Alanya here we come!
Jag hade inte direkt pengarna till en resa heller. Hade ju planerat en skåneresa till den här sommaren och det hade jag lätt klarat med de 4000 jag hade på kontot. Men när det inte blev nån resa dit och det börjades snacka om en sista minuten blev jag ju såklart taggad. Så jag hoppades att vi kunde få tag på nån resa runt kanske 3000. Så jag började lite smått snacka med Martin om det här och han verkade taggad. Men sen gick det en vecka utan att det hände så mycket. Men sen helt plötsligt exploderade allt och jag tror det va när vi informerade Flemman om det hela. För i fredags när jag kom in på MSN så va både Martin och Flemman på mig direkt och prata om resan. Men 3000 kunde jag ju glömma direkt. Vi hittade en resa till Södra Turkiet för 3800 eller nåt sånt. Ospecifierat i och för sig men det spelade ju inte så stor roll.
Men vi kunde inte boka direkt utan jag var tvungen att kolla upp lite med ekonomin och se om jag verkligen kunde fixa det och Flemman behövde kolla med päronen och så. Men vi sa att vi skulle boka senast Lördag kväll.
På kvällen sen satt vi och kollade lite mer och Martin tyckte att vi kunde lägga till några hundringar så fick vi ett namngivet hotell och jag tyckte väl att det lät bra så jag hittade ett hotell i Alanya (Blue Wave) som jag tyckte såg fint ut. Martin tyckte däremot att 3,4 km från storstan var för långt och trots att jag försökte få honom att inse att det lokala centrumet (som alltid är rätt najjs på turistställen) bara låg runt hörnet så var han tvungen att mäta på en karta om han skulle orka med de där kilometrarna. Förövrigt går det bussar typ hela tiden som tar tio min till stan så för mig var det inget problem.
Men det blev sen inget mer med det på kvällen. Men vi sa att vi skulle försöka fixa det så fort som möjligt nästa dag. Det ryktades även att Sebbe ville hänga med så då va vi fyra pers. Kul kul!
På lördagen sen fick vi bråttom. Resorna höll på att ta slut och vi hade inte fått tag i varken Flemman eller Sebbe för bekräftelse och mitt i allt så försvann resan från Arlanda. Jaha. så va det kört då. Eller? Nej Martin hittade en resa från Västerås istället och det är ju en överkomlig bilresa. Så jag började boka mest för att kolla lite grejjer. Men då sa martin att resan var slut för han kunde inte boka. Så jag var tvungen att bestämma mig. Antigen boka direkt eller stänga ner rutan och då var det kört. Vi fick tag i Flemman som bekräftade men än hade vi inte hört nåt från Sebbe. Men jag kunde inte vänta längre utan bokade 4 biljetter. Tänkte att det var bättre att chansa på att han skulle med än att han inte skulle det. Så vi bokade och betalade och vi kunde äntligen andas ut.
Men sen uppstod ett nytt litet problem. När jag snackade med Sebbe verkade han tydligen inte så taggad på Turkiet. Det va för lugnt och för varmt enligt honom så det är lite problem eftersom om inte han vill nu så måste vi hitta en ny resekamrat. Vi har fem dar på oss så det kan ju gå men samtidigt är det ju lite knepigt. Me jag håller på att snacka med Sebbe nu så kanske löser det sig. Annars får vi övertala någon.
Oavsett så sa det bli så otroligt skönt att komma bort från Sverige. En vecka nere i Alanya är fan precis vad jag behöver efter den här bedrövliga sommaren. Och jag berätta att i skrivande stund har Sebbe bestämt sig för att följa med. Han behövde kolla lite saker med jobbet men sen så. Så otroligt underbart. Fyra grabbar blir vi. Det ska bli kul helt enkelt. Ojojoj!
Det är dessutom skönt för då kan man slappa hela veckan utan att få dåligt samvete för att man inte gör någonting. Och eftersom jag ändå måste spara varenda slant jag har till resan så är det bra att jag inte gör av med nåt innan. Så jag lär väl sitta här hemma och glo på filmer eller läsa nån bra bok. Det är inte helt fel ändå.
På tal om bra bok så har jag läst ut sista HP-boken nu och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Har inte riktigt smällt det än. Jag tyckte boken var lite småseg emmelanåt men när det va ungefär 200 sidor kvar gick det inte att släppa den så det va bara att sluka. Avslutningen var grym och ett värdigt slut på hela historien. Annars tyckte jag att det va ganska mycket abstrakta saker i den här boken och det var lite svårt att uppfatta allt på engelska. Så jag får nog läsa den på svenska sen igen så att jag riktgt fattar allt. Men en grym bok helt klart.
Asså det här vädret är helt sjukt. Det regnade hela förmiddagen idag och sen vart det hel plötsligt sol och blå himmel. Oh nu en halvtimme senare är det mulet igen. Tror till och med att det är fint på andra sidan huset. Helt oförståeligt. Men men.
Bajen lirar ju mot Utrecht just nu föresten. Det står 0-0 med typ en halvtimme kvar. Kanske kan vi klara det här. Och det lär ju inte bli en förnedrande 4-0-förlust a la DIF så det ser bra ut. Benny är ju grym. Vägrar släppa in mål. Och om vi trots allt torskar så är det bra på det sättet att vi förlänger AIKs väg till Uefacupen. Alltid något.
Men nu får det v slutskrivet. Tobbe efterlyste ju korta inlägg så då fortsätter jag med det. Usman sa förövrigt att det skönaste som fanns var att sitta med en snus i munnen och en cola i handen och läsa min blogg. Sånt uppskattar jag. Men hare gött. Jag återkommer under veckan.
PEACE!
Självömkan på lägsta nivå!
Jag hatar den här bloggen. För varför låter jag dagarna bara passera utan att jag åstadkommer ett skit och till slut så hamnar jag här där jag gnäller på allt. Jag fattar inte vad som hänt. Jag brukar alltid kunna ta tag i saker och ting och göra massa kul men nu så går dag efter dag efter dag och här sitter jag återigen och inte fan har jag gjort någonting.
Jag känner att vad jag än kommer skriva här så är det gnäll gnäll gnäll. Gnäll på vädret, gnäll på tristessen, gnäll på det här jävla lovet. Och det värsta av allt är ju att jag kan göra nåt åt det men jag gör det inte. Istället låter jag den här äckliga tristessen bara växa tills att jag får ångest. Jag fattar verkligen inte hur jag kunnat låta det bli så här.
