så finns det ju ingen möjlighet att jag kommer ihåg en kort resa under jord om det inte finns nåt att relatera till. Någon liten detalj eller känsla att haka upp just den resan på. Så jag måste försöka måla lite mer i mina inlägg. Jag vet att jag kan måla rätt ordentligt men jag har ändå tappat stinget lite på senare tid. Det är i alla fall så jag upplever det. Sen är det klart att om jag målar mer runt det jag skriver om så ökar ju också antalet rader i varje inlägg. Jag vet att en del av mina läsare gillar den lite kortare varianten men jag känner att de långa inläggen är också dom som jag tycker är roligast att läsa. Så jag ska försöka återgå till lite längre inlägg. Inte för att reta gallfeber på er som tvingar er igenom den blogg vareviga vecka, utan för att jag ska kunna kolla tillbaka och verkligen minnas allt jag gjort precis som jag gjorde den dag det hände.

Som ni ser har jag redan fått ihop en stadig text och då har jag inte ens börjat med det som jag egentligen ska skriva om, det som hänt i mitt liv den senaste veckan. Och när jag tänker efter är det en hel del små saker som jag vill delge er i detta inlägg. Så kanske är det lika bra att jag sätter fart med det nu så att jag kan "spara & publicera" innan solen går upp.

Jag vet inte om jag ska dra det som en dagbok den här gången. Jag är lite sugen faktiskt. Men samtidigt är det ju lätt att det blir precis så jag inte ville att det skulle bli, typ: "vi åkte tunnelbanan till skanstull, sen åt vi, sen åkte vi hem, sen..." Nej jag vet inte. Det får väl som vanligt bli som det blir så får jag hoppas att alla inklusive mig själv blir nöjda med resultatet.

Men jag kan ju i alla fall beta av det som hänt i skolan först för jag gissar att det är det som är minst glamoröst att prata om. Och det har väl inte hänt något otroligt extraordinärt den här veckan mer än att jag fått en hel del nya ämnen. Till en början med har jag ju nu återigen tvingats in i matematiskens smått obegripliga värld. Den här gången med ett stort läskigt C efter sig. Men vad gör man inte. Matte ska ju va min grej även om förra årets dito egentligen visade det motsatta. Men det kan ändå va lite skönt att ha ett ämne som är rent kunskapsbaserat. Man behöver ju inte direkt diskutera fördelar och nackdelar med att 2+4=6 och varför x-tecknet finns till. Nu är det bara att dyka ner bland talen och försöka komma tillbaka till ytan med ett så bra svar som möjligt. Det ska vi nog kunna klara av om jag bara tar tag i det. Visserligen är det där med att ta tag i saker inte min starka sida (host körkort host) men det måste bli så nu helt enkelt.

Naturkunskapens B-kurs är det nog inte många sammhällsvetare som längtar efter och när jag först fick reda på att jag skulle tvingas läsa det där fasanfulla ämnet fick jag nästan ångest. Men nu när jag för en gångs skull lyckats hamna med två härliga vänner så kände jag mig nästan taggad. Och efter första lektionen så insåg jag att det här nog blir höjdpunkten fram till sportlovet. För dels känns gruppen rätt skönt. Inte är vi speciellt många och det finns en del sköna profiler där. Och dels så är vår lärare nåt utöver det vanliga. Jag kan inte så bra förklara varför jag diggar den läraren. Men låt oss säga att han är skruvad på ett väldigt underhållande sätt ("Häftigt? Ja! Fattar ni? Nää!"). Egentligen skulle en hel del av hans kommentaren plats på veckans lista men det känns lite fel att låta en lärare få space på den åtråvärda punkten. Och jag vet ändå inte vilken av hans uttalanden jag ska välja. Men i alla fall, naturkunskapen blir nog inte så dåligt trots allt.

Vad har vi mer då. Information och Layout har jag inte fått så mycket grepp om än så där tänker jag inte rota så mycket efter detaljer. Det får bli när det gått några fler lektioner och så. Samma sak gäller väl egentligen svenskan. Men där är det faktiskt lite intressant att vi tydligen bara är lite drygt 11 personer i vår grupp. Det är nåt som i alla fall glädjer mig. Jag gillar små grupper och det har jag gjort sen naturkunskapen i ettan.  Vår lärare däremot är fortfarande lite svår att få en uppfattning om och det kanske beror på att han är lite feminin av sig. Jag säger inte att han inte får vara det. Det är bara det att man inte är så van.

