Jerre

Jag hatar den här bloggen. För varför låter jag dagarna bara passera utan att jag åstadkommer ett skit och till slut så hamnar jag här där jag gnäller på allt. Jag fattar inte vad som hänt. Jag brukar alltid kunna ta tag i saker och ting och göra massa kul men nu så går dag efter dag efter dag och här sitter jag återigen och inte fan har jag gjort någonting.

Jag känner att vad jag än kommer skriva här så är det gnäll gnäll gnäll. Gnäll på vädret, gnäll på tristessen, gnäll på det här jävla lovet. Och det värsta av allt är ju att jag kan göra nåt åt det men jag gör det inte. Istället låter jag den här äckliga tristessen bara växa tills att jag får ångest. Jag fattar verkligen inte hur jag kunnat låta det bli så här.

Precis som jag sa i nåt annat inlägg hr jag vart aktiv kanske en vecka av hittils sju. Resten har jag bara ägnat själv hemma på Hagvägen där jag gör samma saker hela tiden. Jag sover, Äter, Spelar PES, Läser HP, Glor på tv och allt om igen. Jag tycker typ inte ens nåt av det är roligt längre utan jag gör det bara för att jag måste göra nåt innan jag får panik.

Jag klagar på vädret men egentligen är det ju inte så dåligt. Om det regnar, Varför går man inte på BIO? Och om det är uppehåll så kan man väl dra in till stan med några polare. Nejdå. Det blir ju inget av det för att jag aldrig tar tag i saker och ting. Jag kunde åkt till skåne men då hittar jag en massa ursäkter för att inte åka dit. Det snackades om en sista minuten men jag har väl inte råd. När blev jag sån. Jag har alltid varit den som hittat lösningar istället för problemen men nu är det precis tvärtom. Jag bara velar och velar utan att jag får nåt gjort. Helt makalöst frustrerande och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Egentligen skulle jag behöva nån som kom och släpade mig ur huset och tvingade med mig på nåt så att jag kommer igång igen. Jag kommer på mig själv allt oftare då jag längtar tillbaks till skolan bara för att ha nåt att göra.

Och jag hatar mig själv för att jag sitter här ch tycker synd om mig själv. Det är inte synd om mig. Inte ett jävla dugg. Jag kan ändra på allt men ja gör det inte och fan ta mig själv för det. Jag försöker hitta nån slags kraft för att ta tag i saker men det går inte. Jag vet att det bara är en sån period just nu där jag inte har orken eller kraften att ta vara på ett sommarlov. Men när jag kommer ur det kanske det är för sent och så ångrar man att man satt där och lät dagarna gå och det enda man gjorde va att gnälla.

Jag säger till folk att alltid va positiva. Då funkar det alltid i längden. Och jag vet ju att det är så. Ändå så kan jag just nu inte se det positiva i någonting. Jag hatar mig själv för att jag tillåter mig själv att se livet på det viset. Det blir aldrig roligare än vad man gör det till. Inte så jävla konstigt att jag jämt har tråkigt när jag varje dag plågas av fyra timmars Tour de France utan att en enda gång försöka byta kanal eller lämna rummet. Jag vaknar vid elva varje morgon men ändå så tillåter jag mig själv att ligga kvar till 2-3 så att hela dagen känns förstörd.

Nej jag måste försöka rannsaka mig själv och komma på fötter igen. Jag vet ju vad jag måste göra. Nu gäller det att få det gjort om jag ska få ut nåt av den här sommaren.

Men det värsta är att jag inte vet varför det blivit så. Jag sitter hela dagarna och undrar vafan det kan bero på. Kanske hade jag förväntningar på det här lovet och hur kul det skulle bli och sen när det inte blev som jag tänkt mig så kändes allt tråkigt istället. Eller kanske är jag bara för tillfället mentalt störd som inte kan uppskatta saker som dom är utan bara försöker hitta nåt som hela tiden är bättre. Jag kanske ska nöja mig med det som finns istället för att försöka nå det som jag inte kan nå. Kanske är det så enkelt. Jag vill åt det jag inte kan få. Jag ville åka till skåne men när jag väl kunde åka dit så kändes det inte lika spännande längre. Jag vill åka till stan men när jag sen börjar planera det så känns det inte alls så kul. Va det än handlar om. Kanske är det så att jag alltid har fått som jag vill och när det nu känns som att allt går emot mig så kan jag inte ta det. Jag vet inte. Jag vet ju inte ens varför jag gnäller. Jag har ju inget att gnälla över egentligen.

Jag vill inte publicera det här inlägget men jag vet att jag ändå kommer göra det. Jag vet att ag kommer ångra att jag skrev det här när jag nästa gång läser det. Men ändå så kommer jag skriva klart det och lämna ut det till alla som läser. Och det kommer säkert bara få folk att tycka det är ännu tråkigare att läsa min blogg för att jag bara gnäller. Kanske ska jag lägga ner bloggen och ta tag i mitt liv istället. Kanske ska jag sluta tycka synd om mig själv och sluta tro att jag är så dålig, värdelös och patetisk och bara leva livet istället och skita i allt tungt.

Men jag klarar inte av det. Jag brukar alltid känna mig så stark men just nu är ja långt ifrån det. Fan för det. Men som jag sa. Jag behöver nån som bara kan slita upp mig och få mig till att göra nåt. För jag klarar det inte själv just nu.

Men fan nu ska jag sluta skriva. Det tjänar ändå inget till. Förlåt om ni trott att ni skulle läsa nåt kul och istället hittar det här. Jag vet att det är skit. Förlåt för det. Ha kul den sommaren som återstår. Det vill jag verkligen.

PEACE!

Tja. Jag började nyss på ett blogginlägg som jag råkade stänga ner för att farsan ville se några klipp från Hipp Hipp. Inte för att inlägget var särskilt bra alls. Tvärtom var det ganska värdelöst. Men jag kan ju inte bara ge upp för att det strular lite. Så fungerar det bara inte. Så jag tar härmed nya tag ch försöker skriva ihop ett inlägg. Men jag tror inte kvalitén kommer va särskilt mycket bättrepå det här inlägget eftersom jag är för trött för att ens försöka få till nåt mäktigt. På tal om det förstår jag inte riktigt varför jag är trött eftersom jag inte gjort så mycket annat än sovit den senaste veckan. Men trött är jag och anledningen till att jag skriver är för att jag inte palla gå och lägga mig men jag måste göra nånting för att hålla mig vid liv så då får det bli bloggen.

Däremot har jag inte nåt speciellt kul att skriva om. Det har egentligen inte hänt så mycket i mitt liv. Det enda var väl att jag bland bengalerna fick uppleva en mäktig halvlek av Bajen när dom krossade ICA Glenn på Söderstadion. Men inte ens det känns speciellt roligt att få ner på den här sidan. Mest kanske för att mina inlägg brukr handla om Bajenmatcher. Så jag ska försöka tona ner det snacket den här gången och ägna mitt skriveri till nåt annat, vilket inte är det lättaste. Men jag får väl göra ett försök.

Men nä man nu sitte här framför burken en helt vanlig sommarkväll så undrar man ju vafan man kan skriva ner i sin blogg. Meningen är ju att man ska skriva precis det man känner för. Men jag känner inte för att skriva om nånting egentligen. Men det är skönt att skriva. Det är alltid en ganska skön avkoppling att sitta här, dricka lite cola och kladda ner ett blogginlägg som man sen kan läsa för att inse hur tråkigt livet kan vara ibland. Det är iaf vad jag kommer tänka när jag läser det här inlägget. Eller jag kanske inte ska säga tråkigt för jag gillar mitt liv. Men det är ganska händelsefattigt numera. Den senaste veckan har jag inte åstadkommit mycket måste jag säga. Det känns som att jag bara sover och sitter framför datorn eller teven hela tiden. Okej jag har lov så det är väl inget större fel med det men samtidigt ångrar man ju sig sen när skolan börjar att man inte tog vara på tiden bättre.

