Bajen 2007, Kapitel 3 - Bajen till sista hjärtslaget
Men om jag ska börja från början så va det egentligen direkt efter vinsten mot Trelleborg som jag började ladda inför derbyt. Det är ju såklart alltid så att det är derbymatcherna man går och ser fram emot extra mycket varje år och visst fan började nervositeten smyga sig in flera dagar innan matchdagen.
Hammarby hade som dom flesta vet inte förlorat mot AIK sen 2002 och alla gnagare var definitivt medvetna om det. Tidigare derbyn så har alla varit så kaxiga och sagt att dom enkelt kommer att vinna och att dom är så bra på Råsunda och allt sånt. Men inför det här derbyt verkade det som om alla hade bytt taktik. Nu försökte man istället snacka bort derbyt som omdet inte betydde någonting vilket självklart är skitsnack. Jag vet att alla gnagare ser derbyna mot DIF som en större match men att ranka en match mot Göteborg högre än ett derby mot Bajen är ju bara patetiskt. Men samtidigt så hade dom ju vunnit mot Göteborg den här säsongen så skulle dom förlora ännu ett derby mot Bajen så kunde dom ju försvara sig med att dom vann den viktiga matchen mot Göteborg.
Allt detta bevisade ju bara att alla gnagare var rädda för oss. Det syntes mycket väl överallt men det gjorde inte mig mindre taggad. Att få så mycket respekt från en av sina värsta antagonister känns rätt skönt.
Derbydagen kom och nervositeten i kroppen spreds som en farsot. Och timmarna innan avfärd söderut var riktigt jobbiga. Men när Crille och Nicke väl kommit så släppte det lite. Då var vi i alla fall på väg.
Det är en liten nackdel att bo i Väsby i derbytider eftersom det är en majoritet av gnagare här i norrort. Alla bajare kommer ju liksom från söder. Men när alla gnagare gick av i Solna fortsatte vi till Söder för att ladda upp på medis. Väl där blev det en stadig middag på BK även om nickes mat va förgiftad eller nåt sånt. Sen gick vi tillbaka genom parken där massvis med Bajare laddade upp i solskenet. Väl vid södra rullade det klassiska Bajentåget in.
Vi gick på och det blev fullsatt rätt så fort. Jag trängde mig in och fick en plats stående på ett av alla säten men Nicke och Crille lyckades aldrig ta sig in i gången. Men det gjorde ju inte så mycket eftersom det va väldigt livat och alla hoppade och sjöng för full hals. Efter ett tag lyckades i alla fall Crille med lite vassa armbågar ta sig fram till mig men Nicke blev kvar vid dörrarna.
Vi stod på det där tåget i ungefär tjugo minuter innan det rullade i väg och dessa minuter va det fruktansvärt varmt och trångt på tåget. Och inte blev det bättre av att damm från taket och från sätena yrde omkring så att man vart alldeles sotig. Men kul hade vi och det är ju en klassiker att åka infernotåget.
Till slut rullade vi i alla fall iväg mot Solna och det kom underbar luft in från de öppna fönstren. Bajensångerna avlöste varandra och det va en ganska skön stämning. Och det fortsatte när vi kom fram till vår destination där hundratals bajare vällde fram på perrongen och upp för trapporna. Tillsammans gick vi sen alla mot Råsunda.
Vi försökte avancera ganska mycket för att slippa en massa köer utanför entréerna och det lyckades vi ganska bra med. Men när vi kom in såg vi att det redan va ganska fullt i mitten så vi fick söka oss ut till vänster för att hitta platser. Vi hittade i alla fall några ganska högt upp och inte allt för långt ifrån mitten. Men det visade sig ganska snart att dessa platser inte alls va så lyckade.
Vi skulle i alla fall ha tifo den här gången och för mig var det första gången på väldigt länge då jag fick vad med att visa tifot för Hammarby. Så det var lite roligt och spännande att se vad det kunde vara. Jag är inte ensam om att tycka att tifofronten inte vart den bästa sidan hos Bajen Fans. Så jag hade inte alltför stora föväntningar inför detta arangemang.
Och innan AIK:s hymn ens hade dragit igång så började folk ta upp sina mosaik-lappar och då tänkte jag att det återigen skulle bli ett misslyckat tifo. Men med resultatet i hand så blevdet faktiskt riktigt bra och de där extra minuterna behövdes för att få till allting som det skulle va. Och eftersom Gnaget inte hade nåt tifo så vann vi den matchen ganska enkelt. Och vi hade nog slagit ganska mycket med vårt enkla men stilfulla tifo. Hela mellan höll upp silvriga lappar medan nedre stoltserade med gröna. I mitten rullades ett vitt hjärta med Hammarbys emblem upp och runt den var det svarta lappar. Och allra längst ner en stor banderoll som visade budskapet: BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET.
Sen var det dags för match och vi höll på att få en lika bra start som i höstas när Paulinho missade att sätta dit foten vid ett läge där han hade het öppet mål. Istället var det Gnaget som tog ledningen efter lite slarv i försvaret. Lite logiskt faktiskt. Sen var det Hammarby för hela slanten och man spelade mer eller mindre ut AIK. Men förmågan att sätta sina chanser va som bortblåst för Bajen idag och det blev inga fler mål i den första halvleken trots att Bajen hade 3-4 riktiga målchanser.
I den andra halvleken så spelade AIK upp sig. Man kontrollerade sin ledning bra och utan större problem kunde dom hålla ut tiden ut. Det mest rättvisa resultaten hade kanske varit 1-1 men om man missar så mycket som Bajen gjorde får man skylla sig själva.
Så det blev alltså förlust i årets första derby. Men jag blev aldrig speciellt sur eller ledsen efter den förlusten. Vi förlorade visserligen poängen men matchen vann vi helt klart. Det jag däremot va riktigt förbannad över va hur stora delar av klacken betedde sig och inte minst där vi stod. Vi gjorde allt vi kunde för att skapa stämning men runt oss stod folk som fågelholkar och bara glodde utan att på något sätt hjälpa till att fixa en bra inramning. Jag kan inte för mitt liv förstå vad som finns i huvudet hos en sådan person. Om man väljer att ställa sig i en klack så måste man väl ändå förstå att man ska sjunga. Jag kräver inte att man ska hoppa runt som en galning i 90 minuter men an kan väl ändå försöka. Nej draget var uselt där vid stod och kanske va det därför jag tappade suget. Det blev aldrig riktigt den där Derby-känslan.
Men jag orkar inte klaga över det mer. När vi åkte hem kände jag mig ganska glad trots allt och faktum är att sån här förlust faktiskt gör mig ännu mer stolt som Bajare. Och förluster kommer. Om vi ger bort tre poäng till AIK vart femte år så kan jag lätt leva med det. Och det finns ingenting i världen som skulle kunna få mig att sluta älska Hammarby. I hjärtat har jag alltid varit en bajare och det kommer jag alltid att vara. Eller som tifot sa:
BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET!
PEACE!
Bland mysiga kvällar och sega söndagar
Veckans Lista!
Veckans Happening: Allsvenskan har börjat med besked!
Veckans Bästa: 3-0 mot Trelleborg!
Veckans Sämsta: Att Jenny åkte hem!
Veckans Jobbigaste: Den sega söndagen idag. Skittråkig
Veckans Citat: "Jag måste spy" - Bajare på bussen 10/4-07
Veckans Film: Har inte sett någon film den här veckan, otroligt nog
Veckans Låt: Just idag är jag stark - Kenta
Veckans Bajen: Som ni redan läst: 1-1 mot GAIS, 3-0 mot Trelleborg. SERIELEDARNA ÄR HÄR HAMMARBY!
Ja det har ju blivit lite kaos den här veckan med försenade blogginlägg och så vidare. Jag har ju dessutom börjat med en ny grej med mina små kapitel om Hammarby. Så det finns inte sådär jättemycket att skriva om den här veckan. Men lite ska jag nog få ner i alla fall
Så vad har jag förutom jag gjort förutom att engagera mig i Bajen den här veckan. Onsdagen kan vi nog stryka direkt i alla fall. Jag sov i fyra timmar när jag kom hem från skolan och sen gick jag och åt pannkakor. När jag sen kom tillbaka blev det sängen igen och så sov jag till nästa morgon. Det behövdes verkligen efter en vecka med Jenny och efter GBG-resan. Så på torsdagen var jag i alla fall någorlunda på g igen.
Jag har börjat lite smått med teorin nu också. Pluggade lite på något program som pappa fixade. Vägmärkena satt nästan helt och hållet men när det kom till fordonet och så gick det sämre så jag får plugga på det där ordentligt. Sen måste jag börja köra lite mer. Blev ju ett litet uppehåll när Jenny var här och det har inte blivit nåt av det den här veckan heller. Så jag får ta tag i det där igen nu om det ska bli nåt körkort.
Helgens kvällar ägnade jag med Boysen precis som vanligt. I fredags blev det först lite fotboll på planen innan vi hängde lite hos mig där vi spelade lite IPcurve och spelade lite spel. Vi kollade förövrigt på Talang 2007 och det klart roligaste inslaget var ju The Bläckfisks. De kanske inte var så bra men klart roliga att titta på och roligare än till exempel snäckblåsaren som hade med sig en hel strand men använde bara två snäckor.
Men en trevlig kväll och det blev ytterliggare en igår efter matchen. Jag, Crille, Anton, Victor och Tjompis tog en sväng ner till station och tog bussen till rondellen där vi skulle möta upp lite andra Boys. Det blev sen lite natthäng vid Donken där Anton bland annat lyckades ha ut en hel Cola och varenda liten Chicken Burger köptes upp. Sen satt vi där ett bra tag och pratade om det mesta. Jag fick även träffa på Per. Det är lite roligt det där för vi bor i helt olika delar av Väsby och ser aldrig varandra utanför skolan och så träffas vi på Donken av alla jävla ställen. Men även det var lite trevligt.
Sen blev det en promenad tillbaka till Runby. Vi skulle tydligen till Thomaz ett tag men vissa verkar inte kunna gå och prata samtidigt vilket är lite jobbigt eftersom när man väl kommer fram så har klockan blivit så mycket att man inte pallar stanna så länge.
Men fram till Tjompis kom vi och vi satt ute på hans uteplats och chillade lite. Vattenpipan kom fram också även om jag aldrig riktigt fattat grejen med det där. Så häftigt är det inte att blåsa ut rök och det smakar ju typ ingenting. Men visst. Det är ju fjortisarnas nya favorit på festerna så någonting mäktigt måste dom ju se i det.
Men när Daryosh var tvungen att dra hängde jag på. Började bli rätt sliten också så det var lika bra. Så jag drog hem till mig och pratade lite med älsklingen och läste lite om matchen och sen somnade jag gott.
Sen har det vart söndag också och den här dan har vart så sjukt seg. Först vart jag arg på mig själv för att jag vaknade vid elva när jag verkligen kunde sova ut. Men det gick inte att somna om. Sen pratade jag lite med älsklingen.
Boysen samlades för att lira lite fotboll och jag hittade ett par gamla oanvända fotbollsskor som jag tänkte testa. en jag lirade ungefär en kvart sen fick jag känningar av skavsår och jag pallar verkligen inte med det så jag drog hem istället. Sen har jag bara häckat framför datorn och teven hela dan. Det enda roliga var att BP fixade poäng mot Kalmar. Det betyder att Bajen fortfarande är serieledare. Helt underbart. Annars har det inte hänt någonting. Jag höll på att somna redan vid åtta men tvingade mig själv att vara vaken eftersom jag skulle skriva blogg. Det var liksom dags att få ordning på det här nu.
I fredags var vi på någon föreläsning i Kista med Febben vilket var lite smått roligt. Själva föreläsningen fattade jag inte mycket av men dom pratade lite om hur man skulle göra och så för att bli revisor och så vidare och det nappade mitt intresse. Jag skulle verkligen inte banga och när dom visade oss runt deras kontor så insåg jag att det är sånt här jag vill pyssla med i framtiden. Så jag får väl börja ta tag i det också
Men nu är jag trött. Jag måste vila fingrarna lite och så måste jag få lite sömn innan skolan imorron också. Jag har inte så mycket vettigt mer att skriva heller så det får nog bli ett avslut här.
Vi syns om en vecka och har ni tråkigt kan ni alltid bläddra upp 343 på text-tv. Garanterad trevlig läsning.
PEACE!
Bajen 2007, Kapitel 2 - Just idag är jag stark
Min abstinens började nu bli riktigt påtaglig. Så det var underbart att höra ringklockan strax innan två och bonden själv stod bakom den. Crille skulle tyvärr missa denna underbara dag då han själv hade premiär. Mest synd om honom som inte fick vad med på en sån här fest.
14:13 rullade tåget från Väsby. I Sollentuna klev också Flemman på och det verkar ju nästan som om han ersatt Crilles plats i heliga trippeln. Så är självklart inte fallet. Flemman är skön och en bajenbroder men det finns bara en helig trippel. Men färden till Södra var trevlig även om man inte riktigt än kände den där känslan av att det var match. Men när vi klev av vid södra och kom ut i parken förändrades allt. Det var grönvitt överallt. Det var bajare vid varenda liten grästuva. Och när vi kom upp på medis var det ännu värre. Uteserveringen var knökfull av sommarklädda bajare. För sommar var precis vad det var. Solsken och över tjugo grader i skuggan. Helt otroligt att det kan va det i mitten på april.
När vi kom till medis ungefär tio i tre märkte vi att den stora massan redan börjat röra på sig så vi hängde på direkt. Den legendariska och klassiska marschen längs Götgatan och över bron är ju en av säsongens höjdpunkter och självklart tänkte vi inte missa den.
Och när vöer 8000 sjungande grönvita människor bildare en stor våg längs Götgatan kan det inte vara nåt annat en speciellt. Det var helt underbart att gå där på Söder i solskenet. Nu började man verkligen känna sig taggad på match. Farsan ringde och sa att dom precis passerade Gröna Jägaren och då var vi reda framme vd bron, så ni kan ju tänka er hur långt tåget var.
När vi närmade oss Gullmarsplan tändes det vackra bengaler och sångerna ekade allt högre. Vi svängde in på en liten genväg för att slippa köerna utanför Norra. Jag fick för första gången använda mitt säsongskort och redan nu kändes det värt varenda öre. Speciellt med tanke på att det var helt utsålt i klacken och det här var en match jag bara inte fick missa.
Vi kom in och gick upp på läktaren och hittade platser ganska högt upp. Då ringer Sebbe och Tobbe som skulle köpa biljetter till Östra och säger att det var helt utsålt. Så Flemman stack ner och langade ut säsongskorten till dom så att dom också kunde komma in. Tobbe bangade då tyvärr eftersom hans AIK-hjärta inte tillåter honom att besöka andras klackar. Men återigen är det mest synd om honom så var tvungen att missa en sån underbar fest.
Sebbe lyckades inte hitta oss men han fick i alla fall se matchen. Och vi njöt från våran plats när det för första gången ljöd i högtalaren av den underbara hymnen!
JUST IDAG ÄR JAG STARK, JUST IDAG MÅR JAG BRA, JAG HAR TRON PÅ MIG SJÄLV PÅ MIN SIDA
JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN OCH DET ÄR SKÖNT NÄR DEN ÄNTLIGEN KOMMER
VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN, DEN GER LUST, NÄR DEN KOMMER
Sällan har väl dessa rader passat bättre som den här dagen. Allsvenskan är igång igen och inför ett fullsatt Söderstadion springer våra grönvita krigare in till ett hav av konfetti. Nu jävlar.
Och det kunde inte ha börjat bättre. Efter ynka åtta minuter tar Bajen ledningen när Paulinho på volley dunkar in 1-0. Vilket underbart jubel. Detta var u verkligen en läskig match. Trelleborg är ju verkligen kända för att spela med 11 försvarare och får man inte hål på dom i början kan det bli frustrerande. Så det var ett förlösande mål som skyttekungen Paulinho bjöd på.
Sen krampade sig spelet lite, precis som mot GAIS. På läktaren var det fullt drag precis som vanligt och det kändes underbart att få vara tillbaka igen. Men det va som sagt lite oroväckande att vi slarvade så mycket. Det funkar inte mot bättre lag.
I andra halvleken letade vi upp Sebbe och bytte plats. Vi ställde oss lite längre ner för att slippa en jobbig pelare som hade stört oss lite i första halvlek. Nu kändes det även bättre på plan. Bajen spelade upp sig och Trelleborg kom ingenstans. Men det dröjde till slutet innan Bajen skapade ordentligt tryck på nordtyskarna.
Och till slut kom också 2-0 målet och på vilket sätt det kom. Bollen lyfts mot Erkan Zengin som får ett bra läge på högerkanten. Han går in i straffområdet och får ett helt okej skottläge. En försvarare upptäcker faran och sätter in en kraftig glidtackling. Zengin som var med på noterna gör en enkel tvåfotsdribbling som skickade försvararen över hela kontorshuset. Erkan avslutade det hela med att tunnla målvakten. Ett mäktigt solomål från en mäktig Bajare.
Och några minuter senare fastställdes slutresultatet när Kung Eguren knoppar in ett inlägg signerat Lolo Chanko. Fest på Söderstadion är en underdrift. Domaren blåste av matchen och jublet steg ännu mer och 13500 stod upp och hyllade de grönvita hjältarna. Efter en tung försäsong och en vinter med enbart krisrubriker i tidningarna var detta en underbar seger. Att den kommer mot ett tippat bottenlag spelar fan ingen roll. Vi vinner klart och det var otroligt skönt
Och pricken över i:et stod vår egen Sulan för när han på klackens vädjan tystar massan och drar igång "KROSSA GNAGET". Klacken hakade på och orden ekade över hela söder. Om tio dagar är det dags. Alla till Råttis!
Efter matchen blev det käk på kungshallen där även pappa anslöt till gruppen. En skön hemresa till 55:an och direkt knappa in 343 på text-tv vad det som gällde och trots att det inte ens hunnits spela två omgångar kan man inget annat än att njuta av den vackra tabellen.
1 HAMMARBY IF
...
13 AIK
14 DJURGÅRDEN IF
Kan det bli mer underbart? Jag vet inte. Kanske det som pappa sa: "Synd att det bara är ett lag som åker ur i år".
Tack för en underbar dag alla bajenbröder och systrar. Hoppas vi syns på Råttis nästa tisdag. Då krossar vi råttorna och fortsätter på den inslagna vägen:
BAJEN MOT HELA JÄVLA VÄRLDEN
PEACE!
Bland myspys och en underbar flickvän
Veckans Happening: Jenny went Sthlm
Veckans Bästa: Jenny Jönsson. Vackrare, Finare, Underbarare människa finns inte.
Veckans Sämsta: Hatar att ha feber. En hel helg dessutom
Veckans Jobbigaste: Konstant trött av flera olika anledningar
Veckans Citat: "Men om man ställer sängen upp" - Jenny Jönsson 5/4-07
Veckans Film: Mr Beans Semester
Veckans Låt: Stuck in the middle - Mika
Veckans Bajen: Bra genrep mot Vålerenga. Lite oskärpa framåt men spelet såg bra ut. Lovar gott inför allsvenskan.
Hej på er allihopa där ute. Jag förstår att ni saknat mig. Jag har nästan saknat mig själv. Eller asså mina blogg-inlägg. För det känns som jag inte suttit här och skrivit på evigheter, vilket i och för sig är delvis sant. Som ni såg så uteblev förra veckans. Dåligt planerat av mig så jag ber om ursäkt för det. Och jag har verkligen för dåligt minne för att försöka komma ihåg mer än ytligt vad som hände den veckan så det hoppar jag.
Så vi kör på vad som hände under påsklovet vilket man egentligen kan kalla min och Jennys vecka eftersom vi vart i närheten av varandra nästan precis hela tiden. Men så är det när man är kär liksom.
Men efter en ganska lugn inledning på lovet där det enda som egentligen hände var matchen mot Vålerenga förra söndagen. I och för sig hände det lite smått roliga saker den dagen också. I alla fall efter matchen. För meningen ar ju då att vi skulle köpa bussbiljetter till Götet och så men det visade sig att Bajen Fans inte hade sitt stånd på matchen så vi fick då söka upp Bajen Fans beryktade lokal vilket inte var det lättaste. Vi fick i alla fall en ledtråd och det va att den låg i närheten av fryshuset så vi började knata från Gullmars i riktning fryshuset. Vi kunde i och för sig ha tagit tvärbanan men Nicke K hade inte tänkt på att det nya zonsystemet hade införts så han hade inget kort eller någonting med sig vilket gjorde att han plankade på allt han skulle åka på. Men tvärbanan är det ju alltid kontrollanter på så vi tog inga risker där utan knatade istället.
Men trots mitt goda lokalsinne råkade jag svänga av lite för tidigt så att vi istället kom till Skärmarbrink, men nu har man upplevt det också och bara minnet av det var härifrån alla ledsna gnagare åkte hem efter krossen på Sös förra året gjorde en rätt glad.
Vi gick sen vidare och kom fram till Fryshuset. Men sen då? Ja vi kollade oss runt och till slut så var det några ungdomar som sa att det låg vid någon lastkaj lite längre upp på vägen så vi började knata ditåt. Och där låg den ju också. Och såklart var det ett gäng halvdragna bajare ute på kajen där. Men vi tog stegen upp steg på. Här skulle det handlas biljetter. Lokalen såg förövrigt ut som nåt nazi-hak av nåt slag med det vevades gamla klassiska matcher på storbild och det va bajare lite överallt. Vi drog fram till disken och fixade på buss-plåtar och medlemskap i BF. Vi värvade med oss Flemman också så tre pers blir vi imorgon när det då alltså bär av till Baksidan!
Men slutsnackat om det där. Nu över till det som va den stora grejen den här veckan. Och det var ju att min underbara flickvän från landsbygden, förlåt ödemarken, skulle komma till mig. Detta skedde då i måndags och hon åkte hem tidigare idag så resten av detta inlägg handlar alltså om våra små äventyr den här veckan.
I måndags innan hon och jossan anlände till vår kära huvudstad så åkte jag ner med mamma och köpte en liten gullig påsk-present till min älskling bestående av ett fint litet halsband och en liten nalle. Sen bar det av intill stan och möta tjejerna som rullade in strax efter ett. Det blev ett ganska kärt återseende om man säger så. Det var ju första riktiga gången som jag träffade Jenny efter en så lång tid. Första gången så hade vi ju inte träffats innan och när jag åkte ner till Skåne hade det ju bara gått några timmar så det var verkligen underbart att få se dessa underbara ansikten igen.
Sen var det dags för mat och inte helt oväntat blev det Kungshallen. Sen satt vi där och hade det lite trevligt ett tag och skrattade och käkade gott och så vidare. Sen blev det hemfärd till trygga Väsby igen. Väl hemma skildes vi från det andra paret och vi drog hem till mig där vi myste lite och pratade och så vidare. Sen drog vi och handlade lite och hälsade sen på hos morsan där det blev lite film och så. Sen tillbaka och dags för sömn.
På tisdagen passade vi på att försöka sova ut lite och det gick nog ganska bra. Sen så tänkte vi att det var läge att dra in till stan så att jag kunde visa Jenny lite mer än det hon såg förra gången. Därför så tänkte jag också att vi kunde åka till Södra och gå därifrån så att det inte alltid blir samma sak hon får se varenda gång. Så vi tog pendeln till Bajenland och började gå. Vi gick sen den långa vägen förbi Mosebacke, Slussen, Gamla Stan och Drottninggatan och så småningom till City. Jag berättade lite roliga berättelser på vägen och jag tror att Jenny uppskattade min lilla guidning. En trevlig promenad måste jag säga även om vädret inte va det bästa eftersom det blåste väldigt kallt.
Väl tillbaka i City kändes det dags att äta igen och för att inte alltid käka på samma ställe försökte vi leta upp någonting annat än Kungshallen. Men det där med Stockholms Restaurangliv har jag aldrig haft någon vidare koll på. Vi hittade en chinakrog men det är inte riktigt min grej. Jag vet att jag är tråkig när det gäller mat men palla satsa liksom. Man äter ju i största hand för att stilla hungern. Så varför inte göra det med någonting enkelt man tycker om. Men efter lite velande kom jag med förslaget att vi skulle åka ut till Kista och käka på Food Court där man kan välja i princip vad som helst. Det va också precis vad vi gjorde så vi åkte ner i underjorden på centralen och längs den långa rulltrappan ner till blåa linjen. Där vart det en lugn resa som kantades av ett litet tråkigt missöde men vi deppade inte ihop för det utan kom ut till Kista och hittade in till maten. Jag hade på förhand redan bestämt mig. Det var dags för en Gyros-tallrik. Det var ett bra tag sen och är man i Kista kan man inte undvika denna gudomliga maträtt. Bara Tzatzikin får fem plus. Jenny provade samma sak och vi fick i oss en god lunch i Kistas myllrande centrum. Sen tog vi bussen till Sollentuna och tåget hem till Väsby igen för en liten trevlig och mysig kväll. Vi såg bland annat Bortspolad och jag måste bara påminna er om att den filmen är så sjukt skön. Iglarna i filmen är ju bara dom värda hela entrépengen om man säger så.
Onsdagens förmiddag blev riktigt mysig då min underbara far valt att åka till Gävle ett dygn och lämna oss ensamma. Så vi hade huset för oss själva och hade det riktigt trevligt. Sen kom vi på den smarta idén att vi skulle göra pannkakor och baka scones. Så vi letade upp recepten och märkte att vi behövde inhandla lite ingredienser. Jag gick till mamma och hämtade lite saker och när jag kom tillbaka så hade Jenny gått och lagt sig igen. Det visade sig att hon inte alls mådde så bra. Så jag lät henne ligga och drog själv iväg och handlade det som behövdes. Men dåliga Vi (som numera heter Tempo) hade ingen Keso och jag ville verkligen göra Scones. Jag drog därför tillbaks till mamma och lånade hennes cykel och begav mig till hemköp. Jag fick tag i keson och stack hem igen.
Jag fick liv i Jenny igen och vi satte igång med baket. Jenny fixade pannkakorna och jag stod för sconesen. Det gick faktiskt ganska bra och vi käkade en god måltid där med pannkakor och sylt. Sen gick Jenny och lade sig igen. Hon var väl inte riktigt frisk. Så jag låg och "vakade" över henne och sen satte jag mig vid datorn. Tänkte att jag kunde passa på att kolla lite grejer. Bland annat såg jag sista avsnittet på Prison Break säsong 2. Va fett taggad på att se det så det va skönt även om slutet kunde ha varit lite bättre. Man är i alla fall rätt taggad på säsong 3.
