Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Övningsskörning!
Veckans Bästa: En månad med älsklingen. Och fler ska det bli!
Veckans Sämsta: Att inte Förortsgrabbarna dök upp. Hade verkligen velat möta dem.
Veckans Jobbigaste: Mycket plugg den närmaste veckan. Jag kommer verkligen vara glad när lovet är här!
Veckans Citat: Är Tjeckien och Tyskland grannländer? ? Usman Qureshi x15 23-25/3-07
Veckans Film: Blood Diamond
Veckans Låt: Vild och vacker - Jimmy Jansson
Veckans Bajen: Det verkar som om formen är på väg mot allsvensk form nu med två veckor till premiären. Bitarna verkar falla på plats. 

Ja nu sitter man här igen och ska skriva ner sitt liv på ett word-dokument. Men det är lika kul som vanligt bara att jag egentligen borde pyssla på mitt personporträtt. Men jag kan inte skjuta upp bloggskrivningen hur länge som helst så det får bli ett inlägg nu. 

Och jag vet att det är en dag försenad men samtidigt bloggade jag ju förra måndagen så då blir det ju precis en vecka jag kan skriva om. 

Denna vecka har varit nästan precis som alla andra veckor. Den har haft sin stilla gång utan att det egentligen hänt så mycket. Ändå har det gått jävligt fort måste jag säga. Det kändes som vanligt som igår jag skrev mitt senaste inlägg men jag får se det so nåt positivt. Skolveckorna får gärna flyga förbi och speciellt nu när jag har så mycket att se fram emot med Påsklovet och Allsvenskan och vårväder och allt vad det heter.  

En annan grej man börjar se fram emot är den dagen när man står med ett alldeles eget körkort. Den dagen känns i dagsläget rätt avlägsen men jag har nu under veckan i alla fall kommit igång med övningskörningen. Jag skrev ju lite om det i mitt förra inlägg och det har blivit en del turer sen dess. Jag har bland annat kört fram och tillbaka till Rotan och även ända ut till Runsa så det är ju alltid något. Men jag känner mig fortfarande väldigt osäker. Jag har inte riktigt fått in känslan med spelet mellan koppling och gas/broms men det kommer mer och mer. Växlingarna sitter utan problem och det går bra att köra allmänt ute i trafik. Det är bara just starterna där det är lite problem och jag får motorstopp några gånger för ofta. En det där är sånt man får nöta in och nu ska jag verkligen köra så ofta som möjligt så att jag verkligen lär mig detta. Det kanske är ett hetsigt halvår där man säkert kommer va lite grinig för att an inte klarar grejer som man ska och så vidare men sen när man står där med kortet så tycker man nog att det är värt det så jag får verkligen försöka fortsätta som jag börjat. Och det får ta den tid det tar. Jag siktar på att ta kortet i sommar men känner jag att jag inte är redo så får det vänta. Det är inte så mycket mer med det. 

Och på tal om bilkörning och allt det där så har jag tänkt på en sak. Egentligen har jag tänkt på det länge men jag diskuterade det lite med min mor idag och det jag faktiskt undrar är varför den högra filen är innerfil. Jag tycker nämligen det borde vara tvärtom. Jag vet ju mycket väl att det är så som det är nu och om någon säger innerfil till mig så vet jag direkt vad dom menar men det hindrar mig inte från att ifrågasätta det för jag tycker det är konstigt.  

På en vanlig enfilig tänker man inte så mycket på det men om vi säger att du kör på motorvägen så säger man ju att man ligger i den högra filen (innerfilen) och kör om i den vänstra (Ytterfilen). Och det är just det jag tycker är fel för hur jag än vrider och vänder på det så är det den vänstra filen som är den naturliga innerfilen för mig. Den ligger ju liksom inåt vägen. Om du lägger två knivar vända emot dig och bredvid dom två som är vända från dig så skulle du kalla de två i mitten för de inre knivarna. Alltså ?innerknivarna?. Då kanske ni säger att man inte ska bry sig om den andra vägen. Att du istället bara ska tänka på den du själv kör på men varför heter det då mitträcke? Min mor menar då på att man kör ju om på utsidan men det beror ju på hur man ser det. Jag tycker man kör om på insidan.  

Asså grejen är ju att det inte är någon stor sak vad det kallas och så. Huvudsaken man vet vad man håller på med men jag tycker det är lite kul just för att jag inte ser på den saken som kanske många andra. Och jag vet inte om ni kanske håller med mig. Ni borde i alla fall kunna förstå hur jag tänker.  

Ajja det var bara en liten teori som kanske får någon att tänka till lite. Nu över till något helt annat. För i torsdags firade jag och Jenny en månad tillsammans. Det är faktiskt lite speciellt och bland kan jag inte förstå att det gått så snabbt. Och det känns bättre än någonsin mellan oss. Som vanligt är det jobbigt med avståndet men vi gör det bästa av situationen. Och vi pratar ju med varandra varje dag så jag tycker vi klarar det riktigt bra. Och snart är hon här igen. Om en ynka vecka anländer hon till Sthlm igen och jag längtar så otroligt mycket efter henne. Sen väntar en mysig och rolig vecka och jag bangar verkligen inte.  

Den här helgen blev nästan helt tillägnad Boysen. Okej jag brukar vara med dom på helgerna men nu var det verkligen en sån där helg då det va Boysen som gällde och inget annat kom i vägen. I fredags var det tänkt att vi skulle dra på bio men vi lyckades inte riktigt komma överens om vilken film vi skulle se. Men vi bestämde oss till slut för Blood Diamond. Men då kom jag på att jag redan hade den på datorn och det kändes lite smått onödigt att betala en massa pengar för att se en månad gammal film på bio när vi lika gärna kunde köpa lite chips och sånt och ha en filmkväll.  

Och det va också det det blev till slut. Vi knatade genom halva Väsby förbi Centrum och sen upp till Norra Berget där Antons far är bosatt. Men kvällen till ära var han ute på äventyr eller nåt så vi hade lägenheten för oss själva. Där blev det lite mys med filmen Blood Diamond. Filmen var faktiskt rätt bra. Har tvekat länge på att se den för jag trodde den skulle vara för seriös. Men faktiskt riktigt bra. Okej ibland blev den lite seg och utdragen men absolut sevärd.  

Sen efter filmen blev det några omgångar Achtung och kvällen avslutades med en omgång PES där vi körde EM. Men det gick absolut inte bra för mig utan jag åkte ur redan i gruppspelet. Sen när vi skulle gå hem så envisades dom andra att gå via centrum igen men jag menade på att det var närmare att glida förbi polisstationen och över blåa bron men därför skildes våra vägar åt tills vi kom till station och visst fan kom jag före dom. Var tvungen att kommentera det därför. Utmana aldrig mitt lokalsinne! 

I lördags var det återigen Boysen som gällde. Det var dags att stifta bekantskap med G-salen igen. Det va fan hur länge sen som helst vi var där känns det som så det var riktigt kul att lira lite där igen. Och det vart ju inte sämre av att jag, Tjompis och Crille var obesegrade hela kvällen, dvs. 13 raka matcher. Det måste vara någon form av rekord. Vi hade det trevligt där och ett väldigt kärt återseende av den underbara G-salen. 

Efter det så drog jag och Crille hem till mig och bestämde oss för att bli lite nostalgiska av oss och såg Polisskolan 4. Dom är så klassiska dom där filmerna måste jag säga och även om kvalitén på skämten inte håller högsta klass så kan man inte låta bli att garva åt alla sköna personligheter. En liten rolig grej är också att en del människor från Tony Hawk-spelen är med i filmen och dom var ju inte gamla måste jag säga. Så det var lite roligt faktiskt. 

Skolan då? Ja den flyter på som vanligt utan att det händer så mycket. Positivt är det i alla fall att det är slut på Volleybollen på bollsporten och att vi nu satsar helhjärtat på Innebandy vilket passar mig mycket bättre. Jag måste utan att skryta få säga att jag glänser lite så jag hoppas att vår kära lärare Axel inser att jag ska MVG i innebandyn. Annars är det kul att lira sådär och det blir rätt roliga matcher men det är lite för dålig regelkunskap i allmänhet måste jag säga. Okej att man slår på klubborna för det gör man om man inte är van men det är nästan för mycket Hockey på vissa ställen med hårda tacklingar och höga klubbor. Men jag är inte den som klagar. Jag gör mål istället. 

Och nu har säsongskortet äntligen kommit också. Vi hämtade ut det i torsdags. Det gick bra och smärtfritt för både Nicke och mig men det blev lite problem för Crille. När han visade upp sitt lägg och dom skulle pricka av honom stod det att han köpt kort på östra vilket han naturligtvis inte hade gjort. Dom hade bara fört in det i datorn fel eller något sånt men det löste sig efter ett tag när Crille och ringa hem och be någon mejla över betalningskvittot och så. Det hade ju inte vart så kul för honom och stå helt själv på torra Östra när vi andra hoppar runt på Norra stå, sektion JK. Och jag tycker det fortfarande lika roligt att klacken står på dessa sektioner.  

Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om. Ska nog prata lite med min underbara flickvän och sen måste jag skriva klart personporträttet. Det lär bli rätt sent ikväll men det får man ta. Jag överlever. ALLTID!

PEACE!

