Jerre

Veckans Happening: Kryssningen
Veckans Bästa: Det Vita På Mazarinen!
Veckans Sämsta: 4168 missade målchanser mot Doorslammers, ungefär...
Veckans Jobbigaste: Den nästan obefintliga sömnen. Har verkligen inte varit optimalt den här veckan!
Veckans Låt: Russian Privjet - Basshunter
Veckans TV/Film: Sex Drive
Veckans Kommentar: "Den grabben har ju inte alla pommes på tallriken" - Ludde Zetterman 14/2-09
Veckans Hjälte: Niklas Kihlman - Grabben kommer in och hämtar oss klockan halv 7 en tisdag efter vår kryssning. Dessutom får han inte tag på oss innan utan chansar. Om inte det kan kallas en hjälteinsats så vet jag inte vad!
Bubblare: Ludde Zetterman & Christian Patsouras

---

Var inleder man denna vecka någonstans. Måndagen kan man ju i alla fall glömma ganska snabbt eftersom den bara bestod av jobb. Dessutom var den dagen nästan hemsk att jobba då jag inte hade sovit en blund natten innan. Eller jag vet inte om jag somnade någon gång men det kändes som att jag mest låg i någon slags halvsovande dvala. Natten var i alla fall otroligt lång och det är väl ett ganska bra tecken på att man sovit dåligt.

Tisdagen grydde väldigt tidigt för min del då det vankades kryssning. Jag hade visserligen inga större svårigheter att klättra ur sängen innan sex för en sån här ska men jag måste ju erkänna att det kändes lite fel att veta att jag hade fått sovmorgon om jag valt att öppna upp butiken på jobbet. Men sånt får man ta och jag var mest bara taggad. Och Måsen och Tobbe som skulle bli sällskapet detta dygn verkade ganska fräscha denna dag dom också så det kändes skönt.

Hytt 2009, Är inte det ändå ganska ironiskt på något sätt? Det va i alla fall där vi skulle tillbringa många timmar detta dygn och det enda man egentligen kunde klaga på där var väl att det var på däck 2 och alltså under bildäck. Men när det finns hissar kan man ju inte klaga ens på det.

Måsen och jag hade kommit fram till att den bästa starten på den här kryssningen var att knäcka första biran redan innan elva. Farsan tyckte vi skulle köra den redan innan vi passerat grönan men jag pallade inte släpa med mig någon öl på Tunnelbanan bara för den sakens skull.

En öl innan elva blev det i alla fall. Fast någon gång under vår första tur på Taxfreen blev det till en cider men det gjorde ju inte mycket, god var den! Fast lite segdrucken kanske, är inte så van att klunka så tidigt på dagen, och jag är definitivt ingen finne.

Ny tur till shoppingen och nu började vi tömma plånboken. Jag klämde till med lite smått och gott och Martin var inte sen att följa efter. Tobbe knep åt sig en flaska Koskenkorva som tydligen medföljde den otroligt vackra t-shirten han betalade för i kassan (eller det kanske va tvärtom men jag anser i alla fall att T-shirten va det riktiga kapet) och vi klev ner till hytten igen. Tobbe ville testa sin nyligen införskaffade tröja men förutom att det enda han fick tag på var en i storlek small (på Tobbe, skämtar ni med oss?) så var det dessutom en dammodell. Men han fick i alla fall på sig den och vi skrattade loss rätt rejält. Vi var övertygna att det på ryggen skulle stå Koskenkorvas för oss kända men väldigt konstiga slogan, nämligen "Almost the second best vodka in the world". Men mitt under ett ganska vansinnigt skrattanfall från oss alla tre vänder han på sig och en annan text väntade oss med orden "Almost the second best party chick in the world och jag började nästan gråta. Det va nog det mest klockrena på väldigt länge. Så tack Tobbe, för den stunden.

