Varför sjunger inte ni?
Bloggdags. Och först och främst vill jag bara säga till alla att det ska mycket till om jag skriver klart inlägget om GBG. Pallar fan inte ens bry mig om det där. Flemman hann före och jag är inte den som kopierar hur som helst. Jag jobbar på Turkiet-inlägget och bara det tar tid eftersom jag knappt pallar det heller.
Och nej det här blir inget om turkiet heller. Bara ett sånt där vanligt mediokert inlägg om allmänna upplevelser de senaste veckorna. Precis som vanligt. Det får ni stå ut med.
Och man kanske lika gärna ska börja med det tråkiga så man får det överstökat. Skolan har kommit igång på allar och min första period kunde vart roligare. Jag har Filosofi där jag inte känner en jävel och just det ämnet hade vart rätt kul att känna någon att dela sina filosofiska tankar med. Jag menar det är ju inget kul att motbevisa att 1+1=2 är självklart om ingen är där och lyssnar.
Sen har vi Psykologi där jag inte heller känner många. Det skulle va Skäms i så fall och han verkar allmänt deppig över skolan så jag vet inte. Men där kan jag i alla fall glänsa lite. Senast idag fick jag lite smörpoäng när alla trångsynta jävlar i min grupp inte förstår sig på omvänd psykologi. MVG till mig, eller?
Affärsjuridik. Suck! Eller jag har i alla fall turen att känna Linus P men med Christer känns det bara som en repris av den oändligt gnagande tristessen från Febben förra året. Men det är inte så svårt i alla fall och då kan man sitta och småsnacka om annat vilket är rätt skönt.
Sen måste jag ju nämna engelskan där jag också är helt själv. Dessutom är alla sjukt bra på engelska i min grupp så det gäller att skärpa sig i diskussionerna för att hänga med. Men det ska jag nog klara. Man får satsa lite så ska jag nog få till ett bra betyg där också. Gunilla brukar inte va så hård med betygen så det löser sig nog.
Och sist men inte minst har vi Datorkunskapen som jag precis bytte till mig istället för sömnpillret "Fink". Men med Ragnar Ståhle känns inte ens det kul. Eller jag får se till att få en dator där jag kan sysselsätta mig med lite surfande mellan de sega genomgångarna. För inte fan behöver jag lyssna när han går igenom hur en rullningslist fungerar.
I och med bytet till Datorkunskap har jag nu "dubbel-lunch", dvs. ingen lunchlektion. Det kan va lite drygt att ha 2 timmars hål mitt i schemat varje dag men samtidigt kan jag ju ägna dessa timmar till att studera Martins idrottsliga utveckling i bollspel så det ska nog bli bra. Att sitta där i A-hallen med en cola och ett antecningsblock kan bli den första periodens "lugn i stormen".
Men nog om skola tycker jag. Jag ska inte trötta ut er alldeles för mycket. Farsan har fixat biljetter till Magnus Ugglas turné i höst så den 24:e november blir det Södra Teatern för min del. Jag bangar inte. Har alltid velat se honom av någon anledning och jag hoppas att han kör alla klassiker för jävlar va sköna låtar han ligger inne med.
Bajen, Alltid Bajen. Kan ju ite skriva ett helt inlägg utan att ens nämna Bajen. Men den här gången har jag i alla fall nåt kul att skriva om, nämligen marschen från Slussen till Stadion i lördags. Vi mötte som ni säkert vet BP och då passade en march från underbara Södermalm till torra Östermalm perfekt. Och jag måste säga att det va säsongens höjdpunkt än så länge. Inte nog med att det va säkert 1500 pers som gick i "tåget" så va det sjukt roligt att gå rakt genom city och det hände en del sjuka grejjer längs vägen.
Till en början så blev vi för en timme en stor attraktion för turisterna. Inte minst bland japsarna som från sightseeingbussen tappade all fokus från slottet och riktade istället sina linslock mot det marscherande grönvita sångtåget. Dessutom stod folk som fågelholkar längs varenda gata vi gled fram över och det var med blandad rädsla och förtjusning vi möttes av folket längs Stockholms gator.
