Jesper Tebrand once wrote...
Ojdå. Det va visst ett bra tag sen jag loggade in på den här sidan och skrev ner mina inre tankar. Ska jag va ärlig har jag inte känt för att skriva på ett tag, så varför ska jag egentligen då göra det? Men mycket har hänt den senaste tiden och mycket av det har väckt tankar hit och dit i min hjärna och på nåt sätt känns det som det är dags att blogga lite. Jag vet som vanligt inte hur det slutar men det får bli som det blir. Ibland är det bäst om man bara låter det komma naturligt. Eller egentligen är det ju oftast så men i alla fall.
Jag vet att ni säkert tröttnat på att höra hur svårt jag har det att försöka hitta nånting att börja med men vad ska man egentligen göra när huvudet är fullt med saker man känner att man vill skriva om och när man känner att det hänt en hel del den senaste tiden i alla möjliga hörn av ens tillvaro. Det är svårt att hitta någon bra start eller så. Så jag får väl på måfå dra till med något och se vart det leder. Förhoppningsvis leder det till ett läsvärt och efterlängtat inlägg (som Tobbe i och för sig inte alls velat ha) att förgylla era lediga stunder med.
Ni vet säkert hur det är när man känner den där känslan att man gjort något för någon annan och hur jävligt skön den känslan faktiskt är. Visst är det självklart skönt att få hjälp från andra att få det man vill men ibland känns det faktiskt helt underbart att kunna hjälpa någon annan på vägen till vad dom vill ha. Just den känslan sipprar genom blodomloppet nu och ska jag va ärlig så förgyller den känslan min tillvaro just nu. Till och med så mycket att jag skippat eftermiddagssömnen då det känns så härligt att vara vaken.
Så vad pratar jag egentligen om den här gången? Jo det är så att jag under den här andra perioden i skolan fått njuta min skolmat ensam med herr Flemström då vi har varit dom enda av oss grabbar som haft tidig lunch. Till en början trodde jag att det skulle bli lite segt. Så klart inte för att jag har nåt emot Flemman (möjligtvis den tid han tar på sig för att nästan tömma en tallrik) utan för att jag uppskattade våra luncher som fan förut när alla åt samtidigt. Det va liksom dom skönaste stunderna på dan när vi satt där allihop och det va inte alls jobbigt att sitta av hela lunchen inne i den annars ganska deprimerande matsalen.
Men trots detta så har det faktiskt varit ganska givande för att när det bara varit vi två så har vi kunnat snacka om lite mer allvarliga saker. Dessutom har vi kunnat hålla det på en ganska ledig nivå. Men jag har alltid tyckt det varit skönt att snacka om lite mer djupare saker. Självklart har jag inget emot att snacka om Bajen i en timme eller gemensamt sitta och garva åt allt som har med Snappers matcher att göra. Det är verkligen kul det också. Men jag känner att man ibland behöver stunder där man ägnar sig åt saker som man inte annars snackar om det. Jag har alltid varit den personen som gillar att prata om till exempel kärlek och känslor och den biten. Och säga vad man vill men när umgänget nästan till hundra procent består av killar blir det inte så mycket av den varan. Men med Flemman har det blivit en hel del sånt och det har faktiskt varit riktigt skönt.
Så det jag faktiskt skulle komma till är att vi haft våra snack om saker och ting och då i synnerhet kärlek och alla dess bekymmer. Jag vill inte sitta här och säga för mycket då det vi pratar om är mellan oss och dessutom vill jag att om du känner att du vill dela nåt med omvärlden som rör dig så ska du va den som berättar, precis som du berättar det för mig. Det tänker jag inte ta ifrån dig.
