Jerre

Våren tittar fram med sina nyvakna ögon, De första knopparna på parkernas alla träd börjar så smått växa fram. Samtidigt far P-A Tebrand norrut längs rikets östra kust för att uppleva nya äventyr. Kvar sitter jag, ensam i min lägenhet, och inser att jag bloggar alldeles för sällan.

Jag hade tänkt blogga redan i fredags. Jag hade till och med börjat skriva. Men sen kändes det bara på nåt sätt meningslöst. Jag vet egentligen inte varför. Men jag tror om jag ska va ärlig det beror på att jag börjat ställa alldeles för höga krav på mig själv och mitt bloggande. Det känns som att jag inte längre nöjer mig med att kladda ner lite av veckans händelser. För på senaste tiden har jag ju skrivit mer med känslor och lite mer "vackert" eller vad man ska säga. Och då känns det på nåt sätt som jag behöver producera den typen av inlägg varje gång. Men det kommer jag inte klara av. I så fall kommer de att bli månader mellan varje inlägg och det vill jag verkligen inte. Jag är fortfarande så otroligt glad till att jag lagt ner så mycket energi och tid på den här bloggen och att jag faktiskt kommer att kunna ha kanske detaljer från kanske den viktigaste och mest händelserika tiden i mitt liv. Så jag måste försöka koppla bort alla dessa tankar om vad som duger och inte duger. Det är ju en blogg. Allt duger.

Och med det ville jag säga att Tobbe, du verkligen hjälpte mig hitta tillbaka till rätt spår igår med dina magiska ord där sent på kvällskvisten. Du fick mig att inse att det jag har skrivit faktiskt är värt någonting, oavsett hur jag skriver det. Du gav mig också energi till att ta tag i det här igen och att verkligen skriva ett inlägg. Och jag lovar. Det här inlägget ska jag inte sluta med föränn jag känner att jag fått med så mycket jag bara kan. Jag struntar just nu i om det blir poetiskt, vissa delar kanske blir det ändå, men det ska bli långt och innehållsrikt med många detaljer. Det får helt enkelt bli ett inlägg där jag blandar friskt från det som helt enkelt är mitt liv. Sen kan jag ju inte lova att jag får tillbaka mitt bloggtempo igen men jag ska i alla fall försöka komma tillbaka så att er favoritblogg inte går i stöpet.

Jag tror fan jag snart får ihop en sida med bara svammel utan att jag egentligen skriver någonting från det som hänt eller vad som komma skall. Jag har ju fått höra många gånger att jag är jävligt bra på att bara kladda ner långa inledningar där jag förklarar saker som egentligen kanske inte behöver förklaras.  Det kanske är lite av min styrka som bloggare och att det därför ofta blir så ofantligt långa inlägg. Men va gör man inte, det är ju egentligen skrivandet som är det sköna och när man svamlar behöver man inte tänka så mycket på vad det är man skriver.

Men jag ska inte trötta ut er för mycket, men som vanligt dyker ju alltid frågan upp i huvudet var man ska börja någonstans. I det inlägget jag började på i fredags pratada jag till en början om skolan och hur tungt det va sista veckorna innan lovet. Men jag tror fan jag skippar det. Eller så får det komma senare i inlägget. För istället tänker jag börja med helgens innehållsrika och detaljerade äventyr.

Eller ja egentligen började det redan i torsdags då jag efter skolan styrde bilen in till stan för att hämta upp Jossan som återigen tagit sig hit till Sveriges framsida. Jag hade bestämt mig för att möta upp henne någonstans och sen så småningom ta henne till Väsby. Men det kunde ha börjat bättre då jag fick ägna typ 45 min åt att hitta parkering. Men va gör man inte. Man ser ju en hel del av stan liksom. Och till slut hittade jag en parkering på någon skum liten bakgata i Vasastan. Jag knatade sen upp till Tekniska Högskolan och tog tuben ner till city. Jossan ringde och sa att hon va på Drottninggatan och kollade på Philip (eller Poussy som han borde kallas, vilket han också gör av mig) när han freestylade med några polare. Tydligen va Johanna också där med sin pojkvän. Lite sjukt egentligen att tre skåningar man känner hade åkt till Stockholm samtidigt men alla på olika sätt. Men så kan det va och det va i alla fall jävligt najjs att få se alla igen. Speciellt Poussy eftersom han e en så otrolig skön individ. Och det han inte gå mer än säkert tio sekunder innan vi genast hade hittat tillbaka till våra skämt vi körde i somras. Det va liksom Maaaaajs-Reunion 2008 eller nåt. Helt underbart.