Annars blev det en tupplur en stund på dagen för att komma ikapp lite och det behövdes. Tyvärr var man fortfarande ganska seg efter men det gjorde inte så mycket. Vi tillbringade den mesta tiden därefter i hytten där vi snackade skit och lyssnade på musik. Ytterst trevligt måste jag säga. Och hela tiden hade vi en hink med hela tidne rinnande kallt vatten fylld med välkylda cider- och ölburkar. Klockan tickade framåt kvällstid och vi intog resturangen några trappsteg uppåt i båten.

Maten var riktigt dyr men den satt oväntat bra i magen, jag va ju faktiskt inte så hungrig innan jag slog mig ner vid bordet. Men en grillad hamburgare med ost och bacon sitter ju verkligen aldrig fel och med en öl till är det värt över hundringen. Men det gjorde också att man blev lite småseg efteråt vilket drog ner stämningen en del. Jag lyckades dessutom glömma min mobil och det blev en lite orolig stund innan jag gick tillbaka för att kolla. Tydligen hade servitören letat en bra stund efter mig men hur han kunde leta efter mig har jag ingen aning om. Men det va riktigt skönt att få tillbaka den. Jag pallar inte skriva in en mobil på årets förlustkonto redan.

Vi hittade i alla fall tillbaka till en någorlunda taggad stämning och började gå loss på diverse drycker. Det går väl inte till historien som en av de största suparkvällarna men jag va ändå nöjd. Däremot var det ju sjukt dåligt drag bland det övriga på båten. Men så går det väl när man åker en tisdag morgon då det bara är pensionärer där. Vi satt i alla fall en stund på discot och snackade och lyssnade på okej musik. Men när det bara var typ två fulla finnar nere på dansgolvet som underhöll så fick det räcka för oss. Vi försökte njuta av dansbandet nån våning ner men det var nästan ännu värre. Dansband och det finska språket funkar inte bra ihop i mina ögon. Eller jag vet inte om mycket i musikväg gör det i och för sig, men det här tog nästan priset. Nej vi knatade ner till hytten istället och tog det ganska lugnt där. Tobbe var visserligen ganska taggad men vi övriga var mer inställd på sömn. Och det kanske var lika bra för när klockan väl ringde några timmar senare hade man i alla fall fått i sig lite sömn. Nu ska jag inte påstå att den var tillräcklig, men man ska väl va glad för det lilla.

Det blev en sista shoppingtur och handla det sista innan det var dags att kliva av båten. Redan här förstod jag att det skulle bli ett rent helvete att släpa hem min tunga väska till Väsby men jag försökte tänka på annat och bara kånka på. Vi kämpade oss upp till bussarna men precis innan vi gick på bussen märkte Tobbe att Niffää försökt ringa. Och när vi ringde upp visade det sig att han va i stan på väg för att plocka upp oss. Jag hade ju föreslagit att han kunde göra en hjälteinsats och hämta oss men trodde aldrig att han skulle orka, och krävde det väl inte heller. Men kom gjorde han och dessutom utan att jag kunnat ringa och bekräfta att han skulle komma. Han chansade att åka in och det gör honom till veckans stora hjälte.

Men sammanfattat var det en ganska lugn men långt ifrån värdelös kryssning. Jag hade i alla fall väldans trevlig även om det kanske inte va exakt som den vilda kryssningen i höstas. Men det va ju också en helt annan sak. Och efter några timmar i sängen hemma var jag tillräckligt pigg för att orka jobba. Så jag klagar inte.

---

Snappers spelade sin hundrade match nu i söndags kväll mot Doorslammers. Martin firade det med sin nya rysligt rosa och fina matchtröja från Kappa och vi andra liksom han ville ju fira det med tre poäng. Och visst såg det bra ut. Jag måste nog säga att vi spelade så bra vi verkligen kunde spela men mängder av fina kombinationer och radade upp chanser. Och för en gångs skull höll vi ganska rent bakåt. Men det fanns ett problem och det var målskyttet. Det var något som verkligen glappade denna kväll, inte minst från mina egna fötter. Vi hade mängder med solklara målchanser men vi lyckades inte sätta en enda föränn långt in i matchen och då på ett självmål. Jag själv träffade keepern ett tiotal gånger, väggen minst lika många gånger och som närmast ribban vid ett farligt skott från snäv vinkel. Ett skott vart i alla fall lyckat då den träffade Tobbes högerfot perfekt och styrdes upp i krysset. Det blev också det avgörande målet för trots att Doorslammers reducerade lyckades vi stänga igen och säkra segern. Riktigt skönt måste jag säga. Och precis som Sune sa efter matchen så var det en otroligt bra match och säkert en av de roligaste jag har lirat inomhus, trots min plötsliga men totala oförmåga att göra mål. Så ett stort Grattis till Snappers jubileum som firades med en stor flaska Pommac som festfixare Fröberg plockat med sig.