Dags att tippa utgången av årets allsvenska. Det är alltid svårt att tippa såklart men jag ska göra mitt bästa och försöka tänka ut nåt logiskt. Jag börjar att skriva tabellplaceringarna så kommer motiveringarna efteråt!

1. IF Elfsborg
2. IFK Göteborg
3. Helsingborg IF
4. Hammarby IF
5. AIK
6. Djurgården IF
7. Malmö FF
8. Kalmar FF
9. Halmstad BK
10. Örebro SK
11. IF Brommapojkarna
12. Gefle IF
13. GAIS
14. Trelleborg FF
 
Okej nu kommer man till den här svåra biten. Att säg varför man tippat som man gjort och sen få en massa knivhug i ryggen från arga supportrar som inte alls delar min uppfattning. Men detta är iaf anledningen till att jag tippat som jag gjort. Och jag börjar med bottenträsket. Trelleborg är min självklara jumbo. Trelleborg är det naturliga jojo-laget som alltid åker ur direkt. Dom satsar aldrig på att stanna kvar utan verkar vara mest nöjda att dom är i finrummet. Men där stannar dom inte längre än till Oktober. GAIS då. Nej jag tror inte ett ögonblick på dom i år. De har förlorat sina viktigaste spelare från förra säsongen och jag tycker dom är alldeles för ostabila för att det ska bli nåt av det. Gefle lever på Makondele, Bapupa och en handfull taktiska bönder men det är slut på framgångarna. Det taktiskt och raka 4-4-2 räddar dom undan från nerflyttning. BP kommer likt många nykomlingar att överaska i början och säkert ligga högt upp fram till sommaren. Men dom har inte bredden i truppen för att stanna där utan dalar istället och parkera till slut på en elfte plats.

Sen är det svårt. Plats 8-10 är svåra att exakt placera men lagen tror jag kommer vara HBK, ÖSK och Kalmar, Jag tycker inget av dessa lag imponerar så mycket men de är för bra i grunden för att hamna längre ner. Och toppskiktet rår dom inte på. Kalmar kan man aldrig räkna bort men jag tror att deras defensiva vinnarkoncept får motorstopp här i år.

Malmö är alltid svårplacerade. På pappret ser man ett starkt lag. Men det är gammalt och Real Malmö har varit ganska tysta på transfermarknaden. Jag tror inte på stordåd här.

Efter detta tror jag stockholmslagen radar upp sig. sämst av dom hamnar Djurgården. Jag tycker inte att de ser speciellt stabila ut. Det är för många frågetecken som måste rätas ut och med ny tränare kan det bli tuft. Djurgårn r däremot alltid bra så topp 6 klarar dom. Kan dom få ordning på Qurinio och sina lovande nyförvärv kan det bli ännu bättre. Men 6:a är mitt tips.

AIK kniper femteplatsen. Det är lite samma grej här. AIK har ett riktigt starkt lag och kommer knappast att komma sämre än 5:a. Dom har en potential i truppen att nå hela vägen och med Allsvenskans största publik kan detta bli ett roligt år för Solnaiterna. Men det som jag tror talar emot AIK i år är att dom i många ögon är favoriter. Det kan lätt vändas till nåt negativt om dom får lite motgång. Men jag har lite svårt att plecera Gnaget. Topp 5 blir det men vart är svårare. Mycket hänger på hur dom kan hantera kravet från publiken och organisationen.

Bajen är precis lika svårtippade. De har nästan motsatt problem som AIK. Hammarby står iofs också på en stark trupp. Inte minst offensivt där jag tycker att Hammar by har Allsvenskans starkaste och bredaste mittfält. Anfallet är lite oprövat men ser lovande ut. Däremot försvaret är lite si och så med. Nästan hela backlinjen har försvunnit från i fjol och det måste komma fram nån som kan bli ledande i försvaret. Kanske är det Sulans år i år. Målvaktsposten är också lite tveksam men jag tror att om Erland blir ordentligt frisk så är det inget problem. Bajen ses inte som några favoriter och det brukar tala för dom. Så man får väl tacka media som ritat svarta moln över hela vår organisation hela vintern. Nu kan vi slå ur underläge. Det är vi som bäst på. Det är ingen kris i Bajen och jag tror definitivt att vi kan slåss bland dom främsta.

Helsingborg är absolut en av guldkandidaterna. Med gudomlige Henke och kung Baxter kan mirakel ske och vi såg stundtals förra året HIFs potential. Blir dom bara lite jämnare så kan guldet hamna i Skåne.

IFK Göteborg är ofta ett topplag. På senare år har dom inte lyckats hålla i det hela vägen me i år tror jag dom kan slå rot i toppen. Ungdomarna är ett år äldre och ingen gillar att möta IFKs  taktiska spel. Det blir det stora silvret i år.

Regerande mästarna tar hem det i år igen. Elfsborgs trupp ser läskigt farlig ut och man har spetsat till den yttreliggare i år. På Borås Arena är dom grymma och när dom nu får upp rutinen allt mer så tror jag att Elfsborg kan dominera även i år. Enda hotet är att dom spelar ute i Europa men där brukar äventyret ta slut snabbt så min gissning är att guldet blir gulsvart även i år.


PEACE!

Jag vet att detta kommer göra en del av er lite griniga och jag kommer säkert inte få en enda kommentar nu framöver. Men av någon konstig anledning så är jag fett sugen på att skriva här hela tiden och det händer faktiskt en del grejer i mitt liv just nu som kanske inte alltid är så viktiga så att dom platsar på veckans händelser men som ändå är värda att skriva om. Och syftet med den här bloggen är ju förutom att det är kul att skriva så vill jag ju ha kvar det här så att jag någon gång i framtiden kan gå tillbaka och minnas allt jag gjort och då är det kul att kunna läsa om små detaljer också.

Men sen är det klart att det inte är lika roligt att läsa när det är som en dagbok men det får man ta. Jag känner för att ha det på det här sättet nu ett tag sen får vi se vad som händer. Och jag tappar ju allt fler trogna läsare i vilket fall som helst så jag kan ju lika gärna skriva Flemmianskt så.   

Måndag morgon. Inte fan ska jag komma och säga att jag var pigg i morse. Det är man i och för sig aldrig på mornarna och definitivt inte en måndag. Men jag kände mig ovanligt seg i morse. Kanske för att jag hållit igång hela dan igår och det blev väl inte alltför mycket sömn i natt heller. Och man är ju van nuförtiden att vakna upp till solsken men idag var det bara dystert regn utanför fönstret. Men för det kan man inte ligga och tycka synd om sig själv utan jag tvingade mig upp, gjorde mig redo för ännu en skoldag och joggade lite lätt ner till tåget.

Nåt annat som var lite ovanligt denna morgon var att jag i vanliga fall brukar leta upp någon form av sällskap på tåget. Men idag så brydde jag mig inte om det så mycket. Jag kollade väl lite efter något vänligt ansikte men sen satte jag mig ensam på tåget och läste City. Det är fördelen med att åka ensam för man lyckas oftast få sittplats till skillnad från när man ska stå med typ fem pers och snacka med dom.

City var väl inte alltför kul att läsa för övrigt eftersom det handlade rätt mycket om finalen igår men det bläddrade jag förbi ganska snabbt. Om jag ska va helt ärlig bryr jag mig inte om Bajen Bandy går i konkurs eller inte. Det spelar inte så stor roll för mig. En glad nyhet kunde man i alla fall läsa om och det va ju att Bajen vann handbollens första kvart igår mot Lindesberg. Dom spelade tydligen riktigt bra så det lutar väl åt final där. Och då blir det säkert som vanligt. Man går och laddar upp för en match som man egentligen inte bryr sig om och så blir man grymt besviken ifall det blir torsk. Hoppas verkligen att Bajen kan ta revansch för både Bandyn och fotbollens usla försäsong genom att vinna guldet.

Efter tågresan har jag bara vaga minnen av resan från Sollentuna station till Rudbeck. Jag minns att jag trodde att jag satt på 607:an men att jag blev glatt överraskad när bussen svängde av efter Strandvägen. Väl i skolan blev det den gamla vanliga vägen. Först till cafeterian för att inhandla dagens första Cola och sen via skåpet ner till H-korridoren för att se om några GLJ-are eller dylikt dykt upp. Till en början så det lite tomt ut men efter en liten tur runt korridorerna så hittade jag en del av gänget där. Men sen var det dags för Företagsekonomi och det är man ju alltid taggad på. Eller inte. Men jag har ju i alla fall sällskap med Linus.

Men till min fasa så var han inte där när lektionen började och jag trodde jag skulle få sitta ensam i tre timmar och det hade jag verkligen ingen lust med. Och det blev ju inte bättre av att Wernersson kom med det där leende som bara en gnagare kan få efter en Bajen-förlust. Nej det hr började inte bra. Men sen fick jag tag i Linus och det visade sig att han bara skulle bli lite försenad. Skönt!

Lektionen gick rätt snabbt faktiskt. Vi satt mest i Datasalen där vi jobbade med bokföring som vanligt. Vi kanske int va så otroligt effektiva som vi kanske borde vara. Vi satt en hel del och kollade på roliga bilder på blarf.nu eller vad sidan nu hette. Men sen fick jag reda på mitt resultat på bokföringsprovet och det gick ju åt helvete. Men det gjorde i alla fall att jag fick igång lusten att arbeta lite. Tänker inte acceptera ett G i den här kursen, så är det bara.