Jenny vaknade sen igen och piggnade till lite framåt kvällen. Vi bestämde oss ändå för att ta det lugnt och bara kolla på någon film. Efter att ha kollat igenom "bibilioteket" visade det sig att Jenny inte sett Pirates of the Caribbean 2. Så jag skällde ut henne lite smått och sa att vi absolut måste se den. Det är en film man ska ha sett. Hon skyllde på att hon inte hade vågat se den själv men den bortförklaringen köpte jag inte. Men vi såg den i alla fall och hon måste ha tyckt den varit bra för det gick knappt att prata med henne under filmen. Men det var trevligt och filmen är ju verkligen bra. Och om en månad lite drygt kommer ju trean så det får bli premiären där.
Torsdagen blev till en början lugn och vi tog en liten sovmorgon. P-A kom hem från Gävle och konstaterade att han mest såg oss i vågrätt ställning. Med det menade han såklart att vi låg ner hela tiden. Men Jenny, blond och skånsk som hon är trodde han menade att han tyckte vi låg vågrätt för att vi låg på fel håll i sängen. Jag försökte förklara för henne att oavsett hur du ligger så ligger du vågrätt men hon började då prata om att "om man ställer sängen upp" så ligger vi lodrätt. Som ni hör så är det nåt bara en blondin eller en skåning kan säga och hon är båda så det kanske inte va så konstigt. Men kul va det och man fick sig ett litet skratt där på förmiddagen.
Sen drog vi in till stan. Jag visade Jenny alla trevliga ställen man kunde shoppa på och givetvis drog hon in mig i varenda affär. Tur för mig att jag hade trevligt sällskap för annars hade jag nog inte pallat gå runt och kollat på väskor i tre timmar. Vi fikade sen på ett litet mysigt ställe på Gamla Brogatan. Efter det handlade vi lite frukt på hötorget och rörde oss hemåt. Vi käkade för en gångs skull med min kära far så det var lite trevligt. Sen blev det att vi gick till morsan och lade oss där. Vi glodde igenom hela Mysteriet på Greveholm. Det låter jobbigt men det är ju så klassiskt. Synd att inte julkalendrarna nu för tiden är så där sköna. Vi tänkte sen gå tillbaka till 55:an men vi orkade inte det så vi stannade där över natten.
Sen kom fredagen och inte heller då blev det någon rivstart. Jag kände mig faktiskt väldigt sliten den här dagen. Hade lite ont i ryggen dessutom. Är inte riktigt van med den sängen. Jag får skylla på det. Men jag är inte den som viker ner mig så jag gled tillbaka till farsan. Jenny hade gått och pratat lite med Jossan så jag drog hem och pratade lite med min far och kollade lite grejer på datorn. Framåt eftermiddagen åkte vi sen till Jakobsberg för att hälsa på morsan på hennes jobb. Hon jobbade ensam och hade inte alls mycket att göra så det passade väldigt bra med ett besök.
Vi ägnade några timmar sen i "Jakan" där vi pratade lite med morsan och vi provade lite kläder. Morsan hade tagit fram lite kläder till mig som jag fick prova och jag hittade en del sköna tröjor. Jenny hittade också något så det va lyckat. Vi gick sen och köpte lite godis eftersom vi hade tänkt dra in på bio senare på kvällen. Det va också nu jag började frysa lite smått. Kände att det inte stod riktigt rätt till i kroppen. En jag tog en Ipren och bet ihop.
Vi sa hejdå till min mor och tog pendeln tillbaka till stan. Därefter blev det en kort promenad bort till Hötorget och mat på Kungshallen. Vi båda var sugna på Pizza så det fick bli det. Jag kände själv att jag verkligen behövde det eftersom jag kände mig lite krasslig. Och den satt precis där den skulle. Men efter maten märkte vi att det var hela tre timmar till att bion skulle börja. Vi hade tänkt se Mr Beans semester vid nio på söder. Men vi kom inte riktigt på vad vi skulle hitta på till dess så vi bestämde oss för att ta tuben till Medis och kolla om det fanns någon film vi kunde se innan. När vi kom fram visade det sig att det inte gick några riktiga höjdarfilmer men Tre Systrar & en Mamma gick och Jenny ville tydligen se den så jag tänkte varför inte. Med rätt sällskap funkar alla filmer. Så jag drog upp till Willys och köpte en dricka och sen gick vi in. Filmen vi såg är faktiskt rätt svårbedömd. Det är definitivt inte den typen av filmer jag brukar se och säkert ingen film jag orkar se om. Men ändå var det inte bortkastade pengar. Den var lite smågullig och funkade absolut.
Efter filmen var det ungefär en halvtimme till den riktiga filmen skulle börja så vi satt och kollade på en del trailers. Jag började återigen frysa lite men jag tänkte inte så mycket på det. Jag märkte också att jag knappt börjat på mitt godis som jag köpte. Så ni kanske fattar att jag inte va riktigt hundra eftersom jag till och med hoppar godiset.
Den andra filmen började och jag måste säga att Mr Bean är bara för klockren. Filmen är ju inte direkt genomtänkt. Men släng in Rowan Atkinson och låt han göra bort sig så blir det ju typ bra. Jag diggade i alla fall filmen som fan. Synd bara att jag skulle sitta och darra som ett asplöv genom hela filmen för att febern smög sig på. Men jag överlevde.
Men det var ändå skönt att åka hem efteråt. Kände att jag behövde lägga mig ner i sängen eller nåt. Men riktigt enkelt att åka hem var det ju självklart inte. Vi gick till Södra för att åka därifrån men självklart var det ombyggnationer mellan Södra och Centralen så vi fick knata till Mariatorget och ta tuben till centralen istället. Men det gick väl bra det också och väl på pendeln sen så lugnade sig darrningarna ner sig lite. Men trots det var det skönt att komma hem till den varma sängen.
Under natten vaknade jag ett flertal gånger av att jag antingen frös eller svettades så när jag vaknade på morgonen bestämde jag mig för att lägga mig i soffan istället. Det var mest för att där kunde jag ligga utan att nödvändigtvis sova. Jag låg mest på rygg och vilade lite. Och det var rätt skönt även om det kändes lite fel att dissa Jenny så där helt plötsligt.
Lördagen hade varit en perfekt dag att bara chilla så att jag kunde friskna till och så men vi hade lovat att hjälpa en av Jennys kompisar. Han skulle tydligen på någon konsert men biljetterna var utsålda. Men han hade via blocket hittat ett par biljetter i Stockholm så vårt uppdrag var att hämta dom. Den lilla haken var att det var ute i Sickla så det var ju ingen liten resa. Men jag tänkte fan inte vika ner mig så jag drog mig upp och hängde med in till stan. Det blev tuben till Gullmarsplan och sen tvärbanan ut till Sickla. Vi fixade biljetterna och åkte tillbaka. Jag måste förövrigt säga att Hammarby Sjöstad är ett jävligt skönt ställe. Om jag någon gång flyttar till stan så är det här jag vill bo. Lagom långt till city men ändå inte för centralt.
Men vi åkte alltså tillbaka till Väsby efter den korta utflykten. Där fastnade vi framför teven. Det var meningen att vi skulle till Crille och Jossan och fira lite påsk men vi blev lite försenade för att vi ville se Så Ska Det låta. Jag tror Crille vart lite sur på oss men det får han fan ta så många gånger jag har fått vänta på honom.
Vi kom i alla fall dit så småningom och åt en god middag. Tyvärr va min matlust den allra bästa men jag försökte i alla fall trycka i mig lite käk. Sen blev det film för fulla muggar. Först blev det lite barnfilm/komedi med Boog & Elliott. Kanske inte den bästa i den genren men man fick sig några skratt så helt okej.
Men sen fick jag äntligen min vilja igenom när det blev skräckfilm. Man kan inte ha en mysig filmkväll utan skräckfilm. Så på teven rullade vi igång The Amityville Horror vilket jag tycker är en jävligt skön film att ha på filmkvällar. Den är lite mysko och en del scener då man hoppar till. Och jag tror den hade en bra effekt på dom andra för dom vågade knappt gå ut till köket efteråt.
Vi tog en liten paus från teven och det blev lite glass och frukt ute i köket. Jag kände mig hängig igen så jag var bara med en stund, sen gick jag in och la mig igen. Dom andra kom tillbaka efter en stund och det var dags för en komedi med John Tucker Must Die. Men vi hann inte ens starta filmen för än min telefon ringde. Tjompis var tydligen på någon fest där han krökat ordentligt. Tydligen hade han legat i två timmar i ett badrum och mått dåligt. Han bad mig hämta honom och följa han hem. Först tänkte jag skita i det totalt. Tyckte att han fick skylla sig själv när han super sig så packad. Men det var någonting med hur han pratade. Jag har aldrig hört honom så allvarlig. Så på grund av det och lite övertalning från Jenny så gick vi och hämtade honom. När vi träffade han sedan så va han mest glad. Han vinglade som fan men var riktigt pratglad. Han fick även chansen att hälsa på Jenny och den chansen tog han. Han presenterade även henne för Anton som han lockade ut. Vi fick hem Tjompis till hans trygga hem och återvände sen till Crille för att se slutet på filmen. Sen drog vi hem till oss och avslutade kvällen där.
Söndagen blev för min del riktig seg. Jag sov mer eller mindre hela förmiddagen och dissade Jenny lite där kändes det som. Det va inte riktigt meningen men jag var verkligen för seg. På eftermiddagen blev det i alla fall en trevlig påskmiddag med familjen hos morsan. Jag fick väl inte i mig så mycket den här gången heller men lite mer än gårdagen i alla fall. Efter maten drog farsan hem. Han skulle väl se hockey eller nåt annat tråkigt. Men vi andra roade oss med att lira TP. Det började helt okej för min del men sen kom morsan igång. Men jag gillar inte den där familjeversionen. Det är för mycket frågor om typ regissörer på 40-talet och sånt skit som man inte kan någonting om.
Vi var förövrigt tvungna att avbryta mitt i för att vi skulle lämna biljetterna till hennes kompis mamma som skulle svänga förbi Väsby på väg hem från Finland. De hittade inte riktigt och jag sa att det finns bara en avfart mot Väsby. Men det visade sig att det står Upplands Väsby södra vid bredden så där hade de svängt av. Så vi fick ringa upp och tala om att dom svängt av för tidigt. Och sen var det inga problem. Så biljetterna kom till rätt händer och vi återvände till spelandet på Hagvägen. Morsan fortsatte sitt segertåg så vi gav upp. Vi rörde oss tillbaka till 55:an för ännu en film. Idag var det Hundtricket som stod på schemat och återigen en grym film. Jag vet inte riktigt varför jag gillar den filmen. Men skön och härlig är den. Vi hade en liten mysig kväll sen och somnade gott.
Sen grydde den sista dagen vilket aldrig är roligt. Vi slöade mest och hittade inte på nåt speciellt. Vi försökte umgås så mycket som möjligt med varandra. Och mer blev det inte. Sen till slut var det dags att röra sig in mot Centralen. Det blev en kort lunch på Donken och äntligen hade jag fått tillbaka min matlust. Vi träffade det andra paret också och tåget rullade in. Det blev lite kramar och pussar där på perrongen. Hatar att säga hejdå på det där sättet och sen stå där helt maktlös och se när personen man älskar mest i hela världen rullar ifrån en.
Men jag och Crille drog hem till mig och kollade lite på Allsvenskan. Bland annat torskade ju både AIK och Helsingborg så det var ju trevligt i alla fall.
Och trots att det kändes otroligt tomt direkt när Jenny hade åkt hem så kunde jag inte vara ledsen. Precis som förra gången var jag förvånad att jag kunde vara så pass glad och så när jag borde ha varit jätteledsen. Men det måste bero på att kärleken i mitt hjärta som gjort mig lyckligare än någonsin inte tillåter mig att vara ledsen. Och samtidigt finns det ingenting att vara ledsen för. Jag har världens mest underbara flickvän och vi hade en underbar vecka tillsammans. Dessutom ses vi snart igen. Så varför gå och sura. Livet kan ju verkligen inte bli bättre.
Så tack älskling för en underbar vecka. Varenda liten sekund i din närhet känner jag att jag är hemma. Det är hos dig jag ska vara. Du är den mest underbara människa jag har träffat och jag vill verkligen alltid vara med dig sötnos. Det är verkligen så för jag kan inte vara lyckligare än vad jag är med dig. Vi ses snart igen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!
PEACE!
Bajen 2007, Kapitel 1 - GAIS away!
Bussen lämnade Gullmarsplan vid 9-tiden så det blev ingen sovmorgon här inte. Nicke kom till mig runt sju och vi satt och snackade lite smått om resan och matchen och lite allt möjligt. Vi åkte sen samma tåg som jag alltid brukar ta till skolan. Vi träffade till exempel Ludde som undrade va fan Nicke gjorde där men då förklarade vi att vi inte alls skulle till Rubban utan att vi faktiskt skulle till Götet. Han tyckte vi var sjuka i huvudet och det är vi väl också men fan det är ju inte varje dag det är premiär.
Ludde och nästan alla andra på tåget gick av vid Sollentuna men på gick the One and only Flemman. Så gänget var samlat och färden fortsatte mot Centralen. Flemman hade av någon anledning tänkt ta två tåg senare för att gambla lite men var smart nog och lyssna på oss och va ute i god tid. Han berättade också hur han hade haft problem med linserna på morgonen och hur nära han varit på att slå sönder hela badrummet för att han inte fick tag i linsen han tappat. Men det hela hade löst sig så nu satt vi där, tre slitna men förväntansfulla bajare, en helt vanlig tisdag på väg mot ett stort äventyr.
Vi anlände till centralen och bestämde oss för att inhandla någonting att ha på bussen. Flemman var inte sen att påpeka att det behövdes matchmunkar. Nicke hävdade bestämt att det var donuts men jag höll med Flemman att det lät bättre med matchmunkar.
Vi tog sen i alla fall tuben ut till gullmars och knatade upp till bussterminalen. Där möttes vi av ett gäng bajare som inte heller riktigt vaknat än. Vi stod där sen ett litet tag och försökte se en del tecken som kunde hjälpa oss. Flemman fick syn på en skylt vid tågen som det stod 5 0 på men det hoppades vi alla inte betydde nåt annat just det betydde för Tunnelbanan.
Klockan tickade över nio och bussarna rullade in. Via listor på fönstret såg vi vilken buss vi skulle sitta i så vi klev på och hittade ett par platser ganska centralt på övervåningen. Bussarna rullade i väg och vi hade alltså påbörjat vår resa ner mot Baksidan. Man hann få sig en titt över legendariska Söderstadion innan vi svängde söderut.
Bussresan var till en början ganska lugn. Folk hade redan börjat kröka lite smått men stämningen var fortfarande ganska lugn. Men sen dröjde det inte speciellt länge innan det var dags för en pisspaus. Vi valde att sitta kvar i bussen. Men efter det började stämningen komma igång och framför allt så vaknade snubben bakom oss som kallades Ante. Och efter den sekunden han fick luft i strupen kunde man inte direkt få någon ro på den bussen, för oj vad galen han va. Han sprang runt i bussen och skrek så att blodet pulserade och ansiktet var permanent rött av all hets.
Han försökte hela tiden starta ramsor men det blev allt som oftast samma vers: "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." Det vart rätt tröttsamt efter ett tag måste jag säga. Men rolig var han. Sen var det dags för pisspaus igen, Den här gången i Stavsjö. Den här gången passade vi även på att springa in på macken och köpa lite dricka. Sen fortsatte färden och ramsorna duggade allt tätare i takt med promillehalten i bajarnas kroppar. Man hörde en del snack om hur nästan mogen Flemman var och lite om Filips flickvän. Sen var det återigen dags för pisspaus och vi pallade inte gå ut den här gången heller.
Men sen fjärde gången vi stannade var det då dags för käk. Hållplats var Donken i Jönköping och flera bussar rullade in samtidigt. Väl inne på donken var stämningen nästan fanatisk. Jag tror personalen fick sig en smärre chock när alla bajare kom in och började veva loss en massa ramsor. Vi ska våldta-ramsan sjöngs högt inför ett flertal barnfamiljer och ramsor som "Allting är gratis på bortamatch" och "Ge oss mat" upprepades med jämna mellanrum. Förövrigt var det bara hetsigt och högljutt, precis som alltid när Bajen är på turné.
Jag lyckade armbåga mig framåt i den stora grönvita massan och beställde in käk och gick sen och satte mig. Efter ett tag lyckades även Nicke och Flemman få tag i mat och slog sig ner bredvid mig. Efter en god lunch började vi snacka med Tobias som tydligen hade åkt Sthlm Södras partybuss och han berättade att på bara på vägen mellan Stockholm och Jönköping hade det skett fyra internbråk. Han började sedan berätta ingående om hans liv. Hur han hade bott i Blekinge men att han nu flyttat upp till Enskede och han alltid följt Bajen. Han önskade oss sen lycka till och bad oss inte va helt nyktra nere i Göteborg.
Sen var det dags att resa vidare och nu närmade vi oss slutmålet. Ännu en pisspaus hann vi med och det speciella den här gången var att en del rökbomber tändes och kastades ut på åkrarna. Trevligt Trevligt!
Nu var det inte långt kvar men ryktet om överarbetande poliser i Göteborg stämde rätt bra och så fort vi närmade oss Glenn-Town blev vi stoppade av polisen av någon anledning. Sen fick vi rulla vidare och vi kom in i Götet strax efter fyra. Sen väntade en liten resa bort mot pubben där alla Bajare skulle samlas och den färden gick rätt sakta genom Göteborgs gator. Bajarna hängde ut genom takluckorna och skrek och skrämde livet ur alla fiskrensare. Vi var framme, Det märktes. Efter att vi åkt förbi jordhögen som återstod av Gamla Ullevi stannade vi till vid Score där poliserna redan radat upp sig så att allt skulle gå rätt till. Bajarna äntrade puben medan vi drog ner på stan. Vi gick bort mot avenyn och vi kände nu att det var dags för vår lilla pisspaus. Så vi drog in på donken och fick det gjort men Flemman var tydligen tvungen att fixa linserna igen så vi väntade glatt ett tag. Sen blev det mera sightseeing, Vi gick upp till Götaplatsen och fortsatte sedan ner mot Liseberg och kollade in lite. Man blir ju rätt taggad om man säger så. Sen fortsatte vi förbi Scandinavium och Filmstaden. Sen slog vi oss ner på en liten stenmur där vi höll utkik efter några Gaisare men vi blev besvikna för vi såg inte en enda.
Efter ett tag vandrade vi bort till Ullevi och satte oss vid den lilla fontänen där jag körde lite idioten upp och ner för den. Klockan hade tickat ner till 18:00 så vi tog beslutet om att det var dags att äntra scenen. Sektion V var stället så vi passerade grindarna och gick upp för trappan. Ödsligt är väl det ordet som bäst beskriver utsikten från våra platser. Våran sektion låg i ena hörnet och Gaisarnas tillhåll snett över. Annars såg det väldigt ensligt ut.
Det var lite roligt också för där Gaisarna skulle ha sin klack har dom monterat ner en massa stolar för att göra ståplats. Så det ser fett konstigt ut att det är plaststolar över hela arenan utom just vi en kurva där en träläktare syns. Nermonteringen av stolar gör också nu att det inofficiella namnet på Ullevi i år är Illevi.
Sektionen började fyllas på och vi märkte de 50-tal kartonger som stod utspridda över läktaren. Där i låg en mängd konfetti som vi skulle kasta när spelarna äntrade planen. Men att låta Flemman stå i en timme bredvid en kartong med konfetti och tro att allt ska finnas kvar när det är dags är som att tro på tro på tomten. Nej han kastade säkert en tredjedel av kartongen redan innan spelarna lämnat planen efter uppvärmningen.
Men klockade närmade sig sju och sektion V var så gott som fylld. Stämningen ökade för varje minut. Spelarna äntrade planen och möttes av en mängd konfetti och, det vackraste, Bengaler och rök. Vårkänslorna kändes ända ner i tårna. Det var dags igen för Allsvenskan. Det kändes sjukt konstigt att man stod på Ullevi så där helt plötsligt men sjukt underbart att få se Bajen igen. Men det började bra. Det hade knappt gått en minut när GAIS höll på att ta ledningen. Monteiro slarvade och det bäddade för öppet mål för hemmalaget men han lyckades lobba över ribban. Men sen satte Bajen fart. Efter nio minuter spräcktes nollan när Castro-Tello via en försvarare skjuter in 1-0. Underbar start på årets allsvenska. Och efter det såg spelet från de grönvitas sida helt klockrent ut. Vi ägde matchen totalt. Det enda negativa var att vi inte riktigt skapade några chanser. Sen efter en halvtimme tappade vi spelet totalt och bjöd in GAIS i matchen. GAIS kunde också påpassligt kvittera.
Andra halvleken kändes precis som det brukar i en premiär. Mycket enkla misstag, mycket felpass och en del onödiga varningar. Domaren höll väl ingen hög klass men han räddade oss från en ganska solklar straff för GAIS så lite tur gav han oss. Stämningen på läktaren stod vi Bajare för. I den andra halvleken var det mycket röj på Sektion V och det enda som hördes tvärsöver var när gaisarna körde sin "GGG AAA III SSS GAIS GAIS GAIS" vart femte minut.
Matchen blev rätt avslagen och det syntes ganska lång väg att det skulle sluta 1-1 vilket det också gjorde. Man var väl inte riktigt nöjd med resultatet men premiären är avklarad och vi gjorde det med hedern i behåll. Och det viktigaste, vi ligger före nedflyttningshotade DIF och även AIK.
Ut till bussarna igen för en lång hemresa. VI hann knappt komma ut ur stan innan vi vart stoppade av polisen igen som lurade in oss i nåt bostadsområde. Av vilken anledning vet jag inte men jag antar att dom bara var ute efter oss för att vi var bajare.
Ett lotteri hade skett på nervägen och nu var det dags att dela ut priserna. Vi lyckades inte vinna nånting men det roliga var att han som skötte prisutdelningen misstänkte fusk efter varje pris. Annars hände inte mycket. En del höll igång och sjöng lite ramsor. Ante hade somnat in och sov lugnt bakom oss. En del hade dragit igång namnleken. Värt att nämnas var att Nicke vart mobbad i leken. Eller han heter ju Niklas Arne Kihlman och när någon sa Arne kom svaret direkt "Arne? Av alla jävla namn på A säger du Arne". Och som inte det räckte så skulle någon lite senare säga något namn på N och hon väljer Nicolas. Någon frågade då varför hon inte valde Niklas. "Jag hatar Niklas" var det enda svaret så vi garvade rätt rejält åt det där.
Folk längst bak i bussen hade även börjat skrika "JAG MÅSTE SPY" med jämna mellanrum. Varför vet jag inte för ingen av dom verkade särskilt spyfärdig. Men kul lät det när man hela tiden hörde det där när man försökte sova eller nåt liknande. "JAG MÅSTE SPY!"
Jönköping närmade sig och även den här gången blev det donken. Inte fullt lika hetsigt den här gången utan folk köpte bara mat och gick tillbaka till bussen. Jag köpte en massa hamburgare och käkade upp det mesta. Sen snackade jag lite smått med Jenny och sen lite med Flemman om min innebandykarriär. Sen slocknade jag och vaknade inte för än Flemman slog till mig och sa att vi var framme vid Gullmarsplan. Vi klev av i den kalla vårnatten och såg att första tunnelbanan skulle gå om en timme. Och kallt var det så vi tänkte att vi kunde gå in till Skanstull och vänta där. Men då såg vi att en nattbuss skulle ta oss in till Centralen så vi hoppade på där. En del bajare var med och man fick höra den nu klassiska frasen "JAG MÅSTE SPY" för sista gången den här natten.
Vi handlade vatten på 7/11 och gick sen in till ett helt öde Centralen och väntade på första pendeln. Vi behövde vänta en kvart så det va inte så farligt men det kändes lite ensamt att sitta på centralen när det var helt dött.
Tåget kom och vi fick en vagn för oss själva. Vi använde våra sista krafter till att hetsa och hoppa runt och sjunga med våra redan hesa strupar. Flemman lämnade oss i Sollentuna medan jag och Nicke drog hem till mig i Väsby. Sen somnade jag snabbt och sov två korta timmar på soffan. Sen upp igen och iväg till skolan. Sliten som fan men det var det fan värt. Första bortaresan avklarad och det lär bli fler.
HATA GAIS - KROSSA TRELLEBORG!
Peace!
Bland motorstopp och ett kärt återseende
Veckans Happening: Övningsskörning!
Veckans Bästa: En månad med älsklingen. Och fler ska det bli!
Veckans Sämsta: Att inte Förortsgrabbarna dök upp. Hade verkligen velat möta dem.
Veckans Jobbigaste: Mycket plugg den närmaste veckan. Jag kommer verkligen vara glad när lovet är här!
Veckans Citat: Är Tjeckien och Tyskland grannländer? ? Usman Qureshi x15 23-25/3-07
Veckans Film: Blood Diamond
Veckans Låt: Vild och vacker - Jimmy Jansson
Veckans Bajen: Det verkar som om formen är på väg mot allsvensk form nu med två veckor till premiären. Bitarna verkar falla på plats.
Ja nu sitter man här igen och ska skriva ner sitt liv på ett word-dokument. Men det är lika kul som vanligt bara att jag egentligen borde pyssla på mitt personporträtt. Men jag kan inte skjuta upp bloggskrivningen hur länge som helst så det får bli ett inlägg nu.
Och jag vet att det är en dag försenad men samtidigt bloggade jag ju förra måndagen så då blir det ju precis en vecka jag kan skriva om.
Denna vecka har varit nästan precis som alla andra veckor. Den har haft sin stilla gång utan att det egentligen hänt så mycket. Ändå har det gått jävligt fort måste jag säga. Det kändes som vanligt som igår jag skrev mitt senaste inlägg men jag får se det so nåt positivt. Skolveckorna får gärna flyga förbi och speciellt nu när jag har så mycket att se fram emot med Påsklovet och Allsvenskan och vårväder och allt vad det heter.
