Jerre

PEACE!

Veckans Lista!

Veckans Happening: Förändringsrapporten i Väsbyligan
Veckans Bästa: Uppesittarkvällen
Veckans Sämsta: Lovet slutar
Veckans Jobbigaste: Alldeles för lite sömn, Man är konstant sliten
Veckans Citat: "Varför då?" - Christian Patsouras 7/1-07
Veckans Film: Bortspolad
Veckans Låt: Fairytale Gone Bad - Sunrise Avenue
Veckans Bajen: Försäsongen är på väg att börja!


Ja det har då gått ännu en vecka i rasande tempo och lovet är så gott som slut. Men den sista veckan har faktiskt varit riktigt händelserik. Det har väl i och för sig inte hänt någonting riktigt stort men jag har varit igång rätt mycket så det finns lite att snacka om. Nåt jag också kommer att göra. NU!

Kaoset kring nyårsafton gjorde att mitt sovschema vändes upp och ner helt och hållet och jag har sovit helt sjuka tider hela veckan. Kan bli problem när jag ska tillbaka till plugget imorgon men det får man fan ta.

Årets första dag ägnade jag mest åt att ta det lugnt och bara ha det bra. Jag var fortfarande för sliten för att orka göra någonting så det blev att jag satt inne och kollade på TV och så. Jag kollade klart på Prison Break också så nu vet jag inte vad jag ska ägna nätterna åt.

Tisdagsförmiddagen försvann helt när jag befann mig i drömmarnas värld och sov en underbar sömn. På kvällen däremot var det dags att smälla upp alla sina små pyrotekniska prylar. Jag, Anton, Thomaz och Victor tog därför en runda runt Runby och lät tändaren tala. Vi smällde säkert upp trehundra stubiner den kvällen. Det var riktigt roligt. Thomaz eldade upp en liten blomma med en bengalisk eld och vi smällde av en tårta inuti en gul sandlåda (Sandbox menar jag. Förlåt mig Anton). Viktor fick även krut i ögonen och trodde att han blivit blind men han överlevde det också. När vi sedan var på väg tillbaka hem gick vi förbi dagiset där en felriktad miniraket utvecklade sig till ett krig. Jag och Victor hade kanske hundra miniraketer var så vi stod på varsin sida av uteplatsen och kastade minirakter på varandra. De flög iväg lite överallt och man fick akta sig så att man inte blev träffad. Såklart var jag så överlägsen så att Victor behövde hjälp av Anton för att överhuvudtaget hinna få iväg någon raket innan det var dags att ducka eller så.

Jag gick sedan hem en stund men drog sen till Thomaz och kollade Jackass 2. Sen drog vi till Anton och lirade Buzz Sport. Tyvärr va Anton snäppet vassare och vann. Men jag gräver ju inte ner mig för en liten förlust. Jag drog istället hem och underhöll mig själv i några timmar. Sen vart det sängen. Skulle upp tidigt nästa morgon (Okej 12 är inte tidigt egentligen men för mig är det en mardröm).

Anledningen till att gå upp så tidigt var för att det nu hade blivit dags att göra av med sina presentkort man fått i julklapp. Så jag satte mig på tåget mot stan som jag gjort så otroligt många gånger. Jag mötte upp en liten förvirrad Flemman i Sollentuna och Sebbe och Tobbe i Helenelund. Vi åkte sen in till Centralen och började knalla bort mot Drottninggatan. Första stoppet tänkte jag skulle bli Stadium. Behövde nya fotbollsskor till korpensäsongen. Men vid första bästa Stadium fanns det inte en enda modell som kändes bra för mig. Jag kallar mig inte kräsen men lite bättre modeller än vad som fanns där kräver jag. Vi gick sen vidare och in i Derbyshopen. Vi kollade väl mest runt. Härlig affär det där. Sen hittade vi ett annat Stadium och här hittade jag ett para fina skor men såklart så finns inte min storlek. Det var bara att knalla vidare. Vid tredje försöket får jag äntligen tag i mina skor. Ett par Umbro blev det. Svarta med lite guld eller vad det nu är för färg. Snygga var dom och nu är jag redo för att utmana Usman på den interna skytteligatiteln.

Vi gick sen ner i Sergelgången och upp i Gallerian men fortsatte sen ner mot Stureplan och gick in på Sturegallerian eller var den nu heter. Där ligger ju Sveriges största MQ-butik och jag hade ju presentkort på just MQ så varför inte shoppa loss i den största butiken. Det tog sen ett bra tag innan jag hittat det jag vill och Tobbe började hänga med huvudet. Anders blev min personliga galge och skötte sitt jobb utmärkt. Det blev till slut två tröjor och jag var nöjd för dagen. Det började nu verkligen bli dags för mat så vi drog bort till Kungshallen. Jag valde en kycklingfilétallrik med pommes och vitlökssås och va ruskigt gott det va. Flemman var ju såklart tvungen att härma mig till punkt och pricka men det gjorde inte så mycket.

Efter maten så jag Anders en tröja men det tog ett tag innan han hittade någon passande. På JC fick han till slut tag i en riktigt fin tröja och vi kunde nu åkte hem, nöjda med vad vi åstadkommit. Vi snackade om att vi skulle till Tobbe och kolla på film lite senare men jag hade ju bestämt att jag skulle äta hos min mormor (Det va ju onsdag) så jag fick åka ända ut till Väsby, Äta(fast jag fortfarande kände mig mätt efter kycklingen) och sen sätta mig på tåget tillbaka till Sollentuna. När jag kom fram fick jag sedan ensam stå och vänta i kylan på bussen som vägrade komma. Tobbe gav mig hopp att Anders skulle åka med den bussen men när den äntligen kom så syntes inte Anders till. Så ytterligare en resa fick jag göra på egen hand och när jag klev av i Töjnans yttersta kretsar så får an se Anders glida ur en bil. Så typiskt men eftersom det va Anders tänkte jag inte bli sur. Vi gick sen till Tobbe och upp på hans vind som jag gillar mer för varje gång. Det är så mysigt på nåt sätt. Sebbe anlände också och vi satte på Torkel I Knipa. Det va ett tag sen jag såg den filmen men fyfan va bra den är. Så underbart klockren.

Sebbe visade sen Tobbe och mig något Torrentprogram men jag som aldrig gett såna sidor någon ärlig chans lyssnade väl mest på ena örat. Nej istället satte vi igång PS2 och lirade lite PES6. Det hann bara bli en match var men jag måste ha gjort årets mål. Willy Sagnol kommer in från högerkanten, Drar förbi två spelare och dunkar den stolpe in vid krysset. MÄKTIGT!

Sen var det dags att röra sig hemåt. Anders buss från Helenelund skulle inte gå förrän om en kvart så han väntade med mig på perrongen. När jag sen kommit på tåget så ringde han upp mig för att berätta om några klantiga människor som halkat på väg in i tåget. Det blev starten på en tävling. Vem skulle hinna hem först? Det mest logiska borde väl ändå va att Anders skulle kamma hem det här lätt. Han bor ju liksom i kretsarna. Jag måste ta mig långt ut på landet till Väsby liksom.

Men tävlingen vart fruktansvärd jämn och det skiljde sekunder till slut. Men jag stod som segrare och jublade för mig själv i vardagsrummet. Jag ägnade sedan resten av kvällen (natten) till att fixa lite med torrentsprogrammet men kom inte så långt.

Torsdagen blev en sjuhelvetes sovardag. Vaknade vid 17:30 utan att ha vaknat en enda gång under hela dan. Sjukt måste jag säga men jag antar att jag behövde det. Det tog väl ett tag innan jag vaknade till liv i kroppen också men sen vart det till att träffa Boysen.

Vi träffades vid Sibylla strax innan stängningsdags och jag skulle som vanligt ta en Tunnbrödrulle. Men självklart var moset slut så jag fick ta en Super Meal istället. Det var väl inte sämre det i och för sig så vi knallade tillbaka till Anton. Vi kollade på någon gammal svensk film om någon familj som ska ut på husvagnssemester. Helt otroligt va sjuka en del filmer är. Sen vart det en omgång Buzz och nu fick jag äntligen vinna. Jag slog även nytt poängrekord till Antons stora fasa. Klockan började bli mycket så jag gick hem igen för att kolla någon film jag tankat ner under kvällen men jag lyckades aldrig få ordning på skiten. Fick ju reda på saker och ting senare av Tobbe och några Internetguider hur jag skulle göra för att se filmerna men den natten blev det inget.

Dagarna man får sova ut är underbara men dom dagarna infinner sig inte jämt. I fredags gick jag upp ganska tidigt för att åka med pappa ut till Arlanda och hämta min kära syster som varit "Down Under" i tre veckor. Härligt för henne säkert men på vägen ner så försvann hennes väska vid någon av mellanlandningarna. Och hon fick inte tillbaka den på hela resan. Så hon fick köpa en ny väska och nya kläder och sånt där nere. Sen nu på Arlanda får hon reda på att hennes väska är kvar i Frankrike. Egentligen kan jag bara garva. Vadå maximal otur. Men den andra väskan kom med nästa plan på kvällen så det va lugnt.

Vi körde sedan in till stan och till globen där Ellis kunde handla lite underkläder (tills väskan kom hem igen, hon visste inte exakt när den skulle komma). Sen körde vi hem henne. Sen fortsatte vi in till Söder där vi skulle köpa Bajens års-dvd. Pappa som inte var tillräckligt uppmärksam hamnade ett tag i en bussfil och hade inte en chans att rätta till sitt misstag. När han sedan svängde in på Hornsgatan så stod snuten där och gav han en böteslapp på 1000 kronor. Kanske inte så roligt för min kära far men han får skylla sig lite själv när han är så klantig.

Vi fick i alla fall tag i den dvd vi skulle ha så vi styrde nu bilen mot Jakobsberg där mamma jobbar. Det gick väl inte så bra att hitta rätt väg till en början men sen så. Sen gick det undan. Väl i "Jakan" så blev det käk. Burger King stod på menyn och jag började nästan vänja mig med att käka ute.

Mamma slutade och vi åkte och handlade lite böcker för mitt presentkort. Sen åkte vi hem igen. Men jag var inte hemma alltför länge för sedan åkte jag in, som den vän jag är, till centralen för att möta Crille när han kom hem från Skåne. Han var sig lik och vi gick och handlade lite gott på Konsum. Där såg vi förövrigt en fett läskig snubbe som börja skrika om att alla invandrare skulle avrättas. Sjuka människor det finns egentligen. Jag och crille åkte sen hem och tittade på Bajen-dvd och sen gick han hem och jag var ensam igen. I alla fall för en stund. För sen så började jag snacka med Jenny och Boffe på msn. Vi hade typ videokonversation (förutom att jag inte hade någon cam och min mic låg typ under datorn. Men det var lite roligt faktiskt. Och nu när jag då fick den efterlängtade hjälpen med mina filmer så kunde jag luta mig tillbaka och kolla på Bortspolad. Vilken film! Hur kan en tecknad film vara så bra. Så klockren humor och så roliga kommentarer. Sen vart det sängen ett tag.

Men någon gång på förmiddagen blev jag väckt av Crille som såklart var pigg eftersom han vart upp sen länge. Han skulle komma över om en stund så det va ju kul. Sen helt plötsligt ringer Jenny mig. Jag vart helt chockad. Det är lite roligt det där. Jag pratade med henne på msn första gången för två dar sen och så ringer hon mig bara sådär. Men det va lite roligt att snacka med henne även om jag var halvt sovande.

Christian kom och vi gjorde väl lite allt möjligt. Kollade på TV och spelade PES. Käkade gjorde vi väl också någon gång däremellan men annars vare typ samma sak hela tiden. Vi hade bestämt oss för att sitta uppe till 05:00 för att se förändringsrapporten i Väsbyligan. Framåt kvällskvisten bjöd vi in Ludde, Thomaz och Victor så att vi kunde se en film. Det blev Texas Chainsaw Massacre: The Beginning. Aj Aj Aj. Så psykisk film. Ligga ruggig som den vanliga och man blir fan lite knäpp i huvudet av dom filmerna.

Det blev även en film till. American Pie 5 men den var väl ingen höjdare. Victor och Thomaz drog hem men Ludde stannade kvar med oss och väntade. Då ringer Jenny mig igen och jag står och fryser på balkongen medan jag pratar med henne. Men lika trevligt den här gången. Sen började jag prata med henne på msn istället samtidigt som vi visad Ludde alla fantastiska Bajen-mål under säsongen.

Sen blev det film igen. Talladega Nights stod på schemat men vi lyckade aldrig komma in i filmen. Crille satt och halvsov och jag var fortfarande distraherad av Jennys msn-ruta.

Sen blev klockan då äntligen fem och dags för förändringsrapporterna. Luddes var riktigt bra och jag var riktigt nöjd med min egen. Crilles var väl sådär men han fick i alla fall stå för veckans kommentar. Valentin Halme av alla spelare gick upp till en 6:a och när jag meddelade han så kom svaret blixtsnabbt: VARFÖR DÅ? Haha ja du det kan man undra.