Precis som jag sa i nåt annat inlägg hr jag vart aktiv kanske en vecka av hittils sju. Resten har jag bara ägnat själv hemma på Hagvägen där jag gör samma saker hela tiden. Jag sover, Äter, Spelar PES, Läser HP, Glor på tv och allt om igen. Jag tycker typ inte ens nåt av det är roligt längre utan jag gör det bara för att jag måste göra nåt innan jag får panik.
Jag klagar på vädret men egentligen är det ju inte så dåligt. Om det regnar, Varför går man inte på BIO? Och om det är uppehåll så kan man väl dra in till stan med några polare. Nejdå. Det blir ju inget av det för att jag aldrig tar tag i saker och ting. Jag kunde åkt till skåne men då hittar jag en massa ursäkter för att inte åka dit. Det snackades om en sista minuten men jag har väl inte råd. När blev jag sån. Jag har alltid varit den som hittat lösningar istället för problemen men nu är det precis tvärtom. Jag bara velar och velar utan att jag får nåt gjort. Helt makalöst frustrerande och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Egentligen skulle jag behöva nån som kom och släpade mig ur huset och tvingade med mig på nåt så att jag kommer igång igen. Jag kommer på mig själv allt oftare då jag längtar tillbaks till skolan bara för att ha nåt att göra.
Och jag hatar mig själv för att jag sitter här ch tycker synd om mig själv. Det är inte synd om mig. Inte ett jävla dugg. Jag kan ändra på allt men ja gör det inte och fan ta mig själv för det. Jag försöker hitta nån slags kraft för att ta tag i saker men det går inte. Jag vet att det bara är en sån period just nu där jag inte har orken eller kraften att ta vara på ett sommarlov. Men när jag kommer ur det kanske det är för sent och så ångrar man att man satt där och lät dagarna gå och det enda man gjorde va att gnälla.
Jag säger till folk att alltid va positiva. Då funkar det alltid i längden. Och jag vet ju att det är så. Ändå så kan jag just nu inte se det positiva i någonting. Jag hatar mig själv för att jag tillåter mig själv att se livet på det viset. Det blir aldrig roligare än vad man gör det till. Inte så jävla konstigt att jag jämt har tråkigt när jag varje dag plågas av fyra timmars Tour de France utan att en enda gång försöka byta kanal eller lämna rummet. Jag vaknar vid elva varje morgon men ändå så tillåter jag mig själv att ligga kvar till 2-3 så att hela dagen känns förstörd.
Nej jag måste försöka rannsaka mig själv och komma på fötter igen. Jag vet ju vad jag måste göra. Nu gäller det att få det gjort om jag ska få ut nåt av den här sommaren.
Men det värsta är att jag inte vet varför det blivit så. Jag sitter hela dagarna och undrar vafan det kan bero på. Kanske hade jag förväntningar på det här lovet och hur kul det skulle bli och sen när det inte blev som jag tänkt mig så kändes allt tråkigt istället. Eller kanske är jag bara för tillfället mentalt störd som inte kan uppskatta saker som dom är utan bara försöker hitta nåt som hela tiden är bättre. Jag kanske ska nöja mig med det som finns istället för att försöka nå det som jag inte kan nå. Kanske är det så enkelt. Jag vill åt det jag inte kan få. Jag ville åka till skåne men när jag väl kunde åka dit så kändes det inte lika spännande längre. Jag vill åka till stan men när jag sen börjar planera det så känns det inte alls så kul. Va det än handlar om. Kanske är det så att jag alltid har fått som jag vill och när det nu känns som att allt går emot mig så kan jag inte ta det. Jag vet inte. Jag vet ju inte ens varför jag gnäller. Jag har ju inget att gnälla över egentligen.
Jag vill inte publicera det här inlägget men jag vet att jag ändå kommer göra det. Jag vet att ag kommer ångra att jag skrev det här när jag nästa gång läser det. Men ändå så kommer jag skriva klart det och lämna ut det till alla som läser. Och det kommer säkert bara få folk att tycka det är ännu tråkigare att läsa min blogg för att jag bara gnäller. Kanske ska jag lägga ner bloggen och ta tag i mitt liv istället. Kanske ska jag sluta tycka synd om mig själv och sluta tro att jag är så dålig, värdelös och patetisk och bara leva livet istället och skita i allt tungt.
Men jag klarar inte av det. Jag brukar alltid känna mig så stark men just nu är ja långt ifrån det. Fan för det. Men som jag sa. Jag behöver nån som bara kan slita upp mig och få mig till att göra nåt. För jag klarar det inte själv just nu.
Men fan nu ska jag sluta skriva. Det tjänar ändå inget till. Förlåt om ni trott att ni skulle läsa nåt kul och istället hittar det här. Jag vet att det är skit. Förlåt för det. Ha kul den sommaren som återstår. Det vill jag verkligen.
PEACE!
Alkobloggen!
Men nu har iaf farsan gått och lagt sig så nu sitter man här själv och undrar ifall det är dags att gå och lägga sig. Kanske ska vänta lite och se om alkoholen lämnar kroppen först. Men jag vet inte om jag orkar hålla upp modet för snart så däckar jag där jag sitter. Men ibland blir det så och det är bara att ta det liksom. Man kan inte gå runt och klaga.
För det är precis vad jag gjort dom senaste dagarna. Klagat på vädret och klagat på att jag inte har nåt att göra. Jag börjar nästan få ångest för att jag inte har gjort nåt av det här värdelösa sommarlovet. Det är nästan så att jag längtar tillbaks till Rubbban bara för att ha nåt att göra liksom. Och det är ju nästan skrämmande bara det att man längtar tillbaks till plugget. Då är det nåt fel. Så det får banne mig hända nåt snart innan jag blir helt sjuk.
Vafan skriver jag blogg nu för. Jag är ju inte direkt i det tillståndet där jag känner nån vidare fantasi över någonting. Jag vet inte ens om det jag stavar orden rätt. Men jag kan ju inte gärna somna så länge jag är så här och inte kan jag läsa för då lär jag inte komma ihåg nåt jag har läst imorgon. Inte finns det några roliga människor att snacka med på msn heller och Jenny gick och la sig nyss så man kan inte ens skicka sms till henne. Fan ibland är det tungt asså.
Och inte är det nåt bra på tv heller. Som best kan man hitta nån skitkomdi på 6:an eller möjligtvis en P-rulle på Canal+ men inte fan lockar det mig just nu. Jag vet inte ens vad jag vill. Vet inte ens varför jag skriver den här skiten. Troligen kommer jag bara ångra det imorgon men vafan. Man kan inte alltid vara nykter så då får det bli så helt enkelt.