Till slut har man religionen som jag i motsats till naturkunskapen kommer bli den här periodens pina. Jag har redan börjat räkna ner antal lektioner tills sportlovet träder i kraft. Och det finns två väldigt simpla anledningar till det. Den första är att jag verkligen inte är något fan av religion. Jag tycker det bara är drygt att läsa om varför muslimerna dödar sig själva och en jävla massa människor för att allah sagt så eller vad det nu är. Okej jag ska inte gå in för kritiskt på det där då religion är ett ganska känsligt ämne. Men det jag ville få fram är att jag verkligen inte gillar religion på något sätt.

Den andra andledningen stavas Anna Wiberg. Jag har säkert nämnt hennes namn förut i den här bloggen och jag gissar att jag inte va speciellt positiv i det uttalandet heller. Jag ska inte säga att hon är så fruktansvärd dålig. Hon har sina positiva sidor och det ska väl i så fall vara att hon i grunden är snäll och definitivt rättvis. Men jag vet inte, jag gillar inte hennes sätt att vara lärare på. Hon är för petig med allt och för mycket lärare om man säger så. Allt ska va exakt som hon vill och det finns inget utrymme för att eleverna ska få det som vi tycker.

Men jag ska nog överleva det också. Jag som tänker väldigt mycket på en del saker har även i detta fall kommit på nåt som jag faktiskt tycker hjälper en att motivera sig. Jag har gått i skolan i snart tolv raka år och om jag tänker efter så finns det en otroligt hög med uppsatser och prov som varit väldigt jobbiga att åstadkomma. Så när jag får någonting jobbigt att göra nu så försöker jag tänka ut något som jag känt varit ännu jobbigare. Då kan jag ju på nåt sätt känna att "om jag klarade den där uppsatsen på samhällskunskapen, varför ska jag inte kunna kriga mig igenom det här provet i religion?". Och det blir fan lättare om man tänker så. Så den metoden ska jag nog försöka utnyttja mer i framtiden.

Oj, nu höll jag på och glömma friluftslivet. Jag har i och för sig en ganska bra bortförklaring till det och det är att den inte ligger som en vanlig kurs. Den består istället av några få tillfällen då man samlas och gör någonting. Och egentligen ska vi bara göra två saker på hela kursen. Dels klättra och dels en långhelg i Kittelfjäll. Men mer om snövandringen när det blir aktuellt. Det som varit aktuellt den här veckan är att vi i tisdags hade förberedelse infrö vår klättring i Solna vecka femtio. Det va i B-hallen det ägde rum och det vi fick göra va att öva oss på att säkra. Det sköna var att jag i början kunde glänsa lite eftersom jag redan kunde knyta "dubbelåttan" eftersom jag lärde mig den på vår lilla "hajk" i slutet av ettan. Men i övrigt kände jag mig likvärdig alla andra. Och det va väl inte speciellt svårt. Men jag oroar mig lite för att jag ska ta ansvar för en vän när han dinglar där uppe i luften. Ett litet misstag med säkringen och han brakar ner i betinggolvet. Men jag ska nog se till att vara försiktigt och det gröna kortet ska inte vara omöjligt.

Men nu ska jag nog ändå va klar med skolsnacket. Det känns om att inlägget redan börjar komma upp i ett väldigt högt antal meningar och ändå har jag inte skrivit ner en stavelse om de verkliga händelserna den här veckan. Men för att börja någonstans så va jag på Råsunda i tisdags. Och eftersom Bajen för ett bra tag sen åkt ur Uefa-cupen så handlade det om något lite mer blågult. Nämligen den avslutande EM-kvalmatchen för Sveriges del mot Lettland. Tobbe hade på nåt vänster fixat gratisbiljetter på långsidan så det va inte speciellt svårt att tacka ja till det. Om man ska vara negativ så hamnade jag och Usman några rader längre ner från de andra då vi va ute lite sent med att vilja ha biljetter. Men samtidigt så underhöll vi oss själva ganska bra.

Själva matchen va på förhand lite intressant eftersom Sverige nästan va tvungna att ta poäng för att säkra EM-platsen. I och för sig hade man även chansen vid förlust om Spanien gjorde sin plikt och tog poäng av Nordirland. Men sen vet man ju aldrig vad som händer så lite nervositet hade man nog ändå när man klev in bland betongen i Solna. Nu när vi planerat att åka till festen i alperna i sommar så vill man ju gärna ha sitt egna landslag med.