Tydligen behövde folket äta så vi rörde oss med bestämda steg mot Kungshallen som så många gånger förut. Jag stod över käket idag då jag precis hade ätit i plugget. Eller egentligen för att jag hade dåligt med pengar men det är irrelevant. Men vi satt i alla fall där och garvade åt en del minnen medan Poussy käkade typ den starkaste maträtten han kunde hitta. Jag smakade en tugga av det och jag tror det brände på tungan i typ tre timmar efteråt. Det kändes typ som det i alla fall. Men trevligt va det och lite nostalgi eftersom jag och Jossan kom fram till att det va ett år sen vi satt på samma ställe och käkade. Lite kul och så liksom.

Johanna och Sasa skulle sen köpa biljetter på Sergel så vi rörde oss ditåt och sen bar det av till Gina Tricot (Givetvis för tjejernas skull). Jag och Poussy som inte kände oss på hemmaplan där inne började i alla fall glida runt i butiken och kommenterade lite av kläderna. Vi såg bland annat ett bord med Gott & Blandat. Eller ja ni fattar ju att det bara va typ toppar i färgglada färger. Men det va roligare på det sättet.

Men vi kom så småningom fram till underklädesavdelningen där vi självklart började kommentera vilka som var snygga och sexiga och så vidare. Det roliga va att helt plötsligt vände sig en tjej som tydligen också spanade lite där och frågade om vi verkligen tyckte som vi gjorde. Så det blev en liten diskussion där bland trosorna där hon menade på att ett visst par svarta med rosa kanter va lite mycket mormor över de och att hon redan hade dom svarta längst ner. Och tydligen gillade hon inte våra smakråd så hon sa att hon skulle kolla in lite annat. Vi gjorde klart för henne att vi fanns här om hon behövde hjälp och sen började vi garva. För va i helvete gjorde vi inne på Gina Tricot. Haha.

Men alldeles för tidigt blev det sen dags att säga hejdå till dom andra för att börja röra sig till Väsby. Men vi får hoppas att vi ser dom snart igen, för sköna människor är det asså. Men jag och Jossan dök ner i tunnlarna igen och tog tuben mot vad jag trodde va Tekniska Högskolan men givetvis såg jag ju sen att vi satt på linjen ut mot Ropsten. Så vi fick ju hoppa av vid Karlaplan och eftersom man av någon anledning inte fick gå av på Östermalmstorg behövde vi ju inte vända tillbaka. Så vi gick upp ovan jord och bestämde oss för att ta bussen ner längs Valhallavägen. Men återigen gör jag bort mig och hoppar på 4:an åt fel håll så vi hamnar borta vid radiohuset. Så det va bara att hoppa av och ta bussen tillbaka åt andra hållet. Men det gör ju inte så mycket när bussen går typ vart tredje minut. Och Jossan tyckte det bara va kul att se stan så. Fast jag vet inte om norra östermalm är nåt att se. Sibirien är ju nästan mer sevärt.

Men vi hittade i alla fall till slut rätt och kunde styra bilen hemåt mot Väsby i rusningstrafiken. Men jag tycker typ det är roligt att köra när det är mycket trafik. Har man liksom nåt att göra eftersom man måste koncentrera sig lite mer. Och sen va det ju trevligt att sitta och snacka lite med Jossan om allt möjligt. Det är då man verkligen känner att man saknat henne och alla andra underbara skåningar. Det måste fan bli kortare tidsavstånd mellan gångerna vi träffas. Det här fungerar inte.