Nej men en rolig kväll blev det trots allt. Va verkligen otaggad på att dra till släktingarna i morse när jag vaknade men när jag väl va där så va det riktigt trevligt och det blev en del roliga konversationer. Jag vet inte om det berodde på att alkoholen eller om det bara va kul helt enkelt men så var det iaf.
Imorn så lär det ju bli så att jag sover ruset av mig men kan det snälla komma lite sol snart för jag håller på att dampa loss snart. Det måste hända nåt. Jag orkar inte sitta inne på Hagvägen och bara slösa bort hela lovet. Snälla ge mig en anledning till att njuta av sommarlovet. Och säg ingenting som typ plugga teori äle städa. Jag vill ha kul för en gångs skull.
Men men. Skit samma. Det är väl meningen att det här lovet ska gå till historien som ett trist lov där det enda jag egentligen gjort är att en vecka spenderade jag i skåne och på Öland. En vecka av 10 är fan inte ett bra resultat. Får hoppas att Augusti blir bra trots allt. Skåne får försöka göra det här lovet minnesvärt!
Men fan jag snackar bara en massa skit så det finns ingen mening att fortsätta. Sov sött och ha de gött. Fan det rimma ju. Ajja. BYE!!!
PEACE!!!
Sommarkvällsblogg!
Jag gjorde århundradets tabbe idag och jag vet inte om jag kan förlåta mig själv än på ett tag. Jag gled ut igår natt för att spela lite fotboll. Varför jag gjorde det undrar ni säkert och det berodde mest på att det va en skön kväll och jag kände mig ganska rastlös. Men det va inget speciellt med just den halvtimmen jag ägnade på hagvägens bakgård där jag övade upp bössan inför kommande Snappers-matcher. Det enda jag kan säga där är att jag faktiskt håller formen uppe så att Tobbe inte ska tro nåt annat bara för att jag inte ränner till Hipen stup i kvarten. Men i alla fall. När jag rörde mig hemåt igen la jag mobilen i min tröja vilket jag ivanliga fall aldrig brukar göra. När jag väl kom inte gjorde jag inte så mycket annat innan sängen lockade.
När jag vaknade i morse vid kvart i två fick jag reda på att det var matdags hos mormor en kvart senare så jag klädde på mig snabbt och ägnade några minuter åt att bläddra igenom dagens sportbladet som för dagen var väldigt ointressant. Sen vart det nästan alldeles för bråttom och trots att jag undrade var min mobil hade tagit vägenså hade jag inte tiden till att leta upp den. Det va ändå inte så att jag behövde den just då.
När jag kom tilbaka så skulle jag samla ihop alla mina smutskläder för farsan skulle ner i tvättstugan. Utan en tanke på var mobilen var slängde jag ner tröjan bland de andra kläderna och gick sen ut på den soliga balkongen. Farsan försvann ner i källaren och jag öppnade en bra bok. Lite drygt tjugo minuter senare insåg jag vad jag hade gjort av mobilen. FÖR SENT!
Så trots att jag sprang ner och stoppade maskinen. Roffade åt mig mobilen och försökte torka den med en hårtork så var den totalt förstörd. Inte för att jag trodde den skulle fungera efter tjugo minuter i tvättmaskinen men ändå. Så av en liten tabbe råkade man nu tvätta upp en mobil värd över fyra tusen och det känns ju inte så bra faktsikt. Inte nog med att jag nu måste gå runt med en gammal nokiamodell så måste jag ju se till och få ihop pengar till en ny. Fan jag överlever inte utan mobil fan.
Ajja nog om den saken. Det är sånt som händer. Man får bita ihop och gå vidare. Det är den 21:a Juli 2007 just nu och den sjunde och sista boken om Harry Potter är släppt. Jag orkade naturligtvis ine åka in till stan och köa hela kvällen men jag har ställt klockan så att jag kan dra ner på centrum tidigt imorn. Sen blir det till att läsa hela dan oavsett väder och vind. Jag vill inte att det ska ta slut men jag gissar att jag inte kommer kunna släppa boken innan den är utläst. Men jag har väntat så länge på den nu så jag är ruskigt taggad.
Jag va i Waxholm igår föresten med min kära far. Vi hade en sån där kväll då vi kände för att hitta på nåt så Waxholm fick va värd för en liten utflykt. Självklart var det jag som fick köra och det börjar verkligen kännas riktigt bra nu. Det va mysigt i Waxhom förövrigt. Riktig liten sommaridyll. Det va verkligen en skön kväll igår också så det gjorde inte saken sämre.
Jag fick först en del klagomål att jag snackade för mycket om Bajen. Men sen tyckte pappa att det va alldeles för lite Bajen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra på den fronten för att alla ska bli nöjda. Men jag kan nog inte låta den sköna segern mot Kalmar bara passera förbi utan jag fåt nog skriva ner lite om matchen så att minnet bibehålls.
Man kan kort sammanfatta det som en perfekt kväll. Skönt väder, Skön stämning, Viktig seger. Precis som det ska va. Bajen spelade dessutom riktigt bra. Det känns som två olika lag när man ser Bajen. Ett lag som ingen knappt rår sig på på Söderstadion. Och ett annat som har förtvivlat svårt på bortaplan. Men strunt samma en kväll som denna där vi äntligen får krossa bönderna från Kalmar. Skönt också att Benny fick hålla nollan även om han fortfarande känns lite svajjig.
En rolig grej jag minns från matchen var annars att Kalmar fick två hörnor efter varandra som man på reprisen verkligen såg va felaktiga. När sen en Kalmarspelare nickar klart utanför på den andra hörnan och domaren dömer inspark stämmer hela klacken upp och skriker. HÖRNA HÖRNA HÖRNA HÖRNA!. Lite ironi är aldrig fel. dEt fortsatte sen vid varje liknande situation resten av matchen. Lite kul om jag får säga det själv.
På tal om Bajen hoppas jag verkligen vi kan ge Utrecht en match. Lite synd att vi börjar hemma faktiskt. Det hade vart skönare att veta förutsättningarna när spelarna kliver in på Råsunda. Men jag hoppas att vi kan vinna på Råttis på söndag och sätta lite press på holländarna. För då kan allt hända nere i returen.
De andra vill förövrigt att vi åker till Holland men av någon anledning är jag inte alls speciellt sugen på det. Jag åker hellre en vecka ner till Medelhavet eller något sånt. Det snackas ju iofs om en sista minuten nånstans men jag vet inte. Jag skulle gärna vilja det men jag vet inte riktigt om jag har råd. Bara själva resan och boendet går ju på typ 3000 och sen måste man ju ha lite pengar därnere också. Vet inte riktigt om jag kan fixa dom pengarna.