Men matchen blev faktiskt aldrig riktigt spännande för redan efter 40 sekunder petade Allbäck in ledningsmålet och jag tror inte jag var den ända att känna så mycket trygghet hos Lagerbäcks mannar att dom inte skulle släppa in två mål mot Lettland. Visserligen fick dom in en kvittering men Källström ordnade upp det hela med att placera in ett långskott intill stolpen. EM-platsen var bärgad och det firades med en stående ovation av Råsundas besökare. Bara den ganska tråkiga snubben bredvid oss valde att stanna sittandes med motiveringen "Jävla fattiglappar, bara för att ni inte har råd med sittplats".

I övrigt så hade jag och Usman riktigt roligt. Eftersom matchen stuntals höll ett lägre tempo än Flemmans ät-tempo så ägnade vi tiden åt en hel del annat. Det ena var att personerna bakom oss genom hela matchen pratade om sånt som inte var närheten av det dom var där för att se och allt detta på en främmande dialekt. Så jag satt självklart och försökte härma dessa dialekter, något som usman inte ville att jag skulle göra så högt. Men vadå? Är det fest på "stuuuuureplan" så är det.

Den andra delen av vår underhållning var den i mina ögon rätt snygga publikvärden som hade sin position precis nedanför platserna där vi satt. Usman hade redan före match deklarerat att om han skulle storma planen och få se sig själv bli nerbrottad av just den tjejen så hade det varit värt det. Det gjorde också att vi valde att studera henne närmare. Det roliga var att hon studerade oss tillbaka. Jag lyckades få ögonkontakt med henne vid ett tillfälle och den naturliga reflexen är väl att man kollar bort. Men hon fortsatte verkligen att stirra mig i ögonen. Till slut tyckte Usman att det nästan va läskigt. Men vi fortsatte att låta den här publikvärden vara en del av vår utsikt resten av matchen. Efter matchen lyckades Usman sen sånär få tag i en matchtröja som ingen mindre än Kapten Ljungberg kastade upp. Han lyckades få grepp om ena änden på tröjan men den andra änden greppades av två små tjejer. Enligt Usman agerade han gentlemannamässigt och släppte sin ände men jag tror mer på att tjejerna drog tröjan ur hans händer. Men oavsett vad som hände så va det ju lite synd att han inte fick tag i den. Det hade ju varit något att berätta för barnbarnen, inte sant Martin?

Och på tal om berättelser som är värda att nämna för barnbarnen skulle jag nog vilja fortsätta detta inlägg med fredagen i åtanke. Den dagen som när jag vaknade på morgonen inte alls såg speciellt intressant ut men som till slut blev riktigt underhållande, på fler än ett sätt.

Efter en ganska kort tag i skolan där jag faktiskt lyckades överleva en dubbeltimme i Religion (bara 39 timmar kvar nu...) och lite annat klurigt så va det tänkt att alla treor skulle bege sig söderut till Älvsjö för att besöka SACO-mässan för att få sig lite tips om högskoleutbildningar och tillgängliga jobb och så vidare. Så vi tog oss till pendeln och påbörjade vår resa. Det var ganska mycket folk på tåget så Martin fick ta plats i Flemmans knä. Bredvid honom satt jag och jag kunde förstås inte motstå frestelsen att dra i hans luva. Martin försökte såklart hålla sig uppe men till följd av det tappade han lite kontrollen över sina ben. Tydligen lyckades han sparka till killen som satt på andra sidan gången som inte alls tog det kallt. Först så lyfte han upp Martins ben och sen när Martin uppfattat vad som hänt så slog snubben till honom över näsan. Ska inte överdriva och säga att slaget va jättekraftigt. Men det kom lite som en chock att han blev så arg över en så liten grej. Och när Martin bad om ursäkt så verkade han inte bry sig och måttade flera slag. Martin lyckades avvärja och efter ett tag också lugna ner honom. Och det va ju tur det för jag tro inte att det slutat så bra om det utvecklats till nåt slags slagsmål. För den grabben var varken liten eller klen som det verkade. Man kan i alla fall säga att vi definitivt tog det lungt resten av resan.

