Jerre

Det finns många anledningar till att jag fortsätter skriva i den här bloggen. Som jag sagt så många gånger är givetvis en anledning att det är så skönt att kunna skriva av sig allt man sitter inne med. Bloggen fungerar ofta som det bästa bollplanket att bara bolla sina tankar emot och jag tror att det är den största anledningen till att glöden för mitt skrivande fortfarande lyser starkt. En annan anledning är jag fått så otroligt bra respons på bloggen från alla möjliga håll. Mina vänner som läser gillar den även om dom kanske inte alltid vågar erkänna det. Jag vet att båda päronen gillar att följa mitt liv och det som händer med och runt omkring mig och nu på senare tid har jag upptäckt att mina gamla lärare har suttit och smygläst bloggen.

Jag har länge undrat varför min blogg är så uppskattad. Jag har aldrig direkt haft Svenska och då mest av allt uppsatser som mitt starkaste ämne men ändå får jag ofta höra att jag skriver så bra och att det är alltid är kul att läsa. Och jag har tänkt mycket på varför jag i så fall kan skriva så att det berör. Och kanske hittade jag svaret när jag en kväll likt alla andra inte gjorde mycket annat än att surfa runt på internet i jakt efter nåt att förgylla tillvaron med. Jag hamnade av någon anledning på en sida där man samlade texter till kärlekslåtar och det fanns även en del så kallade "Love Quotes". Så jag började bläddra igenom och efter ett tag fastnade jag för ett citat som jag på något sätt kan känna stämmer så perfekt.

True poets don't write their thoughts with a pen...
They release the ink that flows from within their heart.

Jag vill inte på något sätt höja upp min blogg eller mitt skrivande till skyarna men när jag läser igenom mina inlägg jag skrivit under de senaste två åren så förstår jag att dom bästa texterna jag skrivit är texter som jag hämtat direkt från mitt hjärta. Sen spelar det mindre roll vad det handlar om. Att skriva med fingrarna kan de flesta göra men att förmedla ditt hjärtas tankar är betydligt mer komplicerat och jag säger inte på något sätt att jag bemästrar det. Men dom gångerna jag tillåter mig själv att öppna upp mitt hjärta och släppa lös det som finns därinne. Det är först då jag känner att jag åstadkommit nåt. Och ni som förstår vad jag menar, förstår också att det här handlar om allt här i livet. Ditt hjärta är det som håller dig vid liv och som får dig att fungera. Men det är det som finns inuti som faktiskt gör skillnad. Det är åtmindstonde vad jag tror på och oavsett vad som händer i livet så vill jag fortsätta tro på det.

Ni märker ju klart och tydligt att jag är lite sentimental just nu och jag tänker inte ljuga för någon och säga att så inte är fallet. Men jag satt och kollade på One Tree Hill och det fick mig att inse en hel del saker. Dessutom så träffade en del saker mig rakt i hjärtat. Det handlade om säsongsavslutningen på den fjärde säsongen och det första avsnittet på säsongen därefter. Jag tänker inte spoila något för er som inte hunnit så långt men för er som sett det kanske kan förstå vad jag menar efter att ni läst det jag ska skriva om, det jag faktiskt velat skriva om ända sen jag började det här inlägget.

Skolan är snart slut, och då menar jag inte att man snart kan hälsa välkommen till ännu en svensk sommar för att sedan fasa över ännu ett år fyllt med läxor, prov och annat jobbigt som hör skolan till. Utan nu är det på allvar. Det som egentligen varit allt under två tredjedelar av ens liv är påväg att ta slut och dörrarna till livet öppnas upp på vid gavel. Kvar står jag och letar efter någonting som kan få mig att känna mig säker på hur jag känner inför det här slutet.

Jag vet inte hur många gånger man under sin skoltid pratat om hur skönt det ska bli när skolan är över och givetvis känner jag fortfarande så. I alla fall en del av mig. På samma sätt skrämmer det skiten ur mig rent ut sagt eftersom det är slutet på något man så länge funnit gemenskap, kärlek, trygghet och kunskap i. Det har självklart varit tufft och många gånger har det känts hopplöst men jag kan inte hjälpa att jag känner vemod inför studenten, och ska jag va ärlig tror jag att många med mig känner samma sak.

