Jerre

Asså fan va varmt det blev helt plötsligt. Inte så att jag klagar men man måste ju få påpeka det. Jag sitter och lökar på tåget på väg in till stan. Det känns rätt så najjs. Ska ju träffa sötnosen vid skansen så det blir nog en grym dag. Det enda jag i så fall kan klaga på är att jag inte fick sova i morse för att några byggare va och härjade i mitt rum. Ingen aning om vad dom sysslade med men ingen sömn blev det för mig i alla fall. Men skit samma, det är en fin dag. Jag vet förövrigt att det här med radbrytningar inte fungerar så bra via mobilen så ni får ursäkta mig. Men men. Jag har inget att skriva, eftersom ni säkert förstått att jag och Niffää va och hämta Annika och Måsen för en stund sen på arlanda. Lökigt i bilen kan man säga. Men fan orkar inte skriva så mycket. Tror jag ska ringa Flemman och kolla om han lever även denna dag. Blir nog bra. Vi hörs väl senare. Peace!

Fan det här ska bli min nya grej. Att blogga från mobilen. Det är ju klart skönare att skriva ner ett par rader när man ligger inlindad i ett varmt täcke i sin säng än att sitta i en inte alltför bekväm datastol. Dessutom är jag ju så van att skriva sms så det här känns bara skönt. Däremot börjar man direkt känna sig sjukt trött så fort man lägger huvudet på kudden och det kanske är mindre bra för min kreativitet. Men men, det får gå som det går. Vad har nu hänt sen senast. Ja egentligen ingenting är jag rädd. Försökte kolla lite på film men jag orkade knappt börja innan jag kom på mig själv med att klicka upp internet. Vet inte varför men antar att det bara va en sån kväll. Sånt som händer kan man säga. Nej låt oss prata lite om imorn istället då det ses betydligt mer intressant ut. Först på morgonen ska jag hämta mina små vänner på Arlanda. Ska bli kul och se dom faktiskt. Sen hade jag tänkt åka in till Skansen och möta upp Linn så vi får hoppas att det kan bli lika underbart väder som idag så man kan mysa runt i stan. Sen imorn kväll tänkte jag hälsa på Usman på jobbet. Vår egen lilla chokladgubbe har ju nämligen gått och blivit spärrvakt och den här kvällen sitter han nere i väsby. Kan bli riktigt kul. Och hinner jag däremellan titta på Sverige-serbien så blir det ju bara ännu bättre. Låter som en dag jag kommer uppskatta i alla fall. Men dags att sussa så jag inte går runt och gäspar imorn. Det går ju liksom aldrig hänt förut. Host host! Men vi höres! Peace!

Jaha. Nu sitter man ju tydligen och bloggar via sms också. På jobbet dessutom. Det här börjar verkligen gå utför. Men jag orkar verkligen inte jobba något just nu och eftersom Sebbe är här som extra plockhjälp så tror jag det är ganska lugnt ändå. Och så länge Thomas är här så vill man bara sjunka genom jorden. Fruktansvärt. Men det är ju trots allt bara lite drygt två timmar kvar och så är jag ju ledig imorn. Hoppas verkligen bara det är lika fint väder imorn så man kan strosa runt i stan. Det skulle vara helt magiskt. Sen får vi hoppas att morsan inte börjar för tidigt imorn så man kan hämta Måsen och Annika på arlanda. Har saknat dom små filurerna.

Jag borde kanske ta och beställa lite bröd nu. Ser ganska tomt ut i frysen. Fast å andra sidan ska den inte vara inne förrän åtta så det är gott om tid. Nej jag sitter här ett tag till. Är det någon som undrar så har jag en dålig dag i magen. Kan ju alltid skylla på för lite sömn. Fast å andra sidan har man kört den för mycket (däremot har det aldrig varit obefogat).

Vi får se vad som händer ikväll. Jag gissar att jag drar i mig några kycklingburgare framför U-21 och sen blir det väl senaste wallander. Sötnosen pratade ju nåt om att göra några situps för att bli filmsugen. Kanske testar den. Vi får se. Men jag kliver ut från denna dystra toalett nu och sliter lite dom sista timmarna. Vi hörs väl ikväll igen.

Peace!

Nehepp, tydligen så är det ingen som orkar/vill kommentera längre. Va ju tydligen världens hype nyss men nu har det ju lagt sig så nu får man väl återigen blogga i det tysta. Men jag pumpar på. I brist på annat denna kväll så är ju uppslaskningen av ett onödigt blogginlägg rena lyxen i tillvaron. Bättre än så här blir det inte.

Men jag måste ju passa på ändå att hylla min dag. Ni hörde ju senast attt jag satt hos Flemsy och var på väg till Sams Kebab. Kan ju flika in där att den kebaben satt väldigt skönt. Helt underbart. Vi strosade sen runt ett bra tag i Sollentuna Centrum. Den stora frågan är i och för sig varför men eftersom jag inte ens försökt tänka ut ett bra svar så struntar vi i det. Vi fick sen för oss att åka till Stinsen och glida omkring där, inte ofta man är där liksom. Rolig grej: 14:30 Sollentuna - Strålande solsken. 15:45 Sollentuna - Monsunregn. Vad hände? Ajja, Stinsen var det och jag vet inte vad som gör det men jag trivs inte där, det är för mycket stora ytor. Men det är väl bara min gamla torgskräck som spökar. Vi letade sen upp och ner i centrumet efter ex-rudbeckare utan större framgång. Eller ja vi gick ju till Akademibokhandeln och terroriserade Linn lite så okej då. Förlåt föresten sötnos om vi va jobbiga men Flemman hade ju förtvivlat svårt och bestämma sig!

Men i alla fall så åkte vi sen hem till mig och kollade sällskapsresan. Lika jävla bra som alltid. "Men fan Robban, Jag har ju bilen på Arlanda" Haha! Jag skjutsade sen hem Flempifloss och sen dess har jag bara lökat sönder. Kollade iofs den sköna matchen mellan USA och Egypten och där kan man ju egentligen bara säga en sak: CHARLIE DAVIES <3!

