Jerre

Dagens Lista!

Dagens Resa: Bestod av ett par turer i tunnlarna under Paris
Dagens Bästa: Eiffeltornet, En upplevelse
Dagens Sämsta: Det risiga vädret
Dagens Jobbigaste: Benen värkte rätt rejält framåt kvällen
Dagens Bild:


Så där ja. Nu fortsätter min lilla redovisning av min och min kära fars Europaäventyr. Dag två inleddes med att jag vaknade upp fick höra regnet smiska mot fönstret. Det va väl inte direkt det jag hade hoppats på nu när jag visste att vi idag skulle försöka se så mycket som möjligt av Paris alla små och stora smultronställen. Men samtidigt vägrade jag låta lite vattendroppar stoppa mig den här dagen.

Och eftersom regn har den förmågan att så småningom avta så började vi med nåt som är under tak och innanför väggar. Vi behövde inte tänka efter länge innan vi beslöt oss för att Louvren skulle bli vår första anhalt denna dag. Så vi köpte oss varsitt dagskort till tunnelbanan (vi tänkte att det kunde vara nödvändigt en sån här dag) och åkte till Louvren. Väl utanför den väldiga glaspyramiden så va det nästan alls ingen kö och det va ju skönt för oss så vi slapp stå ute i regnet. Men väl inne och en trappa ner så va det desto fler människor som tänkt samma sak som oss. Att museum är bra vid regnväder. Här va det långa köer till biljettkassorna men när vi ställt oss i en av dom så gick det ganska fort. Att besökarna till 75% kom från den asiastiska delen av vår planet va väl inte speciellt förvånande. Däremot visade det sig att personer under 18 år gick in gratis så jag bestämde mig helt plöstligt för att falla tillbaka till den trevliga tiden då man var liten och nyfiken.

Både jag och farsan hade konstaterat att se alla föremål på Louvren är näst intill omöjligt. Så vi behövde alltså välja bort lite saker som vi tyckte att vi klarade oss utan. Direkt föll två våningar bort med en massa skulpturer. Det kändes som att tavlorna var det man var här för.

Så vi styrde kosan mot den avdelningen som kallades Denon och det mest för att Grande Galerie låg i den här delen av palatset. Och redan när vi klev upp för den första trappan så häpnade jag över hur häftigt själva muséet var. Och då menar jag inte bara tavlorna och det utan också själva arkitekturen. Fett fint.

På vägen till de mest sevärda tavlorna så fick jag syn på en rätt häftig sak och det får den "lilla" pokalen som får stå som modell på dagens bild. Säga vad man vill om silvret i midsommarklenoden, Men är det inte sånna här pokaler vi ska vinna. Jag hade i alla fall inte bangat.

Men nog om den saken. Vi nådde Grande Galerie som bara det är häftigt. En lång korridor med högt i tak och mängder med tavlor. Det fanns även en hel del folk här så det tog lite tid att ta sig fram men det gjorde inte så mycket. Det satt en del människor med stafli och penslar och målade av tavlorna och en del va faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv.

I mitten av den långa korridoren och in i ett litet sidorum hängde sen den tavlan som alla som besöker Louvren är här för att se, Mona Lisa. Det stog på skyltar runt hela muséet att det var förbjudet att fota den tavlan men när vi svängde in i det rummet så blixtrade det mer än under värsta åskvädret. Kändes nästan lite Gothia Cup 2003. Ni som var där vet vad jag menar.

Jag har hört att Mona Lisa ska va lite av en besvikelse och jag kan inte påstå att jag tyckte nåt annat när jag va där. Jag undrar fan varför just den här tavlan blivit så otroligt känd. Det finns ju tusentals mycket mycket finare tavlor. Liten är den också. Inte ens en meter hög och högst en halvmeter bred. Och inte blev det bättre av att man inte fick gå närmare än kanske fem meter ifrån så det va ingen noga granskning av det mystiska leendet man kunde göra där inte. Men nu har jag i alla fall sett den där tavlan så då behöver jag inte göra det längre.

Vår vandring bland alla salar fortsatte och vi såg sjukt många fina tavlor och jag fattar fan inte hur folk kan konsten att rita så snyggt. En del ser ju nästan ut att vara foton liksom. Och på en del ställen fanns det misnt lika fina skulpturer och arkiktekturen var fortfarnade lika slående.