Men okej imorn drar jag söderut så den närmaste veckan blir nog rätt rolig. Det brukar aldrig va fel att komma till Henkeborg och hälsa på alla sköna människor. Dessutom ska det bli underbart att få träffa Crille igen. Fan hela Runby saknar ju honom. Boysen fungerar ju inte alls utan hans påhitt. Tror knappt jag har träffat dom förutom nån filmkväll på typ två veckor. Så får det inte gå till.

Nej det ska bli härligt att komma bort från vardagen ett tag. Sen får vi se vad man hittar på därnere men det brukar alltid bli nåt kul. Det kan ju omöjligt va sämre än att kolla på en kass bondfilm och svulla chips i alla fall som mina kvällar sett ut dom senaste dagarna.

Men okej nu ska jag inte gnälla allt för mycket. Det låter ju som värsta snyfthistorien om en ensam lantis utan eget liv och så farligt är det faktiskt inte. Jag har bara inte haft orken att ta tag i saker och ting och ibland måste man få ha några sånna dagar också. I och med resan imorn sätter jag fart på lovet igen sen får vi hoppas att det håller i sig lovet ut.

Så här långt hann det nog bli innan jag råka stänga ner rutan förra gången så jag ska komma ihåg och spara emellanåt. Palla liksom skriva två halva blogginlägg helt i onödan. Inte ens jag pallar med det fan.

Farsan gick och la sig nu i alla fall så då kan man börja röra sig fritt igen. Haha och tolka inte det som att jag tycker han är ivägen för så är det verkligen inte. Men det är rätt skönt när man an göra som man vill. Kvällarna har alltid varit min stund på dygnet då jag kan sitta och tare lungt. Det är faktiskt rätt skönt att va själv ibland också. Bara man inte är det alltför länge.

Förövrigt märker jag att tankar som snurrar i mitt huvud inte alltför sällan handlar om Bajen men jag tänker verkligen inte skriva nåt mer om det i det här inlägget. Så jag får tillfälligt försöka vifta bort dessa tankar och komma på nåt annat att skriva om. Men först får det bli en macka. Det sitter alltid skönt så här på kvällskvisten.

14 minuter senare...

Så nu är jag tillbaka igen. Jag passade på att gå på toa också så nu ska jag väl inte behöva röra på mig på ett bra tag. Fast drickan håller på att ta slut så det kanske blir så att jag måste hämta lite nytt på den fronten också. Men än så länge är det lungt.

Jag har förövrigt kommit på att min stol vid datorn är väldigt obekväm. Antingen frå du ont i knävecken eller så värker det i ryggen. Måste seriöst säga till farsan att vi behöver en ny stol. Eller så får jag försöka ta mig till IKEA by myself och inhandla det på egen hand.

Shit va ointressant där inlägget har blivit. Det är ju nästan så jag skäms över mig själv att folk tvingas läsa det här. Men fan jag kan ju inte hjälpa att det inte finns nåt kul att skriva om och slutar jag skriva så däckar jag på golvet.

Nej jag får rycka upp mig lite. Nåt kul finns det väl att prata om! Det ska det fan finnas. Om man bara tänker efter riktigt mycket brukar man kunna hitta nåt gammalt minne eller nåt sånt som kan va lite kul att prata om. Men samtidigt är det svårt att komma ihåg roliga saker när man knappt kommer ihåg vad jag gjorde för en halvtimme sen.

Fast det gör jag iofs. Jag hade precis kommit hem från en liten filmkväll med Victor och Thomaz. Vi såg nå skitskum animerad film som man skulle kunna sammanfatta med att den handlade om en drogmissbrukande elefant och en väldigt omtänksam älg. Ja ni hör ju själva. Det var tur att jag var trött så att jag kunde garva lite. Tror inte jag hade uppskattat den så mycket annars för vidare bra va den inte.

Oj. Nu kom jag på att jag köpte godis förut. Fan va gott att svulla lite nappar så här framåt midnatt. Måste bara hitta påsen först och den ligger troligtvis i köket så det får bli en kort visit dit.

1 minut och 13 sekunder senare...

Jag hittade dom faktiskt efter lite letande så nu sitter man här med ett par sura nappar i handen och dom smakar gudomligt måste jag säga. Va verkligen godissugen nu. Perfekt tilltugg till colan.

Fan jag har inte börjat packa igen så troligtvis måste jag ställa klockan imorn så att jag kommer upp i tid för att hinna med det. Men jag skulle iofs till banken vid tolv ändå så det löser sig nog. Annars får det väl bli stressigt precis innan jag åker iväg. Det brukar bli så. Det känns som att man packat alltför mycket men ändå glömt femhundra saker. Den känslan är klassisk. Men vad behöver man egentligen. Ett par shorts, en tandborste och mobilen. Resten överlever man väl utan. Så jag får packa ner det nu så tar jag resten imorn så behöver jag inte oroa mig i onödan. Fan va smart jag är ibland.

Nej jävlar nu börjar det bli långt. Jag förstår inte hur jag kan skriva ett sånt här inlägg om typ ingenting. Jag e fan stolt över mig själv att jag klarar det gång på gång. När jag börjar vet jag ingenting jag kan skriva om och ändå får jag ihop en jävla massa text. Jag tror iofs inte det är så läsvärt men alltid något.

Men man kanske ska börja avrunda och kanske slå på en bra rulle på teven. Jag har ju trots allt lite godis kvar och om jag inte minns fel så är det två colaburkar i kylen som måste avverkas. Ja det får det nog bli nu. Men hare bra ni som lyckades läsa ända hit. Ni ska ha en stor eloge som tar er tid för att läsa så här mycket dynga. Haha men kul. Glöm inte kommentaren föresten. Det får gärna va lika meningslös som inlägget. Bara det skrivs nånting.

Sov sött

PEACE!

Hej på er allihopa där ute. Jag har inte bloggat spontant på ett väldigt bra tag nu. Det har blivit några inlägg men det känns som jag skrivit dom för att jag vill kunna läsa dom senare. Typ som från min senaste Skåneresa. Jag pallade egentligen inte skriva om den men gjorde det ändå för att det är kul att ha kvar liksom. Men nu ska jag ska jag bara skriva lite spontant så får vi se vad det handlar om.

Men som vanligt är det svårt att veta var man ska börja. Mycket händer ju i mitt liv nu så det finns ju en del att ta upp. Men jag kan väl börja med att säga att det är otroligt skönt att ha sommarlov. Oavsett hur skoltrött du är så känns det alltid som en befrielse att få ett så här långt lov och eftersom det knappt börjat har jag mycket att se fram emot.

Jag hade ju planerat en hel del och mycket av det handlade ju om att jag skulle åka till Skåne eller att några därifrån skulle komma hit men det grusades ju lite eftersom det tog slut mellan mig och Jenny.  Det tråkigaste som kunnat hända hände och det är klart det känns jävligt tungt just nu. Från början kändes det faktiskt ganska lugnt. Livet går vidare liksom men ju mer tid som gått desto mer har jag insett hur mycket jag faktiskt saknar henne. Jag saknar den där tryggheten hon gav mig och saknar att ha någon man kan kalla sin flickvän och någon man vet älskar en tillbaka. Men jag kan ju inte göra så mycket annat än att acceptera faktum. Hon ville inte vara tillsammans med mig längre och jag kan inte göra så mycket åt det.

Och till Skåne åker jag nog ändå. Det finns för många sköna människor där nere för att jag bara skulle kunna skita i dom för att det tog slut med Jenny. Och jag hoppas ju givetvis att jag och Jenny kan fortsätta umgås som vänner. Visst kommer det kännas lite konstigt att träffa henne nu men jag tror inte det ska vara några problem. Och jag hoppas verkligen det kommer upp ett gäng hit till Sthlm sen också för det finns ju så mycket kul att hitta på här i stan på sommaren och jag skulle jättegärna uppleva de med dom tjejerna.