Men palla palla. Jag ska väl dra mig tillbaka och sussa sött efter en intensiv helg. Magiska tider nu! Puss på er allihop och en lite större till dig Linn. Godnatt!

PEACE!

Ursäkta fylleinlägget igår. Va tvungen eftersom Anton klagade så mycket att jag aldrig skrev om Runby Front. Men fan egentligen är det ju det som är vår grej. Vi jobbar i det tysta. Alla fruktar oss, men ingen ser oss eller hör oss. Ajja nog om det. Det har ju varit ligans helg helt ut och fullständigt. Vi drog ju in femmans växel och rullade yarisen mot sydligare breddgrader. Helsingborg va målet efter att ha kört halva natten i torsdags. Vi stannade för att sova i Örkelljunga men blev inte så mycket sömn för vi va egentligen frö pigga för det. Det slutade med att Niffää och Criffää snodde en GB-gubbe och skrämde får. Det är ju tydligen det vi gör.

Men lite sömn blev det i alla fall då vi parkade vid Påarps skola. Inte för att det va särskilt lätt att slagga i bilen men på något sätt jävligt charmigt. Helt magiskt om man får uttrycka sig så.

Sen bla bla bla, orkar inte ge er någon mer sammanfattning. Vi såg Sverige-Italien i U21-Em, riktigt skön upplevelse trots torsken. Vi turade till danmark och köpte öl, och va crashade två midsommarfester. Snacka om att våra små söta skånevänner blev chockade. Helt underbart! Lång hemfärd igår och un är man tillbaka i hemtrakten. Sitter och lökar hos Flempa-Flem nu och vi ska röra oss till Sams för kebablnch. Träffade linn för ett tag sen och höll henne sällskap på hennes lunch. Lite mys sådär, aldrig fel! Men som sagt, sorry att jag inte skriver mer detaljerat, men får bara ångest. Pallar inte, och så vidare..

Nej nu får det bli nåt annat, vi ska se om Flempäää haqr någon bra bild man kan ladda upp.

Jag sitter hos thomaz, jävligt onykter och säger bara att det här är en magisk kväll precis som resten av helgen. Jag är för full för att skriva vidare men jag ska träffa Linn imorn så det här blir bara bättre och bättre. Puss på er alla. ÄLSKA LIVET!!!!!!!!!!!!!!!

Jaha, så nu va ännu en dag till ända. Och det är inte första gången jag bloggar och för den delen går och lägger mig och känner mig en smula onykter i sammanhanget. Har haft en väldigt intensiv dag och alla ni som känner mig vet att jag trivs som fan med det. Hets är min melodi och så är det bara. Inga konstigheter.

Så ni vill väl självklart veta allt som hänt eftersom ni älskar att följa mitt liv så otroligt mycket. Jag klandrar det inte, mitt liv kan nog vara rätt så intressant. Men jag har i alla fall jobbat denna soliga onsdag (oväntat?) från sju till tre vilket egentligen kan vara ganska segt eftersom jag aldrig någonsin är utvilad när jag börjar så tidigt. Men idag kände jag mig som fylld av adrenalin hela dagen och då gick det absolut lättare. Jag hann plcoka upp både frysleveransen, tobaken och en hel del av mejerivarorna och det kändes nästan som att jag slängde upp allt bara av farten. Riktigt skön jobbdag ändå.

Sen så blev det ju käk hos mormor med dessa underbara pannkakorna. Sitter ju verkligen aldrig fel. Synd lite att jag kände mig lite stressad så jag knappt han prata med henne men  å andra sidan är det ju onsdag snart igen. Efter det så drog jag hem en snabbis och duschade av mig lite sen blev det taxi Tebrand åt Storchen & Criffää med en blixtvisit på systemet som mellanlandning. Sen bar det av till Sollentuna för att träffa Linn. Vi gick runt i centrum och kollade i en massa affärer jag aldrig annars går in i. Men det va helt klart värt det. Vi stötte på Julia mitt i vimlet och även om jag inte har haft någon vidare kontakt med henne innan så var det en liten reunion från Rudbeck och det tackar man ju aldrig nej till. Även fröken Pettersson slaskade fram mitt i allt innan hann försvann som en avlöning. Så på något sätt blev det ändå en ganska händelserik visit i Sollentuna Centrum. I vanliga fall är det ju typ Sams och sen hem men nu blev det lite mer där. Och Linn, ja vad säger man? Puss på dig!

När jag sen hade skjutsat hem Linn till långt bortom civilisationen och vidare så var farsan taggad på att ta en bira på balkongen så det blev lite snack där om massa gamla minnen tillsammans med lite Gyllene Tider och salta jordnötter. Långt ifrån fel det heller. Men kvällen hade inte ens riktigt kommit igång än för vid 8-tiden satte jag mig på tåget till Söder för att möta upp Flemman. Det va dags att gå på bio igen. Vi såg Baksmällan som jag nog måste säga va den sjukaste film jag någonsin sett. Men också klart den roligaste på länge. Haha den va bara sååå skön!

Och när vi väl kom ut från bion så såg det så skönt ut på uteserveringarna på Medis så vi bestämde oss för att sätta oss där en stund med varsin bärka och njuta av livet. Och jag föll in i någon slags koma där mitt i alltihop där jag verkligen bara kände fullständig harmoni. Jag tror det va en salig blandning av ölen, sällskapet, infravärmen, musiken, folket runt omkring och avkopplingen som gjorde att jag hamnade i en sån otrolig skön sinnesstämning. Och det blev det perfekta avslutet på en riktigt härlig dag. Magi.

Men dags att slagga för imorn väntar ju årets största dag på Hemköp och sen direkt efter bär det av till Helsingborg. Niffäää taggar ju tydligen satan ute i Sjövillan så jag hakar ju på av bara farten. Krossa Italien!

Bild? Ja jag slår till idag igen!