Crille slocknade sen ordentligt men jag och Ludde satt på en rulle till. Nu fick det bli Bortspolad och den var lika rolig idag igen. Hur kan man komma på så sjuka grejer som att Elvispar fungerar som vattenscootrar för råttor. Sen helt plötsligt glider Pappa upp. Oj va klockan så mycket. Pappa gick och handlade frukost åt oss och efter ett fralla blev det ännu en film. Vi fortsatte på den inslagna vägen med tecknade filmer och såg Hajar som Hajar. Jag som sett den ett antal gånger klarade precis se klart den innan jag slocknade.

Jag sov sen i tre timmar. Vaknade lite omtumlad. Efter ett tag fick jag upp dom andra och vi gick och åt en pizza på Ullis. Va underbart god den pizzan va. Sen gick alla hem till var och en. Jag tog ett varmt bad och så. Ellis var hos mig så datorn va inte ledig på ett tag. Men jag kollade lite på Barcelona-matchen. Ellis drog och jag kunde äntligen få datorn igen. Såklart började jag snacka med Jenny igen. Jag har känt henne (eller snarare hennes röst och msn-ruta) i 2 dar men redan så tycker jag hon är så underbart härlig. Vi snackade sedan i telefon ett tag och avslutade allt på msn. Det vart ett långt avslut för övrigt då hon aldrig klarade av att logga ut. Till slut så blev det ändå så och vi fortsatte prata lite via Sms.

Det är förövrigt spikat att några tjejer från Skåne kommer hit på deras sportlov. Jenny, Jossan, Sandra och Sofie. Jossan lär väl bo hos Crille men dom andra ska tydligen bo hos mig. Det lär bli lite trångt, Speciellt på natten men det får man ta. Det är ju kul att ha dom här.

Men nu måste jag nog ta och sluta skriva. Skolan börjar ju imorron och lite sömn måste jag få i mig. Hoppas alla hade ett trevligt jullov. Det hade i alla fall jag!

PEACE!

2006 är nu slut och det är dags för den sista "veckan som gått" för det här året.

Veckans Lista!

Veckans Happening: Nyårsafton, Vad annars?
Veckans Bästa: Nyårskvällen med alla roliga människor
Veckans Sämsta: Den griniga busschauffören
Veckans Jobbigaste: Att jag varit halvt sjuk hela veckan. Är rätt sliten vid det här laget.
Veckans Citat: "Men det är en kaktus ditt jävla dumhuvud!" - Ludde Zetterman 31/12-06
Veckans Film: The Prestige
Veckans Låt: Samba de Janeiro - DJ Tora
Veckans Bajen: Storsatsningar i Bandy och Hockeyn. Tyst kring spelarrykten.

Ja det va nu en vecka sen julafton och vid det här laget har jag hunnit testa de flesta av mina julklappar. Det har blivit rätt mycket spelande med bland annat Pro Evolution 6. Så det har blivit många timmar framför dataskärmen den här veckan. Men lite har jag nog hunnit med att göra i alla fall.

Jag spelade till exempel lite hockey på Sollentunavallen. Det var skönt att testa grillerna igen. Kändes väl lite ovant i början men efter ett tag kom jag igång och då gick det undan. Men efter ett tag så började värka i fötterna så man orkade inte riktigt gå för fullt. Men en trevlig förmiddag på isen var det i alla fall.

Sen i fredags så var det dags för bio igen. Valet a film var enkelt. The Prestige verkade vara riktigt bra så den fick det bli. Problemet var att det enda stället där vi kunde få tag i platser var i Heron City. Men vi bangade ju inte ur för det. Vi satte oss på tåget in till stan och bytte sen till tunnelbanan mot Norsborg. I Liljeholmen skulle vi sen byta till buss men när vi hade gått av så visade det sig att bussarna slutade gå vid sju och vi var där kvart över eller nåt sånt. Det enda sättet vi nu skulle komma till Heron City var att hoppa på nästa tunnelbana och åka ut till Skärholmen och ta en buss därifrån, vilket vi såklart gjorde. På tunnelbanan så garvade vi åt en tjej som tydligen inte fattade att man ska prata i sitt headset och inte som om personen hon pratade med satt i andra delen av vagnen. Väl i Skärholmen så hade vi först lite problem att hitta bussarna men till slut så kom vi rätt och tog en buss till Kungens Kurva.

Vi hämtade ut våra biljetter och spanade in detta köpcentrum. Jag måste säga att stället är rätt ballt. Jag minns från när det va nybyggt att det va lite annorlunda och det va precis va det va. Det enda negativa var väl den irriterande fontänen i mitten som bara va allmänt ful. Nej istället tog vi de upplysta rulltrapporna upp några etager och käkade på Donken. Jag själv fick ett litet återfall och käkade min gamla klassiska meny med fyra hamburgare. Varför vet jag inte men gott var det, det kan jag lova. Sen åkte vi ner igen och handlade lite smått och gott på Willys. Sen bar det av uppåt igen till toppen av byggnaden där bion låg. 18 salonger e rätt grymt och ibland undrar jag faktiskt hur man får plats med så många salonger. Våran salong var förövrigt skön. Det var huvudstöd och stort benutrymme. Flera gånger bättre än till exempelvis Kista

Filmen vi såg var förövrigt rätt skön precis som väntat. Jag kanske va ensam om att tycka det bland Boysen men jag tyckte den va lite cool på nåt sätt. Oväntat slut och jag hörde någonstans att förklaringen i slutet som är lite övernaturligt egentligen är helt logiskt. Man ska gå ut från biografen och tro att man sett ren magi men egentligen har allt en helt normal förklaring. Så jag får väl se den igen någon gång och försöka lista ut hur det ska va egentligen.

Vi åkte sedan hem igen och ska jag va helt ärlig så kändes det inte som at det tog så lång tid. Det var rätt kul att åka till ett ställe där man inte är så ofta. Ett litet äventyr med andra ord. Trevligt!

Men veckans stora kväll var ju gårdagens nyårskväll. Jag som valde att stanna hemma från Skåne för att jag ville va med Boysen var först lite skeptisk. Alla skulle dricka och jag hade varken lust eller material till det. Jag tänkte ett tag va med Tobbe och dom istället men till slut så kunde jag inte dissa Boysen. Boysen är liksom nummer ett.

Jag drog till Thomaz vid halv tio eller nåt sådant och så satt vi där och snackade ett tag. Thomaz farsa var med i firandet och var ganska underhållande där ett tag. Thomaz tjej (före detta kanske, jag vet inte) och hennes kompis kom dit också och stod i fönstret och hetsade lite. En av tjejerna stack in handen genom fönstret och tog tag i en kaktus och gjorde såklart illa sig. Men hon verkade inte fatta vad som hade hänt utan stoppade in handen igen och undrade högljutt va det va hon höll i. Ludde var då snabb med kommentaren som då är veckans citat.

Sen efter ett tag var det dags att börja röra på sig. Vi skulle med någon buss till Grimsta så vi började knata ner mot station. Vid det här laget började berusningen infinna sig i gänget men det gjorde inget. Det är ju bara nyår en gång om året. Jag själv var väl den enda som var spik nykter och vid det laget så hade jag ingen tanke på att ändra mitt tillstånd.

I tunneln under järnvägen drog jag iväg en miniraket och det vart en jävla smäll. Det dånade rätt rejält men även lite smällar hör till nyår. Vi tog sedan bussen bort till Nordanvägen och knallade bort till Breddenskolan där vi hade hört att folk skulle vara. Men när vi kom dit var det helt öde. Efter ett tag fick vi då veta att folket var vid Bippen så det var bara att börja promenera igen. Tolvslaget närmade sig och fortfarande var vi långt ifrån både raketer och människor. Det såg ut som om kvällen skulle gå mot ett misslyckande men minuter före årsskiftet så hittade vi en stor klunga folk. Det blev starten på den riktiga kvällen. Jag vet inte hur många människor jag knappt känner som kom och kramade mig och det va en allmänt underbar stämning. Vissa hade även roligt med raketer genom att spränga brevlådor och skjuta av dom mitt i skogen. Jag själv valsade runt där och snackade med de flesta. Jag blev sen fruktansvärt törstig och det enda som fanns tillgängligt var ju då öl. Så trots att öl inte riktig är min grej så började ´jag halsa för fullt. Och eftersom jag inte är så van med alkohol och ölen dessutom var 7,2% så tog det inte många burkar innan det hade slagit till på mig också. Men som sagt. Nyår är det en gång om året och jag hade jävligt kul.

Men efter någon timme där borta så började det bli dags att dra vidare. Vi försökte väl till en början hitta någon fest men efter ett tag kändes det lönlöst. Vi började då snacka med några Runby-tjejer och så började vi dra hos hem mot Runby igen för att kanske röja runt lite där. Men bussen gick ju en bit därifrån så vi fick börja promenera igen. Men nu när man va lite på lyset så gick ju allt mycket lättare. Bussresan var riktigt rolig. Jag kommer ihåg att jag satt och garvade med Victor om allt möjligt. Anton och Thomaz gick av någonstans och drog vidare med några andra. Två stationer senare så var det tydligen för högljutt på bussen så vid Lindhemsvägen fick vi alla gå av. Tjejerna tog tydligen en taxi därifrån och dissade oss. Vi började knalla hem istället. Den här promenaden var väl kvällens roligaste. Jag bekände för Elias att jag var livrädd för honom för några år sen och jag snackade med Ludde om gud vet vad.

Vi mötte sen Pouian och Rickard på Centralvägen. Kul att träffa på dom också. Sen när vi va tillbaka i Runby så skulle Rickard va lite busig och smälla en Airshot i tidningsbox. Tyvärr så åkte polisen förbi precis då och åkte efter honom. Blev väl inte ett alltför roligt slut på hans kväll. Detta gjorde också att vi splittrades lite så när vi kommit upp för backen så gick jag hem till mig. Jag snackade ett tag med mamma och gick sen och la mig. Men än var inte natten slut. Vid sjutiden ringde Tobbe och frågade om han och Flemman fick komma till mig ett tag. Jag var till en början tveksam men när jag vart pigg efter samtalet så ändrade jag mig. Så dom kom alltså hit och vad gjorde vi. Jo vi promenerade. Fan mina ben mår inte alltför bra idag kan jag säga. Det blev mycket gående under natten.

Vi gick till Statoil och tillbaka medan vi gick igenom händelserna under kvällen och det visade sig att dom hade varit lite överallt. Efter två timmar åkte dom hem igen och jag drog hem för att sova igen.

Vid fyra vaknade jag igen då Thomaz ringde och sa att det skulle bli en liten återhämtningspizza på Ullis så där satt vi då i drygt en timme och pratade om allt som hänt under natten och det var en del sjuka berättelser som kom upp.

Ja min nyårskväll var allt annat än misslyckad och att få uppleva den med Boysen var det bästa. Jävlar vad kul man har med dom grabbarna. Fruktansvärt kul. Det blev liksom en perfekt avslutning på ett perfekt år och nu är jag taggad på vad det här året kan innehålla.

2007, Here I Come!

PEACE!

2006 närmar sig sitt slut med stormsteg och trots att kvällen återstår så tänker jag börja skriva min så kallade årskrönika. Jag ska försöka sammanfatta det här händelserika året på ett så roligt och trevligt sätt som möjligt.

Året började bra. Det nya året invigdes på Hagvägen. Jag minns hur jag och Crille fick ut till planen efter tolvslaget och använde upp det sista av våra pyrotekniska prylar. En gammal utsliten plånbok fick sätta livet till när vi eldade för fullt.  

Annars var jullovet förvånansvärt lugnt. Jag slappade mest hela tiden och ägnade istället nätterna åt att kolla på OC och käka toast. Jag hann med 52 avsnitt och säkert lika många toast på tio dagar.

Jag försökte hålla mig inomhus så mycket som möjligt under jullovets sista dagar. Kylan utomhus var inte nådig. Någon gång ibland trotsade man väl vädret och spelade lite bandy på planen. Måste förövrigt säga att bandy på is utan skridskor verkligen är underskattat.

Skolan började igen och det var först nu man insåg att man verkligen inte ska gå ut i tio minusgrader. Det var inte kul att gå nerför backen på morronen ner till tåget eller att vänta på bussarna som aldrig tycktes komma. Nej det var ingen rolig vinter. Lång var den också. Det kändes som om den aldrig tog slut. Men man ska väl inte klaga. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Man kan ju liksom alltid åka skridskor på Sollentunavallen vilket jag också gjorde ett par gånger. Trots numerärt underläge lyckades jag och Linus så när rubba GLJ-arna men förlorade till slut med uddamålet.

Februari kom och det var först nu det började hända grejer. Först ut var Royal League matchen mot Start. På grund av kylan lirades matchen på konstgräset i Södertälje. Såklart så åkta jag dit med mina vänner och skådade när Bajen krossade IK Start med 4-0. Trots den ständiga kylan så lämnade man arenan med värme i hela kroppen. Så fungerar jag. En Bajenseger gör mig alltid glad. Oavsett i vilket läge det händer.