En annan grej man börjar se fram emot är den dagen när man står med ett alldeles eget körkort. Den dagen känns i dagsläget rätt avlägsen men jag har nu under veckan i alla fall kommit igång med övningskörningen. Jag skrev ju lite om det i mitt förra inlägg och det har blivit en del turer sen dess. Jag har bland annat kört fram och tillbaka till Rotan och även ända ut till Runsa så det är ju alltid något. Men jag känner mig fortfarande väldigt osäker. Jag har inte riktigt fått in känslan med spelet mellan koppling och gas/broms men det kommer mer och mer. Växlingarna sitter utan problem och det går bra att köra allmänt ute i trafik. Det är bara just starterna där det är lite problem och jag får motorstopp några gånger för ofta. En det där är sånt man får nöta in och nu ska jag verkligen köra så ofta som möjligt så att jag verkligen lär mig detta. Det kanske är ett hetsigt halvår där man säkert kommer va lite grinig för att an inte klarar grejer som man ska och så vidare men sen när man står där med kortet så tycker man nog att det är värt det så jag får verkligen försöka fortsätta som jag börjat. Och det får ta den tid det tar. Jag siktar på att ta kortet i sommar men känner jag att jag inte är redo så får det vänta. Det är inte så mycket mer med det.
Och på tal om bilkörning och allt det där så har jag tänkt på en sak. Egentligen har jag tänkt på det länge men jag diskuterade det lite med min mor idag och det jag faktiskt undrar är varför den högra filen är innerfil. Jag tycker nämligen det borde vara tvärtom. Jag vet ju mycket väl att det är så som det är nu och om någon säger innerfil till mig så vet jag direkt vad dom menar men det hindrar mig inte från att ifrågasätta det för jag tycker det är konstigt.
På en vanlig enfilig tänker man inte så mycket på det men om vi säger att du kör på motorvägen så säger man ju att man ligger i den högra filen (innerfilen) och kör om i den vänstra (Ytterfilen). Och det är just det jag tycker är fel för hur jag än vrider och vänder på det så är det den vänstra filen som är den naturliga innerfilen för mig. Den ligger ju liksom inåt vägen. Om du lägger två knivar vända emot dig och bredvid dom två som är vända från dig så skulle du kalla de två i mitten för de inre knivarna. Alltså ?innerknivarna?. Då kanske ni säger att man inte ska bry sig om den andra vägen. Att du istället bara ska tänka på den du själv kör på men varför heter det då mitträcke? Min mor menar då på att man kör ju om på utsidan men det beror ju på hur man ser det. Jag tycker man kör om på insidan.
Asså grejen är ju att det inte är någon stor sak vad det kallas och så. Huvudsaken man vet vad man håller på med men jag tycker det är lite kul just för att jag inte ser på den saken som kanske många andra. Och jag vet inte om ni kanske håller med mig. Ni borde i alla fall kunna förstå hur jag tänker.
Ajja det var bara en liten teori som kanske får någon att tänka till lite. Nu över till något helt annat. För i torsdags firade jag och Jenny en månad tillsammans. Det är faktiskt lite speciellt och bland kan jag inte förstå att det gått så snabbt. Och det känns bättre än någonsin mellan oss. Som vanligt är det jobbigt med avståndet men vi gör det bästa av situationen. Och vi pratar ju med varandra varje dag så jag tycker vi klarar det riktigt bra. Och snart är hon här igen. Om en ynka vecka anländer hon till Sthlm igen och jag längtar så otroligt mycket efter henne. Sen väntar en mysig och rolig vecka och jag bangar verkligen inte.
Den här helgen blev nästan helt tillägnad Boysen. Okej jag brukar vara med dom på helgerna men nu var det verkligen en sån där helg då det va Boysen som gällde och inget annat kom i vägen. I fredags var det tänkt att vi skulle dra på bio men vi lyckades inte riktigt komma överens om vilken film vi skulle se. Men vi bestämde oss till slut för Blood Diamond. Men då kom jag på att jag redan hade den på datorn och det kändes lite smått onödigt att betala en massa pengar för att se en månad gammal film på bio när vi lika gärna kunde köpa lite chips och sånt och ha en filmkväll.
Och det va också det det blev till slut. Vi knatade genom halva Väsby förbi Centrum och sen upp till Norra Berget där Antons far är bosatt. Men kvällen till ära var han ute på äventyr eller nåt så vi hade lägenheten för oss själva. Där blev det lite mys med filmen Blood Diamond. Filmen var faktiskt rätt bra. Har tvekat länge på att se den för jag trodde den skulle vara för seriös. Men faktiskt riktigt bra. Okej ibland blev den lite seg och utdragen men absolut sevärd.
Sen efter filmen blev det några omgångar Achtung och kvällen avslutades med en omgång PES där vi körde EM. Men det gick absolut inte bra för mig utan jag åkte ur redan i gruppspelet. Sen när vi skulle gå hem så envisades dom andra att gå via centrum igen men jag menade på att det var närmare att glida förbi polisstationen och över blåa bron men därför skildes våra vägar åt tills vi kom till station och visst fan kom jag före dom. Var tvungen att kommentera det därför. Utmana aldrig mitt lokalsinne!
I lördags var det återigen Boysen som gällde. Det var dags att stifta bekantskap med G-salen igen. Det va fan hur länge sen som helst vi var där känns det som så det var riktigt kul att lira lite där igen. Och det vart ju inte sämre av att jag, Tjompis och Crille var obesegrade hela kvällen, dvs. 13 raka matcher. Det måste vara någon form av rekord. Vi hade det trevligt där och ett väldigt kärt återseende av den underbara G-salen.
Efter det så drog jag och Crille hem till mig och bestämde oss för att bli lite nostalgiska av oss och såg Polisskolan 4. Dom är så klassiska dom där filmerna måste jag säga och även om kvalitén på skämten inte håller högsta klass så kan man inte låta bli att garva åt alla sköna personligheter. En liten rolig grej är också att en del människor från Tony Hawk-spelen är med i filmen och dom var ju inte gamla måste jag säga. Så det var lite roligt faktiskt.
Skolan då? Ja den flyter på som vanligt utan att det händer så mycket. Positivt är det i alla fall att det är slut på Volleybollen på bollsporten och att vi nu satsar helhjärtat på Innebandy vilket passar mig mycket bättre. Jag måste utan att skryta få säga att jag glänser lite så jag hoppas att vår kära lärare Axel inser att jag ska MVG i innebandyn. Annars är det kul att lira sådär och det blir rätt roliga matcher men det är lite för dålig regelkunskap i allmänhet måste jag säga. Okej att man slår på klubborna för det gör man om man inte är van men det är nästan för mycket Hockey på vissa ställen med hårda tacklingar och höga klubbor. Men jag är inte den som klagar. Jag gör mål istället.
Och nu har säsongskortet äntligen kommit också. Vi hämtade ut det i torsdags. Det gick bra och smärtfritt för både Nicke och mig men det blev lite problem för Crille. När han visade upp sitt lägg och dom skulle pricka av honom stod det att han köpt kort på östra vilket han naturligtvis inte hade gjort. Dom hade bara fört in det i datorn fel eller något sånt men det löste sig efter ett tag när Crille och ringa hem och be någon mejla över betalningskvittot och så. Det hade ju inte vart så kul för honom och stå helt själv på torra Östra när vi andra hoppar runt på Norra stå, sektion JK. Och jag tycker det fortfarande lika roligt att klacken står på dessa sektioner.
Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om. Ska nog prata lite med min underbara flickvän och sen måste jag skriva klart personporträttet. Det lär bli rätt sent ikväll men det får man ta. Jag överlever. ALLTID!
PEACE!
Allsvenskan 2007
1. IF Elfsborg
2. IFK Göteborg
3. Helsingborg IF
4. Hammarby IF
5. AIK
6. Djurgården IF
7. Malmö FF
8. Kalmar FF
9. Halmstad BK
10. Örebro SK
11. IF Brommapojkarna
12. Gefle IF
13. GAIS
14. Trelleborg FF
Okej nu kommer man till den här svåra biten. Att säg varför man tippat som man gjort och sen få en massa knivhug i ryggen från arga supportrar som inte alls delar min uppfattning. Men detta är iaf anledningen till att jag tippat som jag gjort. Och jag börjar med bottenträsket. Trelleborg är min självklara jumbo. Trelleborg är det naturliga jojo-laget som alltid åker ur direkt. Dom satsar aldrig på att stanna kvar utan verkar vara mest nöjda att dom är i finrummet. Men där stannar dom inte längre än till Oktober. GAIS då. Nej jag tror inte ett ögonblick på dom i år. De har förlorat sina viktigaste spelare från förra säsongen och jag tycker dom är alldeles för ostabila för att det ska bli nåt av det. Gefle lever på Makondele, Bapupa och en handfull taktiska bönder men det är slut på framgångarna. Det taktiskt och raka 4-4-2 räddar dom undan från nerflyttning. BP kommer likt många nykomlingar att överaska i början och säkert ligga högt upp fram till sommaren. Men dom har inte bredden i truppen för att stanna där utan dalar istället och parkera till slut på en elfte plats.
Sen är det svårt. Plats 8-10 är svåra att exakt placera men lagen tror jag kommer vara HBK, ÖSK och Kalmar, Jag tycker inget av dessa lag imponerar så mycket men de är för bra i grunden för att hamna längre ner. Och toppskiktet rår dom inte på. Kalmar kan man aldrig räkna bort men jag tror att deras defensiva vinnarkoncept får motorstopp här i år.
Malmö är alltid svårplacerade. På pappret ser man ett starkt lag. Men det är gammalt och Real Malmö har varit ganska tysta på transfermarknaden. Jag tror inte på stordåd här.
Efter detta tror jag stockholmslagen radar upp sig. sämst av dom hamnar Djurgården. Jag tycker inte att de ser speciellt stabila ut. Det är för många frågetecken som måste rätas ut och med ny tränare kan det bli tuft. Djurgårn r däremot alltid bra så topp 6 klarar dom. Kan dom få ordning på Qurinio och sina lovande nyförvärv kan det bli ännu bättre. Men 6:a är mitt tips.
AIK kniper femteplatsen. Det är lite samma grej här. AIK har ett riktigt starkt lag och kommer knappast att komma sämre än 5:a. Dom har en potential i truppen att nå hela vägen och med Allsvenskans största publik kan detta bli ett roligt år för Solnaiterna. Men det som jag tror talar emot AIK i år är att dom i många ögon är favoriter. Det kan lätt vändas till nåt negativt om dom får lite motgång. Men jag har lite svårt att plecera Gnaget. Topp 5 blir det men vart är svårare. Mycket hänger på hur dom kan hantera kravet från publiken och organisationen.
Bajen är precis lika svårtippade. De har nästan motsatt problem som AIK. Hammarby står iofs också på en stark trupp. Inte minst offensivt där jag tycker att Hammar by har Allsvenskans starkaste och bredaste mittfält. Anfallet är lite oprövat men ser lovande ut. Däremot försvaret är lite si och så med. Nästan hela backlinjen har försvunnit från i fjol och det måste komma fram nån som kan bli ledande i försvaret. Kanske är det Sulans år i år. Målvaktsposten är också lite tveksam men jag tror att om Erland blir ordentligt frisk så är det inget problem. Bajen ses inte som några favoriter och det brukar tala för dom. Så man får väl tacka media som ritat svarta moln över hela vår organisation hela vintern. Nu kan vi slå ur underläge. Det är vi som bäst på. Det är ingen kris i Bajen och jag tror definitivt att vi kan slåss bland dom främsta.
Helsingborg är absolut en av guldkandidaterna. Med gudomlige Henke och kung Baxter kan mirakel ske och vi såg stundtals förra året HIFs potential. Blir dom bara lite jämnare så kan guldet hamna i Skåne.
IFK Göteborg är ofta ett topplag. På senare år har dom inte lyckats hålla i det hela vägen me i år tror jag dom kan slå rot i toppen. Ungdomarna är ett år äldre och ingen gillar att möta IFKs taktiska spel. Det blir det stora silvret i år.
Regerande mästarna tar hem det i år igen. Elfsborgs trupp ser läskigt farlig ut och man har spetsat till den yttreliggare i år. På Borås Arena är dom grymma och när dom nu får upp rutinen allt mer så tror jag att Elfsborg kan dominera även i år. Enda hotet är att dom spelar ute i Europa men där brukar äventyret ta slut snabbt så min gissning är att guldet blir gulsvart även i år.
PEACE!
19/3-07 - Bloggen goes Dagbok
Men sen är det klart att det inte är lika roligt att läsa när det är som en dagbok men det får man ta. Jag känner för att ha det på det här sättet nu ett tag sen får vi se vad som händer. Och jag tappar ju allt fler trogna läsare i vilket fall som helst så jag kan ju lika gärna skriva Flemmianskt så.
Måndag morgon. Inte fan ska jag komma och säga att jag var pigg i morse. Det är man i och för sig aldrig på mornarna och definitivt inte en måndag. Men jag kände mig ovanligt seg i morse. Kanske för att jag hållit igång hela dan igår och det blev väl inte alltför mycket sömn i natt heller. Och man är ju van nuförtiden att vakna upp till solsken men idag var det bara dystert regn utanför fönstret. Men för det kan man inte ligga och tycka synd om sig själv utan jag tvingade mig upp, gjorde mig redo för ännu en skoldag och joggade lite lätt ner till tåget.
Nåt annat som var lite ovanligt denna morgon var att jag i vanliga fall brukar leta upp någon form av sällskap på tåget. Men idag så brydde jag mig inte om det så mycket. Jag kollade väl lite efter något vänligt ansikte men sen satte jag mig ensam på tåget och läste City. Det är fördelen med att åka ensam för man lyckas oftast få sittplats till skillnad från när man ska stå med typ fem pers och snacka med dom.
City var väl inte alltför kul att läsa för övrigt eftersom det handlade rätt mycket om finalen igår men det bläddrade jag förbi ganska snabbt. Om jag ska va helt ärlig bryr jag mig inte om Bajen Bandy går i konkurs eller inte. Det spelar inte så stor roll för mig. En glad nyhet kunde man i alla fall läsa om och det va ju att Bajen vann handbollens första kvart igår mot Lindesberg. Dom spelade tydligen riktigt bra så det lutar väl åt final där. Och då blir det säkert som vanligt. Man går och laddar upp för en match som man egentligen inte bryr sig om och så blir man grymt besviken ifall det blir torsk. Hoppas verkligen att Bajen kan ta revansch för både Bandyn och fotbollens usla försäsong genom att vinna guldet.
Efter tågresan har jag bara vaga minnen av resan från Sollentuna station till Rudbeck. Jag minns att jag trodde att jag satt på 607:an men att jag blev glatt överraskad när bussen svängde av efter Strandvägen. Väl i skolan blev det den gamla vanliga vägen. Först till cafeterian för att inhandla dagens första Cola och sen via skåpet ner till H-korridoren för att se om några GLJ-are eller dylikt dykt upp. Till en början så det lite tomt ut men efter en liten tur runt korridorerna så hittade jag en del av gänget där. Men sen var det dags för Företagsekonomi och det är man ju alltid taggad på. Eller inte. Men jag har ju i alla fall sällskap med Linus.
Men till min fasa så var han inte där när lektionen började och jag trodde jag skulle få sitta ensam i tre timmar och det hade jag verkligen ingen lust med. Och det blev ju inte bättre av att Wernersson kom med det där leende som bara en gnagare kan få efter en Bajen-förlust. Nej det hr började inte bra. Men sen fick jag tag i Linus och det visade sig att han bara skulle bli lite försenad. Skönt!
Lektionen gick rätt snabbt faktiskt. Vi satt mest i Datasalen där vi jobbade med bokföring som vanligt. Vi kanske int va så otroligt effektiva som vi kanske borde vara. Vi satt en hel del och kollade på roliga bilder på blarf.nu eller vad sidan nu hette. Men sen fick jag reda på mitt resultat på bokföringsprovet och det gick ju åt helvete. Men det gjorde i alla fall att jag fick igång lusten att arbeta lite. Tänker inte acceptera ett G i den här kursen, så är det bara.
Sista timmen fick jag då lite gjort och sen var det dags för lunch. Jag har börjat digga luncherna nu för tiden. Inte för att maten är någon höjdare men det är alltid trevligt att sitta där och snacka lite med polarna. Vi är typ alltid minst åtta pers och det finns alltid någonting kul att snacka om. Dagens ämnen var den kungliga matchen mot Real Pingu igår och Övningskörning. Om matchen igår kommenterade det mycket om Martins osportsliga uppträdande och självklart en hel del om alla målen. Men det roliga var att snacka om övningskörningen. Tobbe kom från ingenstans och berättade hur han tabbat sig när han skulle växla och Usman drog leendes igenom historien om hur han hela vägen hem från stinsen kört med handbromsen i.
Men diskussionen avbröts helt plötsligt när James reste sig upp snabbt. Ingen behövde fråga varför. Det var dags för Achtung die kurve. Det har verkligen blivit en vana på luncherna nu att lira ett par omgångar. Att vi aldrig tröttnar kan man fråga sig men man kan inte låta bli att vilja lira det där minst en gång varje dag.
Men jag hade ingen bra dag idag och kom väl som bäst trea. Vet inte riktigt vad som hände men så där är det ibland. Vissa dagar fungerar det bara inte och då är det bara att bita ihop och komma igen.
Dags för engelska. En Cola var inköpt så jag var redo. Men klockan tickade medan vi stod och väntade utanför K110 och ingen lärare kom. Fem minuters försening blev till tio och kort efter det femton och då gav vi upp. Och jag tror inte Shne dök upp överhuvudtaget för hon brukar alltid vara i tid. Men jag ska inte klaga för det är alltid skönt att slippa engelskan.
Men nu uppstod ett knepigt dilemma. Antingen skulle jag ensam sitta i skolan i två timmar för att ha InEk eller så kunde jag få sällskap till station och sen komma hem tidigt. Jag vet att jag borde ha stannat eftersom vi har prov imorgon men samtidigt vet jag vad jag ska plugga på. Och ni känner mig allihopa. Inte sitter jag i två timmar för en fjuttig liten lektion och absolut inte för en lektion i Internationell Ekonomi. Så med Usman och James sällskap begav jag mig hemåt redan vid ett-tiden. Jag försökte övertala Usman att han skulle hålla mig sällskap till Väsby men han vägrade. Tills att vi kom av bussen och han följt med mig in på perrongen. Då kom jag på den perfekta mutan. Jag gav han Cola som jag skulle ha haft på engelskan. Då nappade han direkt och så var den saken avklarad. Jag lyckades även köpa James sällskap rätt billigt och det var faktiskt värt det. Speciellt eftersom jag hade åkte ensam på morgonen så var det skönt att ha lite sällskap på hemvägen.
Väl i Väsby väntade jag med grabbarna tills att deras tåg tillbaka till Sollentuna skulle gå och undertiden så underhöll jag mig själv med att puckla på Usman med mitt InEk-häfte. Jag vet inte om han uppskattade det så mycket men jag hade kul i alla fall. Sen skiljdes vi åt och jag knatade upp för backen och in i min tomma lägenhet. Farsan var iväg någonstans så jag satt där själv en stund och kollade på 24. Pappa kom sen hem och gjorde i ordning lite mat. Jag kollade sen på dagens matcher på Xpertelvan som båda slutade oavgjort. Sen blev jag av någon anledning skittrött så jag gick och lade mig i sängen och sov en stund.
Jag blev sedan väckt av min kära far för nu var det dags att övningsköra lite. Det var tänkt att vi skulle köra vid Siemens igen men när vi kom dit var det en hel del bilar där och jag kände inte för att åka slalom mellan bilar. Tyckte det var läskigt med bara lyktstolparna igår. Nej vi åkte istället vidare och försökte komma på ett ställe att köra lite och vi valde till slut grusvägen mellan Väsby och Rotebro via Antuna. Det kanske inte var det optimala stället eftersom det va ganska mörkt men det var i alla fall tomt på bilar så det fick duga.
Och det gick faktiskt riktigt bra idag. Det blev bara ett motorstopp på lite drygt en halvtimme och jag sumpade inte inbromsningarna nu heller genom att glömma kopplingen. Och det är fett kul att köra när an kommit igång lite. Ska verkligen se till att köra så ofta som möjligt nu så att jag får upp känslan ordentligt.
Men vi kunde inte köra mer för hyrbilen skulle lämnas tillbaka igen. Och när vi hade lämnat den så skulle tydligen Pappa ut på en liten promenad så jag hängde på. Det blev en tur runt kyrkan och längs med Edssjön. Det var faktiskt riktigt skönt att få lite frisk luft. Ska försöka komma ut lite oftare bara.
Men när jag kom hem igen har jag bara suttit och degat framför datorn. Jag tankade lite ny musik och sen har jag försökt ta tag i pluggandet och mitt InEk-prov. Det har väl inte gått så jättebra. Men jag får läsa på det innan jag somnar sen så ska jag nog klara provet. Det är inte så svåra grejer så det går nog bra.
Ja så där har min dag sett ut ungefär. Som ni ser har det egentligen inte hänt några stora grejer men ibland är det kul att skriva om de små sakerna som händer i ens liv också. Därför fick det bli ett litet Dagboksinlägg så här på måndagskvällen och jag fortsätter nog i den här stilen veckan ut så får vi se vad som händer sen.
Nu ska jag få i mig lite sömn så att jag är redo för skolan igen. Jag har en liten sovmorgon så det är ju skönt. Och nu är det bara 13 dagar kvar tills Jenny kommer. Börjar verkligen längta ordentligt nu. Idag har det faktiskt varit jobbigt. Har saknat henne mer än vanligt. Och jag vet inte riktigt varför. Men jag behöver hennes närhet känner jag. Att bara få ligga bredvid henne och hålla om henne och så. Men men. Det är inte långt kvar nu så jag får bita ihop.
Det är en ny dag imorgon!
PEACE!
Bland målshower och ett jävla antiklimax
Veckans Happening: SM-finalen i Bandy!
Veckans Bästa: 3 mål och 4 assist mot Real Pingu. Jag är nöjd!
Veckans Sämsta: Ännu ett jävla silver i bandyn
Veckans Jobbigaste: Sekunderna efter Edsbyns avgörande idag var fan bland de värsta i mitt liv. Så jävla bittert!
Veckans Citat: Uteblir igen. Jag kommer verkligen inte på något vettigt. Får försöka tänka på vad folk säger mer än vad jag gjort dom senaste veckorna.
Veckans Film: 24 säsong 3
Veckans Låt: Jag Vill Aldrig Dö - Kenta
Veckans Bajen: Förutom Bandyfiaskot så har det inte hänt så mycket. Blev i alla fall vinst i första kvartsfinalen mot Lindesberg i Handbollen.
Ja vad ska man säga egentligen. Ibland hatar jag verkligen att jag är Bajare. Jag ångrar det aldrig och jag tvekar aldrig men ibland önskar man fan bara att det inte fanns någon sport så man slapp bli så jävla besviken och må dåligt en hel dag bara för att Bajen aldrig kan vinna ett fånigt guld i Bandy. Jag som inte ens bryr mig om bandy. Varför är det så här?
Samma visa vartenda år. Jag följer resultaten lite lojt och tänker inte så mycket på det. Sen blir det slutspel och Bajen är uträknade. Ändå lyckas dom ändå gå till final på något konstigt sätt och så sitter man där och hoppas att nu äntligen är det dags för det där guldet. An kan liksom inte låta bli att hetsa upp sig inför finalen och verkligen gå in för att nu jävlar ska det bli guld.
Det var definitivt inget undantag i år. Nästan tvärtom då jag i år bestämde mig för att bege mig till Studenternas och på plats försöka göra mitt och heja fram mina grönvita hjältar till det omöjliga. Jag ska inte säga att jag trodde på seger innan matchen. Men man kan liksom inte låta bli att få den där pirrande känslan i magen när hoppet smyger in och man analyserar allt som kan vara en fördel för Bajen som vilken dag som helst inte ska ha någon chans mot Edsbyn som är Sveriges bästa lag. Så när jag vaknade i morse var jag förväntansfull. Kände mig inte så nervös än så länge men visst kändes det i magen att det va något speciellt på gång. Vid tolvsnåret svängde grabbarna Kihlman in på Hagvägen för att hämta upp mig och farsan. Nu var vi på väg. På väg mot helvetet! Jag kan ibland inte förstå varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden. Det är verkligen inte kul att vara nervös och nu när vi va på väg så hade verkligen den där äckliga obehagliga känslan hunnit smyga sig in under skinnet.
Väl framme i Uppsala och fått bilen parkerad så visste vi inte riktigt åt vilket håll arenan låg. Men det visade sig att man behövde gå genom en skog på en grymt lerig väg och redan där var det kört för mina fötter. Det vällde in vatten i skorna och fötterna blev dyngsura. Var är asfalten, bonnjävlar? Och inte blev det bättre när vi kom fram till Arenan. Av någon anledning så stod våran läktare på isen så när man skulle gå fram till trappan upp på läktaren så fick man knata genom värsta vattenpölen under pelarna. Och väl uppe så var bänkarna plaskvåta efter regnet som föll under förmiddagen. Men förutom det så var allt frid och fröjd. Solen tittade fram och det var inte särskilt kallt alls. Det var upplagt för fest. Stämningen i klacken var långt ifrån god men det var ett tag till matchstart.
Klockan närmade sig två och spelarna gjorde entré till klackens vackra och värmande bengaler. Nationalsången ljöd också vackert och avslutades med det klassiska "Jag vill leva, jag vill dö på SÖDER" Nu var det dags. Nu kör vi.
Matchen startade och den feststämning som skulle va där va obefintlig. Jag blev seriöst besviken på klacken idag. Jag kan verkligen inte fatta hur man kan "stjäla" biljetter från dom som verkligen vill sjunga för sitt lag och själva stå där helt tysta och dricka varm choklad eller nåt annat värmande. För mig är det verkligen obegripligt.
Men på planen var Bajen i alla fall bra. Efter en ganska trevande första halvlek spräcktes nollan när Bergwall smällde in en straff. Några minuter senare kom tvåan och allt var frid och fröjd. Men när domaren blåste för halvtid så var jag fortfarande fruktansvärt nervös. Jag visste att vi inte skulle kunna hålla det här spelet hela matchen. Inte mot Edsbyn. Inte i en SM-final.
Men Bajen ökade på sin ledning tidigt i andra halvlek och nu började man verkligen tro att det kunde hända. Det som inte kan hända. Det omöjliga. Skulle Bajen äntligen få sitt efterlängtade guld?
SJÄLVKLART INTE!