Men efter det du har berättat för mig så kan jag bara hoppas att det blir så bra som du vill att det ska bli och att det är det här du vill. Ska jag va ärlig har jag hoppats på det här ett bra tag nu då jag känner att du är värd det och dessutom har det nog varit lite på gång även om du kanske inte vågat erkänna det alla gånger. Men du vet att jag vill dig all lycka och jag hoppas det här får dig att nå den känslan. Jag har varit där och vet att det är helt underbart. Och precis som jag sa till dig är det så stort att uppnå den känslan då man flyger genom tillvaron, mil över alla problem och känner hur levande man faktiskt är. Jag vet inte hur det har hunnit bli eller hur det kommer bli men jag hoppas det blir bra. Du tackar mig för hjälpen broder men om sanningen ska fram så är det ömsesidigt. Du hjälper mig mer än vad du tror bara genom att finnas där som någon att prata med. Inte frö att jag direkt har något emotionellt problem nu utan för att det är så skönt att snacka ur sig om allt. Och det sista jag har att säga till dig nu (förutom att du kanske måste börja träna upp snabbheten i ätandet) är att du är värd det bästa. Jag menar det verkligen. Om det här är det bästa för dig, så är jag otroligt glad för din skull!
Men nog om Flemman. Han var värd dessa rader men om jag fortsätter jag på samma sätt för länge så tappar den här bloggen sitt signum att alltid flika in lite sarkastiska kommentarer om honom. Så jag övergår istället till nåt annat. Så vad ska vi ta. Bajen? Ja varför inte...
Säsongen närmar sig sin start och det är ju faktiskt bara två månader till premiären i nån skog i hålan utanför baksidans huvudstad. Abstinesen kryper som vanligt under skinnet även om det faktistk inte slagit sig till ro helt och hållet än. Men man känner ju att man mer och mer börjar titta efter nyheter och uppdateringar inom truppen och runt laget på olika hemsidor och det var ett tag sen som man va så insatt i den ständigt lika galna delen av fotbollsåret som fått namnet Silly Season. Och i år är den för oss bajares del ännu mera "Silly" än vanlit och som ni alla har förstått så stavas anledningen kort och gott Rami Shaaban. Jag kan inte minnas nån mer utdragen förhandling om en spelare. Och det skrivs ju det ena och det andra i alla tidningar och man börjar ju skratta nästan över alla smått idiotiska utspel från de olika tidningarna och hemsidorna. Ena sekunden "avsöjar" Aftonbladet att han är klar för Bajen och i nästa sekund klickar man sig in på Fotbollskanalen där nån slipsnisse till sälklubbare uttalaar sig om att affären långt ifrån är klar. Kvarten senare är Bajen enligt Eurosport på jakt efter andra målvakter och innan en timme har passerat har Expressen meddelat att Fredrikstad höjt budet och att Henke Larsson fortsätter att plåga oss ett år till. Eller ja okej, förlåt att jag nämde det sista. Men poängen är att det här med Silly Season nästan är för mycket rykten och för lite sanning. Och då menar jag mer än vanligt.
Taxi Tebrand har blivit ett ganska uttjatat begrepp i min hjärna de senaste veckorna då jag har fått skjutsa runt personer hit och personer dit. Egentligen är det rätt kul att göra det men ibland undrar man om man egentligen bara blir utnyttjad. Jag har i och för sig svårt att säga nej och egentligen är det ju inte jobbigt att plocka upp någon på vägen till nånting. Men ibland känns det som att så länge man har bilen så duger det men annars inte.
Men själva körandet har jag inget problem med. Tvärtom tycker jag fortfarande att det är sjukt kul att köra oavsett vart jag ska och trots att bensinpengarna ibland nästan ruinerar mig så har det blivit en del spontana åkturer den senaste tiden. Två kvällar i rad förra veckan så blev det spontant att jagå åkte till stan och utforskade lite. Det va nåt nytt nu när man fått körkort att man kan se stan genom bilen också. Man hinner ju med mycket mer och man behöver ju inte trötta ut sig genom att knata. Dessutom är det rätt skönt att man lär sig hitta bilvägarna både till och i stan. Det är inte helt fel.
