Jerre

2006 närmar sig sitt slut med stormsteg och trots att kvällen återstår så tänker jag börja skriva min så kallade årskrönika. Jag ska försöka sammanfatta det här händelserika året på ett så roligt och trevligt sätt som möjligt.

Året började bra. Det nya året invigdes på Hagvägen. Jag minns hur jag och Crille fick ut till planen efter tolvslaget och använde upp det sista av våra pyrotekniska prylar. En gammal utsliten plånbok fick sätta livet till när vi eldade för fullt.  

Annars var jullovet förvånansvärt lugnt. Jag slappade mest hela tiden och ägnade istället nätterna åt att kolla på OC och käka toast. Jag hann med 52 avsnitt och säkert lika många toast på tio dagar.

Jag försökte hålla mig inomhus så mycket som möjligt under jullovets sista dagar. Kylan utomhus var inte nådig. Någon gång ibland trotsade man väl vädret och spelade lite bandy på planen. Måste förövrigt säga att bandy på is utan skridskor verkligen är underskattat.

Skolan började igen och det var först nu man insåg att man verkligen inte ska gå ut i tio minusgrader. Det var inte kul att gå nerför backen på morronen ner till tåget eller att vänta på bussarna som aldrig tycktes komma. Nej det var ingen rolig vinter. Lång var den också. Det kändes som om den aldrig tog slut. Men man ska väl inte klaga. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Man kan ju liksom alltid åka skridskor på Sollentunavallen vilket jag också gjorde ett par gånger. Trots numerärt underläge lyckades jag och Linus så när rubba GLJ-arna men förlorade till slut med uddamålet.

Februari kom och det var först nu det började hända grejer. Först ut var Royal League matchen mot Start. På grund av kylan lirades matchen på konstgräset i Södertälje. Såklart så åkta jag dit med mina vänner och skådade när Bajen krossade IK Start med 4-0. Trots den ständiga kylan så lämnade man arenan med värme i hela kroppen. Så fungerar jag. En Bajenseger gör mig alltid glad. Oavsett i vilket läge det händer.

Sen var det dags att testa skidlyckan igen. Skolan anordnade en skidresa till Romme och jag var inte sen med att anmäla mig dit. Jag hade en underbar dag i backarna utanför Borlänge. Förutom själva skidåkningen så minns jag flera roliga situationer. Såklart alla vurpor men även snöbollskastningen i full fart på skidor eller Linus och Minis annorlunda taktik att ta sig ner för en svart backe. Ja det var en rolig dag, det måste jag säga.

Sportlovet kom och det visade sig att jag hade klarat MVG i både spanska och engelska vilket naturligtvis gav självförtroendet en push. Jag ägnade mitt lov på två ställen. Hemma i soffan och i London. London var en mäktig upplevelse som gjorde ett starkt intryck på mig. Att bara knalla runt på gatorna runt Piccadilly var häftigt. London är en stad jag alltid velat se och jag har inte varit där för sista gången. Det lovar jag. Det var även under den här resan jag för första gången tillbringade en natt på en flygplats. Till en början var det lite kul men efter ett tag vart det lite drygt att lyssna på tjatiga meddelanden i högtalarna om att man inte ska lämna bagage stående utan uppsikt eller att det är förbjudet att röka.

Mars blev lite av en mellanmånad. Jag gjorde inte speciellt mycket. Okej någon bio blev det väl. Bland annat ett besök på Cosmonova där vi såg en film om Nilen. Den var rätt häftig måste jag säga. Det var även nu som Hammarby så när slog ut FC Köpenhamn i Royal League och med lite bättre straffskyttar så hade semifinalen varit ett faktum. Men inga stora händelser inträffade i mars månad. Istället blir mars ihågkommen som månaden då Väsbyligan såg sitt första ljus. Den tionde öppnade portarna till den klassiska ligan och den historiska första mästaren blev Ludde Zetterman med sitt Runby Warriors. Sen dess har ligan växt och genomgått förändringar och är idag en liga med mycket prestige.

I april tog det fart igen. Mycket tack vare att Allsvenskan började igen. Hammarby ställdes mot Helsingborg i premiären och med säsongskortet i plånboken åkte jag in till Medis för att gå i tåget längs Götgatan, över bron och bort mot legendariska Söderstadion. Väl framme ekade Just idag är jag stark och äntligen blev man av med abstinensen man burit på hela vintern. Hammarby vann dessutom med 4-2 bland annat efter två mål av Paulinho. En perfekt start på Allsvenskan.

