Jerre

---

VECKANS LISTA!

Veckans Happening: Runby Front med farsorna drar ut.
Veckans Bästa: 13 mål på fyra timmar fotboll!
Veckans Sämsta: Jag hatar Stryktipset!
Veckans Jobbigaste: Har varit på ett väldigt blandat humör den här veckan, tyvärr mest nedåt.
Veckans Låt: Hotta Brudar - Magnus Uggla
Veckans TV/Film: Atletico Madrid- Barcelona
Veckans Youtube: Nostalgi
Veckans Kommentar: "Det hålet lär ju va rätt djupt" - Christian Patsouras 27/2-09
Veckans Hjälte: Christian Patsouras, du står ut med mitt gnäll och får mig att ha jävligt kul. Stort!
Bubblare: Victor Eriksson & Tobias Eriksson

---

Hur ska man kliva in i detta inlägg då. Ska man hoppa på festligheterna direkt eller ska man börja lite sakta och smått och försöka skriva lite om den gråa vardagen. Det råder säkert delade meningar bland er därute men jag tror jag börjar med att ta upp min lilla känslomässiga dipp den här veckan som svallade över lite i lördags men som egentligen legat och tryckt lite ett tag.

Jag vet faktiskt egentligen inte riktigt vad det handlar om men jag har känt mig rätt så låg ett tag nu. Det är inte det att jag inte har haft kul under den tiden, för det har jag verkligen. Det är bara det att jag har svårt att uppskatta mig själv riktigt fullt ut. Jag känner inte att jag presterar på topp om man säger så och har hamnat i någon slags mental formsvacka. Det finns tusen olika anledningar det kan bero på och jag kan i ärlighetens namn inte sätta fingret på den exakta orsaken. Kanske handlar det om en liten baksmälla från året 2008 som var så överväldigande på alla sätt och vis. Och nu när 2009 fått stämpeln som ett mellanår så har jag tappat lite gnista och kan inte riktigt motviera mig själv att känna den taggning jag alltid brukar ha till allt. Eller så handlar det mer om att jag kanske är lite utbränd. Har ju aldrig jobbat så mycket som jag har de senaste månaderna och på helgerna har det varit full fart egentligen ända sen nyår. Kanske är det just det som sätter sig på psyket och får mig lite sänkt, ungefär som att den säger åt mig att lugna ner saker och ting.

För det finns ju egentligen ingenting jag saknar i mitt liv. Jag har ett jobb jag verkligen trivs med och där jag känner mig behövd. Jag trivs både med mina enkla arbetsuppgifter och framförallt med mina medarbetare. Jag har fortfarande världens bästa umgänge på flera olika håll som hela tiden ser till att finnas i mitt liv och förgylla det. Som jag sa har det varit fullt upp sedan nyår och jag hinner nästan aldrig få en timme utanför jobbet utan att någon av er därute ser till att jag har sällskap. Så jag kan verkligen inte för det minsta ha något att klaga över. Jag har en underbar far som diskar åt mig varje dag trots att jag slarvat en hel del med posthämtningen. Han ställer alltid upp med det jag behöver och håller mig sällskap till fotbollen på teven. Jag har drömmar och planer för framtiden som ljusnar för var dag som går och det spritter till i hela kroppen bara av tanken på det. Pengarna rullar in som dom ska och det går verkligen ingen nöd på mig. Jag har egentligen inte varit sjuk sedan operationen och har känt mig rätt pigg för det mesta. Jag har till och med sovit hyfsat den senaste tiden. Generalen är tillbaka, Bonden lever. G-salen är fortfarande tillgänglig för Runby Front och Snappers är levande legender. Nej jag kan inte komma på något som jag saknar just nu så det måste ju verkligen vara något annat.

En tjej, kanske många av er tänker och det är klart att jag ägnat minuter åt dessa funderingar också. Det finns väl ingen som faktiskt ärligt kan säga att dom inte känner ett behov av den värmen och kärleken ger. Men samtidigt, och precis som jag sagt ett bra tag nu, så känns det inte som rätt tillfälle. Jag skulle antagligen inte vara någon vidare bra pojkvän at the moment och har inte den energin över för att satsa på något seriöst. Så jag tror verkligen inte att det är där skon klämmer.

Abstinens är kanske en annan lösning. Abstinensen efter att resa och uppleva nya platser och människor. Med mina och Tobbes (och tydligen nu även Flemmans) storslagna planer så kan man ju inte låta bli längta och det faktum att jag inte kan satsa på någon saftig resa inom en jättesnar framtid kan kännas aningen frustrerande. För med pengar på kontot vill man ju bara sticka iväg, man vill göra om en sådan resa som vår Eurotrip förra året. Man kollar på bilderna och upplever varje ögonblick inom sig en gång till. Man tänker tillbaka och känner känslan av att komma till en ny stad, slänga in väskorna någonstans och sen bara gå ut utan mål och se vad staden har att erbjuda. Man myser till tanken på värmen som känns så avlägsen när snön yrar utanför fönstret när man kliver upp innan gryningen för att bege sig till jobbet. Men allt det där kommer ju förr eller senare, och vad vore en upplevelse egentligen värd om man aldrig fick längta till den?