Och i söndags så skulle vi dra och käka nånstans och tänkte då dra till Mammas men eftersom det var mer eller mindre proppat med folk därinne så gled vi vidare. Och innan vi visste ordet av det så hade vi plöjt igenom hela Sollentuna och befann oss på gränsen till Mordor, det som i folkmun kallas Solna Stad. Där bestämde vi oss för en liten måltid och Max var stället som skulle stilla vår hunger. Det va ju rätt trevligt det också. Och vi vet ju att den där tjejen som jobbade där ville ha oss. Eller hur Crille? Haha!
Sen gled vi vidare mot stan efter en del turer hit och dit hamnade vi i Sickla där vi tog en avstickare till Willys. Det stället är fortfarande mystiskt på nåt sätt då det är ett stort köpkvarter men det ser ut som ett nerlagt industrisamhälle. Men deras Coca-Cola var lika god som överallt annars så vi klagade inte. Vi drog oss istället in till lite mer centrala delar och jag tror vi faktiskt åkte genom alla stadsdelar, inklusive det mörkaste delarna av Djurgårn. Bara det en hemsk tanke att befinna sig i bakom båda fiendernas linjer under en och samma kväll. Men vi överlevde ju i alla fall. Tur det.
Annars kan jag ju inte undvika att prata om det som de senaste två veckor nästan slukat upp all min lediga tid och nästan all den tid jag i vanliga fall använder till sömn. Det jag pratar om är One Tree Hill och innan ni börjar gagga om att serien är dålig och inte speciellt ny så lugna er. Jag vet att den inte är ny men jag har prioriterat en hel del andra serier men eftersom Tobbe tjatade på mig så gav jag det en chans för sisådär 12 dagar sen. Sen dess har jag sett 61 avsnitt så ni förstår kanske att jag är mer eller mindre fast i skiten.
Men det är värt varenda sekund för serien är verkligen sjukt bra. Jag har ändå sett en hel del sjukt bra serier i mina dar. För att nämna exempel säger jag O.C, Heroes och framförallt Prison Break. Men OTH slår sig nog in där uppe också för jävlar vad beroende man blir av den här serien. Dessutom så påverkar den faktiskt en jävligt mycket. De säger så mycket bra saker som gör att man verkligen börjar tänka. Tror också att det är därför som jag fastnat för serien. Och jag har verkligen börjat tänka efter hur man är som person och om man på något sätt kunde göra det bättre. Avsnitt sexton på säsong tre är kanske det starkaste avsnittet jag sett hittils. Och på ett ganska tragiskt sätt får det en att tänka på hur verkligheten faktiskt ser ut. Jag orkar inte förklara vad som händer för har ni inte sett det är det svårt att förstå det. Men om ni ser det så förstår ni vad jag menar. Man undrar om det kan hända samma sak i den verklighet jag lever i och i den värld jag spenderar den mesta tiden av mitt liv. Förövrigt så är typ alla tjejer snygga i den där serien så bara det är en anledning till att kolla vidare. Så självklart rekommenderar jag den även om det inte direkt va idag den hade premiär.
Det snackas om en liten tur upp till Romme om en vecka. Det va väl jag och Tobbe som kom med förslaget men vi fick i mina ögon en rätt skön respons så sällskapet är så gott som fixat. Det vi behöver är en bil. Jag trodde först att vi kunde ta "min" lilla Yaris men tydligen ska den in på verkstad den veckan så där blev det en återvändsgränd. Men jag hoppas vi kan få tag i en bil på nåt annat sätt för jag är faktiskt riktigt taggad på att susa ner för backarna på ett par välpreparerade skidor. Det va ju två år sen sist jag åkte skidor så det känns som att det börjar bli dags igen. Och vi vet ju alla som var där hur kul det va förra gången. En av dessa oförglömliga dagar med Rubban. Haha!
