Jerre

---

VECKANS LISTA!

Veckans Happening: Förfesten som aldrig slutade...
Veckans Bästa: Youtube-häng med Generalen till 4 på morgonen!
Veckans Sämsta: Tipset gick åt helvete!
Veckans Jobbigaste: Tisdagen var ingen bra jobbdag, var allt annat en effektiv.
Veckans Låt: En Helt Ny Värld - Aladdin
Veckans TV/Film: Yes Man
NYHET!!! - Veckans Youtube: Svanen
Veckans Kommentar: "Dom har ju inte alla indiander i kanoten" - Patrik "Mini" Kvistrum 21/2-09
Veckans Hjälte: Ludde "Generalen" Zetterman - HAN ÄR TILLBAKA!
Bubblare: Martin Stockeld & Christian Patsouras

---

Ja denna vecka var sannerligen en mellanvecka med stora mått mätt. Att fem timmars supande en söndagkväll får stå som veckans happening är ju ett ganska bra bevis på det. Men den dåliga sömnen från förra veckan behövdes ju tas ikapp och när jag väl va riktigt på benen igen så var helgen där. Så veckan fram till fredag kan jag nästan nu redan skippa att skriva om för det var egentligen ingenting som stack ut ur mängden. Det skulle väl i så fall vara att vi i tisdags var så otroligt ineffektiva på jobbet. Vi var två, och ibland tre som plockade kolonial och ändå tog det oss tre och en halv timme att plocka klart en pall. Det är faktiskt värdelöst. Jag får ta på mig den.

---

Fredagen då? Jo jag fick ju sluta nästan en timme tidigare för att det var så lungt. Det va verkligen sjukt för det brukar va stora ruscher på fredagar men nu var det knappt en människa i butiken. Alla fick nästan sluta tidigare. Helt sjukt. Men i alla fall så var jag ganska duktigt taggad på att hitta på nåt eftersom jag visste att jag skulle jobba söndag och dessutom öppna så skulle det hända nåt så var det ju fredagen. Nu blev det ju nästan helt tvärtom men det återkommer jag till. Jag drog i alla fall i en massa trådar och försökte hitta någon att hitta på nåt skoj med. Men Niffää va på hockey, Måsen kom jag inte ens ihåg vad han gjorde men han va inte tillgänglig i alla fall. Criffää var väl visserligen på men hade match hyfsat tidigt dagen efter så det skulle bli en lugn kväll för den mannen. Flemman är ju fortfarande down under och Tobbe pustar på nere på macken. Camilla skulle typ träna eller nåt och Tjomp skulle till Täby. Du kan ju ana lite att frustrationen tog över en smula där.

Rastlösheten smög sig bestämt på dessutom så jag valde att nästan i onödan ta och hämta Criffää i Älvsjö. Han hade tydligen stått på mässan hela dan (dessutom klädd som en kondom) med sitt kungliga Rise & Shine så jag fick i uppdrag att hämta honom. På vägen svängde jag förbi jobbet för att plocka min Clearasil från skåpet. Och precis när jag kliver in i omklädningsrummet är Wiktor på väg därifrån. Och grabben bor ju i Älvsjö så du kan ju gissa om han sken upp när jag berättade vart jag var på väg. Snacka om att han hade tur. Han fick skjuts hem och jag fick lite sällskap. Det måste jag säga va mycket trevligt. Diggar den grabben rejält asså, han är ju lätt en av dom som får jobbet att flyta på mycket snabbare, det säger jag er. När jag släppt av honom i Älvsjö märker jag att min mobil stängts av i fickan och när jag sätter på den igen rasar det in sms från Criffää som förtvivlat försökt få tag på mig. Det visade sig då också att han under tiden jag kört nästan gett upp hoppet och snålskjutsat sig själv till Solna. Men eftersom jag ändå lämnade Wiktor så gjorde det inte så värst mycket.

