Jerre

Söndagar brukar innebära ångest. Det finns inget positivt med söndagar förutom att man möjligen har den turen ibland att man får sova ut. Men den här söndagen är om möjligt ännu värre. Tittar ni noga på mig så ser ni ett brännande rött "ÅNGEST" i pannan på mig. Varför? Jo jag måste plåga mig igenom 90+3 minuter fotboll från Fredrikskans. Det är aldrig kul att va Bajare på Kalmars gräsliga idrottsplats. Det kommer inte finnas möjlighet att tro på mirakel. Det enda man kan göra är att hoppas på överlevnad. Och faktum är att vi alla måste inse att den här matchen handlar inte om poängen. Det handlar om att hitta en känsla som gör oss starka i dom betydligt mer viktiga matcherna. Jag kanske låter bitter och uppgiven men finns det något som talar för Bajen idag? Även om man brukar säga att när allt talar emot ett lag så talar det istället för det laget. Men sluta försök hitta ljuspunkter. Det är Kalmar borta. Det är 2009. Vakna!

Nej skulle vi svära i kyrkan idag och knipa åt oss en poäng så är det fan ett mirakel. Skulle vi bränna ner kyrkan och vinna så finns det inte längre hopp om en rättvis värld. Då är det en värld full av galenskap. Jag vet att jag kommer sitta där vid halv sex-snåret och se ett 0-3 underläge och ändå ha hoppet kvar. Varför jag har det kan jag inte svara på, det ligger alldeles för djupt inpräntat i Bajen-hjärtat. Men för att redan nu stålsätta sig för alla hemska scenarion som kan utspela sig på Allsvenskan tråkigaste fotbollsplan så försöker jag intala mig att varje rätt slagen passning är positivt i sig. Det enda man kan begära idag är ett enkelt men slagkraftigt uttryck. KÄMPA HAMMARBY!

Nej det är ingen rolig söndag. Jag brände alldeles för mycket pengar på ett krogbesök igår kväll. Var fan är Magaluf när man behöver det? Jag saknar Jenny så sjukt mycket att jag inte ens vill sova för att det är så ensamt. Jag orkar inte ens ta mig till kylen för att hitta nåt att äta. Jag vill bara överleva den här dagen. Den här dagen som bara stavas Ångest.

Nu ska jag lyssna på Kenta i några tiotal minuter. Och det bara för att fylla mig själv med en lustkänsla över livet så få andra saker klarar av att mäta sig med. Jag är inte stark idag men mitt hjärta brinner fortfarande för Bajen, för kärleken och för livet. Så varenda liten ton ska hjälpa mig att bygga ett skal som skärmar av allt det hemska, fruktansvärda som den här dagen vill ge mig. Och någonstans innifrån själen kan jag ännu höra vindarnas sus och höra till de få som kan leva.

KÄMPA HAMMARBY!

Peace!