Sista timmen fick jag då lite gjort och sen var det dags för lunch. Jag har börjat digga luncherna nu för tiden. Inte för att maten är någon höjdare men det är alltid trevligt att sitta där och snacka lite med polarna. Vi är typ alltid minst åtta pers och det finns alltid någonting kul att snacka om. Dagens ämnen var den kungliga matchen mot Real Pingu igår och Övningskörning. Om matchen igår kommenterade det mycket om Martins osportsliga uppträdande och självklart en hel del om alla målen. Men det roliga var att snacka om övningskörningen. Tobbe kom från ingenstans och berättade hur han tabbat sig när han skulle växla och Usman drog leendes igenom historien om hur han hela vägen hem från stinsen kört med handbromsen i.  

Men diskussionen avbröts helt plötsligt när James reste sig upp snabbt. Ingen behövde fråga varför. Det var dags för Achtung die kurve. Det har verkligen blivit en vana på luncherna nu att lira ett par omgångar. Att vi aldrig tröttnar kan man fråga sig men man kan inte låta bli att vilja lira det där minst en gång varje dag.  

Men jag hade ingen bra dag idag och kom väl som bäst trea. Vet inte riktigt vad som hände men så där är det ibland. Vissa dagar fungerar det bara inte och då är det bara att bita ihop och komma igen. 

Dags för engelska. En Cola var inköpt så jag var redo. Men klockan tickade medan vi stod och väntade utanför K110 och ingen lärare kom. Fem minuters försening blev till tio och kort efter det femton och då gav vi upp. Och jag tror inte Shne dök upp överhuvudtaget för hon brukar alltid vara i tid. Men jag ska inte klaga för det är alltid skönt att slippa engelskan.  

Men nu uppstod ett knepigt dilemma. Antingen skulle jag ensam sitta i skolan i två timmar för att ha InEk eller så kunde jag få sällskap till station och sen komma hem tidigt. Jag vet att jag borde ha stannat eftersom vi har prov imorgon men samtidigt vet jag vad jag ska plugga på. Och ni känner mig allihopa. Inte sitter jag i två timmar för en fjuttig liten lektion och absolut inte för en lektion i Internationell Ekonomi. Så med Usman och James sällskap begav jag mig hemåt redan vid ett-tiden. Jag försökte övertala Usman att han skulle hålla mig sällskap till Väsby men han vägrade. Tills att vi kom av bussen och han följt med mig in på perrongen. Då kom jag på den perfekta mutan. Jag gav han Cola som jag skulle ha haft på engelskan. Då nappade han direkt och så var den saken avklarad. Jag lyckades även köpa James sällskap rätt billigt och det var faktiskt värt det. Speciellt eftersom jag hade åkte ensam på morgonen så var det skönt att ha lite sällskap på hemvägen.  

Väl i Väsby väntade jag med grabbarna tills att deras tåg tillbaka till Sollentuna skulle gå och undertiden så underhöll jag mig själv med att puckla på Usman med mitt InEk-häfte. Jag vet inte om han uppskattade det så mycket men jag hade kul i alla fall. Sen skiljdes vi åt och jag knatade upp för backen och in i min tomma lägenhet. Farsan var iväg någonstans så jag satt där själv en stund och kollade på 24. Pappa kom sen hem och gjorde i ordning lite mat. Jag kollade sen på dagens matcher på Xpertelvan som båda slutade oavgjort. Sen blev jag av någon anledning skittrött så jag gick och lade mig i sängen och sov en stund.  

Jag blev sedan väckt av min kära far för nu var det dags att övningsköra lite. Det var tänkt att vi skulle köra vid Siemens igen men när vi kom dit var det en hel del bilar där och jag kände inte för att åka slalom mellan bilar. Tyckte det var läskigt med bara lyktstolparna igår. Nej vi åkte istället vidare och försökte komma på ett ställe att köra lite och vi valde till slut grusvägen mellan Väsby och Rotebro via Antuna. Det kanske inte var det optimala stället eftersom det va ganska mörkt men det var i alla fall tomt på bilar så det fick duga.  

Och det gick faktiskt riktigt bra idag. Det blev bara ett motorstopp på lite drygt en halvtimme och jag sumpade inte inbromsningarna nu heller genom att glömma kopplingen. Och det är fett kul att köra när an kommit igång lite. Ska verkligen se till att köra så ofta som möjligt nu så att jag får upp känslan ordentligt.  

Men vi kunde inte köra mer för hyrbilen skulle lämnas tillbaka igen. Och när vi hade lämnat den så skulle tydligen Pappa ut på en liten promenad så jag hängde på. Det blev en tur runt kyrkan och längs med Edssjön. Det var faktiskt riktigt skönt att få lite frisk luft. Ska försöka komma ut lite oftare bara.  

Men när jag kom hem igen har jag bara suttit och degat framför datorn. Jag tankade lite ny musik och sen har jag försökt ta tag i pluggandet och mitt InEk-prov. Det har väl inte gått så jättebra. Men jag får läsa på det innan jag somnar sen så ska jag nog klara provet. Det är inte så svåra grejer så det går nog bra.  

Ja så där har min dag sett ut ungefär. Som ni ser har det egentligen inte hänt några stora grejer men ibland är det kul att skriva om de små sakerna som händer i ens liv också. Därför fick det bli ett litet Dagboksinlägg så här på måndagskvällen och jag fortsätter nog i den här stilen veckan ut så får vi se vad som händer sen. 

Nu ska jag få i mig lite sömn så att jag är redo för skolan igen. Jag har en liten sovmorgon så det är ju skönt. Och nu är det bara 13 dagar kvar tills Jenny kommer. Börjar verkligen längta ordentligt nu. Idag har det faktiskt varit jobbigt. Har saknat henne mer än vanligt. Och jag vet inte riktigt varför. Men jag behöver hennes närhet känner jag. Att bara få ligga bredvid henne och hålla om henne och så. Men men. Det är inte långt kvar nu så jag får bita ihop. 

Det är en ny dag imorgon! 

PEACE!

Veckans Lista!

Veckans Happening: SM-finalen i Bandy!
Veckans Bästa: 3 mål och 4 assist mot Real Pingu. Jag är nöjd!
Veckans Sämsta: Ännu ett jävla silver i bandyn
Veckans Jobbigaste: Sekunderna efter Edsbyns avgörande idag var fan bland de värsta i mitt liv. Så jävla bittert!
Veckans Citat: Uteblir igen. Jag kommer verkligen inte på något vettigt. Får försöka tänka på vad folk säger mer än vad jag gjort dom senaste veckorna.
Veckans Film: 24 säsong 3
Veckans Låt: Jag Vill Aldrig Dö - Kenta
Veckans Bajen: Förutom Bandyfiaskot så har det inte hänt så mycket. Blev i alla fall vinst i första kvartsfinalen mot Lindesberg i Handbollen. 

Ja vad ska man säga egentligen. Ibland hatar jag verkligen att jag är Bajare. Jag ångrar det aldrig och jag tvekar aldrig men ibland önskar man fan bara att det inte fanns någon sport så man slapp bli så jävla besviken och må dåligt en hel dag bara för att Bajen aldrig kan vinna ett fånigt guld i Bandy. Jag som inte ens bryr mig om bandy. Varför är det så här? 

Samma visa vartenda år. Jag följer resultaten lite lojt och tänker inte så mycket på det. Sen blir det slutspel och Bajen är uträknade. Ändå lyckas dom ändå gå till final på något konstigt sätt och så sitter man där och hoppas att nu äntligen är det dags för det där guldet. An kan liksom inte låta bli att hetsa upp sig inför finalen och verkligen gå in för att nu jävlar ska det bli guld. 

Det var definitivt inget undantag i år. Nästan tvärtom då jag i år bestämde mig för att bege mig till Studenternas och på plats försöka göra mitt och heja fram mina grönvita hjältar till det omöjliga. Jag ska inte säga att jag trodde på seger innan matchen. Men man kan liksom inte låta bli att få den där pirrande känslan i magen när hoppet smyger in och man analyserar allt som kan vara en fördel för Bajen som vilken dag som helst inte ska ha någon chans mot Edsbyn som är Sveriges bästa lag. Så när jag vaknade i morse var jag förväntansfull. Kände mig inte så nervös än så länge men visst kändes det i magen att det va något speciellt på gång. Vid tolvsnåret svängde grabbarna Kihlman in på Hagvägen för att hämta upp mig och farsan. Nu var vi på väg. På väg mot helvetet! Jag kan ibland inte förstå varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden. Det är verkligen inte kul att vara nervös och nu när vi va på väg så hade verkligen den där äckliga obehagliga känslan hunnit smyga sig in under skinnet. 

Väl framme i Uppsala och fått bilen parkerad så visste vi inte riktigt åt vilket håll arenan låg. Men det visade sig att man behövde gå genom en skog på en grymt lerig väg och redan där var det kört för mina fötter. Det vällde in vatten i skorna och fötterna blev dyngsura. Var är asfalten, bonnjävlar? Och inte blev det bättre när vi kom fram till Arenan. Av någon anledning så stod våran läktare på isen så när man skulle gå fram till trappan upp på läktaren så fick man knata genom värsta vattenpölen under pelarna. Och väl uppe så var bänkarna plaskvåta efter regnet som föll under förmiddagen. Men förutom det så var allt frid och fröjd. Solen tittade fram och det var inte särskilt kallt alls. Det var upplagt för fest. Stämningen i klacken var långt ifrån god men det var ett tag till matchstart.  