I Kungsträdgården va det ett litet uppträdande med nån trubadur men han fick inte så mycket att säga till om när vi stormade in på gatan bredvid med vår högljudda sång. Samtidigt skällde vi ut alla kaffepimplande turister på uteserveringarna. "VARFÖR SJUNGER INTE NI?"
När vi närmade oss de östligare trakterna av vår annars vackra huvudstad så blev sångerna allt mindre vänliga och rumsrena. "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." ekade mellan husväggarna på Birger Jarlsgatan och på Stureplan regnade det bananer i massvis till tonerna av "VI HATAR DJURGÅRN". Det kändes underbart att gå runt där i stan med alla grönvita Söderbröder och bara känna den här härliga gemenskapen. Det är vid sådana här tillfällen jag faktiskt tycker synd om supportrar ute i landet som saknar den här sortens supporterkultur. Det är en sak att uppfostras fel och sluta som gnagare men där finns ändå en kultur. Men jag lider faktiskt lite med de som tvingas leva med ett Kalmar-hjärta hela livet med "Kalmar Klapp-Klapp-Klapp" som största upplevelse i sitt liv som fotbolssupporter. Eller nej föresten. Varför känna medlidande för Kalmar. Det är inte vårt fel att vi är bäst!
Tåget fortsatte vidare och vid humlan stämde "sittplatsbajarna" in och vi började nu skymta stadion långt bort mot horisonten. Här bestämde vi att avvika från tåget för att hinna före köerna in på arenan. Vi hade inga biljetter men jag tänkte att eftersom det är bortamatch så måste det finnas direktinsläpp och givetvis hade jag rätt. Flemman lyckades inte innan matchen att fixa biljett via Ticnet så han va nära att skippa matchen totalt. Men jag skällde ut honom och fick honom in till slussen i alla fall och jag tror att han är tacksam för det.
Själva matchen har jag inte så mycket att säga om. Hallå, det va BP. Mer självklara 3-poängare får man leta efter. En dag på jobbet verkligen. Det enda jag tycker är värt att skriva om de två timmarna jag tillbringade inne på friidrotsarenan är att Peter Markstadt satt i kommentatorsbåset som av en händelse råkade ligga precis över vår klack. Han fick inte en lugn stund alls men är man guldhjälte får man faktiskt bjuda till lite och bjussa på en sång när vi ber om det. Det tycker jag att vi nästan kan begära.
Okej nu blev det ingen sång från "Markan" men vi vann matchen och jag hade en väldigt trevlig lördag i soliga Stockholm. Nu ser jag fram emot nästa måndag då det är dags att tysta råttornas patetiska medgångsfasoner och släcka alla möjliga drömmar om ett svartgult guld. Vi syns på Råttis!
Oj nu börjar det här bli långt helt plötsligt. Det blir så när man skriver om Bajen. Och jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva om just nu. Det känns alltid som att man har jättemycket att skriva om när man börjar men sen blir det inte så mycket ändå. Men vafan. Kommer jag på nåt mer kul så kan jag ju bara skriva ett till inlägg lite senare. Det är det sköna med blogg. Man kan skriva hur mycket man vill om vad man vill och dessutom när man vill. Underbart.
Men nu blir det nåt annat. Hej så länge!
PEACE!
Och nej det här blir inget om turkiet heller. Bara ett sånt där vanligt mediokert inlägg om allmänna upplevelser de senaste veckorna. Precis som vanligt. Det får ni stå ut med.
Och man kanske lika gärna ska börja med det tråkiga så man får det överstökat. Skolan har kommit igång på allar och min första period kunde vart roligare. Jag har Filosofi där jag inte känner en jävel och just det ämnet hade vart rätt kul att känna någon att dela sina filosofiska tankar med. Jag menar det är ju inget kul att motbevisa att 1+1=2 är självklart om ingen är där och lyssnar.
