Det brukar kallas helg...
Vi har ett scenario här. Du är sjuk och varit det ett par dagar. De senaste mornarna har du vaknat upp med hög feber och det har tagit dig minst tio minuter av konstant spottande innan du har fått bort så mycket slem ur halsen så att du kan prata. Det är fredag eftermiddag. Vad gör du? För mig finns det egentligen bara två svar på den frågan.
1. Du lägger dig i soffan, sätter på en halvkass rulle som du inte har sett på säkert två år, sveper om dig filten och äter något stärkande. Sen ligger du där tills filmen är slut eller att tills du somnar. Du vaknar sen upp dagen efter med hög feber och väldigt mycket slem i halsen.
2. Du trycker i dig en Ipren, tar en snabbdusch, kollar runt vad som händer och bestämmer dig sen för att inta kvällens festligheter som till exempel kan vara en kräftskiva med skönt folk. Du kör hårt, garvar och dansar runt. Sen så kör du vidare på det tills du blir trött. Då tar du en taxi hem och går och lägger dig. Du vaknar sen upp dagen efter med hög feber och väldigt mycket slem i halsen.
Så vad hade du nu valt? Det kanske kan tyckas vara ett ganska jobbigt dilemma för dom flesta. Jag tror jag känner båda typerna så att inget svar är ju givet. Eller jag vet att för Flemman hade ju det första alternativet varit givet men det hade i alla fall slutat med alternativ två efter lite övertalning och några väl valda ord om att man ska leva livet varje dag.
Men oavsett. Det viktiga i det här sammanhanget är ändå. Vad valde jag? Men å andra sidan. Är det ens något att grubbla över?
Kräftskivan i fredags var väldigt trevlig måste jag säga. Jag måste väl i och för sig först säga att det inte alls blev så som jag hade tänkt det. Jag hade ju visserligen på förhand fått veta att det skulle va en medelstor tillställning med inte alltför många bjudna men trodde ändå på en ordentlig fest. Nu blev det visserligen en hel del dansande och en tillställning som innehåller öl och en del shots är i mitt tycke alltid en fest men det för att säga det internt så va det ju inte direkt en Annika-fest. Däremot vill jag inte att ni ska tro att det va sämre för det. Nej vi lyckades göra kvällen väldigt lyckad genom att människorna där gjorde allt dom kunde för att lyfta stämningen. Mina minnen berättar gärna om vår högljudda allsång till olika disneysånger på verandan, djupa samtalsämnen mitt i alltihop och framförallt: Hattar!
Jag har lärt mig de senaste åren att festar man med det här ytterst speciella gänget så kan man alltid hitta någonting som man kan ha som riktmärke på varje fest. Som exempel kan vi ju ta glasögon-festen hos Viksten förra sommaren och smileys-festen hos Annika inte långt där senare. Ni förstår var jag är påväg. Den här gången gällde det i alla fall hattar. Jag tror inte jag någonsin varit i ett hem där person efter person kan ta sig en tur ut i hallen och hämta in den ena ytterst egendomliga hatten efter den andra. Så för mig kändes det rent ut sagt livsviktigt för att inte hamna utanför någonstans att hela tiden bära hatt. Jag försökte också mest hela tiden påpeka för alla andra betydelsen i att bära hatt under hela kvällen. Och visst blev det en kul grej. Snabbt hittade alla sin egen lilla stil där Berthine visade upp sig i en perfekt charlie chaplin-hatt, Måsen stoltserade runt i en rosa truckerkeps och jag själv hittade kärleken i en vit don beppo-hatt. Dessutom hade Annika..eh..nej just det, hon missade hatten. Men så gick det ju som det gick också.
Okej, förlåt Annika, men det va lite öppet mål!
Som sagt, väldigt trevlig kväll, om än lite egendomlig. Och med tanke på att jag som ni vet inte va helt frisk så va det en perfekt avslutning på den fredagen. Dessutom fick jag Flemman att ta sällskap så jag slapp åka hem själv. Konsekvensen? Ja ni vet hur man säger. Det finns alltid en hake.