Men efter att jag sett de där avsnitten av One Tree Hill ikväll så ville jag skriva ner det som i grunden gör att jag känner så här. Det handlar naturligtvis om mina vänner. Jag tror att det har en väldigt stor del i varför jag känner mig så osäker på framtiden. Vem vet vad som kommer hända de närmaste åren. Vad händer med alla ens vänner och vad kommer hända med en själv? Man kan sitta här och lova varandra att ingenting kommer att förändras men gör man det kommer man att vakna upp en dag och inse att man har fel. Allting kommer att förändras. Men det är upp till var och en att bestämma på vilket sätt.

Så för att äntligen komma till det som det här ska handla om (Jag vet att det måste ha varit den mest utdragna inledningen någonsin) så vill jag att innan jag tar studenten, innan jag kastar mig ut i med livets vingar och låter förändringens vindar svepa tag i mig och föra mig framåt i livet stanna upp och faktiskt memorera det som finns just nu. Jag tror att jag alltid kommer att vara glad att jag började blogga för att jag senare i livet kan öppna upp den igen och se hur mitt liv såg ut de sista åren på gymnasiet och allt som hände runt omkring mig. På samma sätt vill jag bevara mina vänner. Jag hoppas att dom vänner jag har nu finns med mig under livets lopp och helst tills att jag försvinner helt men oavsett hur det blir så vill jag ha minnet kvar över vad dom betydde för mig nu, under sista skolårets sista andetag. För nånstans inom mig tror jag att det kan hjälpa mig när jag i livet hamnar i illusionen att allt är hopplöst. Kan jag då få minnas mina vänner som dom precis vid ett ögonblick så kanske jag finner nytt hopp och ny styrka. Det är i alla fall syftet med det hela så för er som inte har fattat det än så kommer det en liten text om er som betyder något, er som finns där för mig. er som jag varje dag kan se på och förstå att ni är mina vänner. Och om vi någon gång förlorar varandra kan detta i alla fall leva som ett bevis på hur det än gång var...

Christian Patsouras

Jag tänker aldrig rangordna mina vänner oavsett vad som händer för alla betyder något på sitt egna lilla sätt. Men finns det någon som reser sig ovanför det så är det du. Så egentligen skulle jag inte kalla dig min vän, Jag skulle kalla dig min bror. För det är vad du betyder för mig. Vi har känt varandra sen vi var små och det har hänt mycket sen dess. Det har funnits tider då vi praktiskt taget levt ihop och på samma sätt har det funnits tider då vi knappt pratat med varandra. Men oavsett vad som hänt har vi alltid hittat tillbaka till varandra och jag har alltid känt att det kommer alltid va så. Oavsett vad som händer med oss och våra liv så ser inom mig att vi kommer alltid ha varandra. Bröder håller ihop oavsett vad och jag både tror och hoppas att vi klarar det också. Förutom det vill jag säga att det finns ingen som förstår mig bättre än du och det finns ingen som jag har så roligt med som du. Jag hoppas att du alltid finns där för mig för jag lovar att jag aldrig ska lämna dig. När det blåser som hårdast, vänd dig om så står jag där, ALLTID!

Niklas Kihlman

Mr. Bonde. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Men vi har ju också känt varandra sen en bra tid tillbaka och från början så kändes det som att det bara va genom skolan vi va vänner. Det låter kanske lite fel när jag säger det men det kändes som att vi aldrig var mer än skolkamrater, om så jävla bra av den sorten. Jag trodde helt ärligt att när vi gått ut nian så skulle vår vänskap, kanske inte dö ut, men i alla fall blekna. Men någonting hände och jag fick ett hopp om vår vänskap. Mycket av det skedde ju genom att vi började gå på matcher ihop men ju längre tid som gått så har jag insett att du faktiskt betyder mycket mer än så. Och det senaste åren har jag verkligen känt att din vänskap är otroligt värdefull, mer än jag nånsin trodde att den skulle göra. Jag hoppas du inte tar nåt jag skriver på fel sätt för du har alltid varit en skön person som jag gillat att umgås med. Men det är först dom senaste åren du skrivit in dig i mitt hjärta som en vän jag alltid vill behålla.