Annars kan det bli skåne i alla fall. Crille sa idag att han och Jossan skulle fixa nåt ifall jag ville komma ner. Dom skulle ge mig besked på måndag. Men även om det löser sig så vet jag inte om jag vill riktigt. En del av mig säger att jag ska spara pengarna till nåt annat och den andra vill attt jag ska åka ner. Jag vet inte vilket som väger tyngst just nu. Men jag behöver ju inte bestämma mig än. Och det är ju skönt.
Det verkar iaf bli ett besök från Skåne sen lite senare. Jenny hade tydligen skickat ett sms där hon bekräftade att hon skulle komma menn jag har ju inte kunnat läst det. Så det enda jag har hört är att Jenny har sagt att hon i ett sms bekräftat att hon ska komma upp. Så jag kan inte till 100% säga att det är säkert men jag litar på Jenny så det blir nog så. Sen vet jag ju inte vilka hon drar med sig upp eller så. Men hon kommer nog den 12:e om jag inte minns fel. Det passar väl ganska bra måste jag säga. Då får dom hänga med på derbyt den 13:e och äntligen upppleva lite läktarkultur. Det tror jag dom uppskattar. Och en vecka i soliga Stockholm bäddar för många sköna upplevelser. Ett besök på Grönan är nog ganska spikat om jag får säga det själv. En gång varje år måste man ju nästan dra dit och det är väl ett bra tillfälle när man kan visa skåningarna det på samma gång. Annars hoppas man ju såklart på lite sköna sommarkvällar så man kan ta lite promenader nere vid vattnet eller kanske sitta och mysa lite uppe på skinnarviksberget. Det ska nog bli bra det där. Det är jag övertygad om.
Jag fixade lite fler kollage till min vägg nu ikväll och jag passade på att räkna lite. Det visade sig att jag satt upp 88 stycken a4-kollage på väggen. Det är en hel del det. Och det är bara kollagen det. Sen har jag ju mina andra tre väggar varav två är med alla utklipp och den lilla delen ovanför fönstrena är ju numera prydd med det vackra HAMMARBY. Men jag har fortfarande lite tomma ytor kvar här och där men dom ska vi nog se till att fylla. Men sen vet jag inte var jag ska ta vägen med allt trevligt jag vill sätta upp. Får väl sätta upp på listerna eller kanske till och med taket. Ajja det löser vi tids nog. Men det är riktigt kul att man har nåt att titta på på väggarna och de flesta som kommer hit brukar ägna lite tid åt mina fina väggar. Det är kul.
Men nu börjar tiden rinna iväg igen. Jag ska nog sova några timmar innan det är dags att röra sig ner på byn och inhandla boken. Och ska jag orka läsa hela dan ska jag nog va lite utvilad. Men jag återkommer snart igen när det finns tillräckligt mycket skit att skriva ner. Ha det gött så länge!
PEACE!
Lite Fotboll, Lite osäkerheter!
Va på allsvensk fotboll igår. Av någn konstig anledning befann jag mig på Grimsta IP och såg det oerhört intressanta mötet mellan BP och Gefle. Jag vet inte vad som fick mig och min far att åka dit men jag antar att den sköna kvällen och brist på annat att göra lockade oss ut och Fotboll sitter ju aldrig fel. Det va lite kul också för BP vann och lämnade nu sistaplatsen. Avståndet upp till AIK minskar också mer och mer så kanske ska solnaiterna börja darra snart. Helt hundra är det inte längre. Förövrigt va det en rätt trevlig match, inte minst från BP:s sida. Dom rullade boll rätt bra. Kanske är det så enkelt att dom känner sig trygga på Grimsta. Trevlig liten arena är det i alla fall.
Jag e nu kvitt min lilla sjuka som jag fick under helgen iaf. Är väl fortfarande lite snorig och så men hostan är nästan helt borta och febern känner jag verkligen inte av. Det är rätt skönt faktiskt att slippa den där skiten. Speciellt hostan så man kan sova ordentligt på nätterna.
På tal om nätterna så har jag inte riktigt hittat det där sköna som jag brukar få på loven. Nu blire typ alltid att jag försöker hitta nå kul att göra men det slutar oftast med att jag ger upp och går och lägger mig och det är lite synd för det är ju kvällarna på loven som brukar va så sköna. Men jag får ta tag i det där. Kanske ladda ner några roliga filmer så ska det nog lösa sig.
Och så kommer vi till problemet med vad jag ska göra av den återstående delen av sommarlovet. Jag hade ju verkligen planerat in det så att jag skulle till skåne först och sen skulle skåne komma hit. Men allt verkar bara strula just nu och jag vet inte om något av det blir av. Om jag ska åka ner måste jag lösa problemet med vart jag ska bo. Jag känner verkligen inte för att bo hos Jossan igen. Jag trivs alltid jättebra där men för deras skull vill jag inte tränga mig på en gång till. Dom har ju redan Crille där och jag vet inte. Det känns bara fel på nåt sätt. Och jag vill inte fråga dom heller för dom skulle säkert säga ja för så snälla är dom men jag vet inte om jag vill tränga mig på igen. Och jag kan inte direkt bo hos Jenny. Det skulle säkert gå jättebra praktiskt men om man tänker efter så kanske det inte är så smart om jag bor hos Jenny. Man vet inte hur det blir. Det kan lätt bli fel och sånt.
Och jag känner inte direkt för att lägga ut pengar för hotell eller vandrarhem heller så nu känns det väldigt osäkert. Och samma sak känner jag lite om tjejerna kommer upp hit i Augusti. Jenny vill ju komma men hon känner inte för att åka själv och det förstår jag ju. Och jag har inte hört nåt mer från Jenny P och Sandra och jag känner att om det nte blir nåt där så kan jag lika gärna börja planera för annat. För jag pallar liksom inte bara sitta av hela lovet utan att göra nånting. Så blire det ingenting med Skåne så måste jag börja se mi om efter annat. Kanske ska man försöka dra ihop några polare till en sista minuten nånstans. När jag tänker efter skulle det inte vara en sån dum idé alls. Sen gäller det ju att hitta resekamrater också. Och jag vet inte riktigt hur det är ställt med pengarna. Men det är överkomliga problem. Tror att sällskapet går att fixa i alla fall och pengarna ska jag väl kunna ordna. Men vi får se. Men grejen är den att det måste hända nåt för att sitta här hemma själv en månad till har jag verkligen ingen lust med. Då går jg nästan hellre i plugget. Då får man träffa lite sköna människor i alla fall.
Ajja. Det börjar bli dags att äta frukost. Så att det får bli ett ganska kort inlägg idag. Men jag tror att det uppskattas en del så det är väl bra. Ha en trevlig fortsättning på dan allihopa.
