Jerre

Lördagskväll och ensam vaken? Vad gör man? Jo man uppdaterar bloggen såklart!

Sen jag satt här sist har det inte hänt mycket. Jag försökte njuta så mkt som möjligt av det som va kvar av lovet och det va några sköna dagar. Jag minns såklart våran G-salskväll där vi filmade alla matcher. Man måste ju säga att vissa av målen håller hög internationell klass.

Även filmkvällen med Bara Bea va ju klassisk. Inte för att filmen va nå bra men vi hade det kul ändå.

Men sen i fredags började allvaret. Även om det inte va så ”allvarligt” när man väl kom dit. Tvärtom. Man började vid 13:00 så det vart ingen tidig sängtid den natten. Man sätter sig på tåget och det börjar rulla mot S-tuna. Man får syn på Linkan i Rotebro men han rusar vidare till nån annan vagn. Men man hade ju sällskap med Lasse och Mackan så det va rätt soft det också.  

Men nästan direkt när man kliver av i Sollentuna så får man syn på Mini. När vi sen tillsammans kliver på bussen så stöter man på Tobbe & Usman (självklart med en Cola i handen). Så det var riktigt kul att träffa på dom alla igen. Vi stötte sen ihop med Linus och nästan hela gänget var samlat. Bara Marre som saknades och han var spårlöst försvunnen hela dan.

Vi gick till Mentorsrummet och träffade klassen och så. Trevligt trevligt. Vi fick scheman och busskort och självklart hade mitt schema ändrats så att min sovmorgon på måndagar totalt försvunnit. Istället får man Dubbelmatte på morgonen. Men mina tisdagar och torsdagar e fortfarande lika glassiga och det bästa är att det håller i sig hela året. Skööönt. 

Men efter drygt en halvtimme så vare dags att åka hem igen. Ingen lång skoldag om man säger så. Hem istället och trots att man var sliten efter natten så vare dags att träffa Boysen. Först Derbymatch (Väsby – BSK 3-0) på Södervik och sen lite natthäng vid torget. Eftersom dom flesta börjat nu och dessutom är dom flesta 1:or så vart det mkt snack om Rubban och så. Crille och B-H stack och köpte käk så det vart Donken-käk vid 12-tiden.

Trots att jag var fruktansvärt sliten så satt jag och crille uppe och kollade på Storm. Fruktansvärt skum film om jag får säga det själv. Men till slut vart det för segt så vi stängde av och sov istället.  

Idag har jag varit så lökig. Jag lirade RCT2. Vad händer med mig. Ajja det va kul och sen kom råttan och Crille och det va dags för Premier League. Först får man med glädje se Sheffield Utd klara en pinne mot Liverpool och sen till allas stora förtret så torskar Arsenal 2 pinnar mot Aston Villa hemma. Pinsamt kanske men skit samma. Det är ju absolut inte lika farligt som dom där otroligt pinsamma Aporna som torskar mot Kalmar. Jag vet att Bajen torskade mot ÖIS på samma sätt men det är fortfarnade fruktansvärt pinsamt (Bajen har ju som tradition att torska såna matcher).

Ajja slutsnackat om Fotboll för ett tag. Dags för pendeln in till Södra och Bio-Tajm. Offside blev det såklart. Den måste man ju se hur dålig den än verkar (inte för att den va dålig precis). Det var massa skumt folk vid Medis.. Massa ”goths” och sånt men det får man väl ta.

Sen på vägen tillbaka hem hände det nåt lite läskigt. Vi satt på Södra så kmr en snubbe gående asnära kanten på perrongen. Så vi drev lite typ ”Han ska hoppa” och ”hoppa nån gång då”. Då vänder sig snubben bredvid mig och säger: ”Eller så håller du käften din jävla snorunge. Det där är min Polare och vadå vill du hamna på spåret.” Ska jag knuffa ner dig och stampa på dig äle din jävla fitta”. Jag ba shit sorry jag skojja bara. Och sen gick han typ. Fett skum kille (han var dessutom rätt dragen och såg helt efter ut). Men sen resten av hemresan va lugn. Och så nu så sitter man här själv och väntar på att klockan ska bli så mkt så att man kan gå och lägga sig utan att få dåligt samvete över att man har sovit bort helgen. 

Hare bra Boys(och tjejer som läser detta)

PEACE!

Ja då sitter man här igen då. Ens enda vän när alla andra har försvunnit. Nej riktigt så farligt är det inte men det känns så fruktansvärt tomt här nu efter att tre underbara tjejer åkt tillbaka till sitt och lämnat mig ensam vid min dator. Det finns liksom ingen att snacka med, ingen att garva med (och åt) ingen att skämta med och ingen att mysa med. Jag vet att det finns andra och jag har absolut inte glömt er men just nu så har jag bara vårt lilla gäng i huvudet, och i hjärtat.