Kolla på klockan kära vänner. Vad sysslar jag med? Jag ska liksom upp om mindre än fem timmar. Allvarligt så förstår jag ibland inte varför jag utsätter mig själv för detta egentliga lidande. Jag tänkte faktiskt där under ett starkt ögonblick att jag skulle sova tidigt ikväll för att för en gångs skull inte va överdrivet trött under en öppning. Men nej nej sen belv jag galet taggad på att umgås med någon så hämtade Flemman i stan och sen blev det ju roadtrip på det. Så kan det gå och det är som vanligt min melodi. Men vafan, ingen idé att klaga på det. Livet är till för de vakna stunderna. Haha.

Annars en väldigt givande kväll. Som vanligt är dessa små korta men ändå så långa roadtripsen med Flemman eller Tobbe sjukt underskattade av den anledningen att man bara glider omkring dit känslan tar en samtidigt som det alltid blir en massa galet givande samtal. Så vad var det denna gången. Jo vi pratade en hel del om kärlekens alla små gömda vrår och skrymslen men även en hel del om Rudbeck med alla dess små gäng och fack man ändå på något sätt kunde placera folk i. Men kände egentligen inte många så bra men ändå kände man så många tack vare dessa små fack. Man visste vilka som umgicks med vilka och så vidare. Klockrent nostalgiskt samtal var det i vilket fall. Dessutom alltid lika skönt att prata med dig Flemman. Du är mer psykolog åt mig än vad du säkert anar själv.

Det blev förövrigt en väldigt rolig liten tur med bilen denna kväll. Kan ju säga så mycket att vi betade av Djurgårn, halva Lidingö, Danderyd, Kärrdal, Vaxmora, Bollstanäs, Norrviken och Edsviken. Det är rätt bra jobbat ändå!

Men inget mer snack för den här kvällen. Det räcker så. Sovdags för en liten stund i alla fall. Vi ses i vimlet.

Kvällens bild:

Nej men se på fan, jag bloggar ännu en gång detta dygn. Nu har det väl helt enkelt gått åt skogen. Äh vafan jag pumpar på. Har haft en riktigt skön kväll ändå där jag bara chillat och pratat lite djupare saker med betydelsefulla personer. Det är sånt vi gillar. Nu sitter jag väl mest och är deprimerad för stunden att jag kommer va död på jobbet imorn men å andra sidan ska man ta vara på all livskvalitet man kan få tag på och då är vänner och familj ett starkare bidrag än sömn. Så så är det med den saken.

Förövrigt har jag inte lyssnat på en enda låt sen jag kom hem och det är på något sätt väldigt skrämmande. Därför måste jag ju helt enkelt klicka upp spotify några minuter. Vi får se vad min sinnesstämning känner för denna natt.

Jag har insett att jag väldigt ofta ser saker från många olika synvinklar hela tiden och dessutom nästan alltid valt att följa den positivare delen. Jag har också förstått att jag från många håll uppskattas för att jag är så positiv jämt och det känns på något sätt som att det är jag. Jag älskar att va positv. Älskar att njuta av det man har istället för att deppa för det man saknar. Jag älskar att se det positiva i folk och älskar att jag inför en natt bestående av max 6 timmar ändå kan känna mig glad att jag inte gått och lagt mig och på så sätt missat något som stimulerat mitt mentala sinne.

Jag fick förövrigt en riktig flashback från förra sommaren nu ikväll och då framförallt från vår enormt magiska Eurotrip. Satt och kollade en del filmklipp från campingen och fan va jag längtar tillbaka sådär helt plötsligt. Men å andra sidan så ska jag väl inte sakna det för mycket. Jag vet ju vad som väntar framöver. Det blir nog minst lika bra. Som sagt, älskar att se positivt på livet. Livet är fan underbart.

Men eftersom ni undrar så får det bli en bild. Jag har valt den med omsorg för den symboliserar vår resa så otroligt bra. Och om man tänker efter så kan ju minnen ofta vara så sjukt positivt så varför inte?



Magi magi!

Men dags att slaggilagga. Tack mina kära små vänner för att ni lyssnar!

Och vad min sinnestämning valde? Lite oväntat så blev det Teddybjörnen Fredriksson med allas vår Lasse B. Underbar låt.

Men natti natti

PEACE!

Klockan är över elva. Sedärja. Så vad gör man då. Jo man dricker sprite och skriver blogg. En helt okej sysselsättning ändå. Inte så att jag funderar på att göra nåt annat i alla fall. Kanske i så fall när bloggen är klar och glaset är tomt, men å andra sidan kanske det är rätt logiskt. Ajja, jag svamlar som vanligt. Känns som att det blivit lite av min melodi på senaste tiden. Kanske inte riktigt kan greppa allt som sker nu så då blir det mest svammel. Men lika bra det för då uppdateras ju i alla fall bloggen. Hör jag någon som klagar?

Jag jobbar i morgon. Det är typ ganska sjukt med tanke på att jag aaaaldrig jobbar tisdagar. Okej liten överdrift där kanske men faktum är att jag aldrig är schemalagd på tisdagar men det händer ju att man hoppar in extra ändå. Som imorgon till exempel. Men dom smällarna kan man ju faktiskt bara ta. Inga konstigheter.

Måste säga att min sprite va sjukt avslagen. Känns som att dricka mineralvatten med alldeles för lite smak. Men i brist på annat så dricker man ju liksom. Botten upp!

Asså förlåt men har inget vettigt att skriva egentligen. Vet inte varför jag hetsar så mycket med bloggen numera. Det har bara blivit så helt enkelt. Nej nu ere dags och kolla om Flemman är vaken. Men jag slaskar upp en liten trevlig bild som genererar lite minnen. Puss på er!

Nu är jag nästan överdrivet busig. Jag sa åt Sebbe och Vincent att sitta i kassan en stund så jag kunde gå och beställa bröd. Jag sa i och för sig att det skulle ta lite tid men faktum är att det tog kanske 3 minuter. Men jag pallar verkligen inte sitta i kassan just nu. Det har varit rush sen typ två och nu orkar jag inte va trevlig på ett tag. Dessutom är jag hungrig så sitter och tuggar på en ciabatta med vitlökssalami och tänkte att fan, kan lika gärna dra stråt hela vägen och smygblogga lite. Jag hoppas ingen vet vad jag gör i alla fall. Men jag är ju så smidig så det tror jag inte.