Sen var det dags att testa skidlyckan igen. Skolan anordnade en skidresa till Romme och jag var inte sen med att anmäla mig dit. Jag hade en underbar dag i backarna utanför Borlänge. Förutom själva skidåkningen så minns jag flera roliga situationer. Såklart alla vurpor men även snöbollskastningen i full fart på skidor eller Linus och Minis annorlunda taktik att ta sig ner för en svart backe. Ja det var en rolig dag, det måste jag säga.

Sportlovet kom och det visade sig att jag hade klarat MVG i både spanska och engelska vilket naturligtvis gav självförtroendet en push. Jag ägnade mitt lov på två ställen. Hemma i soffan och i London. London var en mäktig upplevelse som gjorde ett starkt intryck på mig. Att bara knalla runt på gatorna runt Piccadilly var häftigt. London är en stad jag alltid velat se och jag har inte varit där för sista gången. Det lovar jag. Det var även under den här resan jag för första gången tillbringade en natt på en flygplats. Till en början var det lite kul men efter ett tag vart det lite drygt att lyssna på tjatiga meddelanden i högtalarna om att man inte ska lämna bagage stående utan uppsikt eller att det är förbjudet att röka.

Mars blev lite av en mellanmånad. Jag gjorde inte speciellt mycket. Okej någon bio blev det väl. Bland annat ett besök på Cosmonova där vi såg en film om Nilen. Den var rätt häftig måste jag säga. Det var även nu som Hammarby så när slog ut FC Köpenhamn i Royal League och med lite bättre straffskyttar så hade semifinalen varit ett faktum. Men inga stora händelser inträffade i mars månad. Istället blir mars ihågkommen som månaden då Väsbyligan såg sitt första ljus. Den tionde öppnade portarna till den klassiska ligan och den historiska första mästaren blev Ludde Zetterman med sitt Runby Warriors. Sen dess har ligan växt och genomgått förändringar och är idag en liga med mycket prestige.

I april tog det fart igen. Mycket tack vare att Allsvenskan började igen. Hammarby ställdes mot Helsingborg i premiären och med säsongskortet i plånboken åkte jag in till Medis för att gå i tåget längs Götgatan, över bron och bort mot legendariska Söderstadion. Väl framme ekade Just idag är jag stark och äntligen blev man av med abstinensen man burit på hela vintern. Hammarby vann dessutom med 4-2 bland annat efter två mål av Paulinho. En perfekt start på Allsvenskan.

Några dagar senare så blev det dags att gå på någon annan sport än fotboll. SM-finalen i Innebandy stundade och jag hade genom Innebandylaget fått biljett. AIK mötte Pixbo i Globen och jag var nog ganska ensam om att högljutt stödja Pixbo bland alla AIK-fans. Tyvärr hjälpte inte mitt stöd. AIK vann med 6-2 och bärgade guldet. Men jag har alltid tyckt att Innebandy är en tjejsport. Det är ju i Handboll man ska vara bäst och där vann ju självklart Bajen. Bajen var också nära guldet i Bandy men istället fick man sitt femte silver på sju år. Den gamla frasen ”Hammarby kan inte vinna” har gått från myt till sanning i Bandysverige.

Dags för lov igen. Den här gången var det påsklov. Det inleddes med ännu en fotbollsmatch. Det var årets första Råsundaderby. Jag minns att vi hade så bra platser den matchen. Längst ner på mellan med en perfekt sikt över planen och ändå nära hjärtat av klacken. Jag kommer ihåg hur vi skötte tifot genom att hålla flaggan med det numera klassiska uttrycket ”Bananas Are For Monkeys” och hur vi alla hoppade till den nya White Stripes-ramsan. Matchen i sig var väl ingen höjdare. Vi vart stora delar av matchen utspelade av Djurgården och trots spel med en man mer i 35 minuter så slutade det 0-0. Men jag va nöjd. Oavgjort borta mot svenska mästarna måste ändå ses som godkänt.

Annars var påsklovet ett riktigt biolov. Jag avverkade hela fyra filmer under lovet. Jag blev positiv överraskad av V for Vendetta, väntad besviken av Scary Movie 4, road av Ice Age 2 och glad över Inside Man. Eller glad kanske inte är rätt ordet men filmen var riktigt bra. Lätt en av årets bästa filmer.

Sista dagen innan skolan började igen fick jag för första gången träffa Josefine och Sandra. Sandra hade någon danstävling i Eriksdalshallen så Josefine följde med för att få träffa Crille igen. Jag hängde med till Eriksdal som moraliskt stöd och vi satt där en eftermiddag och hade det trevligt.

I slutet på april syndade jag. Jag åkte till Råsunda för att se AIK-Djurgården. Och om inte det vore nog så ställde jag mig i AIK-klacken. Men trots att det var underbart att se Djurgården bli så förnedrade så kände jag mig inte hemma. Jag älskar fotboll men det är bara när Bajen lirar som jag verkligen känner mig taggad. Jag vet inte vad Hammarby gör med mig men känslan innan en match på Söderstadion är oslagbar. De dagarna är man verkligen stark och då mår man verkligen bra. Det är också kärleken till Hammarby som gör att jag kan ställa mig mitt på norra stå bland gnagarna utan att skämmas. Jag är och kommer alltid att vara bajare och ingenting kan ändra på det. Fotboll är en del av mitt liv och Hammarby är min livsstil. Så är det bara.

Nej det riktiga derbyt spelades några dagar senare på Söderstadion. Det var då Bajen visade nykomlingarna från Solna vilket lag som regerar i Stockholm. I 90 minuter förnedrade vi allt vad AIK står för både på planen och på läktaren. En sanslöst härlig dag.

Det blev nu hög tid för mig att göra comeback på fotbollsplanen. Jag började träna med Bollstanäs men det tog inte lång tid för mig att inse att jag inte orkade satsa på fotboll en gång till. Så när jag fyllde sjutton år så var min fotbollskarriär i BSK över. Istället började jag lägga fokus på sommarlovet som inte var alltför långt borta. Jag fick en massa pengar när jag fyllde år och nu gällde det att hitta saker att göra av dem på. Det pratades om fotbollsresor till olika delar av landet och att kanske en resa till Grekland.

Men än va det nästan en månad kvar till sommarlovet och det fanns dagar att fylla med roligheter då också. En helg blev lite händelserik. Först var jag med mamma i stan en hel dag när vi strosade runt och shoppade lite och va inte på några museer. Vi åkte också en sightseeingbåt runt Stockholms öar. Det var en trevlig dag och kul att göra någonting med mamma också.

På söndagen var det dags för den årliga bortaresan till Gävle. Nicke och Mackan följde med och vi fick se Paulinho skjuta Bajen till serieledning under sommaruppehållet. I nästan två månader kunde man nu njuta av den allsvenska tabellen.

En onsdagseftermiddag tillbringade jag på skansen med Linus och Usman. Vi gick runt där och tittade på alla roliga djur. Bland annat en varg som joggade runt i sin hage. Han tog samma väg hela tiden och det såg rätt roligt ut efter några varv. Det va också lite roligt att studera Linus som bestämt skulle ta kort på alla djur eller att Usman var livrädd för björnarna.

Vi såg Da Vinci-koden på premiären. Trots att jag var sjuk så åkte jag med grabbarna in till Saga och såg filmen som faktiskt var riktigt bra. Jag tror alla tyckte det även om Tobbe såg lite sömning ut fram mot slutet.

Precis innan sommarlovet skulle börja så drog vi med klassen ut och bushen. Någonstans utanför Åkersberga började vi knalla in i skogen. Vi skulle gå cirka en mil med packning och samtidigt orientera fyra-fem kontroller. Det va riktigt jobbigt faktiskt men samtidigt riktigt roligt. Det roligaste av allt var väl att Linus hade någon sorts dödslängtan så att man knappt fick prata med honom. Vi kom i alla fram till någon form av tältplats och vi slog läger för natten. Sen så hade vi en trevlig kväll. Vi badade, hade kottkrig eller satt och myste kring lägerelden. Morgonen efter blev det väckning tidigt. Vi skulle den här gången paddla tillbaka stället vi började på. Men när vi skulle gå till kanoterna så gick vi lite vilse och fick korsa en bäck och flera stora åkrar. Bara det var ett litet äventyr. Paddlingen gick väl förövrigt sådär. Det tog ett tag innan vi fick kontroll ordentligt så vi slapp åka sick sack. Vi klarade oss från att välta kanoten i alla fall. Det va inte alla som klarade det ska jag säga. Vi nådde slutmålet efter kanske tre timmars paddling och begav oss hemåt med roslagsbanan. Sammanfattat var det en perfekt avslutning på skolåret och även om det var jobbigt emellanåt så är det allt roligt man kommer att minnas.

På avslutningen var jag med Tobbe och Linus och vi drog runt i Sollentuna. Vi testade bland annat hinderbanan vid Sofielundsskolan och käkade på Flasses. Vi bestämde oss sen för att åka till Rosersberg av någon konstig anledning. Linus kände inte för att följa med så jag tog hans keps som gisslan så att han inte skulle gå av i Rotebro. Han gick av i alla fall så kepsen behöll jag resten av sommarlovet.

Nästa dag slutade alla i Runby så jag åkte först upp och kollade skolavslutningen där Crille stämde upp i sång och sjöng Nationalsången med resten av Boysen som kör. Sen blev den en avslutningslunch på Ullis innan det var dags att bänka sig hos Erwin för premiären i Fotbolls-VM. Tyskland vann med 4-2 mot Costa Rica och efter matchen drog vi ut på en runda runt Väsby. Vi satt på Express ett tag och snackade lite och drog sedan med buss bort till Bollstanäs. På bussen så skrålade vi massa sånger för full hals och Ludde underhöll oss genom att ge alla cyklister och bilister massa roliga namn.

Bollstanäs var ingen höjdare. Bara en massa civilpoliser så vi drog tillbaka till station. Sen stog vi där ett tag innan kvällen avslutades vid Runby Torg via en tur förbi skolan. En lyckad avslutning och jag fick ju uppleva två.

Första delen av lovet var rätt hetsig. Jag satt inte inne mycket utan var ute mycket och då såklart med Boysen. Varje gång Sverige spelade så var det samling hos Crille. Annars spelade vi fotboll uppe vid skolan eller badade vid Kairo.

En kväll bestämde vi oss för att grilla vid Tegeludden. Så där satt vi en hel kväll och garvade åt det mesta och gjorde en brasa. En riktigt rolig kväll. Ibland kanske man saknar att det inte är några tjejer med i vårt gäng men för det mesta är det skönt. Det är så skön stämning bland Boysen och man har sällan tråkigt. Roligt va också att Ludde drog iväg in i skogen i några timmar och satt där och filosoferade om gud vet vad. Sen blev vi tvungna att gå hela vägen hem eftersom bussarna slutat gå för länge sen. Jag och Ludde gick och analyserade allt på xpertelvan och gick igenom varenda spelare vi någonsin hade coachat.

Jag valde att hoppa över sovandet den natten. På morgonen skulle jag nämligen bege mig till Arlanda med mamma för att åka till Grekland. Trött men förväntansfull var jag när jag gick ombord planet. Väl i Grekland njöt jag i två veckor över allt som fanns där. Värmen, poolen, VM i baren på kvällarna, maten på Piramis och bara slappandet i solstolen varje dag. En underbart skön semester där man verkligen vilade upp sig på bästa sätt. En sån resa är svår att helt och hållet uppskatta direkt när man kommit tillbaka hem. Varför slösade jag två veckor i en solstol istället för att göra nåt men nu när man fått lite distans på det så är jag verkligen nöjd med de två veckorna på Kreta. Man behöver inte göra saker hela tiden för att få ut nånting av en semester. Ibland är det skönt att bara slappa och detta var den resan.

När jag kom tillbaka till Sverige var jag hemma i ungefär en vecka innan det var dags att packa väskan igen men innan det hann jag med årets kanske knasigaste resa. Jag, Crille, Viktor och Jocke träffades utanför mig och sen cyklade vi till Globen. Nej jag skojar inte. Varifrån vi fick idén vet jag inte men det var ett roligt äventyr. Någonstans efter Helenelund hamnade vi vilse och kom in i någon stor skog men vi hittade ut. Fast vi cyklade kanske tre mil den dagen så var det aldrig jobbigt. Vi tog det lugnt och hetsade inte. Det fick ta den tid det tog. Och vi hade kul. Det var coolt när vi väl var inne i stan och vi cyklade runt ett tag och trampade sen bort till Globen och käkade på Donken. Sen tog vi tåget tillbaka till Väsby. Ibland måste man göra saker som känns konstiga. Det är på det sättet man upplever nya roliga saker och det va precis vad vi gjorde. Jag hoppas det blir en ny cykeltur i sommar. Så om ni vill cykla till globen eller någon annanstans i Stockholm så säg till för då hänger jag med.