Några dagar senare så blev det dags att gå på någon annan sport än fotboll. SM-finalen i Innebandy stundade och jag hade genom Innebandylaget fått biljett. AIK mötte Pixbo i Globen och jag var nog ganska ensam om att högljutt stödja Pixbo bland alla AIK-fans. Tyvärr hjälpte inte mitt stöd. AIK vann med 6-2 och bärgade guldet. Men jag har alltid tyckt att Innebandy är en tjejsport. Det är ju i Handboll man ska vara bäst och där vann ju självklart Bajen. Bajen var också nära guldet i Bandy men istället fick man sitt femte silver på sju år. Den gamla frasen ”Hammarby kan inte vinna” har gått från myt till sanning i Bandysverige.

Dags för lov igen. Den här gången var det påsklov. Det inleddes med ännu en fotbollsmatch. Det var årets första Råsundaderby. Jag minns att vi hade så bra platser den matchen. Längst ner på mellan med en perfekt sikt över planen och ändå nära hjärtat av klacken. Jag kommer ihåg hur vi skötte tifot genom att hålla flaggan med det numera klassiska uttrycket ”Bananas Are For Monkeys” och hur vi alla hoppade till den nya White Stripes-ramsan. Matchen i sig var väl ingen höjdare. Vi vart stora delar av matchen utspelade av Djurgården och trots spel med en man mer i 35 minuter så slutade det 0-0. Men jag va nöjd. Oavgjort borta mot svenska mästarna måste ändå ses som godkänt.

Annars var påsklovet ett riktigt biolov. Jag avverkade hela fyra filmer under lovet. Jag blev positiv överraskad av V for Vendetta, väntad besviken av Scary Movie 4, road av Ice Age 2 och glad över Inside Man. Eller glad kanske inte är rätt ordet men filmen var riktigt bra. Lätt en av årets bästa filmer.

Sista dagen innan skolan började igen fick jag för första gången träffa Josefine och Sandra. Sandra hade någon danstävling i Eriksdalshallen så Josefine följde med för att få träffa Crille igen. Jag hängde med till Eriksdal som moraliskt stöd och vi satt där en eftermiddag och hade det trevligt.

I slutet på april syndade jag. Jag åkte till Råsunda för att se AIK-Djurgården. Och om inte det vore nog så ställde jag mig i AIK-klacken. Men trots att det var underbart att se Djurgården bli så förnedrade så kände jag mig inte hemma. Jag älskar fotboll men det är bara när Bajen lirar som jag verkligen känner mig taggad. Jag vet inte vad Hammarby gör med mig men känslan innan en match på Söderstadion är oslagbar. De dagarna är man verkligen stark och då mår man verkligen bra. Det är också kärleken till Hammarby som gör att jag kan ställa mig mitt på norra stå bland gnagarna utan att skämmas. Jag är och kommer alltid att vara bajare och ingenting kan ändra på det. Fotboll är en del av mitt liv och Hammarby är min livsstil. Så är det bara.

Nej det riktiga derbyt spelades några dagar senare på Söderstadion. Det var då Bajen visade nykomlingarna från Solna vilket lag som regerar i Stockholm. I 90 minuter förnedrade vi allt vad AIK står för både på planen och på läktaren. En sanslöst härlig dag.

Det blev nu hög tid för mig att göra comeback på fotbollsplanen. Jag började träna med Bollstanäs men det tog inte lång tid för mig att inse att jag inte orkade satsa på fotboll en gång till. Så när jag fyllde sjutton år så var min fotbollskarriär i BSK över. Istället började jag lägga fokus på sommarlovet som inte var alltför långt borta. Jag fick en massa pengar när jag fyllde år och nu gällde det att hitta saker att göra av dem på. Det pratades om fotbollsresor till olika delar av landet och att kanske en resa till Grekland.

Men än va det nästan en månad kvar till sommarlovet och det fanns dagar att fylla med roligheter då också. En helg blev lite händelserik. Först var jag med mamma i stan en hel dag när vi strosade runt och shoppade lite och va inte på några museer. Vi åkte också en sightseeingbåt runt Stockholms öar. Det var en trevlig dag och kul att göra någonting med mamma också.

På söndagen var det dags för den årliga bortaresan till Gävle. Nicke och Mackan följde med och vi fick se Paulinho skjuta Bajen till serieledning under sommaruppehållet. I nästan två månader kunde man nu njuta av den allsvenska tabellen.

En onsdagseftermiddag tillbringade jag på skansen med Linus och Usman. Vi gick runt där och tittade på alla roliga djur. Bland annat en varg som joggade runt i sin hage. Han tog samma väg hela tiden och det såg rätt roligt ut efter några varv. Det va också lite roligt att studera Linus som bestämt skulle ta kort på alla djur eller att Usman var livrädd för björnarna.

Vi såg Da Vinci-koden på premiären. Trots att jag var sjuk så åkte jag med grabbarna in till Saga och såg filmen som faktiskt var riktigt bra. Jag tror alla tyckte det även om Tobbe såg lite sömning ut fram mot slutet.