Jag hade knappt hunnit hem från Helsingborg förrän det bestämdes att Josefine och Jenny skulle komma upp hit till Kungliga Väsby. Det kunde ju knappast ha blivit bättre men då så sägs det att Sandra skulle följa med också och då visste lyckan inga gränser. Tre fantastiska Skånebrudar var på väg upp till oss här uppe i Norrland och det väldigt snart.

Så fredagen den 11:e Augusti blev en enda lång väntan och det blev inte mycket gjort den dagen. Framåt kvällen så hasade jag mig ändå ner till Vilunda för att från sittplats avnjuta Väsby United P-90 utklassa Vaxholm med 5-1 inför hundratalet åskådare. Crille gjorde dessutom 1 mål och 2 assist så han var säkert också nöjd med kvällen. Även om den var långt ifrån slut. Efter matchen så skyndade vi bort mot station (även om det inte gick alltför fort med Crille i släpet) och påbörjade resan in mot Centralen. Väl där så hittade vi ett par vilsna tjejer vid toaletterna och efter en glädjefylld återförening och en snabb måltid på BK så var det dags att åka tillbaka hem. Och trots att klockan redan hade hunnit förbi elva så satt vi hos Crille ett tag. Men sen så lämnade jag, Jenny & Sandra det lilla kärleksparet och gick istället hem till 55:an. Där blev det sedan lite myspys med Eva & Adam på teven. När tröttheten sedan han ikapp oss så gick vi och lade oss och sov (ganska) bra hela natten.

Men ingen tid får förspillas så när klockan ringde vid 10-tiden så var det bara att hasa sig upp, slänga i sig ett fralla och bege sig ner mot byn. Den relativt korta promenaden var på tok för lång för en del av tjejerna så det var skönt att komma fram till Vilunda och sätta sig ner i skuggan för att titta på ännu en av Crilles matcher. Motståndare för dagen var Bele men inte ens dom kunde stå emot. 4-1 blev det till slut och Crille lyckades upprepa poängskörden från gårdagen.

Efter matchen så gick dom andra hem till Crille för en lunch medan jag drog hem till mig för att möta den alltid lika taggade bonden som anlände lagom tid för att vi skulle kunna se hur det gått på X11. Men den synen gjorde ingen glad eftersom jag torskade med 3-0 mot Brunkers hemma. Men nu var det ju dags att åka tåg igen. Ända bort till Bajenland och SöS blev det. Bajen tog för dagen emot den absoluta jumbon Öis. Allt var upplagt för fest och det började bra. Solen sken, Kenta satt där den skulle och Tifot var fint. Men sen så var det bara 90 minuters helvete. Efter missade målchanser, Felpass och individuella misstag (läs: Ante Covic) så kunde Ailton avgöra. Jag kan verkligen inte förstå att Hammarby alltid ska förlora mot det sämsta laget. För 3:e året i rad blir det så. Helt otroligt. Men men, sällskapet var ju bra och nu hoppas jag spelarna kan tagga till så att vi tar dom två flugorna ”Håååjeff” och Solna Blå i en smäll.

Efter matchen så blev det en god middag i Kungshallen och sedan en lugn hemfärd till Väsby igen. Även idag blev det en film framåt småtimmarna. Idag stod Love Actually på listan och det va riktigt mysigt. Det blev även rätt mycket skrattande den kvällen och vi hade väldigt kul. Jag tog även en sväng med nickes moppe och eftersom det va en sån skön kväll så njöt jag riktigt ordentligt.

Men även denna kväll skulle få sitt slut och medan Bonden drog ut till sin sjövilla så ordnande vi med sängplatser. Crille och Jossan roffade åt sig sängen så vi andra fick dela på det som var kvar. Nämligen soffan. Och jag måste erkänna att det va ganska trångt att ligga 3 stycken i den soffan men det e inte alla som får chansen att ligga mellan två tjejer så där så jag klagar inte.