Jag fick bort min tid på fredag i alla fall så nu är det definitivt spik att HBG blir av. Ska blir chocknajjs. Dessutom är jag ju ledig på onsdag så fan det går bra nu. Oj vilken studs.

Men kanske inte ska försvinna för länge. Det syns ju ganska snabbt att inga kolonialvaror plockas. Oops! Men jag återkommer väl nån gång ikväll. Se you later.

PEACE!

Vart är världen på väg?

Nej okej oroa er inte, inget sånt inlägg på G. Nu är det väl iofs inget fel med vart-är-världen-på-väg-inlägg men inte riktigt min del av kakan en sådan här väldigt regning söndagkväll. Jag har inte någon vidare lust alls att babbla om något djupare så här dags på dygnet. Visserligen är det just vid dessa tider man är som mest djup. Men icke idag. Det är ju som sagt fina tider numera och då klarar man sig.

Jag fick ju sluta 25 minuter tidigare idag och det är fan nästan rekord för min del. Så otroligt viktigt en ångestladdad jobbsöndag. Med det menar jag ju att det alltid är ångest att jobba en söndag. Men nog om det, varför tjata om det liksom?

Jag satt på Donken i tre timmar idag. Där kan man ju börja fråga sig vart min värld är på väg. Fast nu va det ju inte riktigt så illa som det låter. Jag hade ju ytterst mysigt sällskap i form av Linn så då rusar tiden iväg lite. Kanske. Hon skulle tydligen visa mig den stora grejen av att fika på McDonalds. Jag vet inte om jag lämnade stället klokare men jag fick äta i alla fall. Och dessutom så va det ju definitivt härligt att umgås med Linn. Det känns alltid så bra. Jag tror faktiskt jag med säkerhet kan säga att jag tycker om dig väldans mycket. Men det vet du väl redan. Hihi.

Sen blev det ju FIFA-turnering ikväll igen. Den här gången i fiendeland i 41:an. Spanien skulle ju tydligen vinna Confederations Cup med Italien hade ju självklart bestämt sig. Så Del Piero knackar ju in avgörandet två min från slutet. Ridå som man kallar det dessa dagar. Men man deppar ju inte för mycket för det.

Nu väntar lite chillning med lite spotify och lite sprite. En bra avslutning på helgen kan man säga!

Förövrigt är det bara 62 dagar kvar nu. Känner ni vindarna?

PEACE!

Ja men tydligen så ska man börja blogga på lunchrasterna nere på bygget också. Det är tydligen sådana tider vi lever i. Istället för att klaga så är det ju bara att tacka och ta emot. Och att tugga på en Coco, dricka lite mineralvatten och lyssna på regnets droppar mot fönstret kan vara kanska stimulerande, särskilt när man vet att om 24 minuter så lyssnar jag på Gunnel 62 och hennes utläggning om hur bättre det va förr.

Jag har egentligen ingenting att uppdatera er om eftersom jag skrev precis innan jag gick och la mig igår. Men å andra sidan har det ju aldrig varit ett problem förut. Fina tider är det i alla fall absolut. HBG på torsdag, Maggan i Augusti och låångt bort någonstans i December. Sa jag att det va fina tider? Det tåls i vilket fall som helst att upprepas.

Eftersom jag smygsitter vid chefens dator så vette fan om jag kan infoga någon rolig bild denna gång men jag får helt enkelt kolla runt och se om det finns nånting. Det får bli lite random, känns som en sån dag idag.

Ladada ladidadada Ladadadidaida!!!

Jaha, nähä tydligen så ville inte datorn att jag skulle ladda upp en bild så den fina bilden på grodan och salladen missar ni. Men ni får ta den sura biten av äpplet och köra vidare. Jag slaskar fram ett klockrent slutcitat istället.

---

15:e Augusti 2009  11:00 - FULLT ÖS
15:e Augusti 2009  15:00 - REDLÖS
22:a Augusti 2009  17:00 - MEDVETSLÖS
30:e November 2009 22:15 ARBETSLÖS!

---

Som sagt, fina tider!

PEACE!

Sedärja, nu har det blivit väldigt mycket inlägg här på väldigt liten tid men vafan, är det så att man är bloggsugen så ska man väl köra på det. eller?

Jag kan ju säga att jag är lite smått onykter ändå. Jag och Flempa har nämligen suttit och firat lite på Runbypuben denna ärade kväll. Jag hade ju trots allt en väldigt dåligt dag där jag kände mig totalt håglös och inte orkade med mig själv riktigt men det ändrades snabbt då jag helt plötsligt fick framtidsplaner och allt. Det e fanimig fina tider!

Så vad gäller saken? Jo vi bokade nämligen resa idag till Magaluf i Augusti. Från ingenstans så tog vi tag i saken och slog hammaren på spiken, spiken i kistan och kistan i golvet. Nu är det klappat och klart, ingen återvändo och så vidare.

Jag, Flempa, Stocken, Tobie och Berget drar till Espana om lite drygt två månader och det känns ju rätt så najjs. Från sisådär ingenstans så förändrades livet från bra till liksom ännu bättre. Det är ju inte så man klagar direkt. Jag svamlar på!

Magaluf-09 it is och genast är man taggad som få. Dessutom flashade vi till det med 4-stjärnigt hotell och saker och ting klaffar som dom ska. Nu kör vi. åååååh till Maaaagaluf!


Lalalalallalalala!

Nu blir det sängen. Ska jobba imorn så det behövs lite energi ändå. Dessutom ska jag förhoppningsvis träffa den underbara sötnosen Linn imorn så det blir nog kanoners. Som sagt: Fina tider!

PEACE!

Palla va så illamående så att man måste vika ner sig från jobbet. Men vilken helvetesmorgon. Spydde typ 4 gånger. Inte roligt någonstans. Men tydligen så var det än sån dag. Kanske påverkas jag av vädret, emotionella tyngdkrafter eller rentav en överdos av hets. Vad vet jag. Sitter i alla fall och relaxar lite framför burken nu och hoppas jag piggnar till framåt kvällen. Måste ju va pigg och glad tills imorn då det vankas personalfest hos chefen. Gratis dricka vill man ju inte avstå ifrån.