Eftersom det gått två veckor så har jag väl en del saker jag kan prata om som inte direkt är någon nyhet men som ändå kan va lite kul att lägga ut på bloggen. Som när vi samlade ihop ett gäng och drog på krogen för att på nåt sätt fira Usmans intåg i vuxenlivet. Jag bjöd in grabbarna till mitt inte så välstädade rum (som dessutom är typ tre grader värre nu) för lite grundning och vid åttatiden stormade Linkan, Martan, Sebban och Flemman in med buller och bång. Det blev musik för hela slanten och jag tror Linkan kände sig lite bortkommen när vi andra för full hals skrålade med i låten som kännetecknar en hel resa: Drop planer, avtaler... Okej ni vet vad jag menar.
Efter lite klassiker och lagom mycket alkohol drog vi oss ner genom Bauers lärvälling till sluttning och jag vet inte om det var leran på marken eller promillen i blodet som gjorde att Martin hasade i backen två gånger men det va definitivt roligt. Vi mötte även en hund som helt ärligt va lika stor som Linus. Eller så va det Linus som va lika liten som hunden. Det beror liksom på hur man ser det. Men oavsett så tog vi plats på tåget och föga förvånande stöter man direkt på Mackan som fortsätter förfölja mig på mina resor på helgerna. Men det är alltid trevligt med gott sällskap och Usman och Natta och en hel del annat roligt folk stormade in i Sollentuna och kacklet i vagnen steg till ljudnivåer som pensionärerna skulle sätta brandmyndigheten efter. Eller i alla fall nåt som skulle tysta oss. Inte för att det troligtvis skulle hjälpa och sanningen var den att vi hade roligt. Och dessutom tvivlar jag på att 65+:arna befann sig på det tåget. Hallå, det va ju liksom mörkt ute, Gud vet vad som rör sig ute då. Haha!
Vi kom iaf fram och begav oss till Club Toxic, Eller ja Hirschenkeller om man ska va rolig. Vilket jag gillar att vara. Men i alla fall så va det en bit kö men vi låtsades ju vara VIP och gled fram till vakterna direkt. Men eftersom ingen av oss hade fått det gulliga lilla sms:et som förkunnade att vi stod på gästlistan och därmed fått gratis inträde så brydde vi oss inte om att försöka störa den stackars uniformbärande säkerheten. Men vi lyckades på något snyggt sätt glida in i kön längst fram och slapp alltså helt enkelt köa. Det va ju skönt det trots att vi fick betala en hel hundring för att komma in i värmen.
Men väl inne blev det lite köande till baren men strax därefter stod jag ändå med en bira i handen och vi började alla glida ner längs trappan för att inta dansgolvet. Ska väl inte redogöra så jättemycket om vad som hände därnere av den enkla anledningen att det inte hände så där värst mycket. Sebbe får väl klassas som kvällens diva när han står och dansar med tre rätt snygga tjejer men inte alls låter en få vad med i sällskapet. Han skulle bestämt ha alla för sig själv. Men vi hade det trevligt ändå.
Men efter ett tag som jag tyckte kändes som ingenting hade Flemman tappat orken och Martin som hade jobbat hela morgonen va inne på samma spår. Så dom drog med Sebbe hemåt medan vi KBN:are stannade kvar och hedrade vår klassiska mentorsgrupp. Öh? Vi tog en hel del pauser från det (vilda?) dansandet och Usman fick öva raggningsrepliker. Den ena sämre än den andra. Den som nog ändå tar priset är när han frågade en tjej var hennes halsband va ifrån. Hon svarade Gina Tricot och han började genast gagga om liknelsen mellans hans "K" på halsbandet. Usman, jag säger bara att du måste höja ribban lite. Och då menar jag inte i dubbel bemärkelse.
Men kvällen tog slut även för oss och trots att jag tvingades ta den där smått förbannade 592:an så kom jag hem rätt så snabbt. Och det va ju allt tack vare Kihlman och hans vita Nissan. Istället för att behöva gå från Vilunda ringde jag honom och jag hann knappt gå av bussen föränn han sladdade in framför mig och sen skjutsa hem mig. Det är sånt man har vänner till. Att ställa upp för kompisar i nöd. Och så hemskt hade det väl inte vart att få gå hem men självklart är det skönare att få skjuts.