Två snabba mål senare var matchen körd. Edsbyn tog sitt fjärde raka guld. Visst Bajen ledde fortfarande matchen men då visste man att det här går aldrig. Inte en chans! Med fyra minuter kvar av matchen kvitterar Edsbyn och tio minuter in i förlängningen kommer det definitiva avgörandet. Det blev silver igen. Sjunde gången på nio år. Jag kan inte fatta hur man kan förlora så många guld på så få år. Och idag förlorade vi på det grymmaste sättet man kan förlora på. Och jag som inte ens bryr mig om bandy. Nu sitter man istället här och är bitter. Inte för att vi förlorade i Bandy. Utan för att Bajen förlorar ett guld man var så nära på att vinna. Det är ju nästan så att man hoppas på att Bajen åker ut redan i kvartsfinalen eller nåt så man slipper få den här drömmen om guld som ändå alltid krossas till slut, på ett eller annat sätt. Nej detta är verkligen ingen rolig dag för en bajare. Nu kan dagarna inte gå snabbt nog fram till premiären i Allsvenskan. Då börjar det riktiga igen. Bandy är en sport för bönder. Edsbyn kan ha sin bandy om dom vill. Nu är det Fotboll som gäller. NU JÄVLAR!
Ajja. Jag fick i alla fall lindra min smärta efter förlusten genom att Black Snappers tog en mäktig seger mot Real Pingu nu ikväll. Våra motståndare kom med knappt fullt lag men det brydde inte vi oss om utan körde över dom totalt och vann till slut med 10-5. TVÅSIFFRIGT! Dessutom var det nog den bästa matchen jag gjort i den svarta tröjan. Allt stämde för mig idag. Jag kände att jag hade mycket mer spring i benen än vad jag brukar ha och jag fick till och med till ett par härliga brytningar. Men framförallt gjorde jag tre mål och fyra assist. Helt otroligt. Kan knappt fatta det själv. Det är klart att det viktigaste är att laget vinner och jag bryr mig helt ärligt inte om vem som gör målen men det är klart som fan jag blir stolt över mig själv när jag gör sju poäng i en match. Okej två av målen var väl inte så svåra mål. En smörpass från Sebbe som jag bara behövde stöta i mål och vid det andra sköt målvakten bollen rakt på fötterna på mig så att jag enkelt kunde bredsida in den. Men mitt tredje mål var lite av en delikatess om jag får säga det själv. Direkt efter avspark snor jag bollen från en Pingu-spelare och avancerar. Jag tittar upp och laddar för skott. Träffen är klockren och bollen går stenhårt in nära krysset bakom en förvånad målvakt. Jag vill inte skryta men det målet va vackert.
Annars vill jag hylla laget för dess insats idag och allra mest vill jag hylla Flemman. Fan vilken match du gör helt seriöst. Du spelade mest back under matchen och du gör det grymt bra. Du fick ju till en del klockrena brytningar och krönte allt med ett snyggt mål. Det var verkligen kul att se dig idag. Sen kan jag inte låta bli att hylla vår målvakt också. Utan dig hade vi fan inte vunnit matcher överhuvudtaget. Jag vet inte hur många gånger vi låter dom komma tre mot en mot dig och ändå klarar du ut det nästan varenda gång. Underbart.
Så det var verkligen skönt att vinna idag. För mig var det nog den skönaste segern hittills just för att den kom så rätt i tiden efter det som hände i Uppsala. Det blev liksom en revansch för Bajens skull. Så kändes det för mig i alla fall. Hoppas vi kan krossa Förortsgrabbarna nu också så har vi avslutat denna roliga innesäsong med två vinster.
Men nog snackat om det nu. Jag har gjort en del annat den här veckan också. Nu ikväll efter matchen så blev det äntligen av att jag övningskörde lite. Jag har verkligen bara skjutit upp det där hela vintern och det har blivit som en mental spärr för mig. Men nu så blev det i alla fall dags och nu har jag verkligen bestämt mig för att satsa ordentligt. Jag måste fan det. Jag ska göra allt jag kan så att jag kan ta kortet i sommar. För nu när man har sin underbara flickvän i Skåne kan jag inte hålla på med flyg och tåg hit och dit hela tiden. Allt skulle ju bara va så mycket lättare om jag hade körkort. Men okej jag ska inte förhasta mig alls. Det får ta den tid det tar och jag ska ta det lugnt så att jag inte får för höga krav på mig själv. Men jag har i alla fall kommit över tröskeln och det känns riktigt bra. Och det gick dessutom rätt bra att köra också. Okej det va liksom andra gången jag körde ordentligt men det kändes riktigt bra. Nu ska jag verkligen försöka köra så ofta som möjligt så att jag får in känslan ordentligt. Och det är ju kul så jag bangar inte. I morgon blir det lite mer körning. Ser fram emot det redan nu.
Fan jag märker att varje gång jag ska skriva blogg så blir det skitmycket om vad jag gör på helgerna men jag glömmer alltid vad jag gjort under veckorna. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det för det är fett skönt att skriva så här på söndagskvällarna men samtidigt vill jag ju få med så mycket som möjligt av det jag gör. Så jag får fundera lite och komma fram till någon sorts lösning.
Men jag vet inte om det finns så mycket er som är så viktigt att berätta om. Jag har väl egentligen inte gjort någonting mäktigt. Okej jag var på Djurgårdens match mot Enköping men det har jag verkligen ingen lust att ge en utförlig berättelse om vad som hände och så. Solen sken och vi hade det trevligt ett par timmar på Stadshagen. Det räcker så.
Det är nu bara två veckor kvar till påsklovet och till att Jenny kommer hit. Helt underbart. Jag saknar dig jättemycket älskling. Men det här klarar vi lätt. Inga problem för oss. Och på torsdag så har vi vart tillsammans i en månad. Det är ju underbart. Jag älskar dig sötnos. Du är världens finaste och mest underbara flickvän!
Men nu måste jag börja tänka på refrängen. Har en tung skolvecka framför mig så jag måste sova lite. Men vi hörs om en vecka som vanligt.
PEACE!
Gränsen är nådd!
Detta inlägg kommer absolut inte vara roligt eller på något sätt intressant. Det jag istället ska skriva om är faktiskt det jag känner efter att vissa personer (namn kommer senare) valt att försöka spamma sönder min blogg flera gånger om utan att på något sätt bry sig om vad jag tycker om den saken.
Jag är rätt upprörd nu måste jag säga. Både arg och ledsen. Det är jag, Det kan jag erkänna. Ni kanske tycker jag är löjlig som blir det över en sån här grej men jag tar det verkligen allvarligt. Jag har i ett års tid jobbat stenhårt med den här bloggen för att jag tycker det är jävligt roligt och dessutom någonting jag vill ha kvar och som jag om att ångra år kan se tillbaka på och minnas alla saker jag gjort. Därför blir jag seriöst ledsen när ni håller på och förstör för mig bara för att ni ska ha lite roligt på någon lektion.
Jag vet att jag inte borde ta upp det här via bloggen. Jag borde såklart ta det här direkt med personerna i fråga. Men av vissa anledningar så går det inte att få kontakt på det sättet så ni ger mig inte så mycket val än att jag får skriva här.
Personen jag tänker avreagera mig mest mot är dig Tobbe. Jag vet inte om du kommer att bry dig om vad jag skriver nu eller om du ens kommer att läsa det. Men jag måste ändå på något sätt försöka få dig att förstå att det du gjort verkligen gjorde mig ledsen.
Jag vet att min blogg inte är förstörd så det är inte det heller, Men bara det att ni gör en så seriös grej i mitt liv till någon sorts terapiverksamhet eller lekstuga är riktigt irriterande.
Tobbe, Du vet att jag tycker om dig jävligt mycket. Du är kanske den jag kommit närmast på Rudbeck och vi har jävigt kul ihop. Men ibland så förstår jag inte vad du tänker med. Det känns som att du måste göra någonting taskigt för att känna dig accepterad eller nåt. Jag kan inte säga varför du gör såna här grejer men någonting måste du va för den Tobbe jag känner och som jag tycker om är inte på det här sättet.
Jag kräver inget förlåt och jag räknar definitivt inte med att få det heller. Skulle jag ta upp det här med dig i skolan skulle du säkert bara garva och sen springa till Martin och skvallra så att ni tillsammans kan håna mig. Och msn gick ju inte alls eftersom du loggade ut innan jag ens hann förklara mig.
Men i alla fall. Försök förstå att detta gjorde mig ledsen. Du måste inte göra såna här grejer för att bli accepterad hos mig. Du är en underbar vän. Du får gärna skoja med mig och va lite så där lagom taskig som när du till exempel inte ens nämnde mig i matchrapporten efter Vittramatchen. Det e klart att vi måste vara lite oseriösa ibland också. Men någon gång går man för långt och egentligen så är det inte så farligt men det jag vill är att du ska inse att du gjort fel och kanske någonstans någon gång ångra det.
Jag kanske begär för mycket av dig Tobbe. Du kanske tycker att detta var en skitgrej och att jag "bölar" för ingenting. I så fall kan jag inte göra någonting annat än att hoppas att du någon gång mognar till dig.
Okej jag ska inte bara skälla på Tobbe nu. Det är trots allt inte enbart han som ställer till med allt. Inte ens han är så taskig. Men till er andra och då speciellt Martin så säger jag samma sak. Skämta gärna men gå inte till överdrift. Du vet vad jag menar Martin och dig kunde jag i alla fall prata med ett tag på msn.
Men för att runda av lite så vill jag säga till dig Tobbe att du inte ska ta alltför allvarligt på det jag säger. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om dig som den vän du verkligen är för mig och jag hoppas att vi kan fortsätta va det. Jag vet att detta inlägg mycket väl ger dig nåt att garva åt med de andra på företagsekonomin och visst, garva på du. Men försök i alla fall förstå att jag menar allvar och att detta är det enda sättet jag kan visa det på.
Jag står vid din sida Tobbe för du är min vän!
Jesper Tebrand
Bland skolböcker och mäktiga matcher
Veckans Happening: Väsbyligan 1 år!!!
Veckans Bästa: Att jag känner mig starkare än någonsin. Inte ens febern får tag i mig.
Veckans Sämsta: Det nya jobbiga schemat jag har fått
Veckans Jobbigaste: Svenska C
Veckans Citat: Uteblir helt. Det finns inget som platsar här. Ni får kläcka fler klockrena kommentarer för den här veckan har det varit ont om dessa.
Veckans Film: Magnus Betnér Uncut
Veckans Låt: I Remember Love - Sarah Dawn Finer
Veckans Bajen: 3-2 mot Norrköping. Skön seger!
Ja nu har det gått en vecka sen jag lämnade Danmark, förlåt Skåne och som vanligt har veckan gått otroligt snabbt. Jag trodde att det skulle bli fett segt nu när jag fått så tungt schema i skolan och allt. Men tiden har rusat på precis som vanligt. Och självklart är det toppen för ju snabbare tiden går desto mindre tid är det kvar till att jag får träffa min underbara älskling igen.
Och jag tänkte börja med att snacka lite om skolan eftersom det blivit en del förändringar sen mitt gamla underbara schema. Nu efter lovet så har mina tretimmarsdagar ersatts av ett mer eller mindre fullspäckat schema. Företagsekonomin ar jag kvar men läser det dubbelt. Det betyder åtta timmar i veckan. Sen har det tillkommit tre ämnen medan bara två har försvunnit så det är ju lite skillnad så. Men på nåt sätt känns det ändå skönt. Nu känns det verkligen att man går i skolan och när man väl är där så koncentrerar man sig på plugget och så. Förut så åkte man liksom dit. Snackade med polarna och satt av tiden. Därför så tror jag att det kan vara rätt nyttigt för mig att ha så här mycket lektionstid. Men vi får se.
Dom nya kurserna är i alla fall Svenska C, Internationell Ekonomi och Bollspel A, När det gäller svenskan känner jag mig inte alls taggad. Det verkar bara vara ett drygt och jobbigt ämne. Sen känns vår lärare så där väldigt lovande. En kvinna med 43 år bakom sig inom yrket brukar inte vara så rolig att handskas med och efter den här första veckan så känns det som om mina fördomar stämde. En det är bara att bita ihop i elva veckor. Vi får se hur det går men förhoppningsvis så ska jag klara det utan större problem. I
nternationell Ekonomi har jag inte riktigt fått nåt grepp om än. Vår lärare har vart bortrest och jag har inte riktigt fattat vad ämnet går ut på så där har jag inte så mycket att berätta om men däremot känns det riktigt kul att få ha bollspel. Och det verkar redan som att det kommer bli kul nu fram till sommaren på dessa lektioner. Det verkar vara ett rätt skönt gäng och ganska skön stämning faktiskt. Men det har gått en vecka bara än så länge så vi får se hur det blir men det känns bra hittills.
För övrigt så tror jag att varför jag kan känna mig så lugn inför ett så jobbigt schema är för att jag mentalt känner mig väldigt starkt just nu. Det känns som att inga motgångar kan stoppa mig just nu. Jag har nämnt förut att jag aldrig känt mig lyckligare och det stämmer fortfarande. Och nu har den lyckan smittat av sig på hela mig och nu känns allt så mycket lättare. Jag tror att Jenny är den största anledningen till detta. Hon har verkligen fått mig att se mig själv som en bra människa och jag vågar verkligen vara mig själv helt ut nu. Hon ger också allt en mening. Det finns liksom nåt att kämpa för. Man går till skolan utan att riktigt veta varför. Man vet att man måste plugga för att i framtiden men något bestämt mål att verkligen kämpa för finns inte. Men nu har jag i alla fall en flickvän att kämpa för och det gör att hela livet får en mening.
Jag förstår att det låter lite obegripligt men det är alltid svårt att förklara hur man känner. Det är så svårt att liksom klä känslorna i ord. Men det jag ville få sagt är att jag verkligen känner mig på topp och jag tror alla som umgåtts med mig nu den senaste tiden har märkt att jag mår väldigt bra. Och när inte ens febern lyckas slå sig till ro på mig då är ju livet rätt underbart.
Men vad har annars hänt den här veckan. Det är en vana att jag glömmer bort hälften av vad jag gör men jag får försöka komma ihåg så mycket som möjligt. Det har i alla fall varit en del minnesvärda matcher under veckan som är lite intressant att berätta om.
Först ut var det ju den andra kvartsfinalen i Champions League och i tisdags visade dom Valencia-Inter. Matchen i sig var väl ingen höjdare men efter slutsignalen så blev det bråk med i stort sett alla spelare. Och det gjorde att det var värt hela entrépengen om ni förstår vad jag menar. Och sen var det ju trevligt eftersom jag såg matchen med Boysen och det är ju aldrig fel.
Sen i onsdags var det ju dags för en match till och såklart valde sexan att visa Henke United mot Lille. Jag kände verkligen inte för att se när övertaggade kommentatorer hyllar Henkes löpningar även när han står still. Men som tur va så hade Tjompis fixat Viasat så jag drog över dit och kollade Arsenal istället. Det var väl inte så mycket bättre det i och för sig. Arsenal åkte ut så nu känns CL rätt avslaget måste jag säga. Men det är sånt som händer liksom.
Hammarby då? Efter den fruktansvärda tillställningen på Stadshagen förra veckan var det dags att vinna tillbaka lite heder i fredags. Torvalla IP var platsen och motståndet bar namnet IFK Norrköping. Jag själv hade faktiskt inte en tanke på att åka ända ut till Haninge för den matchen men under fredagen så gick snacket i skolan om att dom skulle dit så jag hängde på sådär spontant. Och det var det värt. Det var riktigt kul faktiskt att få se sitt älskade Hammarby igen och även om vi inte spelade så där jättebra hela matchen så vann vi med 3-2. Det kändes skönt att vi fick vinna en sån här match. Det måste ha varit väldigt nedbrytande för självförtroendet hos spelarna att förlora på det sättet mot BP så det här var ett steg i rätt riktning. Så trots kylan var det riktigt värmande att se Charlie Davies stänka in det avgörande målet med fem minuter kvar.
Sen i lördags så blängde jag på Hockey. Jag kan inte säga att jag vet vad som föll i mig eftersom jag bojkottat denna vintersport mer eller mindre hela säsongen. Det har blivit en del Bajenmatcher men då har det varit mest för att få gå och skrika lite i klacken. Men nu i lördags så blev det alltså en eftermiddag med Timrå-MoDo på teven. Och jag kunde ju knappast valt ett bättre tillfälle att glo på hockey. Det var en riktigt bra match som innehöll allt. Det var högt tempo och det smällde i varje närkamp. Så ska hockey vara. Då tycker till och med jag att det är roligt.
På tal om bra match så kan man ju inte undvika att prata om "El Clasico" igår kväll. Det var länge sen jag såg en sådan mäktig match. Jag tror till och med att det va den bästa matchen jag sett någon gång i mitt liv. Det var en så otroligt bra match så jag kan inte ens beskriva det. Dessutom var det mäktigt skönt när Messi fullbordade sitt hattrick på övertid och sparkade alla Madrid-fans rätt i magen. Sånt glädjer en helt vanlig fotbollssupporter från 55:an.
Jag vet inte om ni orkar läsa så mycket mer om alla dessa matcher. Det är väl egentligen inte så speciellt intressant men jag är en sportnörd så det får ni leva med. Och det känns som att denna vecka blivit en riktig sportvecka och det har jag ingenting emot. Som idag har jag ägnat hela den lediga tiden till tre olika matcher. Först såg jag när Zlatan sköt tre poäng till Inter i Milano-derbyt. Sen bevittnade jag Hammarbys defilering till SM-finalen i bandy och sen deltog jag själv i Snappers tunga nederlag mot Väsby FC. Så min vecka har till stor del handlat om i första hand Fotboll, men även Hockey och Bandy.
På tal om Bandyn och Hammarbys avancemang till finalen så har jag nu bokat biljetter dit. Det ska bli riktigt kul att få åka till det berömda "Studenternas IP" och få skrika fram Bajen till sitt efterlängtade guld. För nu är det fan dags för guld. Det måste det bli.
Men nu ska jag sluta snacka om sporten. Jag hoppas ni kan stå ut med att jag ibland blir lite nörd inom sportens väggar för det är sådan jag är och inget jag planerat att sluta vara.
Men annars så vet jag inte om jag har så mycket att skriva om. Det kanske är på tiden att jag skriver ett i mitt fall kortare inlägg än vanligt. Och jag känner att jag måste sova nu dessutom så jag avrundar nog här och återkommer om en vecka.
Vi hörs då!
PEACE!
Bland skåningar och underbara veckor
Detta inlägg kommer som ni säkert anat att handla om veckorna tillsammans med ett gäng underbara skåningar. Först när Jenny, Sandra, Barre och Jossan besökte oss här i Stockholm och sen om den mäktiga resan ner till Sveriges (?) baksida.
Det har ju också hänt en mängd saker och ska jag vara helt ärlig så sviker minnet en aning. Därför skriver jag detta i en så kallad flemmiansk stil som med andra ord betyder dagboksinspirerat. Ni får ha överseende med detta och jag hoppas verkligen ni orkar er igenom detta ändå för det har varit en väldigt omtumlande period på ett positivt sätt som känns som en ganska viktig period i mitt liv.
Ja, om jag ska ta och börja då. Den tjugonde februari var det bestämt att dessa tjejer skulle komma upp till vår vackra huvudstad. För Crille var detta inget konstigt eftersom han säkerligen har vant sig vid den lilla pirriga känslan innan hans älskade Josefine anlänt till Centralen. För mig var detta däremot någonting nytt. Jag skulle nu äntligen få träffa denna Jenny Jönsson på riktigt. Okej jag kanske inte ska säga att det var riktigt samma sak eftersom vi inte var tillsammans eller så men vi hade liksom pratat i telefon varje dag i nästan femtio dagar och det fanns absolut någonting där mellan oss.
Det var tänkt att tjejerna skulle komma till Centralen vid halv två och sen skulle vi hämta upp dom där efter vi hade slutat skolan vid ungefär halv tre. Men både Crille och jag hade lyckats fixa så vi var lediga den dagen. Vi bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag och låta det bli en liten överraskning när vi kom och mötte dom en timme för tidigt.
Nu blev de överraskningen inte så lyckad. Vi åkte in i tid till Centralen och satt och gömde oss på BK. När dom gick förbi så drog vi upp en tidning så att dom inte skulle se oss. Sen när dom gick bort mot toaletterna så smög vi efter för att på nåt sett överraska dom. Tyvärr så fick Sandra syn på oss bara några meter innan vi var framme vid dom så det blev inte så lyckat. Men det var riktigt trevligt att träffa dom faktiskt. Sandra var först fram för att ge mig en kram men jag hade tankarna på ett helt annat håll. För precis bakom henne så stod Jenny. Det var en ganska konstig känsla att hon stod där liksom. Jag hade ju sett henne i cam och så förut men det kändes så overkligt att se henne på riktigt liksom. Men det var underbart att äntligen få hålla om henne för det hade jag verkligen sett fram emot ett bra tag. Sen var det självklart härligt att träffa Jossan igen. Sen fick jag dessutom hälsa på den mäktiga Barre för första gången vilket inte heller var helt fel.
Efter lite kramar och så vidare så var det dags att få i sig något i magen. Vi hade sagt att vi skulle gå till Jensens på Vasagatan så vi började knata dit och av någon anledning så följde de tunga väskorna med. Och jag undrar fortfarande vad man tänker med om man tar bort axelbandet på en trunk. Men men. När vi kom fram till Jensens så var det tydligen kö så vi ställde oss där och väntade. Men det verkade aldrig bli våran tur och det kändes verkligen som att dom inte ville ha oss där. Varför vet jag inte men vi orkade inte stå där så vi bestämde oss för att knata bort till Kungshallen istället.
På vägen dit så gick jag mest och pratade med Jenny. Det kändes lite spänt mellan oss. Inte så att det kändes pinsamt eller så men vi visste inte riktigt var vi hade varandra. Det blev liksom att vi umgicks som kompisar och det var väl egentligen inte så konstigt eftersom det liksom var första gången vi träffades. Men det kändes ändå bra på nåt sätt. Det kunde liksom ha varit mycket värre och man kände ändå rätt snabbt att vi hade kul ihop så det var faktiskt riktigt skönt.
Det blev sen en god lunch på Kungshallen där jag själv tryckte i mig en portion med kyckling med pommes och vitlökssås. Det sitter aldrig fel men av någon anledning så orkade jag inte riktigt äta upp allt men som tur var så fanns Sandra till hands och åt upp resten. Det är alltid skönt med Sandra för det bli aldrig mat över när hon är med. Vi satt där ett tag och garvade och pratade om det mesta. Men sen kände vi för att det var dags att åka ut till Väsby. Det var riktigt kallt den dagen och vi orkade inte släpa på väskorna tillbaka gående så vi gick ner till tuben. Virrig som jag var tänkte jag att man ska åka mot Hässelby för att komma tillbaka till Centralen eftersom jag är så van att åka hem från Söderstadion och så. Så det blev lite arga blickar när vi stannade på Rådmansgatan och jag insåg att vi hade åkt åt fel håll. Men det är inte alltid dessa skåningar får chansen att åka tunnelbana så dom blev nog inte alltför sura. Dom lärde sig även att man ska hålla i sig ordentligt när tåget börjar köra för annars ramlar man.
Det blev en ganska lugn resa tillbaka till Väsby sen. Det märktes att vi alla var lite trötta. Jossan och Crille drog åt sitt håll medan vi andra knatade upp för Bauers och in till P-A. Sen följde några timmar där vi egentligen inte gjorde mycket alls. Vi lyssnade lite på musik och bollade lite med bollar som inte alltför sällan hade en mellanstuds på Jennys eller Barres huvud. Men det va ungefär vad vi orkade med vid den tidpunkten. Jag vet inte riktigt hur länge vi satt där eller om vi gjorde något annat också men lite senare så var det dags att fylla kylen inför veckan så vi hasade oss ut i kylan igen och gick bort till torget med P-As kort i högsta hugg. Vi bestämde oss för att inte ställa till alltför stort kalas utan nöjde oss med Hamburgare som kvällsmat. Sen blev det lite annat smått och gott. Vi betalde och gick tillbaka hem till 55:an och tog det lugnt ett tag till innan det var dags för lite middag. Jossan anlände och efter ett tag också Crille efter sin träning och så. Sen blev det lugnt igen. Det kändes verkligen så att ingen orkade göra nåt speciellt så vi låg mest i rummet och degade. Film blev det såklart och Sandra stod för valet när det blev Remember The Titans. Jag som sett den så många gånger orkade inte titta så noga. Jag och Jenny och började istället mysa lite och efter ett tag så kysstes vi för första gången. Och då kändes det som att alla spärrar försvann. Då förstod vi att känslorna som vi haft i två månader inte var något vi bara hade inbillat oss. Det kändes då verkligen som att vi hade hittat varandra ordentligt och det kändes verkligen helt underbart.
Filmen tog slut och det började bli dags att sova lite. Trots att det nästan kändes som att jag redan fått sportlov så var det tre dagar kvar innan eländet var över för den här gången. Jag skulle liksom upp vid sju så det blev till att vi gick och lade oss. Men för det ska jag inte säga att jag sov så bra den natten. Dels så ville man ju liksom ligga och mysa lite med Jenny och sen så kändes det lite ovant att ha sällskap i sängen sådär. Men det blev väl i alla fall någon timmes sömn innan mobilen ringde. Sen var det dags att hasa sig upp och motvilligt sätta på sig kläderna. Men på grund av att jag blev lite distraherad på morgonkvisten där så blev det inget annat än en T-shirt under den tunna vårjackan. När jag senare kom utanför porten och började springa till tåget så märkte jag att det var en ganska dum idé. Det var nämligen nitton minus ute och den kylan jag kände då var nog det värsta den här vintern. Men det fanns liksom ingen återvändo då eftersom jag redan hade bråttom till tåget.
Förövrigt var jag riktigt sliten denna dag efter den dåliga sömnen så det var tur att vi hade Z-eftermiddag då. Det betydde att jag bara skulle ha en två-timmars lektion på morgonen och sen skulle jag få åka hem och lägga mig i sängen igen. Jag tror inte jag hade klarat så mycket mer för till och med den enkla bokföringen kändes jobbig och när inte ens en Cola hjälpte en att bli pigg, då är man verkligen trött.
Men det gick rätt fort så jag kunde utan större ansträngningar sätta mig på bussen och tåget hem igen. Det var dessutom riktigt skönt att få krypa ner i sängen igen där hemma. Speciellt nu när det fanns någon som väntade på en. Det var sen tänkt att vi skulle åka in till stan lite senare men jag hade verkligen ingen ork för det. Så jag och Jenny valde att tillbringa dagen i sängen medan de andra tjejerna begav sig in mot stan.
Kvällen blev återigen lugn och vi gjorde ingenting speciellt. Det blev någon film och så men annars ingenting. Och den här gången var det inga svårigheter att somna och nu hade jag dessutom sovmorgon så jag fick väl äntligen ta igen lite sömn.