Tobias Eriksson

Först ut från det omtalade Black Snappers och också först ut av mina "nya" vänner. Vänskap är ofta nåt som växer fram och blir starkare med åren. Det tar oftast lång tid att bygga upp en så pass stark vänskap att den blir oförstörbar. Men trots det så ser jag på dig och tror att vi redan nått dit. Vi har känt varandra i snart tre år men det känns som en mycket längre tid. För under den här tiden har du lärt mig mycket, kanske mer än vad du nånsin kommer förstå. Och allt detta genom att inte vara någon annan person än dig själv. Och är det någonting som jag finner hos dig som gör dig så unik så är ditt sätt att alltid vara dig själv. Jag har alltid sett på dig och sett styrka och mod. Jag vet inte om du ser dig själv men du får mig faktiskt att känna mig starkare av just den anledningen. Som ett exempel på det kan jag ta upp dom gångerna du mer eller mindre skällt ut mig för saker jag gjort som du anser vara fel. Jag kanske försöker tjafsa emot eller komma med någon dum bortförklaring men inom mig förstår jag att du gör det för att du är min vän och jag beundrar dig starkt för att du vågar säga ifrån. Det gör dig unik på många sätt och jag hoppas du fortsätter att vara den du är. Jag tror på dig, du kommer lyckas här i livet. Och gör du inte det finns jag här för dig. Vi kan ju alltid kolla igenom gamla OTH-avsnitt, eller hur ?

Camilla Rosén

Du kanske trodde att jag skulle glömma dig. Eller så kanske du rentav inbillar dig att jag inte bryr mig om dig så mycket att du skulle hamna här? Jag vet inte vad du tror men jag kan i alla fall säga att jag vet att du betyder otroligt mycket för mig. Vi har lite av ett förflutet tillsammans men det är inte det det handlar om. Istället tycker jag det handlar om dom personer vi är och troligtvis alltid kommer att vara. Jag minns att vi snacka nån gång om hur mycket folk har förändrats och vi tyckte att de personer vi var i nian va helt främmande idag. När jag tittar på oss så kan jag hålla med men någonstans under ytan finns det nåt som alltid kommer vara samma och det tror jag är vår vänskap. Under ett år så pratade vi knappt alls och vi visste knappt om varandras liv men på något sätt hittade vi tillbaka igen och nu känns det lika bra som innan, om inte bättre. Jag tycker du är en fantastisk person. Du är stark, snäll och helt och hållet unik. Det bästa med dig är att du alltid hittar din egen väg och du svävar aldrig iväg från den personen du är. Jag ser det i dig varje gång jag pratar med dig eller umgås med dig och det är också därför jag gillar dig så mycket. Vi har pratat mycket om vad vi är för varandra och oavsett var det är så kommer det nog inte ändras. Och ska jag va ärlig så vill jag inte det för jag trivs med att ha dig i mitt liv och jag hoppas att det fortsätter så.

Anders Flemström 

Flemman, Flemman, Flemman. Oj oj oj. Va ska man säga om den här grabben. Finns det någon som äter långsammare än honom? Nej förlåt Flemman. Bad Timing. För en gång skull ska jag låta det här handla om något djupare och i mina ögon viktigare än mat. För jag hoppas du förstår att du är mer för mig än lunchkamrat i skolan eller en bajenvän att ha med på matcher. Det skrämmer mig faktiskt fortfarande lite hur du kom in i mitt liv och blev min vän. Jag kände dig inte ens och helt plötsligt så var du bara där och jag kände att jag hittat en helt underbar vän. Sen dess har den känslan bara växt. För du gör varje dag i ditt sällskap till något att minnas, oavsett vad du gör och dessutom är du en otroligt bra vän på många sätt, inte minst för ditt sätt att alltid sätta andra framför dig själv. Jag har många gånger skällt på dig för att du lyfter fram andra när du själv gjort någonting bra men jag har förstått att det är bara den du är. Du håller dina vänner högt och försöker alltid se till att dom är lyckliga. Sen vad det handlar om spelar mindre roll. Du är en utmärkt lyssnare och vad du än tror så är du en bra rådgivare. Dina egenskaper hjälper mig ofta att hitta svar utan att du kanske inte vet det själv. Jag vet i alla fall att med dig vid min sida växer jag som bajare, som människa, och allra mest som vän.