Jag hade som lockbete nämligen lovat att gå upp innan jag behövde för att åka till Söderstadion och kolla HTFF. Jag tror inte jag nämt det tidigare i den här bloggen men ni vet säkert att jag är en person som inte pallar dras med i en hype om den verkligen inte förtjänar den uppmärksamheten (läs: Henrik Larsson) och HTFF är precis en sådan hype. Ni behöver däremot inte vara oroliga, jag tänker inte ge mig in i en ändlös redogörelse om varför jag tycker det och så vidare. Har försökt få Flemman att förstå i två år nu så. Men i alla fall var jag tvungen att titta på detta spektakel för jag är i alla fall en person som försöker hålla vad man lovar. Matchen då? 1-0 & solsken. Punkt. Eller ja farsan satt ju där på Norra också. Det e bra.
Pendeln hem till soffan. Dags att ta den där lugna kvällen och kolla Barca och käka lite godis. Eller? Haha ni vet vems blogg ni läser eller hur? Ja just det!
Flemman yrade på bästa vanliga sätt att det var dags att röra sig till söder för att möta upp han och Kevin. Absolut tänkte jag och satte mig på pendeln igen. Jag var däremot väldigt tydlig med min order att dessa herrar skulle möta upp mig vid södra station när jag anlände dit. Så vad får jag veta när jag är framme? Jo att samma unga herrar va och "busade" vid Hornstull. Tack för den boys! Fast okej, en promenad på Söder en lördagkväll är ju aldrig fel så jag gick och mötte upp dom vid Zinkensdamm. Vi bestämde oss sen för att hämta vattenpipan och röra oss någonstans med den (Ja, vi vet att det är september). Sagt och gjort valde vi att styra kosan mot klassisk södermark, nämligen det vi kallar berget. Nu var vi visserligen alldeles för sena för att klippa solnedgången och det blev inte värst mycket till nazihäng men en öl och stans bästa utsikt kan räcka långt.
Nu blev det visserligen inte så länge vi satt där men tillräckligt länge i alla fall för att börja frysa. Vi tog då första och närmaste tub tillbaka till Kevins tillhåll och funderade ut var slutet av kvällen skulle ta vägen. Det lutade åt en rulle. Men där någonstans mitt i allt hade Criffää och Niffää bestämt sig för att åka in till stan så jag lämnade 1060 (internt, försök inte förstå) och Flemman åt sitt öde och mötte upp Runbys stoltaste grek och hans bondevän. Väl med dom hände inte så värst mycket. Criffää var väldigt övertaggad av många olika tänkbara anledningar och försökte visa de för dom flesta vi stötte på. Det slutade i alla fall med att vi tog en nattmacka på Subway och sen tog vi tåget hem till mig där vi youtube-ade några timmar.
Så kom då söndagen. Det betydde den här gången även Bajenmatch. Men snälla, Malmö borta? Ja ni vet ju. Det roliga i sammanhanget var att våran egen Falconsoffa fick sig en ny bekantskap, nämligen Joel. Lite oväntat måste jag säga men långtfrån dåligt. Har inte fått något riktigt tillfälla att hänga med honom efter Maggan så det va väldigt välkommet. Så jag, Joel och Flemman (Criffää försvann nån gång där mitt i utan att vi ens märkte det) köpte hem lite käk från Express och strökollade på Sunderland-Wolves medan Joel gick loss på alla detaljer på hans segling i somras. Den grabben och sjuka stories asså. Det slutade i vilket fall som helst med att vi skjutsade hem honom och sen satt jag och Flemman och snackade lite om utbildning och framtid utanför hans hus. Sen åkte jag hem själv för att "ta kväll" med en cola och lite La Liga. Ganska tråkig match och Villareal måste ju börja vinna nu. Om man nu bryr sig om Villareal. För mig kan dom gärna åka ut, då kanske Eguren kommer tillbaka till Bajen. Ja, jag vet men jag måste få drömma i dessa tider!
Det va det det som man kanske säger och nu tänker jag välja alternativ 1. Lägga mig i soffan och slå på en halvkass rulle tills jag somnar. Men jag hoppas jag slipper slemmet och febern imorn. Det börjar faktiskt bli dags att jobba igen. Men er värktablett i medicinskåpet återkommer som alltid.
PEACE!
1. Du lägger dig i soffan, sätter på en halvkass rulle som du inte har sett på säkert två år, sveper om dig filten och äter något stärkande. Sen ligger du där tills filmen är slut eller att tills du somnar. Du vaknar sen upp dagen efter med hög feber och väldigt mycket slem i halsen.