Precis innan sommarlovet skulle börja så drog vi med klassen ut och bushen. Någonstans utanför Åkersberga började vi knalla in i skogen. Vi skulle gå cirka en mil med packning och samtidigt orientera fyra-fem kontroller. Det va riktigt jobbigt faktiskt men samtidigt riktigt roligt. Det roligaste av allt var väl att Linus hade någon sorts dödslängtan så att man knappt fick prata med honom. Vi kom i alla fram till någon form av tältplats och vi slog läger för natten. Sen så hade vi en trevlig kväll. Vi badade, hade kottkrig eller satt och myste kring lägerelden. Morgonen efter blev det väckning tidigt. Vi skulle den här gången paddla tillbaka stället vi började på. Men när vi skulle gå till kanoterna så gick vi lite vilse och fick korsa en bäck och flera stora åkrar. Bara det var ett litet äventyr. Paddlingen gick väl förövrigt sådär. Det tog ett tag innan vi fick kontroll ordentligt så vi slapp åka sick sack. Vi klarade oss från att välta kanoten i alla fall. Det va inte alla som klarade det ska jag säga. Vi nådde slutmålet efter kanske tre timmars paddling och begav oss hemåt med roslagsbanan. Sammanfattat var det en perfekt avslutning på skolåret och även om det var jobbigt emellanåt så är det allt roligt man kommer att minnas.

På avslutningen var jag med Tobbe och Linus och vi drog runt i Sollentuna. Vi testade bland annat hinderbanan vid Sofielundsskolan och käkade på Flasses. Vi bestämde oss sen för att åka till Rosersberg av någon konstig anledning. Linus kände inte för att följa med så jag tog hans keps som gisslan så att han inte skulle gå av i Rotebro. Han gick av i alla fall så kepsen behöll jag resten av sommarlovet.

Nästa dag slutade alla i Runby så jag åkte först upp och kollade skolavslutningen där Crille stämde upp i sång och sjöng Nationalsången med resten av Boysen som kör. Sen blev den en avslutningslunch på Ullis innan det var dags att bänka sig hos Erwin för premiären i Fotbolls-VM. Tyskland vann med 4-2 mot Costa Rica och efter matchen drog vi ut på en runda runt Väsby. Vi satt på Express ett tag och snackade lite och drog sedan med buss bort till Bollstanäs. På bussen så skrålade vi massa sånger för full hals och Ludde underhöll oss genom att ge alla cyklister och bilister massa roliga namn.

Bollstanäs var ingen höjdare. Bara en massa civilpoliser så vi drog tillbaka till station. Sen stog vi där ett tag innan kvällen avslutades vid Runby Torg via en tur förbi skolan. En lyckad avslutning och jag fick ju uppleva två.

Första delen av lovet var rätt hetsig. Jag satt inte inne mycket utan var ute mycket och då såklart med Boysen. Varje gång Sverige spelade så var det samling hos Crille. Annars spelade vi fotboll uppe vid skolan eller badade vid Kairo.

En kväll bestämde vi oss för att grilla vid Tegeludden. Så där satt vi en hel kväll och garvade åt det mesta och gjorde en brasa. En riktigt rolig kväll. Ibland kanske man saknar att det inte är några tjejer med i vårt gäng men för det mesta är det skönt. Det är så skön stämning bland Boysen och man har sällan tråkigt. Roligt va också att Ludde drog iväg in i skogen i några timmar och satt där och filosoferade om gud vet vad. Sen blev vi tvungna att gå hela vägen hem eftersom bussarna slutat gå för länge sen. Jag och Ludde gick och analyserade allt på xpertelvan och gick igenom varenda spelare vi någonsin hade coachat.

Jag valde att hoppa över sovandet den natten. På morgonen skulle jag nämligen bege mig till Arlanda med mamma för att åka till Grekland. Trött men förväntansfull var jag när jag gick ombord planet. Väl i Grekland njöt jag i två veckor över allt som fanns där. Värmen, poolen, VM i baren på kvällarna, maten på Piramis och bara slappandet i solstolen varje dag. En underbart skön semester där man verkligen vilade upp sig på bästa sätt. En sån resa är svår att helt och hållet uppskatta direkt när man kommit tillbaka hem. Varför slösade jag två veckor i en solstol istället för att göra nåt men nu när man fått lite distans på det så är jag verkligen nöjd med de två veckorna på Kreta. Man behöver inte göra saker hela tiden för att få ut nånting av en semester. Ibland är det skönt att bara slappa och detta var den resan.