Ludde Zetterman

Jag tror folk har tröttnat på att jag alltid berättar för dom hur mäktig du är eller hur jävla bäst du är men faktum är att jag skulle ljuga om jag inte sa det. Hur länge har vi egentligen varit vänner? Två år?. Det är rätt sjukt egentligen med tanke på att jag vetat om dig sen jag va typ 6. Men det jag ville säga var att du är så jävla speciell. Och det som gör dig till en så bra vän är att med dig är allt så enkelt. Vi behöver inte umgås hela tiden. Det finns aldrig några krav och det gör aldrig något om man har andra planer. Och sen när vi väl träffas och umgås så har vi alltid det jävla roligt tillsammans. De senaste årens oförglömliga uppesittarkvällar är ett starkt bevis på det och faktum är att jag är otroligt glad över att vi faktiskt blivit mer än bara bekanta. Xpertelvan gjorde det möjligt, det vet vi alla om. Men sen dess har det hänt mycket och varenda stund har varit precis så mäktig som jag alltid beskrivit dig. Och som du en gång sa till mig. Du är en sann man!

Thomaz Andersson

Tjompis din lilla rackare, Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag inte kan eller inte orkat i telefon men det är ungefär lika många gånger som du har ringt. Jag hoppas att du förstår att jag är ledsen för det. För du är en jävligt bra vän och jag vet att du försöker finnas där för mig. Jag är glad över att jag har dig men jag vet att jag visar det alltför sällan. Men jag känner alltid att det ger mig nåt när vi umgås, som när vi av någon anledning va på bio ute i ett ödelagt Sickla eller alla gånger vi suttit i ditt rum och kollat film. Vi borde göra det oftare, det borde vi absolut och jag vet att det är mitt fel att det blivit för sällan. Jag hoppas vi kan ändra på det för din vänskap betyder mycket

Martin Stockeld

Jag tänkte först skriva Stockled mest av gammal vana men det kändes lite fel att göra det när jag ska skriva varför du är min vän. Det kändes aningen opassande. För faktum är att jag kallar dig vän av många anledningar. Många av dom anledningarna har jag redan skrivit om andra personer, som att du betyder mycket och att jag hoppas att vår vänskap håller länge, länge. Men det som skiljer dig från dom andra personerna är ditt sätt att få mig att alltid ha kul. Jag kan inte minnas nåt tillfälle med dig där jag inte har haft roligt. Våra sjuka idéer brukar oftast leda till skrattsalvor och har inte våra mer eller mindre galna upptåg de senaste tre åren varit rätt så minnesvärda? Jag menar i alla fall på att med dig blir min vardag så mycket roligare och jag är glad över att jag fått spendera så mycket tid med dig. Och det lär ju bli mer med tanke på sommarens äventyr. Vi kommer ha sjukt kul tillsammans oavsett om vi hamnar på en solig strand i Bulgarien eller på en lömsk bakgård i Skopje, Lita på det!

Linus Pettersson 

Haha Blossom, Dags för din tid i rampljuset. Om jag tittar tillbaka och försöker minnas hur det hela började så tror jag att starten på vår vänskap inleddes under våra musiktimmar i ettan. Jag minns hur vi satt och slog på varandra för att vi inte visste hur vi skulle prata med varandra. Det va i alla fall vad jag kände för jag vet inte vad det va som gjorde det men det kändes tidigt som att vi skulle bli vänner. Det bara va så helt enkelt. Den så kallade hatkärleken som fanns mellan oss i ettan lever i högsta grad kvar idag. Det vet vi båda två om. Men du är och kommer alltid va min vän och varken KBN, eller jag, skulle va någonting utan Blossom!