På torsdagen åkte jag till skolan för två lektioner. På engelskan så skulle vi spela upp någon sorts pjäs som byggde på en klassisk pjäs eller liknande. Sam hade skrivit ihop någon slags modern version av Robinson Kruse som vi spelade upp och med facit i hand var den inte så tokig. Vår lärare bjöd på saft och kakor också så det blev en rätt trevlig lektion. Sen väntade ett långt hål innan min Geografi och eftersom jag skrivit klart arbetet som vi skulle göra hade jag ingenting på den lektionen att göra så jag bestämde mig för att skippa den och åka hem. När jag sen ringde tjejerna visade det sig att dom satt på tåget mot Solna där dom skulle hälsa på i Crilles skola. Och jag lyckades tajma tåget perfekt i Sollentuna så jag följde med dom till Råtthålan.
Väl i skolan där så satt vi utanför ett klassrum och väntade på att Crille skulle komma ut. Jag måste säga att jag diggar den skolan. Det är riktigt häftigt med det öppna utrymmet i mitten. Det känns lite skönare än Rubbans långa och många korridorer. Efter ett tag så kom han i alla fall ut och vi promenerade bort mot Vasalundshallen där vi skulle se någon match mellan lärare och elever. Jag vet inte riktigt va det var för lirare med men det var definitivt inte bra fotbollspelare. Men det var väl ändå lite kul att sitta där trots någon lirare med trumpet en trappa upp eller ett gäng killar bakom oss som satt och skrek och så hela tiden. Men med rätt sällskap funkar det mesta så det var ingen fara.
Sen kom kvällen då detta äventyr skulle ta slut för en av oss. Sandra hade någon tävling i Eskilstuna under helgen så hon var tvungen att lämna oss och åka tillbaka till Skåne igen. Så vi satt hos Crille under kvällen och pratade och så vidare. Sen var det dags att åka och lämna henne på Bromma så hon kunde flyga hem men vi fick såklart inte alla plats i bilen. Jag och Jenny offrade oss och stannade hemma hos Crille ett tag där vi hade det lite mysigt och så. Sen så drog vi bort till Vi och köpte lite dricka. Sen så kände jag att det var dags att presentera denna underbara tjej för mamma så vi gick bort till henne och umgicks med henne ett tag. Efter en liten stund så kom Barre över och vi pratade om lite allt möjligt.
Klockan tickade iväg och det var återigen dags för lite sömn. Det var den här natten som jag och Jenny verkligen konstaterade att vi hade blivit ett par så datumet 22/2 kommer för alltid att vara speciellt för mig. Sen var det dags att sova innan jag skulle uthärda min sista dag i skolan innan det efterlängtade lovet. Ni som går i skolan vet att mina fredagar inte var att leka med jämfört med mina andra dagar så jag såg väl inte fram emot det allt för mycket. Men jag orkade upp även på fredagen och begav mig iväg mot skolan. Skoldagen blev ganska så rolig. Jag har nog aldrig tillbringat så mycket tid i skolan och haft så lite lektionstid. Det började på morgonen då vi skulle ha någon form av semination för vårt arbete. Vi hade delats in i två grupper och jag hamnade såklart i den tidiga. När jag sen kom dit visade det sig att det bara var fem stycken som tänkte göra sin redovisning. Så vi blev ju klara efter ungefär tjugo minuter. Och det betydde för mig att jag hade håltimme i fyra timmar eftersom ett hål och lunch låg där innan min engelska. Men jag satt där och väntade till Tobbe var klar och sen åkte vi till Centrum för att i alla fall för min del avsluta traditionen med kebab till fredagslunch. Vi lyckades även locka dit Usman och som vanligt satt maten perfekt.
Vi åkte tillbaka till skolan och det var dags för engelska. Jag kommer inte ihåg exakt vad vi gjorde förutom att vi hade vår bokredovisning som gick ganska bra. Jag gillar inte riktigt det där att sitta och diskutera på engelska direkt inför sin lärare. Jag får typ alltid hjärnsläpp och glömmer ord och så. Men det är väl meningen att man ska vänja sig så att man vågar använda språket så det är väl bra på det sättet. Men i alla fall så tänkte då vår lärare vara snäll och låta oss gå en halvtimme tidigare för att det egentligen inte fanns så mycket mer att göra. Det betydde för mig att jag hade hål i ungefär en och en halv timme. Jag orkade inte sitta själv där i skolan igen så jag följde med på Tobbes och deras Aktiekunskap där vi lirade lite Achtung Die Kurve. Sen var det då dags för sista lektionen som var Företagsekonomi. Men jag och Linus kände att vi inte hade orken kvar att bokföra löner så vi drog efter en halvtimme ungefär. Jag åkte hem till Väsby igen och upptäckte att lägenheten var tom. Pappa hade dragit till Nynäshamn av någon anledning och tjejerna var i stan. Så jag hade två timmar för mig själv som faktiskt var riktigt sköna. Jag hann liksom fixa lite med det jag brukar syssla med och så. Inte för att det någonsin är jobbigt att vara med tjejerna och så men jag har alltid varit den som kan tycka att det är skönt att vara för mig själv också. Så dessa två timmar var riktigt härliga faktiskt. Men såklart så saknade jag min älskling så det var minst lika härligt när hon och Barre kom tillbaka.
Återigen blev kvällen lugn. Vi käkade gott och kollade lite film. Sen deckade både jag och Jenny ungefär samtidigt och sov djupt en bra stund. Vi vaknade sen vid tretiden och smög oss in till Pappas rum som var ledigt där vi tillbringade natten. Vi tog sen en rejäl sovmorgon ända fram till två. Äntligen lov liksom. Sen chillade vi hela dagen och gjorde ingenting förutom att fixa biljetter åt mig och Crille så att vi kunde åka ner till Skåne sen på kvällen var vi bjudna på middag hemma hos mamma. Crille hade match i Södertälje men vi andra åt en väldigt god middag bestående av Tacos. Sen så pratade vi och umgicks och tittade på när Andreas Johnson och Sara Dawn-Finer sjöng sig vidare till Globen. Jag själv höll på Magnus Uggla bara för att han är så grym. Hans låt den här gången var väl ingen höjdare men man måste hålla på Magnus Uggla. Vi avslutade kvällen i 55:an.
Sen grydde då den sista dagen för tjejerna i Stockholm för den här gången. Som tur va så skulle ju vi åka till Skåne också så det behövde inte bli så att man skulle va ledsen och så den sista dagen. Nej nu kunde vi ha roligt istället. Jag, Jenny och Barre åkte in till stan för att shoppa lite. Vi gick längs Drottninggatan men hittade egentligen inte så mycket förutom godis. Vi skulle sen knata ner i Gamla Stan men precis när vi kom ner dit så ringde Crille och Jossan så vi mötte upp dom vid tuben och åkte och åt lunch på Kungshallen. Första och sista lunchen blev alltså Kungshallen. Denna dag så blev det pizza för oss alla och sen tog vi ytterligare en tur på Drottninggatan. Jag hittade en jacka och tjejerna köpte lite presenter till föräldrarna och så där hemma. Sen tappade vi bort varandra så vi på olika vägar tog oss tillbaka till Centralen. Det kändes lite stressigt men det var inge problem.
Sen var det då dags att säga hejdå till tjejerna som skulle ta tåget hem. Vi hade flygbiljetter till senare på kvällen så vi sa hejdå och åkte tillbaka hem där vi bevittnade när Bajen blev förnedrade av FCK i Royal League. Jag packade sen in väska och fixade in lite låtar på min iPod. Sen var det dags att bege sig ut mot Arlanda. Kostas skjutsade oss ut och incheckningen och allt det där gick bra. Men sen så såg vi att planet var försenat så fick sitta ett tag och vänta på Arlanda. Men vi fördrev tiden genom att kolla lite fotboll på någon bar där och självklart så införskaffades det en låda Bassett?s. Efter en timmes försening kom vi i alla fall i väg och jag måste säga att det är så skönt att flyga en så kort tur. Man får ju alltid en kick vid starten och den håller i sig en stund innan det bara blir långtråkigt men eftersom man bara är i luften i ungefär 50 minuter så hinner den där känslan aldrig avta.
I Ängelholm blev vi hämtade av Jenny och hennes pappa som körde oss till Påarp där vi skulle bo. Eller jag skulle bo där ett tag i alla fall och sen dom sista dagarna bo hos Jenny. Väl i Påarp var jag alldeles för pigg för att sova så jag satt och snackade med min syster, först på sms och sen ringde hon mig. Jag ska inte säga att hon var helt nykter så det var faktiskt väldigt kul att prata med henne. Men sen gav jag upp och somnade gott och sov till lunchtid ungefär nästa dag.
Då nästa dag så tog vi det lugnt. Tjejerna var ju i skolan så vi satt där i Påarp och chillade vid datorn och käkade lite och så. Sen ringde Jenny Pålsson och frågade om hon kunde komma över och umgås lite och självklart fick hon det. Hade inte träffat henne sen i somras så det var trevligt. Vi gick och käkade på stationsgrillen och så och efter en stund kom Jenny och Jossan hem från skolan. Dom hade tydligen en del plugg att göra men vi satt alla tillsammans och hade det rätt trevligt ändå. Sandra kom efter ett tag också för den delen. Jag hjälpte tjejerna med deras matte. Geometrin är min grej om jag får säga det själv. Sandra och Jenny drog iväg och vi käkade middag. Måste förövrigt tillägga att det var skitkul att träffa Biffen igen. Den människan är ju bara för skön. Jenny åkte hem och lämnade mig ensam med turturduvorna. Jag umgicks då lite med Biffen och lät dom vara för sig själva. Sen började även den dagen lida mot sitt slut och det finns inte så mycket mer att säga om det.
På tisdagen så satt jag och Crille och kollade på parlamentetboxarna och käkade lite godis. Sen drog vi in till stan med Biffen och hans kompis för att han skulle köpa headset. Vi mötte upp tjejerna och gick och tog en fika på Ebbas. Måste säga att det fiket var riktigt mysig med sin lite retro stil. Dom hade dessutom väldigt goda mackor även om de var grymt stora. Men det var riktigt mysigt faktiskt att sitta där och umgås lite. Sen skildes vi åt och jag hängde med Jenny hem till henne. Bara det var ett äventyr. Med buss åkte vi bara längre och längre ut på landet tills vi stannade i nåt som ungefär kan liknas vid ödemark. Ett antal bondgårdar låg utspridda lite överallt men annars var det bara åkrar överallt. Jag har sagt det förut men säger det igen. Min flickvän bor i ett sånt där hus som man ibland åker förbi när man ska nånstans och undrar vem fan som bor där. Men själva huset var riktigt mysigt faktiskt. Så där tillbringade jag då natten. Jag fick nu träffa hennes familj ordentligt och jag märkte direkt att dom var väldigt trevliga så det kändes skönt. Och jag tror att dom kände det om mig också. Okej jag pratade väl inte alltför mycket med dom men det kändes ändå som att vi fick bra kontakt.
På onsdagsmorgonen så hängde jag med Jenny till hennes skola. Det fanns liksom inga alternativ för vad skulle jag liksom hitta på hela dan där ute i ödemarken. Vi fick skjuts in av hennes broder så det gick snabbt. Nästan för snabbt. Hennes bror är väl inte världens säkraste person på vägarna men det kändes ändå som att man kunde va lugn för han hade verkligen kontroll när han körde även när han sladdade på motorvägen och så vidare.
Men när vi kom till skolan så kände jag att jag inte riktigt orkade va där så jag tog en promenad tillbaks till Knutan. Jag tänkte ta tåget till Påarp och umgås lite med Crille. Men jag fick vänta nästan en timme på tåget men då blev det Donken så det gjorde inte så mycket. Väl i Påarp hände det inte mycket. Det känns som att jag slappade rätt mycket under veckan och det var rätt skönt om jag ska va ärlig. Man behöver liksom inte alltid göra så mycket för att få ut nåt av ett lov.
På kvällen så skulle tjejerna på Friskis & Svettis och tydligen så ville dom ha med oss så vi hasade oss iväg med lite tunga steg. Väl framme visade det sig att vi var dom enda killarna där bland tanter och fjortisar. Men vi hade roligt måste jag säga. Duktiga var vi definitivt inte men vi hade i alla fall roligt. Men jag vet inte om det blir några fler gånger för det där med koordination och så vidare är inte min grej. Men det var lite kul att pröva på och ett litet äventyr i vardagen.
Torsdag blev en jättelång sovmorgon för min del. Jag sov nästan tolv timmar den natten. Riktigt härligt. Sen åkte jag själv in till stan för att va med Jenny lite i skolan. Crille jobbade med Jossans far någonstans så jag fick klara mig på egen hand. Jag var med på två lektioner. Först GeMu där det va notteori. Hemska minnen från musiken i grundskolan dök upp i huvudet men det va inte så farligt faktiskt. Jag försökte få ett hum om vad dom pratade om och jag tror ändå jag greppade lite av det.
Den andra lektionen var betydligt roligare då det var ensemble. Det var kul att se hur en musikklass fungerade och så och såklart så var ju alla skitduktiga. Man känner sig lite underlägsen när dom är så duktiga. Men det var kul att titta på i alla fall.
Sen flyttade jag ut till Jenny för resten av veckan. Men jag hade inte tänkt på att jag kanske skulle ha tagit med mig väskan från Påarp men det fick bli ett senare problem. Jenny Pålsson fyllde år den dan så vi var bjudna över till henne på kvällen. Väl där så blev det lite käk och så. Och sen spelade vi lite spel. Det var Geni om jag inte minns helt fel och vi spelade i lag. Det gick väl inte så bra för mig och Jenny men det gjorde inte så mycket. Det va kul ändå och det roligaste av allt var att vissa hade så stora problem med så lätta frågor. Jossan och Jenny visste inte vad femtal i Yatzy kallas och Sandra och samma Jenny menade på att en planet som rör sig runt solen på 248 år måste ligga närmare än jorden. Ja det blev ett antal skratt den kvällen.
Sen måste jag som vanligt när jag pratar om dessa skåningar påpeka igen att det är så otroligt lätt att umgås med alla. Kommer det någon som inte riktigt är med i gänget så kan man ändå umgås med dom utan att man känner sig utstött och så vidare. Man kanske inte umgås lika mycket med alla men man accepterar varandra och det är verkligen härligt att det kan vara så.
Men i alla fall. Kvällen led mot sitt slut och vi åkte tillbaka till Jenny där vi nog somnade ganska snabbt. När jag däremot vaknade på fredagen var jag helt slut. Jag vet inte riktigt varför men jag var verkligen död i hela kroppen. Men man ska inte klaga så jag hasade mig upp som vanligt och hängde med Jenny till skolan. Det blev en frukost på Donken innan vi tog bussen upp till skolan. Hon hade först sin sånglektion och då gick jag tillbaka till Knutan för att träffa Jossan och Crille. Dom skulle också ta bussen till skolan men vi fick vänta ett tag och var gör man det bättre än på Donken. Sen tog bi bussen upp och nu var det dags för idrott. Dom hade någon slags konditionstest som jag och Crille vart övertalade om att va med på. Men den läraren måste ha gjort nåt fel för testet sa att jag skulle ha bättre kondition än Crille och det kans ju verkligen inte stämma någonstans. Men skit samma. Det spelar inte så stor roll. Vi gick istället och käkade en god lunch på skolan innan det var dags för danslektion. Jag och Crille satt och försökte hålla oss för garv när vi tittade på. Det roliga var att deras lärare räknade takten och varje gång han kom till 8 så sa han inte 8 utan stönade mer och det lät så kul. Sen gjorde dom en del roliga övningar så vi hade absolut kul när vi satt där.
Sen var den skoldagen slut och jag och Jenny drog ner på stan ett tag. Sen åkte vi tillbaka till henne och tog det lugnt ett tag. På kvällen var det dags att samla ihop gänget och hitta på någonting kul och några timmar senare stod vi där på Knutan. 12 stycken var vi för att var exakt och vi bestämde oss för att hitta ett ställe att käka på. Det blev ett ganska fint ställe där vi beställde in fondue. Och för er som inte vet vad det är så kan jag säga att det du får in är en gryta där du sedan doppar kött. Till det får du pommes och en mängd olika såser som du kan äta av. Dessutom var det buffé så man fick ju en del mat i sig. Det ar väl inte alltför billigt men en sån här kväll fick det gärna kosta. Det var riktigt gott och eftersom vi va så många så blev det ju att vi satt och umgicks där ett ganska bra tag. Vi fotade en massa bilder och hade en underbar kväll. Det var i alla fall vad jag tyckte. Sen drog vi ut på stan och försökte hitta nåt kul men vi lyckads aldrig komma överens så vi stod mest och snackade på olika ställen. Några skulle åka hem så vi följde dom till Knutan. Sen tänkte vi gå till nåt café och sitta där ett tag men när vi kom dit så var det fullt så det tog vi som en signal på att det var dags att åka hem. Så jag, Boffe, Kajsa, Jenny, Jossan och Crille tog Pågatåget till Gantofta. Där blev jag och Jenny hämtade av hennes bror. Väl hemma så tittade vi lite på någon film med familjen men sen så blev vi trötta så vi gick in och lade oss. Men en mycket trevlig kväll måste jag säga.
Lördagen kom och i dagens planering ingick ett besök på Väla som då är ett stort köpcentrum. Jag, Jenny och Barre drog dit. Dom ville tydligen köpa nåt litet fint till mina föräldrar för att dom var så trevliga och så vidare. Så där gick vi runder under dan. Min far fick en Beatlesplansch eller vad man ska säga och min mor ett fint litet smycke. Vi åt en liten lunch på Donken och åkte sen hem. Jag och Jenny hade bestämt att den sista kvällen skulle vi ägna med varandra och kanske kolla lite filmer och så. Hur som helst så tittade vi lite på Save The Last Dance men vi hann inte riktigt se klart den för att melodifestivalen började. Och då umgicks vi istället med hela familjen. Vi käkade en väldigt god middag och såg när Magnus Uggla till slut fick ge sig för en tråkig ballad. Men sånt är livet, Inget att deppa över. Sen blev det kortspel för hela slanten. Kille och Uno var kvällens spel och jag kan inte säga att jag hade så värst mycket framgång i nåt av dem. Men jag hade kul och det var härligt att umgås lite med Jennys familj och det kändes som vi kom lite närmare varandra.
Men som alla kvällar finns det ett slut och idag kom det slutet sent. Vi somnade kanske vid fyra och skulle upp igen vid nio för att då var det dags att bege sig hem till kalla Stockholm.
Och så kom då dagen som jag inte ville skulle komma. Vi skulle dessutom åka buss hem och det såg jag inte alls fram emot. Det blev ett litet tungt hejdå där på Knutan. Det är aldrig kul att skiljas från någon man verkligen gillar och ännu värre från någon man älskar. Visst så var det bara en månad tills att vi sågs igen men det är aldrig kul att säga hejdå på det där sättet.
Men på nåt sätt så kände jag mig ändå inte så där ledsen som jag trodde att jag skulle göra. Jag var faktiskt ganska uppåt hela resan hem och satt och garvade med Crille åt roliga skyltar och sjöng med i massa sjuka låtar. Jag vet egentligen inte varför men det kanske är för att jag alltid lyckas se det positiva i saker och ting. Jag är så otroligt lycklig över att jag har hittat Jenny. Hon är verkligen den perfekta för mig och jag älskar henne jättemycket. Och att vi inte kan träffas så ofta kan vi inte göra så mycket åt i nuläget. Man kan bara bita ihop och försöka klara sig så gott det går. Och det finns ju inga alternativ. Det är ju inte så att jag skulle ge upp någon jag älskar bara för att vi inte kan träffas annat än kanske en gång på två månader eller så. Så kanske var det därför som jag inte kunna känna så stor sorg.
Med det menar jag inte att jag inte saknar henne. Varenda sekund utan denna underbara människa i min famn svider i hjärtat. Jag längtar efter henne hela tiden, efter hennes mjuka kyssar och vackra leende. Det går inte många sekunder då jag inte tänker på henne och jag är verkligen förälskad i den här tjejen. Jag hoppas, och tror, att vi kan hålla ihop det här länge och jag önskar inget annat. Hon gör mig hel och får mig att känna mig trygg i mig själv.
Dessa veckor har vart underbara. Jag har träffat underbara människor och haft det så härligt. Och jag har aldrig vart så lycklig som jag är nu. Allt känns så otroligt bra. Jag har underbara vänner och en flickvän som älskar mig och som jag älskar. Det kan fan inte bli mycket bättre nu förutom att man kanske kan flytta Fjärestad till Väsby. Men annars så är allt perfekt. Det är så här livet ska va.
Till sist vill jag bara säga en sak och det ä kärleken har inga gränser. Den övervinner allt. Min kärlek till dig Jenny är starkare än något annat och jag vill aldrig nånsin förlora dig. JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!
Till er andra:PEACE!
Bland Snapperssegrar och Boysenmys
Veckans Lista!
Veckans Happening: Black Snappers - Vittra
Veckans Bästa: Att jag kan säga "Imorgon kommer världens finaste människa till Sthlm"
Veckans Sämsta: G-salen va låst. Fruktansvärt!
Veckans Jobbigaste: Geografiarbetet!
Veckans Citat: "Fan man vill ju lira idag" - Anders "Flemman" Flemström 18/2-07
Veckans Film: Tenacious D in the Pick of Destiny
Veckans Låt: Titta på Mig - Jimmy Jansson
Veckans Bajen: Förnedrade med 0-3 mot Sundsvall. Vinst idag mot Mariehamn. Davies har gjort sitt första mål. Härligt!
Asså fan jag tycker jag sitter här och skriver om mina veckor hela tiden och ändå går det en vecka mellan varje gång. Nu är det liksom dags igen och fortfarande känns dagen i stan med våra busiga påhitt som ett färskt minne. Men är det söndag så är det ju dags att skriva så jag får väl minnas det som hänt även den här veckan.
Och allra först tänker jag prata om det senaste som hänt. Nämligen matchen mot Vittra för vårt stolta Black Snappers. Jag vet inte om alla här vet att Vittra är det enda laget som fallit för Snappers framfart och vi ville gärna se till att de inte fick sin revansch.
Det var annars ett ganska stort manfall idag. Usman har typ fel på lungorna så han fick inte lira för sin läkare. Flemman var förkyld och Patrik var i Borås om jag uppfattade det rätt. Men vi sex som återstod krigade för fullt för att bärga Snappers andra triumf.
Jag måste börja med att säga att Vittra är inget bra lag. Dom försöker men räcker inte till. Ibland kan dom få till ett rätt okej spel men inte mer. Vittra är ett lag man bara ska slå.
Flemman och Usman trotsade i alla fall kylan och kom och kollade matchen. Flemman agerade även kameraman och filmade hela historien. Riktigt kul när man har facit i hand att veta att allt fastnade på film.
Om man då ska snacka lite om matchen så öppnade vi väldigt bra och det dröjde inte länge innan vi tog ledningen. Så klart var det Linus som gjorde det och såklart så var det också utan assist. Min egen inledning var väl inte helt hundra. Slog bort lite enkla passningar och kom som vanligt lite fel i positionerna. Men efter ett tag fick jag göra det psykologiskt viktiga första målet när jag efter en smörpass från Linkan placerar in 2-0.
Sen så hände det som alltid verkar hända för oss. Vi känner att vi har matchen där vi vill ha den och släpper in motståndarna i matchen. Inte helt oväntat får Vittra sätta två kassar och det va kvitterat. Sen följde en kort period då det va ganska jämt innan Snappers verkligen satte fart.
3-2 kommer på hörna. Linus tittar upp snabbt och ser att jag är fri i mitten. Passningen kommer och jag får en bra träff som smiter in vid stolpen. Inte långt därefter så kommer jag och Linus två mot en. Jag driver ut till höger och passar sen över till Linus som helt fri enkelt kan lägga in bollen. Redan här hörde man förtjusande kommentarer från bänken att Snappers fått sitt radarpar.
Sen kom matchens absoluta höjdpunkt när Snappers gör sitt femte mål på ett riktigt vackert sätt. Sebbe slår en inspark till Tobbe som avancerar. Han drar förbi en gubbe och väggar sen med Linus. På ett tillslag slår han sen en perfekt boll diagonalt till mig som bara behöver sätta foten till. Måste nog säga att det var vårt snyggaste mål hittills i korpen. Riktigt fint spel på ett tillslag hela vägen.
Resten av halvleken tappade vi lite i tempo och det resultatet stod sig till halvtid. En riktigt bra första halvlek måste jag säga och vi fick även igång ett bra passningsspel.
Den andra halvleken började som den första med ett övertag för Snappers. Mackan som ännu inte gjort något mål i den svarta tröjan gick allt oftare med i anfallen. Han blev serverad en perfekt pass från Tobbe men lyckas på något sätt att få den utanför. Lite senare får han chansen igen och den här gången sitter den i stolpen. Tobbe är där på returen och får in 6-2 via både målvakt och stolpe.
Sen tappade vi matchen helt. Vi missade alla uppspel och vi blev alldeles för stillastående. Vittra gick ikapp till 6-4 och vårt spel hade dött helt. Men sen lyckades vi kämpa oss tillbaka och jag lyckades bryta ett av deras uppspel. Jag serverade Linus som var ganska fri på sin kant. Istället för att skjuta så spelar han perfekt över till mig som petar in mitt fjärde mål för kvällen. Jag ska inte säga att jag gjorde mina fyra svåraste mål i karriären men det va riktigt härligt att få ha lite målshow. Och ingen kan väl längre klaga på att jag och Linus inte levererar när vår poängskörd idag kan liknas vid en Bandyspelares.
Vittra fick sista ordet när man på en kontring gör 7-5 men segern fick Black Snappers och jag fick för första gången uppleva en vinst med det här laget. Fan va kul det är att lira korpen ändå. Det är liksom precis lagom nivå för mig. Och det är så kul gäng jag lirar i också så allt känns toppen. Nu är det spelledigt i två veckor men det sitter bra eftersom jag ändå är frånvarande två helger nu.
Okej nu får det räcka med snack om Snappers. Förstår att inte alla tycker det är så kul att så ingående höra om våra matcher men när vi vinner och det dessutom går så bra för mig så får ni stå ut med att jag skriver lite.