Men allt handlar ju inte bara om Skåne. Jag har ju väldigt trevligt med polarna här uppe också. Jag va till exempel en heldag i stan med Martin nu i lördags. Han glömde sin väst på bussen hem från GBG så jag hängde med honom in till stan när han skulle hämta tillbaka den. Efter det passade vi på att njuta av solskenet i Gamla Stan med lite glass och korv. Mycket trevligt måste jag säga även om Martin har lite svårt att se att man går ner till Gamla Stan och inte upp dit.

Förövrigt så har vi hittat det nya smultronstället i stan. Skinnarviksberget på Söder är värt en omväg. Egentligen är det väl inte så speciellt men det är rätt skönt att sitta mitt i stan med en jättefin utsikt och chilla lite med ett par bira eller liknande. Och ofta hittar man trevligt sällskap där också som på skolavslutningen då vi träffade ett gäng sköna tjejer som vi snackade några timmar med. Dumma som vi va missade vi att ta både nummer och msn när dom gick så nu lär inte vi träffas mer.

Men det där har varit lite min grej den senaste veckan. Allt går emot mig. Inte nog med att Jenny gjorde slut med mig och att vi missade att ta de där tjejernas nummer så har jag fått andra problem också. Jag skulle till exempel skriva teoriprovet imorgon men kände att jag inte skulle klara av det och jag pallade inte sitta och hårdplugga nu ikväll. Jag gick in på vägverkets hemsida och skulle avboka men senast 24 timmar innan var man tvungen att göra det och det va kanske 18 timmar innan. Så antingen skiter jag i provet imorgon och får betala 180:- eller så åker jag dit, misslyckas och ändå får jag betala 180:-. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Annars har jag kört på körskola hela veckan och egentligen går det väl ganska bra men av någon anledning har jag haft ångest för det hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det beror på men jag tror att det är för att jag inte mår riktigt hundra just nu. Skulle nog bara behöva släppa allt och åka iväg på semester för att ladda batterierna. Så jag får plåga mig den här veckan också och sen får jag försöka ta mig iväg någonstans.

Men jag ska inte säga att allt är pest. Jag har ju fortfarande mina trevliga stunder tillsammans med mina vänner. Och sen har man ju alltid Bajen och det är faktiskt ganska otroligt att en Bajenmatch alltid kan få mig att släppa alla problem för några timmar och bara njuta av det jag älskar mest. Och på tisdag vankas det ju dessutom Derby så det är verkligen något att se fram emot. Men jag är också fruktansvärd rädd för den matchen. Hammarby är inne i en ganska svag period just nu medan DIF verkligen hittat toppformen så jag hoppas verkligen att Bajen kliver fram som dom brukar när ingen räknar med dom. Jag hoppas verkligen att Charlie Davies får sätta en balja också så att han inte blir helt knäckt.

Så nu har jag fått skriva av mig en del. Jag vet inte om det va så mycket av värde men ibland är det rätt skönt att få ur sig lite aggressioner och bara skriva det man känner för. Så det är skönt att man har sin blogg. Nu kan jag sätta mig ner och njuta av den rafflande avslutningen av La Liga. Men okej den börjar om tjugo minuter så jag har fortfarande lite tid på att skriva och alla vet ju att jag inte skriver korta inlägg. Det är liksom inte min grej.

Jag handlade två nya tröjor igår. Det va faktiskt också skönt för jag har inte handlat kläder själv på hur länge som helst. Jag har fått en del när jag fyllde och morsan har fixat via jobbet och så men jag har inte själv haft pengarna eller tiden att köpa så det va lite trevligt att få gå och testa lite igår. Och jag vart definitivt nöjd med mina inköp. Det är alltid kul att få lite nya kläder.

En annan sak är att jag för första gången sen jullovet kunnat avnjuta ett lov själv på hemmaplan och som vanligt använder jag nätterna åt att äta toast och kolla på serier. Den här gången gav jag ?Heroes? en chans och trots att jag sett kanske sju avsnitt vet jag inte vad jag ska tycka om den. Den är skön men den är lite för krånglig än så länge. Okej om man vill vänta med att förklara vissa saker men när man inte får nåt förklarat så är det för mycket att tänka på. Men sen kanske det är jag som gör felet i att titta på den mitt i natten. Sängen kanske lockar för mycket. Får försöka se den vid lite bättre tillfällen.

Men nu börjar det lida mot avspark så jag ska avrunda här. Som jag sa förut är detta ett ganska meningslöst inlägg som inte har någon vidare röd tråd. Jag kände bara för att skriva av mig lite. Men kul om ni orkade igenom det ändå så att ni får en uppfattning om vad jag håller på med. Kladda gärna ner en kommentar också. Det uppskattar jag alltid. Men nu börjar matchen så jag säger hejdå. FORZA REAL!

PEACE!

Ja nu sitter man här framför sin dator igen. Mycket har hänt sen sist. Framför allt har jag tillbringat min tid i Skåne sen i tisdags. Och som ni säkert förstår är det precis vad detta inlägg ska handla om. Årets andra Skåne-resa alltså. Och det är väl lika bra jag tar det från början så att jag inte missar nåt.

Det var alltså i tisdags som jag lämnade min trygga hemstad för att ge mig ut på ännu ett äventyr i landets södra delar. Jag var ganska lugn men ändå rätt förväntansfull. Och självklart var jag glad också eftersom jag skulle få träffa Jenny igen. Det hade gått sex veckor sen sist så det började verkligen bli dags nu. Vad som däremot inte va så roligt va att jag skulle få tillbringa hel dagen på ett tåg helt ensam. Jag kände på mig att det skulle bli rätt segt.

Min kära far var i alla fall snäll och följde med in till centralen. Jag hade även bunkrat upp min ryggsäck med en massa grejer jag kunde sysselsätta mig med på tåget. Bland annat en del skolböcker men även en bra bok, lite soduko och någon rolig tidning. Och så hade jag ju såklart min walkman och det gjorde ju saken ännu bättre.

Tåget rullade in precis rätt i tiden och jag sa adjö till min far innan tåget sakta rullade ut från vår vackra huvudstad. Jag kände lite resfeber, det måste jag säga så till en början kände jag mig lite rastlös och så. Men efter ett tag lugnade ett par soduku ner mig. Däremot blev det inget av pluggandet vilket i och för sig inte va så förvånande. en vadå. Har man semester så pallar man ine plugga. Så är det bara.

Jag hade köpt en 95-biljett så det innebar att jag skulle byta i Göteborg och det var ungefär halva vägen. På nåt sätt var det ganska skönt för man delade upp resan i två etapper och det blev ett lite avbrott i tristessen mitt i det hela.

Så återigen tillbringade jag en liten stund i Göteborg då jag bytte tåg. Det ösregnade men va ska man egentligen begära av Sveriges baksida? Dessutom var det andra tåget lite försenat men jag pratade lite med farsan så länge så det va ingen fara.

Men att det va försenat va inte så jättebra med tanke på att jag skulle på Helsingborg-Malmö på kvällen. Och tåget skulle rulla in samtidigt som matchen började och tanken var att jag skulle springa direkt från tåget till Olympia och som mest missa kanske en kvart av matchen. Men det där tågets försening skulle ju förvärra saken avsevärt. Men jag sa till mig själv att jag skulle sikta på andra halvlek och när jag väl kom ombord på tåget och föraren sa att dom skulle köra ikapp tiden så kunde jag lugna ner mig igen.

