Eurotrip, dag 1 - Äventyret börjar
En lång och intensiv vecka är till ända och jag måste ju rapportera om den till alla er därute. Eftersom det hänt så sjukt mycket under den här resan så blir det uppdelat i 9 olika delar. En för varje dag liksom. Så istället för ett otroligt långt veckoinlägg som blir klart om en månad så skriver jag om en dag i taget så får ni läsa det efter hand. Hoppas det blir bra för er.
Dagens Lista!
Dagens Resa: Väsby-Stockholm-Nyköping-Paris
Dagens Bästa: Att nu bär det av!
Dagens Sämsta: Fick inte ha kudden på planet, eftersom jag satt vid nödutgång!
Dagens Jobbigaste: Inte alltför utvilad där på morgonkvisten, Men det får man ju ta
Dagens Bild:
Det va en kylig oktobermorgon då allting började. Egentligen skulle ju det här va dagen då man tackade av sina grönvita hjältar för ännu en säsong. Men min far och jag hade planerat in ett litet äventyr och Bajenmatchen fick utgå. Så här i efterhand måste jag säga att det va lite synd att jag missade matchen med Davies hattrick, Castros pärla, idoten med smällaren och sulorna i vädret. Men sånt händer och mitt äventyr i Europas många hörn är minst lika minnesvärt.
När jag lämnade er senast så var klockan ganska mycket. Jag fick inte speciellt lång sömn den natten och kände mig långt ifrån utvilad när farsan kom in och väckte mig vid sjusnåret. Bara det att behöva gå upp sju på en söndag borde va förbjudet. Men ska man ut och resa så är det en smäll man gärna tar. Så vi gled ner mot vår station och sa farväl för ett tag till trygga Väsby och satte oss på pendeln söderut. Vid centralen styrde vi våra steg mot Cityterminalen och flygbussen till Skavsta. Väl på den bussen så somnade jag in ganska snabbt och jag måste säga att det bästa jag packade ner inför resan va min underbara kudde. Med den fanns det inga svårigheter att somna där jag ville.
Hittills gick allt bra och det gick snabbt och smidigt även vid incheckningen på den otroligt stora flygplatsen utanför Nyköping. Förstår att Martin häpnade när han var här för nån månad sen. Men väntetid får man alltid räkna med på flygplatser men den tiden fördrev vi med lite frukost. Jag själv fick tag i nån macka som va ganska hård. Och mina läppar va vid den tiden inte så välmående så det sved lite när man försökte få tänderna runt hela mackan. Men den satt fint och gav mig nog energi för att få benen att röra sig mot gaten. Det blev inget handlande på TaxFree och det berodde nog mest på att jag inte orkade.
Och det va ju skönt att jag var trött för då kunde ju flygresan gå riktigt snabbt eftersom jag kunde låta tiden rinna iväg i drömmarnas värld. Men när vi klivit på Ryanairs flight till Paris så visade det sig att vi hamnat vid en nödutgång. Det ska tilläggas att hur noga jag än kollade så såg jag ingen tillstymmelse till utgång i närheten av min fönsterplats men tydligen så va det det. Så inget handbagage för mig inte och det betydde ju även att kudden hamnade undangömt på bagagehyllan.
Men som jag minns det så klarade vi av resan galant ändå. Tror att jag somnade in en stund men oavsett så var vi en stund senare på fransk mark när vi klev ur vår stålfågel på Beavuaix Airport. Det va ingen flygplats man kan skryta om heller men då gick det fortare att få väskorna så det gjorde ju ingenting. Vi gick istället ut och letade upp biluthyrningen där vi skulle hämta ut vårt lilla färdmedel de närmaste dagarna. Farsan slog sig ner bakom ratten och vi rullade med all säkerhet mot Paris. Men det blev faktiskt åt helt fel håll först innan jag fått ordning på lokalsinnet (det som min kära far verkar sakna helt och hållet) och hittat rätt väg. Men sen rullade det på bra och när vi passerade väldiga Stade de France så visste vi att vi kommit till rätt stad. Sen började ett intensivt arbete när jag försökte lokalisera vårat hotel och bilvägen dit. Men jag klarade av det utan större problem och efter att vi parkerat bilen vid Gare du Nord så strosade vi ner några kvarter och hittade vårat hotell precis bredvid en gammal kyrka som också va vår utsikt från det mysiga lilla rummet.