Oktober, då säger jag upp mig från Hemköp. Jag bryr mig inte om vad folk har att säga om det. Det får räcka då. Sen sticker jag väl iväg några månader med grabbsen till nåt varmt billigt land och chillar/partar (det går att göra båda, tro mig) sönder. Sen får vi se i vilket vädersträck vingarna lyfter. Men det känns bra. Äntligen lite framtidsutsikter.

Jag pallante bloggilogga så värst mycket så slänger väl helt random in en bild bara för att framhäva någon slags förändring. För vad vet jag inte men som farsan myntar: Alla förändringar är till det bättre...

Det här behöver inte va en comeback i bloggandet. Men det är en sån kväll nu. Tankar måste sorteras!

Jag vart så sjukt blåst nyss av någon busringning. Har ingen aning om vem det va som ringde men nån tjej som presenterade sig som Anna skulle berätta för mig att hon hade Aids och att jag borde gå och testa mig. Givetvis tänker ni att jag är dum som går på en sån dålig blåsning, men fan jag vet inte asså. Jag vart så sjukt ställd av hela grejen. För det första så ere klart man undrar vem som ringer från dolt nummer vid halv 12 en torsdagkväll och kanske borde jag fattat redan där. Men i alla fall så sa hon typ "Hej det är Anna, kommer du ihåg mig?" Genast började jag ju tänka febrilt på om jag borde kommit ihåg någon Anna. Inte fan kom jag på det då. Men tydligen skulle vi ha träffats på någon fest så jag låtsades typ om att jag kom ihåg henne för att det inte skulle låta dumt.

Och sen när hon kläckte ur sig att vi hade sex och att jag borde gå och testa mig så började jag ju undra om hon ringt fel kille eller nåt, Jag vet ju defintivt vilka jag har haft sex med så jag fattade ju direkt att jag inte behövde va orolig på det sättet. Men eftersom jag fortfarande tänkte som fan på om jag kunde komma ihåg någon Anna hann jag inte tänka så långt. Sen började jag tycka synd om henne som tagit mod till sig och ringt och berätta en sån grej och att hon dessutom ringt fel. Så jag började typ spela med, dum som jag va och försökte få henne att förstå att det e lugnt jag går och testar mig. Jag hamnade i något slags chocktillstånd och hänge inte med. Sen helt plötsligt hör jag någon garva i bakgrunden och då gick det ju upp för mig så rent impulsivt la jag på luren och ba "nej, nej, helvete, hur fan kan jag va så dum"

Jag vet att det egentligen inte är någon big deal. Någon hade kul på min bekostnad och det kan jag ta. Jag bjuder på den. Men fortfarande så blir man ju lack. Det är ju samma sak om någon typ skrämmer dig riktigt mycket. Egentligen är det ju klockrent för man vet ju hur kul det är när man själv lyckas med en sån grej på någon annan, men samtidigt blir man ju förbannad för då och där känns det ju så onödigt.

Men men, vad ska jag säga. Nu är jag mest fundersam över vem som ringde eller låg bakom det. Det måste ju ändå va någon jag känner som ville driva med mig. Jag hoppas nästan det för i så fall får jag ju reda på det. Självklart kommer jag få äta upp det men det kan jag ta. Inga problem. Och om den som låg bakom detta läser det här så kan jag bara säga Grattis. Du fick mig så jävla hårt så jag kan bara applådera. Det va klockrent. Men å andra sidan kräver det här en hämdaktion så det sjunger om det. Sjukt!

Men men, det va det det. Det finns ju så mycket annat och mer allvarliga saker man går och grubblar på. Till exempel så är det ju allt med jobbet. Jag börjar verkligen känna att det räcker med Hemköp nu och funderar nästan dagligen om jag ska stanna eller gå. Men å andra sidan så vet jag ju att det är omöjligt att typ få ett okej jobb i dagens läge så egentligen borde jag bara va nöjd nu. Men jag hade ju en vision att när jag gått ut skolan så skulle jag lägga karriär och allt åt sidan ett tag och satsa på resor och så vidare. Men jag har ju inte kommit någonvart än så länge och inte går det något vidare med sparandet heller. Så nu börjar jag verkligen känna att jag ska ge upp det där jobbet. Kanske inte nu men till hösten, för att sedan bara dra bort ett tag med dom pengarna jag ändå har för att sedan sätta mig bakom skolbänken igen och komma någonvart här i livet. Jag har väl egentligen fortfarande noll motivation för det men där kommer du i alla fall framåt, nu står man bara och stampar på samma ställe.

Men det löser sig nog. Jag har bara en liten downvecka. Känner mig bara jävligt förvirrad. Samtidigt är jag väldigt glad för det verkar som att det klickar till på andra fronter. Jag vill inte sitta här och prata för mycket om det men jag kan i alla fall säga så mycket att jag är nästan hundra på vad jag vill så jag hoppas att det blir som jag hoppas på.

Nej jag är bara så sjukt tankspridd just nu. Känner mig så osäker på så många saker men ändå så säker på nåt sätt. Det är så sjukt svårt att förklara dom känslorna så här men jag vet inte, dom måste ut någonstans så jag vet inte.

Men måste försöka sova också. Har ju jobbet imorn!

PEACE!

Derbyt på Råsunda den 20:e April 2009 går till historien som en av de bästa och skönaste derbyupplevelser jag varit med om hittills. Egentligen ska man inte ranka derbyn eftersom alla på sitt eget sätt präntat in sig i mitt hjärta, både på gott och ont. Men jag tror nu när jag smält måndagskvällen och sett matchen i repris två gånger att det va det näst bästa jag upplevt på Råsunda genom alla mina år som Bajare. Det enda som faktiskt slår den här upplevelsen är det fullkomligt underbara höstderbyt mot AIK 2006 och alla ni som vet vad jag pratar om och var där vet varför så därför behöver jag inte ens förklara. Däremot kan jag och ska jag förklara varför derbyt i måndags nästan väckte samma känslor som den kyliga men ändå stekheta kvällen för 2,5 år sedan och jag gör det genom tio punkter. Detta är alltså tio förklaringar till varför jag aldrig ville gå hem från Råsunda i måndags.