Men vad har annars hänt den här veckan då. Jag kan inte säga att det hänt så mycket i skolan för det har det inte. Okej jag hade kursprov i matten men det är väl inget jag kan prata så mycket om mer än att det kändes helt okej när jag gjorde det. Får hoppas att jag klarar VG nu bara. Annars är engelskan det som känns jobbigt. Det känns som att man aldrig riktigt hinner göra klart en grej innan nästa uppgift kommer. Därför så blir det antingen så att man hetsar genom en uppgift eller så gör man den inte alls och det är såklart inte bra. Men man orkar inte plugga engelska hela tiden och det är ganska jobbigt att hänga med. en jag hoppas att jag kan ta nya tag efter lovet så ska det nog fixa sig.
Nej skolan är inte så händelserik nu för tiden. Så jag tar och pratar lite om Boysens äventyr istället. Eller äventyr är väl egentligen fel ord att använda. Men i alla fall. I fredags så bestämde vi oss för att knata upp till gården och hänga där hela kvällen. Egentligen så känns det ju lite mobbat att hänga på en skola man gick ut ifrån för 2 år sen och det är nästan bara fjortisar som hänger där. Men samtidigt finns det rätt mycket kul man kan hitta på där och är man med Boysen blir det alltid kul. Dessutom så brukar fjortisarna dra när vi kommer dit så jag klagar inte.
Men i alla fall. Väl där så blev det till en början bara lite biljard och bordshockey. Vi chillade helt enkelt. Jag måste förövrigt kommentera mina kunskaper i bordshockey. Utan att skryta så var jag kung. Även några omgångar pingis blev det men där var jag inte speciellt på g denna kväll så det är inget jag orkar prata mer om. När fjortisarna sen drog så tog vi plats i soffan och började lira Singstar. Fan jag har aldrig riktigt fattat att det är riktigt kul. Nu var det dessutom bara sköna människor med så nu kunde man leva ut sina sångkunskaper för fullt. Jag kan inte säga att jag har någon sångröst i och för sig men det spelar inte så stor roll för spelet går ju liksom ut på att man ska sjunga rätt toner och så. Och det var jag förvånansvärt ganska bra på. Vi sjöng mest svenska låtar. Jag och Crille hade en duell på Barbados som jag vann knappt (VI båda kan ju den utantill så det vi kammade in rätt bra med poäng). Sen blev klockan så mycket att dom skulle stänga så då fick vi ta och röra oss därifrån.
Som vanligt en trevlig kväll med Boysen. Vi må vara lite mobbade som glider upp till Runbygården en fredagskväll men helt ärligt så tycker jag det är underbart att vi gör såna här saker. Att vi inte måste va "häftiga" och så utan att vi istället gör det vi känner för och det innebär ju oftast att bara Chilla såhär och göra lite roliga grejer.
Lördagskvällen ägnades precis som vanligt nu för tiden åt att först titta på melodifestivalen hemma hos mamma. Jag kan inte säga att det va så jättebra låtar den här gången men rätt låtar gick ändå till final om jag ska va ärlig. Sen efter det är det dags för G-salen men när vi kom upp dit var det låst. Fan va sur jag blev helt seriöst på Väsbyhem. Måste dom va så dryga hela tiden. Besvikelsen över det här gjorde att jag inte pallade göra nåt annat utan jag drog hem istället. Väl hemma smaskade jag i mig ett paket gifflar och umgicks över msn med Jenny. Det var i och för sig inget fel med det. Det var tvärtom riktigt trevligt att sitta där och prata med henne. Vi hade en rätt bra konversation för den delen också och jag förundras varje gång över att vi kan ha en sådan öppen relation till varandra. Det börjar verkligen kännas som att vi är gjorda för varandra och jag tycker det är helt underbart. Jenny är verkligen helt underbar och jag kan verkligen inte se hur jag någon gång kan sluta tycka om henne så mycket som jag gör. Och imorgon får jag äntligen träffa henne. Det känns såklart lite pirrigt. Men jag både hoppas och tror att det blir jättebra och både mysigt och att få umgås med henne två veckor i sträck.
Men nu är nog de roliga sakerna jag kan berätta om slut så det finns inge anledning till att dr ut på det mer. Nu ska jag istället luta mig tillbaka och uppleva mina fyra kassar igen. Helt underbart. Vi hörs om en vecka igen och då har jag nog en del saker att prata om som innehåller ett gäng halvgalna tjejer från Skåne. Ha det bra allihop
PEACE!
Bland stadspromenader och vilsna polacker
Veckans Happening: Dagen i stan. Riktigt underhållande!
Veckans Bästa: Att det nu är mindre än 10 dagar kvar.
Veckans Sämsta: Torsken mot Monsters. Surt!
Veckans Jobbigaste: Jag har sovit alldeles för lite Börjar nästan bli tungt det här!
Veckans Citat: "Men den där va ju ändå rullande" - Spelare i Monsters 11/2-07
Veckans Film: Rosa The Movie
Veckans Låt: The Worrying Kind - The Ark
Veckans Bajen: Vinst i första träningsmatchen. Härligt Bajen!
Ja nu ska man då sammanfatta veckan igen. Det där att jag skulle skriva på obestämda datum håller inte riktigt så det få nog bli söndagskvällarna som det brukar va. Det kändes skönt. Anledningen till att det kommer på måndagen den här veckan är för jag råkade glömma att spara det jag skrivit igår och när jag skulle publicera skiten så loggades jag ut. Och igår kväll kände jag inte för att skriva om allt igen. Nu har jag laddat om batterierna så nu är jag rätt sugen på att skriva igen. Det har dessutom hänt lite saker nu under dagen som givetvis kommer med.
Veckans unika lista kommer inte att finnas. Det har inte hänt så mycket småroliga grejer. Istället så blir det lite längre redogörelser om de stora sakerna jag gjort under veckan. Vi får se om den listan återkommer senare. Det är svårt att skriva på det sättet. Men nu ska jag inte hålla på att förklara en massa saker. Det är fan dags att börja berätta om veckan.
Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag avslutar nog med min dag idag eftersom den känns roligast. Men det har nästan inte hänt något annat som är värt att berätta om. Eller inga stora händelser liksom.
Men i fredags så va det i alla fall tänkt att det skulle bli G-salen. Vi brukar vanligtvis gå dit på lördagar men nu kände vi oss taggade så det fick bli fredagen den här veckan. Men när vi hade kommit upp dit och knappt hunnit oss igenom två matcher så slets dörren upp och tanten från Väsbyhem visade sig. Och om ni undrar så är inte denna tant speciellt rolig att ha och göra med. För det första så är hon otroligt grinig och otrevlig. Och för det andra så är hon bara dryg. Det går inte att snacka med henne alls. Hon bara står där och tjatar om att vi ska städa undan snabbt och ge oss nyckeln. Och hon måste ju verkligen vara dum om hin tror att vi bara tänker ge henne nyckeln sådär.
Men vi städade i alla fall undan och gick därifrån. Men istället för att gå hem så knatade v upp till Runbygården som var öppen. Det känns väl egentligen lite fel att gå dit liksom. Det är ju mest för dom som går i Runby och jag gick liksom ut därifrån för snart två år sen. Och se är det ju typ bara fjortisar som hänger där så det är inte direkt roligt folk liksom. Men det är rätt kul där ändå måste jag säga. Man kan lira lite pingis eller glo på tv. Jag satt i och för sig mest och snackade med Jenny den här gången men lite kul hann jag med att ha. Vi spelade bland annat Achtung Die Kurve. Haha det spelet är ju bara för roligt alltså. Det är ju egentligen världens simplaste spel men ack så roligt ändå. Man blir ju nästan som besatt av de där maskarna som inte ska krocka med varandra.
Sen när vi skulle gå därifrån hände en rätt rolig grej. Vi skulle precis knata ner för Ica-backen när en vilsen snubbe stannade oss. Han började prata med oss på ganska dålig svenska och efter ett tag så lyckades vi förstå att det var stationen han letade efter. Så vi tänkte att han kunde gå med oss eftersom vi ändå skulle åt det hållet. På vägen så försökte vi snacka lite med honom. Han sa att han va från Polen och att han hade fått någon lägenhet här i Väsby som han inte riktigt hittade. Efter ett tag så var det bara Tjompiz som snackade med honom och vi beslöt oss för att följa honom hela vägen ner till bussarna. Tjompiz får väl klassas som veckans hjälte. Vi kom ner till bussarna och hans kompisar kom och hämtade honom. Det känns alltid bra att göra en god gärning även om det mest var Tjompiz som stod för hjälteinsatsen.
Efter den här lite ovanliga kvällen så fortsatte vi umgänget hos mig. Det blev först lite kortspel ute i köket. Det gick inte så bra för mig måste jag säga men så där är det ibland. Man kan inte alltid vinna.
Vi började sen spela Achtung Die Kurve igen. Den här gången körde vi också med straff för den som kom sist. Vi blandade ihop små drinkar som förloraren sen fick dricka upp. Första man till rakning blev Anton som fick känna på den smått obehagliga smaken av Soya blandad med Citron. Jag vet inte om han tyckte det va gott men jag tror nog inte det. Crille blev sedan förloraren i nästa omgång. Han fick tömma ett litet glas med Ketchup och vinäger. Ingen höjdare det heller om jag får säga det själv. Efter den tredje omgången så hamnade både Crille och Anton på samma poäng. Så båda fick dricka. Det som stod på menyn den här gången var HP-sås och spad från saltgurka. Kanske kan va gott. Jag vet inte. Sen var det dags att köra en sista omgång. Den här gången slog vi på stort och blandade ett lite större glas. Vi började med koncentrat från läsk. Kanske inte är så äckligt en rätt starkt. Vi blandande sen i lite smått av det vi använt innan. Vinäger och Citron hamnade i glaset och till slut toppade vi med rätt mycket pastakrydda. Färgen på drycken räckte gott och väl för att inte alls se speciellt inbjudande ut.
Jag som vunnit de tre inledande omgångarna fick det tufft nu. Det kändes som att dom andra var ute efter att sätta dit mig och om så var fallet så lyckades som ganska bra. Så med tunga steg vandrade jag ut i köket för att tömma det fruktade glaset. Och jag måste säga att det va lika äckligt som det såg ut. Det var verkligen olika grymt starka smaker som bara exploderade i munnen på mig. Jag lyckades i alla fall att hälla i mig allt direkt och behövde inte skölja ner det heller. Men det kändes konstigt i magen resten av kvällen måste jag säga.
Men det var om man ska sammanfatta det en ganska rolig kväll med lite oväntade inslag. Det var också det som var min helg. Förutom det hände inte mycket alls. Eller jo det var ju match med Balck Snappers men annars inte någonting.
Men okej jag kan väl kanske ta och redogöra lite om vår match mot Monsters. Som ni vet så har vi spelat två matcher redan som vi verkligen kände att vi hade. Vi har spelat bra men inte lyckats tagit mer än en pinne. Nu mot Monsters var det dags för revansch. Och som vanligt så kändes det bra till en början. Vi gjorde ledningsmålet efter ett snyggt passningsspel som Sebbe avslutade kyligt. Av någon anledning bjöd vi sedan in Monsters i matchen och dom kunde vända resultatet till 2-1. Men vi gav inte upp än. Linus kvitterade på sitt vanliga sätt. Reglerna i korpen säger att man får göra mål direkt på inspark så Linus lyckas göra en sån varje match nuförtiden. Motståndarna försökte skylla bort det på någonting men målet var godkänt.
Monsters tog ledningen igen innan Tobbe stod för matchens mål. Efter lite slarv hos Monsters försvar får han tag i bollen och avancerade in på deras planhalva. Inte långt ifrån halva plan avlossade han den stora bössan och bollen satt stenhårt i målvaktens nedre högra hörn. Ett riktigt fint avslut från backkungen.
Men tyvärr blev det förlust. Ännu en uddamålsförlust får vi räkna in och den här gången kändes det verkligen surt. Men nu hoppas jag verkligen vi tvålar dit Vittra på söndag för vi behöver verkligen en seger nu.
Men nu har jag inte så mycket mer att skriva om förutom det som hände idag. Så jag sätter väl igång och berättar om vårat lilla äventyr i vår vackra huvudstad.
Jag vet inte om ni hört det men vår kära Usman är nu tillbaka på svensk mark igen efter två månaders frånvaro. Och någon förlovningsfest eller liknande hindrade honom från spel mot Monsters. Så därför bestämde vi oss för att träffas idag nu när vi var lediga och så. Så jag satte mig på tåget som idag faktiskt kom för tidigt Jag kan verklige inte förstå det. Det är ju fan ett mirakel om det kommer i tid och nu var det liksom två minuter innan. Men jag klagar inte för jag ville inte var ute i kylan.
Sen satt jag där ensam med min mp3 och läste lite i punkt.se. Sen i Sollentuna fick jag se synen jag väntat på i två månader nu. Usman kliver på tåget och det va underbart att få träffa honom igen. Jag har helt seriöst varit lite orolig för han och när jag kommer till stycket då han berättade om sina äventyr så kanske jag hade anledning till att känna mig lite orolig. Tobbe kom sen på i Helenelund och några minuter senare även Martin i Ulriksdal. Och sen började såklart utfrågningen.
Och jag vet inte om någon av mina semestrar har någonting att komma med jämfört med den här. Usman resa var inte direkt lugn och om jag ska va helt ärlig var den lite för sjuk alltså. Men Usman är som han är så det får man ta. Men sjuka grejer hade hänt under resan måste jag få säga. På grund av att det är fittigt att publicera saker som sagts i förtroende till någon så skriver jag inte det här men jag satt verkligen helt chockad när han berättade allt det här. Han sa att på nyår hade någon bredvid honom börjat skjuta upp i luften för att fira och cigaretter var inte det ända han hade rökt om man säger så. Återigen så vet jag inte om jag uppskattade hans beteende så mycket men vi får hoppas att han lugnar ner sig lite nu här på hemmaplan för det är den Usman som vi alla saknat.
När vi sen kom fram till Centralen så visste vi inte riktigt vad vi skulle göra men vi började gå mot Hötorget och det var nog mest av en vana eftersom man nästan alltid går dit när man är i stan. Vid Hötorget var Usman tvungen att gå i på Donken för att få äta en BigTasty som han inte fått i sig på hela den tiden han varit borta. Jag passade också på att äta lite och den maten satt skönt som bara mat från Donken kan. Vi fortsatte sedan vår promenad ner längs Kungsgatan och mot Stureplan. Vi svängde sedan av mot Norrmalmstorg på Monopol-manér. Jag själv kände mig ganska frusen vid det här laget och föreslog att vi skulle ta tuben från Kungsan någonstans mest för att få komma in i värmen. Men Martin med sin varma Fjällräven insisterade ju såklart att vi skulle gå ner mot vattnet vid Strandvägen så jag fick väl utstå kylan ett tag till.
Vi gick sedan längs strandpromenaden medan vi spanade in det flotta husen. Vi fick även syn på en rätt grym Bentley i ett skyltfönster. Jag är inte så mycket för bilar men den där bilen var riktigt fin asså. Synd bara att den kostade två millar. Nej vi fick istället fortsätta och kom så småningom till Djurgårdsbron och fortsatte över. Vi fortsatte sedan på den inslagna vägen och gick längs vattnet. Vi kom fram till Vasamuseet och Usman ville bestämt ta en fika. Men vi hittade inte den normala ingången så vi fortsatte knata istället och kom till någon kyrkogård där det fanns ett stort minnesmärke över alla som dött i Estonia-katastrofen. Vi stod där ett tag och läste namnen och undrade lite vad en nigerian gjorde på Estonia. Men så kul var det inte där och läsa en massa namn så vi gick vidare. Martin och jag hittade en liten pulkabacke som vi kände oss tvungna att springa uppför. Och då menar jag verkligen liten också. Sen märkte vi att vi började närma oss Grönan. På parkeringen utanför låg det en massa byggnadsdelar och vi förstod snabbt att det va delar av den nya bergochdalbanan som ska invigas i sommar. Vi ville såklart titta närmare på det och kände lite också. Lite häftigt måste jag säga.
Några hundra meter senare hittade vi en liten affär och återigen menar jag liten. Vi fyra fick trängas i det lilla utrymmet framför disken men det var i alla fall varmt därinne. Expediten hade tydligen sin lägenhet bakom affären och hon var faktiskt rätt trevlig. Så vi pratade lite med henne och Martin och Usman tog sig varsin kaffe. Vi gick sedan därifrån och nådde grindarna in till Grönan. Till vår stora förvåning stod dom vidöppna och öppna grindar är inget som hindrar oss så vi knatade in. Jag måste säga att det kändes lite spöklikt att gå runt inne på Grönan mitt i vinter när det är helt folktomt. Det va också lite läskigt eftersom vi naturligtvis inte trodde att vi fick vara där inne. Men efter ett tag så mötte vi en arbetare och han undrade bara om vi va på sightseeing. Skumt tyckte vi men nu kändes det lite säkrare eftersom han inte stängde ut oss.
Vi hittade även ingången till Skattkammaren som stod öppen så vi tänkte ta oss en sväng. Tyvärr så var det en dörr i vägen en trappa upp men vi var i alla fall nästan inne i Skrattkammaren mitt i vintern när Grönan var stängt. Det är inte alla som varit det. Men vi kände sen att vi sett tillräckligt så vi hittade ut och tog oss till bussen. Det fick bli en buss tillbaka för mina händer pallade inte en promenad till i kylan. Jag snackade även med Jenny under vistelsen på Grönan och så även på bussresan. Det är ju aldrig fel måste jag säga även om mina små kamrater nog tyckte jag var lite osocial.
Vi gick sedan av bussen vi Norrmalmstorg. Varför vet jag fortfarande inte riktigt men dom andra hade tydligen bestämt att vi skulle gå på bio. Ett riktigt spontant infall måste jag ändå få säga men jag bangar inte. Men på varken Saga eller Rigoletto hittade vi något bra så vi gick upp till Sergel för att pröva lyckan där. Det var väl inga direkta höjdarfilmer som gick men vi bestämde oss för Rosa The Movie som började fem minuter senare. Vi hittade vår salong och märkte att det inte alls var många där förutom oss. Men det kändes rätt skönt för jag vet inte om jag hade orkat suttit still och varit knäpptyst under hela filmen. Så bra var den inte. Jag tror vi alla insåg att vi börjar bli lite gamla för denna typ av filmer men trots det var den ändå lite underhållande. Linus ringde också och undrade var vi va. Han hade varit på en anställningsintervju och tänkte möta upp oss. Vi sa var vi va och Usman gick ut och mötte honom. Sen efter en halvtimme kom dom tillbaka och av någon anledning hade Linus lyckats komma in utan att behöva betala. Lite roligt faktiskt. När filmen var slut så såg vi att en dörr till en annan salong stod öppen så vi tänkte varför inte. Så vi gick in och satte oss utan att ha någon aning om vilken film vi skulle se. Tyvärr för mig så visade sig att det va Natt på Museet. Jag hade ju redan sett den en gång och då tyckte jag den va ganska dålig. Men den kändes lite bättre den här gången. Kanske för att jag orkade koncentrera mig mer nu. Lite överdriven måste jag nog säga att den är men helt okej faktiskt. Och så länge det är gratis så bangar inte jag.
Vi satt sen och skojade om att vi skulle se en tredje film men när vi kom ut från salongen och in på toaletterna så verkade ingen så sugen längre. När jag kom ut från mitt bås var dessutom dom andra helt försvunna. Jag ringde Tobbe som också hade tappat bort dom andra. Tillsammans fick vi sen veta att dom andra redan hunnit långt utanför bion och var på väg mot Donken. Vi gick dit men där var dom ju inte. När vi ringde igen visade det sig att dom tagit sig ända till centralen och att tåget skulle gå om tre minuter. Smått irriterade för att dom lämnat oss bakom började vi springa i full fart bort till Centralen. Som tur va var tåget försenat så vi hann med det. Sen blev det en ganska lugn tågresa tillbaka.
Sådär såg alltså min dag ut på ett ungefär. Och de här dagarna borde komma ofta. Det är verkligen kul att bara åka in till stan utan att ha någonting bestämt och sen spontant se vart man hamnar. Idag blev det en väldigt lång promenad och två biobesök i ett om man säger så. Men kul hade vi så jag välkomnar fler såna här dagar,
Nu har jag ingenting mer att tillägga. Trots att Flemman kopierar allt det jag gör inklusive mitt slutcitat så tänker jag inte ändra mig utan fortsätter som jag alltid har gjort och alltid kommer att göra genom att avsluta med det enda vettiga ordet.
PEACE!
Allting förändras och så även jag
Jag sitter och snackar med min underbara älskling som vanligt och för ett tag sen så kom vi in på ämnet att man förändras under årens lopp. Allt förändras. Så är det ju bara och när jag tänker efter så inser jag ju att jag förändras väldigt mycket jag också. Och det är det jag tänker skriva ner här och nu. Hur jag har förändrats. Hur har jag blivit den jag är idag. Jag vet att det kanske inte är ett så roligt ämne att läsa om men jag känner för att få skriva av mig om just den saken. Här och nu. Detta är förövrigt ingenting jag tvingar någon att läsa. Jag vet inte om någon tycker det är så kul att få reda på hur jag har betett mig och så vidare. Utan jag skriver det här mest för att jag vill det. Sen så är det så klart kul om ni läser det och bidrar med era synpunkter.
Ja hur har jag då förändrats under de snart arton åren jag levt mitt stilla liv. Har jag alltid varit den Jesper Tebrand jag är idag. Det är inte en så speciellt svår fråga att svara på eftersom jag vet att jag varit mycket annorlunda. Det jag berättar här nedanför kanske inte stämmer så bra över hur ni uppfattar eller har uppfattat mig utan det är lite hur jag själv uppfattat mig själv genom mitt minne.
På tal om minne så har jag inte så bra koll hur jag var när jag va riktigt liten så jag börjar prata om ungefär när jag började skolan. Det är inte det lättaste att bara skriva ner hur man har betett sig och så under olika perioder i ens liv men jag ska göra ett gott försök och va så ärlig som möjligt.
Mina första skolår är nog ingenting jag minns med stolthet. Det är en underdrift att säga att jag va ett busigt litet barn. Om jag ska va helt ärlig så var jag vad folk skulle kalla ett dampbarn. Jag var för det första väldigt stökig allmänt. Jag kunde inte sitta still på lektionerna utan röjde mest runt och så vidare. Jag tror, eller rättare sagt vet att mina lärare inte hade det så värst lätt med mig. Det var inte sällan det blev hemringningar och samtal hit och dit. Och som om det inte var nog med detta lilla kaos så var jag nästan värre utanför skolsalen. Jag kommer ganska väl ihåg hur jag alltid gick runt och gjorde en massa dumheter. Jag förstörde saker och ritade fula ord på skolans väggar och drog tjejerna i håret och mer ändå. När jag tänker på det idag så skulle jag nog inte ha varit så förtjust i mig själv så som jag va då.
Och jag tror inte jag var så speciellt omtyckt av mina klasskamrater på den tiden. Jag tror till och med att en del var rädda för mig. Okej nu låter det nästan som om jag verkligen var helt sjuk i huvudet och så farligt va det nog inte. Jag hade kompisar. Det hade jag. Men jag tror inte ens mina vänner på den tiden riktigt visste var de hade mig. Och det känns fortfarande nästan som om folk som kände mig när jag va på det här sättet inte riktigt kan glömma det här stadiet i mitt liv. Det är inget som folk pratar om eller så. Men jag har alltid haft den känslan.
Det gick så långt med det här att jag fick gå i någon sorts terapi för barn. Jag fick sitta hos någon och typ titta på en bild och säga hur jag tolkade den och så vidare. Jag fick även bygga med fri fantasi i någon sandlåda. Jag tror de insåg ganska snabbt att jag inte var nåt psykfall eller så för det blev inte så många möten. I alla fall inte så som jag minns det.
Men jag tror också att trots att jag hade lite problem så klarade jag mig rätt bra ändå. Jag har utan att skryta alltid haft min hjärna. Jag var duktig i skolan på det sättet redan tidigt så det gav mig en bättre chans.
När jag kom upp på mellanstadiet så började jag i alla fall förändras. Jag vet inte riktigt vad det va som gjorde att jag slutade vara den killen som bråkade omkring. Jag tror det har lite med att jag började gilla en tjej i min dåvarande klass. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det va men jag tror ändå att det hade mycket med det att göra. Jag insåg i alla fall på nåt sätt att jag inte kunde gå runt och bete mig som jag gjorde. För på det sättet skulle jag knappast få den här tjejen att börja gilla mig och så. Så jag blev förändrad ganska rejält. Jag blev nästan det motsatta av det jag va innan. Jag blev snäll. Eller jag försökte va det i alla fall. Jag var för snäll. Jag smörade för alla och då speciellt tjejerna i klassen. Jag sa aldrig emot någon och jag vågade inte ofta ha min egen åsikt.
I klassrummet förblev jag rätt stökig måste jag säga. Och det är jag ganska säker på att det berodde på den läraren jag hade på lågstadiet. Eftersom jag va så bråkig så blev jag nästan alltid utpekad som syndabock när det hade hänt något. Hade en vante försvunnit så var det jag som fick skulden. Hade någon blivit slagen fick jag skulden. Jag vet att ofta hade hon ju rätt. Men till slut blev det för mycket. Hon såg inga andra alternativ än att det va jag som hade gjort allt. Och det spreds ju bland mina klasskamrater också. Om dom gjorde någonting kunde dom ju alltid skylla på mig och alla skulle tro dom. Detta gjorde att jag tappade respekt för henne och det följde även med till mina nya lärare på mellanstadiet.
Fast nu var det inte så mycket stök på det sättet att jag röjde runt. Nu var det mer så att jag pratade oavbrutet. Jag lyssnade inte till tillsägningar och så vidare. Jag är fortfarande glad över att jag alltid varit så smart som jag ändå är. Jag säger det inte för att skryta eller nåt men jag hade det väldigt lätt i skolan. Jag behövde aldrig plugga så mycket. Detta var i sig också en anledning till att jag va som jag va under lektionerna. Om jag fick en uppgift gjorde jag alltid klart den väldigt fort och när jag inte sen fick någon ny uppgift att göra så blev det såklart att jag började prata. Alla som känner mig vet att jag är en jävel på att snacka och då var det även på den tiden. Även nu under den här tiden så blev det alltså mycket samtal om hur stökig jag va och så vidare. Och det var väl inte så kul att alltid få höra detta. Jag försökte verkligen bättra mig men det kändes inte som att det va någon idé.