När jag kom tillbaka till Sverige var jag hemma i ungefär en vecka innan det var dags att packa väskan igen men innan det hann jag med årets kanske knasigaste resa. Jag, Crille, Viktor och Jocke träffades utanför mig och sen cyklade vi till Globen. Nej jag skojar inte. Varifrån vi fick idén vet jag inte men det var ett roligt äventyr. Någonstans efter Helenelund hamnade vi vilse och kom in i någon stor skog men vi hittade ut. Fast vi cyklade kanske tre mil den dagen så var det aldrig jobbigt. Vi tog det lugnt och hetsade inte. Det fick ta den tid det tog. Och vi hade kul. Det var coolt när vi väl var inne i stan och vi cyklade runt ett tag och trampade sen bort till Globen och käkade på Donken. Sen tog vi tåget tillbaka till Väsby. Ibland måste man göra saker som känns konstiga. Det är på det sättet man upplever nya roliga saker och det va precis vad vi gjorde. Jag hoppas det blir en ny cykeltur i sommar. Så om ni vill cykla till globen eller någon annanstans i Stockholm så säg till för då hänger jag med.

Nu var det dags att åka ut till Arlanda igen. Jag och crille skulle till Skåne för att bo hos Jossan. Vi tillbringade fem dagar ner i södra Sverige och det var helt underbart. När man kommer utanför Stockholm så märker man att det inte bara finns fjortisar överallt. Det finns även underbara människor som man lätt kan bli vän med utan att behöva vara på ett visst sätt. Så mina dagar i Helsingborg och Påarp fick mig verkligen att inse vad vänner egentligen är. Jag säger inte att jag inte har några vänner här upp i Väsby. Såklart att det finns underbara människor här också men det kändes så otroligt bra när man umgicks med folket där nere. Fast man knappt kände någon så kände man sig som en i gänget direkt och det är nåt som aldrig skulle hända i Stockholm.

Sen följde några veckor med lite blandade aktiviteter. Lite filmkväller med Boysen, G-salen, Bio, Fotboll och så vidare. Vi gjorde även en utflykt till Vilda Vanadis där vi bland annat retade upp badvakten av olika anledningar. Jag spelade även Nattfotboll på Hipen med Tobbe och Martin efter att ha cyklat hela vägen från Väsby. Också en liten upplevelse att spela fotboll i soluppgången

Sandra, Jenny och Jossan kom hit från Skåne och vi hade ett par mysiga dagar med bland annat besök på Grönan och lite filmkvällar. Sen var det dags att bege sig till skolan igen. Jag tror aldrig jag varit så aktiv under ett sommarlov. Jag kände verkligen att jag fick ut allt jag ville av lovet så det var inte alltför jobbigt att börja skolan igen.

Det omtalade skandalderbyt ägde rum i slutet av augusti. Jag orkar inte kommentera någonting om det här och nu. Har pratat för mycket om det men eftersom händelsen va en del av året måste det finnas med i denna text. Nej det är roligare att snacka om nästa Bajen-derby där vi återigen krossade Gnaget. Den här gången på deras hemmaplan. Gnagarna trodde att SM-guldet var bärgat och firade med Guld-tifo. Gnagarna var även tre gånger så många som Bajarna men blev överröstade i 90 minuter. På planen spelade Hammarby sin bästa fotboll på mycket länge och Kung Eguren sänkte AIK med sina två mål. Det var nog ett av mina största ögonblick som Bajensupporter. Bajen var så uträknade och så går vi in och gör en så fantastisk insats, både på planen och på läktaren. Mitt hjärta dunkade av stolthet och det var underbart att gå till skolan kommande dagar.

Hösten kom och det var återigen dags att försöka satsa lite på Fotbollen. Den här gången på en lite lugnare nivå. Tillsammans med några från Rubban och några till så grundade vi korplaget Black Snappers och vi debuterade mot Övfre Töjnan den 22:a oktober. Tyvärr blev det förlust men jag själv stog för det första målet i Black Snappers historia. Det är något jag fortfarande skryter om. Har inte så mycket annat att skryta över nämligen eftersom jag missat hela fyra matcher av olika anledningar.

I slutet på oktober fick jag även uppleva nånting nytt som grönvit supporter. Hammarby spelade Champions League i handboll mot Barcelona och Globen blev för en dag en grönvit borg. En riktigt mäktig stämning. Barcelona vann men matchen var jämn och Hammarby visade att man är ett av Europas bästa handbollslag.

Den allsvenska säsongen började närma sitt slut och Hammarby lyfte sig ur sin långa svacka och slutade till slut på tredje plats. Fullt godkänt känner jag trots att vi fick se oss besegrade av AIK som chockartat slutade tvåa.