Klockan närmade sig två och spelarna gjorde entré till klackens vackra och värmande bengaler. Nationalsången ljöd också vackert och avslutades med det klassiska "Jag vill leva, jag vill dö på SÖDER" Nu var det dags. Nu kör vi.  

Matchen startade och den feststämning som skulle va där va obefintlig. Jag blev seriöst besviken på klacken idag. Jag kan verkligen inte fatta hur man kan "stjäla" biljetter från dom som verkligen vill sjunga för sitt lag och själva stå där helt tysta och dricka varm choklad eller nåt annat värmande. För mig är det verkligen obegripligt.  

Men på planen var Bajen i alla fall bra. Efter en ganska trevande första halvlek spräcktes nollan när Bergwall smällde in en straff. Några minuter senare kom tvåan och allt var frid och fröjd. Men när domaren blåste för halvtid så var jag fortfarande fruktansvärt nervös. Jag visste att vi inte skulle kunna hålla det här spelet hela matchen. Inte mot Edsbyn. Inte i en SM-final. 

Men Bajen ökade på sin ledning tidigt i andra halvlek och nu började man verkligen tro att det kunde hända. Det som inte kan hända. Det omöjliga. Skulle Bajen äntligen få sitt efterlängtade guld? 

SJÄLVKLART INTE! 

Två snabba mål senare var matchen körd. Edsbyn tog sitt fjärde raka guld. Visst Bajen ledde fortfarande matchen men då visste man att det här går aldrig. Inte en chans! Med fyra minuter kvar av matchen kvitterar Edsbyn och tio minuter in i förlängningen kommer det definitiva avgörandet. Det blev silver igen. Sjunde gången på nio år. Jag kan inte fatta hur man kan förlora så många guld på så få år. Och idag förlorade vi på det grymmaste sättet man kan förlora på. Och jag som inte ens bryr mig om bandy. Nu sitter man istället här och är bitter. Inte för att vi förlorade i Bandy. Utan för att Bajen förlorar ett guld man var så nära på att vinna. Det är ju nästan så att man hoppas på att Bajen åker ut redan i kvartsfinalen eller nåt så man slipper få den här drömmen om guld som ändå alltid krossas till slut, på ett eller annat sätt. Nej detta är verkligen ingen rolig dag för en bajare. Nu kan dagarna inte gå snabbt nog fram till premiären i Allsvenskan. Då börjar det riktiga igen. Bandy är en sport för bönder. Edsbyn kan ha sin bandy om dom vill. Nu är det Fotboll som gäller. NU JÄVLAR! 

Ajja. Jag fick i alla fall lindra min smärta efter förlusten genom att Black Snappers tog en mäktig seger mot Real Pingu nu ikväll. Våra motståndare kom med knappt fullt lag men det brydde inte vi oss om utan körde över dom totalt och vann till slut med 10-5. TVÅSIFFRIGT! Dessutom var det nog den bästa matchen jag gjort i den svarta tröjan. Allt stämde för mig idag. Jag kände att jag hade mycket mer spring i benen än vad jag brukar ha och jag fick till och med till ett par härliga brytningar. Men framförallt gjorde jag tre mål och fyra assist. Helt otroligt. Kan knappt fatta det själv. Det är klart att det viktigaste är att laget vinner och jag bryr mig helt ärligt inte om vem som gör målen men det är klart som fan jag blir stolt över mig själv när jag gör sju poäng i en match. Okej två av målen var väl inte så svåra mål. En smörpass från Sebbe som jag bara behövde stöta i mål och vid det andra sköt målvakten bollen rakt på fötterna på mig så att jag enkelt kunde bredsida in den. Men mitt tredje mål var lite av en delikatess om jag får säga det själv. Direkt efter avspark snor jag bollen från en Pingu-spelare och avancerar. Jag tittar upp och laddar för skott. Träffen är klockren och bollen går stenhårt in nära krysset bakom en förvånad målvakt. Jag vill inte skryta men det målet va vackert.

Annars vill jag hylla laget för dess insats idag och allra mest vill jag hylla Flemman. Fan vilken match du gör helt seriöst. Du spelade mest back under matchen och du gör det grymt bra. Du fick ju till en del klockrena brytningar och krönte allt med ett snyggt mål. Det var verkligen kul att se dig idag. Sen kan jag inte låta bli att hylla vår målvakt också. Utan dig hade vi fan inte vunnit matcher överhuvudtaget. Jag vet inte hur många gånger vi låter dom komma tre mot en mot dig och ändå klarar du ut det nästan varenda gång. Underbart. 

Så det var verkligen skönt att vinna idag. För mig var det nog den skönaste segern hittills just för att den kom så rätt i tiden efter det som hände i Uppsala. Det blev liksom en revansch för Bajens skull. Så kändes det för mig i alla fall. Hoppas vi kan krossa Förortsgrabbarna nu också så har vi avslutat denna roliga innesäsong med två vinster.  

Men nog snackat om det nu. Jag har gjort en del annat den här veckan också. Nu ikväll efter matchen så blev det äntligen av att jag övningskörde lite. Jag har verkligen bara skjutit upp det där hela vintern och det har blivit som en mental spärr för mig. Men nu så blev det i alla fall dags och nu har jag verkligen bestämt mig för att satsa ordentligt. Jag måste fan det. Jag ska göra allt jag kan så att jag kan ta kortet i sommar. För nu när man har sin underbara flickvän i Skåne kan jag inte hålla på med flyg och tåg hit och dit hela tiden. Allt skulle ju bara va så mycket lättare om jag hade körkort. Men okej jag ska inte förhasta mig alls. Det får ta den tid det tar och jag ska ta det lugnt så att jag inte får för höga krav på mig själv. Men jag har i alla fall kommit över tröskeln och det känns riktigt bra. Och det gick dessutom rätt bra att köra också. Okej det va liksom andra gången jag körde ordentligt men det kändes riktigt bra. Nu ska jag verkligen försöka köra så ofta som möjligt så att jag får in känslan ordentligt. Och det är ju kul så jag bangar inte. I morgon blir det lite mer körning. Ser fram emot det redan nu.  

Fan jag märker att varje gång jag ska skriva blogg så blir det skitmycket om vad jag gör på helgerna men jag glömmer alltid vad jag gjort under veckorna. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det för det är fett skönt att skriva så här på söndagskvällarna men samtidigt vill jag ju få med så mycket som möjligt av det jag gör. Så jag får fundera lite och komma fram till någon sorts lösning. 

Men jag vet inte om det finns så mycket er som är så viktigt att berätta om. Jag har väl egentligen inte gjort någonting mäktigt. Okej jag var på Djurgårdens match mot Enköping men det har jag verkligen ingen lust att ge en utförlig berättelse om vad som hände och så. Solen sken och vi hade det trevligt ett par timmar på Stadshagen. Det räcker så.  

Det är nu bara två veckor kvar till påsklovet och till att Jenny kommer hit. Helt underbart. Jag saknar dig jättemycket älskling. Men det här klarar vi lätt. Inga problem för oss. Och på torsdag så har vi vart tillsammans i en månad. Det är ju underbart. Jag älskar dig sötnos. Du är världens finaste och mest underbara flickvän!  

Men nu måste jag börja tänka på refrängen. Har en tung skolvecka framför mig så jag måste sova lite. Men vi hörs om en vecka som vanligt. 

PEACE!

Veckans Lista!

Veckans Happening: Väsbyligan 1 år!!!
Veckans Bästa: Att jag känner mig starkare än någonsin. Inte ens febern får tag i mig.
Veckans Sämsta: Det nya jobbiga schemat jag har fått
Veckans Jobbigaste: Svenska C
Veckans Citat: Uteblir helt. Det finns inget som platsar här. Ni får kläcka fler klockrena kommentarer för den här veckan har det varit ont om dessa.
Veckans Film: Magnus Betnér Uncut
Veckans Låt: I Remember Love - Sarah Dawn Finer
Veckans Bajen: 3-2 mot Norrköping. Skön seger!

Ja nu har det gått en vecka sen jag lämnade Danmark, förlåt Skåne och som vanligt har veckan gått otroligt snabbt. Jag trodde att det skulle bli fett segt nu när jag fått så tungt schema i skolan och allt. Men tiden har rusat på precis som vanligt. Och självklart är det toppen för ju snabbare tiden går desto mindre tid är det kvar till att jag får träffa min underbara älskling igen. 

Och jag tänkte börja med att snacka lite om skolan eftersom det blivit en del förändringar sen mitt gamla underbara schema. Nu efter lovet så har mina tretimmarsdagar ersatts av ett mer eller mindre fullspäckat schema. Företagsekonomin ar jag kvar men läser det dubbelt. Det betyder åtta timmar i veckan. Sen har det tillkommit tre ämnen medan bara två har försvunnit så det är ju lite skillnad så. Men på nåt sätt känns det ändå skönt. Nu känns det verkligen att man går i skolan och när man väl är där så koncentrerar man sig på plugget och så. Förut så åkte man liksom dit. Snackade med polarna och satt av tiden. Därför så tror jag att det kan vara rätt nyttigt för mig att ha så här mycket lektionstid. Men vi får se.  