---

Vad har annars hänt? Jo just det, det vankades ju Club Rosén i fredags och det har man ju fina minnen ifrån. Men nu hade det tydligen blivit för högjutt och störande att lägga festen i Väsby så den flyttades långt bort, ända bort till Årstaberg. Men jag fick ändå med mig Criffää dit. Och efter en stunds relax i ett solarium nere i Väsby klev även den stora generalen in med sina gröna glänsande flaskor öl och höjde stämningen. Vi tog tåget till söder om söder medan Ludde helst ville gå av vid varje station efter Häggvik för att lätta på blåsan. Han lyckades ändå klara sig hela vägen och efter lite irrande hittade vi fram till en liten trång källarlokal där festen redan var i full gång. Eller ja, full gång är väl att överdriva men skönt folk var det där i alla fall så vi slog oss ner i en liten myshörna och korkade upp.

Jag ska väl inte påstå att det var den bästa festen jag någonsin varit på men för det var det långtifrån tråkigt. Ett par från Handen anslöt sig till oss och vi drev rätt hejdlöst med resten av besökarna. Vi försökte fixa efterfest borta i Handen men det blev aldrig riktigt något med det. Istället hamnade vi i ett litet övernattningsrum precis intill där vi fortstatte driva med allt och alla. Ludde var väl den stjärnan som lös klarast som kläckte kommentarer på löpande band medan Criffää slank in när det behövdes. Jag själv kände av både alkoholen och sömnbristen och valde istället att ta en liten tupplur. Jag väcktes sen igen när det var dags att dra och klockan hade nu blivit så mycket att tågen börjat rulla igen. Fast vi lyckades ändå missa tåget så vi fick sitta och vänta ett bra tag på stationen. Nu gjorde det i och för sig ingenting då Ludde fortfarande var i toppform med sina galna upptåg. Tydligen var det något fel på rulltrappan och han skulle bestämt inte ge sig föränn han hade hittat någon som kunde fixa problemet. Jag måste säga att det var en fullkomlig lysande enmansshow han bjöd på där långt in på småtimmarna.

På tåget lugnade han ner sig lite och ägnade sig mest och de klockrena kommentarerna om Marit? Marika? Marion? eller vad det nu va och det höll mig skrattandes ganska länge. Criffä tjatade något om twoface och bad mig kolla på den stora månen utanför fönstret. I det läget hade jag ingen susning om vad han babblade om med det skulle jag ju givetvis få veta lite senare. Vi lät Ludde vandra hemåt själv i den gryende dagen medan jag och Criffää slumrade in i 55:an. När jag sen vaknade och fick in på toan förstod jag också vad allt handlade om. Criffää hade tydligen någon gång under natten målat mig grön i halva ansiktet, därav smeknamnet TwoFace. Jag får ta på mig den som somnade men jag vet inte om jag kallar det ett så jättefyndigt practial joke. Men eftersom jag inte visste om det, led jag inte heller så ingen skada skedd. Men med ett grymt umgänge blev det också en ganska lyckad kväll. Och Cammie, du är en grym partyplanner, det vet du!