PEACE!
Sjuk dag!
Ajja nu har jag fått gnälla ur mig lite av det så nu ska jag väl hitta nåt roligare att skriva om. Jag har ju fått en del synpunkter på att jag skriver för mycket om djupa saker men så har det varit den senaste tiden. Mycket tid där jag legat och funderat en hel del. Jag vet egentligen inte om jag kommit fram till nåt vettigt. För även när det känns som att jag kontroll över vad jag känner så kan det i nästa sekund bara kännas som ett enda kaos. Och det värsta är att jag inte kan få ur det ur huvudet. Det liksom äter upp mig inifrån och jag kan inte släppa det.
Me jag tänker inte låta det här inlägget bli på det sättet att jag sitter här och gnäller över hur svårt livet är och allt det där. Nej jag ska försöka skriva om lite saker jag vart med om på sista tiden. Jag är i alla fall hemma i trygga Väsby nu. Efter de lite dystra men ändå roliga dagarna i HBG tog jag tåget till Kalmar för att möta upp farsan där. Eftersom Bajen lirade dä då så va det en ganska bra idé av min far att vi skulle mötas upp där för en liten minisemester. Även om det bara va tre dar va det skönt att göra nåt med farsan liksom. Vi bodde på Öland förövrigt på ett ställe som hette Kackelstugan. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det stället. Visst va det lite mysigt och så men jag vet inte riktigt. Svårbedömt helt enkelt. Men vi fick i alla fall en del trevliga saker gjorda. Första kvällen drog vi och spelade Fantasigolf. Lite som en avancerad form av Minigolf. Jag hade inte riktigt den rätta känslan till en början och hamnade ganska ofta nere i vattnet. Men jag spelade upp mig och lyckades faktiskt vinna över min självsäkra fader. Det va en ganska skön seger om jag får säga det själv.
Dag två så tog vi bilen för en färd upp till den norra udden. Jag fick agera chaufför under den här semestern men det hade jag inget emot. Min lärare på körskolan sa att jag behövde mängdträning och det fick jag ju verkligen nu. Och bra gick det också så nu börjar jag verkligen bli taggad på det där körkortet asså. Men jag måste försöka ta tag i teorin också.
Ajja nog om det. Vi nådde udden och tog en tur upp i Långe Erik. Det va ganska högt och pappa tyckte det va rätt obehagligt. Men utsikten va ju ganska bra den också så att det va väl en kul upplevelse. På vägen ner längs Öland så började soppan att sina och vi förundrades över hur lite bensinmackar som fanns på ön. När vi väl sen hittade en ställa att mätta bilen med så låg det tre mackar precis bredvid varandra. Rätt sjukt faktiskt.
Framåt kvällen körde vi in till Kalmar. Måste först och främst säga att Ölandsbron är skumt byggd asså. De är ju verkligen bara hög utanför kalmar så vill man åka båt från Ölands södra del till den norra måste man korsa hela sundet och köra under bron utanför kalmar. Måste ju kännas ganska irriterande det också.
I Kalmar va det annars en grnvit invasion. Jag hörde nånstans att 1500 Bajare skulle befinna sig i Kalmar under kvällen så man kan väl återigen säga att var vi än befinner oss så har vi alltid hemmaplan. Det är lite annat än till exempel Helsingborgs årliga invasioner av Stockholm på cirka tio bönder som klappar i otakt. Men nog om det också. Kalmar borta är för mig inte den matchen jag ser mest fram emot innan en säsong. Jag hatar Kalmar för dom lyckas alltid vinna mot oss. Och visst vann dom den här gången också. Egentligen var jag inte förvånad och jag va inte speciellt nere efter matchen heller.
Den tredje dagen grydde och hemfärden väntade. Jag fick återigen ta på mig chaufförsrollen och nu har jag väl verkligen fått lite mil bakom mig. Det är väl typ 50 mil hem från Öland. Det va dessutom mycket skönare att köra än att sitta bredvid. Tiden gick mycket snabbare då.
I solna lämnade vi bilen och åkte sen hem. Jag får tacka min kära far för den korta men intensiva semestern. Det va väldigt trevligt att få umgås lite med dig.
Det va förövrigt bara tre dar sen jag kom hem men det känns som mycket mycket längre. Jag har typ inget grepp om va det är för veckodag längre. Jag har i tanken legat en dag före hur länge som helst nu. Tänker hela tiden på att det är måndag idag och så vidare.
Jag såg förresten HP igår. Längst fram på balkongen på Rigoletto är aldrig fel och med Harry Potter på duken blir det inte direkt sämre. Jag vart imponerad hur dom hade gjort en så pass br film utifrån en så lång bok. Att pressa en 1000 sidor lång bok till lite drygt två timmars film är en prestation. Filmen va iofs lite dyster. Det va inte många ljusa scener men samtidigt är den boken väldigt mörk. Jag va nöjd, Definitivt. Men jag blev också sjukt taggad på att läsa den sista boken och den kommer inte förrän på lördag. Fan jag hatar att vänta. Det hade ju vart så perfekt nu när jag är krasslig att sjunka ner bland kuddarna med en underbar Harry Potter bok.
Det har blivit en jäkla massa Bajen-Matcher på sista tiden och det är rätt tätt med det i fortsättningen också. Med start på onsdag har vi tre hemmamatcher i rad (Kalmar-Utrecht-Malmö) på en vecka. Sen väntar bortamatcher mot Utrecht och Örebro innan det är fem raka matcher inom Sthlms gränser. Jag har iofs inte något emot det. Det är alltid kul att kunna se så många matcher. Klarar vi bara oss utan förnedring mt Kalmar på onsdag ska vi nog kunna få det trrevligt den närmaste tiden.
Sen ska jag ju dessutom passa in en liten trip till skåne därimellan. Men jag vet inte riktigt hur det blir med den saken. Vet inte om jag har nånstans att bo. Jag känner mig lite påträngande hos familjen Svensson om jag ska va ärlig och jag vill inte att dom tror jag tar det för givet att jag ska få bo där. Men vafan det ska nog lösa sig på nåt sätt. Får väl försöka hitta nåt vandrarhem eller nåt. Nån gång måste man ju utnyttja sitt STF-kort också.
Men nu har jag nog inte så mycket mer att skriva om. Inte för tillfället. Nu ska jag knarka lite mer hostmedicin, lägga mig i sängen och kolla sporten. Ha det bra allihopa!
PEACE!
Insikt!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag börjar nu äntligen veta vad jag känner innerst inne. Det har varit ett fullständigt kaos under en lång tid nu där jag egentligen inte fattat nånting och där jag inte vetat vart jag står känslomässigt. Jag tror att jag börjar fatta det nu.