Dom nya kurserna är i alla fall Svenska C, Internationell Ekonomi och Bollspel A, När det gäller svenskan känner jag mig inte alls taggad. Det verkar bara vara ett drygt och jobbigt ämne. Sen känns vår lärare så där väldigt lovande. En kvinna med 43 år bakom sig inom yrket brukar inte vara så rolig att handskas med och efter den här första veckan så känns det som om mina fördomar stämde. En det är bara att bita ihop i elva veckor. Vi får se hur det går men förhoppningsvis så ska jag klara det utan större problem. I

nternationell Ekonomi har jag inte riktigt fått nåt grepp om än. Vår lärare har vart bortrest och jag har inte riktigt fattat vad ämnet går ut på så där har jag inte så mycket att berätta om men däremot känns det riktigt kul att få ha bollspel. Och det verkar redan som att det kommer bli kul nu fram till sommaren på dessa lektioner. Det verkar vara ett rätt skönt gäng och ganska skön stämning faktiskt. Men det har gått en vecka bara än så länge så vi får se hur det blir men det känns bra hittills. 

För övrigt så tror jag att varför jag kan känna mig så lugn inför ett så jobbigt schema är för att jag mentalt känner mig väldigt starkt just nu. Det känns som att inga motgångar kan stoppa mig just nu. Jag har nämnt förut att jag aldrig känt mig lyckligare och det stämmer fortfarande. Och nu har den lyckan smittat av sig på hela mig och nu känns allt så mycket lättare. Jag tror att Jenny är den största anledningen till detta. Hon har verkligen fått mig att se mig själv som en bra människa och jag vågar verkligen vara mig själv helt ut nu. Hon ger också allt en mening. Det finns liksom nåt att kämpa för. Man går till skolan utan att riktigt veta varför. Man vet att man måste plugga för att i framtiden men något bestämt mål att verkligen kämpa för finns inte. Men nu har jag i alla fall en flickvän att kämpa för och det gör att hela livet får en mening.  

Jag förstår att det låter lite obegripligt men det är alltid svårt att förklara hur man känner. Det är så svårt att liksom klä känslorna i ord. Men det jag ville få sagt är att jag verkligen känner mig på topp och jag tror alla som umgåtts med mig nu den senaste tiden har märkt att jag mår väldigt bra. Och när inte ens febern lyckas slå sig till ro på mig då är ju livet rätt underbart.  

Men vad har annars hänt den här veckan. Det är en vana att jag glömmer bort hälften av vad jag gör men jag får försöka komma ihåg så mycket som möjligt. Det har i alla fall varit en del minnesvärda matcher under veckan som är lite intressant att berätta om.  

Först ut var det ju den andra kvartsfinalen i Champions League och i tisdags visade dom Valencia-Inter. Matchen i sig var väl ingen höjdare men efter slutsignalen så blev det bråk med i stort sett alla spelare. Och det gjorde att det var värt hela entrépengen om ni förstår vad jag menar. Och sen var det ju trevligt eftersom jag såg matchen med Boysen och det är ju aldrig fel. 

Sen i onsdags var det ju dags för en match till och såklart valde sexan att visa Henke United mot Lille. Jag kände verkligen inte för att se när övertaggade kommentatorer hyllar Henkes löpningar även när han står still. Men som tur va så hade Tjompis fixat Viasat så jag drog över dit och kollade Arsenal istället. Det var väl inte så mycket bättre det i och för sig. Arsenal åkte ut så nu känns CL rätt avslaget måste jag säga. Men det är sånt som händer liksom. 

Hammarby då? Efter den fruktansvärda tillställningen på Stadshagen förra veckan var det dags att vinna tillbaka lite heder i fredags. Torvalla IP var platsen och motståndet bar namnet IFK Norrköping. Jag själv hade faktiskt inte en tanke på att åka ända ut till Haninge för den matchen men under fredagen så gick snacket i skolan om att dom skulle dit så jag hängde på sådär spontant. Och det var det värt. Det var riktigt kul faktiskt att få se sitt älskade Hammarby igen och även om vi inte spelade så där jättebra hela matchen så vann vi med 3-2. Det kändes skönt att vi fick vinna en sån här match. Det måste ha varit väldigt nedbrytande för självförtroendet hos spelarna att förlora på det sättet mot BP så det här var ett steg i rätt riktning. Så trots kylan var det riktigt värmande att se Charlie Davies stänka in det avgörande målet med fem minuter kvar. 

Sen i lördags så blängde jag på Hockey. Jag kan inte säga att jag vet vad som föll i mig eftersom jag bojkottat denna vintersport mer eller mindre hela säsongen. Det har blivit en del Bajenmatcher men då har det varit mest för att få gå och skrika lite i klacken. Men nu i lördags så blev det alltså en eftermiddag med Timrå-MoDo på teven. Och jag kunde ju knappast valt ett bättre tillfälle att glo på hockey. Det var en riktigt bra match som innehöll allt. Det var högt tempo och det smällde i varje närkamp. Så ska hockey vara. Då tycker till och med jag att det är roligt.  

På tal om bra match så kan man ju inte undvika att prata om "El Clasico" igår kväll. Det var länge sen jag såg en sådan mäktig match. Jag tror till och med att det va den bästa matchen jag sett någon gång i mitt liv. Det var en så otroligt bra match så jag kan inte ens beskriva det. Dessutom var det mäktigt skönt när Messi fullbordade sitt hattrick på övertid och sparkade alla Madrid-fans rätt i magen. Sånt glädjer en helt vanlig fotbollssupporter från 55:an.  

Jag vet inte om ni orkar läsa så mycket mer om alla dessa matcher. Det är väl egentligen inte så speciellt intressant men jag är en sportnörd så det får ni leva med. Och det känns som att denna vecka blivit en riktig sportvecka och det har jag ingenting emot. Som idag har jag ägnat hela den lediga tiden till tre olika matcher. Först såg jag när Zlatan sköt tre poäng till Inter i Milano-derbyt. Sen bevittnade jag Hammarbys defilering till SM-finalen i bandy och sen deltog jag själv i Snappers tunga nederlag mot Väsby FC. Så min vecka har till stor del handlat om i första hand Fotboll, men även Hockey och Bandy.  

På tal om Bandyn och Hammarbys avancemang till finalen så har jag nu bokat biljetter dit. Det ska bli riktigt kul att få åka till det berömda "Studenternas IP" och få skrika fram Bajen till sitt efterlängtade guld. För nu är det fan dags för guld. Det måste det bli. 

Men nu ska jag sluta snacka om sporten. Jag hoppas ni kan stå ut med att jag ibland blir lite nörd inom sportens väggar för det är sådan jag är och inget jag planerat att sluta vara. 

Men annars så vet jag inte om jag har så mycket att skriva om. Det kanske är på tiden att jag skriver ett i mitt fall kortare inlägg än vanligt. Och jag känner att jag måste sova nu dessutom så jag avrundar nog här och återkommer om en vecka.  

Vi hörs då! 

PEACE!

Ja efter påtryckningar från en massa håll så får jag nog ta tag i det hela och skriva ner händelserna under de senaste två veckorna. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er alla som fått vänta. Det har varit så mycket annat att tänka på som gjort att jag inte orkat med att skriva förrän nu men någon gång måste man väl ta tag i det så det får bli nu helt enkelt.

Detta inlägg kommer som ni säkert anat att handla om veckorna tillsammans med ett gäng underbara skåningar. Först när Jenny, Sandra, Barre och Jossan besökte oss här i Stockholm och sen om den mäktiga resan ner till Sveriges (?) baksida.

Det har ju också hänt en mängd saker och ska jag vara helt ärlig så sviker minnet en aning. Därför skriver jag detta i en så kallad flemmiansk stil som med andra ord betyder dagboksinspirerat. Ni får ha överseende med detta och jag hoppas verkligen ni orkar er igenom detta ändå för det har varit en väldigt omtumlande period på ett positivt sätt som känns som en ganska viktig period i mitt liv.

Ja, om jag ska ta och börja då. Den tjugonde februari var det bestämt att dessa tjejer skulle komma upp till vår vackra huvudstad. För Crille var detta inget konstigt eftersom han säkerligen har vant sig vid den lilla pirriga känslan innan hans älskade Josefine anlänt till Centralen. För mig var detta däremot någonting nytt. Jag skulle nu äntligen få träffa denna Jenny Jönsson på riktigt. Okej jag kanske inte ska säga att det var riktigt samma sak eftersom vi inte var tillsammans eller så men vi hade liksom pratat i telefon varje dag i nästan femtio dagar och det fanns absolut någonting där mellan oss.

Det var tänkt att tjejerna skulle komma till Centralen vid halv två och sen skulle vi hämta upp dom där efter vi hade slutat skolan vid ungefär halv tre. Men både Crille och jag hade lyckats fixa så vi var lediga den dagen. Vi bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag och låta det bli en liten överraskning när vi kom och mötte dom en timme för tidigt.