---

1 - Resultatet: Givetvis är ett derby aldrig fulländat vid annat än tre poäng och på sättet vi vann den här matchen är resultatet en stor del till den magiska upplevelsen. Vi vänder ett underläge och vägrar att förlora. Vi gör det tillsammans, spelarna på planen och klacken på den södra läktaren. Det är VI som är Hammarby!

---

2 - Platserna: Jag var lite småsur innan matchen att vi var ute så sent med och skaffa biljetter när vi missade Södra Nedre. Jag visste visserligen att Södra mellan fungerar nästan lika bra men trodde inte alls det skulle va samma grej. Men när vi fick platser precis i mitten nästan längst ner på mellan var det inte bara bra platser utan kanske de bästa jag har stått på bland betongen ute i Solna. Förutom att man såg allt så bra från den positionen så var det helt underbart att kunna sätta sig på räcket de sista minuterna och bara suga in den massiva kärleksfulla känslan som dundrade genom luften. Jag ryste inte då men gör det nu vid tanken när hela Södra gungade samtidigt som den norra läktaren tömdes rekordsnabbt.

---

3 - Motgångarna i första halvlek: 0-1 i baken efter drygt tio minuter och ett solkart mål som aldrig godkändes kvarten senare gjorde att man minst sagt var frustrerad. Men det är i dessa lägen man är som allra stoltast att vara grönvit i själen. Trots känslan av att allt gick emot vänder vi det till en enorm styrka och stämningen bara ökar. Minuterna efter det bortdömda målet var det kaos på den södra läktaren och volymen steg högt upp i den mörka kvällshimlen. Vi vägrade helt enkelt att slås ner av skitmål i baken och inkompetenta domare. Vi visade istället att vi aldrig viker ner oss och det är nåt unikt och starkt vi alltid ska va stolta för.

---

4 - Ölburken: Jag tycker givetvis att det bara är idiotiskt att kasta in saker på planen oavsett hur frustrerad eller arg man är. Det enda det leder till är svarta rubriker i kvällstidningarna och risk för avbrutna matcher. Så det är inte därför jag tar med detta som en anledning. Utan istället vill jag lyfta fram Mikkel Jensens aktion. När ölburken flyger in börjar Dembo direkt att gestikulera och se ut som en jättebebis som vill hem till mamma. Man börjar fasa över att domare Johannesson ska ta tillfället i akt och bryta matchen men när man tittar upp så ser man att Jensen börjat springa. Och efter en 80-metersrusch där man tror att han ska mana publiken till att lugna ner sig skäller han istället ut Dembo för hans löjliga fasoner, får bort ölburken och man ser tydligt på hans kroppspråk att han aldrig tänker ge massmedia, domaren eller Big Dumbo chansen att förstöra festen. Det är så en kapten ska agera. Kung Mikkel!

---

5 - Baklängeshoppen: Två gånger i matchen manade klackledarna oss att vända på oss och "hoppa om du älskar Hammarby" och när man ser videoklippen efteråt så ser man vilken otrolig effekt det ger. Och även just där och just då var det både härligt och grymt att se alla stå vända bort från planen och bara röja. Ena gången var det väl lite dålig tajming då det var precis vid en DIF-hörna men kanske gjorde det saken bättre. Jag älskar i alla fall sådana här inslag där man dels prövar något annorlunda som höjer stämningen och dels visar att fotbollen till minst lika mycket del handlar om det som händer på läktaren. Så länge vi röjer på läktaren kommer fotbollen aldrig att dö och baklängeshoppen var ett underhållande och underbart bevis på det.

---

6 - Igor Armas: När han värvades vågade jag inte riktigt jubla. Det luktade videojugge lång väg men röster höjdes om att det var en spännande värvning redan på försäsongen. Nu har jag sett honom i fyra matcher och min kärlek för honom växer för varje match av två anledningar. Dels visar han en enorm inställning och ger allt han har i varje situation. Och då spelar det på nåt sätt ingen roll om han inte är världens bästa spelare. Dels så påminner hans sköna utstrålning om en viss Sebastian Eguren. Visserligen tror jag aldrig han kan ta en större plats i mitt Bajenhärta än vad Eguren gjorde, och fortfarande gör, men det han visade efter hans stoplnick och sitt spel är att han är min nya favorit i Bajen.

---

7 - Tifot: Jag tänker inte sitta och säga att det va överdrivet snyggt, inte heller speciellt avancerat men efter år av misslyckade tifon var det här ett stort steg i rätt riktning och det här är precis vad jag saknat i tifoväg inom Hammarby. Tidigare år har vi alltid försökt oss på nyskapande och väldigt avancerade tifon vilket istället blivit totala fiaskon som våra antagonister skrattat länge åt. Men måndagens tifo var enkelt och stilrent som lyckades fullt ut. Och med en lika enkel men fruktansvärt klockren banderoll var det klart godkänt. Så jag hoppas verkligen att vi fortsätter på den inslagna vägen och till slut så kan vi också göra grymma tifon. För det är nog fan det enda vi inte är bäst på, på de svenska läktarna.

---

8 - Djurgården: Det snackades mycket om "krisderbyt" innan matchen men trots att spelet långt ifrån var bländade så visade vi i alla fall att vi har långt ifrån samma problem som våra blåblå fiender. Djurgården var bara helt enkelt usla i nästan allt dom gjorde och inte ens objektivt kan jag tycka att Djurgården på något sätt uttryckte något annat än en skam för deras egna klubbmärke. Jag trodde verkligen jag skulle sakna Tauer men det var fan ännu mer underhållande att titta på Haginge. Han var verkligen utstuderat usel. Och Oremo, spelade han ens? Nej fortsätter det så här så blir det Superettan nästa år.