Vi kom i alla fall hem utan problem och jag lämnade den lilla skåningen hos Crille och drog mig hemåt till mitt eget. Jag vet inte om det hände så mycket mer intressant den kvällen. Fast om jag inte minns helt fel så somna jag ganska tidigt den kvällen. Mycket mystiskt.

Jag orkar inte berätta några detaljer från skoldagen i fredags. Det sammanfattar jag i så fall lite senare. Jag ger mig istället in på de lite senare aktiviteterna. Jag och Nicke hade i alla fall bestämt oss för att dra ut på kvällen och tydligen så var det bara 18-årsgräns på Fabben denna kväll så vi tänkte att vi kunde spendera kvällen där. Va vi då inte visste va att dom stängde redan ett, men det får bli ett senare kapitel. Jag bunkrade i alla fall upp partyväskan med bira och drog ner till Nickes silverskimrande Renault som skulle ta oss till Sigma och Joltans hem. Där drog vi igång en rätt skön grundning. Just då kändes det nästan som innan julfesten och jag minns hur kul den kvällen blev (även om det sista kapitlet den gången kanske inte va någon höjdare). Nicke hade dragit med sig någon skum polsk vodka som han satt och sippade av och jag drog i mig mina otroligt goda Carlsberg Sort eller vad dom nu heter. Joltan och alltid lika avslappnade Nybacka satt på sitt hörn och pimplade i sig sina Koff.

Klockan tickade iväg och vi rörde oss sakta ner till Fabben men när vi kom dit va det precis dött. Vilket bakslag kände jag eftersom jag va galet taggad. Det som istället va positivt va att vi kom in gratis då Jolts broder jobbade där. Och om jag inte minns fel så var tilltuggen vid borden galet goda. Tror jag slukade typ tjugo stycken på bara några minuter. Men annars vet jag inte om det va någon vidare stämning. Va väl typ tjugo personer i lokalen. Meningslöst. Och vi märkte att Nicke började nicka till lite då och då. Han mådde tydligen inte alls bra så vi guidade honom till toan där det skedde vissa incidenter. Vi andra kom fram till att det va bäst att få ut honom i den kyliga luften så han fick andas lite. Och han va inte helt hundra kan jag säga så vi bestämde oss för att ta honom hem till min säng så han fick sova av sig lite berusning. Tyvärr är det sånt som händer men det positiva va väl att vi fick en anledning till att gå därifrån ett tag.

Vi stannade vi sibylla ett tag. Skönt för mig som faktiskt kände mig hungrig och fick tillfälle till att trycka i mig lite korvar. Sen drog jag Nicke upp för backen och in till min säng. Jag drog sen ner igen och mötte upp dom andra som inte fick komma in på Magget. Så vi såg ingen annan möjlighet än att dra oss tillbaka till Fabben och hoppas på bättre tider. Den här gången va det i och för sig lite mer folk men långt ifrån ett bra drag. Jag tror vi satt där i 45 min eller nåt innan vi försökte ragga oss in på någon fest uppe i Runby. Vi va väl halvvägs på väg dit när Crille smsade och sa att han och Jossan va på väg hem från stan. Så jag lämnade dom andra grabbarna och mötte upp dom istället. Sen blev det någon slags efterfest hemma hos mig.

Till en början låg Nicke (hädanefter kallad Niffe) helt avsvimmad i sängen men vaknade efter en liten stund till liv och joinade gänget. Vi andra kollade på lite trevliga bilder och spelade upp ett par sköna låtar. När Niffe vaknat tillräckligt mycket drog vi igång kameran och spelade in en liten galen film då jag, Crille (Criffe) och Niffe dansande till någon technolåt. Den vart minst sagt rolig måste jag säga. Men klockan tickade iväg nästan för mycket så Criffe och Jossan gled hem till dom och jag och Niffe slocknade i varsin ände av rummet. Egentligen en ganska värdelös kväll som ändå lyckades bli rolig till slut, tack vare skönt sällskap. Det är fan så det ska vara.