Sen har vi Psykologi där jag inte heller känner många. Det skulle va Skäms i så fall och han verkar allmänt deppig över skolan så jag vet inte. Men där kan jag i alla fall glänsa lite. Senast idag fick jag lite smörpoäng när alla trångsynta jävlar i min grupp inte förstår sig på omvänd psykologi. MVG till mig, eller?
Affärsjuridik. Suck! Eller jag har i alla fall turen att känna Linus P men med Christer känns det bara som en repris av den oändligt gnagande tristessen från Febben förra året. Men det är inte så svårt i alla fall och då kan man sitta och småsnacka om annat vilket är rätt skönt.
Sen måste jag ju nämna engelskan där jag också är helt själv. Dessutom är alla sjukt bra på engelska i min grupp så det gäller att skärpa sig i diskussionerna för att hänga med. Men det ska jag nog klara. Man får satsa lite så ska jag nog få till ett bra betyg där också. Gunilla brukar inte va så hård med betygen så det löser sig nog.
Och sist men inte minst har vi Datorkunskapen som jag precis bytte till mig istället för sömnpillret "Fink". Men med Ragnar Ståhle känns inte ens det kul. Eller jag får se till att få en dator där jag kan sysselsätta mig med lite surfande mellan de sega genomgångarna. För inte fan behöver jag lyssna när han går igenom hur en rullningslist fungerar.
I och med bytet till Datorkunskap har jag nu "dubbel-lunch", dvs. ingen lunchlektion. Det kan va lite drygt att ha 2 timmars hål mitt i schemat varje dag men samtidigt kan jag ju ägna dessa timmar till att studera Martins idrottsliga utveckling i bollspel så det ska nog bli bra. Att sitta där i A-hallen med en cola och ett antecningsblock kan bli den första periodens "lugn i stormen".
Men nog om skola tycker jag. Jag ska inte trötta ut er alldeles för mycket. Farsan har fixat biljetter till Magnus Ugglas turné i höst så den 24:e november blir det Södra Teatern för min del. Jag bangar inte. Har alltid velat se honom av någon anledning och jag hoppas att han kör alla klassiker för jävlar va sköna låtar han ligger inne med.
Bajen, Alltid Bajen. Kan ju ite skriva ett helt inlägg utan att ens nämna Bajen. Men den här gången har jag i alla fall nåt kul att skriva om, nämligen marschen från Slussen till Stadion i lördags. Vi mötte som ni säkert vet BP och då passade en march från underbara Södermalm till torra Östermalm perfekt. Och jag måste säga att det va säsongens höjdpunkt än så länge. Inte nog med att det va säkert 1500 pers som gick i "tåget" så va det sjukt roligt att gå rakt genom city och det hände en del sjuka grejjer längs vägen.
Till en början så blev vi för en timme en stor attraktion för turisterna. Inte minst bland japsarna som från sightseeingbussen tappade all fokus från slottet och riktade istället sina linslock mot det marscherande grönvita sångtåget. Dessutom stod folk som fågelholkar längs varenda gata vi gled fram över och det var med blandad rädsla och förtjusning vi möttes av folket längs Stockholms gator.
I Kungsträdgården va det ett litet uppträdande med nån trubadur men han fick inte så mycket att säga till om när vi stormade in på gatan bredvid med vår högljudda sång. Samtidigt skällde vi ut alla kaffepimplande turister på uteserveringarna. "VARFÖR SJUNGER INTE NI?"
När vi närmade oss de östligare trakterna av vår annars vackra huvudstad så blev sångerna allt mindre vänliga och rumsrena. "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." ekade mellan husväggarna på Birger Jarlsgatan och på Stureplan regnade det bananer i massvis till tonerna av "VI HATAR DJURGÅRN". Det kändes underbart att gå runt där i stan med alla grönvita Söderbröder och bara känna den här härliga gemenskapen. Det är vid sådana här tillfällen jag faktiskt tycker synd om supportrar ute i landet som saknar den här sortens supporterkultur. Det är en sak att uppfostras fel och sluta som gnagare men där finns ändå en kultur. Men jag lider faktiskt lite med de som tvingas leva med ett Kalmar-hjärta hela livet med "Kalmar Klapp-Klapp-Klapp" som största upplevelse i sitt liv som fotbolssupporter. Eller nej föresten. Varför känna medlidande för Kalmar. Det är inte vårt fel att vi är bäst!