Vi stormade igenom en stor del av muséet och fick även se verk som Den sista måltiden och Maddonnan på berget eller va den nu heter. Det är ju alltid kul att gå lite i Da Vinci-kodens fotspår. Men efter fyra timmars vandring längs det ändlösa korridorerna på detta palats till museum så kände vi att det räckte. Så vi tackade Mona Lisa för hennes gästfrihet och rörde oss ner till pyramiden igen. Och nu var köerna inte att leka med så vi va nöjda med att vi kom dit tidigt.

Man blir rätt trött i benen av att gå runt så mycket så nästa planering blev mat. Eftersom vi inte ville spilla alltför mycket tid på att äta mat (Shit flemman hade ju inte ens hunnit se halva Paris) så fick det bli snabbmat. Och då kunde vi ju lika gärna dra till Champs Elysées och äta på den "vita" donken. Kallar den så eftersom alla neonskyltar på den gatan måste va vita. Inte ens klassiska donken får ha sitt gula M att skylta med.

En Big Mac senare var vi på fötterna igen och jag röstade för att åka ut till La Defénse som ligger i utkanten av Paris. Hela den där stan är uppbyggt av gamla fina hus och känns lite ruffigt. Men i La Defénse som är ett slags affärsdel av stan avlöser skyskraporna varandra och mitt i allt står "Grande Arce" som är en slags modern triumbåge som kan skryta med över en topp som mäter över hundra meter över havsytan. Mitt under bågen går det glashissar upp till toppen och givetvis åkte vi upp. Måste säga att det va lite smått obehagligt. Men upp kom vi och där fanns det ett litet museum på gamla datorer. Varför vet jag inte men så va det i alla fall. Och även en utsiktplats med fin utsikt över stan. Men en liten dimma hade dragit in över stan så vidare långt såg man inte. Men oavsett så va det kul att se ut över Paris, Annat det än att se ut över Väsby station från blåa bron.

Tiden tickade vidare och om vi skulle hinna med vår lilla huvudattraktion så va det hög tid att börja röra sig ditåt. Så nåt slags pendeltåg fick bära oss tillbaka till Champs Elysées där vi precis som kvällen innan tog Metro 6 med riktning söderut. Den här gången gick vi av vid Trocadero, traskade ner mellan husen, förbi fontänen, över floden och nådde Eiffeltornet samtidigt som regnet fortsatte dugga ner från ovan.

Eftersom dimman lagt sig som ett lock över stan så var köerna inte speciellt långa. Det gillade jag för huvudsaken för mig va att få åka till toppen. Att sen utsikten inte va den bästa tar jag gärna. Nu har jag i alla fall varit högst upp i den väldiga stålkonstruktionen. Fick även reda på att det va 1514 kilometer till Stockholm så det kanske var dagens roliga fakta.

Halvägs ner i tornet separerade jag för en kort stund med min far för att ta trapporna ner. Mest för att jag ville veta hur lång tid det skulle ta. Och mina föraningar stämde när marken aldrig tycktes närma sig. Så jag underhöll mig själv där jag spelade in en liten film på min väg neråt. Det blir ju inte roligare än vad man gör det till liksom.

Min kära far stod och väntade på mig vid det södra benet och vi tyckte att vi behövde en paus från vår lilla sightseeingtur så det fick bli Metron tillbaks till hotellet och där värmde jag mig i duschen ett tag. Blev väl någon timme i lungt tempo också när mörkret återigen smög sig på.

Sen bar det av ut på stan igen för att avverka det sista. Vid bodde i stadsdelen Montmartre så vi befann oss ganska nära Sacre Cour som enligt min mor va värt ett besök. Och hon hade ju såklart rätt. Men själva kyrkan som i och för sig va rätt maffig va väl inte det som va det bästa. Utan utsikten härifrån va det man gärna tänker på om den här platsen. Nu när det blivit mörkt fick man se alla tusentals lampor som sken över stan. Ganska häftigt det också.

Men kvällen fortsatte på Metron till city igen och där spanade vi in Notre Dame. Klassisk plats för mig som älskade den lilla Disneyfilmen om Quasimodo när jag va liten. Fint upplyst va den också. Men hungern spred sig genom magen igen så jag letade upp Subway där jag fick i mig en väldigt god macka om jag får säga det själv.

Vi gick runt lite på en del smågator men kände att vi började bli lite mätta på den här stan. Så vi handlade hem lite gott och gled sen tillbaka till rummet. Efter att ha gått igenom dagens 200 bilder med en god öl som sällskap så blev det läggdags och jag somnade om möjligt ännu skönare idag.

Ny äventyr väntar när vi styr bilen söderut mot nya mål. Men mer om det i nästa inlägg.

To Be Continued...

PEACE!