Samma sak gäller väll egentligen fotbollen och Bajen. Det spelar egentligen ingen roll hur illa det ser ut när man kollar igenom årets trupp och man innerst inne förstår att det inte blir något guld i år heller. För man kan inte låta en dag passera utan att längta efter den där överväldigande känslan att få gå med sina tusentals bröder längs över skantullsbron för att inta Söderstadion ännu en gång. Men på samma sätt är det ju inte långt kvar och när man väl står där och hör trummans djupa bas och rösterna eka i betongen så vet man ju att hela den långa väntan var värt det. Så nej, det finns ingenting jag kan komma på som verkligen betonar varför jag känt mig låg ett tag. Istället får jag väl bara ta och inse att det är så här livet ser ut. Det går upp och ner och snart vänder det igen. Så för att sluta denna emotionella utläggning lägger jag detta problem åt sidan och istället ger jag er lite detaljer för vad som hänt den gångna veckan.

---

Men som vanligt är det väl lika bra att jag hoppar över vardagarna. Jag har inga nya anekdoter att hämta nere ifrån Hemköp. Det skulle väl i så fall vara att jag fortfarande ställer mig frågan hur någon kan köpa paprika för 107 svenska kronor klockan halv 9 en tisdagsmorgon, men det fanns säkert ett syfte för det också så jag går vidare till helgen.

Criffääs och min nya tradition är ju att på fredagar gå och sola. Egentligen vet jag inte varför jag gör det för så stort behov av solbränna har jag inte, men jag tror mer att det är en skön grej att inleda helgen med. I alla fall valde vi fitness den här gången för vi hade hört att det skulle va billigare där en på drop-in-stället på centralvägen. Men vi vart tydligen både lurade och rånade för plånboken blev en hundralapp fattigare efter besöket. Fast okej, brännan tog en hel del, för det har svidit kring vaderna hela helgen.

Men i fredags va det ju också dags att samla ihop boysen och dra med våra fäder ut på en liten utekväll. Jag hade väl på förhand tippat att det skulle bli en krogrunda på någon av de lokala krogarna här i Väsby men istället blev det en ganska lung, men ytterst trevlig, middag nere på Fame. Det jag långtifrån tippade var däremot att det skulle va nästan hutlösa priser på maten därnere. Jag själv beställde in en plankstek (som serverades på ett silverfat, va va grejen?) för 189 spänn. I det läget kunde jag nästan hellre köpt paprikan. Nej okej så farligt var det inte men inte riktigt i min normala prisklass. Tur för mig att farsan pröjsade kalaset. Det var i alla fall väldigt kul att umgås lite med farsorna likt den klassiska fotbollstiden. Det blev en del minnesvärda kommentarer under kvällen och både maten och ölen satt riktigt fint.

Men när vi hade tillbringat några timmar därnere kändes det lägligt att bryta upp och dra vidare. Farsorna drog till Ullis mittemot (utom farsan, han pallade inte) och Boysen drog till la Familgia. Jag själv bytta sällskap och drog med Cammie & co. till Gamla stan och Huset. Även där hade jag rätt kul även om jag inte är det största fanet av Huset. Förstår inte riktigt hypen kring det stället för jag tycker det är ganska mediokert. Men med trevligt sällskap funkar även det och fast Camilla var lite överallt men sällan med oss så hade jag det väldigt trevligt med Saman. Den grabben är verkligen skön. Så jag ångrar inte att jag drog med dom men åkte däremot hem vid ett-tiden för jag kände mig riktigt sliten efter veckan. Tobbe som vinglade runt någonstans i Bagartorp höll mig sällskap via telefon. Vi snackade som vanligt om precis allt möjligt och det är aldrig fel. Och när jag väl kommit hem somnade jag lagom berusad och väldigt nöjd med kvällen.

---

Lördagen blev en ända lång känslomässig berochdalbana där min ovan nämda dipp verkligen kom till uttryck. Men först skulle jag genomlida ännu en obehagligt frustrerande tipsomgång där jag återigen fick önska hela Arsenal att avgå efter ytterliggare en mållös match. Man började ju nästan tro att det var något fel på teven som aldrig ville visa något mål. Och det gick ännu värre för DVPM den här veckan och nu känns slutspelsplatsen inte alls lika säker. Men vi har i alla fall inte gett upp och avslutar vi bara bra nästa helg så behöver vi inte släppa tankarna på resan till Rom i maj.