2. Du trycker i dig en Ipren, tar en snabbdusch, kollar runt vad som händer och bestämmer dig sen för att inta kvällens festligheter som till exempel kan vara en kräftskiva med skönt folk. Du kör hårt, garvar och dansar runt. Sen så kör du vidare på det tills du blir trött. Då tar du en taxi hem och går och lägger dig. Du vaknar sen upp dagen efter med hög feber och väldigt mycket slem i halsen.
Så vad hade du nu valt? Det kanske kan tyckas vara ett ganska jobbigt dilemma för dom flesta. Jag tror jag känner båda typerna så att inget svar är ju givet. Eller jag vet att för Flemman hade ju det första alternativet varit givet men det hade i alla fall slutat med alternativ två efter lite övertalning och några väl valda ord om att man ska leva livet varje dag.
Men oavsett. Det viktiga i det här sammanhanget är ändå. Vad valde jag? Men å andra sidan. Är det ens något att grubbla över?
Kräftskivan i fredags var väldigt trevlig måste jag säga. Jag måste väl i och för sig först säga att det inte alls blev så som jag hade tänkt det. Jag hade ju visserligen på förhand fått veta att det skulle va en medelstor tillställning med inte alltför många bjudna men trodde ändå på en ordentlig fest. Nu blev det visserligen en hel del dansande och en tillställning som innehåller öl och en del shots är i mitt tycke alltid en fest men det för att säga det internt så va det ju inte direkt en Annika-fest. Däremot vill jag inte att ni ska tro att det va sämre för det. Nej vi lyckades göra kvällen väldigt lyckad genom att människorna där gjorde allt dom kunde för att lyfta stämningen. Mina minnen berättar gärna om vår högljudda allsång till olika disneysånger på verandan, djupa samtalsämnen mitt i alltihop och framförallt: Hattar!
Jag har lärt mig de senaste åren att festar man med det här ytterst speciella gänget så kan man alltid hitta någonting som man kan ha som riktmärke på varje fest. Som exempel kan vi ju ta glasögon-festen hos Viksten förra sommaren och smileys-festen hos Annika inte långt där senare. Ni förstår var jag är påväg. Den här gången gällde det i alla fall hattar. Jag tror inte jag någonsin varit i ett hem där person efter person kan ta sig en tur ut i hallen och hämta in den ena ytterst egendomliga hatten efter den andra. Så för mig kändes det rent ut sagt livsviktigt för att inte hamna utanför någonstans att hela tiden bära hatt. Jag försökte också mest hela tiden påpeka för alla andra betydelsen i att bära hatt under hela kvällen. Och visst blev det en kul grej. Snabbt hittade alla sin egen lilla stil där Berthine visade upp sig i en perfekt charlie chaplin-hatt, Måsen stoltserade runt i en rosa truckerkeps och jag själv hittade kärleken i en vit don beppo-hatt. Dessutom hade Annika..eh..nej just det, hon missade hatten. Men så gick det ju som det gick också.
Okej, förlåt Annika, men det va lite öppet mål!
Som sagt, väldigt trevlig kväll, om än lite egendomlig. Och med tanke på att jag som ni vet inte va helt frisk så va det en perfekt avslutning på den fredagen. Dessutom fick jag Flemman att ta sällskap så jag slapp åka hem själv. Konsekvensen? Ja ni vet hur man säger. Det finns alltid en hake.
Jag hade som lockbete nämligen lovat att gå upp innan jag behövde för att åka till Söderstadion och kolla HTFF. Jag tror inte jag nämt det tidigare i den här bloggen men ni vet säkert att jag är en person som inte pallar dras med i en hype om den verkligen inte förtjänar den uppmärksamheten (läs: Henrik Larsson) och HTFF är precis en sådan hype. Ni behöver däremot inte vara oroliga, jag tänker inte ge mig in i en ändlös redogörelse om varför jag tycker det och så vidare. Har försökt få Flemman att förstå i två år nu så. Men i alla fall var jag tvungen att titta på detta spektakel för jag är i alla fall en person som försöker hålla vad man lovar. Matchen då? 1-0 & solsken. Punkt. Eller ja farsan satt ju där på Norra också. Det e bra.