Annars va den tågresan grymt seg. För det första va det tåget inte alls lika skönt att åka som det första vilket till stor del berodde på att det var typ fem skrikande bäbisar i samma vagn som jag. Och för det andra hade jag verkligen börjat tröttna på att åka tåg och kände verkligen att jag ville gå av tåget.

Och nä jag då äntligen kom fram till Helsingborg var det dags för en snabb löpning. Jag dumpade väskorna i en förvaringsbox och började sen springa mot Olympia. Självklart fick jag håll efter halva vägen men jag krigade på och fram kom jag. Matchen hade blivit lite försenad så jag missade egentligen inte så mycket. Det va heller inget problem att komma in trots att jag va lite osäker på den där biljetten som jag skrev ut själv hemma.

Sen var det dags att leta upp tjejerna. Jenny, Jossan och Barre befann sig nånstans i publikhavet och det var ganska fullt överallt så helt problemfritt var det inte att finna dom. Men till slut hittade jag dom långt ner bakom målet och efter lite kramar och så vidare kunde jag äntligen börja njuta av en härlig derbymatch med den stämningen som finns runt just dessa matcher. Men vänta nu? Vilken stämning? Det jag hörde från den läktaren jag stod på som ticnet hade benämt som "HIF-klack" var spritt mummel utan som helst takt. Men när man lyssnade ordentligt hörde man sång och en taktfast trumma. Och när man vände ögonen mot andra sidan planen så såg man ett ljusblått hav av sjungande supportrar. Det va i detta ögonblick jag började undra om det verkligen va Helsingborg som hade hemmaplan.

Men matchen var i alla fall ganska trevlig trots att Malmö tog ledningen vilket ledde till ännu sämre stämning på vår ståplatsläktare. Men jag brydde mig faktisk inte så mycket om det. Jag kom inte dit för att sjunga överhuvudtaget ändå så men det va lite roligt att reta tjejern för HIF:s patetiska klack. Och i andra halvlek fick jag ännu fler anledningar till att vara sådär lagom kaxig mot tjejerna. Helsingborg radade upp chanser men kunde verkligen inte sätta dit den och till råga på allt brände självaste Henke Larsson en jättechans till min stora förtjusning. En stor spelare ska kunna kliva fram i viktiga matcher när laget inte mäktar med mer. Det klarar inte "mäktiga" Henke av. Ingen blir gladare av det än jag.

Så det blev alltså förlust för Helsingborg och jag vet inte vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det va lite kul att reta alla som jag redan har berättat men samtidigt hade det vart kul om Helsingborg vunnit nu när jag va där och kollade. Det hade dessutom varit bra för Bajen. Men men. Det är inget att sura över. Sånt händer. Nu väntade istället en färd ut till Fjärestad. Men när vi anlände till knutan fick vi inte komma in. Polisen hade spärrat av hela Knutan så man kom verkligen in eller ut oavsett om man hade bråttom till tågen eller inte. Den anledninge vi fick höra av de kravallklädda snutarna var att dom ville förhindra bråk inne på Knutan och så vidare. Och i så fall vill jag bara säga att de va de mest osmarta poliser jag träffat på. För det första är det väl bättre att försöka få iväg alla MFF-supportrar med tågen så fort som möjligt för att förhindra bråk och för det andra så är det ju lättare att hålla koll på allt folk inne på knutan än ute på stan. Men där stod vi utanför ett bra tag medan flera bråk startade och avslutades på parkeringen bakom oss.

Men till slut fick vi äntligen komma in men tyvärr va det tillräckligt för sent för att vi skulle missa tåget. Det åkte ifrån oss precis när vi kom ner på perrongen. Det va lite surt ändå måste jag säga. Men Jenny fick snabbt upp telefonen och ett samtal senare hade hon fixat skjuts från Ramlösa, så vi sprang ut till bussarna som skulle ta oss dit.

Sen kunde vi ta det lungt igen. Både bussresan och bilresan gick problemfritt och vi anlände så småningom till den ensliga gården där familjen Jönsson då bor. Och det var riktigt trevligt att få träffa hela familjen igen. Men vi hann inte med så mycket mer än att hälsa och slänga i oss lite mat innan vi skulle sova. Eller dom hann med att ge mig lite presenter för att jag hade fyllt. Jag fick ett silverhalsband av Jenny och ett matchande armband av de andra vilket var en riktigt trevlig present måste jag säga. Men jag borde nästan förutspått det eftersom jag vet hur galna den där familjen är när det gäller presenter.  Men sen blev det läggdags eftersom Jenny skulle upp till skolan dan därpå. Men för att sammanfatta dagen så var den en lite seg resa som sen övergick i en ganska hetsig kväll. Men trevligt var det och en skön start på semestern som man brukar säga.

Ja som ni märker kommer detta inlägg att bli väldigt långt. Jag har ju liksom sex dagar till att gå igenom. Men jag hoppas ni har lusten att fortsätta läsa för lite kul är det ju ändå.

Men om vi då går över till tisdagen så kan jag börja med att säga att det va lite jobbigt att inte kunna sova ut även fast man hade lov. Nu fick jag istället gå upp vid åtta med Jenny för att följa med till hennes skola. Och när Jennys moppe nu befann sig på verkstaden så fick vi glatt cykla ner till Gantofta. Men det va ganska sönt att cykla där på morgonen måste jag säga. Det va rätt friskt väder ute och man piggnade till rätt rejält. Sen väntade en resa med pågatåget in till Helsingborg och därifrån blev det buss upp till skolan. Men när jag väl hade följt henne till skolan pallade jag inte vara kvar där. Hon hade ändå bara tråkiga ämnen så jag tog en promenad ner på stan istället. Men jag hann inte längre än till Knutan där jag inhandlade dagens Aftonbladet innan Jenny skickade sms och sa att jag skulle komma tillbaka till skolan för att dom skulle se någon konsert som treorna hade. Så jag fick snällt knata tillbaka uppför trapporna, förbi lasarettet och in i skolan. Där fick vi då se en lite trevlig konsert och jag måste erkänna att alla på den där skolan är grymma på det dom gör asså. Okej, det är ju därför dom går estet men ändå. Man kan inte låta bli att imponeras.

Sen var det dags för Svenska och då var det så att klassen skulle se någon form av teater eller vad man ska kalla det. Det roliga var att de bara två medverkande och vi va i ett vanligt klassrum. Så i en timme satt vi där och tittade och lyssnade på två pers som hade en liten pjäs som i stora drag handlade om droger. Och den var sjukt välspelad. Det var till och med så att man undrade om dom verkligen spelade eller om det va på riktigt. Allt va så trovärdigt och jag undrar hur länge dom hade behövt repetera replikerna för dom satt klockrent hela vägen.

Efter detta var det dags för lunch och eftersom jag inte kunde komma in i matsalen fick jag snällt vänta utanför. Men jag använde den tiden till att läsa Aftonbladet ute i solskenet vilket inte var helt fel. Det jag läste var inte helt fel heller eftersom det stod en del om alla chanser som Henke hade missat på matchen.

Men så småningom hade tjejerna ätit klart så jag mötte upp dom och gjorde mig redo för deras sista lektion för dagen som var Estetisk orientering. Där va det meningen att olika grupper skulle redovisa ett arbete. Tjejerna hade spelat in en film men det hade blivit problem vid redigeringen så att man fick skjuta upp sin redovisning. Annars fick vi med glädje se ett gäng killar redovisa deras musikvideo. Den va inte helt hetrosexuell om man säger så. Sen var det en del andra grupper som skrivit en låt eller ett musikstycke. Så det va lite trevligt att sitta och lyssna på.