Niffää anslöt sig till sällskapet som för dagen endast innefattade mig själv och Criffää. Vi gled över till 41:an för att kolla melodifestivalen och styra upp planer för kvällen. Där någonstans gick det utför rejält för från ingenstans började jag känna mig väldigt otaggad på allt. Just då ville jag egentligen bara lägga mig ner och sova för att vakna upp någon helt annan dag. Men kände inte att jag kunde svika Ligan så försökte peppa mig själv. Vi bestämde oss i alla fall för Toxic mest för att det är ett säkert kort. Eftersom Niffää kände sig krasslig avstod han helt från alkoholen och det gav oss en chans att underlätta hemresan senare på kvällen. Vi räknade ut att om vi tog bilen till Rotan så kunde vi vid eventuell hemfärd med nattbussen hoppa av där och på så sätt slippa den långa promenaden från Vilunda.

Jag försökte verkligen att tagga till trots att mid humör verkligen var i botten men när mitt skärp gick av precis när vi anlänt till Rotan så brast det ordentligen. Det ska läggas till att jag verkligen behövde det skärpet för att kunna bära upp byxorna (skärpet i sig var det ingen vidare klass på). Men i alla fall började jag gnälla som aldrig förr och försökte depserat övertala dom andra att fortsätta utna mig. Dom övertalade mig i alla fall om att vi skulle åka tillbaka hem så att jag kunde byta byxor och sen försöka med ett senare tåg. Men hela bilresan hem fortsatte jag spy galla över hela tillvaron. Men Ligan stod på sig och betonade att mitt sällskap var avgörande för hela kvällen så när jag väl fått gnälla klart och fått ett par bättre byxor på benen så bestämde jag mig för att det var dags att ändra inställning. Så när vi väl kom iväg som vi skulle så kände jag adrenalinet komma tillbaka igen. Och efter det kände jag mig faktiskt taggad resten av kvällen. Och till slut blev det faktiskt en riktigt kul kväll. Eftersom mitt humör drog ner stämningen innan avfärd blev det inte heller särskilt mycket alkhol vilket va riktigt skönt. Med Ligan har man oftast väldigt kul ändå och i schlagerrummet på Toxic går det att släppa loss utan problem ändå.

---

Och eftersom jag somnade nästan helt nykter kunde jag äntligen få sova ut. Jag bestämde mig sen direkt när jag vaknade idag att jag inte skulle lämna huset på hela dagen och heller inte släppa in någon. Det fick helt enkelt bli en dag för mig själv. Jag tankade lite filmer men det blev inte så mycket tittande. Jag vet egentligen inte alls vad som fick den här dagen att gå. I alla fall inte tills att de sjuka matcherna började på teven. För oron att jag inte skulle få se några mål på teven idag heller (vilket jag inte i och för sig inte fick se under ligacupfinalen) gjorde att jag avstod från att kolla Barcelona. Men intresserad som man är valde jag att ha på det i bakgrunden. Det dröjde sen ungefär en kvart sen så låg jag där klistrad framför teven ändå och det va inte en sekund för sent. Jag har sett många fantastiska fotbollsmatcher men undra om inte den här slår det mesta. Sju mål blev det allt som allt och satan vilken underhållning. Och det var inte bara målen som gjorde det för det hände saker hela tiden i matchen. Hade jag haft ett anteckningsblock i knät hade jag inte ens hunnit kladda ner en rad, för så mycket hände i matchen. Och det blev ju en makalös avslutning på matchen också när Agüero satte dit avgörandet. Nej Magi är det ända ordet jag kan hitta för att beskriva det. Oj oj oj!

Sen var det ju dags för Inter-Roma och när Zlatan inte spelade trodde jag att den skulle va ganska medioker. I alla fall efter den matchen jag precis hade vittnat. Men även den här sprakade loss och blev riktigt sevärd. Inter sprattlade till och fixade till slut 3-3 efter att ha varit riktigt dåliga i den första halvleken. Så inte var det något fel på teven inte. Nej 13 mål på fyra timmar bevisade motsatsen så det blev en helt okej avslutning på den här veckan det också.

---

Till slut vill jag bara säga att jag visst kom på något jag saknar. Flemman är fortfarande på andra sidan jordklotet och det börjar verkligen bli jobbigt. Men det positiva är att han är tillbaka om en vecka. Ska bli underbart att få hem honom igen. Nu ska jag till sängen för att få mig lite sömn. Veckan framöver är väldigt oviss, men det känns verkligen skönt för då kanske det blir lite spontana inslag av värde. Det tackar man ju aldrig nej till. Vi hörs!

PEACE!