Jag har snackat med dig nu i alla fall och rett ut alla missförstånd och sånt skit mellan oss. Jag visste att det skulle bli bättre om vi bara tog oss tiden och snackade om det. Det funkar inte att man går runt och bara hoppas att allt ska lösa sig. Utan man måste ta tag i det direkt. Så det är inga sådana problem mellan oss längre. Det hoppas jag verkligen inte i alla fall och det är skitskönt.
Men sen är det då det här med känslorna och framförallt mina känslor för dig. Det har nu gått en månad sen du gjorde slut och det är väl först nu när jag träffat dig igen som jag på allvar insett det. Jag har väl varit rädd för att inse sanningen och det har bara gjort mig så osäker.
Jag kan inte säga att det känns speciellt lätt nu. Jag känner fortfarande att jag tycker om dig så otroligt mycket och att jag saknar dig. Jag känner det nu när jag rett ut allt annat att jag fortfarande önskar att vi kunde va tillsammans. Det är verkligen så. Jag ljuger bara för mig själv om jag säger nåt annat. Det finns en del av mitt hjärta som bara inte kan släppa dig just nu och därför kan jag inte heller sluta tänka på dig.
Det e klart att vi kan vara kompisar. Jag vill verkligen det för att om du inte vill eller klarar av att vara tillsammans med mig så vill jag åtminstonde vara kompisar. Och jag vet att jag har sagt det här förut. Men då har det nästan varit av rädsla för att förlora dig helt. Nu känner jag i alla fall en trygghet att du finns kvar där och jag hoppas för mitt liv att vi kan hålla det på det viset. För du betyder så otroligt mycket för mig. Det du gjorde i och med att du kom in i mitt liv var att få mig att må så mycket bättre. Jag kände mig mycket mera säker på mig själv och det gjorde att jag kunde vara och fortfarande kan vara mig själv till 100%. Du hjälpte mig att inse det goda jag har här i livet och verkligen se det positiva i varje situation. Du behövde egentligen inte säga nånting alls utan bara genom att finnas där för mig gjorde du mer än vad någon annan kunnat. Och oavsett vad livet ger mig så kommer jag alltid vara tacksam för det du har gett mig.
Det är inte du och jag längre. Det har jag insett och accepterat. Det e klart att jag tycker det är väldigt synd och tråkigt. Visst kan jag gå runt och spekulera i varför det blev som det blev. Jag kanske inte försökte tillräckligt mycket eller så men samtidigt måste man förstå att det är så livet är. Ingenting varar för evigt. Inte ens livet själv. Så därför måste man försöka ta en jobbig motgång och sen komma tillbaka med nya lärdomar. Jag kommer inte kunna släppa dig helt på ett tag. Det känner jag nu. Det kommer fortfarande att ta tid att vänja sig med det nya. Du kom in i mitt liv så otroligt fort så jag hann knappt reagera. Sen att det tog slut lika fort va verkligen nåt jag bara inte kunde ta då. Jag letade efter hopp om att det kanske skulle kunna bli bra igen. Jag försökte leva mitt liv som om det egentligen inte hade hänt någonting. Jag tillät inte mig själv att bli ledsen och få sörja att den person jag kände starkast för av alla inte nu längre ville va en del av mig. Inte på samma sätt i alla fall.
Nu när jag istället tänker tillbaka på allt jag upplevt med dig så inser jag att jag verkligen saknar dig. Det gör ont att tänka på att jag inte längre kan vakna upp vid din sida eller få höra att man är älskad av dig. Och det måste få svida ett tag nu. För jag kan inte ljuga för mig själv längre. Det är bara onödigt att gå runt och låtsas som ingenting. Den här senaste veckan har fan lärt mig att man måste ta itu med sig själv och hur man känner innan man till slut bara tappar greppet där man inte längre vet var man står.
Det finns en morgondag. Det vet jag. Det kommer komma en tid då jag inte längre ser på dig på det här sättet. Men den tiden är inte nu och jag måste få bearbeta det i min egen takt. Jag hoppas att det inte ska gå ut över någon annan för jag vill verkligen inte förstöra något annat. Jag älskar alla mina vänner och vill inte förlora nåt för att jag deppar över dig.
Och saken är den att så länge du vill så kommer jag finnas vid din sida. Jag har sagt det förr att jag verkligen inte tänker lämna dig. Du har bestämt dig för att du vill vara vän med mig och då är det vänner vi ska va. Jag är övertygad om att vi ska klara av det också om vi bara håller kontakten och inte låter missförstånd växa till nåt vi sen inte kan hantera. Tanken att du inte längre är min skär djupa sår inom mig men tanken att förlora dig helt är för skrämmande för att jag ens vill tänka den.
Överhuvudtaget känns tiden just nu som ett väldigt kritiskt ögonblick i mitt liv. Jag står inför ett vägval där jag måste bestämma mig hur jag vill ha det. Jag vet vilka männsikor jag vill fortsätta leva mitt liv tillsammans med. Jag vet vilka personer som jag vill ha vid min sida för att kunna stötta mig längs livets alla problematiska inslag. Jag hoppas verkligen att dessa personer vet att jag känner så för jag vill verkligen finnas till för dom också.
Jag ska nu försöka ta tag i dessa känslor jag har och bara bli kvitt det som inte längre är nödvändigt. Visst kommer jag alltid att ha kvar hoppet men det är i så fall upp till dig att visa det. Jag har accepterat mitt öde och riktar nu in mig på att leva efter det. Hur lång tid det tar innan jag är på rätt köl vet jag inte. Men det får ta den tid det tar. Nu vet jag i alla fall själv vad jag känner och det känns så otroligt skönt att jag insett det nu så att jag kan ta tag i det här. För jag orkar inte leva med den ovissheten jag känt den senaste tiden. Och jag hoppas verkligen att allt är löst nu så att jag kan gå vidare och fortsätta njuta av det liv som jag faktiskt älskar med allt va det innefattar. Allt från mina vänner till min familj. Ni gör allting så mycket enklare att klara av och utan er hade jag fan inte vart någonting.
Till dig Jenny vill jag bara säga nu att jag tycker det va riktigt skönt att vi pratade ut ordentligt och att vi vet var vi har varann igen. Jag hoppas vi kan fortsätta på det sättet och att vi finns till för varandra när vi behöver det. Du betyder verkligen mycket för mig och jag vill verkligen att du ska må bra och så vidare. Så tveka verkligen aldrig på att komma till mig ifall du behöver nån som lyssnar.