Väl framme på mässan delades vi upp i två små gäng. Jag, Martin, Linus och till viss del flemman gav oss av på jakt efter alla gratissaker som fanns  vid alla bord. Det stod framförallt av pennor och vid slutet av vårt besök hade jag fyllt fickan med 17 nya pennor. Man kan såklart ha olika åsikter om att det är vidare moraliskt rätt att glida dit och ta för sig utan att stanna och egentligen bry sig om vad som i övrigt låg på borden. Men vi pallade helt enkelt inte engagera oss så det fick bli en vansinnig pennjakt istället. Och man kan ju alltid se saker positivt och med det här kan jag ju lugnt säga att jag klarar mig med pennor på ett tag. Åtminstonde en vecka lär jag ju klara innan jag måste tigga pennstumpar av "randoms" i korridoren. En annan grej som va lite kul va att en kille kom fram till oss vid utgången och frågade om vi ville göra en liten utverdering av mässan. Jag va inte vidare taggad på det men när han sa att man kunde vinna biobiljetter ändrade jag ju såklart min inställning vilket han kommenterade med att jag hade ytterst dålig karaktär.

Jag vet inte om det vad det här eller nåt annat som fick oss att komma in på ämnet bio men när vi rörde oss tillbaka norrut igen så va målet klart och det va Filmstaden Sergel. Vi fick med oss alla och hittade fram bland tunnelbanestress och yrande snöflingor. Men väl inne delades vi återigen upp i två mindre gäng. Den här gången valde Flemman att ansluta till det andra gänget medan jag och gårdarna valde vår egen väg. Det vi va ute efter va en film som gick i de övre salongerna. På så sätt kunde vi utnyttja systemet (eller pippa systemet som Usman hade sagt) och se flera filmer till priset av en. Så medan de andra drog iväg till en av de större salongerna så tog vi rulltrappan upp för att avnjuta filmen Solstorm. Varför vi valde den beror helt på att vi inte hittade något bättre. Med facit i hand ska jag också säga att den inte va något vidare. Helt värdelös va den ju inte men jag har sett betydligt bättre filmer i mitt liv. Det mest negativa var väl det rent ut sagt usla skådespeleriet hos en del och dialogen va mest "obefintligt" dåligt om ni förstår min poäng där. Det som däremot var bra va det sköna soundtracket. Det va lätt filmens behållning.

Tanken var sen att vi skulle se Surfs Up och vi satt där bänkade för att återigen se trailers till filmer som Amercian Gangster och Eastern Promises. Men det visade sig sen bli fullsatt så vi fick glida tillbaka ut igen och försöka hitta något bättre. Så på måfå gled vi in i en annan salong där det satt en hel del ungdomar. Det kändes ju bra. Men när vi fick veta att vi hamnat på "Kikis Expressbud" brast vi ut i skratt och det rätt ordentligt. Jag kunde inte hålla tillbaka på ett bra tag och jag tror att han bredvid mig blev ganska sur. Men jag lyckades behärska mig till slut och började sätta mig in i handlingen av denna skumma film. En film om en tecknad japansk häxa på jakt efter en by att arbeta i. Men vi tänkte ganska snart att här kunde vi inte sitta kvar. Så vi drog ut ännu en gång och började snoka rätt på en lite bättre film. Den här gången hamnade vi lite bättre till.

Det vi nu fick se va filmen Lejon och Lamm. Jag hade inte vidare bra koll på den filmen innan men den visade sig vara riktigt bra. Hela filmen utspelade sig i två rum och på ett berg i Afghanistan och egentligen var det bara snack rakt igenom. Men dialogen va riktigt vass och gjorde filmen spännande utan att det behövde finnas action. Jag har inget emot action men om man kan lyckas undvika skottlossningar i parkeringsgarage och ändå bibehålla spänningen, då har man skapat en ganska sevärd rulle.

Till slut tänkte vi ge filmen Hairspray ett försök. Men det va en halvtimme tills den började så vi försökte tänka ut nåt vi kunde göra så länge. Men Linus gav nu upp och började bege sig hemåt. Martin och jag gled in på The Kingdom som vi tänkte kolla på tills att det var dags. Men när vi satt där kom det in en vakt för att kolla läget. Eftersom jag råkade ha foten på sätet fick jag en tillsägelse och det gjorde att vi inte kände för att smita in i en annan salong igen. För vi ville ju inte att han skulle komma in där och "kolla läget". Och vi pallade inte sitta kvar på The Kingdom eftersom vi redan sett två rätt tunga filmer. Så till allas förvåning lämnade vi salongen redan efter förtexterna och åkte hem. Så en helt spontan biokväll blev sammanfattat till lite religiös thriller, lite amerikans krigspropaganda, 20 minuter japanskt tecknat och en väldigt fin förtext till en krigsfilm. Jag hade väldidgt kul den större delen av tiden och jag gör gärna om det flera gånger, men då med lite mer planering.