Sista delen av året har jag inte gjort så mycket. Det var även nu jag på allvar började skriva i bloggen så det finns inte så mycket att säga som jag inte redan sagt. Bajens äventyr i Royal League var ingen höjdare. Efter fem matcher har man fortfarande inte vunnit någon match och lär ju inte göra det mot FC Köpenhamn borta i februari heller.

Om jag ska sammanfatta året kort så har det varit ett underbart år. Om 2007 bara blir hälften så händelserikt kommer jag se det som ett lyckat år. Jag ser fram emot mycket inför året och hoppas att jag får uppleva massa nya saker. Nu ska jag ut och smälla upp lite prylar. Ha en underbar nyårskväll så kanske vi syns. Jag återkommer med nya inlägg om vad som händer i mitt liv.

PEACE!  

Jag hoppas att ni läste om mitt läskiga äventyr på Vångavallen som jag skrev för några dar sen. Nu har säkert också märkt att jag börjat skriva inlägg varje söndag istället för utspritt och så. Men jag känner ibland att jag vill skriva mitt i veckorna och när jag tänkte efter så kan jag använda dom tillfällen till att skriva om saker jag minns och som jag vill dela med mig av. Så här kommer alltså del två i Jerres Äventyr.
Den här gången tänker jag skriva om nåt som hände nyligen. Till och med för några ynka timmar sen. Man kanske inte ska kalla det äventyr men en rolig dag med en rolig rundvandring måste ju bara få plats i denna underbara blogg. Läs och njut!

Som ni alla vet så ägnas lördagarna åt att följa stryktipset på TV. Ryktet om att jag har Canal+ hade spridit sig så Anders, Tobbe och Sebbe gästade kungliga Runby såhär dan före dopparedan. Val av match var enkel. Arsenal - Blackburn var det enda alternativet för alla som faktiskt förstår vad fotboll handlar om. Så fyra förväntansfulla vänner satte sig ner för att avnjuta en trevlig fotbollsmatch men man fick mer än så.

Allt började med att Blackburn får en straff. Så här i efterhand så kan man väl inte klaga på domslutet. Det va en rätt solklar straff. Och lika solklart var målet från elva meter av Shabani Nonda. Jaha tänkte vi nog alla. Ska de bli ytterligare en match där Arsenal pressar i 85 minuter och lyckas få in en kvittering runt den 60:e minuten men inget mer. Svaret på det kom bara nio minuter senare då Gilberto Silva snyggt nickar in en hörna. 1-1. Man såg också att det här var Arsenals dag och tio minuter senare hade man gjort både 2-1 och 3-1. Hleb tvåfotade sig förbi en back och rullade in tvåan och Adebayor satte en straff stensäkert i det högra hörnet. Det var också halvtidsresultatet. I den andra avtog tempot även om Arsenal fortsatte att ha bollen. Blackburn stack emellan och efter lite slarv i hemmaförsvaret så kunde Nonda göra sitt andra mål för kvällen. Men återigen fick man se att det var Arsenals dag för när man ökade tempot hängde inte Blackburn med. Van Persie gjort två riktigt snygga mål innan Flamini kunde sätta spiken i kistan till 6-2. Snacka om underbar match.

Tipset i övrigt gick käpprätt åt helvete. Åtta rätt är inte godkänt. Så är det bara. Men men, inga sura miner här inte. Nej vi satte istället igång en film. Sällskapsresan 2 fick det bli. Ibland undrar jag varför de är så bra de där filmerna. Asså dom är ju gjorda innan jag föddes för fan. Men ändå garvar jag varje gång. Så otroligt sköna filmer.