Joakim Bergström

En av mina äldsta vänner är du allt och vi vet båda två att vi gått igenom en hel del. Hur många gånger höll vi sams av dom gångerna vi träffades när vi var mindre? Jag förstår att dom tyckte vi va rätt jobbiga. Jag har förstått nu att vi va rätt galna. Men oavsett så växte vi ifrån det iaf och lyckades stanna som vänner även utan alla bråk. Om man ska va ärlig så vart vi till och med riktigt bra vänner. Och det håller i sig än idag och jag tror att det kommer hålla mycket länge till. Tiden rullar på och vi har idag inte samma umgängen och långt ifrån samma intressen. Men trots det kan vi när vi träffas ändå umgås precis som vi alltid har gjort. Jag uppskattar det väldigt mycket ska du veta. Att det inte spelar nån roll vad som händer med oss. När vi träffas så är det du och jag som det alltid har varit. Precis så som det alltid ska vara.

Patrik Kvistrum

Eller ska jag kalla dig Hans Löfberg? Jag tror nog vi är dom enda som faktiskt förstår vad det betyder men vi båda vet att det är en stor anledning till att vi blev bra vänner. Historietimmarna med Karin Larsson i ettan är en annan anledning. Och faktum är att det som fört oss samman till vår vänskap är inget annat än humorn. Vi har alltid haft saker att skratta åt, många gånger saker som ingen annan förstått sig på och det har gjort vår vänskap speciell. Givetvis kryddar du den vänskapen med din lojalitet och din ärlighet och du är en vän jag alltid litar på, i vått och torrt. Du får faktiskt många saker att kännas mycket enklare och du gör de definitivt roligare. Sen kan man ju inte låta bli att häpnas över alla dina citat du sipprar ur dig. Det är helt enkelt magiskt. Men jag hoppas vi fortsätter skratta åt samma saker och att vi fortsätter finnas där för varandra och nån dag kanske de inser att en tredje säsong av Riket inte skulle vara en sån dum idé trots allt.

Victor Eriksson

Medlem i Boysen är du definitivt och du är lika hårt inristad i min sten med vänskap. Jag skulle ljuga om jag sa att vår relation nånsin varit speciellt djup. Men kanske är det nästan bättre att det inte är så. För varje gång vi umgås eller träffas så hittar vi saker att förgylla dom stunderna med. Det kan va att skratta åt helt meningslösa grejer eller att prata om idéer ingen annan ens skulle tänka på. Vi behöver inte prata om känslor eller förstå allt hos varandra för att vara dom vänner vi är. Jag känner i alla fall att jag kan släppa loss ordentligt i ditt sällskap och så länge det är så spelar inget annat nån roll. Men tillvaron skulle vara aningen dyster om du inte fanns där.

Usman Qureshi

Tro inte för en sekund att jag skulle glömma dig brorsan. Du vet att du har en given plats i mitt hjärta. Jag tror att anledningen till att tagit den platsen är att du överaskat mig. Du är nog en av de mest underskattade av alla mina vänner. Jag tror att man lätt inbillar sig att du är en slacker och en player som tar livet med en klackspark och lever därefter. Men du har under de här tre åren visat att du är så mycket mer än det. Det finns någonting i dig som gör dig till en underbar människa. Jag har sett det och jag vet att många andra gjort samma sak. Din lojalitet till dina vänner lyser starkt och ditt sätt att vara på förgyller alltid tillvaron. Du får mig att se ljuset i det mest kolsvarta mörker och du får mig att se det goda med livet när allt känns hopplöst. Och förutom det är du en helt makalös individ. Du sticker till London till hösten och jag tror att du hittar din väg genom livet. Men jag hoppas att du vet att jag finns alltid här för dig, KBN forever, right ?

Anton Lindau

Jag tror att jag skulle kunna säga ungefär samma sak om di som jag kunde om Victor. Skillnaden är väl isf att vi har varit mycket bättre vänner än vad vi kanske är idag. Jag tycker faktiskt det är lite synd för jag har alltid gillat dig. Du har alltid varit lite speciell på gott eller ont men du har alltid varit den du är och jag gillar dig för det. Som jag skrev om dig i nåt inlägg så är du finurlig och med det menar jag att du hittar små detaljer som gör det kul att vara med dig, små små saker som gör att man vill umgås med dig. Det är din styrka. Det är också därför som jag vill ha dig kvar som min vän.
 