Nu var det dags att åka ut till Arlanda igen. Jag och crille skulle till Skåne för att bo hos Jossan. Vi tillbringade fem dagar ner i södra Sverige och det var helt underbart. När man kommer utanför Stockholm så märker man att det inte bara finns fjortisar överallt. Det finns även underbara människor som man lätt kan bli vän med utan att behöva vara på ett visst sätt. Så mina dagar i Helsingborg och Påarp fick mig verkligen att inse vad vänner egentligen är. Jag säger inte att jag inte har några vänner här upp i Väsby. Såklart att det finns underbara människor här också men det kändes så otroligt bra när man umgicks med folket där nere. Fast man knappt kände någon så kände man sig som en i gänget direkt och det är nåt som aldrig skulle hända i Stockholm.

Sen följde några veckor med lite blandade aktiviteter. Lite filmkväller med Boysen, G-salen, Bio, Fotboll och så vidare. Vi gjorde även en utflykt till Vilda Vanadis där vi bland annat retade upp badvakten av olika anledningar. Jag spelade även Nattfotboll på Hipen med Tobbe och Martin efter att ha cyklat hela vägen från Väsby. Också en liten upplevelse att spela fotboll i soluppgången

Sandra, Jenny och Jossan kom hit från Skåne och vi hade ett par mysiga dagar med bland annat besök på Grönan och lite filmkvällar. Sen var det dags att bege sig till skolan igen. Jag tror aldrig jag varit så aktiv under ett sommarlov. Jag kände verkligen att jag fick ut allt jag ville av lovet så det var inte alltför jobbigt att börja skolan igen.

Det omtalade skandalderbyt ägde rum i slutet av augusti. Jag orkar inte kommentera någonting om det här och nu. Har pratat för mycket om det men eftersom händelsen va en del av året måste det finnas med i denna text. Nej det är roligare att snacka om nästa Bajen-derby där vi återigen krossade Gnaget. Den här gången på deras hemmaplan. Gnagarna trodde att SM-guldet var bärgat och firade med Guld-tifo. Gnagarna var även tre gånger så många som Bajarna men blev överröstade i 90 minuter. På planen spelade Hammarby sin bästa fotboll på mycket länge och Kung Eguren sänkte AIK med sina två mål. Det var nog ett av mina största ögonblick som Bajensupporter. Bajen var så uträknade och så går vi in och gör en så fantastisk insats, både på planen och på läktaren. Mitt hjärta dunkade av stolthet och det var underbart att gå till skolan kommande dagar.

Hösten kom och det var återigen dags att försöka satsa lite på Fotbollen. Den här gången på en lite lugnare nivå. Tillsammans med några från Rubban och några till så grundade vi korplaget Black Snappers och vi debuterade mot Övfre Töjnan den 22:a oktober. Tyvärr blev det förlust men jag själv stog för det första målet i Black Snappers historia. Det är något jag fortfarande skryter om. Har inte så mycket annat att skryta över nämligen eftersom jag missat hela fyra matcher av olika anledningar.

I slutet på oktober fick jag även uppleva nånting nytt som grönvit supporter. Hammarby spelade Champions League i handboll mot Barcelona och Globen blev för en dag en grönvit borg. En riktigt mäktig stämning. Barcelona vann men matchen var jämn och Hammarby visade att man är ett av Europas bästa handbollslag.

Den allsvenska säsongen började närma sitt slut och Hammarby lyfte sig ur sin långa svacka och slutade till slut på tredje plats. Fullt godkänt känner jag trots att vi fick se oss besegrade av AIK som chockartat slutade tvåa.

Sista delen av året har jag inte gjort så mycket. Det var även nu jag på allvar började skriva i bloggen så det finns inte så mycket att säga som jag inte redan sagt. Bajens äventyr i Royal League var ingen höjdare. Efter fem matcher har man fortfarande inte vunnit någon match och lär ju inte göra det mot FC Köpenhamn borta i februari heller.

Om jag ska sammanfatta året kort så har det varit ett underbart år. Om 2007 bara blir hälften så händelserikt kommer jag se det som ett lyckat år. Jag ser fram emot mycket inför året och hoppas att jag får uppleva massa nya saker. Nu ska jag ut och smälla upp lite prylar. Ha en underbar nyårskväll så kanske vi syns. Jag återkommer med nya inlägg om vad som händer i mitt liv.

PEACE!  

Jag hoppas att ni läste om mitt läskiga äventyr på Vångavallen som jag skrev för några dar sen. Nu har säkert också märkt att jag börjat skriva inlägg varje söndag istället för utspritt och så. Men jag känner ibland att jag vill skriva mitt i veckorna och när jag tänkte efter så kan jag använda dom tillfällen till att skriva om saker jag minns och som jag vill dela med mig av. Så här kommer alltså del två i Jerres Äventyr.
Den här gången tänker jag skriva om nåt som hände nyligen. Till och med för några ynka timmar sen. Man kanske inte ska kalla det äventyr men en rolig dag med en rolig rundvandring måste ju bara få plats i denna underbara blogg. Läs och njut!

Som ni alla vet så ägnas lördagarna åt att följa stryktipset på TV. Ryktet om att jag har Canal+ hade spridit sig så Anders, Tobbe och Sebbe gästade kungliga Runby såhär dan före dopparedan. Val av match var enkel. Arsenal - Blackburn var det enda alternativet för alla som faktiskt förstår vad fotboll handlar om. Så fyra förväntansfulla vänner satte sig ner för att avnjuta en trevlig fotbollsmatch men man fick mer än så.

Allt började med att Blackburn får en straff. Så här i efterhand så kan man väl inte klaga på domslutet. Det va en rätt solklar straff. Och lika solklart var målet från elva meter av Shabani Nonda. Jaha tänkte vi nog alla. Ska de bli ytterligare en match där Arsenal pressar i 85 minuter och lyckas få in en kvittering runt den 60:e minuten men inget mer. Svaret på det kom bara nio minuter senare då Gilberto Silva snyggt nickar in en hörna. 1-1. Man såg också att det här var Arsenals dag och tio minuter senare hade man gjort både 2-1 och 3-1. Hleb tvåfotade sig förbi en back och rullade in tvåan och Adebayor satte en straff stensäkert i det högra hörnet. Det var också halvtidsresultatet. I den andra avtog tempot även om Arsenal fortsatte att ha bollen. Blackburn stack emellan och efter lite slarv i hemmaförsvaret så kunde Nonda göra sitt andra mål för kvällen. Men återigen fick man se att det var Arsenals dag för när man ökade tempot hängde inte Blackburn med. Van Persie gjort två riktigt snygga mål innan Flamini kunde sätta spiken i kistan till 6-2. Snacka om underbar match.

Tipset i övrigt gick käpprätt åt helvete. Åtta rätt är inte godkänt. Så är det bara. Men men, inga sura miner här inte. Nej vi satte istället igång en film. Sällskapsresan 2 fick det bli. Ibland undrar jag varför de är så bra de där filmerna. Asså dom är ju gjorda innan jag föddes för fan. Men ändå garvar jag varje gång. Så otroligt sköna filmer.

Efter filmen så vart det rätt tröttsamt att bara glo på TV så vi bestämde oss för att ta en liten promenad. Och det är egentligen här "det stora äventyret" börjar. Boysen bangade på G-salen idag också så då tänkte jag att jag kunde dra dit dessa herrar istället. Så vi begav oss ut i den mörka natten och styrde kosan mot nedre Runby Hills. Jag själv guidade gänget med glädje och man fick veta vilken väg jag tagit varje dag till skolan i Runby. Jag vet inte om dom tyckte det va så intressant men det var i alla fall kul att berätta. Vi närmade oss skolan och såklart så skulle vi gå genom ”mörkan”. Trots att Anders var livrädd så tog sig alla igenom utan större problem. Men när vi äntligen nådde dörren in till G-salen så var den låst. Ja jag vet att jag har nyckel men överlåset var låst och den nyckeln har bara Väsbyhem. Jaha tänkte vi alla igen. Vad händer nu då? Såklart kom jag då på den storslagna idén att visa dessa grabbar fina delar av Sverige genom att visa dom runt på kända platser i Runby. Så vi började gå uppåt mot Runby Hills norra delar och nådde efter ett tag Vattentornet. Denna välkända symbol för såväl Runby Hills som för hela Runby. Sebbe lyckades efter flera försök att träffa tratten med en liten sten och hans dag var gjord. Anders hade inte samma flyt och nådde knappt halvvägs. Men efter ett tag så bestämde vi oss för att fortsätta. Grabbarna ville se Runbys slott men jag förklarade att de närmaste man kommer ett slott i Runby är Lövsta Gård och grusvägen dit är inte alltför roligt så här års. Så istället vandrade vi upp mot Bromsbodavägen där jag en gång i livet varit bosatt. Jag visade flera minnesvärda platser som "Stupet", "Stentrollet" och "Torget" och berättade sen ivrigt historierna bakom. Det var inte utan nostalgikänslor i kroppen som jag mindes alla stunder jag tillbringat i den lilla dungen på gården eller i skogen bakom. Nej det var en härlig känsla så här i juletider. När vi gått ett varv så bad jag dom välja mellan den stora vägen tillbaka till skolan eller den läskiga mörka vägen nerför Teknikbacken. Till min stora glädje blev det den mörka vägen. Anders mobil kom väl till användning när vi tände en lampa på den som gjorde att vi såg var vi gick. Färden ner var lugn och sansad och jag insåg faktiskt att den här backen verkligen var en häftig pulkabacke. Har det alltid varit en glipa här eller har man huggit ner skog för att göra en pulkabacke eller nåt sånt. Aja att ta reda på det får jag göra någon annan gång.

Vi fortsatte på stigen över åkern och vi gled in på ett samtal om typ Sagan om Ringen. Som jag tidigare alltid tänkt så skulle denna åker vara platsen för det stora slaget om Runby. Det är faktiskt lite roligt det där att man går och tänker sig hur en typ av film skulle ha sett ut om den spelats in i Runby.

Vi började närma oss de allra nedersta delarna av Runby men istället för att vika in mot alla hus så fortsatte vi över åkern, över den lilla bron över Väsbyån och bort mot Barockparken. Vi gick igenom tunneln under järnvägen och började gå mot Stora Wäsby. Tyvärr kunde man inte bara gå utan att se sig för. Här vimlar det nämligen högar av hästskit så vi gick så snabbt vi kunde samtidigt som vi aktade oss för högarna. Det gick väl sådär. Jag får nog själv ta och erkänna att jag råka trampa i en liten trevlig brun hög.

Men även den vägen tog slut och vi stod igen på asfalterad väg. Vi styrde nu stegen tillbaka mot Runby. Den här gången över järnvägen. Uppe på bron så tog jag fram min innebandyklubba och en boll. Ja jag hade släpat på den hela vägen. Det va faktiskt inte så jobbigt. Tänkte knappt på det. I alla fall. Jag skulle ju såklart visa att jag kunde det här med innebandy så jag började skjuta mot räcket på bron. Till en början gick det bra när jag sköt mot nedersta delen men när jag försökte på en list lite högre upp gick det åt skogen. Bollen seglade ner i ett buskage under oss men än var inte bollen förlorad. Anders och jag satte fart nerför kullen trots att alla små lösa stenar gjorde en nervös. Väl nere så insåg vi att bollen hade fastnat i taggbuskar. Men vi gav inte upp. Med hjälp av klubban (från och med nu blir det alltid klubba när jag går ut eftersom den alltid kommer till användning) så fick jag fram bollen och så sprang vi upp igen. Om ni tror att jag skulle bli mer försiktig efter det där så känner ni inte mig. Och efter ett tag så tabbade jag mig igen men den här gången så blev konsekvenserna värre. Bollen hamnade mitt emellan två järnvägsspår och vi hade varken ork eller mod för att hämta den. Så istället så började vi avrunda vår vandring och gick långsamt mot stationen så att grabbarna kunde åka hem.

Men med bara hundra meter kvar så hittade vi en ingång genom planket som avgränsade tågspåren med bilvägen. Såklart så smet vi in och Anders demonstrerade hur han som full lätt skulle kunna somna med huvudet på rälsen. Anders var förövrigt väldigt angelägen om att hitta det bästa sättet att ta självmord denna kväll. Jag ska inte säga att jag vet varför men samtidigt vet vi ju att Anders är lite speciell. Sen så tänkte vi vara lite busiga så vi genade in på station genom att mellan spåren springa upp på perrongen. Så här i efterhand va det ganska smart för annars hade nog inte grabbarna hunnit med sitt tåg. Jag själv vände hemåt där ett ensamt litet paket låg och väntade på mig. Ett paket winegum blev årets första julklapp och det är underbart att min underbara far vet vad jag vill ha.

Så där såg alltså min dan före dopparedan ut år 2006. Hoppas ni gillade mitt lilla äventyr. Fler kommer. Det lovar jag er. Nu ska jag nog sätta på en film. Winegumen är slut sen länge men julafton har bara börjat.

God Jul och PEACE!