Efter filmen så vart det rätt tröttsamt att bara glo på TV så vi bestämde oss för att ta en liten promenad. Och det är egentligen här "det stora äventyret" börjar. Boysen bangade på G-salen idag också så då tänkte jag att jag kunde dra dit dessa herrar istället. Så vi begav oss ut i den mörka natten och styrde kosan mot nedre Runby Hills. Jag själv guidade gänget med glädje och man fick veta vilken väg jag tagit varje dag till skolan i Runby. Jag vet inte om dom tyckte det va så intressant men det var i alla fall kul att berätta. Vi närmade oss skolan och såklart så skulle vi gå genom ”mörkan”. Trots att Anders var livrädd så tog sig alla igenom utan större problem. Men när vi äntligen nådde dörren in till G-salen så var den låst. Ja jag vet att jag har nyckel men överlåset var låst och den nyckeln har bara Väsbyhem. Jaha tänkte vi alla igen. Vad händer nu då? Såklart kom jag då på den storslagna idén att visa dessa grabbar fina delar av Sverige genom att visa dom runt på kända platser i Runby. Så vi började gå uppåt mot Runby Hills norra delar och nådde efter ett tag Vattentornet. Denna välkända symbol för såväl Runby Hills som för hela Runby. Sebbe lyckades efter flera försök att träffa tratten med en liten sten och hans dag var gjord. Anders hade inte samma flyt och nådde knappt halvvägs. Men efter ett tag så bestämde vi oss för att fortsätta. Grabbarna ville se Runbys slott men jag förklarade att de närmaste man kommer ett slott i Runby är Lövsta Gård och grusvägen dit är inte alltför roligt så här års. Så istället vandrade vi upp mot Bromsbodavägen där jag en gång i livet varit bosatt. Jag visade flera minnesvärda platser som "Stupet", "Stentrollet" och "Torget" och berättade sen ivrigt historierna bakom. Det var inte utan nostalgikänslor i kroppen som jag mindes alla stunder jag tillbringat i den lilla dungen på gården eller i skogen bakom. Nej det var en härlig känsla så här i juletider. När vi gått ett varv så bad jag dom välja mellan den stora vägen tillbaka till skolan eller den läskiga mörka vägen nerför Teknikbacken. Till min stora glädje blev det den mörka vägen. Anders mobil kom väl till användning när vi tände en lampa på den som gjorde att vi såg var vi gick. Färden ner var lugn och sansad och jag insåg faktiskt att den här backen verkligen var en häftig pulkabacke. Har det alltid varit en glipa här eller har man huggit ner skog för att göra en pulkabacke eller nåt sånt. Aja att ta reda på det får jag göra någon annan gång.

Vi fortsatte på stigen över åkern och vi gled in på ett samtal om typ Sagan om Ringen. Som jag tidigare alltid tänkt så skulle denna åker vara platsen för det stora slaget om Runby. Det är faktiskt lite roligt det där att man går och tänker sig hur en typ av film skulle ha sett ut om den spelats in i Runby.

Vi började närma oss de allra nedersta delarna av Runby men istället för att vika in mot alla hus så fortsatte vi över åkern, över den lilla bron över Väsbyån och bort mot Barockparken. Vi gick igenom tunneln under järnvägen och började gå mot Stora Wäsby. Tyvärr kunde man inte bara gå utan att se sig för. Här vimlar det nämligen högar av hästskit så vi gick så snabbt vi kunde samtidigt som vi aktade oss för högarna. Det gick väl sådär. Jag får nog själv ta och erkänna att jag råka trampa i en liten trevlig brun hög.

Men även den vägen tog slut och vi stod igen på asfalterad väg. Vi styrde nu stegen tillbaka mot Runby. Den här gången över järnvägen. Uppe på bron så tog jag fram min innebandyklubba och en boll. Ja jag hade släpat på den hela vägen. Det va faktiskt inte så jobbigt. Tänkte knappt på det. I alla fall. Jag skulle ju såklart visa att jag kunde det här med innebandy så jag började skjuta mot räcket på bron. Till en början gick det bra när jag sköt mot nedersta delen men när jag försökte på en list lite högre upp gick det åt skogen. Bollen seglade ner i ett buskage under oss men än var inte bollen förlorad. Anders och jag satte fart nerför kullen trots att alla små lösa stenar gjorde en nervös. Väl nere så insåg vi att bollen hade fastnat i taggbuskar. Men vi gav inte upp. Med hjälp av klubban (från och med nu blir det alltid klubba när jag går ut eftersom den alltid kommer till användning) så fick jag fram bollen och så sprang vi upp igen. Om ni tror att jag skulle bli mer försiktig efter det där så känner ni inte mig. Och efter ett tag så tabbade jag mig igen men den här gången så blev konsekvenserna värre. Bollen hamnade mitt emellan två järnvägsspår och vi hade varken ork eller mod för att hämta den. Så istället så började vi avrunda vår vandring och gick långsamt mot stationen så att grabbarna kunde åka hem.

Men med bara hundra meter kvar så hittade vi en ingång genom planket som avgränsade tågspåren med bilvägen. Såklart så smet vi in och Anders demonstrerade hur han som full lätt skulle kunna somna med huvudet på rälsen. Anders var förövrigt väldigt angelägen om att hitta det bästa sättet att ta självmord denna kväll. Jag ska inte säga att jag vet varför men samtidigt vet vi ju att Anders är lite speciell. Sen så tänkte vi vara lite busiga så vi genade in på station genom att mellan spåren springa upp på perrongen. Så här i efterhand va det ganska smart för annars hade nog inte grabbarna hunnit med sitt tåg. Jag själv vände hemåt där ett ensamt litet paket låg och väntade på mig. Ett paket winegum blev årets första julklapp och det är underbart att min underbara far vet vad jag vill ha.

Så där såg alltså min dan före dopparedan ut år 2006. Hoppas ni gillade mitt lilla äventyr. Fler kommer. Det lovar jag er. Nu ska jag nog sätta på en film. Winegumen är slut sen länge men julafton har bara börjat.