Sen har vi ju då gårdagen som måste skrivas in på listan över en av de där sköna spontana kvällarna då man tar minuterarna som dom kommer och gör det som för stunden känns roligt. Men det började ju med att jag och Niffe vaknade upp och tittade på varandra. Som vanligt lyckas jag klara mig rätt bra från baksmälla så jag kände mig ganska pigg. Men det va ändå rätt skönt att bara ta det lugnt liksom och vad passar då bättre än att kolla Arsenal. Nu blev det visserligen bara oavgjort (Clichy, va i helvete gör du?) men det var ändå kul att se liksom. Fast jag måste tillägga att situationen med Eduardo va sjukt läskig. Riktigt vidrigt såg det ut.

Niffe drog sen hem och bytte lite kläder medan jag chillade lite framför Liverpoolmatchen. Men det kändes inte som att han va borta länge för sen stormade han in igen. Men då drog vi ner till Vilunda och hämtade Criffe efter hans Rehab. Och när vi hade lämnat honom hann vi knappt innanför dörren föränn det var dags att röra sig ut därifrån igen. För nu skulle farsan till Arlanda och givetvis hade han anlitat Taxi Tebrand för resan ut dit så det var bara att ställa in sätet och vrida om tändningen igen. Självklart har jag inget emot det även om jag fortfarande undrar varför han skulle ut till Arlanda. Eller ja jag vet ju varför, han skulle hämta en hyrbil som skulle ta han till Norrland. Men i alla fall. Varför?

Vi raceade sen hemåt igen och svängde förbi Sibylla för att återigen utnyttja erbjudandet med Tunnbrödrullarna. Jag har verkligen bott där nu ett tag eftersom man får en rulle för 19 kronor. Haha. Men sen började vi få det lite bråttom eftersom Melodifestivalen skulle börja och vi skulle titta på det hemma hos morsan med Criffe och Jossan (Jåffe).

Melodifestivalen är som det alltid är. Egentligen ganska dåligt men alltid lite småtrevlig underhållning på lördagskvällarna. Dessutom är det roligt att reta morsan lite när hon säger att "Det är va den första bra låten på hela tävlingen" till typ vart tredje låt och att "Det är inget fel på låten men den kommer inte att fungera ute i Europa" till de flesta. Men jag älskar henne ändå och det gjorde kvällen mer underhållande.

Vi hamnade sen i soffan i 55:an där vi länge försökte hitta på något att vettigt att göra. Givetvis kom filmer på tal men tjugo minuter in i The Darjeeling Limited gav vi upp. Förstår verkligen inte humorn i den filmen.  Eftet lite diskussioner bestämde vi oss sen för att röra oss in till stan och svänga runt lite. Lite för att ha nåt att göra, lite för att göra nåt man inte alltid gör och lite för att visa Jåffe runt på kvällstid. Men först tog vi oss långt ut på landet och vidare till Sjövillan. Niffe behövde sin kamera och fräscha batterier till mobilen. Men sen var vi på väg igen och tog bakvägen längs Bromma och det in till stan. Väl inne i stan svängde vi runt lite överallt först innan vi bestämde oss för att kolla in kvällens nattliv runt Stureplan och det visade sig vara ett ganska bra liv. Taxibilar var det i alla fall överallt och ja det va även en del mer eller mindre sminkade människor. Men va gör man inte.

Men efter några svängar i krokarna runt krogarna så kände sig Jossan lite illamående så vi tog då bilen ut till Djurgården där vi svängde upp till Nordiska Museet där vi kunde ta lite luft. Eftersom det huset (eller slottet kanske man ska kalla det) är rätt häftigt började vi spana in det på närmare håll och jag hittade en väg upp på muren som omringade byggnaden. Hade vi velat hade vi utan problem kommit in på gården men nu va vi inte direkt ute efter att snoka omkring så vi stannade på rätt sida. Vi tog i alla fall lite roliga bilder där det såg ut som vi smög omkring som i typ Fem-böckerna eller nåt. Vi spökade även omkring på kyrkogården där bredvid och pratade lite om yxmän och vålnader. Alltid kul.