Ja vad har jag då att fylla detta inlägg med. Kan väl börja med att säga att skolveckan såg ut att bli jävligt jobbig när jag vaknade i måndags. Jag var ju rätt sliten också efter kanske tre timmars sömn. Men så här i efterhand så var det en ganska lugn vecka. Okej jag hade tre prov men det kändes ändå inte så jobbigt som det borde känts. Och jag avgudar mitt eget schema just nu. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men med sånt schema skulle jag lätt kunna dela upp gymnasiet på fyra år. För egentligen är det ju rätt kul i skolan. Man har sina kompisar där och så vidare. Det är ju bara det att det är så jobbigt när man har mycket att göra och man ska lämna in skrivningar om personer eller böcker man knappt visste fanns eller skriva prov om någonting som känns totalt onödigt. Självklart tycker jag fortfarande att själva skolarbetet helst kunde försvinna men har man fyra ämnen och går max fyra timmar varje dag så blir det aldrig jobbigt. Jag känner också nu att det ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv hittills var att välja Rubban. Jag har gått där snart ett och ett halvt år och jag har inte ångrat mig en ända gång. Jag kan verkligen inte komma på nåt som jag kan klaga över. Lärarna håller väldigt hög nivå och folket man har lärt känna får en verkligen att klara skolarbetet. Fast det väntar nästan en halvtimme resa med tåg och buss som man måste passa så känns det aldrig jobbigt. Man har jävligt kul i Rudbeck. Okej jag har hamnat i ett gäng jag verkligen trivs med och man har sällan tråkigt med er. Det ska ni veta. Rubbans egna järngäng är liksom speciella. Så skön stämning. Det är verkligen underbart att man träffat så sköna människor. Och varför vet jag inte men jag har verkligen haft tur med skolan hela tiden. Klassen i Runby som ansågs som den bästa klassen på länge och bara det att vi samlade in över 100 000 till en klassresa var mäktigt. Jag kan helt ärligt säga att mitt sista år i Runby aldrig kommer att glömmas. Vi växte verkligen som klass och blev till slut mer som ett stort kompisgäng med både tjejer och killar och allt kröntes med Idre-resan som helt klart var den bästa resan jag någonsin gjort. Man hade verkligen inte tråkigt en enda sekund och jag minns verkligen när vi satt där i liften och skrålade till Hey Jude och möttes av applåder när vi gick av högst upp. Eller bara det att vi bodde i det mest exklusiva huset i hela svenska fjällen. Otroligt asså. Ja det var verkligen perfekt och när vi gick ut nian så kändes det verkligen tomt. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Runby så mycket som jag egentligen gör. Men livet på rubban har ändå gjort det enklare för även om stämningen inte är densamma som i Runby så är skolan inte alls så jobbig när man har alla dessa sköna människor omkring sig.

Ja just det jag skulle prata om den otroligt jobbiga veckan som inte var så jobbig. Men jag vet inte var jag ska börja. Gillar inte att bara skriva i kronologisk ordning. Det är inget kul att läsa så jag försöker undvika det. Men okej vi kan snacka lite om proven. Matte först och fan va skönt att bli av med Andragradsfunktionerna nu. Har vart tufft asså. Provet kändes faktiskt riktigt bra men det visade sig att det bara va ett G. Men skit samma nu kommer enklare grejer så jag fixar nog VG där. Sen hade jag geografiprov i torsdags. Det var tänkt att det skulle va i fredags men sen fick man tydligen välja dag och såklart valde jag torsdagen eftersom det innebar sovmorgon i fredags. Provet var rätt lätt även om det var rätt skumma grejer vi hade prov på. Eller skumt och skumt men det här med väder och vind är rätt svårt att förstå. Men jag tror det gick ganska bra. Får tillbaka det på tisdag och har jag tur så kan det nog bli ett MVG där. Fast sen vet man ju aldrig. Det kan ju lika gärna vara ett G för när jag skrev provet så kändes det som att jag bara babblade på. Men det funkade ju förra gången så. Sista lektionen i fredags var det då dags för årets sista prov. Marknadsföring. Jag hade verkligen pluggat till ett prov för en gångs skull och så kommer det enklaste provet jag gjort på Rudbeck. Två sidor var det och frågorna var verkligen bara att skriva svar. Inget man behövde tänka igenom. en okej jag bangante. Får jag MVG så spelar det ingen roll men det är lite surt när man för en gång skull pluggat ordentligt.

Nu återstår bara en kort vecka och sen är det jullov. Och även om det alltid är skönt med lov så är jag för första gången i mitt liv inte speciellt skoltrött när det vankas jullov. Jag minns hur man verkligen känner sig lättad efter sista provet varje år men i år så kändes det aldrig jobbigt. Men som jag sa tidigare så beror det mycket på schemat. Blockschema måste va den bästa lösningen på en skola någonsin. Fattar inte riktigt varför inte alla har så. Istället för att läsa typ 16 ämnen under ett års tid så läser man kanske 5-6 ämnen under 11 veckor och sen byter man. Det är ju skitskönt att man slipper tänka på så mycket och istället kan man koncentrera sig på dom få ämnena man har. Och jag har hellre Matte fyra gånger i veckan under 2½ månad än 1 gång i veckan jämt.

Aja nu får jag fan sluta snacka om skolan. Folk kan ju tro att man är besatt av den. Men den här veckan har det varit rätt tyst på fritiden. Helgen var riktigt lugn. Okej jag vet att den brukar va det men ändå. Det e fan så det ska va. Fett skönt att bara va hemma och chilla. Kanske bjuda över några kompisar och kolla någon rulle eller dra till G-salen eller Bio eller nåt annat kul. Okej jag ska inte fortsätta snacka om det här heller för då kommer jag säkert in på fester och fjortisar och sånt och det pallar jag inte. Ni vet min åsikt om det ås ni behöver inte få läsa en upprepning.

10 rätt på stryktipset igår. Helt otroligt. Hela 29 kronor van jag också och även om det är en rätt liten summa så är det kul att man tagit sin första spelvinst. Jag har ju egentligen aldrig varit så mycket för tippning men nu är det verkligen kul. Det är mycket roligare att följa matcherna på lördagarna när man nervöst sitter och väntar på varje "pling i rutan". Och nu har det som sagt börjat gå bra också. Jag gick ikapp Flemman fast jag tippat en omgång mindre. Det är starkt även om Flemman inte har visat så starka kunskaper om engelsk fotboll. Ta inte illa upp Flemman men Stoke är inget bra lag och självklart vinner Bolton mot Aston Villa borta. Speed är ju skitsäker på straffar.

I onsdags så handlade jag dom sista julklapparna och jag hoppas alla blir nöjda. Det tror jag nog dom blir också. Har försökt följa deras önskemål så mycket som möjligt. Hoppas bara att dom följt mina. Okej jag har inte önskat mig så mycket roligt i år. Mest kläder och pengar och så men ändå. Får jag det så blir jag riktigt glad.

Som ni ser så händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. Faktiskt ganska skönt ändå. Man måste ju inte vara igång jämt liksom. Och än har jag inte planerat in nåt på jullovet. Okej skånefolket tjatar som fan på att jag ska komma ner men ärligt talat så vet jag inte om det är där jag vill vara just nu. Visst fan är det kul att träffa alla men det känns som att livet är hemma lockar mer just nu.

Så det blir nog nyår på hemmaplan i år också. Vad jag gör vet jag inte en det lutar väl åt Boysen. Har inget emot det i och för sig. Man brukar ha rätt kul med dom också. Bara det inte blir någon lökig film någonstans. En vanlig helg är det skönt men på nyår vill man ju träffa lite folk. Typ som skolavslutningen. Det va riktigt kul. Även om vi egentligen inte gjorde något så var det kul att bara åka runt till olika ställen i Väsby och samtidigt garva åt allt från "Cykel-Margot" till Pommes Frites på Express. Så vi får hoppas att det blir nåt sånt på nyår också. Kanske man kan få träffa lite folk också som man inte ser så ofta. Det är en del jag inte sett på ett jävla bra tag. Beror väl i och för sig mycket på mig som inte väljer att supa varje helg men ändå. Skulle inte banga att få återse lite gamla vänner från förr i tiden.

Men jag tror inte det finns så mycket mer att snacka om. Okej jag tänker inte gå och lägga mig än på ett tag så egentligen kan jag väl skriva lite mer men känns ju lie onödigt bara skriva för skrivandets skull.

Nej jag slutar nu. Det kommer nya inlägg där jag kan "prata ut" om annat som hjärtat känner. Så vi säger väl god natt här. Och som alltid:

P+Fruset Vatten :-)

Och nu är vi framme vid söndagen som har varit lika slö som igår. Jag behöver plugga engelska men jag har inte kommit igång. Ska ta tag i det där nu. Jag skiter i om det blir lite sömn. Jag överlever alltid så.
Ellis har vart här idag och för en gångs skull passade det bra eftersom jag hela dan har varit otroligt sugen på Donken-mat. Så vi lånade hennes bil och begav oss till Rondellen. Även idag fick det bli en Big Mac men den här gången för att jag var sugen på den. Jag måste säga att den satt riktigt bra och sen dess har jag bara tagit det lugnt här vid datorn och småsneglat på lite fotboll.

Jag vet inte riktigt varför jag inte skriver här så ofta längre. Jag tänker ofta att jag ska göra det men det blir liksom aldrig av. Det känns som att jag aldrig har tid och jag vill inte posta nått inlägg på typ 10 rader. Skriver jag ska det va ordentligt och läsvärt. Men som jag sa så borde jag skriva oftare och nu ska jag fan se till att det blir så. Nu passar det i alla fall utmärkt när sängen inte känns lockande på ett tag samtidigt som fotleden värker tillräckligt mycket för att ska springa runt i onödan.

Så vad har då hänt sen sist? Ni undrar säkert om varför jag klagar på värkande fotled osv. Förklaringen är både enkel och tragisk(underhållande om man ser det ur en annan synpunkt). Jag har inte spelat match med Black Snappers på ett bra tag. Först var jag sjuk när vi förlorade mot Numbnutz och sen var jag tvungen att prioritera skolan veckan efter. I söndags var det i alla fall dags för comeback från min sida och trots att jag kände mig väldigt otaggad under större delar av helgen så satte jag mig på tåget mot Helenelund. Eftersom min mobil var avstängd(slut på batteri, my misstake) så kunde jag inte ringa så ingen hade någon aning om var jag befann mig. Så ensam med min iPod bearbetade jag resan fram till Helenelunds bågformiga perrong. När jag kliver ur från den näst sista vagnen så får jag syn på Linus som tydligen satt i sista vagnen. Lyckan över att få se ett vänligt bakhuvud blandades med rastlösheten jag kände på tåget så jag började springa för att nå ikapp min kära vän. I trappan ut från station hann jag ikapp men eftersom farten var allt annat än låg så tänkte jag att det var lika bra att springa klart trappan innan jag försökta stanna. Det var nog dagens misstag det eftersom jag tre trappsteg från slutet snubblade till och blev tvungen att ta resten av trappstegen i ett steg för att inte ramla. När jag sen satte ner min vänsterfot så trampade jag såklart snett. Och eftersom jag trampat från en relativt hög höjd och i hög fart så tog det illa på fotleden. Jag insåg lika snabbt att matchen mot Rootsbridge inte skulle bli av för min del. Jag visste att jag hade stukat foten ordentligt. Jag lyckades i alla fall ta mig till en bänk och efter att ha känt efter så började jag halta på Helenelundshallen. Har jag tagit mig så här långt tänker jag bara inte åka hem. Jag har en match at delta i. Nu fick det bli som uppmuntrande coach men det var i alla fall något. Foten kändes inte bra på hela kvällen även om jag smått kunde gå på den. Men under natten svullnade den upp och när jag vaknade i måndags så kunde jag knappt stödja på den. Men jag kämpade(med flera strumpor + bandage) mig till skolan. Igår kväll kändes det bättre men jag vilade från skolan idag så att den kunde läka lite. Nu är jag så gott som fit for fight igen så imorron traskar jag iväg till skolan igen.

Så nu kan ni sluta skratta eller gråta. Jag överlever som alltid och jag tänker inte ägna all min energi i den här texten till att klaga över en fjuttig skada. Jag ville liksom bara förstå att om ni såg en sjukt haltande pojke nångång i måndags så var det antagligen bara jag som hade sprungit i trappor!

Nu över till nåt roligare. Black Snappers- Rootsbridge 0-9! Även om resultatet ser skrämmande dåligt så måste jag säga att detta var den roligaste korpmatchen jag sett. Black Snappers vart väl mer eller mindre utspelade men det verkade som om vi hade kul i alla fall. BS-spelare ramlade till höger och vänster men reste sig med ett leende på läpparna. Vi lyckades göra ett helt solklart mål bortdömt och skyllde på att den gick i gaveln och in genom någon ful ögla. Vi mötte det kanske bästa laget i serien och spelade stundtals med 3 anfallare. Mäktigt! Närmast mål blev Anders med sitt Stolpe-Stolpe-skott. Vi hade några bollar på mållinjen men förlusten var aldrig nåt att diskutera. Men nu väntar Vittra och dom ska vi fan vinna över. Det ser för övrigt ut som att jag helt oväntat inte kan medverka. Detta av en roligare anledning än mot Rootsbridge, nämligen att Bajen spelar sin troligtvis sista tävlingsmatch på hemmaplan innan Allsvenskan 2007 startar mot CL-aktuella FC Köpenhamn. Jag tänker givetvis inte missa den trots att det svider i hjärtat för att jag sviker BS än en gång. Men Bajen går alltid först. Så är det bara.