---

9 - Publiksiffran: Det här kanske ni tycker låter väldigt konstigt och på ett sätt kan jag väl hålla med om att det inte alls är bra med bara 16000 på ett derby och att en match som AIK-Halmstad drar mer folk. Men å andra sidan håller jag inte med om att det SKA va över 30k på ett derby. För med för höga publiksiffror på ett derby brukar det nästan alltid innebära för mycket "turister","barnvagnar" och "flickvänner". För vilka är det som sviker när publiksiffran sjunker. Inte är det dom som brinner för Bajen i alla fall. Och i klacken blir det mer folk som verkligen förstår att man är där för att sjunga och hoppa för Bajen och då blir stämningen så mycket bättre. Det är då vi kan skapa det där fullkomliga stödet spelarna på planen behöver och det är dessa stunder vi visar europeisk toppklass när det gäller att skapa atmosfär. Och jag skiter faktiskt helt fullständigt i om det är glest på Östra nedre eller om "Djurgårdsfamiljen" hellre sitter hemma och kollar gamla hockeyrepriser. Nej jag går på fotboll minst lika mycket för stämningen på läktaren och den är ALLTID bäst när publiksiffran är lite lägre.

---

10 - Efter matchen: Norra läktaren är helt tömd på gårdare medan hela södra fortfarande röjer loss när Poppen ger oss en sång. Överallt ser man de grönvita halsdukarna och hör den ekande sången. Jag förstår givetvis att det alltid är lättare att röja efter en seger än efter en förlust men det spelar ingen roll, för den där magiska känlsan man har efter derbyseger är obeskrivlig. Det enda man kan säga är att just då känner man sig odödlig. Hjärtat skenar iväg och rösten blir alldeles hes. Man försöker samtidigt som man låter alla instängd frustration sippra ut genom total glädje suga in allt omkring sig. Man njuter för fulla drag och vill att livet alltid ska va precis som den stunden. Alla problem blockeras för en stund och man svävar högt uppe bland molnen. Det är bara så fulländat vackert och man vill aldrig vakna ur den verkliga drömmen.

---

Givetvis finns det en del negativa saker också men varför ens ta upp dom efter en sån underbar kväll. Istället låter vi resultattavlan tala för sig själv. Hammarby: 3, Djurgården: 1. Det räcker så!

PEACE!

För det första måste jag svara på Tobbes väldigt konstruktiva kritik i sin kommentar där han allvarligt frågar var kvalitén den här bloggen alltid stått för tagit vägen. Men grejen är att jag har svårt att konstruera fram något riktigt vettigt att säga om den saken. En anledning är givetvis att jag inte alls känner passionen för bloggandet längre. Eller jag känner ofta att fan nu vill jag blogga men sen när jag väl sitter här framför tangenterna så vill det sig inte. Det är tråkigt, det tycker jag själv också men jag hoppas att jag på allvar ska hitta tillbaka. Däremot så ser det kanske inte så ljust ut just nu eftersom jag med flera olika metoder försökt få tillbaka den där känslan jag hade för kanske 1,5 år sen. Först försökte jag ju med alla listor men det vart rätt ointressant i längden. Dessutom var det rätt jobbigt att hitta på just spännande listor. Nästa försök var ju att börja med veckoinläggen igen men då kom pressen tillbaka och det va det sista jag behövde.

Sen kanske jag helt enkelt blivit för lat, eller kanske rentav för gammal. Eller ja gammal va väl ett värdelöst argument. Men grejen är att sen jag började jobba heltid så har nästan all min energi på dagarna lagts på jobbet och fastän att mitt jobb ofta verkar vara rätt lugnt så tar det på krafterna, åtminstone mentalt. Jag orkar kanske träna i två timmar men jag orkar inte riktigt släppa lös tankarna på samma sätt som förut. Kanske har jag liksom hamnat efter rent tankemässigt just för att jag inte behöver hålla hjärnan i trim på samma sätt som när jag pluggade. Det kan i alla fall vara en anledning fast för att inte överanalysera allt som Flemman så släpper jag alla dessa tankar om varför och istället konstaterar jag som säkert många av er tycker att den här bloggen inte ska leva vidare som vilken blogg som helst. Ska jag fortsätta så ska det vara med kvalité och i så fall så kanske inte kvantiteten spelar någon vidare större roll.

Hur som helst så sitter jag här efter ett långt och krävande träningspass på Hipen där vi sedvanligt kämpade tills att lamporna släcktes. Och ska jag på något sätt komma i form mentalt kan jag lika gärna sätta fart på det fysiska planet också. Men å andra sidan vet jag att jag är värdelös på att hålla alla mål jag sätter upp så det är lika bra att skippa det och istället ta en dag i taget. Nu fick jag en ordentlig genomkörare ikväll vilket säkert lämnar spår i form av värk lite här och där de kommande dagarna och det är ett skönt bevis på att man tränat. För stunden får det räcka och jag är nöjd.

Dessutom blev det här den första vita helgen sen operationen där jag inte hade något att skylla på. Visserligen kan man skylla på att jag har jobbat båda dagarna men eftersom det aldrig stoppat mig förut så ser jag det inte riktigt som en vettig anledning och väljer därför istället att se det som att jag valde en alkoholfri helg för att det inte kändes nödvändigt. Jag valde att tacka nej till erbjudandet att supa med Runby Front i fredags och satt istället och kollade Så ska det låta i min ensamhet. Och jag valde att tidigt göra upp lugna planer med Tobbe för att inte bli lockad till utgång igår. Och med facit i hand blev det ändå en riktigt skön helg där jag verkligen inte har något att klaga över. Och faktum är att det här va första helgen på väldigt länge där jag inte alls kände mig taggad på att dra ut eller festa. Visserligen finns det alltid anledningar till varför jag kände så men precis som innan väljer jag att se det som att jag helt enkelt ville umgås med mina kära vänner genom en lugn men rolig hemmakväll. Och jag måste säga att om man alltid går in med rätt inställning till varje situation i livet så behöver man aldrig känna sig besviken eller ångerfull i efterhand. Hade jag istället gått in för att supa gärnet den här helgen hade jag säkert känt mig smått besviken att det "bara" blev en hemmakväll med grabbarna. Inställning är så jävla viktigt. Och som vanligt kan jag inte komma ifrån att mitt motto för det här året verkligen betyder allt. No expectations - No regrets. Nej jag är nöjd helt enkelt.