Sebastian Svensson

Från början va det bara Snappers, Sen blev det Snappers och Bajen men sen har det utvecklats till mycket mer. Jag hade till en början lite svårt att placera dig. Jag visste inte riktigt var jag hade dig. Du är en skön person men ska jag va ärlig tror jag att vi är så pass olika att vi egentligen inte kanske passar som vänner. Men på något sätthar vi ändå  hittat varandras vänskap och jag är glad över det. Jag tänker i första hand på Turkiet där vi hade det jävligt kul tillsammans och sen dess har jag faktiskt förstått att du är en skön, härlig, rolig person som jag definitivt vill fortsätta umgås med.

Markus Fröberg

Precis som med Sebbe så började ju allt med Snappers. Sen är jag rädd att det aldrig blivit mer än så. Visst har vi gått på en del matcher ihop och varit en del på krogen och så tillsammans. Men grejen är den att vi umgåtts alldeles för lite. Jag vet att jag har sagt det förr men vi borde definitivt hitta på mer saker ihop. För visst fan har vi kul när vi är tillsammans. Jag tänker mycket på Helsingborgsmatcherna det senaste året. Dels då vi träffades i Skåneland och dels när vi röjde som fan på Söderstadion. Lägg därtill de flesta stunderna som vi haft med Snappers så förstår vi nog båda att vi har kul ihop. Nu gäller det bara att vi får till dom där tillfällena oftare.

Skånegänget

Anledningen till att ni kommer sist är verkligen inte för att ni är betydelselösa. Anledningen till att ni får stå som en grupp är självklart inte för att ni var och en inte betyder nåt speciellt. Låt oss bara säga att anledningarna till båda är att ni är från Skåne.

Nej men ärligt så känner jag er fortfarande för lite för att jag ska kunna skriva långa stycken om er var och än. Jag skriver fortfarande för att jag hoppas av hela mitt hjärta att vi fortsätter hålla kontakten och fortsätter vara vänner. För ni är en samling underbara människor som de senaste åren givit mig väldigt mycket i form av kärlek och vänskap och jag hoppas ni förstår att jag saknar er riktigt mycket. Tack för att ni finns.

Jag vill ändå ge Josefine ett speciellt liten del av denna text. Du är nog ändå den jag känner bäst därnere och den jag faktiskt kommit närmast (förutom Jenny då men det va inte riktigt på samma sätt). Du har i alla fall visat mig vilken fantastiskt person du är genom att sprida värme och glädje omkring dig. För du lämnar avtryck efter dig, överallt och jag är jätteglad över att ha lärt känna dig. Du hjälpte mig mycket när jag va som mest nere med Jenny och jag vet att jag alltid kan snacka med dig om det är nåt och det är jag evigt tacksam för.

Och Jenny. Du kommer aldrig någonsin sluta betyda något för mig, det hoppas jag att du förstår. Jag tycker verkligen inte om hur det blivit mellan oss och jag hoppas att vi på nåt sätt kan hitta tillbaka. I alla fall till mer än vad vi är nu. Jag kanske bländades av mina känslor för dig men jag minns alltid dig som en som gjorde mig glad och fick mig att känna mig säker på mig själv. Och jag hoppas vi kan bli vänner igen, bättre vänner.

Jag hatar känslan att jag kanske glömt att nämna någon nu. Men jag kan inte komma på någon som jag verkligen vill ha med på den här listan. Är det någon jag glömt så ber jag om ursäkt och rättar til misstaget. Men samtidigt kan jag inte skriva in alla för då tappar det hela sin betydelse. Det är ni som finns på den här listan som ligger mig allra varmast om hjärtat och det är ni om några jag vill ha kvar i mitt liv.

Som jag skrev innan det här så vet jag att oavsett vad som händer i livet så vet jag att jag kan titta tillbaka på mitt sista år i skolan och se hur mina vänner betydde för mig. Jag tror att jag alltid kommer vara glad över att jag skrev det här inlägget. Jag hoppas också att ni förstår att även fast jag försökt skriva från mitt hjärta ikväll, så är ni mer än ett par meningar. Ni är mina vänner. För mig är det allt!

PEACE!