Men sen var det slut för dagen så vi rörde oss ner mot Knutan för att åka hemåt. Barre hakade på för att vi skulle träffas hela gänget på kvällen. Jag hade i och för sig inte en aning om vilka som skulle komma men Barre kunde jag räkna med eftersom hon följde med oss. Vi tog bussen ut till Ramlösa och hem till Barre en stund. Varför vet jag inte riktigt men det va vad vi gjorde i alla fall. Sen åkte vi vidare till Ramlösa station där vi mötte upp Boffe. Och slutligen blev det bussen ut till Jenny. Jag och Jenny va ju tvugna att gå av i Gantofta eftersom vi hade cyklarna där och jag längtar inte tillbaka till den otroligt sega och långa uppförsbacken som man måste upp för för att komma till hennes hus. Men jag ska inte klaga. Motion sitter aldrig fel.

Väl hemma så tog vi det rätt lugnt. Vi va nog ganska hungriga allihopa men vi va ju tvungna att vänta med maten eftersom vi väntade besök från flera. Men tiden spenderades på lite olika sätt. Bland annat genom att lyssna lite på musik och ringa upp den aningen förvirrade personen som ska hjälpa en att hitta tågtider. Om ni sett Johan Glans i Sthlm Live så förstår ni vem jag menar. Det va fan fett kul.

Allt eftersom anlände fler personer. Och vi började då att göra ordning maten som skulle bestå av kyckling med Pommes. Jag och Boffe va lite för ivriga på käket och kunde inte vänta till att maten skulle bli varm. Så vi tog några frysta pommes var och doppade den i kall sås vilket förvånansvärt inte va så pjåkigt. Sen turades vi om med det prestigefyllda arbetet med att röra runt kycklingen i buljongen.

Ännu fler folk kom instormande och ljudvolymen steg mer och mer. Det va inga mindre än Jag, Jenny, Barre, Boffe, Jenny Pålsson, Philip, Nima, Johanna, Mattias, Kulle, Amy och Sandra som trängdes i köket och i vardagsrummet. Det kändes som att nästan hela gänget var samlat. De enda som egentligen saknades var Jossan, Crille och Kajsa. Och nu började det i också bli dags att käka. Det var också nu jag fick förklarat för mig att alla var där för att fira mig. Jag hade väl anat det men trodde inte folk brydde sig så mycket om en sån sak. Men jag bangar inte. De flesta hade dessutom presenter med sig vilket kändes rätt onödigt måste jag säga. Men men. Nu var det käk. Vi satt i uterummet och åt en väldigt go middag med väldigt många skratt som tillbehör. Det blev självklart en del foton också och ett tag trodde jag nästan att jag skulle bli blind av alla blixtar. Men kul va det definitivt. Maten satt precis där den skulle. Men som om det var nog. Nej i köket förbereddes det princesstårta för hela slanten och jag skulle självklart skära den första biten eftersom jag fyllde.

Efter en god tårtbit blev det att de flesta flyttade in till soffan och fortsatte skrattfesten där inne. Och vad som det skrattade mest åt vet jag faktiskt inte. Men bland annat åt den roliga filmen som tjejerna gjort i skolan och väldigt mycket åt sjuka filmer som folk hade på mobilen. Det va riktigt trevligt måste jag säga. Det blev lite dans för en del men jag tog det mest lugnt i soffan. Men klockan tickade iväg och folk var tvungna att röra sig hemåt så jag kände att det var dags att öppna presenterna jag fått.

Till en början fick jag en ganska kaxig sak från Boffe och Nima nämligen e MFF-tröja. Jag kan inte säga att den är speciellt fin och det är väldigt tveksamt om jag kommer använda den offentligt. Men jag va ju självklart tvungen att sätta på mig den då för att reta alla HIF-are efter den tunga förlusten. För övrigt fick jag en liten gose-gris och lite godis. Det sitter aldrig fel. Särskilt inte om det är Bassett's.

Av Barre fick jag en jättefin t-shirt och av Philip (som jag den kvällen träffade första gången) en Lacostepiké. Sist men absolut inte minst fick jag ett par riktigt snygga shorts av min älskling. Det var bara att tacka så mycket för de fina presenterna. Men sen började folk lämna huset på löpande band. Men Boffe, Jenny, Nima och Sandra stannade ett tag till och vi pratade och skrattade lite till. Det blev lite massage och sånt också. Men sen försvann även dessa underbara människor ut i natten och kvar blev jag och Jenny som nog kände oss ganska trötta båda två. Så vi gick och lade oss.

Jag måste säga att mitt minne sviker ganska mycket vissa gånger så en del detaljer uteblir. Men det är fan tungt att komma ihåg exakt vad man gjorde och i vilken ordning man gjorde det under en hel vecka. Jag gör i alla fall så gott jag kan så får det duga sen.

Men vidare till torsdagen som blev en ganska lugn dag. För det första tog vi en ordentlig och gaska välbehövig sovmorgon. Sen så degade vi bara hela dan ända tills Jenny sa att hon inte bara ville ligga inne hela dan. Så vi tänkte att en bra bio skulle sitta fint. Och det är ju alltid roligare om man är flera när man går på bio så vi började ringa runt till en massa sköna människor men vi fick oväntat svårt att få med oss folk och det berodde allt som oftast på bristande ekonomi. Men Sandra och Jenny hängde i alla fall med så vi tog bussen in till stan och hoppade av utanför Filmstaden där vi gick in och köpte fyra biljetter till Blades of Glory. Sen fortsatte vi ner till Knutan där vi då mötte upp Sandra och Jenny. Vi tänkte gå och käka nånstans och vi kom fram till att Chinatown va det som gällde. Så dit gick vi och åt en riktigt god middag. Jag själv beställde in friterad kyckling med ris och currysås vilket va otroligt gott. Om jag inte hade blivit så mätt hade jag kunnat äta hur mycket som helst.

Men klockan tickade iväg och det var dags att röra sig tillbaka mot bion. Jag röstade för en promenad men tjejerna envisades om att ta bussen. Och man har helt seriöst inte så mycket att säga till om när tre tjejer har bestämt sig för en sak. Så jag fick snällt vänta på bussen fast jag va övertygad om att det hade gått snabbare att gå. Men vi tog i alla fall bussen och hoppade av vid GA för att vi skulle handla godis på Tasty House. Jag måste säga att jag är förvånad att inte det finns i Stockholm. Det är ju verkligen smart att ha det så och det är ju dessutom billigt. Men men, Jag ska inte klaga på min vackra huvudstad.

Vi handlade vad vi skulle och gick till bion. Vi gick in i den väldigt lilla biosalongen och filmen började. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. Den va rolig men väldigt sjuk. Fast om Will Ferrell är med så brukar det vara rätt skruvat. Men vi fick i alla fall en del skratt och ett par trevliga timmar. Sen kom Karin och hämtade oss och jag ägnade bilresan åt att filma det som hände. Till exempel alla sjuka konversationer och skratt man fick höra där i bilen. Vi kom hem och vad jag minns så gick vi och la oss ganska snabbt. Återigen en trevlig dag i Helsingborg var till ända.

Fredagen har jag ganska dåligt minne från måste jag säga. Kommer inte ihåg särsklit mycket av det vi gjorde på dan. Det enda jag vet att vi gjorde var att vi hälsade på ett par släktingar på kvällen. Jenny hade förklarat för mig vilka dampkusiner hon hade men jag tyckte inte alls dom var så farliga. Det roliga va också att Jennys mosters man var Sthlmare från början och dessutom bajare så det va skönt att äntligen få träffa någon normal männsika i djungeln av alla halvdanskar.

Sen blev det som vanligt en god middag och lite snack runt bordet. Det va väl egentligen inget märkvärdigt med det. Efter maten tittade vi lite på Tarzan med kusinerna och sen spelade vi lite spel med de vuxna. Vi spelade Da Vinci-koden som gick ut på att man hade varsin rad med brickor med siffror på och man skulle lista ut va de andra hade för siffror. Jag orkar inte beskriva hur med det va roligt i alla fall. Vi stockholmare bildade ett lag och det gick väl ganska bra ändå. Vi va ju bättre än Jenny och Karin i alla fall och det va ju nästan det viktigaste. Och sen for vi tillbaka till Fjärestad igen och avslutade kvällen där med lite mys och sen somnade vi gott.

