Jerre

Dagens Lista!

Dagens Resa: Ferrara-Florens-Rom
Dagens Bästa: Pastan vid Pantheon, Riktigt gott och riktigt mysigt
Dagens Sämsta: Kan inte komma på nåt just nu. Får väl lägga till något nån annan gång i så fall.
Dagens Jobbigaste: Det va lite drygt att leta parkeringsplats i typ en timme.
Dagens Bild:


Nu sitter man här en helt vanlig måndagkväll och känner lite bloggabstinens. Trots att jag skrev senast igår så vill fingrarna tillbaka till tangentbordet för att kladda ner några rader. Så jag tänkte att det får bli en redogörelse för ännu en dag på vår Eurotrip. Vi börjar närma oss slutet. Men än finns det mängder med kul saker att berätta om

Som ni vet blev det ju ett litet antiklimax att behöva lämna Venedig och istället övernatta i Ferrara. Men på morgonen när man för en gångs skull fått i sig lite frukost så känder det inte lika dumt längre. För vi hade ju klarat av en hel del mil kvällen innan så nu var dagens resa redan påbörjad. Det va skönt att faktiskt ha riktigt gott om tid ifall man ville stanna någonstans på vägen.

Det var väl också vad vi hade tänkt så efter de sedvanliga milen på motorvägen svängde vi i in i Renässansens vagga, Firenze eller Florens om man så behagar. För första gången på den här resan kom jag till en plats som jag faktiskt redan har varit i. Men senast det begav sig var jag så liten att jag inte ens kände till min egen existens ungefär. Så inte fanns det några minnen från denna vackra stad alls. Men jag fick lite den här dagen istället. Vi ställde ifrån oss bilen på en parkering mitt på en bro. Bara det tycker jag är lite speciellt. Sen när har man kunnat parkera på broar?

Sen tog vi en tur genom stan. Måste tillägga att det va högsommar i luften och vinterkylan kändes väldigt avlägsen. Så det va inga problem att gå omkring och glassa i en sån härlig stad som Florens va. Jag vet inte riktigt vad som gjorde det men jag blev väldigt förtjust i den här stan efter inte alls lång tid. Jag kan verkligen inte komma på varför men jag gillade att bara gå omkring och få se en hel del fina ställen med mycket gamla fina hus. Sen var det väl bara känslan att befinna sig i en romantisk stad när solen stekte på som gjorde att man blev lite harmonisk.

På tal om broar så finns det en ganska speciell bro. För på bron ligger ett flertal hus. Eller egentligen består bron av ett antal hus med en "gata" i mitten. Lite svårt att förklara. Ni får se det på en bild nån gång. Men den va lite rolig även om det va ganska mycket folk som ville trängas på den bron.

Men sen var det dags att röra sig vidare. Vårt mål denna dag var också vårt slutmål på hela resan. Nämligen Roma! Och efter en sista genomgång av de nu "lite" uttjatade skivorna så susade vi in i detta historiska näste. För historiskt är precis vad det är. Hela rom är typ ett museum. Men mer om det sen.

Vi letade oss fram till centralstationen. Vi tänkte att det borde va lättast att skaffa ett bra hotell därifrån. Och vi hann knappt ställa oss i kön förrän vi fick napp. Men det på ett för mig ganska oväntat sätt. Det kom nämligen fram en snubbe till oss och frågade om vi var intresserade av ett hotellrum. Och eftersom det va det vi va ute efter så började vi lyssna. Och han hade tydligen det perfekta rummet för oss så han drog med oss ut till någon buss som skulle ta oss till nåt hotell han visste. Jag kände om jag ska va ärlig lite oro. Jag hade ju ingen aning om vart han skulle ta oss liksom. Men allt verkade stämma och lite senare stod vi utanför ett hotell ganska centralt. Och ännu lite senare stod vi ett stort rum på översta våningen med en ganska skön utsikt över nån ganska livlig gata. Vi hade dessutom fått det för halva priset.

Jag tror både jag och farsan ändå på nåt sätt kände sig lurade. Det kändes inte rätt på nåt sätt och jag kan väl inte direkt säga varför. Men det va ju inget fuffens som jag hittade i alla fall och kanske är det bara så det fungerar i Rom. Det är väl fel på oss som är vana med att det går till på andra sätt.