Men om vi ska ta och snacka lite om Bajen då. Det känns nästan som om Bajen börjar tyna bort då halva laget lämnat eller är på väg bort. Petur flyttar hem, PFO till Stabaek, Covic till Newcastle Jets, Några får inte nytt kontrakt osv. Skönt att vi fick Eguren ordentligt nu i alla fall. Det fick bli på bekostnad av Stoor men han är ersättlig. Det känns som att vi klarar oss nu i alla fall. Vi behöver en målvakt och en anfallare. Sen är vi nog redo för Allsvenskan 2007 med följande startelva

MV: Benny L (tveksamt, här måste det till en förstärkning, Rami Shaaban?)
B: Sulan (Skadefri är han alltid med i startelvan)
B: Max (Sveriges bästa back utanför landslaget är självskriven
B: Monteiro (Nobbade drömbudet från Real Malmö. HJÄRTA!)
B: DJ (självskriven han också, Kan spela mittback om det krisar)
MF: Erkan Zengin (Bättre och bättre hela tiden och är i PFOs frånvaro odiskutabel)
MF: Sebastian Eguren ( Kungen är fortfarande kvar i Bajen. Lagkapten 2007?)
MF: Haris Laitinen (Vuxit upp efter ett år i Peking och ser giftig ut. Joker?)
MF: Jeffrey Aubynn (Trots alla klagomål är han given i min startelva. Var stundtals magisk 2006)
A: Paulinho (Trög höst men skyttekungen flyttar ingen på)
A: Petter Andersson (Kommer han i form efter skadan så är han också given. Bajen har då 2 kungar. Kung Eguren och Kung Petter)

Bänken: Dubbelgunnar, Lollo, Mikkel, Nhelko och några junisar. Det ser rät lovande ut ändå. Men som sagt. vi måste ha hit en bättre Keeper än Benny L. Han håller inte.

Jag har sett Bajen två gånger nu på slutet i Royal League och det jag såg var bra. Bajen spelade bra mot Lilleström men lyckades bara kryssa (1-1) och sen spelade dom ut Bröndby i 75 minuter men förlorade ändå (2-3). Man blir ju inte glad men det man blir mest sur över är att Sektion J&K (Klacken) har blivit någon sorts turistort. Jag trodde det var en självklarhet att man sjunger om man ställer sig i klacken. Men nu verkar det vara stället för en mysig dejt. Eller kanske födelsedagskalasens ultimata samlingspunkt. Eller varför inte bara köpa en korv och njuta av underbar stämning. Jag säger bara FYFAN! Ibland skäms man som Bajare när det finns så mycket äckligt folk i klacken. Jag säger inte att man måste sjunga på matcher men det finns sittplats och i Bajens fall även icke-sjungande ståplats (Östra). Måste detta pack då infiltrera klacken så att kvalitén sjunker till skrämmande låga nivåer. Nej vi måste jobba för att få bor dessa fågelholkar. Nu har jag införskaffat mig Säs-kort i klacken 2007 så då ska jag fan hjälpa dom som vill at få borta alla som inte sjunger. Det ända dom gör är att förstöra kulturen på läktaren som Hammarby vart kända för under en lång tid. Nåt måste göras. Operation Ut-Med-Packet börjar NU!

Ajja nog om Bajen. NT-veckan håller på för fulla hus. Skolan är som vanligt en enda stor färgexplosion där 40 000 lappar sitter uppe på skolans alla väggar. Jag har väl inte riktigt kunna läsa igenom budskapen än men ska ta mig lite mer tid imorgon. I måndags släpptes i alla fall biljetter till den sena NT-showen på fredag. Eftersom det är showen då man släpper loss lite extra så är biljetterna eftertraktade. Mini, Tobbe och Usman trängdes i alla fall i en stor folkmassa utanför Aulan. Mini fick tag i biljetter relativt tidigt men man fick tydligen bara köpa 3 biljetter/person. Så Tobbe och Usman fortsatte köa och fick göra det i 2 timmar. Men till slut nådde dom fram och köpte 3 var. Det innebar att biljetter till mig, Tobbe, Mini, Usman, Linus, Marre. Flemman, Ström och hans flickvän vart inhandlade. Det känns bra. Det betyder även att min skoldag på fredag försvinner helt. En strategiskt lysande kompledighet gör att min skoldag försvinner helt. Okej jag missar mitt tillfälle att se showen på dan men eftersom jag ska på den stora showen på kvällen så gör inte det mig någonting. Sovmorgon alltså!

Jävlar vad klockan tickar. Jag borde nog gå och lägga mig nu. Men skit samma. Jag har en blogg att uppdatera. Jag tänker inte stressa ihop något. Jag ska inte glömma nåt kul som jag vill berätta om.

I fredags var det dags för Boysen att söka nåt nytt att hitta på på just fredagkvällar så vi knallade upp till Runbygården. Väl där blev det Monopol, Fotboll och lite Singstar. Det kändes väl inte direkt som om vi passade in där bland alla överspacklade fjortisar men vi hade kul i alla fall. Och när det gäller fjortisarna så säger jag bara stackars flickor alltså. Man ser ju inte ansiktena på dom. Men lite rädd blir jag också. Runbyskolan har förvandlats helt och hållet och jag gillar det inte. Fjortisarna har tagit över hela skolan och det efter att 90-orna och 89-orna försvunnit. Vi gjorde skolan en rolig och bra skola. Nu tror jag ingen vill sätta sin fot där. Men Men. Allt kan man inte önska sig här i världen.

På torsdag blir det bio. Skolan har ordnat så vi ska se "En Obekväm Sanning". Den handlar om klimathotet på vår planet och om jag inte har helt fel så är det en dokumentär av Al Gore som var presidentkandidat bredvid Bush. Den kan nog vara intressant och ser jag den gratis så ser jag den gärna.
Och eftersom det är precis detta som göra att jag e ledig på fredag så bangar jag inte en sekund.

Ajuste. Jag, Martin, Flemman och Tobbe har börjat med lite tippning på stryktipset. Jag hade väl ingen turlig premiäromgång eftersom 7 rätt inte är så mycket att skryta över. Men jag ska nog bättra mig. Inte fan visste jag att Arsenal inte skulle lira med Van Persie, Henry, Hleb och Rosicky. Ajja. Nästa gång blir det bättre.

Fan jag borde städa mitt rum ser jag. Men fan jag orkar inte. Ajja får ta det i helgen eller nåt. Nu borde jag i alla fall sova. Men jag vill inte det. Jag vill skriva mera. Men jag kommer inte på nåt liksom. Palla snacka X11 liksom. Okej jag har inlett bra den här sässen. E på väg mot semifinal i cupen och vann t.ex. mot Sinter med 3-0 i ligan. Men som sagt. Det känns som att jag är alldeles för beroende av X11 så jag ska nog lugna mig lite innan jag börjar få sömnproblem.

Inte är det nåt bra på TV heller. Eller jag satt och kollade på ett nytt avsnitt av Boston Public och det var i alla fall roligt. Diggar den där serien asså. Imorron är det Lost för övrigt. Det känns som att jag fattar allt för lite av serien men ändå är den bra så jag kan ju inte sluta titta på den. Jag måste få veta vad det stora mysteriet är liksom. Men av vad jag hört så har dom planerat 7 säsonger så det blir tuff väntan om dom ska avslöja allt i sista avsnittet. OC hade uppehåll i fredags så där finns inget nytt att berätta. Måste bara säga att jag diggar Taylor jävligt mycket. Inte bara för att hon e jävligt snygg. Hon är så sköön också och nu kanske det är nåt på gång mellan henne och Ryan. Man kan ju alltid hoppas. Han behöver någon bättre än Marissa.

Annars då. Snart jullov men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Skånegänget tjatar att jag ska komma ner och jag vill ju det egentligen. Men ändå så tvekar jag. Och jag vet inte varför. Jag gillar ju alla där nere jättemycket men ibland känns det bara jobbigt att åka ner. Ajja jag får klura på det där. Det är ju ett tag kvar liksom.

Kärleken då. När ska den nå hit ut till Väsby. Ja du. Jag ser inga framsteg men det beror nog främst på mig. Även om jag känner mig attraherad av någon så är jag antingen för blyg för att ta steget fram liksom eller så är tjejen i fråga upptagen eller nåt liknande. Jag vet at jag måste börja ligga i lite mer men det e liksom inte min grej så vi får hoppas att det löser sig ändå. Än så länge klarar jag mig. Har ändå en massa underbara vänner så det e lugnt. Men ibland så vill man ju liksom ha någon att hålla om och säga att man älskar henne.

Oj nu börjar det bli lite djupt här. Kanske inte riktigt är min stil heller men ändå. Ibland är det skönt att få ur sig lite känslor. Nu börjar klockan bli jävligt mycket men ändå så vill jag inte sova. Jag tänker inte sova. Jag ska fortsätta skriva ett tag till. Även om det bara blir en massa smörja så ska jag skriva.

Jag halkar efter i matten hela tiden och även om jag lyckas lösa uppgifterna vi får så känns de som att reglerna är otydliga och så vidare. Vem fan håller reda på X-är-lika-med-P-delat-med-2-plusminus-roten ur-P-delat-med-2-upphöjt-i-2-plus-Q-formeln. Helt sjukt. Jag fattar verkligen inte vad jag ska ha denna formel till. Jag ska inte bli någon jävla matematiker. Jag vill bara ha bra betyg. Ajja jag får kämpa på så gott det går. Jag har lyckats klara mig undan betyg sämre än G än så länge i alla fall. Jag räddade upp betyget i Företagsekonomi A med ett VG på sista provet och i Geografi har jag jobbat upp mig och ligger väl strax under MVG vid det här laget. Men nu håller vi på med någon debatt om vatten som jag inte lagt ner så mycket energi på. Men på torsdag får jag försöka snacka lite mer om det.

Av någon anledning är jag lässugen nu för tiden. Men jag kan inte börja på några bra böcker eftersom jag måste läsa en skitskum bok på engelskan. Den heter "The Boys From Brazil" och hittills verkar författaren vägra att döpa personerna i boken. Dom går efter 20 sidor fortfarande under namn som "The Man in White" osv. Men jag får även där kämpa på. Den går att läsa i alla fall.

Fan jag hoppas foten läker snart. Jag e skitsugen på att lira fotboll. Jag lirar allt för sällan känns det som. Jag saknar hipens underbara matta och Helenelundshallens hårda golv. Men som sagt så läker foten bra som om en vecka är jag nog helt återställd. Då jävlar ska det liras.

Nu närmar sig klockan 3 och mina idéer är slut. Ska försöka pressa fram lite mer om det går men det kan ta tid. Okej jag sitter till tio över 3. Då kommer spelarerbjudanden och Juniorer på X11. Det är alltid kul. Men shit jag kommer va trött i skolan imorgon. Men jag sov 14 timmar inatt så jag överlever nog. Och sen sovmorgon på torsdag och tre lediga dagar återställer nog det mesta. Jag vet inte varför jag går och lägger mig men jag känner verkligen inte för det så då gör jag det inte heller. Tröttheten imorgon kan alltid botas med en Cola innan dubbeltimmen i företagsekonomi. Ska försöka få ihop lite anteckningar imorgon också. Jag har varit lite dålig med det på senaste tiden. Sen imorron eftermiddag på resurstiden ska vi till nån Företagsgrejj. Och vår lärare tror inte vi får plats i bussarna (Han har tydligen aldrig tagit 527:an vid 16:00) så vi ska tydligen gå. Men det lutar väl åt att jag smiter på bussen. Jag vet vart jag ska så.

Asså seriöst. Finns det någonting jag inte har snackat om nu. Hoppas att ni står ut men jag tror inte många orkar ända hit och jag förväntar mig inte det heller. Vem vill liksom läsa om mitt obetydliga liv?. Haha okej jag ska inte bli sentimental men ändå.

Okej men lite tid finns kvar. Jag läste att dom ska bygga ett stort vattenland i Kungens Kurva om två år. MÄKTIGT. Jag lär ju hänga där hela sommaren. Fan det är på tiden att dom bygger nåt sånt här. Palla åka till Skara liksom. Sen så har jag hört lite rykten att dom ska bygga en ny Bergochdalbana på Grönan i år och om det stämmer så är det också underbart. Hoppas verkligen att det blir nåt ordentligt och inte typ Vilda Musen 2. Det behövs nåt riktigt ballt för att Grönan ska bli kul igen. Nu går man dit mest för att ha nåt att göra men man känner inte samma glädje som förut.

Sen måste det bli skidor i vinter. Fan det verkar som om alla bangar. Antingen så vill dom inte eller så har dom inga pengar. Okej jag har inte heller pengar men om jag fick chansen att åka till fjällen eller nåt så skulle jag fixa pengar. Jag skulle kriga för pengarna. Fan skidor är ju så grymt skoj.