Oj vad det här blev långt nudå. Så mycket trodde jag faktiskt inte att jag hade att skriva om. Och ska jag va ärlig är jag inte riktigt klar än. Så jag får fortsätta och det där med att va klar innan gryningen. Det börjar nästan bli tveksamt. Men jag ger inte upp.

Eftersom jag inte fick se Hairspray i fredags så valde jag att se den igår. Måste säga att jag diggade den filmen ordentligt. Den visar att en film inte alltid behöver vara så seriös för att vara bra. Hairsprays handling är inte vidare klockren men den stora portionen skön musik gör den till ett lyckopiller. Och jag blev i alla fall glad över att se den, så den kan jag verkligen rekommendera. Filmen blev även starten för min lördag som såg ut att sluta med en lugn kväll framför datorn med lite chips. Men sent om sider samlades boysen ihop för ett par omgångar i G-salen. Jag hade inte en av mina bättre kvällar och målproduktionen va inge vidare. Och jag ska inte säga att det vart nåt jättebra spel överhuvudtaget. Det märktes att Crilles tempo och Victors tuffhet saknades. Men det är alltid kul att va där uppe ett par timmar.

Ludde följde sen med hem till 55:an. Bakomliggande orsak var den stundande förändringsrapporten som vi tänkte sitta uppe och vänta på. Så vi hade laddat upp med lite chips och läsk och började hitta på saker för att fördriva tiden. Det första va att plöja igenom ett Heroes-avsnitt som som alltid va grymt. Efter lite natthäng på Youtube satte vi igång Råttatouille och jag kan sammanfatta den enkelt med att säga att den va riktigt bra gjord och lätt sevärd.

Klockan tickade på och vi fick se våra förändringsrapporter till slut. För min del va den väl helt okej. Felet var väl i så fall att det inte riktigt va de spelarna jag ville skulle gå upp som faktiskt gjorde det. Men det får man ta. Det är alltid kul med förändringsrapporter och kul när det startas en ny säsong. Den här gången ska Sinter ner från tronen.

Idag inhandlades det nya skor på farsans bekostnad (Tack för det!) och jag handlade även en snygg tröja. Sen fick jag hjälpa morsan att byta däck vilket inte är det roligaste men ändå något som måste göras. Men det som ändå får ses som den stora grejjen under dagen var Snappers match mot serieledarna Täknik. Jag orkar inte gå in på någon utförlig redogörelse för matchen. Det var en tung förlust (3-5) eftersom vi hade ledningen i halvtid och dessutom spelade jämt med dom. Det som jag tror fällde avgörande var vår brist på avbytare. Jag skyller alla mina misstag på att jag inte orkade hela matchen. I slutet kunde jag knappt andas för att jag va så trött. Men jag fick i alla fall sätta en balja så jag har fortfarande inte gått mållös från en match den här säsongen. Det gillar jag.

Nu börjar jag ändå få slut på saker att berätta om för den här gången. Givetvis kan jag berätta om att jag va på Hovet i torsdags men det va egentligen ganska mediokert. Det man kan säga är att det är rätt skönt att åka in till stan sådär och bara göra nåt ett par timmar. Vad man gör spelar mindre roll men att umgås så där är rätt underskattat.

Men det jag skulle komma tillbaka till som jag nämde i början var farsans och mitt samtal nu under kvällen. Vi satt i hans rum och snackade lite och kom sen in på en hel del intressanta saker om allt möjligt. Och precis som farsan sa så borde man snacka om sånt lite oftare för det ger så mycket. Att snacka av sig saker som är lite djupare tycker jag i alla fall är väldigt skönt och då är det väldigt skönt att det finns någon där att prata med. Så det samtalet tar jag upp här eftersom jag gärna ser fler sådana tilfällen.

Men nu börjar ögonlocka blir tunga och klockan alltför mycket. Så efter det längsta inlägget på länge säger jag helt enkeltg GOD NATT!

PEACE!