Pendeln hem till soffan. Dags att ta den där lugna kvällen och kolla Barca och käka lite godis. Eller? Haha ni vet vems blogg ni läser eller hur? Ja just det!
Flemman yrade på bästa vanliga sätt att det var dags att röra sig till söder för att möta upp han och Kevin. Absolut tänkte jag och satte mig på pendeln igen. Jag var däremot väldigt tydlig med min order att dessa herrar skulle möta upp mig vid södra station när jag anlände dit. Så vad får jag veta när jag är framme? Jo att samma unga herrar va och "busade" vid Hornstull. Tack för den boys! Fast okej, en promenad på Söder en lördagkväll är ju aldrig fel så jag gick och mötte upp dom vid Zinkensdamm. Vi bestämde oss sen för att hämta vattenpipan och röra oss någonstans med den (Ja, vi vet att det är september). Sagt och gjort valde vi att styra kosan mot klassisk södermark, nämligen det vi kallar berget. Nu var vi visserligen alldeles för sena för att klippa solnedgången och det blev inte värst mycket till nazihäng men en öl och stans bästa utsikt kan räcka långt.
Nu blev det visserligen inte så länge vi satt där men tillräckligt länge i alla fall för att börja frysa. Vi tog då första och närmaste tub tillbaka till Kevins tillhåll och funderade ut var slutet av kvällen skulle ta vägen. Det lutade åt en rulle. Men där någonstans mitt i allt hade Criffää och Niffää bestämt sig för att åka in till stan så jag lämnade 1060 (internt, försök inte förstå) och Flemman åt sitt öde och mötte upp Runbys stoltaste grek och hans bondevän. Väl med dom hände inte så värst mycket. Criffää var väldigt övertaggad av många olika tänkbara anledningar och försökte visa de för dom flesta vi stötte på. Det slutade i alla fall med att vi tog en nattmacka på Subway och sen tog vi tåget hem till mig där vi youtube-ade några timmar.
Så kom då söndagen. Det betydde den här gången även Bajenmatch. Men snälla, Malmö borta? Ja ni vet ju. Det roliga i sammanhanget var att våran egen Falconsoffa fick sig en ny bekantskap, nämligen Joel. Lite oväntat måste jag säga men långtfrån dåligt. Har inte fått något riktigt tillfälla att hänga med honom efter Maggan så det va väldigt välkommet. Så jag, Joel och Flemman (Criffää försvann nån gång där mitt i utan att vi ens märkte det) köpte hem lite käk från Express och strökollade på Sunderland-Wolves medan Joel gick loss på alla detaljer på hans segling i somras. Den grabben och sjuka stories asså. Det slutade i vilket fall som helst med att vi skjutsade hem honom och sen satt jag och Flemman och snackade lite om utbildning och framtid utanför hans hus. Sen åkte jag hem själv för att "ta kväll" med en cola och lite La Liga. Ganska tråkig match och Villareal måste ju börja vinna nu. Om man nu bryr sig om Villareal. För mig kan dom gärna åka ut, då kanske Eguren kommer tillbaka till Bajen. Ja, jag vet men jag måste få drömma i dessa tider!
Det va det det som man kanske säger och nu tänker jag välja alternativ 1. Lägga mig i soffan och slå på en halvkass rulle tills jag somnar. Men jag hoppas jag slipper slemmet och febern imorn. Det börjar faktiskt bli dags att jobba igen. Men er värktablett i medicinskåpet återkommer som alltid.
PEACE!
Kommentarer
Postat av: Annika
Harkel Till mitt försvar så vill jag bara inflika att jag faktiskt hade en keps på mig under en stund, och jag dessutom vid ett tillfälle minst stal din stråhat. Sen att jag inte vet när jag tog av den är en helt annan femma. Men Martin hade väl en pälsmössa? Jag vet att han sprang runt och glatt utropade "haha brokeback mountain" med fluff på hela skallen.
Oh well. Skön kväll såvitt jag minns:D
Postat av: Kungen
Taxi hem ! Hur hade du råd ?
Eller vare nå'n som brydde sig om din hälsa.
Postat av: Angers med hammern
Riktigt mycket skrivglädje i det här inlägget alltså :) Men var det inte värt att notera vår lilla "scoutning" av Bajenlirarna i Malmömatchen? ;P Annars grymt :)
Trackback