Tåget fortsatte vidare och vid humlan stämde "sittplatsbajarna" in och vi började nu skymta stadion långt bort mot horisonten. Här bestämde vi att avvika från tåget för att hinna före köerna in på arenan. Vi hade inga biljetter men jag tänkte att eftersom det är bortamatch så måste det finnas direktinsläpp och givetvis hade jag rätt. Flemman lyckades inte innan matchen att fixa biljett via Ticnet så han va nära att skippa matchen totalt. Men jag skällde ut honom och fick honom in till slussen i alla fall och jag tror att han är tacksam för det.
Själva matchen har jag inte så mycket att säga om. Hallå, det va BP. Mer självklara 3-poängare får man leta efter. En dag på jobbet verkligen. Det enda jag tycker är värt att skriva om de två timmarna jag tillbringade inne på friidrotsarenan är att Peter Markstadt satt i kommentatorsbåset som av en händelse råkade ligga precis över vår klack. Han fick inte en lugn stund alls men är man guldhjälte får man faktiskt bjuda till lite och bjussa på en sång när vi ber om det. Det tycker jag att vi nästan kan begära.
Okej nu blev det ingen sång från "Markan" men vi vann matchen och jag hade en väldigt trevlig lördag i soliga Stockholm. Nu ser jag fram emot nästa måndag då det är dags att tysta råttornas patetiska medgångsfasoner och släcka alla möjliga drömmar om ett svartgult guld. Vi syns på Råttis!
Oj nu börjar det här bli långt helt plötsligt. Det blir så när man skriver om Bajen. Och jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva om just nu. Det känns alltid som att man har jättemycket att skriva om när man börjar men sen blir det inte så mycket ändå. Men vafan. Kommer jag på nåt mer kul så kan jag ju bara skriva ett till inlägg lite senare. Det är det sköna med blogg. Man kan skriva hur mycket man vill om vad man vill och dessutom när man vill. Underbart.
Men nu blir det nåt annat. Hej så länge!
PEACE!
The deep breath before the plunge...
Japp så är det för imorn börjar allvaret igen. Då är det dags för den dagliga dosen av tidig uppstigning, försenade tåg, fullproppade bussar och långtråkiga lektioner. Fast okej riktigt så illa är det inte. Jag är faktiskt ganska redo för plugget nu. Sommarlovet har vart långt och skönt så det är faktiskt inte så jobbigt att komma igång igen. Och oavsett hur jobbig själva skolan är så är det skönt att ha den där varadagen där det händer lite. Man får ut mer av livet på det sättet känns det som. Man träffar polarna varje dag och man hänger med mer än när man bara sitter och lökar framför datorn som jag gjort alldeles för mycket den här sommaren. Så jag ser faktiskt fram emot det på ett sätt. Sen brukar det ju alltid bli så att man efter en vecka ångrar det man sagt nu och bara längtar till nästa lov men det får bli då det.
Annars sltade mitt lov egentligen redan förra helgen när jag kom hem från Turkiet. Jag behövde nåt som räddade mitt annars ganska så mediokra sommarlov och räddningen blev veckan i turkiet. När jag sen kom hem därifrån så kände jag att det var dags att ladda om så man va redo för skolan igen. Okej Jenny gjorde ett par dagars besök men jag va ändå på hemmaplan så. Sen att det inte blev så mycket ladda batterierna är en annan sak men mentalt dog mitt sommarlov när jag satte foten på Västerås flygplats förra helgen.