Men där hade vi inte tid eller lust att stanna en längre tid. Vår nyfikenhet på vad den här stan hade att erbjuda tog oss ut på en lång promenad som skulle sluta många timmar senare. Men det första vi behövde få överstökat va att stille hungern. Men självklart är det alltid svårast att hitta ett lämpligt ställe att äta på när man som mest vill hitta det. Men vi nådde efter en stunds vandrande fram till Seines rinnande vatten och skymmningen hade börjat lägga sig över Paris. Och då hittade vi ett mysigt ställe inte alls långtifrån Notre Dame. Där blev det en pizza som för mig va en av det godaste jag ätit under mitt drygt 18-åriga liv. Och efter det så hade jag nog med energi för att slippa tänka på matfrågan nåt mer den kvällen.
Så vår promenad fortsatte längs floden och det första vi fick syn på var Louvrens väldiga palats. Så vi gick in till den stora gården med den ytterst fina glaspyramiden. Måste säga att det va rätt vackert där. Det var också här som vi tog den kanske bästa bilden på hela resan när vi ställde kameran på en staty och tog med självutlösning. Med den nya kameran blir det sjukt fina bilder på kvällen och nu när det stod helt still blev resultatet magnifikt.
Men vår kvällspromenad var inte över än så vi fortsatte och kom så småningom till foten av Champs Elysées, dvs. Place de la Concorde. Sen bestämde vi oss för att styra stegen hela vägen upp för denna paradgata tills vi såg Triumfbågen torna upp sig framför oss. Att gå längs Champs Elysées är en lite bättre känsla än att gå längs Trädgårdsvägen i Väsby måste jag säga. Och när vi nådde hela vägen upp och fick se triumfbågen så såg vi ju att det monumentet inte heller va så pjåkigt.
Men efter dessa små upplevelser tog började orken tryta i benen. Så vi tog oss under jord och satte oss på tuben. Eller Metro som det heter i det här landet. Och den första station vi åkte förbi hette lustigt nog "Kléber". Fan är snubben så stor så att han har en egen tunnelbanestation uppkallad efter sig. I Paris dessutom. Helt makalöst!
Skämt åsido, vårt mål var Eiffeltornet och när vi kom fram så glittrade det vackert och fast att jag visste att det var en väldig byggnad så häpnades jag rätt ordentligt när vi närmade oss. Vilken konstruktion. Helt otroligt. Och nu på natten när det var upplyst va det bara så otroligt vackert. Jag låg på en bänk under hela tornet och bara tittade i säkert en kvart. Och det är ju verkligen inte litet asså. Säkert 60-70 meter mellan benen bara.
Men klockan tickade iväg och vi hade ju trots allt en hel dag till att se Paris på. Så vi tog tunnelbanan tillbaks till hotellet där vi varvade ner en stund. Och sen somnade jag in gott efter den första dagen av detta minnesvärda äventyr.
To Be Continued...
PEACE!
Sweet. Men fan man beskriver inte ett foto man tagit utan att publicera bilden! Ger ju inte läsaren något perspektiv alls!
Men ändå, väntar på fortsättningen
nice :) kul att man känner igen sig
Vadå taskigt lokalsinne. Jag kan i alle fall skilja på höger och vänster.
Ibland förundras jag av ditt övermänskliga minne asså. Bara en sån sak att du kom ihåg hur det kändes i dina läppar (!) när du åt en antagligen ganska meningslös macka på Nyköpings flygplats.. Elefantminne är fan bara förnamnet..
Annars är det (och kommer bli) jävligt kul att läsa om vad du varit med om, du måste visa lite kort sen också! Keep on writing..