Nu blev de överraskningen inte så lyckad. Vi åkte in i tid till Centralen och satt och gömde oss på BK. När dom gick förbi så drog vi upp en tidning så att dom inte skulle se oss. Sen när dom gick bort mot toaletterna så smög vi efter för att på nåt sett överraska dom. Tyvärr så fick Sandra syn på oss bara några meter innan vi var framme vid dom så det blev inte så lyckat. Men det var riktigt trevligt att träffa dom faktiskt. Sandra var först fram för att ge mig en kram men jag hade tankarna på ett helt annat håll. För precis bakom henne så stod Jenny. Det var en ganska konstig känsla att hon stod där liksom. Jag hade ju sett henne i cam och så förut men det kändes så overkligt att se henne på riktigt liksom. Men det var underbart att äntligen få hålla om henne för det hade jag verkligen sett fram emot ett bra tag. Sen var det självklart härligt att träffa Jossan igen. Sen fick jag dessutom hälsa på den mäktiga Barre för första gången vilket inte heller var helt fel.

Efter lite kramar och så vidare så var det dags att få i sig något i magen. Vi hade sagt att vi skulle gå till Jensens på Vasagatan så vi började knata dit och av någon anledning så följde de tunga väskorna med. Och jag undrar fortfarande vad man tänker med om man tar bort axelbandet på en trunk. Men men. När vi kom fram till Jensens så var det tydligen kö så vi ställde oss där och väntade. Men det verkade aldrig bli våran tur och det kändes verkligen som att dom inte ville ha oss där. Varför vet jag inte men vi orkade inte stå där så vi bestämde oss för att knata bort till Kungshallen istället.

På vägen dit så gick jag mest och pratade med Jenny. Det kändes lite spänt mellan oss. Inte så att det kändes pinsamt eller så men vi visste inte riktigt var vi hade varandra. Det blev liksom att vi umgicks som kompisar och det var väl egentligen inte så konstigt eftersom det liksom var första gången vi träffades. Men det kändes ändå bra på nåt sätt. Det kunde liksom ha varit mycket värre och man kände ändå rätt snabbt att vi hade kul ihop så det var faktiskt riktigt skönt.

Det blev sen en god lunch på Kungshallen där jag själv tryckte i mig en portion med kyckling med pommes och vitlökssås. Det sitter aldrig fel men av någon anledning så orkade jag inte riktigt äta upp allt men som tur var så fanns Sandra till hands och åt upp resten. Det är alltid skönt med Sandra för det bli aldrig mat över när hon är med. Vi satt där ett tag och garvade och pratade om det mesta. Men sen kände vi för att det var dags att åka ut till Väsby. Det var riktigt kallt den dagen och vi orkade inte släpa på väskorna tillbaka gående så vi gick ner till tuben. Virrig som jag var tänkte jag att man ska åka mot Hässelby för att komma tillbaka till Centralen eftersom jag är så van att åka hem från Söderstadion och så. Så det blev lite arga blickar när vi stannade på Rådmansgatan och jag insåg att vi hade åkt åt fel håll. Men det är inte alltid dessa skåningar får chansen att åka tunnelbana så dom blev nog inte alltför sura. Dom lärde sig även att man ska hålla i sig ordentligt när tåget börjar köra för annars ramlar man.

Det blev en ganska lugn resa tillbaka till Väsby sen. Det märktes att vi alla var lite trötta. Jossan och Crille drog åt sitt håll medan vi andra knatade upp för Bauers och in till P-A. Sen följde några timmar där vi egentligen inte gjorde mycket alls. Vi lyssnade lite på musik och bollade lite med bollar som inte alltför sällan hade en mellanstuds på Jennys eller Barres huvud. Men det va ungefär vad vi orkade med vid den tidpunkten. Jag vet inte riktigt hur länge vi satt där eller om vi gjorde något annat också men lite senare så var det dags att fylla kylen inför veckan så vi hasade oss ut i kylan igen och gick bort till torget med P-As kort i högsta hugg. Vi bestämde oss för att inte ställa till alltför stort kalas utan nöjde oss med Hamburgare som kvällsmat. Sen blev det lite annat smått och gott. Vi betalde och gick tillbaka hem till 55:an och tog det lugnt ett tag till innan det var dags för lite middag. Jossan anlände och efter ett tag också Crille efter sin träning och så. Sen blev det lugnt igen. Det kändes verkligen så att ingen orkade göra nåt speciellt så vi låg mest i rummet och degade. Film blev det såklart och Sandra stod för valet när det blev Remember The Titans. Jag som sett den så många gånger orkade inte titta så noga. Jag och Jenny och började istället mysa lite och efter ett tag så kysstes vi för första gången. Och då kändes det som att alla spärrar försvann. Då förstod vi att känslorna som vi haft i två månader inte var något vi bara hade inbillat oss. Det kändes då verkligen som att vi hade hittat varandra ordentligt och det kändes verkligen helt underbart.

Filmen tog slut och det började bli dags att sova lite. Trots att det nästan kändes som att jag redan fått sportlov så var det tre dagar kvar innan eländet var över för den här gången. Jag skulle liksom upp vid sju så det blev till att vi gick och lade oss. Men för det ska jag inte säga att jag sov så bra den natten. Dels så ville man ju liksom ligga och mysa lite med Jenny och sen så kändes det lite ovant att ha sällskap i sängen sådär. Men det blev väl i alla fall någon timmes sömn innan mobilen ringde. Sen var det dags att hasa sig upp och motvilligt sätta på sig kläderna. Men på grund av att jag blev lite distraherad på morgonkvisten där så blev det inget annat än en T-shirt under den tunna vårjackan. När jag senare kom utanför porten och började springa till tåget så märkte jag att det var en ganska dum idé. Det var nämligen nitton minus ute och den kylan jag kände då var nog det värsta den här vintern. Men det fanns liksom ingen återvändo då eftersom jag redan hade bråttom till tåget.

Förövrigt var jag riktigt sliten denna dag efter den dåliga sömnen så det var tur att vi hade Z-eftermiddag då. Det betydde att jag bara skulle ha en två-timmars lektion på morgonen och sen skulle jag få åka hem och lägga mig i sängen igen. Jag tror inte jag hade klarat så mycket mer för till och med den enkla bokföringen kändes jobbig och när inte ens en Cola hjälpte en att bli pigg, då är man verkligen trött.

Men det gick rätt fort så jag kunde utan större ansträngningar sätta mig på bussen och tåget hem igen. Det var dessutom riktigt skönt att få krypa ner i sängen igen där hemma. Speciellt nu när det fanns någon som väntade på en. Det var sen tänkt att vi skulle åka in till stan lite senare men jag hade verkligen ingen ork för det. Så jag och Jenny valde att tillbringa dagen i sängen medan de andra tjejerna begav sig in mot stan.

Kvällen blev återigen lugn och vi gjorde ingenting speciellt. Det blev någon film och så men annars ingenting. Och den här gången var det inga svårigheter att somna och nu hade jag dessutom sovmorgon så jag fick väl äntligen ta igen lite sömn.

På torsdagen åkte jag till skolan för två lektioner. På engelskan så skulle vi spela upp någon sorts pjäs som byggde på en klassisk pjäs eller liknande. Sam hade skrivit ihop någon slags modern version av Robinson Kruse som vi spelade upp och med facit i hand var den inte så tokig. Vår lärare bjöd på saft och kakor också så det blev en rätt trevlig lektion. Sen väntade ett långt hål innan min Geografi och eftersom jag skrivit klart arbetet som vi skulle göra hade jag ingenting på den lektionen att göra så jag bestämde mig för att skippa den och åka hem. När jag sen ringde tjejerna visade det sig att dom satt på tåget mot Solna där dom skulle hälsa på i Crilles skola. Och jag lyckades tajma tåget perfekt i Sollentuna så jag följde med dom till Råtthålan.
 
Väl i skolan där så satt vi utanför ett klassrum och väntade på att Crille skulle komma ut. Jag måste säga att jag diggar den skolan. Det är riktigt häftigt med det öppna utrymmet i mitten. Det känns lite skönare än Rubbans långa och många korridorer. Efter ett tag så kom han i alla fall ut och vi promenerade bort mot Vasalundshallen där vi skulle se någon match mellan lärare och elever. Jag vet inte riktigt va det var för lirare med men det var definitivt inte bra fotbollspelare. Men det var väl ändå lite kul att sitta där trots någon lirare med trumpet en trappa upp eller ett gäng killar bakom oss som satt och skrek och så hela tiden. Men med rätt sällskap funkar det mesta så det var ingen fara.

Sen kom kvällen då detta äventyr skulle ta slut för en av oss. Sandra hade någon tävling i Eskilstuna under helgen så hon var tvungen att lämna oss och åka tillbaka till Skåne igen. Så vi satt hos Crille under kvällen och pratade och så vidare. Sen var det dags att åka och lämna henne på Bromma så hon kunde flyga hem men vi fick såklart inte alla plats i bilen. Jag och Jenny offrade oss och stannade hemma hos Crille ett tag där vi hade det lite mysigt och så. Sen så drog vi bort till Vi och köpte lite dricka. Sen så kände jag att det var dags att presentera denna underbara tjej för mamma så vi gick bort till henne och umgicks med henne ett tag. Efter en liten stund så kom Barre över och vi pratade om lite allt möjligt.