Hoppas att min kära mormor sponsrar en ny dyr resa till mig och mamma i sommar igen. Inte för att jag tror det och inget jag kräver heller men jag skulle inte banga. För dom pengarna som gick åt i Grekland i somras kunde vi ha åkt till USA och får vi samma summa pengar igen så blir det Los Angeles alltså. Jag måste bara dit. Jag må ha snöat in mig alltför mycket på nöjesparker men jag får fan en kick bara över att tänka på Six Flags Magic Mountain i LA. 17 bergochdalbanor i världsklass lockar mig fullständigt. Samtidigt finns det så mycket att göra i LA. Jag bara måste dit.

Ajja nu får det nog räcka. Jag hoppas att jag återkommer med nya roliga saker att berätta. Men nu har jag rensat huvudet ordentligt. Om det finns nån som läser min underbara blogg så säger jag GRATTIS till er som kommit så här långt. Det var en bedrift. 

PEACE!

Igår skedde det omöjliga. Ett Bajen med enbart motgångar i bagaget mötte ett guldruisgt AIK i deras egna borg. Norra Stå var proppfullt medan den södra läktaren gapade tom på flera ställen. Innan matchstart rullar AIK ner ett vackert tifot som Bajen svarar med...Ja vad egentligen. 2 stora flaggor och hemmagjord konfetti. Nu spelade det ingen som helst roll den här kvällen. För när matchen blåstes igång fanns det bara ett lag på Råsunda. Både på planen och på läktaren. På plan stog Hammarby för årets kanske största utskåpning spelmässigt sett när dom manglade sönder serieledarna helt och hållet. På läktaren sjöng 3000 toktaggade bajare skiten ur 20 000 medgångsrusiga gnagare.  Detta var bland det största jag upplevt i mitt liv som grönvit supporter.

Hela dagen började med en kort dag i skolan. Jag hade svårt att riktigt koncentrera mig på någonting utan satt mest och tänkte på olika tänkbara resultat i kvällens match. Jag måste säga att de flesta av resultaten innebar svartgul seger och jag var fruktansvärt rädd att vår djupa svacka skulle bli ännu djupare. Det fanns ingenting som talade för oss. AIK hade läst sönder varenda lag och spelat ut dom därefter. Efter en enkel seger mot DIF så låg vägen mot SM-guldet vidöppen och kanske var det därför som det gick som det gick.

Trots denna rädsla satte jag mig på tåget mot Solna. Men för ovanligheternas skull så passerade vi bara förbi och fortsatte ut till betydligt trevligare trakter, nämligen Söder. Efter en snabb lunch på Donken så vandrade vi tillbaka till Södra Station där vi möttes av ett stort antal sång-glada söderbröder. Efter tio minuters väntan rullade ett tåg lika tomt som ett kvinnohuvud in men det fylldes lika snabbt som en papperskorg. Väl på tåget så kom sången igång på allvar. Det var bajare överallt och dom hoppade på sätena och trummade på det dom kom åt. Ett tag trodde jag att tåget skulle lämna rälsen. Så blev det som tur va inte och tåget rullade bort från det trygga paradiset mot det fruktansvärda helvetet. Så kändes det nästan i alla fall. Trots den otroliga stämningen på tåget så växte min nervositet ju närmade vi kom Solna och när vi klev av så slog mitt hjärta i en hastighet som inte ens går att matcha på Autobahn. Efter en lång men trevlig marsch ner mot Råttis så klättrade vi upp på den betongprydda läktaren och hittade ett par riktigt bra platser. Till en början så var stämningen inte alls för hög och vi blev gång på gång överröstade av alla gnagare på andra sidan den gröna mattan.

Läktarna fylldes på och matchstarten var nu bara minuter bort. AIK levererade sin hymn och visade sitt fina tifo. En bra start för Gnagarna som nu i och för sig och va slutet på allt det positiva som dom har flutit på dom senaste månaderna. Stefan Johannesson blåste igång matchen, delade ut några varningar och dömde sen hörna för Hammarby och vips va det 1-0 till bortalaget. Norra Stå satte sin egen sång i halsen medan ljudnivån på den motsatta sidan bara ökade. Drömstart var bara förnamnet och efter det trummade Bajen bara på. AIK hade ingenting att sätta emot och Hammarby vann till slut med 2-0 som förövrigt var i underkant då man borde ha gjort minst 3 baljor till.

JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN, OCH DET ÄR SKÖNT NÄR DEN ÄNTLIGEN KOMMER!!!!

På läktaren så sjöng den relativt lilla hammarbyskaran i 93+ och det var ständigt röj på södra igår.

Jag skulle vilja sammanfatta den underbara match med att citera en bajenbroder:

"Som fågel Fenix reste sig ur askan, reste sig igår en falnad grönvit glöd.
Ett inferno utan lågor brände och skövlade en stad, återupprättade heder med en makalös seger.
Jättar spred panik och skräck i råttors led och spred dom för vinden.
Borgen blev ett slagfält där nätet fångade spindeln.
Pöbeln gick man ur huse, en manstark armé, men mot en vägg av söders paladiner vet alla nu vad som sker.
En kolsvart tystnad bruten av grönskimmrande sång.

Hjärtat det slår volter, gång, på gång, på gång."

Vackra ord det där och idag kan jag inte annat än att njuta över att vara Bäst i STHLM! Vad i helvette är ett SM-guld om man inte vinner derbymatcherna.

Jag e så fruktansvärd stolt över att vara Bajare. Det är jag alltid. Oavsett om jag står i AIK-klacken och sjunger ut DIF. Men när Hammarby så enkelt krossar Gnaget igen så kan man inget annat än att le.

ÄN GÅR DET VÅGOR!

PEACE!

Ja nu kommer min tippning till slutspurten av allsvenskan. Jag kommer bara att skriva dom matcherna som har betydelse för dom 6 topplagen (AIK, Elfsborg, Göteborg, DIF, Malmö och Bajen)

Så läs och njut!

OMGÅNG 19

Djurgården - AIK 2-2
Häcken - Elfsborg 1-3
Hammarby - Göteborg 2-1
Malmö - Kalmar 1-0

Tabelläge:

1. AIK | +17 | 37
2. Elfsborg | +17 | 36
3. Djurgården | +7 | 31
4. Malmö | +6 | 31
5. Göteborg | +10 | 30
6. Hammarby | +5 | 30

OMGÅNG 20

AIK - Hammarby 1-3
Elfsborg - Örgryte 3-0
Göteborg - GAIS 3-3
Gefle - Djurgården 1-0
Halmstad - Malmö 1-1

Tabelläge:

1. Elfsborg | +20 | 39
2. AIK | +15 | 37
3. Hammarby | +7 | 33
4. Malmö | +6 | 32
5. Göteborg | +10 | 31
6. Djurgården | +6 | 31

OMGÅNG 21

Örgryte - AIK 1-1
Elfsborg - Öster 4-2
Helsingborg - Göteborg 1-1
Djurgården - Halmstad 3-1
Hammarby - Malmö 2-1

Tabelläge:

1. Elfsborg | +22 | 42
2. AIK | +15 | 38
3. Hammarby | +8 | 36
4. Djurgården | +8 | 34
5. Göteborg | +10 | 32
6. Malmö | +5 | 32

OMGÅNG 22

AIK - Helsingborg 3-0
Kalmar - Elfsborg 1-0
Göteborg - Djurgården 1-1
Malmö - GAIS 3-1
Halmstad - Hammarby 0-0

Tabelläge:

1. Elfsborg | +21 | 42
2. AIK | +18 | 41
3. Hammarby | +8 | 37
4. Djurgården | +8 | 35
5. Malmö | +7 | 35
6. Göteborg | +10 | 33

OMGÅNG 23

Halmstad - AIK 1-0
Hammarby - Elfsborg 3-2
Göteborg - Kalmar 2-0
Djurgården - Häcken 2-0
Malmö - Gefle 2-2

Tabelläge:

1. Elfsborg | +20 | 42
2. AIK | +17 | 41
3. Hammarby | +9 | 40
4. Djurgården | +10 | 38
5. Göteborg | +12 | 36
6. Malmö | +7 | 36

OMGÅNG 24

AIK - Göteborg 1-1
Elfsborg - GAIS 4-0
Örgryte - Djurgården 2-2
Öster - Malmö 0-4
Häcken - Hammarby 0-3

Tabelläge:

1. Elfsborg | +24 | 45
2. Hammarby | +12 | 43
3. AIK | +17 | 42
4. Malmö | +11 | 39
5. Djurgården | +10 | 39
6. Göteborg | +11 | 37

OMGÅNG 25

GAIS - AIK 0-1
Helsingborg - Elfsborg 3-3
Malmö - Göteborg 3-3
Djurgården - Öster 1-0
Hammarby - Gefle 2-0

Tabelläge:

1. Elfsborg | +24 | 46
2. Hammarby | +14 | 46
3. AIK | +18 | 45
4. Djurgården | +11 | 42
5. Malmö | +11 | 40
6. Göteborg | +11 | 38

OMGÅNG 26

AIK - Malmö 0-1
Elfsborg - Djurgården 1-1
Göteborg - Halmstad 2-0
Öster - Hammarby 0-3

ALLSVENSKA SLUTTABELLEN (TOPP-6)

1. Hammarby | +17 | 49
2. Elfsborg | +24 | 47
3. AIK | +17 | 45
4. Malmö | +12 | 43
5. Djurgården | +11 | 43
6. Göteborg | +13 | 41

Så där ja. Som ni alla ser så gör Hammarby en fenomenal upphämtning efter sin långa svacka. En fantastisk slutspurt med 9 raka utan förlust. Elfsborg förlorade guldet efter en sen kvittering för Djurgården på Borås Arena. Så ombytta roller från förra året då Hammarby med ett sent mål mot Göteborg skickade guldet till Djurgården. AIK tar en fullt godkänd 3:e-plats som nykomling. Mycket starkt gjort även om det länge såg ut att bära hela vägen. Malmö knep den sista RL-platsen. Den som dom missa precis förra året. Det gjorde man genom att besegra AIK på Råsunda efter mål av brassen Junior. Tyvärr missar DIF Royal League i år. En knackig säsong höll på att sluta bra men trots ett oavgjort resultat mot Elfsborg i sista omgången så kniper Malmö platsen. Göteborg tappar allt för mycket poäng på slutet och slutar 6:a

PEACE!!!

Nu är det fan dags att börja blogga igen. Det har ju gått över en vecka sen sist så det e på tiden. Jag har iofs inget speciellt att blogga om så jag skriver om allt jag kan komma att tänka på.

Jag kan ju när jag ändå håller på påminna alla fjortisar att dom kan dra nånstans. Att man har så dålig självkritik så att man inte kan fatta att man skriver om just dom. Jag skrev ju förut om det här med Sthlmsmentaliteten och att jag inte gillar den. Tror du inte att det kommer flera av det så kallade Sthlmsfolket och säger att det va så jävla bra skrivet och att dom verkligen håller med. Asså jag tycker synd om dom. Dom fattar verkligen inte att jag snackar om just dom. Men men. Så länge dom inte vistas i närheten av mig så ska jag inte bry mig.

1. Xperteleven (som alltid)
2. 24 (så jävla bra)
3. Drumstick-klubbor (GOTT)

Och speciellt när det gäller Xpertelven. Jag kan inte fatt att jag blivit så inne i det spelet. Asså det har blivit sjukt. Jag är ju lika insatt i Väsbyligan som jag är i Allsvenskan. Jag bevakar nyförvärv. Jag läser pressmedelanden. Jag gråter efter en förlust och jag jublar i en timme efter en seger. Får man en bra junior så går man runt med ett leende på läpparna ett dygn och man njuter varje gång som rivalerna torskar matcher. Det har t.o.m. Gått så långt att jag köpt en tröjja med mitt lag på. Helt otroligt. Vem som helst måste ju tycka att vi är sjuka som är så seriösa men jag brinner verkligen just nu för det spelet. Jag sitter inne på sidan flera timmar per dag trots att det inte finns så mycket att göra. Jag kan dom flesta spelararnas namn och vad dom är bra på.

Så jävla bra låt.

Lördagskväll och ensam vaken? Vad gör man? Jo man uppdaterar bloggen såklart!

Sen jag satt här sist har det inte hänt mycket. Jag försökte njuta så mkt som möjligt av det som va kvar av lovet och det va några sköna dagar. Jag minns såklart våran G-salskväll där vi filmade alla matcher. Man måste ju säga att vissa av målen håller hög internationell klass.

Även filmkvällen med Bara Bea va ju klassisk. Inte för att filmen va nå bra men vi hade det kul ändå.

Men sen i fredags började allvaret. Även om det inte va så ”allvarligt” när man väl kom dit. Tvärtom. Man började vid 13:00 så det vart ingen tidig sängtid den natten. Man sätter sig på tåget och det börjar rulla mot S-tuna. Man får syn på Linkan i Rotebro men han rusar vidare till nån annan vagn. Men man hade ju sällskap med Lasse och Mackan så det va rätt soft det också.  