Men som vanligt med dessa grabbar en sjukt najjs kväll och som vanligt säger jag att det här måste vi göra om snart. I alla fall om jag får bestämma!
Den helgen fick vi förövrigt finbesök från Påarp då miss Svensson anlände och förgyllde Väsby under en helg. Jag hann tyvärr inte träffa henne så mycket mer än under några timmar innan utgången på lördagen men det räckte i alla fall för att inse att jag inte vill förlora kontakten med Skåne. Varken med henne eller dom andra. Tyckte det va riktigt najjs att träffa henne igen och jag hoppas jag kan dra med Crille ner snart och träffa alla. Påsklovet kanske inte är en sån dum idé. Vi får se helt enkelt men klart är iaf att det är sköna männsikor därnere och vänskapen är värd att ta vara på.
Finns det något mer att prata om eller är det dags att börja dra ner på tempot och kanske dra till med en avslutning. Som jag ser det just nu är det ingen dum idé och skulle jag komma på nåt är det ju bara att klicka upp ett nytt inlägg. Så svårt är det inte.
Men förutom att delge er detaljer från lite händelser den senaste tiden vill jag med det här inlägget säga några saker:
- Lyssna alltid till din inre röst och tveka aldrig att berätta vad du känner, Kanske blir det fel men då vet du i alla fall att du försökte. Och blir det rätt ångrar du dig aldrig.
- Lyssna aldrig på rykten under tiden November - Mars. I 95% fallen är de falska
- Akta er för Sickla Köpkvarter en sen vardagkväll. Dyster är bara förnamnet
- Har ni ont om tid? Kolla du inte på OTH. Tro mig!
- Norska låtar fastnar, och då försvinner dom aldrig...
- Ta för dig på dansgolvet. Om nu inte Sebbe är med...
- Hata Skåne, Eller älska Helsingborg. Resten kan ni skippa.
- Låt inte Usman ragga, Det förstör era egna chanser att lyckas den kvällen
- Glöm inte kommentera!
PEACE!
Det finns bara en serie som betyder nånting. Som du kanske har märkt är den så mkt mer än bara en ungdomsserie. Det finns alltid ett budskap, någonting djupt som berör, som får en att tänka efter. Haha du vet att ja alltid blir känsosam när ja kollar, och förhoppningsvis kanske du har förstått lite varför nu :)
Sköt om dig!
grymt skrivet , speciellt de där raderna till flemman , jätte fint brorsan och så jävla rätt :)
vet vem jag ska kontakta om jag behöver prata med någon , och om du vill lära dig fina raggningsrepliker så finns ju jag :D
nytt inlägg också om du har lust att läsa :)
Är P-A död ?
Haha ja bangar aldrig på en dubbelbemärkelse även om de e en som inte är en :)
Asså jag blir så sjukt varm inombords när jag läser vad du skrivit Jesper. Och det beror inte på att jag satt på mig för mycket kläder eller nåt, utan jag blir fan riktigt lycklig när jag tänker på vilken otrolig jävla tur jag har som fått lära känna dig såpass bra. Att veta att man alltid kan prata med dig om vad som helst, och att veta att du aldrig dömer en och att du alltid har ett bra svar på allt... Det är som att du redan levt livet flera gånger om och därför har stenkoll på precis allt, hur allting fungerar. Utan dig har jag ingen aning vad jag skulle ta mig till, jag skulle antagligen vara ett mentalt vrak vid det här laget ;) Ibland får jag nästan lite dåligt samvete att jag bara kommer med mina egna "problem", att det är bara jag som verkar behöva stöd. Men tveka aldrig att komma till mig å prata om du behöver ett liknande snack, för så mycket som du hjälpt mig så känner jag att jag verkligen vill ge något tillbaka. :) Jesper, du är fan kungen.
den tjejen ville ha oss jerre och jag fattar fortfarande inte varför vi inte haffade ? haha ;)