Den lärare eller mentor eller vad man ska säga att jag hade då var verkligen ingen jag kom överens med. Hon var sträng och ganska gammalmodig. Och för mig var det ju såklart inte så bra att ha en sträng lärare. Eller egentligen var det nog ganska bra. Jag fick nog ut väldigt mycket av den läraren. Det inser jag idag. Jag känner fortfarande att jag inte tycker om henne alls. Det gör jag inte. Hennes sätt att vara lärare på är inget för mig. Men samtidigt som det sättet hon använde inte alltid var så kul så var det ganska effektivt. Det är ingen hemlighet att varför vi blev en så bra och duktig klass vi ändå blev till slut mycket har med denna lärare att göra. Jag tror inte många tyckte något vidare om hennes sätt att vara lärare på. Men hon lyckades trimma oss till att bli en ganska bra klass.
Utanför klassrummet gick det nu i alla fall bättre. Mitt nya sätt att vara mot mina klasskamrater verkade funka ganska bra. Men trots att jag blev en gänget på nåt sätt så kändes det som att jag fortfarande inte kom så nära som jag önskade jag kunde vara. Och jag vet såklart varför. Det va ju för att jag hade betett mig som jag hade gjort och så vidare. Men under den tiden så var jag ganska nöjd med den jag va.
Men till slut kände jag att jag inte kunde gå runt och "slicka röv" på folk liksom. Jag ville bli omtyckt för den jag va och jag ville inte försöka vara någon annan bara för att få känna sig med i gänget liksom. Den här så kallade övergången är faktiskt ganska svår att förklara. Men det ledde i alla fall till att min "position" hos killarna förbättrades medan den försämrades hos tjejerna. Fast samtidigt kanske det inte va så konstigt. Tjejerna mognar ju som alla vet fortare än killar och det kanske va det som gjorde det lite spänt och så. Jag ska definitivt inte säga att jag hade blivit en ängel eller nåt liknande men jag var nog för första gången inte den enda skyldige på det sättet.
En sak jag måste få kila in är att en sak som alltid betytt väldigt mycket för mig är idrotten. Det har alltid varit en slags tillflyktsort där jag kunde koppla bort all det andra. Jag har aldrig riktigt satsat på varken fotboll eller innebandy. Aldrig fullt ut i alla fall. Men jag behövde ha det i mitt liv. Där kunde jag få vara den jag va utan att man kände krav från någon att man inte dög. Så idrotten har betytt väldigt mycket för mig genom åren.
Men för att fortsätta med det jag pratade om runt skolan. Jag var fortfarande den där rastlösa snackiga typen på lektioner och det är jag än idag. Det vet jag om. Men när jag började högstadiet så hände det något. Innan hade jag ju som sagt alltid fått höra det negativa och så vidare. Men nu på högstadiet så hamnade fokus på det positiva. Lärare och framför allt min mentor som jag verkligen har att tacka för mycket lyfte fram det jag var bra på istället för att se det dåliga. Det kändes verkligen bra för mig. Istället för att alltid höra hur dålig jag va fick jag nu höra hur bra jag va. Och det kanske är svårt att förstå men det ger en verkligen styrka. Då är det klart att man vill ge nåt tillbaka.
När tjejernas fjortisperiod var över eller vad man ska säga så kände jag äntligen att jag kunde vara mig själv. Jag hade mycket mer självförtroende nu än vad jag nånsin hade haft innan. Och jag tror också att jag blev en mycket bättre person av det här. Jag kände i slutet av grundskolan att jag va omtyckt i min klass. Visst hade jag fortfarande brister. Ingen är ju perfekt. Men det kändes nu på allvar att folk tyckte om mig för den jag va.
Därför kändes det faktiskt väldigt jobbigt att skiljas från den klassen. Jag hade ju äntligen hittat trygghet och mitt sätt att vara på och det skrämde mig en aning att jag nu skulle träffa nya människor. Därför kände jag mig ganska återhållsam i början på gymnasiet. Jag var rädd att folk skulle få en dålig uppfattning av mig och att jag skulle få kämpa likadant igen för att vinna deras förtroende. Samtidigt såg jag det som en chans att från start visa vem jag verkligen är.
Nu har jag ju gått lite drygt halva min gymnasietid och som ni säkert har läst tidigare i min blogg så har jag aldrig varit lyckligare. Det känns på något sätt som att jag hittat min plats. Och mitt självförtroende är på topp. Jag vågar verkligen vara den jag är. Och vill folk inte acceptera det sättet så har jag ingen som helst lust att bli vän eller så med dom. För jag har insett att så länge man är den man är så räcker det ganska långt. Visst kanske man förlorar någon eller några "vänner" på vägen men samtidigt så känner man att ens riktiga vänner finns där för en.
Jag har idag otroligt mycket vänner. Det är faktiskt ganska otroligt. Och jag hoppas att alla ni som känner att ni är min vän tar till er av detta. Jag tycker ni alla är fantastiska och utan er så hade jag inte funnits. Ni betyder mer än vad ni tror och jag är djupt tacksam för att ni finns här för mig och jag hoppas att jag finns där för er.
Detta låter såklart som en liten askungesaga. Från början var jag bara en galning som ingen gillade och idag är jag perfekt. Med det vill jag bara säga att nej det är jag inte. Jag är långt ifrån perfekt och kommer aldrig att bli det heller. Jag har mina sidor som inte alltid är så positiva.
Men jag känner mig trygg i mitt liv och i allt jag gör. Och jag älskar verkligen mitt liv.
Sen vill jag också säga att ni som betyder allra mest för mig är min familj. Ni har verkligen alltid funnits där för mig och stöttat mig. Jag kanske inte alltid har visat min tacksamhet och det är jag ledsen för. Ni har alltid velat mitt bästa och visat kärlek. Jag har en underbar familj och jag älskar er alla väldigt mycket.
Nu har jag inte så mycket mer att tillägga. Det var faktiskt rätt skönt att skriva om det här. Det ger lite omväxling till allt det jag brukar skriva om. Jag har verkligen försökt skriva precis så som jag känner men jag kanske inte alltid är så bra på att visa mina känslor i skriven text.
Om ni orkade läsa ända hit så lämna gärna en kommentar efter er.
JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ, JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV!
Jesper Tebrand - PEACE!
Veckans Lista 07-02-04
Veckans Lista!
Veckans Happening: Bajen - AIK 3-2 sd
Veckans Bästa: 2 mål mot HIK, Skönt!
Veckans Sämsta:
Veckans Jobbigaste: Jag har sovit alldeles för lite Börjar nästan bli tungt det här!
Veckans Citat: "Den hade suttit på 11-manna!" Christian Patsouras 30/1-07
Veckans Film: Rocky IV
Veckans Låt: God Morgon - Uno & Irma
Veckans Bajen: Derbykross mot AIK!!! Mer behöver inte tilläggas
Veckans UNIKA Lista!
Veckans målgest: Henke Larsson mot Bajen 2006, Passar inte in den här veckan men fy fan vilken målgest alltså. Kan inte undvika att ta med den. Sätt er i soffan, Släng i Bajens års-dvd från 2006. Spola fram till omgång 15 och kolla efter straffmålet. MÄKTIGT!
Veckans måljubel: Bajenklacken efter 2-2-målet mot Gnaget i derbyt. Fan det är hockey grabbar. Chilla lite grann. Eller i och för sig. Det va ju derby. "VA SA NI?, GAY ARMY!"
Veckans besvikelse: Melodifestivalen. Seriöst lite bättre låtar kunde väl ändå fått vara med i år. Det där va ju verkligen kasst.
Veckans lost: Tobbe och jag i närheten av Fryshuset. Vi hittade en jävla massa saker som bland annat en rad byggnadsställningar och ett antal tvärbanestationer, men inte Fryshuset.
Veckans erbjudande: 3 munkar 15:-, Nya uppladdningen inför match. Självklart! Mer matchmunkar åt folket.
Veckans fegaste: Anders "Flemman" Flemström som inte vågar stå på sig och säga att han inte vill följa med till supportermässan. Istället stänger han av mobilen och låtsas at han sover. Illa
Veckans mest självklara: G-salen. Så jävla underbart. Och den här veckan fick jag en formtopp också. Sprutade in kassar.
Veckans mest omtyckta: Jenny Jönsson. Finare människa finns inte!
Veckans fynd: Ny Bajenhalsduk. Riktigt fin.
Veckans Tippning: …Gick åt helvete. Varför tappar Arsenal poäng?
Veckans Matchmat: Chilinötter och salta pinnar. Direkt tagna från Fan-TVs hörna.
Veckans Väsbyligan: Seger i måndags mot FC Fucking VP. helt underbart. Sen tyvärr torsk i kvartsfinalen i cupen i onsdags. Aldrig kul med derbytorskar men jag fick en ljuvlig revansch i ligan i fredags. Tobbe Kern!
Veckans McDonken: Hata Zelza!
Veckans mest omtalade: Henke Larsson. Vem annars?
Veckans sämsta film: Natt på Museet. Se den bara inte!
Veckans skola: 7 lektioner. Helt jävla underbart. Sen var jag dessutom bara på fem av dom men ändå.
Veckans hjälte: Crille P. Glider in och städar mitt rum. Helt plötsligt. Magiskt!
Veckans buse: Linus Pettersson. Gula kort ska man fan hålla sig borta från. Vi kör FairPlay.
Veckans målskytt: Där får det nog bli jag själv som förutom de ändlösa strutarna i G-salen stänkte in två baljor mot HIK. Var nära att bli matchhjälte där men nästan i alla fall
Veckans nickmål: "Paulinho" på fotbollsspelet vid supportermässan. Nickmål i bordsfotboll. Snacka om mäktigt!
Veckans ordspråk: "Människor är som pusselbitar - det finns alltid två som passar ihop"
Veckans uteblivna foto: "Här skulle vi ha haft en bild på Gnagets läktarshow i globen. Men det fanns ingen"
Veckans Bajare: Mikkel Jensen för sin intervju om vad han skulle göra under helgen. Så jävla underbar.
Veckans mest oväntade kommentar: "Han är ju mäktig" Annelie Tebrand 3/2-07
Veckans mest självklara ord: Se nedan!
PEACE!
Bland pulkarace och derbysegrar
Ni kanske undrar varför jag skriver inlägg nu helt plötsligt och som dessutom inte är kapitel 5 i Jerres Äventyr. Men jag har bestämt mig för att ändra lite i mina skrivrutiner. Jag kommer inte längre att enbart skriva om händelser jag är med om på söndagar. Utan skriva lite när jag känner att det hänt saker. Veckans Lista däremot uppdateras varje söndag och kommer från och med nu att vara fylligare och mer unik för varje vecka.
Anledningen till allt detta är dels för att vissa veckor, som den här, Så händer det en hel del i början på veckan som jag sen har svårt att komma ihåg ordentligt när jag ska skriva. Då blir det mest helgens händelser och jag vill få med så mycket som möjligt liksom. Dels så känns det jobbigt att jag "måste" skriva på söndagar och aldrig annars. Ibland är jag liksom sugen på att skriva lite och därför ska jag nu sluta med bestämda bloggtider. Ni får helt enkelt hålla utkik när det är dags för lite ny läsning. Jag hoppas att ni fortsätter med era underbara kommentarer för dom gillar jag.
Men varför skriver jag just idag. Jo för att det redan hänt en del intressanta saker den här veckan. Tempot jag fick upp under helgen har fortsatt hela veckan så jag känner att jag måste skriva av mig lite. Eftersom det hänt en hel del så kan detta inlägg bli lite som en dagbok á la Flemman men jag hoppas ni har överseende med det.
Söndagsnätter. Varför kan jag aldrig sova? Det är fan otroligt. Jag går och lägger mig tidigt så att jag hinner få sömn. Nej men jag kan ju inte sova då eftersom jag är pigg vid den tiden. Då ligger jag bara klarvaken och irriterar mig själv. Nej men då går jag och lägger mig senare då. När jag e trött. Då kanske jag är lite trött i skolan men det får man ta. Nej men då ligger jag där halvt vaken, halvt sovande och har dåligt samvete för att jag aldrig går och lägger mig normal tid och för att jag kommer va helt död nästa dag. Det här går inte. Jag måste lösa det på nåt sätt.
Den här gången kändes det extra jobbigt. Klockan hade tickat förbi fem och jag kände mig fortfarande pigg. Det gick verkligen inte att sova. Så jag bestämde mig för att skippa första lektionen. Jag hade aldrig klarat en hel dag efter max två timmars sömn. Fyra skulle i alla fall kännas okej. Efter det så lyckades jag faktiskt somna och ag fick de fyra timmarna med välbehövlig sömn. Jag gick sen upp och lade mig i badkaret en stund och traskade sedan ner till tåget. Det första jag får syn på är Elina som också går på min matte. Jag frågade henne varför hon skolkade men då fick jag höra att vi inte hade någon matte. Det var ju dagens mest upplyftande. Jag hade alltså skolkat från en lektion som var inställd utan min vetskap. Oj oj oj. Tänk om jag åkt till skolan efter de två timmarnas sömn bara för att få veta att jag skulle ha håltimme i två jävla timmar. Då hade jag antagligen blivit helt tokig.
Nu blev jag istället väldigt glad. Jag kunde dessutom säga till Tobbe att jag inte alls skolkar nu för tiden som han påstår så fort jag missar en lektion. Men bara sekunderna senare fick jag veta att Linus återigen tänkte dissa mig och inte dyka upp på företagsekonomin. Fast det var faktiskt ganska bra. Jag har insett det nu att det är nästan bättre för både Linus och jag om vi inte båda går på företagsekonomin samtidigt. Vi får båda mer gjort om vi går på varannan. Som den här gången så sysslade jag med bokföring och fick faktiskt en hel del gjort, vilket jag inte fått på mycket länge.
Jag åt faktiskt lunch i skolan också. Det var faktiskt väldigt länge sen. Dels för att mitt schema inte vill att jag ska äta där och dels för att det dykt upp bättre alternativ som typ kebab-lunch i centrum. Men den här gången fick jag i alla fall i mig några fiskpanetter eller va det nu heter. Det satt faktiskt bra.
Jag hade sen en ganska meningslös engelskalektion. Vissa hade bokredovisningar och vi andra skulle jobba vidare med klassiska författare eller nåt sånt. Men det blev mest att vi satt och chillade och snackade om annat. Det blir lätt så när man är för trött för att jobba. Jag åkte sen hem igen för att ta det lugnt en kort stund och byta om till finkläderna. Det var nämligen dags för Bajenmatch. Hockey stod på schemat på kvällen. Bajen mot AIK i Globen. Ett derby sitter aldrig fel och även fast det va Hockey var jag ruskigt taggad. Så jag satte mig på tåget mot Stockholm och var lite smått nervös. Jag lyssnade på Kenta på min iPod och blev nu ännu mer taggad. Fan jag borde inte känna så här inför en hockeymatch. Abstinensen från Allsvenskan är nästan för jobbig.
Ett gäng gnagare fick syn på mig och vill tydligen försöka psyka mig genom att sätta sig bredvid mig och spela AIK-sånger högt i sina mobiler och sen skryta för varandra hur dom slagit ner bajare på helgerna. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag höjde ljudet till tonerna av "Jag har väntat så länge på just den här dan" och satt där och njöt för mig själv åt tanken hur vi krossade packet från Solna båda gångerna i Allsvenskan. Man kan verkligen leva länge på en derbyseger.
I Sollentuna var det tänkt att Flemman skulle ansluta sig men jag visste inte om han skulle hinna eftersom hans buss var försenad. Så när tåget stannade så ringde jag upp honom och gick samtidigt ut halvt på perrongen så att jag var beredd att hoppa av om han inte skulle hinna. När jag sa åt honom i telefonen att snabbt säga om han skulle hinna så sa han snabbt nej. Jag hoppade du ut och dörrarna stängdes. Då säger han såklart att han bara skojade och att han befann sig på tåget. Jaha. Då stod man där själv på Sollentuna och kände sig smått lurad. Men det fanns inte så mycket att göra. Jag fick helt enkelt vänta på nästa tåg där i kylan och möta upp dom andra i stan.
Efter att ha skällt ut Flemman en stund så blev det tuben mot gullmars. Det är rätt skönt att Tunnelbanan finns asså. Speciellt om man ska på match. För ett tåg hinner ju knappt lämna stationen innan nästa rullar in. Man behöver liksom aldrig stressa och det är faktiskt fett skönt. Vi kom i alla fall ut till Globen rätt tidigt och dom förväntade köerna visade sig vara obefintliga. Vi köpte biljetter och gick sedan till Donken. Man kan ju inte skrika och hoppa på tom mage. Det blev en Bic Mac för min del. Känns som att det blivit min grej nu. Käkar nästan aldrig min specialare längre. Vi drog sedan in i golfbollen. Vi ville inte missa "överraskningen" som skulle ske tio minuter innan match. Vi kom in och det såg faktiskt ut att bli en rätt stor bajenklack. Härligt. Hade inte pallat med en liten klack som knappt hörs. Nej men det såg riktigt bra ut. Aik-arna var inte riktigt lika många men hördes i alla fall stundtals.
Klockan tickade mot matchstart och helt plötsligt hör man speakern ropa ut att "HÄR KOMMER HAMMARBY HOCKEY" och mitt i klacken började de grönvita krigarna att knalla nerför trappan och in på isen. En stor mängd konfetti kastades upp och i hela Globen ekade "DET ÄR VI SOM È HAMMARBY". Rätt mäktigt faktiskt. Det var i alla fall en rätt cool grej att låta spelarna göra entré från klacken. Som vanligt är Bajen först inom läktarkulturen. Sen drogs Kenta igång och det var länge sen jag sjöng med med sådan inlevelse. Jag fick verkligen utlopp för all den abstinens jag känt under vintern. Helt underbart att få stå så här bland alla Bajare igen.
Matchen var inge vidare. I alla fall inte till en början. Första perioden var direkt tråkig och i den andra så hade AIK det mesta av spelet. Det syntes att Hammarby krigade men det verkade som att dom inte riktigt räckte till. AIK ledde långt in i den tredje perioden med 2-1. Klacken kom nu igång ordentligt. Vi ville verkligen visa vårt stöd till laget och när AIK fick en utvisning i slutet så steg volymen ännu mer. Det var nu eller aldrig. Och jag tror spelarna kände det också för nu krigade dom verkligen för poäng. De tog också ut målvakten och började pressa ordentligt. Och med lite drygt en minut kvar så fick man utdelning. Jublet var öronbedövande. Trodde verkligen aldrig jag skulle få uppleva nåt sånt här på en Hockeymatch.
Gnagarna på andra sidan började lämna golfbollen redan innan förlängningen sattes igång. Men det kanske var lika bra för 27 sekunder in så avgjorde Hammarby. Helt jävla otroligt. Vilken vändning. Hammarbyspöket lever än. AIK kan inte slå Bajen någonstans känns det som. Och vad underbart det känns varenda gång man får sätta dessa kaxiga gnagarna på plats. Mina tankar gick direkt på dom som försökte psyka mig på tåget och med ett leende stämde jag sedan upp i sång med den övriga klacken. "PISSA, PISSA PÅ, PISSA PÅ AIK"
Och trots att jag alltid har varit en fotbollssupporter och inte alls följt hockeyn så mycket så kan jag inte låta bli att bli berörd av dessa hjältar. Vilket otroligt hjärta dom har för sin klubb. "TILLSAMMANS ÄR VI HAMMARBY".
Ja en fantastisk start på veckan. Tisdagen skulle också visa sig vara mycket trevlig. Crille hade lyckats se till så att han var helt ledig och eftersom jag bara hade en lektion så bestämde vi oss för att tillbringa dagen tillsammans. Det skulle visa sig bli en ganska rolig dag. För det första så hade jag sovmorgon och kunde sova till åtminstone elva. Det verkade Crille inte bry sig om utan dundrade in redan innan tio. Men det gjorde såklart ingenting. Visst fan var jag sliten men det får man fan ta. Vi startade sen tidigt med att ta en hel del bilder. Den ena sjukare än den andra. Det var lite trevligt så där på morgonkvisten.
Vi tog sedan (det som vanligt) försenade tåget till Sollentuna och satte oss sedan på 520 mot Holmboda. Där satt vi och garvade åt det mesta och vi började komma upp i ett rätt hyper-tempo. När vi kom fram till skolan så letade vi upp Tobbe och dom (Och jag skriver Tobbe så att han blir omnämnd). Vi stötte även ihop med lite boys så det var trevligt. Jag var sedan tvungen att gå på dagens enda lektion som såklart var Geografi. Så Tobbe och jag drog iväg åt ena hållet och Crille stack med Rikard åt det andra. Det visade sig senare att Crille inte fick vara med på hans lektion och istället hängde han utanför Luddes klassrum.
Geografin var förövrigt grymt tråkig denna dag. Det kanske va för att det inte riktigt kändes som en skoldag men det var riktigt segt. Vår otroligt roliga lärare babblade om immigration och emigration och försökte skämt om varför man flyttade från sitt land. Om det var pull eller push (eller möjligtvis bush-faktor). Jag satt istället och försökte förklara hur Runby såg ut och var dom olika lagen från Väsbyligan kommer ifrån.
Lektionen tog slut och jag letade upp Crille igen. Vi tog sedan en rush till Malla och bussen mot Häggvik. För en gång skull hade vi tur med förseningarna. Vi lyckades tajma tåget perfekt och hade sedan lite roligt på tåget hem där vi skrattade och var allmänt flummiga åt bland annat en gubbe som gjorde grimaser bakom någons huvud.
På väg upp för backen snackade jag lite med Jenny men eftersom både jag och Crille var helt hyper så blev det inte ett så givande samtal. Vi fortsatte sedan att vara helt uppe i varv ett bra tag här hemma. Vi spelade bland annat in en film där jag dampade loss lite med en Cykelpump. Vi gick sedan till mamma där vi låg på hallgolvet och sjöng. Och slutligen så blev det lite mat hos mormor. En riktigt sjukt rolig dag med betoning på sjukt. Det är jag och Crille i ett nötskal, mer kan man inte säga om den saken.
Jag börjar redan tröttna på att skriva som en dagbok men jag fortsätter på den inslagna vägen. I alla fall det här inlägget. Det får bli så helt enkelt.
Jag hade sovmorgon i onsdags också. Anledningen den här gången var att vi fick kompledigt för vårt besök på kommunalhuset. Det var ett tag sen vi var där så den här sovmorgonen kom som en positiv överraskning. Det betydde också att jag hade ynka två lektioner idag. Och inte nog med det så fick jag skjuts till skolan av min underbara mor. Men tyvärr så glömde jag mobilen hemma på vardagsrumsgolvet. Det var nästan lite jobbigt. Gillar inte att gå runt sådär utan mobil.
Det var också meningen att allas vår Usman skulle dyka upp idag efter att ha varit bort alltför länge. Men enligt Linus så hade han fastnat lite extra länge i Pakistan så man fick inte hälsa honom välkommen hem idag heller. Istället fick man gå till datasalen och sammanställa ett resultat från en undersökning vi skulle ha gjort. Det gick rätt fort så det vart lunch fort. Det är fortfarande sjukt att jag har så lite att göra i skolan. Jag går liksom andra året på gymnasiet och har sovmorgon nästan varje dag och har typ max tre lektioner på en dag. Det är fett skönt. Jag antar att jag kommer få det tufft i trean men just nu lever jag bara livet.
Engelskan var precis som i måndags mest som en transportsträcka och efteråt så skulle man tydligen lira lite fotboll. Men det började inte bra eftersom det tydligen skulle spelas Snickers Cup i B-hallen. Men vi satt då och kollade på skol-DM i volleyboll eller vad det nu va. Linus lyckades bli bjuden på Cola av någon helt okänd bara för att han inte kunde betala med kort. Varför är det just Linus som lyckas. Tungt!
När knattarna försvann så lirade vi fotboll ett tag. Det var väl rätt kul men det känns som försvarsspelet inte alls är något vidare när man spelar sådär, vilket jag kan skylla på mig själv. Min inställning till försvar är inte alltid den bästa och jag orkar inte löpa 60 meter på träning för att sno bollen av James. Han missar ändå till slut.
Flemman och jag drog sedan därifrån och tog bussen till station. Jag fick sedan ensam sätta mig på tåget till Väsby. Men det var i alla fall ett nytt tåg så man får se det som va positivt. När jag klev av i Väsby och började gå så kom Crille upp precis bredvid mig. Vi vart nog båda förvånade av att se varandra. Tydligen så hade Crille precis tänkt ringa mig men eftersom jag glömt mobilen hemma så var det ju mycket bättre att vi träffades. Vi gick sedan hem och tog det lugnt innan X11-matchen. Det var derbydags och kvartsfinal i cupen. Tyvärr blev det förlust för stolta FC Haans men jag hoppas att vi kan ta revansch i ligan på fredag.
Sen gick vi till mormor och åt pannkakor. Vi spelade på nytt in lite roliga filmer. Bland annat om hur jag flydde från huset där min mormors lägenhet finns. Det såg faktiskt rätt kul ut måste jag erkänna.
Sen var det dags att samla Boysen. Det var dags för Pulkarace i teknikbacken. Vi fick ihop ett litet gäng i alla fall och styrde vår kos mot Teknikbacken. Man häpnas fortfarande varje gång över att en vanlig enkel pulkabacke kan vara så lång.
Det blev sen ett par riktigt sköna timmar i backen där vi bland annat försökte åka som ett tåg och styra på ett gupp. Det gick väl inte alltför bra några gånger men till slut träffade vi rakt på och landade i en enda stor hög. Riktigt kul. Men den där backen tröttar ut en ganska fort så vi började knata hemåt igen.
Det blev slutet på min onsdag det. Och torsdagen blev helt händelselös. Så det finns ingen mening med att dra ut på detta ännu mer. Hoppas ni som vanligt får en trevlig läsning och glöm inte kommentaren efteråt så blir jag jätteglad.
PEACE!
Bland bowlingklot och tunnlade vikingar
Jag förstår fan inte hur veckorna kan gå så här fort. Jag tycker jag skriver här nästan varje dag men ändå så är det en vecka mellan varje gång. Det är nästan sjukt. Men jag bangar ju självklart inte. Dels så krymper tiden till 20/2 och dels så blir vintern en dag kortare. Härligt!
Veckans Lista!
Veckans Happening: Numbnutz - Black Snappers
Veckans Bästa: Comebacken med BS, Skönt!
Veckans Sämsta: ...är fortfarande att det ska vara 70 mil till Skåne
Veckans Jobbigaste: Engelskan tar kål på mig!
Veckans Citat: "Det va en rondell!" Victor Eriksson 27/1-07
Veckans Film: Prison Break - Säsong 2
Veckans Låt: Hjärter Dams Sista Sång - Lars Winnerbeck
Veckans Bajen: Derbyveckan stundar. Imorron är det dags att sätta golfbollen i gungning!