Nu ere tre dar kvar att berätta om men jag har typ aldrig tid eller ork att skriva det och jag har det egentligen inte nu heller men jag känner att det måste bli klart nån gång. Ni får ursäkta om det blir lite kortfattat nu på slutet.

Lördagen betydde iaf tidig uppgång. Vi skulle hänga med Philip till Köpenhamn och kolla när han freestylade. Så vi åkte in rätt tidigt till Knutan och tog båten därifrån. Sen fick vi vänta ett tag på tåget på Köpenhamn men det var ändå inte så farligt. Tågresan var lång men gick ändå rätt fort. Vi satt där och försökte lösa en omöjlig soduku men ingen av oss kom särskilt nära lösningen.

Väl framma i Köpenhamn så regnade det och va riktigt dystert väder. Men vi letade upp en liten yta på ströget och Philip och hans kompis oliver började sin show. Jag orkar inte ens förklara hur duktiga dom var men att dom tjänade 1400:- på typ fem timmar säger väl en hel del.

Solen tittade fram under dan och till slut var det riktigt mysigt där i Köpenhamn. Men som allting annat så måste det ta slut nån gång så vi rörde oss tillbaka mot Sverige. Vi försökte på nytt att lösa sodukun men det gick inte mycket bättre den här gången.

Vi kom tillbaka och åkte sen ut till Gantofta City där vi intog en pizza. Sen följde vi Philip hem. Avslutningsvis blev det en promenad ut i ödemarken hem till Jenny. Barre hängde fortfarande på. Tjejerna skulle plugga lite så jag satt och lökade lite framför datorn. Sen åkte Barre hem så jag och Jenny kollade på en film och gick sen och lade oss.

Söndagen då. Ja det hände väl egentligen ingenting på dan. Ytterliggare än sån där lökig dag man har ibland Vi kollade på American Pie och chillade lite. Sen blev det av till grannarna där vi lekte och käkade lite. Sen visade Jenny mig hästhagen och hästarna och jag måste säga att dom skrämmer mig lite. Dom är fan stora asså. Men det va en skön kväll måste jag säga.

Sen kom den sista dagen. Jag hade ju tagit ledigt på måndagen för att jag skulle kunna se Jennys och de andras konsert som dom skulle ha men den va först på eftermiddagen och dom hade skola hela dan så jag fick spendera hela dan på stan vilket va lite småtrevligt. Jag passade på att handla in lite presenter och tog lite kort på den vackra staden.

Sen fick jag se deras konsert och dom är ju duktiga. Det måste jag säga. Jag tycker det e coolt att alla är så duktiga. Okej dom hade nog inte gått estet annars men ändå. Det var lite synd att det va så lite folk. Hade förväntat mig lite mer. Men konserten var bra så jag ångrar inte att jag tog ledigt på måndagen.

Sen åkte vi ut till Fjärestad igen och tog det lungt hela eftermiddagen. Sen blev det till slut dags att åka till Ängelholm. Det kändes inte kul måste jag säga. Det är aldrig kul att behöva säga hejdå till nån man älskar. Och nu kändes det typ ännu värre av flera olika anledningar.

Det blev ett lite hastigt slut dessutom vid flygplatse så jag hann väl inte riktigt förklara hur mycket jag faktiskt älskar Jenny och allt det där. Men jag hoppas att hon förstår det ändå.

Flygresan gick annars väldigt snabbt och väl tillbaka blev det mest till att ta det lungt. Skolan väntade ju morgonen efter.

Om jag som vanligt ska försöka sammanfatta så är det självklart att det har varit skitkul. Jag älskar människorna där nere och vi har haft en del skoj för oss under veckan. Det blev lite konstigt mellan mig och Jenny ett tag och jag orkar inte förklara varför. Men det löste sig och det va det viktiga. Nu längtar jag tills nästa gång jag ska åka ner. Då är det dessutom Helsingborg-Bajen som jag är grymt taggad på. Och jag längtar alltid sjukt mycket efter dig Jenny. Jag älskar dig.Tack för den här gången.

Nu ska jag packa. Imorn bär det av till baksidan. Forza Snappers!

PEACE!

Ännu en händelserik kväll värd att blogga om har inträffat i mitt liv. Detta kanske inte va den bästa kvällen i mitt liv men den var ändå grymt härlig så varför inte blogga om den.

Vid sportlovet uppmärksammades jag via Tobbe om att en svensk film vid namn "Hata Göteborg!" skulle komma upp på biograferna och jag blev genast nyfiken på vad det var för film. När jag gick in på filmens hemsida såg jag att den handlade om ett ungdomsgäng i Helsingborg (Av alla jävla ställen) som va ute och slogs och lekte tuffa. Jag vart direkt taggad på att se den och ikväll var det alltså dags för premiär och vi försökte samla ihop ett gäng.

Först trodde jag att det skulle rinna ut i sanden men sen så blev det av och vi lyckades få ihop ett gäng på sju personer. Förutom jag själv följde Tobbe, Martin, Flemman, Mini, Ström och Sebbe.

Till en början var det tveksamt hur många vi skulle bli och Sebbe hade bokat biljetter i Kista vilket jag inte alls gillade. Jag vet inte varför men jag gillar inte att gå i Kista. Jag får aldrig riktigt den där biokänslan. Så jag lyckades övertyga alla om att Sergel vad det bästa och lite senare fick jag bekräftelse av alla som skulle hänga med så jag bokade sju platser vid nio. Klockan hade då hunnit passera sex så jag hade inte så mycket tid på mig att fixa i ordning saker. Vid sju tog jag tåget mot stan och precis som alltid den där ensamma resan hela vägen till Norrviken. Men jag läste City och lyssnade på musik så det gick ganska fort. Martin gick på precis som vanligt i Norrviken (och undrade självklart vilken vagn vi skulle sitta i trots att vi ALLTID sitter i sista vagnen). Alla andra förutom Sebbe gick på i Sollentuna och slutligen kom då Sebbe in på tåget i Helenelund. Gänget var samlat. Samtalsämnena varierade men det mesta handlade nog om Korpen och Black Snappers. Det brukar bli så i det här gänget vilket jag absolut inte har något emot.

Vid centralen så försökte Ström hasa oss bort till Tunnelbanan men det är knappast en genväg så vi gick hela vägen till Hötorget istället. Jag hade förvånansvärt mycket energi och fick då och då små spratt när jag avlade en del rusher längs gatorna. Martin och Sebbe fick hjälpa ett par norskar att visa vad dom var och jag uppfattade det som om det inte gick nåt vidare bra. Vägen som dom stod på var för lång eller nåt sånt.

På Drottninggatan svängde jag och Martin in på den nybyggda genvägen och kom naturligtvis före dom andra. Inte för att det hade någon betydelse men det är alltid kul att va först. Vi hämtade ut våra biljetter och styrde sen kosan rakt över torget till Kungshallen för lite kvällsmat. Men det fanns ett litet problem. Att som sju stycken hitta platser i Kungshallen vid 20-tiden en fredag är inte världens lättaste och vi fick spana ett bra tag innan ett par tjejer hjälpte oss så vi fick sex platser i alla fall. Men det va soffa på ena sidan om borden så där satt vi fyra. Sen blev det mat. Flemman och Sebbe körde på traditionell kycklingfilé och Ström satsade på den indiska varianten. Mini slog till med nudlar med biff eller nåt liknande. Martin beställde en kebab medan jag och Tobbe tog varsin rykande pizza.