Klockan tickade iväg och det var återigen dags för lite sömn. Det var den här natten som jag och Jenny verkligen konstaterade att vi hade blivit ett par så datumet 22/2 kommer för alltid att vara speciellt för mig. Sen var det dags att sova innan jag skulle uthärda min sista dag i skolan innan det efterlängtade lovet. Ni som går i skolan vet att mina fredagar inte var att leka med jämfört med mina andra dagar så jag såg väl inte fram emot det allt för mycket. Men jag orkade upp även på fredagen och begav mig iväg mot skolan.  Skoldagen blev ganska så rolig. Jag har nog aldrig tillbringat så mycket tid i skolan och haft så lite lektionstid. Det började på morgonen då vi skulle ha någon form av semination för vårt arbete. Vi hade delats in i två grupper och jag hamnade såklart i den tidiga. När jag sen kom dit visade det sig att det bara var fem stycken som tänkte göra sin redovisning. Så vi blev ju klara efter ungefär tjugo minuter. Och det betydde för mig att jag hade håltimme i fyra timmar eftersom ett hål och lunch låg där innan min engelska. Men jag satt där och väntade till Tobbe var klar och sen åkte vi till Centrum för att i alla fall för min del avsluta traditionen med kebab till fredagslunch. Vi lyckades även locka dit Usman och som vanligt satt maten perfekt.

Vi åkte tillbaka till skolan och det var dags för engelska. Jag kommer inte ihåg exakt vad vi gjorde förutom att vi hade vår bokredovisning som gick ganska bra. Jag gillar inte riktigt det där att sitta och diskutera på engelska direkt inför sin lärare. Jag får typ alltid hjärnsläpp och glömmer ord och så. Men det är väl meningen att man ska vänja sig så att man vågar använda språket så det är väl bra på det sättet. Men i alla fall så tänkte då vår lärare vara snäll och låta oss gå en halvtimme tidigare för att det egentligen inte fanns så mycket mer att göra. Det betydde för mig att jag hade hål i ungefär en och en halv timme. Jag orkade inte sitta själv där i skolan igen så jag följde med på Tobbes och deras Aktiekunskap där vi lirade lite Achtung Die Kurve. Sen var det då dags för sista lektionen som var Företagsekonomi. Men jag och Linus kände att vi inte hade orken kvar att bokföra löner så vi drog efter en halvtimme ungefär. Jag åkte hem till Väsby igen och upptäckte att lägenheten var tom. Pappa hade dragit till Nynäshamn av någon anledning och tjejerna var i stan. Så jag hade två timmar för mig själv som faktiskt var riktigt sköna. Jag hann liksom fixa lite med det jag brukar syssla med och så. Inte för att det någonsin är jobbigt att vara med tjejerna och så men jag har alltid varit den som kan tycka att det är skönt att vara för mig själv också. Så dessa två timmar var riktigt härliga faktiskt. Men såklart så saknade jag min älskling så det var minst lika härligt när hon och Barre kom tillbaka.

Återigen blev kvällen lugn. Vi käkade gott och kollade lite film. Sen deckade både jag och Jenny ungefär samtidigt och sov djupt en bra stund. Vi vaknade sen vid tretiden och smög oss in till Pappas rum som var ledigt där vi tillbringade natten. Vi tog sen en rejäl sovmorgon ända fram till två. Äntligen lov liksom. Sen chillade vi hela dagen och gjorde ingenting förutom att fixa biljetter åt mig och Crille så att vi kunde åka ner till Skåne sen på kvällen var vi bjudna på middag hemma hos mamma. Crille hade match i Södertälje men vi andra åt en väldigt god middag bestående av Tacos. Sen så pratade vi och umgicks och tittade på när Andreas Johnson och Sara Dawn-Finer sjöng sig vidare till Globen. Jag själv höll på Magnus Uggla bara för att han är så grym. Hans låt den här gången var väl ingen höjdare men man måste hålla på Magnus Uggla. Vi avslutade kvällen i 55:an.

Sen grydde då den sista dagen för tjejerna i Stockholm för den här gången. Som tur va så skulle ju vi åka till Skåne också så det behövde inte bli så att man skulle va ledsen och så den sista dagen. Nej nu kunde vi ha roligt istället. Jag, Jenny och Barre åkte in till stan för att shoppa lite. Vi gick längs Drottninggatan men hittade egentligen inte så mycket förutom godis. Vi skulle sen knata ner i Gamla Stan men precis när vi kom ner dit så ringde Crille och Jossan så vi mötte upp dom vid tuben och åkte och åt lunch på Kungshallen. Första och sista lunchen blev alltså Kungshallen. Denna dag så blev det pizza för oss alla och sen tog vi ytterligare en tur på Drottninggatan. Jag hittade en jacka och tjejerna köpte lite presenter till föräldrarna och så där hemma. Sen tappade vi bort varandra så vi på olika vägar tog oss tillbaka till Centralen. Det kändes lite stressigt men det var inge problem.

Sen var det då dags att säga hejdå till tjejerna som skulle ta tåget hem. Vi hade flygbiljetter till senare på kvällen så vi sa hejdå och åkte tillbaka hem där vi bevittnade när Bajen blev förnedrade av FCK i Royal League. Jag packade sen in väska och fixade in lite låtar på min iPod. Sen var det dags att bege sig ut mot Arlanda. Kostas skjutsade oss ut och incheckningen och allt det där gick bra. Men sen så såg vi att planet var försenat så fick sitta ett tag och vänta på Arlanda. Men vi fördrev tiden genom att kolla lite fotboll på någon bar där och självklart så införskaffades det en låda Bassett?s. Efter en timmes försening kom vi i alla fall i väg och jag måste säga att det är så skönt att flyga en så kort tur. Man får ju alltid en kick vid starten och den håller i sig en stund innan det bara blir långtråkigt men eftersom man bara är i luften i ungefär 50 minuter så hinner den där känslan aldrig avta.

I Ängelholm blev vi hämtade av Jenny och hennes pappa som körde oss till Påarp där vi skulle bo. Eller jag skulle bo där ett tag i alla fall och sen dom sista dagarna bo hos Jenny. Väl i Påarp var jag alldeles för pigg för att sova så jag satt och snackade med min syster, först på sms och sen ringde hon mig. Jag ska inte säga att hon var helt nykter så det var faktiskt väldigt kul att prata med henne. Men sen gav jag upp och somnade gott och sov till lunchtid ungefär nästa dag.

Då nästa dag så tog vi det lugnt. Tjejerna var ju i skolan så vi satt där i Påarp och chillade vid datorn och käkade lite och så. Sen ringde Jenny Pålsson och frågade om hon kunde komma över och umgås lite och självklart fick hon det. Hade inte träffat henne sen i somras så det var trevligt. Vi gick och käkade på stationsgrillen och så och efter en stund kom Jenny och Jossan hem från skolan. Dom hade tydligen en del plugg att göra men vi satt alla tillsammans och hade det rätt trevligt ändå. Sandra kom efter ett tag också för den delen. Jag hjälpte tjejerna med deras matte. Geometrin är min grej om jag får säga det själv. Sandra och Jenny drog iväg och vi käkade middag. Måste förövrigt tillägga att det var skitkul att träffa Biffen igen. Den människan är ju bara för skön. Jenny åkte hem och lämnade mig ensam med turturduvorna. Jag umgicks då lite med Biffen och lät dom vara för sig själva. Sen började även den dagen lida mot sitt slut och det finns inte så mycket mer att säga om det.

På tisdagen så satt jag och Crille och kollade på parlamentetboxarna och käkade lite godis. Sen drog vi in till stan med Biffen och hans kompis för att han skulle köpa headset. Vi mötte upp tjejerna och gick och tog en fika på Ebbas. Måste säga att det fiket var riktigt mysig med sin lite retro stil. Dom hade dessutom väldigt goda mackor även om de var grymt stora. Men det var riktigt mysigt faktiskt att sitta där och umgås lite. Sen skildes vi åt och jag hängde med Jenny hem till henne. Bara det var ett äventyr. Med buss åkte vi bara längre och längre ut på landet tills vi stannade i nåt som ungefär kan liknas vid ödemark. Ett antal bondgårdar låg utspridda lite överallt men annars var det bara åkrar överallt. Jag har sagt det förut men säger det igen. Min flickvän bor i ett sånt där hus som man ibland åker förbi när man ska nånstans och undrar vem fan som bor där. Men själva huset var riktigt mysigt faktiskt. Så där tillbringade jag då natten. Jag fick nu träffa hennes familj ordentligt och jag märkte direkt att dom var väldigt trevliga så det kändes skönt. Och jag tror att dom kände det om mig också. Okej jag pratade väl inte alltför mycket med dom men det kändes ändå som att vi fick bra kontakt.

På onsdagsmorgonen så hängde jag med Jenny till hennes skola. Det fanns liksom inga alternativ för vad skulle jag liksom hitta på hela dan där ute i ödemarken. Vi fick skjuts in av hennes broder så det gick snabbt. Nästan för snabbt. Hennes bror är väl inte världens säkraste person på vägarna men det kändes ändå som att man kunde va lugn för han hade verkligen kontroll när han körde även när han sladdade på motorvägen och så vidare.

Men när vi kom till skolan så kände jag att jag inte riktigt orkade va där så jag tog en promenad tillbaks till Knutan. Jag tänkte ta tåget till Påarp och umgås lite med Crille. Men jag fick vänta nästan en timme på tåget men då blev det Donken så det gjorde inte så mycket. Väl i Påarp hände det inte mycket. Det känns som att jag slappade rätt mycket under veckan och det var rätt skönt om jag ska va ärlig. Man behöver liksom inte alltid göra så mycket för att få ut nåt av ett lov.