Sen vill jag verkligen tacka alla som denna veckan lyssnat och hjälpt mig förstå allting. Ni anar inte hur mycket det är värt för mig. Jag kanske inte alltid visar er tacksamhet men det är inte meningen. För jag är verkligen otroligt glad och tacksam för att ni finns där för mig varje dag hela tiden.
Jag älskar er!
Jesper Tebrand
Rapport från Skåneland!
Ja jag sitter ju då här i Påarp i södraste sverige och har inte speciellt mycket för mig. Crille och Jossan är på en Bryan Adams-konsert nånstans nere vid Ystad och alla andra har jag ingen aning om vad dom gör. Så jag får försöka underhålla mig själv. Det gick väl inte så bra först eftersom Biffen och hans polare belamrat datorn. Jag försökte kolla på TV men det gick verkligen ingenting bra där så jag försökte till och med sova bort tiden men då blev jag typ väckt av biffen som skulle in och hämta nån film.
Men det positiva med det var att jag fick tag i datorn. Och då passar det väl bra att skriva lite blogg och så. Och det blir väl lite samlade tankar från vad jag upplevt sen jag i måndags tog mig ner hit till Halvdanmark.
Resan gick bra. Det vart lite dryga väntetider lite här och där men inte så farligt. Jag kom fram iaf och möttes av Crille och Jossan där på knutan. Mycket trevligt att träffa dessa människor. Klockan visade oss att det va rätt sent så det blev inte så mycket gjort den kvällen. Vi lirade lite kort och gick och lade oss.
Okej jag orkar inte skriva nån dagbok eller så. För det är nåt som tynger mig rätt rejält. Och det har självklart med Jenny att göra. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga för det känns som jag inte har nån aning om nånting längre. Jag trodde jag kände Jenny bra och då va hon världens finaste person men nu känns det som att jag inte vet vem hon är. Jag vet inte var jag har henne och mina känslor är bara ett jävla kaos.
Hon kommer säkert läsa det här och egentligen vill jag prata med henne face to face. Men just nu klarar jag inte av det. Och jag måste få ur mig det. Det tar kål på mig det här för jag kan verkligen inte tänka på nåt annat.
Jag vet inte hur jag ska förklara det men för en månad sen så kändes allt så jävla bra mellan oss. Sen hände nåt och pallade inte vara tillsammans längre. Då kände jag mest att det var synd att det tog slut och lade energi på att vi skulle bli kompisar. Jag pallade inte heller förstöra lovet genom att va ledsen liksom. Så då var det rätt lungt. Men sen så snackade hon knappt med mig på tre veckor och det var först då jag började känna mig nere. Jag vet inte om jag var arg eller ledsen. En blandning tror jag men oavsett så kände jag mig typ orkeslös och allt sånt.
Sen innan jag skulle åka hit så tänkte jag positivt igen på alla andra underbara människor här nere. Så jag såg verkligen fram att åka ner hit.
Och det är inte så att jag vantrivs här. Tvärtom. Men jag kan inte släppa tanken på det här med Jenny för en sekunde nästan. Anledningen är att när vi nu träffas så är det som om inget har hänt och att vi är bästa kompisar. Och jag vet inte hur jag ska reagera. Ena sekunden vill jag bara släppa det här och bara a kul men i nästa sekund vill jag bara fly därifrån. För jag har ingen aning om vad dom händer just nu. Jag kan inte förklara det här nåt vidare bra men jag måste ta ett snack med Jenny asså. För just nu kan jag inte ens vara hennes kompis. För det är svårt att vara vän med nån man inte känner. Precis så känns det nu. Jag har helt förlorat greppet om henne och har ingen aning om var jag har henne.
Jag tycker det bara är så synd för jag vill verkligen inte förlora henne. Men som det känns just nu så är det nästan oundvikligt. För jag vet inte hur länge jag orkar bli behandlad så här. Att ena sekunden vara betydelsefull och i nästa sekund bara va en hög med sopor liksom.
Men som jag sa så måste jag ta det här med henne direkt. Det e bara det att jag måste få skriva av mig lite av alla aggressioner. Annars kommer jag inte kunna sova inatt. Och om du läser det här Jenny så vill jag bara säga det att jag tycker om dig skitmycket och vill inte förlora dig. Jag vill inte åka hem till Sthlm och det ska bli som det va nu innan jag kom hit ner. Jag klarar inte det.
Det där är lite vad jag känner nu och jag ska försöka koppla bort det för ett tag i alla fall. Sen ska jag ha kul resten av veckan. Vi får hoppas att vädret blir lite bättre bara för idag har det verkligen regnat hela dan. Men det blir nog bättre snart. Annars får man ta lite filmkvällar eller spela kort eller nåt annat mysigt. Med rätt sällskap funkar det mesta.
Och jag förstår att ni alla väntar på att jag ska prata om Bajen. Speciellt efter det som hände igår. Men alla har pratat om det den där matchen oavbrutet sen igår så jag orkar inte. Det får bli nån annan gång isf. Nu ska jag istället sätta mig och glo på TV med Biffen och käka Holiday Chips.
PEACE!
Sömnigt Värre!
Tja. Jag började nyss på ett blogginlägg som jag råkade stänga ner för att farsan ville se några klipp från Hipp Hipp. Inte för att inlägget var särskilt bra alls. Tvärtom var det ganska värdelöst. Men jag kan ju inte bara ge upp för att det strular lite. Så fungerar det bara inte. Så jag tar härmed nya tag ch försöker skriva ihop ett inlägg. Men jag tror inte kvalitén kommer va särskilt mycket bättrepå det här inlägget eftersom jag är för trött för att ens försöka få till nåt mäktigt. På tal om det förstår jag inte riktigt varför jag är trött eftersom jag inte gjort så mycket annat än sovit den senaste veckan. Men trött är jag och anledningen till att jag skriver är för att jag inte palla gå och lägga mig men jag måste göra nånting för att hålla mig vid liv så då får det bli bloggen.
Däremot har jag inte nåt speciellt kul att skriva om. Det har egentligen inte hänt så mycket i mitt liv. Det enda var väl att jag bland bengalerna fick uppleva en mäktig halvlek av Bajen när dom krossade ICA Glenn på Söderstadion. Men inte ens det känns speciellt roligt att få ner på den här sidan. Mest kanske för att mina inlägg brukr handla om Bajenmatcher. Så jag ska försöka tona ner det snacket den här gången och ägna mitt skriveri till nåt annat, vilket inte är det lättaste. Men jag får väl göra ett försök.
