Jerre

Dagens Lista!

Dagens Resa: Monaco-Nice-San Remo
Dagens Bästa: Sommarvädret
Dagens Sämsta: På nåt sätt lite dyrgt att behöva "fastna" en natt i San Remo
Dagens Jobbigaste: Att jag bara va allmänt seg på eftermiddagen och sov i två timmar
Dagens Bild:


Nu verkar jag på nåt sätt fått upp farten och avverkar blogginlägg på samma tid som Flemman avverkar läxböcker. Vi är framme vid min och farsans femte dag bland Europas gömda små skrymslen. Och den börjar precis som gårdagen slutade i Monaco.

Jag minns inte speciellt mycket från den morgonen. Det va säkert så att jag skippade frukosten den här dan också. För en liten baguette, en klibbig croissant och ett glas ljuice gav inte mig någon vidare aptit. Men det är möjligt att jag tryckte i mig det. Det finns en chans i alla fall. Eller risk om man nu vill se det på det sättet.

Men iväg kom vi och nu blev att vända tillbaka igen. I alla fall för en stund för det vi siktade på idag var Nice där vi skulle ta tåget vidare in över italienska gränsen. Så vi susade längs motorvägen och det bästa med allt var att solen sken och värmde upp vår omgivning så pass mycket att långärmade tröjor kunde slängas undan.

Vi nådde fram till vårt mål och nu va det ännu varmare så när vi gick längs strandpromenaden så kände man hur solen stekte på armarna. Nästan så att man kände bonnbrännan komma smygandes. Men istället för att lapa sol nere vid det glittrande medelhavet så rörde vi oss inåt stan för att hitta centralstationen. Det var nämligen dags att göra sig av med vårt lilla mobila rum som vi befunnit oss i dagtid de senaste dagarna.

Att hitta stationen va inte speciellt svårt men sen va det lite knas med vår firma där vi hyrt bilen. De hade tydligen stängt den här dagen och det fungerade ju inte alls för vårt fullspäckade schema. Men som tur va kunde vi lämna bilen där utanför och bara lämna in nyckeln så det löste sig ju det också. Ibland uppstår det problem och då gäller det att man tar det kallt och lugnt försöker hitta en lösning. Att brusa upp sig är bara onödigt.

Däremot började mitt humör tryta lite men det berodde inte på stängda bilfirmor. Jag kände bara att jag inte pallade hetsa runt just då och behövde en liten lugn stund för mig själv. Farsan fick nog känna av lite mitt dåliga humör men sen gick jag och satte mig på trappan utanför station i solen. Farsan tog ett par korta promenade runt kvarteren men jag kände bara för att ligga där och steka lite i solen och bara ta det lugnt helt enkelt.

Men framåt tvåtiden va det dags att göra sig redo för en timmes resa med tåg och på samma gång säga hejdå till Frankrike för den här gången. Min uppfattning av Frankrike var betydligt mer positiv än vad jag hade väntat mig och jag vet att jag kommer återvända till i alla fall Paris nån gång i mitt liv. Det måste jag bara se igen.

14:05 för att vara exakt avgick tåget med slutmål Milano. Vi skulle inte sitta kvar riktigt så länge men längs medelhavet och genom en rad olika tunnlar varav en va stationen i Monaco susade vi och jag fördrev tiden med min körkortsbok och min kudde. Ska väl inte säga att det va så jättemycket som hände under den timmen men jag måste ändå flika in att jag gillar att åka tåg. Jag vet inte varför egentligen. Skulle inte banga på en tågluffning genom Europa. Men som allt annat kostar ju det så vi får se hur det blir med den saken.

I San Remo hoppade vi av och även den stationen låg inne i en tunnel. Vi möttes sedan av en otroligt lång gångväg innan man kom ut i solskenet. Tror det va 5-6 långa raka rulltrappor (som dessutom gick låååångsamt) som skulle bära oss fram till San Remo stad.

Men vi tog oss igenom det också och farsan fixade till sig en taxi som skulle ta oss till ett hotell centralt. Först när vi blivit avsläppta och fått tag i en karta förstod vi att vi lika gärna kunnat gå från station. Men samtidigt så behövde vi nu inte jaga hotell.

Som vanligt blev det att vi stuvade in sakerna på rummet och drog ner på stan. Den här gången hade vi ganska gott om tid så vi började med att leta upp ett ställe att äta på och hittade ett litet ställe vid vattnet. Det blåste en hel del men ändå så kunde man sitta där utan att frysa det minsta.

Jag beställde in en god pizza och farsan nöjde sig med lite tortellini. Och i Italien fungerar ju pasta som en förrätt så mycket va det inte på hans tallrik. Men det dög nog åt honom för så som jag uppfattade saken så uppskattade han i alla fall smaken. Ska tillägga att smaken på min Pizza inte heller va dum. Dom vet vad dom gör här nere.

Men efter maten fick jag en riktig dipp och kände att jag verkligen inte orkade göra nåt så jag sa till farsan att jag ville stanna på rummet ett tag. Så han drog iväg själv på en promenad medan jag somnade in i den sköna sängen. Vet egentligen inte varför jag blev så där seg men den bästa förklaringen till det är nog att vi alla dagar hamnat i städer som jag velat se och därför inte haft tid och ta det lungt.

Till den listan hade jag inte lagt till San Remo så det va faktiskt lite drygt att vi var tvugna att stanna där över natten tills vi kunde hämta ut vår nya bil nästa morgon. Men jag får väl se det som positivt att jag fick ta det lugnt en stund och samla krafter. Och eftersom vi hade så god tid på oss så hann jag med en tur på stan lite senare ändå.

Mitt intryck av San Remo är väl att det är som vilken medelhavsort som helst. En stad som säkert kan vara mysig men som för mig hamnar i skymundan på en sån här resa. Kommer inte ihåg så där jättemycket intressant från den stan mer än att de fanns en fontän där stadens namn fanns med som utsmyckning.

Vi avslutade kvällen på en liten bar där jag tog mig en drink. Öl är visserligen riktigt gott men nån gång måste man ju variera sig lite. Så vi satt där och snackade en stund innan vi stilla vandrade tillbaka till hotellet. Inte alls oväntat hade jag lite svårare att somna denna kväll eftersom jag sovit tidigare på dan. Istället låg jag och tänkte på en hel del saker, om livet i allmänhet. Men till slut orkade inte ens jag med tanken på huruvida korpiaden skulle bli av eller inte. Så jag vände på mig och slumrade in, för första gången sen mitt födelseår, på italienskt territorium.

Frankrike avklarat, Italien här kommer vi. Men mer om det i nästa inlägg.

To Be Continued...

PEACE!