"Kan du hålla käften när jag vilar äle?"

Vi drog sen ner till vattnet där jag hittade en trevlig lite livboj. Det blev även lite bus på någon brygga och i och omkring en helt vanlig grön brevlåda. Så kul man ju också ha det. Sen blev det en promenad bort till Junibacken och även där lite roliga bilder och påhitt. Egentligen är det rätt svårt att förklara det roliga då det egentligen inte vad va vi gjorde som va det roliga, utan med vilken inställning vi gjorde det. Och det är inte lika lätt att förklara. Men kul hade vi garanterat.

Men även denna natt började te sig mot sitt slut så efter en sväng förbi Kaknäs och lite senare även Zinken och till slut Årsta så åkte vi hemåt till trygga Väsby igen. På vägen hem blev det en del snack om Skåne-minnen och vi bestämde oss för att vi ska åka ner några dagar på påsklovet så vi får träffa alla igen. Tror Niffe var taggad på det också så det blir nog roligt. Men sen fick det bli ett kramfyllt hejdå till Jossan som skulle röra sig hemåt idag på förmiddagen och sen åkte jag hemåt till mig och tog det lugnt en stund innan ögonlocken tyngde mig ner i en välbehövlig vila.

Och idag har jag ingenting nämnvärt att berätta så jag lämnar denna helg med att säga att den vart riktigt rolig och rätt oväntad men definitivt en mäktig start på lovet. Egentligen borda jag snacka om lite annat också. Om det som hänt innan och allt men jag har för dåligt minne för det. Och dessutom börjar det här inlägget komma upp i ett bra antal tecken så jag kanske inte ska dra ut på det mer.

Men jag måste ändå langa lite rader om det här jävla problemet som vägrar lämna mig. Det är som en tatuering djupt inne i hjärtat som inte går att skrapa bort. Men jag sa ju förut att det va ett år sen vi satt där i kungshallen och så. Och samtidigt va det i fredags exakt ett år sen jag blev tillsammans med Jenny. Och utan att jag kunde hjälpa det så började jag givetvis tänka på en massa saker. Jag vet egentligen inte vad för jag har egentligen givit upp det där med att förstå vad jag känner och förstå vad jag vill för det går fan inte. Men jag tror att jag bara vill få någon slags klarhet, för just nu känns det bara jävligt dimmigt alltihop. Och det som känns värst med allt är att jag inte får någon klarhet ifrån Jenny. Det är som att hon inte riktigt vill veta av mig men ändå så snackar vi en del och ibland känns det som hon bryr sig och så. Och det ända det leder till är att jag blir ännu mer förvirrad. Det kommer nog alltid va så. Jag vet att jag fortfarande har känslor för henne, men vet verkligen inte om jag vill att det ska bli nåt igen. Men jag hoppas det nån gång kommer att finnas en lösning. Men jag kan inte göra nåt annat än att leva mitt liv som det är. Det är trots allt ganska underbart det också.

Sen måste jag faktiskt säga att jag saknar Camilla en del. Jag vet att hon nyss drog till London men dels så saknar jag att snacka med henne på kvällarna då våra konversationer alltid är så sköna och dels så är nog tanken på att hon ska va borta en månad lite skrämmande. Men va gör man inte. Jag överlever nog ändå. Och nu är det ju lov och då ska man inte sura. Då ska man ha kul. Jag hoppas jag hinner återkomma med nåt inlägg till innan lovet är slut. Men då måste jag också samla ihop lite äventyr också. Men det brukar gå bra. Man har ju alltid den heliga Trippeln. Det brukar räcka. Haha. Men vi hörs.

PEACE!