---

Det jag ska skriva nu vill jag egentligen bara skrika högt så att hela väsby hör det men det får bli en skriven test i alla fall. Men ändå: DET VITA PÅ MAZARINEN! Vårt stolta tippningslag samlades hos mig i lördags för att ta del av den tredje omgången. Vi hade innan detta klättrat till en 31:a plats som vi ansåg oss väldigt nöjda med då vi egentligen mest gjorde det här som en kul grej. Men denna lördag lyckades vi toppa formen ännu mer för efter ungefär 20 minuter började resultaten plinga in och jag tror att det kom 9 pling i rad som gick till vår fördel. Efter 35 minuter satt Martin på 12 rätt och vi andra inte långt därefter. Då var det kul att leva. Och även om en del pling emot oss dök upp i den andra halvleken gjorde vi vår bästa omgång hittils, med mig i spetsen på elva rätt. Sammanlagt blev det 41 pinnar och det förde upp oss på en makalös femteplats. Alltså jag fattar nästan inte hur sjukt det är att vi ligger femma av typ 2500 lag. Så nu kan ju Hemköp glömma att jag jobbar till 17 på lördag. Jag ska va hemma till matchstart och fortsätta vandringen uppåt. Roma, här kommer DVPM!

---

Criffää lyckades få med mig på bio från ingenstans i torsdags kväll också. Jag hade ju egentligen tänkt att gå och lägga mig tidigt men bangar ju aldrig på en bio så bilen till Kista blev det. Lite spontant sådär. Nu gick det inte sådär värst bra filmer så vi valde The Unborn vilket jag kanske inte var så där jättetaggad på. Men det spelade faktiskt inte så stor roll va vi såg för film, det var skönt att bara sitta att chilla och glo lite på film. Dessutom var vi ju nästan ensamma i salongen då bara 2 par och ett riktigt OFS (som dök upp en kvart in i filmen) höll oss sällskap. Criffää handlade dessutom upp sitt presentkort på 150:- på enbart läsk och tilltugg till filmen så vi mådde ju rätt bra.

Om filmen har jag inte så jättemycket att säga. Det var ju ingen direkt bra film. Jag har verkligen tröttnat så otroligt på dessa skräckfilmer som egentligen alltid handlar om samma saker. Det sjuka i den här var väl att en vante och ett ofött barn från Auschwitz spelade stora roller. Desstuom handlade den om någon form av onda andar som klev in i kroppar och gjorde dom galna, typ vända huvudet så halsen satt vid ryggen. Lite skumt förklarat men så skum var väl egentligen filmen också. Nej, ingen höjdare var det inte men vi klagade ints så mycket utan satt mest och garvade åt fula små saker, som vi brukar göra. Men en mycket mysig liten utflykt från vardagen blev det allt och som vanligt hyllar jag alltid det spontana. No Expectations, No regrets-mottot blir ju liksom som bäst då.

---

Förutom detta hann jag ju såklart se melodifestivalen men det enda jag har att säga om det är att Väsby regerar, men som vanligt är Amy Diamond bäst. Så är det bara. Och jag måste ändå hylla Markoolios låt en del. Visst han kan inte sjunga men låten va faktiskt riktigt bra. Det blev även en liten tur med Niffää ut på mälaren för att sladda runt lite med bilen. Det va ju sanslöst kul det också. Men jag ska väl erkänna att jag inte riktigt är så bra på att manöverera en bil som sladdar. Men eftersom vi va ute på sjön vare ju bara att tuta och köra. Det blev inte så länge men klart värt det. Riktigt kul.

---

Så för att sammanfatta denna vecka så blev den ganska så händelserik. Det märktes ganska tydligt på min sömn som blev alldeles för kort under alla dagar. Fick väl egentligen aldrig riktigt sova ut. Men sova har jag ändå inte tid med så det gör inte så mycket. Det är smällar man får ta. Nej detta var en riktigt bra vecka måste jag säga, en hel del olika saker och alla mycket trevliga. Sånt gillar vi. Vi får se om det blir lika bra denna vecka. Det jag i alla fall vet väntar är en rysligt spännande tipsomgång med DVPM på lördag. Samling hos Tebrand efter 15:00. Bloggen återkommer förhoppningsvis på söndag med hur det och allt annat gick. Tills dess säger jag väl som jag gjort de senaste tre åren...

PEACE!