Som alltid när vi är ute så blir det snack om vem som är segast på att äta och återigen tar herr Flemström hem den titeln. Jag själv låg efter lite men spurtade bra så jag slapp sitta där själv klar med mat.

Det började sig närma insläpp men först var vi ju tvugna att skaffa oss tilltugg. Martin röstade på den lilla kiosken på hörnet vid Konserthuset men jag ville ta en sväng ner på Drottninggatan. Först delade vi upp oss men helt plötsligt ändrade Martins del sig och följde efter mig. Det är i sånna stunder man känner sig stark. Men vid drottninggatans lilla godisaffär va det dyrt så det blev inget av det. Så det fick bli Martins val i alla fall. Jag skulle ju givetvis än en gång ta genvägen men denna gång var den stängd.

När det väl var dags att plocka godis var det så sjukt mycket folk och jag orkade inte kriga mig igenom för lite lösgodis. Så jag köpte lite läsk och tänkte att jag kunde snylta lite från dom andra. Tiden tickade iväg och vi gick till bion för att inta våra platser. Men utanför salongen var det lite kaos eftersom folk som kommit ut ur en salong gått ut genom ingången. Så man fick använda sig av sina vassa armbågar för att tränga sig fram. Den här gången satsade jag lite eftersom jag ville ha mittenplatsen. Så jag var långt före de andra och när dom andra anlände visade det sig att Martin (vem annars?) tappat sin biljett nånstans. Vart visste han såklart inte så vi satt där inne med våra biljetter rivna medan herr Stockeld var kvar utanför utan biljett. Men han gav inte upp den stackaren utan lyckades övertyga personalen om vad som hade hänt. Skönt att det löste sig!

Och nu kommer vi till själva filmen som jag faktiskt tyckte va riktigt skön. Filmen var egentligen ganska allvarlig men jag garvade under stora delar av den. Jag tror den främsta anledningen var att allt var på skånska (Utan översättning till svenska) vilket gjorde det hela mycket roligare. För finns det någonting roligare än en arg skåning. Man kan ju inte låta bli att skratta. Den bästa scenen var när grabbarna lirade korpen och det hände en del rätt roliga saker. En kille gjorde bort sig och fick en grov utskällning av  sin lagkamrat. Och den repliken var den bästa i hela filmen även om den va rätt taskig: "Vi lirar korpen, i den sämsta divisionen, Vi ligger sist och du är sämst i laget. Fattar du hur dålig du är Rogge". Detta på skånska var helt oslagbart.

Andra halvan av filmer var lite för allvarlig men sammanfattningsvis en helt okej film. Det var även kul att den var inspelad i Helsingborg och jag kände igen mig på en rad ställen och det känns ju alltid lite roligt. Det va även en rätt kul diss mot just Helsingborg. "Det bästa med den här jävla skiten, Det är båten härifrån". Klockren skulle jag vilja säga.

Filmen slutade och vid utgången väntade ett gratis smakprov på BonAqua vilket jag i och för sig inte är så förtjust i men är det gratis så motstår man inte. På vägen hem blev det annars många skånska kommentarer och många skratt runt filmen.

Nu sitter jag hä och känner att det är dags att avsluta. Men en lyckad kväll helt klart. Och jag hoppas del sju i den här serien kommer snart. Jag ser fram emot det och jag hoppas ni gör det också. God Natt!

PEACE!

Ja som ni märker har jag inte skrivit mina vanliga veckoinlägg på ett tag nu och jag har verkligen inte haft lust med det. Dels för att det inte hänt så jättemycket nämnvärt och dels för att jag inte orkar skriva på söndagkvällarna längre. 

Men gårdagskvällen var för händelserik för att jag ska kunna förbise den så istället får Valborg 2007 bli Jerres Äventyr nummer 5.  För visst va det en rolig kväll. Det va ett tag sen jag hade så här kul en hel kväll, eller natt om man ska va helt ärlig. Men det sjukaste var att jag var så otroligt nära att bojkotta hela kvällen.

Anledningen till detta var ganska enkel. Jag har under hela helgen som faktiskt va det första "lovet" på länge då jag inte hade nånting planerat. Jag kune inte åka till skåne och självklart hade jag ju helst av allt velat göra det men nu blev det istället en långhelg på hemmaplan vilket va rätt skönt. Så hela helgen ägnades å att ta det lugnt hemma och kolla lite filmer och så. Jag laddade bland annat upp inför Spider-Man 3 på torsdag genom att kolla på ettan och tvåan.

När jag mest suttit hemma blev inte sängtiderna så sena heller och jag lyckades faktiskt komma upp innan elva nästan varje dag. Så för en gångs skull kanske jag kommer tillbaka utvilad till skolan. Så blev självklart inte fallet.

Igår så var det då dags för Valborg. Den största suparhelgen för landets ungdomar. Och alla vet hur jag ställer mig till sånt där. Så jag kände mig lite otaggad på dan faktiskt. Samtidigt så är jag ju lite av en högtidsfestare så det lockade ju mig ut också. Så jag satt en bit in på kvällen och undrade vad jag skulle göra. Min käre far försökte med det mesta för att få mig att stanna hemma. Han skulle bjuda på pizza, hyrfilm, läsk och godis till exempel om jag tog en hemmakväll och jag var faktiskt inte långt ifrån att ta hans lilla muta. Men när Tjompis sen ringde och sa att det var samling hos honom kom mitt slutgiltiga beslut. Jag kunde inte sitta hemma själv på självaste Valborg.

Så jag hasade mig iväg till Tjompis där även Elias och Viktor (som för övrigt hade skurit sig på näsan med rakhyveln, Pinsamt!) va. Vi skulle sen tydligen dra vidare till Tim och några och sen därifrån bege oss ut i Väsbynatten. Men när vi va hos Tim så började jag återigen känna mig otaggad. Jag vet egentlign inte varför. Så därför va det lite av en befrielse när Flemman ringde och frågade om jag ville hänka till stan. Jag bangade inte om man säger så. Så jag köpte två öl av Tjompis och drog sen ner med Boysen till station där jag önskade dom lycka till inför kvällen. Själv satte jag mig på tåget som tog mig mot oväntade äventyr.

Eftersom jag lyckas vara den enda som bor i Väsby så fick jag åka själv ända till Norrviken men i Rotebro stormade Jimmy Lundblad med sällskap in och slog sig ner bredvid mig. Sköna grabbar det där. en när vi sen anlände till Norrviken var det dags att förflytta sig bak så att jag kunde träffa Martin som skulle på där.

Så jag började vandra längs gången i tåget när nån plötsligt sliter tag i mig och undar vart fa jag ska. Och när jag sen tittar upp så får jag Linus av alla människor. Jag hade på nåt sätt känslan över att jag skulle träffa på honom den här kvällen men det var ändå en liten överaskning. Martin anslöt sig till sällskapet och så även Tobbe som av någon anledning valde att gå på i Norrviken.

I Sollentuna gick Linus och hans sällskap av medan Flemman gick på och gänget var samlat för en färd in till stan. Vad som väntade där hade vi inte riktigt planerat men det fick bli som det blev helt enkelt. Vi anlände i alla fall till stan och vi kom överens att vi till en början skulle gå till Gamla Stan. Så i gick längs Klarabergsgatan och Flemman fick för första gången använda sin "makt" som 18-åring genom att inhandla ett sexpack på 7-eleven. Vi splittade upp den mellan oss och började knata mot destination Gamla Stan.