Väl i Solna tog vi oss en liten middag på någon Pizzeria utanför Råsunda. Criffää försökte desperat att hylla de enligt honom gudomliga barkbitarna men jag måste nog säga att jag är tveksam. Men Pizzan var god och satt där den skulle. Dessutom bjöd ju Criffää som tack för att jag hämtade honom så det var ju långt ifrån fel. Efter maten rullade vi hem till Väsby igen och svängde förbi nere på solningen på centralvägen. Vi brände oss själv i en kvart medan vi högt sjöng med i låtarna som dånade ut från högtalarna. Du gör även solarium till roliga ställen att vara på, det säger jag!

Vi gled sen hemåt till 55:an för att mysa lite till någon rulle och försökte få Generalen att komma ner. Han var visserligen upptagen just då med att klunka bira och lösa problem men en stund senare hämtades han ner till berömda Hagvägen och slog sig storstilat ner i soffan. Förutom den korta förfesten förra helgen har man verkligen saknat den majestätiska mannen och hans kommentarer från sittplats. Som på den gamla goda tiden blev det givetvis att vi klev in på Youtube och kollade runt. Criffää hittade ett par magiska klipp med Martin Timell som i alla fall Loffe skrattade åt så han nästan grät. Jag själv fastnade snarare för klippet med Svanen, det som i sin tur fastnat på denna lista. Jag vet egentligen inte varför men jag bara tycker den är fantastisk.

Så småningom satte vi en film i rullning och kvällen till ära blev det Yes Man. Jag var den enda i sällskapet som hade sett den förut men jag uppskattade den lika mycket för det. Jim Carrey har hittat storformen igen och det gillar vi sannerligen. Klippet efter hans vilda Red Bull-natt får nog ses som filmens största behållning. Criffää gled sen hemåt till sängen medan jag och Loff hittade tillbaka till Youtubes oändliga arkiv. Som alltid blir det förr eller senare klipp från diverse läktare runt om i landet, och Loffe har naturligtvis hittat en ny kandidat till "det värsta jag har sett!" Sånt är ju helt enkelt bara magiskt och med Loffe har man aldrig tråkigt. Jag skjutsade hem honom vid fyrasnåret och somnade sen gott.

---

Lördagen skulle ju bli en enda lång fest med tanke på att DVMP rullat på som bara tåget de senare helgerna. Denna gången var förväntningarna skyhöga och hela gänget skulle samlas hos mig. Men det blev egentligen ett ganska stort antiklimax av det hela då Tobbe missade att dyka upp. Dessutom försvann Martin iväg till någon middag på Djurgårn redan efter en kvart. Kvar va visserligen Mini och Criffää och det var ju i alla fall något. Men tipset gick ju inge vidare den här gången. Men vi tappade inte alltför mycket mark i tabellen. Men det va i alla fall sista gången jag spikade Arsenal, det kan jag ju säga er. Avgå alla medpassagerare.

Kvällen stavades lugn kväll så långt ögat kunde nå och jag satt verkligen inställd på att somna hyfsat tidigt. Men Anton fick mig på andra tankar och lagom till att melodifestivalen satte igång satt jag hos Victor med en halvljummen öl i handen. Jag trodde i det läget att jag skulle ångra det valet så otroligt mycket när klockan skulle ringa i söndags. Men faktum är att just då brydde jag mig inte så mycket. Den beprövade klycshan att man lever bara en gång tog över och vips hade jag pressat ner fyra bärs till i magen. Vi såg inte så värst mycket av melodifestivalen och det vi såg var ju helt och hållet mediokert. Ändå fick jag EMD:s ganska menlösa låt på huvudet som förföljde mig i två dagar.