Men nä man nu sitte här framför burken en helt vanlig sommarkväll så undrar man ju vafan man kan skriva ner i sin blogg. Meningen är ju att man ska skriva precis det man känner för. Men jag känner inte för att skriva om nånting egentligen. Men det är skönt att skriva. Det är alltid en ganska skön avkoppling att sitta här, dricka lite cola och kladda ner ett blogginlägg som man sen kan läsa för att inse hur tråkigt livet kan vara ibland. Det är iaf vad jag kommer tänka när jag läser det här inlägget. Eller jag kanske inte ska säga tråkigt för jag gillar mitt liv. Men det är ganska händelsefattigt numera. Den senaste veckan har jag inte åstadkommit mycket måste jag säga. Det känns som att jag bara sover och sitter framför datorn eller teven hela tiden. Okej jag har lov så det är väl inget större fel med det men samtidigt ångrar man ju sig sen när skolan börjar att man inte tog vara på tiden bättre.
Men okej imorn drar jag söderut så den närmaste veckan blir nog rätt rolig. Det brukar aldrig va fel att komma till Henkeborg och hälsa på alla sköna människor. Dessutom ska det bli underbart att få träffa Crille igen. Fan hela Runby saknar ju honom. Boysen fungerar ju inte alls utan hans påhitt. Tror knappt jag har träffat dom förutom nån filmkväll på typ två veckor. Så får det inte gå till.
Nej det ska bli härligt att komma bort från vardagen ett tag. Sen får vi se vad man hittar på därnere men det brukar alltid bli nåt kul. Det kan ju omöjligt va sämre än att kolla på en kass bondfilm och svulla chips i alla fall som mina kvällar sett ut dom senaste dagarna.
Men okej nu ska jag inte gnälla allt för mycket. Det låter ju som värsta snyfthistorien om en ensam lantis utan eget liv och så farligt är det faktiskt inte. Jag har bara inte haft orken att ta tag i saker och ting och ibland måste man få ha några sånna dagar också. I och med resan imorn sätter jag fart på lovet igen sen får vi hoppas att det håller i sig lovet ut.
Så här långt hann det nog bli innan jag råka stänga ner rutan förra gången så jag ska komma ihåg och spara emellanåt. Palla liksom skriva två halva blogginlägg helt i onödan. Inte ens jag pallar med det fan.
Farsan gick och la sig nu i alla fall så då kan man börja röra sig fritt igen. Haha och tolka inte det som att jag tycker han är ivägen för så är det verkligen inte. Men det är rätt skönt när man an göra som man vill. Kvällarna har alltid varit min stund på dygnet då jag kan sitta och tare lungt. Det är faktiskt rätt skönt att va själv ibland också. Bara man inte är det alltför länge.
Förövrigt märker jag att tankar som snurrar i mitt huvud inte alltför sällan handlar om Bajen men jag tänker verkligen inte skriva nåt mer om det i det här inlägget. Så jag får tillfälligt försöka vifta bort dessa tankar och komma på nåt annat att skriva om. Men först får det bli en macka. Det sitter alltid skönt så här på kvällskvisten.
14 minuter senare...
Så nu är jag tillbaka igen. Jag passade på att gå på toa också så nu ska jag väl inte behöva röra på mig på ett bra tag. Fast drickan håller på att ta slut så det kanske blir så att jag måste hämta lite nytt på den fronten också. Men än så länge är det lungt.
Jag har förövrigt kommit på att min stol vid datorn är väldigt obekväm. Antingen frå du ont i knävecken eller så värker det i ryggen. Måste seriöst säga till farsan att vi behöver en ny stol. Eller så får jag försöka ta mig till IKEA by myself och inhandla det på egen hand.
Shit va ointressant där inlägget har blivit. Det är ju nästan så jag skäms över mig själv att folk tvingas läsa det här. Men fan jag kan ju inte hjälpa att det inte finns nåt kul att skriva om och slutar jag skriva så däckar jag på golvet.
Nej jag får rycka upp mig lite. Nåt kul finns det väl att prata om! Det ska det fan finnas. Om man bara tänker efter riktigt mycket brukar man kunna hitta nåt gammalt minne eller nåt sånt som kan va lite kul att prata om. Men samtidigt är det svårt att komma ihåg roliga saker när man knappt kommer ihåg vad jag gjorde för en halvtimme sen.
Fast det gör jag iofs. Jag hade precis kommit hem från en liten filmkväll med Victor och Thomaz. Vi såg nå skitskum animerad film som man skulle kunna sammanfatta med att den handlade om en drogmissbrukande elefant och en väldigt omtänksam älg. Ja ni hör ju själva. Det var tur att jag var trött så att jag kunde garva lite. Tror inte jag hade uppskattat den så mycket annars för vidare bra va den inte.
Oj. Nu kom jag på att jag köpte godis förut. Fan va gott att svulla lite nappar så här framåt midnatt. Måste bara hitta påsen först och den ligger troligtvis i köket så det får bli en kort visit dit.
1 minut och 13 sekunder senare...
Jag hittade dom faktiskt efter lite letande så nu sitter man här med ett par sura nappar i handen och dom smakar gudomligt måste jag säga. Va verkligen godissugen nu. Perfekt tilltugg till colan.
Fan jag har inte börjat packa igen så troligtvis måste jag ställa klockan imorn så att jag kommer upp i tid för att hinna med det. Men jag skulle iofs till banken vid tolv ändå så det löser sig nog. Annars får det väl bli stressigt precis innan jag åker iväg. Det brukar bli så. Det känns som att man packat alltför mycket men ändå glömt femhundra saker. Den känslan är klassisk. Men vad behöver man egentligen. Ett par shorts, en tandborste och mobilen. Resten överlever man väl utan. Så jag får packa ner det nu så tar jag resten imorn så behöver jag inte oroa mig i onödan. Fan va smart jag är ibland.
Nej jävlar nu börjar det bli långt. Jag förstår inte hur jag kan skriva ett sånt här inlägg om typ ingenting. Jag e fan stolt över mig själv att jag klarar det gång på gång. När jag börjar vet jag ingenting jag kan skriva om och ändå får jag ihop en jävla massa text. Jag tror iofs inte det är så läsvärt men alltid något.
Men man kanske ska börja avrunda och kanske slå på en bra rulle på teven. Jag har ju trots allt lite godis kvar och om jag inte minns fel så är det två colaburkar i kylen som måste avverkas. Ja det får det nog bli nu. Men hare bra ni som lyckades läsa ända hit. Ni ska ha en stor eloge som tar er tid för att läsa så här mycket dynga. Haha men kul. Glöm inte kommentaren föresten. Det får gärna va lika meningslös som inlägget. Bara det skrivs nånting.
Sov sött
PEACE!