God Jul och PEACE!

Ja vad har jag då att fylla detta inlägg med. Kan väl börja med att säga att skolveckan såg ut att bli jävligt jobbig när jag vaknade i måndags. Jag var ju rätt sliten också efter kanske tre timmars sömn. Men så här i efterhand så var det en ganska lugn vecka. Okej jag hade tre prov men det kändes ändå inte så jobbigt som det borde känts. Och jag avgudar mitt eget schema just nu. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men med sånt schema skulle jag lätt kunna dela upp gymnasiet på fyra år. För egentligen är det ju rätt kul i skolan. Man har sina kompisar där och så vidare. Det är ju bara det att det är så jobbigt när man har mycket att göra och man ska lämna in skrivningar om personer eller böcker man knappt visste fanns eller skriva prov om någonting som känns totalt onödigt. Självklart tycker jag fortfarande att själva skolarbetet helst kunde försvinna men har man fyra ämnen och går max fyra timmar varje dag så blir det aldrig jobbigt. Jag känner också nu att det ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv hittills var att välja Rubban. Jag har gått där snart ett och ett halvt år och jag har inte ångrat mig en ända gång. Jag kan verkligen inte komma på nåt som jag kan klaga över. Lärarna håller väldigt hög nivå och folket man har lärt känna får en verkligen att klara skolarbetet. Fast det väntar nästan en halvtimme resa med tåg och buss som man måste passa så känns det aldrig jobbigt. Man har jävligt kul i Rudbeck. Okej jag har hamnat i ett gäng jag verkligen trivs med och man har sällan tråkigt med er. Det ska ni veta. Rubbans egna järngäng är liksom speciella. Så skön stämning. Det är verkligen underbart att man träffat så sköna människor. Och varför vet jag inte men jag har verkligen haft tur med skolan hela tiden. Klassen i Runby som ansågs som den bästa klassen på länge och bara det att vi samlade in över 100 000 till en klassresa var mäktigt. Jag kan helt ärligt säga att mitt sista år i Runby aldrig kommer att glömmas. Vi växte verkligen som klass och blev till slut mer som ett stort kompisgäng med både tjejer och killar och allt kröntes med Idre-resan som helt klart var den bästa resan jag någonsin gjort. Man hade verkligen inte tråkigt en enda sekund och jag minns verkligen när vi satt där i liften och skrålade till Hey Jude och möttes av applåder när vi gick av högst upp. Eller bara det att vi bodde i det mest exklusiva huset i hela svenska fjällen. Otroligt asså. Ja det var verkligen perfekt och när vi gick ut nian så kändes det verkligen tomt. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Runby så mycket som jag egentligen gör. Men livet på rubban har ändå gjort det enklare för även om stämningen inte är densamma som i Runby så är skolan inte alls så jobbig när man har alla dessa sköna människor omkring sig.

Ja just det jag skulle prata om den otroligt jobbiga veckan som inte var så jobbig. Men jag vet inte var jag ska börja. Gillar inte att bara skriva i kronologisk ordning. Det är inget kul att läsa så jag försöker undvika det. Men okej vi kan snacka lite om proven. Matte först och fan va skönt att bli av med Andragradsfunktionerna nu. Har vart tufft asså. Provet kändes faktiskt riktigt bra men det visade sig att det bara va ett G. Men skit samma nu kommer enklare grejer så jag fixar nog VG där. Sen hade jag geografiprov i torsdags. Det var tänkt att det skulle va i fredags men sen fick man tydligen välja dag och såklart valde jag torsdagen eftersom det innebar sovmorgon i fredags. Provet var rätt lätt även om det var rätt skumma grejer vi hade prov på. Eller skumt och skumt men det här med väder och vind är rätt svårt att förstå. Men jag tror det gick ganska bra. Får tillbaka det på tisdag och har jag tur så kan det nog bli ett MVG där. Fast sen vet man ju aldrig. Det kan ju lika gärna vara ett G för när jag skrev provet så kändes det som att jag bara babblade på. Men det funkade ju förra gången så. Sista lektionen i fredags var det då dags för årets sista prov. Marknadsföring. Jag hade verkligen pluggat till ett prov för en gångs skull och så kommer det enklaste provet jag gjort på Rudbeck. Två sidor var det och frågorna var verkligen bara att skriva svar. Inget man behövde tänka igenom. en okej jag bangante. Får jag MVG så spelar det ingen roll men det är lite surt när man för en gång skull pluggat ordentligt.