Men efter att den där lilla oron lagt sig kändes det riktigt bra. Det va verkligen inget fel på det hotelrummet och det visade sig vara perfekt läge till både tunnelbana och sevärdheter. Så vi dröjde inte länge på rummet utan drog oss ut för en promenad. Jag fick som alltid ta hand om kartan och jag började bli ban med att gå omkring med näsan bland tecknade gator och torg. Men det gjorde mig verkligen ingenting. Jag gillar att ha full koll på var jag är. Tycker det dessutom är kul när man lär sig och hitta på ett nytt ställe. Och i de städerna vi besökt tycker jag har ganska bra koll på läget. Det skulle isf vara Venedig men fan, där går det inte att hitta. Knappt ens med karta.

Me det vi i alla fall tog sikte på först va Colosseum. Det kändes som om det är den sevärdheten som jag helst ville se i Rom och det tog inte speciellt lång tid att hitta dit. Det är ju ingen liten byggnad i alla fall. Och efter som skymningen lagt sig över stan så låg den väldiga arenan bara där och va vackert upplyst. Så jag och farsan tog oss ett varv och spanade in lite. För mig va den pampigare än vad jag hade väntat mig. Och sen som vanligt är det ju alltid speciellt att vara på kända platser. Nu var vi dessutom vid ett av världens sju nya underverk. Det är ju inte dåligt det. Bara sex kvar liksom.

Men vi fortsatte vår kvällsliga promenad och knatade in mer centralt i stan. Vi gick förbi nån stor pampig byggnad som tydligen ska vara nåt jättestort monument över någon kung. Och mitt emot denna byggnad fanns ruinerna i Forum Romanum. Kändes som en ganska stor kontrast. Men det gjorde det också väldigt speciellt och det gillar vi.
Sen blev det till att gå in bland små gränder för att ta sikte på en viss liten fontän. Och det är lite kul att man går runt på små bakgator i princip och helt plötsligt kommer man fram till ett torg där Fontana di Trevi finns. Och maken till fontän det där. Det är ju egentligen en hel fasad som slutar i en stor pool om man uttrycker sig så. Och det här lilla torget med den otroligt vackra fontänen blev snabbt mitt favoritställe i Rom. Och jag vet inte varför. Men det va bara en sån där plats där man inte behöver göra nåt speciellt. Bara sitta där på en marmorbänk och titta på det porlande vattnet och bara suga in känslan. En sån plats där man lätt skulle kunna låta timmarna gå utan att man gjorde annat än att tänka på livet.

Men nu hade vi inte riktigt tid med det. Jag hann i alla fall med att kasta ett mynt över axeln så som man ska göra om man vill komma tillbaka till denna stad. Hoppas verkligen jag får göra det också för jag bangar inte. Vi var sen tvungna att avbryta vår lilla rundtur för att flytta bilen. Efter nån viss tid så var det tydligen gratis att stå överallt i Rom så vi tänkte att det va lika bra att flytta den istället för att betala en massa pengar för att ha den vid station. Men att hitta parkeringsplats va långt ifrån lätt men vi förstod snabbt att en skylt som menar på att parkering är förbjuden inte följs överhuvudtaget. Så efter ett timlångt letande ställde vi oss lite halv olägligt men det pallade vi inte bry oss mer om just då. Magen hade nämligen börjat skrika efter mat och efter dagar med hamburgare och små halvdana måltider var det dags att slå till med en riktig middag. Så vi drog oss bort till Pantheon, som för mig också är en lite speciell plats. Det här torget brukar va med i en hel del filmer så jag kände igen mig på nåt sätt. Så där slog vi oss ner på en jättemysig resturang och under bar sommarkvällshimmel njöt vi av varsin pasta. Det va väl också då det egentligen slog mig hur mycket jag faktiskt fått uppleva den här resan. Och även om jag långt ifrån kunnat tagit in allt och smälta det så satt jag där och faktiskt tänkte att det här är fan ett minne för livet. Det var dessutom skönt att farsan och jag hade i mitt tycke ett väldigt givande samtal om lite allvarligare saker.

Men efter den utomordentligt goda måltiden kände vi väl att det räckte för dagen. Så vi gick längs några små mysiga gränder och gator och hittade vår stora gata och kom till slut fram till vårt hotell. Det sista hotellet på den här resan och precis som alltid slocknade jag nästan innan jag knappt fått huvudet på kudden. Och med lite tankar kring vår sista stundande dag med upplevelser i Roms olika hörn försvann jag in i drömmarnas värld.

To Be Continued...

PEACE!