På Drottninggatan får jag återigen syn på Jimmy Lundblad och jag undrade hur han hade kommit dit så snabbt eftersom han kom från "fel" håll men jag tänkte inte så mycket mer på det. Istället fick jag hjälpa Martin att hitta ett ställe att slå en båge på vilket inte va det lättaste. Jag föreslog en liten drill i sjön men det var för offentligt enligt herr Stockeld. Så vi fortsatte in i Gamla Stan och stannade utanför apoteket KORPEN. Det va ju som upplagt för ett kort så det fick det bli. Sen fortsatte vandringen och för en gångs skull blev det inte den vanliga vägen. Martin skulle visa oss sin systers lägenhet så vi vandrade in på Stortorget där jag helt seriöst alldrig har varit. Tror jag i alla fall. Sen gick vid in på gården vid Tyska kyrkan och äntligen kunde martin få tömma sin blåsa. Jag kände att jag behövde det också och det blev till tonerna av Saabreklamens låt. "RELEEEEEEASE ME" vilket kanske va lite passande om man tänker efter.

Martin fick lite nostalgikänslor när han såg en lekplats och berättade hur han spenderat många timmar i sin barndom här. Sen gick vi vidare och kom till en liten fontän där vi slog oss ner ett tag och snackade lite. Här försökte jag även svara på min underbara flickväns sms men det gick inte så bra eftersom mina händer blivit lite stela av kylan. Men det gick till slut och vi vandrade vidare till Slussen där vi ringde Usman och försökte locka honom till stan vilket inte lyckades alls. Så vi tog in på Donken istället där Flemman så klart blev utslängd för att han förtärde alkohol där inne. Inte så lyckat där Flemman. Jag slängde i mig två burgare så jag fick lite mer energi. Sen blev det lite motion när vi gick den långa trappan upp mot Söders Höjder. Nu va det Martin tur att påpeka att han aldrig besökt platsen förut. Det var också dags för kvällens andra pisspaus och man börjar ju nästan undra om vi inte var värre än Bajen Fans när det gällde att hålla sig.

Det blev sedan vidare vandring och vi kom så småningom till Katarina kyrkogård där vi hälsade på Cornelis och Anna Lindh. Sen satte vi oss ner på en blå sandlåda där Martin stod för underhållningen genom att sjunga en del sånger. Vi andra var inte sena att haka på så det blev lite skönsång där ett tag.

När vi kommit iväg igen så dröjde det inte länge föränn vi kom till ett par skate-pooler och jag tyckte jag kände igen mig. Och efter att ha tittat mig runt såg jag att vi befann oss i Björns Trädgård. Vi hittade en litenrolig gunga som vi såklart använde. Det blev sen lite skate i poolerna utan just skateboard.

Jag fick sen plötsligt syn på kvarnen och den långa kön som var utanför. Genast dök min systers huvud upp eftersom jag vet att hon brukar hänga där. Så när jag ändå va i stan tänkte jag att jag kanske kunde träffa henne så jag skickade iväg ett litet sms och undrade var hon höll hus under kvällen men det visade sig att hon inte hunnit hemifrån ens. Så vi började gå mot Södra Station. Inte för att åka hem utan för att utforska fler ställen av vår vackra stad. I Fatbursparken blev det en liten paus och martin utnyttjade detta till sin tredje pisspaus. För en gångs skull klarade jag mig. Vi slog oss ner på ett par bänkar och Martin beundrade lägenheterna runt parken. Sen kom en tjej förbi och va i desperat behov av nånting att dricka och Flemman, generös som han är, bjöd lite på sin öl. Sen blev det lite snack med dessa tjejer och det kom ett gäng till som martin va väldigt social mot. Men gänget drog vidare och nu började syrran istället övertala mig att vi skulle åka ut till henne en sväng och eftersom vi inte hade så mycket bättre för oss så bestämde vi oss för att göra det.

Martin blev plötsligt lite röksugen men lyckades inte få tag i en cigarett. Så det blev till att ta tuben söderut och jag tänkte att det va lite sjukt att jag för några timmar sen tvekat på om jag skulle dra ut den här kvälle och nu satt jag på tuben på väg ut till min syster. Men det va en liten upplevelse det också. Martin fick ju nu äntligen träffa min syrra också vilket inte var helt fel tror jag. Sen tillbringade vi nån timme eller så  i hennes källare och Martin lyckades tigga åt sig en cigg av nån polare till Ellis. Emma var där också och tyckte mest det va roligt att vi dök upp där helt plötsligt. Det ska väl tilläggas att jag inte va helt nykter vid den tidpunkten så det kanske var därför.

Men sen skulle dom tydligen dra vidare till Blue Moon Bar med taxi så vi fick gå tillbaka till Sockenplan igen. Och väl där fick vi reda på att det var 25 minuter tills att tuben skulle komma så det va väl lite skönt att man va lite lullig så att man kunde underhålla sig själv lättare. Det blev en del sång där om man säger så och det har nog aldrig vart så kul och vänta på tunnelbanan.

Till slut kom den i alla fall och på tåget satt inge mindre än Anders Wiklund som då spelar i en av våra konkurrenter till att vinna Korpen. Ibland undrar man hur liten världen är när man träffar på folk man känner så långt ifrån "hemmaplan" liksom. Men även det va en trevlig överaskning.

Vi gick den här gången av vid Skanstull för jag tänkte det var dags för lite mer käk. Men donken där va stängt så vi fick börja gå mot Medis istället. Och vid donken på Folkkungagatan var det öppet så det blev lite fler hamburgare där. Sen var det dags att fylla på ölförrådet så Flemman fick återigen gå in på 7-eleven och göra det han skulle. Och han hade redan vuxit in i rollen för självsäkert gick han fram till kassan och ropade till sig "ett sexpack heineken". Bra jobbat där Flemman. Vi fortsatte sen vå nattliga färd tillbaka mot Gamla Stan där vi återigen satte oss ner vid fontänen vi hade varit vid tidigare på kvällen.

Sen besökte vi Martins lilla lekplats och återigen hans syrras lägenhet. Eller Martin ville visa att han kunde portkoden så vi va halvvägs uppe i trapphuset.

Det började ljusna ute så det var väl ganska så dags att röra sig tillbaka till Centralen för att se när tågen började gå igen. Jag hade sagt att jag inte skulle åk hem förrän tågen började gå så vi hade säkert nån mer timme att slå ihjäl. Och mycket riktigt va det en bit kvar till tågen började rulla igen och Centralen var inte ens öppet. Så vi stack in till Cityterminalen och slog oss ner vi ett par bord. Men Martin började nu längta hem till sängen så han lyckades övertala oss att ta nattbussen i alla fall. Men tyvärr så missade vi bussen till Väsby precis och det ledde till ett tredje besök på Donken. Den här gången satsade jag på stort och tog en ordentlig meny. Sen kom bussen till Sollentuna så vi hoppade på. Till en början var stämningen god på bussen men efter ett tag började ögonlocken kännas tunga. Inte mins hos Tobbe som såg riktigt sliten ut vid det här laget.

I sollentuna så gick jag och martin till tågen. Vi fick vänta i ungefär 20 minuter. Sen rullade tåget in och kvällens sista resa påbörjades. Vi träffade några på bussen som förklarade lite vad dom hade gjort under kvällen och så. Martin gick av och jag var ensam igen. Precis som för ett antal timmar sen. Det kändes för övrigt ganska avlägset eftersom det hänt en del sen dess.

Sängen väntade och det blev ingen tvekan om det när jag kom hem igen. Sen blev det ett par timmars sömn. När jag vaknade igen kände jag att jag dragit på mig en ganska ordentlig förkylning. Jag kände väl även av konsekvenserna från ölen lite grand så det var inte alltför lätt att gå upp.

Nej en dag i vågrät ställning har det blivit (Ja älskling, även om jag hade ställt sängen upp) och jag har väl inte haft så väldans mycket energi.

Men för att sammanfatta kvällen var den riktigt lyckad. Underbara vänner och underbara händelser. Det här glömmer jag nog inte på ett bra tag. Nu ska jag ligga lågt ett tag som jag brukar så syns vi igen till skolavslutningen.

Sov sött!

PEACE!