Nu återstår bara en kort vecka och sen är det jullov. Och även om det alltid är skönt med lov så är jag för första gången i mitt liv inte speciellt skoltrött när det vankas jullov. Jag minns hur man verkligen känner sig lättad efter sista provet varje år men i år så kändes det aldrig jobbigt. Men som jag sa tidigare så beror det mycket på schemat. Blockschema måste va den bästa lösningen på en skola någonsin. Fattar inte riktigt varför inte alla har så. Istället för att läsa typ 16 ämnen under ett års tid så läser man kanske 5-6 ämnen under 11 veckor och sen byter man. Det är ju skitskönt att man slipper tänka på så mycket och istället kan man koncentrera sig på dom få ämnena man har. Och jag har hellre Matte fyra gånger i veckan under 2½ månad än 1 gång i veckan jämt.

Aja nu får jag fan sluta snacka om skolan. Folk kan ju tro att man är besatt av den. Men den här veckan har det varit rätt tyst på fritiden. Helgen var riktigt lugn. Okej jag vet att den brukar va det men ändå. Det e fan så det ska va. Fett skönt att bara va hemma och chilla. Kanske bjuda över några kompisar och kolla någon rulle eller dra till G-salen eller Bio eller nåt annat kul. Okej jag ska inte fortsätta snacka om det här heller för då kommer jag säkert in på fester och fjortisar och sånt och det pallar jag inte. Ni vet min åsikt om det ås ni behöver inte få läsa en upprepning.

10 rätt på stryktipset igår. Helt otroligt. Hela 29 kronor van jag också och även om det är en rätt liten summa så är det kul att man tagit sin första spelvinst. Jag har ju egentligen aldrig varit så mycket för tippning men nu är det verkligen kul. Det är mycket roligare att följa matcherna på lördagarna när man nervöst sitter och väntar på varje "pling i rutan". Och nu har det som sagt börjat gå bra också. Jag gick ikapp Flemman fast jag tippat en omgång mindre. Det är starkt även om Flemman inte har visat så starka kunskaper om engelsk fotboll. Ta inte illa upp Flemman men Stoke är inget bra lag och självklart vinner Bolton mot Aston Villa borta. Speed är ju skitsäker på straffar.

I onsdags så handlade jag dom sista julklapparna och jag hoppas alla blir nöjda. Det tror jag nog dom blir också. Har försökt följa deras önskemål så mycket som möjligt. Hoppas bara att dom följt mina. Okej jag har inte önskat mig så mycket roligt i år. Mest kläder och pengar och så men ändå. Får jag det så blir jag riktigt glad.

Som ni ser så händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. Faktiskt ganska skönt ändå. Man måste ju inte vara igång jämt liksom. Och än har jag inte planerat in nåt på jullovet. Okej skånefolket tjatar som fan på att jag ska komma ner men ärligt talat så vet jag inte om det är där jag vill vara just nu. Visst fan är det kul att träffa alla men det känns som att livet är hemma lockar mer just nu.

Så det blir nog nyår på hemmaplan i år också. Vad jag gör vet jag inte en det lutar väl åt Boysen. Har inget emot det i och för sig. Man brukar ha rätt kul med dom också. Bara det inte blir någon lökig film någonstans. En vanlig helg är det skönt men på nyår vill man ju träffa lite folk. Typ som skolavslutningen. Det va riktigt kul. Även om vi egentligen inte gjorde något så var det kul att bara åka runt till olika ställen i Väsby och samtidigt garva åt allt från "Cykel-Margot" till Pommes Frites på Express. Så vi får hoppas att det blir nåt sånt på nyår också. Kanske man kan få träffa lite folk också som man inte ser så ofta. Det är en del jag inte sett på ett jävla bra tag. Beror väl i och för sig mycket på mig som inte väljer att supa varje helg men ändå. Skulle inte banga att få återse lite gamla vänner från förr i tiden.

Men jag tror inte det finns så mycket mer att snacka om. Okej jag tänker inte gå och lägga mig än på ett tag så egentligen kan jag väl skriva lite mer men känns ju lie onödigt bara skriva för skrivandets skull.

Nej jag slutar nu. Det kommer nya inlägg där jag kan "prata ut" om annat som hjärtat känner. Så vi säger väl god natt här. Och som alltid:

P+Fruset Vatten :-)

Och nu är vi framme vid söndagen som har varit lika slö som igår. Jag behöver plugga engelska men jag har inte kommit igång. Ska ta tag i det där nu. Jag skiter i om det blir lite sömn. Jag överlever alltid så.
Ellis har vart här idag och för en gångs skull passade det bra eftersom jag hela dan har varit otroligt sugen på Donken-mat. Så vi lånade hennes bil och begav oss till Rondellen. Även idag fick det bli en Big Mac men den här gången för att jag var sugen på den. Jag måste säga att den satt riktigt bra och sen dess har jag bara tagit det lugnt här vid datorn och småsneglat på lite fotboll.