Vi tog oss en ganska välförtjänt sovmorgon och vi hade ju heller inte alltför bråttom. Men så småningom så satte vi oss återigen på pendeltåget in till stan. Vi gick sedan längs Vasagatan-Kungsgatan-Drottningatan och fortsatte förbi plattan, in i Sergelgången och upp i Gallerian. Trots allt detta så återvände vi hem nästan tomhänta. Vi gick sen istället och handlade mat. Vi lagade en riktig brakmiddag med Tacos på menyn. Såklart kom de levande ljusen fram och även lite stämningsfull musik fanns i bakgrunen. Riktigt mysig middag om jag får säga det själv och det vart ju inte sämre av att maten var utmärkt.
Vi plockade sen undan och fixade i ordning allting, innan det vart dags för ännu en film. För kvällen valdes Hip Hip Hora och den är faktiskt riktigt bra. Men direkt när eftertexterna började rulla så började vi göra oss redo för sömn. För på morgondagens schema var Grönan inplanerad och det e nåt man inte kan komma osövd till. Men efter lite konstigheter under natten innehållandes både magvärk och mystiska ljud från balkongen så kom väckningen inte alltför tidigt. Vi tog god tid på oss och åt en god frukost (Som min kära far så snällt hade handlat åt oss). Men sen så gick vi ner för backen och satte oss för femtielfte gången på pendeltåget. Väl framme vid centralen så fortsatte vi under jord ut mot slussen och efter ett kort stopp vi korvmojjen så blev det båtfärd. Djurgårdsfärjan e nästan lika klassisk som Grönan själv så vi satt där ute i solen och tittade ut över vår vackra huvudstad. Båten lade till och nu var det då äntligen dags. Inköp av åkband och sen började åkandet. Även Gröna Lund har sina traditioner och en av dom är att börja med Vilda Musen. Så vi ställde oss i den förvånansvärt korta kön och vips så satt vi i vagnen. Crille som inte är så van att verkligen åka saker va lite småskrajj. Men redan efter första backen så släppte allt och han började istället yttra en massa konstiga saker och det gjorde i alla fall min åktur roligare.  

Efter det väntade det stora testet. Fritt Fall. Jag själv bangar ju såklart aldrig men skulle jag få någon med mig. Jodå, dom flesta fick jag med mig. Bara Jossan som fegade ur. Men vi andra satte oss i den röda kolossen som sakta med säkert förde oss bort från jordskorpan och upp i det höga tornet. Väl uppe så kunde vi bevittna den fantastiska utsikten även om jag troligtvis va den enda som verkligen försökte se ända bort till Kista. De andra var nog mest rädda för att om några sekunder skulle vi vara nere igen. Och så vips så var man efter ett snabbt och skrikfyllt (från Crilles plats) fall nere på trygg mark.

Dagen rullade på och de flesta attraktioner provades och då inkluderar jag även Kärlekstunneln, Pop-Expressen och Katapulten. Och när vi ändå pratar om Katapulten så minns jag med ett leende på läpparna den klockrena kommentaren som sipprade ut ur Jennys mungipor högst upp i tornet: Robert, Man kan spotta ner i poolen! Riktigt träffsäkert.  

Men även denna roliga dag led mot sitt slut och efter en lugn bussresa och en ännu lugnare tågresa så klev man av hemma i Väsby igen. Vi hade såklart tänkt titta på en film men en kvart in i Hajar som Hajar så sov Sandra djupt. Jag för den delen var inte heller speciellt pigg så vi stängde av filmen och gick och lade oss ordentligt. Jag somnade nog ganska snabbt och känslan av att sitta i Extreme satt kvar på näthinnan långt in i nattens mörker.

När man vaknade på morgonen så kunde man inte låta bli att känna sig lite nere. Det va trots allt sista natten med gänget och om bara några timmar så skulle tjejerna lämna oss för att åka tillbaka ut till landet. Så det kändes lite bittert men vi hade ju trots allt några timmar kvar tillsammans. Jag, Jenny och Sandra drog in till stan medan dom andra valde att stanna i sängen. Vi drog en shoppingrunda i Gallerian och jag tror dom flesta butikerna fick sig ett besök av oss. Det handlades inte så mycket. Det var nästan så att vi kollade på vad vi INTE ville köpa men lite vart det i alla fall och efter en liten titt på NK och en snabb lunch på nåt Wokställe så hade klockan tickat iväg så mycket att vi var tvungna att dra oss tillbaka mot centralen. Vi hittade de andra och det handlades lite inför resan. Men sen var det dags för dom att stiga på tåget så vi följde med dom upp på perrongen.

Det blev ett sorgligt farväl och det va inte långt till tårarna. Jag vet att vi kommer ses igen och att det absolut inte va farväl för alltid men det kändes ändå så sorgset att skiljas sådär. Det har varit fem underbara dagar och jag kommer aldrig att glömma dom. Jag kommer att sakna er tjejer otroligt mycket, det gör jag redan nu och fast jag inte känt er så länge så har ni redan en orubblig plats i mitt hjärta. Man kan inte ha mer underbara vänner och jag kommer att göra vad som helst för att få träffa er igen. Det kanske låter lite överdrivet men det e precis så jag känner det. Det känns redan fruktansvärt tomt utan er och jag kan inget annat än att längta tills vi ses igen. Och till dess får ni ha det så underbart in bara kan. Vi syns snart igen. <3<3

PEACE