Men det är också lite därför som man är lite arg på sig själv att man omedvetet bygger upp förväntningar inför det stundande derbyt imorn. Fan jag gick ju in med inställningen den här säsongen att oavsett hur det går så spelar det ingen roll så länge jag får ge utlopp för min kärlek och min passion för Bajen och allt runt omkring det. Men ändå så känner jag mig lite spänd och förväntansfull inför derbyt imorn. Kanske är det för att vi rent sportsligt sett verkligen behöver segern imorn och känslomässigt för att en seger mot Djurgården får en att sväva ett bra tag oavsett va vinsten egentligen innebär. Men samtidigt så vill jag inte stå på Råsundas färgglada stolar imorn med hjärtat i halsgropen och vilja gråta mig till sömn om det nu blir förlust. Men jag antar att jag bara är så mänsklig jag borde vara som supporter till världens vackraste lag. Det är ju trots allt Derby och är jag inte nervös innan eller om jag inte sitter och tänker på hur det kan sluta genom att dagdrömma om olika magiska avgörande för de grönvita så vore jag nog inte Bajare.

Annars tänkte jag en hel del på just det här när jag ensam vaken körde hem från Helsingborg under fredagens första små timmar. Hade vi för ett år sen förlorat mot Helsingborg när vi helt klart varit värda en poäng och dessutom fått målet emot oss helt regelvidrigt så hade jag varit helt hysterisk med slagorden Avgå Alla liggandes nära till hands mest hela tiden. Men det känns som att det inte riktigt spelat någon roll i år. Man kanske kan tycka att det tyder på ett bristande engagemang men å andra sidan hade jag väl knappast åkt för att se just Helsingborg borta på en torsdag i April om jag inte var taggad.

Nej det är svårt att sätta fingret på vad som känns så annorlunda i år. Det handlar inte om att jag givit upp på förhand heller, fast kanske har det lite med det att göra. För första gången sen det magiska guldåret så känner jag inte att Hammarby har något i toppen att göra. Och med den inställningen redan från början kanske det är svårt att lida efter en förlust mot Gefle i en hemmapremiär på samma sätt som när man tror på guld. Vissa av er kanske kallar det att ge upp men jag väljer i så fall hellre att se det som en insikt och på något sett är det ju ändå en självdistans. Jag vet att Bajen inte har något lag för toppen i år och istället för att försöka inbilla sig det så väljer man att gilla läget och inse att kärleken till Bajen fortfarande är lika stark. För första gången i mitt Bajenliv så kan jag faktiskt känna den där känslan Bajarna alltid pratat om. Jag kan äntligen förstå alla dom som var med mot Hertzöga. Jag kan fatta allt det här med "Skit i tabellen - Bajen är bäst ändå". För äkta kärlek klarar av alla motgångar. Äkta kärlek finns kvar även i dåliga tider.

Jag vill med det här inte komma in på någon diskussion angående medgångssupportrar eller inte utan istället bara förklara för er hur mina känslor ligger till nu. För grejen är att nu när jag inte har några förväntingar alls på Bajen i år så behöver jag inte känna besvikelsen efter en förlust. Jag behöver inte ta emot skit från antagonister eller journalister. För på något sätt har jag hittat den innersta tryggheten i själva kärleken jag känner. Och med den tryggheten känner jag mig stark och genom det vet jag att det alltid finns en framtid och oavsett hur den framtiden ser ut så kan jag stå där rakryggad och stolt över mitt val i livet. Och på så sätt kan jag alltid vakna varje dag och känna att just idag, då är jag fan stark!

Det blev väldigt mycket om temat inställning i det här inlägget som på något sätt ändå måste ses som ett steg i rätt riktning när det gäller mitt bloggande. Men det är kanske för att det är just det jag tänker på mycket nuförtiden. Jag känner kanske att jag är på väg in i en liten svacka mentalt igen och kanske gör det att jag börjar stålsätta mig. För trots allt så finns det ju alltid två sidor av samma mynt och väljer man att se det positiva i allting så borde man inte kunna tryckas ner. Kommer du fram till en ogenomtränglig vägg så behöver man inte automatiskt vända om och se det som ett misslyckande. Istället så tänk att väggen aldrig kan vara så hög eller så bred att du inte kan ta dig över eller runt den. Behåll den mentala kylan och tänk ut ett vettigt sätt att komma förbi hindret framför och se det sen som att du lyckats med någonting. På vägen har du säkert samlat på dig erfarenheter som kan hjälpa dig i liknande situtationer längre fram. Och på det sättet kommer du alltid vidare. Vänder du istället om kommer du förr eller senare tillbaka till en likadan vägg och om du ständigt vänder ryggen till kommer du bli instängd. Och om en vägg ser ut som ett hinder så är det väl ändå ingenting mot va fyra väggar och kanske ett tak lan vara omkring dig. Nej det känns som att det är en bra filosofi just nu och kanske slipper jag på det sättet hamna i en ny jobbig svacka. För det är ju verkligen onödigt när livet har så mycket att erbjuda dig. Du är den du väljer att vara och väljer du att alltid älska dig själv och inte se dina val som ett misslyckande utan istället som en erfarenhet så kanske du någon gång klarat av alla blockeringar och vattengravar längs livets långa hinderbana och då kan du stå där och vara en lycklig människa. Naivt? Ja kanske, Fast nej ändå inte. Inställning är allt.

Nu tackar jag för mig och säger godnatt. Det är ju ändå en viktig dag i morgon och lite sömn kanske ska vara på sin plats. Ändå måste jag avsluta med ett par av min goda vän Tobbes råd här i livet. "Erkänn inte en svaghet, då förlorar du övertaget. Vänd det istället till en styrka och du vinner övertaget!"

PEACE!

Eftersom ingen ville spela fotboll denna dag fick jag minsann köra ett träningspass på egen hand. Blev väl framför allt en skotträning. Men det funkar ju det också. Även om jag spelade på den sämsta gräsplanen jag sett sen jag kollade andra halvlek av BP-Häcken för några dagar sen.

Ny kamera har jag också, känns riktigt bra. Får se hur länge jag får behålla den den här gången.

Och Flemman, Tack för att du inser värdet av vänskap. Nu intar vi Henkeborg!