Vi gled i alla fall ner till Fabbens pub och tog in varsin kall och satt och snackade. Tanken var ju att vi skulle kliva över till Nattklubben när den öppnade sen. Men vid tio-snåret när vi försökte sa vakterna att dom skulle öppna senare dena kvällen för att det var så lite folk. Så det blev en omgång till på Puben innan vi försökte igen. Den här gången kom vi in men det var så otroligt glest med folk att vi drog redan efter en öl. La Familgia var nästan mål men där va det stängt så efter några korvar på Sibylla styrde vi stegen mot Runbypuben. Där någonstans sa mitt förnuft ifrån och jag knatade istället hem för att somna, ganska onykter, men skapligt tidigt. Det blev ingen monsterkväll vi kommer snacka om i evigheter. Men jag har alltid trevligt med er boys. Det kan aldrig bli för mycket där inte!

---

Och så har vi då söndagen. Jag hade faktiskt lyckats undvika både kollosal trötthet och baksmälla när jag valsade fram i den nyfallna snön på väg till jobbet i gryningen. Det var ju inte alls särskilt dumt måste jag säga. Jobbet var annars segare än vanligt då vi inte hade något att göra. Och då snackar jag verkligen ingenting alls att syssla med. Jag var ju ändå tvungen att va där eftersom jag hade kassan att tänka på. Men annars var det bara dött.

Och om jag hade tänkt ta det lugnt på lördagen så var det ju inget emot vad jag planerade för helgens sista kväll. Jag hade visserligen tänkt träffa Camilla men när det inte blev av var tanken enbart att mysa ner mig i soffan och kolla någon dålig film ur TV-tablån. Nu blev det ju absolut inte så, såklart, då Måsen från ingenstans meddelar att han vill supa. Så i det läget var det ju bara att ändra inställnig och tagga till. Måsen och den berömda vodkaflaskan klev in någon timme senare och där någonstans försvann väl våran värdighet. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så långt att jag skulle sitta en söndagkväll hemma i min lägenhet men en av mina bästa polare och supa till helt utan vidare planer. Men så blev det och jag ångrar det verkligen inte. Det är lite det här som symboliserar det bästa med vårt umgänge. Vi gör så mycket utanför den klassiska (och väldigt svenska) lådan och gör det oväntade. Sånt gillar jag verkligen skarpt så tack för det initiativet Måsjävel!

Ju mer alkohol som strömmade genom våra kroppar, desto mer spårade kvällen. Någonstans mitt i dimman halkade vi in på ett farligt spår när vi dammade av gamla nostalgiska Disneylåtar via Youtube. Har nog sällan skrålat så mycket i en låt från Aladdin, men det var värt varenda sekund. Pricken över i:t blev senare då vi satte igång Björnbröder på min stora TV. I det läget hade jag hunnit med nästan för många shots av alla möjliga olika sorter. Däribland en fräsande variant av Tequilan som till och med min farsan stämde in med. Ett toabesök slutade i en plötslig sovstund inne på toan medan Måsen ensam satt och kollade klart filmen i soffan. Utan att jag ens märkte det hade han dessutom givit sig av hemåt. Jag vaknade istället någon timme senare och undrade vad som hade hänt. Den stora frågan jag ändå ställer denna sjuka kväll är varför Måsen inte ens försökte ta reda på vad som hade hänt. Istället satt han där för sig själv, säkert väldigt förfriskad av sin Smirnoff och tittade på Björnbröder. Det är nåt som stavas sjukt här alltså. Och har jag sagt att det va en söndagskväll?

Nej den ganska händelsebefriade veckan fick sig ett oplanerat men högst intressant slut. Och ni kan ju säkert räkna ut varför bloggen kom idag istället för igår kväll. Jag tror knappast att det hade blivit nåt vidare läsbart om jag hade försökt mig på det här vid tolvtiden igår. Det va lite för många promille i mitt blod för det, det måste jag erkänna.

Nu väntar i alla fall ytterligare en vecka. Den ser väl ut att kunna bli händelserik den också då vi på fredag ska ut med farsorna och dricka öl. Allt om vem som blev fullast och vilka som överlevde får ni läsa om i nästa inlägg.

PEACE!