Men nästan direkt när man kliver av i Sollentuna så får man syn på Mini. När vi sen tillsammans kliver på bussen så stöter man på Tobbe & Usman (självklart med en Cola i handen). Så det var riktigt kul att träffa på dom alla igen. Vi stötte sen ihop med Linus och nästan hela gänget var samlat. Bara Marre som saknades och han var spårlöst försvunnen hela dan.

Vi gick till Mentorsrummet och träffade klassen och så. Trevligt trevligt. Vi fick scheman och busskort och självklart hade mitt schema ändrats så att min sovmorgon på måndagar totalt försvunnit. Istället får man Dubbelmatte på morgonen. Men mina tisdagar och torsdagar e fortfarande lika glassiga och det bästa är att det håller i sig hela året. Skööönt. 

Men efter drygt en halvtimme så vare dags att åka hem igen. Ingen lång skoldag om man säger så. Hem istället och trots att man var sliten efter natten så vare dags att träffa Boysen. Först Derbymatch (Väsby – BSK 3-0) på Södervik och sen lite natthäng vid torget. Eftersom dom flesta börjat nu och dessutom är dom flesta 1:or så vart det mkt snack om Rubban och så. Crille och B-H stack och köpte käk så det vart Donken-käk vid 12-tiden.

Trots att jag var fruktansvärt sliten så satt jag och crille uppe och kollade på Storm. Fruktansvärt skum film om jag får säga det själv. Men till slut vart det för segt så vi stängde av och sov istället.  

Idag har jag varit så lökig. Jag lirade RCT2. Vad händer med mig. Ajja det va kul och sen kom råttan och Crille och det va dags för Premier League. Först får man med glädje se Sheffield Utd klara en pinne mot Liverpool och sen till allas stora förtret så torskar Arsenal 2 pinnar mot Aston Villa hemma. Pinsamt kanske men skit samma. Det är ju absolut inte lika farligt som dom där otroligt pinsamma Aporna som torskar mot Kalmar. Jag vet att Bajen torskade mot ÖIS på samma sätt men det är fortfarnade fruktansvärt pinsamt (Bajen har ju som tradition att torska såna matcher).

Ajja slutsnackat om Fotboll för ett tag. Dags för pendeln in till Södra och Bio-Tajm. Offside blev det såklart. Den måste man ju se hur dålig den än verkar (inte för att den va dålig precis). Det var massa skumt folk vid Medis.. Massa ”goths” och sånt men det får man väl ta.

Sen på vägen tillbaka hem hände det nåt lite läskigt. Vi satt på Södra så kmr en snubbe gående asnära kanten på perrongen. Så vi drev lite typ ”Han ska hoppa” och ”hoppa nån gång då”. Då vänder sig snubben bredvid mig och säger: ”Eller så håller du käften din jävla snorunge. Det där är min Polare och vadå vill du hamna på spåret.” Ska jag knuffa ner dig och stampa på dig äle din jävla fitta”. Jag ba shit sorry jag skojja bara. Och sen gick han typ. Fett skum kille (han var dessutom rätt dragen och såg helt efter ut). Men sen resten av hemresan va lugn. Och så nu så sitter man här själv och väntar på att klockan ska bli så mkt så att man kan gå och lägga sig utan att få dåligt samvete över att man har sovit bort helgen. 

Hare bra Boys(och tjejer som läser detta)

PEACE!

Ja då sitter man här igen då. Ens enda vän när alla andra har försvunnit. Nej riktigt så farligt är det inte men det känns så fruktansvärt tomt här nu efter att tre underbara tjejer åkt tillbaka till sitt och lämnat mig ensam vid min dator. Det finns liksom ingen att snacka med, ingen att garva med (och åt) ingen att skämta med och ingen att mysa med. Jag vet att det finns andra och jag har absolut inte glömt er men just nu så har jag bara vårt lilla gäng i huvudet, och i hjärtat.

Jag hade knappt hunnit hem från Helsingborg förrän det bestämdes att Josefine och Jenny skulle komma upp hit till Kungliga Väsby. Det kunde ju knappast ha blivit bättre men då så sägs det att Sandra skulle följa med också och då visste lyckan inga gränser. Tre fantastiska Skånebrudar var på väg upp till oss här uppe i Norrland och det väldigt snart.

Så fredagen den 11:e Augusti blev en enda lång väntan och det blev inte mycket gjort den dagen. Framåt kvällen så hasade jag mig ändå ner till Vilunda för att från sittplats avnjuta Väsby United P-90 utklassa Vaxholm med 5-1 inför hundratalet åskådare. Crille gjorde dessutom 1 mål och 2 assist så han var säkert också nöjd med kvällen. Även om den var långt ifrån slut. Efter matchen så skyndade vi bort mot station (även om det inte gick alltför fort med Crille i släpet) och påbörjade resan in mot Centralen. Väl där så hittade vi ett par vilsna tjejer vid toaletterna och efter en glädjefylld återförening och en snabb måltid på BK så var det dags att åka tillbaka hem. Och trots att klockan redan hade hunnit förbi elva så satt vi hos Crille ett tag. Men sen så lämnade jag, Jenny & Sandra det lilla kärleksparet och gick istället hem till 55:an. Där blev det sedan lite myspys med Eva & Adam på teven. När tröttheten sedan han ikapp oss så gick vi och lade oss och sov (ganska) bra hela natten.

Men ingen tid får förspillas så när klockan ringde vid 10-tiden så var det bara att hasa sig upp, slänga i sig ett fralla och bege sig ner mot byn. Den relativt korta promenaden var på tok för lång för en del av tjejerna så det var skönt att komma fram till Vilunda och sätta sig ner i skuggan för att titta på ännu en av Crilles matcher. Motståndare för dagen var Bele men inte ens dom kunde stå emot. 4-1 blev det till slut och Crille lyckades upprepa poängskörden från gårdagen.

Efter matchen så gick dom andra hem till Crille för en lunch medan jag drog hem till mig för att möta den alltid lika taggade bonden som anlände lagom tid för att vi skulle kunna se hur det gått på X11. Men den synen gjorde ingen glad eftersom jag torskade med 3-0 mot Brunkers hemma. Men nu var det ju dags att åka tåg igen. Ända bort till Bajenland och SöS blev det. Bajen tog för dagen emot den absoluta jumbon Öis. Allt var upplagt för fest och det började bra. Solen sken, Kenta satt där den skulle och Tifot var fint. Men sen så var det bara 90 minuters helvete. Efter missade målchanser, Felpass och individuella misstag (läs: Ante Covic) så kunde Ailton avgöra. Jag kan verkligen inte förstå att Hammarby alltid ska förlora mot det sämsta laget. För 3:e året i rad blir det så. Helt otroligt. Men men, sällskapet var ju bra och nu hoppas jag spelarna kan tagga till så att vi tar dom två flugorna ”Håååjeff” och Solna Blå i en smäll.

Efter matchen så blev det en god middag i Kungshallen och sedan en lugn hemfärd till Väsby igen. Även idag blev det en film framåt småtimmarna. Idag stod Love Actually på listan och det va riktigt mysigt. Det blev även rätt mycket skrattande den kvällen och vi hade väldigt kul. Jag tog även en sväng med nickes moppe och eftersom det va en sån skön kväll så njöt jag riktigt ordentligt.

Men även denna kväll skulle få sitt slut och medan Bonden drog ut till sin sjövilla så ordnande vi med sängplatser. Crille och Jossan roffade åt sig sängen så vi andra fick dela på det som var kvar. Nämligen soffan. Och jag måste erkänna att det va ganska trångt att ligga 3 stycken i den soffan men det e inte alla som får chansen att ligga mellan två tjejer så där så jag klagar inte.

Vi tog oss en ganska välförtjänt sovmorgon och vi hade ju heller inte alltför bråttom. Men så småningom så satte vi oss återigen på pendeltåget in till stan. Vi gick sedan längs Vasagatan-Kungsgatan-Drottningatan och fortsatte förbi plattan, in i Sergelgången och upp i Gallerian. Trots allt detta så återvände vi hem nästan tomhänta. Vi gick sen istället och handlade mat. Vi lagade en riktig brakmiddag med Tacos på menyn. Såklart kom de levande ljusen fram och även lite stämningsfull musik fanns i bakgrunen. Riktigt mysig middag om jag får säga det själv och det vart ju inte sämre av att maten var utmärkt.
Vi plockade sen undan och fixade i ordning allting, innan det vart dags för ännu en film. För kvällen valdes Hip Hip Hora och den är faktiskt riktigt bra. Men direkt när eftertexterna började rulla så började vi göra oss redo för sömn. För på morgondagens schema var Grönan inplanerad och det e nåt man inte kan komma osövd till. Men efter lite konstigheter under natten innehållandes både magvärk och mystiska ljud från balkongen så kom väckningen inte alltför tidigt. Vi tog god tid på oss och åt en god frukost (Som min kära far så snällt hade handlat åt oss). Men sen så gick vi ner för backen och satte oss för femtielfte gången på pendeltåget. Väl framme vid centralen så fortsatte vi under jord ut mot slussen och efter ett kort stopp vi korvmojjen så blev det båtfärd. Djurgårdsfärjan e nästan lika klassisk som Grönan själv så vi satt där ute i solen och tittade ut över vår vackra huvudstad. Båten lade till och nu var det då äntligen dags. Inköp av åkband och sen började åkandet. Även Gröna Lund har sina traditioner och en av dom är att börja med Vilda Musen. Så vi ställde oss i den förvånansvärt korta kön och vips så satt vi i vagnen. Crille som inte är så van att verkligen åka saker va lite småskrajj. Men redan efter första backen så släppte allt och han började istället yttra en massa konstiga saker och det gjorde i alla fall min åktur roligare.  

Efter det väntade det stora testet. Fritt Fall. Jag själv bangar ju såklart aldrig men skulle jag få någon med mig. Jodå, dom flesta fick jag med mig. Bara Jossan som fegade ur. Men vi andra satte oss i den röda kolossen som sakta med säkert förde oss bort från jordskorpan och upp i det höga tornet. Väl uppe så kunde vi bevittna den fantastiska utsikten även om jag troligtvis va den enda som verkligen försökte se ända bort till Kista. De andra var nog mest rädda för att om några sekunder skulle vi vara nere igen. Och så vips så var man efter ett snabbt och skrikfyllt (från Crilles plats) fall nere på trygg mark.

Dagen rullade på och de flesta attraktioner provades och då inkluderar jag även Kärlekstunneln, Pop-Expressen och Katapulten. Och när vi ändå pratar om Katapulten så minns jag med ett leende på läpparna den klockrena kommentaren som sipprade ut ur Jennys mungipor högst upp i tornet: Robert, Man kan spotta ner i poolen! Riktigt träffsäkert.  

Men även denna roliga dag led mot sitt slut och efter en lugn bussresa och en ännu lugnare tågresa så klev man av hemma i Väsby igen. Vi hade såklart tänkt titta på en film men en kvart in i Hajar som Hajar så sov Sandra djupt. Jag för den delen var inte heller speciellt pigg så vi stängde av filmen och gick och lade oss ordentligt. Jag somnade nog ganska snabbt och känslan av att sitta i Extreme satt kvar på näthinnan långt in i nattens mörker.

När man vaknade på morgonen så kunde man inte låta bli att känna sig lite nere. Det va trots allt sista natten med gänget och om bara några timmar så skulle tjejerna lämna oss för att åka tillbaka ut till landet. Så det kändes lite bittert men vi hade ju trots allt några timmar kvar tillsammans. Jag, Jenny och Sandra drog in till stan medan dom andra valde att stanna i sängen. Vi drog en shoppingrunda i Gallerian och jag tror dom flesta butikerna fick sig ett besök av oss. Det handlades inte så mycket. Det var nästan så att vi kollade på vad vi INTE ville köpa men lite vart det i alla fall och efter en liten titt på NK och en snabb lunch på nåt Wokställe så hade klockan tickat iväg så mycket att vi var tvungna att dra oss tillbaka mot centralen. Vi hittade de andra och det handlades lite inför resan. Men sen var det dags för dom att stiga på tåget så vi följde med dom upp på perrongen.

Det blev ett sorgligt farväl och det va inte långt till tårarna. Jag vet att vi kommer ses igen och att det absolut inte va farväl för alltid men det kändes ändå så sorgset att skiljas sådär. Det har varit fem underbara dagar och jag kommer aldrig att glömma dom. Jag kommer att sakna er tjejer otroligt mycket, det gör jag redan nu och fast jag inte känt er så länge så har ni redan en orubblig plats i mitt hjärta. Man kan inte ha mer underbara vänner och jag kommer att göra vad som helst för att få träffa er igen. Det kanske låter lite överdrivet men det e precis så jag känner det. Det känns redan fruktansvärt tomt utan er och jag kan inget annat än att längta tills vi ses igen. Och till dess får ni ha det så underbart in bara kan. Vi syns snart igen. <3<3

PEACE