På kvällen så skulle tjejerna på Friskis & Svettis och tydligen så ville dom ha med oss så vi hasade oss iväg med lite tunga steg. Väl framme visade det sig att vi var dom enda killarna där bland tanter och fjortisar. Men vi hade roligt måste jag säga. Duktiga var vi definitivt inte men vi hade i alla fall roligt. Men jag vet inte om det blir några fler gånger för det där med koordination och så vidare är inte min grej. Men det var lite kul att pröva på och ett litet äventyr i vardagen.

Torsdag blev en jättelång sovmorgon för min del. Jag sov nästan tolv timmar den natten. Riktigt härligt. Sen åkte jag själv in till stan för att va med Jenny lite i skolan. Crille jobbade med Jossans far någonstans så jag fick klara mig på egen hand. Jag var med på två lektioner. Först GeMu där det va notteori. Hemska minnen från musiken i grundskolan dök upp i huvudet men det va inte så farligt faktiskt. Jag försökte få ett hum om vad dom pratade om och jag tror ändå jag greppade lite av det.

Den andra lektionen var betydligt roligare då det var ensemble. Det var kul att se hur en musikklass fungerade och så och såklart så var ju alla skitduktiga. Man känner sig lite underlägsen när dom är så duktiga. Men det var kul att titta på i alla fall.

Sen flyttade jag ut till Jenny för resten av veckan. Men jag hade inte tänkt på att jag kanske skulle ha tagit med mig väskan från Påarp men det fick bli ett senare problem. Jenny Pålsson fyllde år den dan så vi var bjudna över till henne på kvällen. Väl där så blev det lite käk och så. Och sen spelade vi lite spel. Det var Geni om jag inte minns helt fel och vi spelade i lag. Det gick väl inte så bra för mig och Jenny men det gjorde inte så mycket. Det va kul ändå och det roligaste av allt var att vissa hade så stora problem med så lätta frågor. Jossan och Jenny visste inte vad femtal i Yatzy kallas och Sandra och samma Jenny menade på att en planet som rör sig runt solen på 248 år måste ligga närmare än jorden. Ja det blev ett antal skratt den kvällen.

Sen måste jag som vanligt när jag pratar om dessa skåningar påpeka igen att det är så otroligt lätt att umgås med alla. Kommer det någon som inte riktigt är med i gänget så kan man ändå umgås med dom utan att man känner sig utstött och så vidare. Man kanske inte umgås lika mycket med alla men man accepterar varandra och det är verkligen härligt att det kan vara så.

Men i alla fall. Kvällen led mot sitt slut och vi åkte tillbaka till Jenny där vi nog somnade ganska snabbt. När jag däremot vaknade på fredagen var jag helt slut. Jag vet inte riktigt varför men jag var verkligen död i hela kroppen. Men man ska inte klaga så jag hasade mig upp som vanligt och hängde med Jenny till skolan. Det blev en frukost på Donken innan vi tog bussen upp till skolan. Hon hade först sin sånglektion och då gick jag tillbaka till Knutan för att träffa Jossan och Crille. Dom skulle också ta bussen till skolan men vi fick vänta ett tag och var gör man det bättre än på Donken. Sen tog bi bussen upp och nu var det dags för idrott. Dom hade någon slags konditionstest som jag och Crille vart övertalade om att va med på. Men den läraren måste ha gjort nåt fel för testet sa att jag skulle ha bättre kondition än Crille och det kans ju verkligen inte stämma någonstans. Men skit samma. Det spelar inte så stor roll. Vi gick istället och käkade en god lunch på skolan innan det var dags för danslektion. Jag och Crille satt och försökte hålla oss för garv när vi tittade på. Det roliga var att deras lärare räknade takten och varje gång han kom till 8 så sa han inte 8 utan stönade mer och det lät så kul. Sen gjorde dom en del roliga övningar så vi hade absolut kul när vi satt där.

Sen var den skoldagen slut och jag och Jenny drog ner på stan ett tag. Sen åkte vi tillbaka till henne och tog det lugnt ett tag. På kvällen var det dags att samla ihop gänget och hitta på någonting kul och några timmar senare stod vi där på Knutan. 12 stycken var vi för att var exakt och vi bestämde oss för att hitta ett ställe att käka på. Det blev ett ganska fint ställe där vi beställde in fondue. Och för er som inte vet vad det är så kan jag säga att det du får in är en gryta där du sedan doppar kött. Till det får du pommes och en mängd olika såser som du kan äta av. Dessutom var det buffé så man fick ju en del mat i sig. Det ar väl inte alltför billigt men en sån här kväll fick det gärna kosta. Det var riktigt gott och eftersom vi va så många så blev det ju att vi satt och umgicks där ett ganska bra tag. Vi fotade en massa bilder och hade en underbar kväll. Det var i alla fall vad jag tyckte. Sen drog vi ut på stan och försökte hitta nåt kul men vi lyckads aldrig komma överens så vi stod mest och snackade på olika ställen. Några skulle åka hem så vi följde dom till Knutan. Sen tänkte vi gå till nåt café och sitta där ett tag men när vi kom dit så var det fullt så det tog vi som en signal på att det var dags att åka hem. Så jag, Boffe, Kajsa, Jenny, Jossan och Crille tog Pågatåget till Gantofta. Där blev jag och Jenny hämtade av hennes bror.  Väl hemma så tittade vi lite på någon film med familjen men sen så blev vi trötta så vi gick in och lade oss. Men en mycket trevlig kväll måste jag säga.

Lördagen kom och i dagens planering ingick ett besök på Väla som då är ett stort köpcentrum. Jag, Jenny och Barre drog dit. Dom ville tydligen köpa nåt litet fint till mina föräldrar för att dom var så trevliga och så vidare. Så där gick vi runder under dan. Min far fick en Beatlesplansch eller vad man ska säga och min mor ett fint litet smycke. Vi åt en liten lunch på Donken och åkte sen hem. Jag och Jenny hade bestämt att den sista kvällen skulle vi ägna med varandra och kanske kolla lite filmer och så. Hur som helst så tittade vi lite på Save The Last Dance men vi hann inte riktigt se klart den för att melodifestivalen började. Och då umgicks vi istället med hela familjen. Vi käkade en väldigt god middag och såg när Magnus Uggla till slut fick ge sig för en tråkig ballad. Men sånt är livet, Inget att deppa över. Sen blev det kortspel för hela slanten. Kille och Uno var kvällens spel och jag kan inte säga att jag hade så värst mycket framgång i nåt av dem. Men jag hade kul och det var härligt att umgås lite med Jennys familj och det kändes som vi kom lite närmare varandra.

Men som alla kvällar finns det ett slut och idag kom det slutet sent. Vi somnade kanske vid fyra och skulle upp igen vid nio för att då var det dags att bege sig hem till kalla Stockholm.

Och så kom då dagen som jag inte ville skulle komma. Vi skulle dessutom åka buss hem och det såg jag inte alls fram emot. Det blev ett litet tungt hejdå där på Knutan. Det är aldrig kul att skiljas från någon man verkligen gillar och ännu värre från någon man älskar. Visst så var det bara en månad tills att vi sågs igen men det är aldrig kul att säga hejdå på det där sättet.

Men på nåt sätt så kände jag mig ändå inte så där ledsen som jag trodde att jag skulle göra. Jag var faktiskt ganska uppåt hela resan hem och satt och garvade med Crille åt roliga skyltar och sjöng med i massa sjuka låtar. Jag vet egentligen inte varför men det kanske är för att jag alltid lyckas se det positiva i saker och ting. Jag är så otroligt lycklig över att jag har hittat Jenny. Hon är verkligen den perfekta för mig och jag älskar henne jättemycket. Och att vi inte kan träffas så ofta kan vi inte göra så mycket åt i nuläget. Man kan bara bita ihop och försöka klara sig så gott det går. Och det finns ju inga alternativ. Det är ju inte så att jag skulle ge upp någon jag älskar bara för att vi inte kan träffas annat än kanske en gång på två månader eller så. Så kanske var det därför som jag inte kunna känna så stor sorg.

Med det menar jag inte att jag inte saknar henne. Varenda sekund utan denna underbara människa i min famn svider i hjärtat. Jag längtar efter henne hela tiden, efter hennes mjuka kyssar och vackra leende. Det går inte många sekunder då jag inte tänker på henne och jag är verkligen förälskad i den här tjejen. Jag hoppas, och tror, att vi kan hålla ihop det här länge och jag önskar inget annat. Hon gör mig hel och får mig att känna mig trygg i mig själv.

Dessa veckor har vart underbara. Jag har träffat underbara människor och haft det så härligt. Och jag har aldrig vart så lycklig som jag är nu. Allt känns så otroligt bra. Jag har underbara vänner och en flickvän som älskar mig och som jag älskar. Det kan fan inte bli mycket bättre nu förutom att man kanske kan flytta Fjärestad till Väsby. Men annars så är allt perfekt. Det är så här livet ska va.

Till sist vill jag bara säga en sak och det ä kärleken har inga gränser. Den övervinner allt. Min kärlek till dig Jenny är starkare än något annat och jag vill aldrig nånsin förlora dig. JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!

Till er andra:PEACE!