Ja vad har då hänt i mitt underbart roliga liv den här veckan. Och om ni undrar om jag snackat mer med Jenny så sluta undra. Det skulle va konstigt om jag inte hade gjort det. Jag vet inte om ni tycker det börjar bli tjatigt att jag skriver om min kärlek varje inlägg men jag ska försöka att undvika det idag. Men det är inte lätt. För Jenny har verkligen blivit en så stor del av mig och mitt liv. Det känns verkligen som att jag hittat drömtjejen. Jag kan verkligen inte se något negativt med henne. Absolut inte. Det är 22 dagar kvar nu och fast det är jobbigt så är det inte ett så stort problem. När man hittar en tjej som Jenny så kan man verkligen vänta för evigt. För ingen tjej kan vara bättre. Inte någonstans. Jenny du är verkligen allt.
Okej nu blev det att jag skrev om henne igen, precis som vanligt. Men så är det när man är kär. Man kan inte släppa henne ur tankarna. Det går bara inte. Så fort man lägger på luren eller loggar ut från MSN så börjar man sakna henne. Jag tycker om dig mer än mest Jenny och jag tänker aldrig någonsin förlora dig!
Men okej, Nu ska jag prata om lite andra saker, Lite roliga saker som faktiskt ändå hänt under den gångna veckan. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det känns som jag har vart väldigt mycket på gång de senaste sju dagarna och det är nästan så att jag glömt bort hälften bara därför. Så jag får väl börja med saker som hänt nu under helgen så kanske jag kan komma ihåg det andra efterhand. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Underbara Jossan kom till exempel upp hit till Sverige i fredags. Och jag hade turen att få träffa henne den här gången. I fredags så var det då tänkt att Crille skulle spela någon nattcup och då skulle jag hänga med för att hålla Jossan sällskap bland annat. Men sen så får Crille någon inflammation och får gå på tabletter och grejer. Så ingen cup för oss inte. Men Crille och Jossan kom fram till att han i alla fall inte va så sjuk att han inte kunde visa upp sina bowlingkunskaper. Så det fick bli en trevlig bowlingkväll i fredags. Jag hade innan gått ut och påstått att jag skulle stå som segrare när kvällen var över men det gick väl inte alls som förväntat. Crille glider in och spelar drömbowling. Helt plötsligt dessutom. Jossan satte ribban högt direkt med en strike och jag kom aldrig ifatt. Kostas var genomgående bra också så jag fick nöja mig med en hedrande sistaplats. Vi hade i alla fall en mycket trevlig kväll och det var roligt att få umgås lite med Josefine också eftersom det inte händer så ofta.
I lördags fick jag i alla fall en chans till revansch. Pulkarace stod på schemat och den här gången var jag riktigt taggad. Eller jag ska väl inte säga att jag va det till en början. Det har känts hela helgen som att jag går runt med 39 graders feber eller nåt men sen när jag kommer igång så känner jag absolut inga tendenser till varken feber eller nåt annat sjukligt. Men när jag vaknade i lördags så kände jag mig allt annat än pigg men Crille lyckades i alla fall få upp mig ur sängen. Sen så vart det en ordentligt värmande klädsel som åkte på. Och sen bar det av till teknikbacken. Eller först blev det en liten promenad genom snötäckta Runby. Jag insåg plötsligt (med lite hjälp av Jossan) att det ändå är rätt fint här i Runby. Jag tycker jag ofta hör folk klaga på att Runby är så dåligt men jag måste säga att jag trivs oerhört bra här. Det kanske inte finns så mycket att göra alla gånger men det är mysigt på nåt sätt. Det är lugnt och fint överallt och jag måste säga att Runby verkligen är nåt extra.
Men i alla fall. När vi till slut kom fram till backen märkte vi att vi inte skulle bli ensamma. En grupp på kanske 40 personer skulle självklart vara där på någon utflykt. En liten brasa var såklart tänd i skogsbrynet och allt från små barn till halvdragna finnar trängdes i backen. Men vi bangade inte för det. Vi åkte ett par härliga åk och det stora racet mellan mig och Crille slutade med en överlägsen seger till herr Tebrand. Helt underbart. Men sen så var vi tvungna att röra oss hemåt. De små turturduvorna visste inte riktigt att man skulle klä sig väldigt varmt när man ska åka pulka. Men återigen en trevlig dag i roligt sällskap.
Jag hann knappt hänga av mig alla blöta kläder innan det var dags att få tag i Ludde som tydligen hade efterlyst mig när jag var ute. Jag fick tag i hans MSN-ruta och det visade sig att Pizza på Ullis stod på schemat. Jag bangade såklart inte eftersom det faktiskt var ett tag sen jag knaprade i mig en pizza. Tjompis hängde på också så vi satt där denna lördagseftermiddag, med varsin pizza och snackade om lite roliga saker. Det blev väl i och för sig mest snack om xpertelvan. Det brukar bli så. Jag kan nästan inte förstå hur jag fortfarande kan vara så beroende av det spelet. Det har verkligen etsat sig fast i min hjärna och varje gång det är match så är jag lika inne i spelet som när Bajen lirar. Nästan i alla fall.
Lördagskvällen närmade sig och än så länge så såg det lite mörkt ut på G-salsfronten. Men jag och Tjompis tog tag i det där och samlade Boysen. Från början blev vi bara ynka fem personer men vi tänkte att det är bättre än ingenting och klart bättre än att bara sitta och löka hemma. Så jag, Victor och Tjompis vandrade genom den snöiga natten för att möta Ludde och Rikard vid G-salen. Victor var lite småsur eftersom jag och Tjompis blev lite försenade till vår samlingsplats. Så jag frågade vad han skulle göra om det visade sig vara några i hallen när vi kom dit. Vi kom överens om att vi skulle smuggla oss in i omklädningsrummet. Men vad skulle vi säga om dom skulle fråga hur vi kom in? Jag tyckte vi skulle låtsas att det va öppet av en ren slump men Victor tyckte en annan ursäkt lät bättre. Veckans kommentar var kläckt: "DET VA EN RONDELL.” Jag både tror och hoppas att alla som läser detta ser helt oförstående ut för det va precis vad jag och Tjompis va efter denna smått konstiga kommentar. Var i helvete fick han det ifrån. Jag tror inte någon kan svara på det. Det är Victor Eriksson. Mer behöver man inte säga om den saken.
Vi kom i alla fall fram till G-Salen och började byta om och ställa i ordning lite saker. Vi hittade ett skåp som till i alla fall min förvåning innehöll en stereo. Och det var ju ingen dålig stereo heller för den delen. Men nu behövde vi ha musik också. Så vi ringde Ludde som tydligen inte lämnat sitt hem än och han lyckades få med sig ett par sköna skivor. Vi fick sen tag i B-H och Darre också så nu var vi sju stycken. Det kändes bra. Och det var otroligt roligt att spela den här gången. Mycket tack vare Luddes underbara musik. Jag vet inte hur han lyckades hitta den men de va en sagolik blandning låtar med allt från Gyllene Tider till Metallica. MÄKTIGT!
Resultatmässigt gick det väl inte för bra. Jag lyckades väl inte vinna särskilt många matcher med det lag jag spelade men det spelade inte så stor roll. Det är skönt att få springa av sig lite. En annan grej jag har tänkt på är att det egentligen är väldigt förvånande att ingen någonsin blivit skadad i G-Salen. Det går ju inte lugnt till någonstans och det är inte sällan som någon brakar in i ribbstolarna eller åker på en rejäl kapning. Men på något sätt reser man sig alltid upp och kör vidare. Man blir stryktålig när man är där så det är väl positivt inför framtida sportsatsningar.
Jag har nu på allvar börjat kolla på Prison Break igen. Säsong två tankades nu i veckan och jag måste säga att det är en mäktig serie. Den är otroligt skön att kolla på. Det händer mycket saker. Den är spännande och det är fett sköna personligheter med. Jag har väl i och för sig inte hunnit med så många avsnitt under veckan. Jag måste nog säga att det är lite Jennys fel. Eller fel ska man väl inte säga eftersom jag mer än gärna snackar med henne. Men den ända gången jag på allvar kan kolla på Prison Break är på natten och då orkar jag inte mer än typ två avsnitt.
Ja vad har mer hänt under veckan. Jo just det. Jag har ju haft match också. Fan det höll jag nästan på att glömma. Det var ju dags för comeback i Black Snappers nu på söndagskvällen. Jag kände mig faktiskt riktigt spelsugen. Det var ju faktiskt ett bra tag sen jag verkligen lirade med Snappers. Jag var också noga med att gå i trapporna så att det inte uppstod några nya skador. Jag ville verkligen inte missa den här matchen. Roligt var det också att Crille hängde med som en liten supporter. Nu fick han verkligen se vad vi gick för.
Motståndet för dagen var Numbnutz. I höstas åkte vi på en rejäl förlust med hela 6-0. Idag syntes det direkt att dom skulle få jobba hårdare för att få med sig tre poäng. Tyvärr så lyckades dom ändå. 3-2 vart det till slut men jag känner att det va orättvist. Vi va det bättre laget stora delar av matchen och vi hade en del chanser att få hem några poäng. Linus gjorde i alla fall sitt jobb och stänkte in två kassar. Jag själv hade inte speciellt mycket flyt i avsluten. Men det kändes i övrigt som att jag gjorde en rätt bra insats. Jag kanske borde ha tagit lite mer ansvar i defensiven. Men annars så. Jag slet på bra och jag var riktigt spelsugen. Jag visade även prov på rätt bra teknik. Var det kom ifrån helt plötsligt har jag ingen aning om men det kändes bra. Jag lyckades med att tunnla deras gigantiska vikingaback så jag känner mig fett stolt.
På vägen hem från matchen så hade jag en väldigt trevlig pratstund med Crille. Vi pratade om rätt seriösa saker och det var faktiskt riktigt härligt att vi kunde prata om allt sånt. Känns som vi inte gjort det på samma sätt förut. Så det var skönt. Och vi förstår varandra. Det känns väldigt bra. Det är underbart att ha honom som sin vän. Hoppas att du förstår det Christian. Att man inte kan ha en bättre vän än dig!
Nu känns det som jag gått igenom en jävla massa saker jag gjort under veckan. Och ändå var det här bara helgen. Det är fan sjukt. Inte konstigt att jag känner mig så slutkörd just nu. Jag har ju verkligen inte haft en lugn stund under helgen. Jag har då inte heller nämnt att nu på kvällen efter matchen så vart det lite pulkaåkning i Teknikbacken med Victor och Tjompis. Det var också lite roligt. Men det skulle fan behövas en lift till den backen. Den är ju så lång. Det är otroligt påfrestande att behöva gå upp för den backen efter varje åk. Så vi orkade inte stanna så länge. Men ett par härliga åk blev det minsann och lite nya blåmärken får man ju räkna med.
Jag vet nästan inte om jag orkar skriva om vad som hände i veckan. Det känns som att detta inlägget tenderar i att bli ruskigt långt. Men om jag ska skriva om veckan som gått så kan jag ju inte utesluta någonting.
Så vad hände då under veckan. Skolan flyter väl på i sin vanliga takt. Jag är ju fortfarande inte där så mycket så jag har väl inget att klaga över. Det är väl i så fall engelskan som börjar bli rätt jobbig. Det är nästan för mycket vi ska göra och det är inte roligt att ha det över sig. Men det är litet problem och positiv som jag är så säger jag rätt och slätt: Det löser sig!
Det har spolats is på vår underbara plan under veckan så det blev lite bandy på onsdagskvällen. Det är ju en rätt klassisk grej att springa runt där på snorhal is i mörkret och försöka lokalisera en tennisboll. Men det är alltid lika roligt. Och får man till ett par sköna tacklingar så är kvällen alltid räddad. Så även den här gången. Det är lite roligt också att vi är snart 17-18 år allihopa och det vi sysslar med på fritiden är pulkarace och isbandy. Eller så hänger vi i G-salen och i värsta fall lökar vi med någon film. Men det känns verkligen skönt att vi kan va så spontana och att vi vågar vara lite barnsliga. För det är så kul med dessa grejer. Det är det bästa med Boysen. Att vi göra bara en massa sjuka grejer som vi egentligen inte "får" göra i vår ålder. Och vi har så kul. Helt underbart. MÄKTIGA BOYSEN!
Annars tror jag fan inte jag gjort något mer den här veckan. Inte mer än att jag tagit det lugnt hemma (och typ snackat med Jenny). Det har faktiskt vart en ordentligt rolig vecka. Fler sådana tack!
Nu är det också bokat och klart för min del till Göteborg och Korpiaden. Eftersom jag inte hade pengar till en början så frågade jag Flemman om han kunde lägga ut åt mig. Och han sa att det va helt lugnt och visst fixade han det också. Men problemet var att han var tvungen att använda sin mammas kort och hon var inte så villig att lägga ut pengar på någon hon inte kände. Men Flemman gav sig inte utan startade nästan krig med sin familj som till slut fick ge sig. Flemman du är ju bara för rolig. Du hade inte behövt bli ovän med hela din familj för min skull. Men tack så mycket. Känns som att jag kan lita på dig nu i alla fall.
Nej nu börjar det här inlägget bli för långt. Eller det kanske det inte är. Men det känns så i alla fall. Och mina ögonlock börjar kännas tyngre så det är väl på tiden att jag avslutar det här inlägget.
JAG ÄLSKAR MITT MENINGSLÖSA LIV!
PEACE
Bland visdomsord och framtidsplaner
Veckans Lista!
Veckans Happening: Pokerkvällen!
Veckans Bästa: Jenny Jönsson <3
Veckans Sämsta: Att världens mest underbara människa ska bo 70 mil bort
Veckans Jobbigaste: Börjar bli lite att göra i skolan. Aldrig roligt
Veckans Citat: "Fan vilka fula popcorn!" Fredrik Kurén 19/1-07
Veckans Film: Beck - Gamen
Veckans Låt: Livet Är En Fest - Magnus Uggla
Veckans Bajen: Försäsongsträningen har kommit igång. Los Angeles-resan väntar!
Jag vill ge dig allt i världen, men mitt liv vill jag dela med dig
Ja ännu en vecka har gått och nu börjar mina känslor för Jenny att växa sig onormalt starka. Okej normala har dom aldrig varit, Man ska inte kunna gilla någon så mycket när man inte träffats men nu börjar det nästan bli galet. Jag är kär. Det är jag verkligen. Jenny måste va den rätta. Jag kan inte förstå hur jag kan känna så här annars. Det går inte en sekund utan att jag tänker på henne. Hon är så otroligt underbar så det finns inte. Jag saknar henne mer än något annat och jag vill aldrig någonsin förlora henne. Jag vet att detta låter helt sjukt och det är sjukt. Men mina känslor ljuger inte. Jenny, du är den mest underbara människan som finns.
Jag säger inte att det blir lätt, jag säger bara att det är värt det
Det är otroligt jobbigt att känna så här starkt för någon som bor så långt bort men samtidigt spelar det ingen roll just nu. För kärleken har inga gränser. Är det inte det man brukar säga. Det är jobbigt att behöva sakna någon så mycket och att man inte kan träffas oftare men det finns saker som är värda att vänta på. Och du är det Jenny. För jag tycker om dig så otroligt mycket.
Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad
Det var i alla fall inte så tråkigt att åka en extra timmes tåg igår när jag och Martin skulle hem från skolan. Och ja vi hade skola igår. Det var Öppet Hus så vi fick pallra oss dit en lördag. Men vi är lediga imorron istället så jag bangar inte. Men i alla fall. När vi skulle hem från Sollentuna så rullade tåget mot centralen in och eftersom tågen mot Märsta var försenade eller till och med inställda så tänkte vi att vi skulle ta tåget en bit och "möta" tåget. Det var i alla fall skönare än att stå ute i kylan. Så vi åkte in mot vår huvudstad. Vid Ulriksdal märkte vi till vår fasa att Märstatåget stod inne på andra sidan. Dörrarna hade stängts så det var ingen idé att gå av. Vad ska man liksom göra i Ulriksdal i en kvart. När dörrarna på vårt tåg sen stängdes så slappnade vi av för att åka vidare mot centralen. Då såklart öppnas dörrarna på det andra tåget igen och vi rullade sakta därifrån samtidigt som vi såg "vårt" tåg stå där med öppna dörrar. Men vi deppade inte ihop för det utan hade det lite trevligt på vår lilla resa. När vi gick av vid Centralen så såg vi att nästa tåg mot Märsta skulle gå om två minuter så vi vart glada. Men problemet var att vi inte vilket spår det skulle gå ifrån. Det är ju massa ombyggnader och så vidare så vi irrade lite men kom fram till att vi va på fel perrong. Så vi sprang ner för rulltrapporna och när vi kom ner så gjorde vi en rätt sjuk grej. Till höger där nere var det bara att gå utan spärrar och dylikt. Men till höger om den vägen fanns en ensam spärr. Självklart gick jag igenom den. Allt för att få stressa lite mer. Skämt åsido. Jag såg inte förrän efteråt att jag kunde ha gått till höger. Martin sprang bara efter mig så även han tog den lite onödiga vägen genom spärren. Men men vi hann till vårt tåg så det va lugnt. Sen bara det hem men inte heller nu kunde dom bara köra på som bestämt. I Ulriksdal fick vi stå helt still i ungefär en kvart men till slut rullade tåget som det skulle och jag kom hem till Väsby en timme senare än väntat. Allt för att vi sprang på "fel" tåg.
Jag begär ingenting, men jag vill ha allt
Jag hade i alla fall inte bangat på att få pengarna som låg i potten när det var dags för en omgång poker i fredags. Det hade varit skönt att fylla på sin uttömda plånbok. Jag försökte att inte göra om mitt misstag från förra helgen och tog det rätt lugnt i början. Jag lyckades få till mig lite marker och sen började showen. Jag spelade ut hela mitt register och det gick riktigt bra. Kurre rök fort när jag svälte ut honom. Lite senare åkte också "Pokerkungen" Anton ut och jag var ensam kvar mot Thomaz. Tyvärr så förlorade jag en pot jag var säker på att jag skulle vinna och helt plötsligt så hade Thomaz tagit ledningen i antal marker. Jag förlorade mer och mer och till slut gick jag All In i ren frustration. Det var på håret att jag klarade det men tyvärr blev det en andraplats. Men men. Jag ska inte klaga. Det är ju bättre än att komma sist som jag gjorde förra helgen. Och vi hade en trevlig kväll. Vi spelade lite olika kortspel. Jag kan erkänna att jag inte är så bra på bluffpoker men vafan. Det va ju kul i alla fall. Det var också då som Kurre kläckte veckans kommentar när han inte riktigt gillade utseendet på popcornen.
Gör aldrig ingenting
Absolut inte. Här är det full fart nästan varje dag. Som igår när det blev ett kärt återseende med G-salen. Vi fick ihop ett gäng på hela nio personer. Men allt var inte en dans på rosor. När vi pulserat genom den decimeterhöga snön ända upp till skolan så insåg vi att vi inte hade någon boll. Så går det när man litar för mycket på varandra. Så vi satt där uppe ett bra tag utan boll innan vår hjälte Daryosh erbjöd sig att hämta en boll. Så efter ett tag kom spelet igång. Det var underbart skönt att få spela lite igen. Det var ju trots allt ett bra tag sen. Så jag kände mig ordentligt taggad och jag tror det märktes på min inställning då jag sprang som ett djur. Fan va kul det är att vi har G-salen. Det är helt underbart.
Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt
Det är så sant och just nu känns det faktiskt som att jag är glad över mycket. Asså allt känns så otroligt bra. Jag har ingenting att klaga på i mitt liv just nu. Allt känns perfekt. Hoppas det håller i sig ett tag till för så här glad har jag inte varit på mycket länge.
Den som lever får se
Jag har hur mycket som helst på gång och jag har ingen aning om hur jag ska ha tid, eller pengar, till allt jag vill göra. För det första så snackas det om Romme om någon vecka. Det är jag verkligen taggad på så vi får hoppas att jag kan skrapa ihop lite pengar. Sen på sportlovet måste jag ju åka ner till Skåne. Och sen så dyker det upp en massa annat som jag inte kan komma på just nu. Och så självklart måste jag ju spara en del till sommaren om jag ska ha råd med allt kul som väntar. Skåne, Göteborg med Boysen, Korpiaden med mera. Det är sjukt men jag bangar inte. Jag älskar när det händer saker så vi får hoppas att jag kan va med på det mesta. Men som sagt. Den som lever får se.
Ingen kan allt, men alla kan något
Med dom orden säger jag godnatt för den här gången och hoppas att ni kan få lite trevlig läsning. Glöm inte heller att kladda ner en liten kommentar efteråt också så blir jag glad. Ha en trevlig vecka!
PEACE!
Bland pokermarker och underbara människor
Ja nu är det väl som vanligt dags för "Veckans som gått" i mitt liv och skälet till varför den kommer så sent är att det hänt lite grejer under kvällen.
Veckans Lista!
Veckans Happening: Pokerkvällen!
Veckans Bästa: Jenny Jönsson
Veckans Sämsta: Jag är nästan ruinerad av olika anledningar
Veckans Jobbigaste: För lång väntan till veckan innan sportlovet!
Veckans Citat: "Det var en lördag, vi va runt 12 år" Christian Patsouras 13/1-07
Veckans Film: The Departed
Veckans Låt: Skäll Inte På Hugo - Björnes Magasin
Veckans Bajen: Inte ett piss har egentligen hänt!
Visst har det hänt en hel del den här veckan och jag kommer självklart skriva ner det snart, men det jag tänker börja prata om är en person som jag gillar så otroligt mycket. Hon heter Jenny som ni säkert vet om vid det här laget och bor i Skåne. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om henne för jag kan liksom inte förklara på ett bra sätt. Det är bara det att jag gillar henne så mycket att det gör ont och trots att jag aldrig träffat henne så saknar jag henne enormt. Jag vet inte hur hon gör det men hon lyckas alltid få mig att bli glad. Hon är bara så fantastisk och det enda jag vill är att få vara med henne.
Jag förstår om ni tycker jag är konstig som känner såhär för någon jag inte träffat och som jag för en vecka sen inte visste fanns och antagligen är jag konstig också. Men Jenny är bara så underbar och vad som än händer mellan oss så har jag hittat en vän för livet. Och om ynka 36 dagar så kommer hon till Stockholm. Jag längtar som fan. Jag vet inte vad som kommer hända mellan oss och så vidare men jag vill bara att hon ska veta at jag tycker om henne jättemycket och att hon är en unik tjej.
Okej nog snackat om det. Det har ju hänt lite grejer den här veckan också. Som nu ikväll var jag på bio med Tjompis och Anton. Jag hade suttit inne hela dagen så det var ganska skönt att komma ut lite. Fast vi kanske åkte in aningen för tidigt men den tiden avverkade vi i Kungshallen. Filmen vi såg var The Departed. Jag vet inte riktigt om jag kan säga så mycket om den än. Har inte hunnit smälta den än. Den var i alla fall bra även om den var sjukt lång. Träsmaken var påtaglig framåt slutet. Men vi hade i alla fall roligt. När vi pumpade "Skäll Inte På Hugo" på tåget hem och så vidare. Rolig kväll grabbar.
Detta var också veckan då jag skulle tjäna lite pengar på poker. Det var i alla fall det som var meningen när jag satte mig på tåget till Norrviken i fredags. Min kära vän Martin Stockeld bjöd in oss till hans hem för att lira lite poker och umgås en kväll. Insatsen låg på femtio kronor och jag tyckte det lät bra. Men när vi väl hade börjat spela så rasade allt. Jag satsade flera gånger fel och när jag försökte svälta ut Flemman hamnade jag själv i fällan och vips så satt jag där utan marker. Men jag har aldrig varit den som ger upp så lätt och kommer säkert aldrig göra det heller så jag köpte mig tillbaka in i spelet. Men det va inte min kväll den kvällen och det tog inte lång tid innan jag åkt ut igen. Där rök dom hundra kronorna. Men om man ser det som att jag brände en hundring på att få umgås med mina vänner så var det klart värt det. Vi hade det riktigt trevligt där även om jag inte riktigt gillar Flemman sätt att spela (och vinna) pokerturneringar.
I lördags så var det väl som vanligt meningen att det skulle va Boysens kväll men den här veckan så valde jag och Crille att avstå från dem. Inte för att vi inte ville va med dom utan för att vi kände att det fanns något bättre. Och det va att "umgås" med Jenny, Jossan och Barjmann via telefon och så vidare. Så där satt vi hemma hos mig med en telefon framför oss och snackade med dessa härliga tjejer. Vi kom in på en massa äventyr vi upplevt som barn och om tjejerna inte tycker vi är lite sjuka efter det där samtalet så vet jag inte vad vi är. Men det fick mig också att inse hur jävla mycket kul jag har haft med Crille under mina dar. Vi kanske har glidit ifrån varandra lite det senaste året men för mig är Crille alltid nummer ett. Han är som min bror och jag vet att jag alltid kan lita på honom.
Det var även det en trevlig kväll (Känns som jag haft en del trevliga kvällar denna vecka) och jättehärligt att få prata lie med tjejerna. Vi kollade även lite filmer och somnade sen gott.
Skolveckan har varit rätt lugn (Som den alltid är med mitt schema). Den flyter på som den ska och jag känner inte att det är jobbigt på något sätt just nu. Och så är det nästan med allt just nu. Jag bara älskar mitt liv för tillfället. Allt känns bara så enkelt. Jag vet inte riktigt varför men troligtvis för att jag känner mig omtyckt av folk. Jag vet att jag har vänner som bryr sig om mig och jag bryr mig om dom. Jag har tänkt otroligt mycket den här veckan. Jag har verkligen insett hur bra jag har det. Jag har dom mest underbara vänner man kan ha och allt känns bara så bra. Inget kan gå fel just nu. Det känns i alla fall som det.
Nej nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag har säkert gjort en del flera roliga grejer den här veckan men jag är för tankspridd för att komma på nåt mer. Tankarna är liksom åt ett annat håll och speciellt på en viss person som råkar befinna sig jättelångt ifrån mig, vilket känns jobbigt. Men men, jag måste försöka se allt positivt. Det finns ingen mening med att deppa. Det finns egentligen inget att deppa över.
Ni får ha en underbar vecka så kommer jag med flera inlägg snart. Ni alla (ni vet vilka ni är) ska veta att jag älskar er och är jätteglad att in finns. Puss på er och så vidare.
PEACE!