Jag vet att ett jättelångt och välskrivet inlägg från Turkiet väntas här på min blogg men jag har bara ingen lust att skriva nåt sånt inlägg. Så Flemman, du är välkommen att ta på dig det jobbet för just nu pallar jag inte skriva ett sånt inlägg. Det är roligare att skriva sånna här spontana inlägg. Men jag kan i alla fall säga att det va jävligt kul i Turkiet med ett underbart sällskap. Det blev lugnare än vad jag trodde innan men det va skönt att vi inte hetsade så mycket. Sen kanske vi borde dragit ut lite fler kvällar men det får bli nästa gång. Jag kommer i alla fall definitivt minnas den där veckan som en positiv händelse i mitt liv så tack grabbar!
Men allt kan ju såklart inte va positivt. Såklart drabbas man ju av salmonella när man kommer hem. Till en början va det ingenting men natten till söndag så dog hela kroppen typ. Jag vaknade mitt i natten och kände mig helt uttorkad som om jag legat i öknen i 5 dar typ. Så jag låg hela morgonen och pimpla vatten med det fick jag självklart inte behålla. Sen va jag istället yr hela förmiddagen men eftersom Jenny va i stan ville jag inte låta henne sitta inne så vi drog iväg till kista och till en början funkade det rätt bra. Men sen började jag få yrsel igen och när vi skulle åka hem fick jag sitta och hyperventilera på bussen. Och när jag skulle gå på tåget höll jag på att spy flera gånger. Tror jag aldrig vart så nära att spy på ett överfullt pendeltåg. Jag fick sitta och andas grovt hela vägen till häggvik för att klara det.
Men jag vågade inte äta nåt mer sen på dan för att jag inte ville må dåligt på derbyt sen på kvällen och jag låg mest och tog det lugnt. Och när vi åkte in till Råttis så kändes allt perfekt. Jag va taggad med lite nervös men annars så.
Jag orkar inte snacka så mycket om matchen faktiskt. Vi bevisade än en gång att Bajen inte ska syssla med tifo. Vi bevisade däremot att vi ska syssla med sång för det va en jävla bra stämning i framför allt första halvlek. Jag lyckades äntligen bevisa för ms Jönsson att det är klass-skillnad på ett sthlms-derby och ett skånederby. Och första halvlek va ungefär det jag orkade med. För när jag skulle börja hoppa igen i andra så fick jag våldsam yrsel och det bara svartnade för ögonen. Jag ville ju inte direkt svimma så jag satte mig ner och satt ner mestadels av matchen som var kvar. Reste mig egentligen bara för att se Benny klistra en straff. Det va skönt. Annars va det bara jobbigt att sitta där och må dåligt samtidigt som Bajen torskade. Men vafan. Sånt händer. Farsan va snäll och hämta oss i alla fall så jag slapp trängas med folk på tåget.
Men tisdagen va ändå värst. Jag hade nu fått feber också och behövde vatten konstant. Men jag spydde så fort jag försökte och hade börjat fått diarré dessutom så så fort jag försökta få i mig nåt så kom det ut på ett eller annat sätt. Inte roligt. Men jag la mig på köksgolvet för att slippa springa mellan sängen och handfatet och det hjälpte lite faktiskt även om Jenny och farsan säkert undrade vad jag höll på med. Sen blev jag sängliggandes hela dan. Hade verkligen ingen kraft till någonting alls. Riktigt tungt. Och så blev det ju att Jenny fick sitta inne hela dan och jag tyckte fett synd om henne eftersom hon säkerligen inte åkt till sthlm för att kolla på mig när jag låg död i sängen. Men jag kunde verkligen inte göra nåt för jag mådde så dåligt.
Onsdagen blev litte bättre och jag orkade ta en tur i stan med Jenny innan hon åkte hem. Men sen blv det hem och vila och det har jag typ gjort i 4 dar nu känns det som. Magproblemen har fortfarande inte släppt ordentligt men jag kan i alla fall äta och röra på mig normalt så det är skönt. Men jag har säkert gått ner 5 kilo på den här veckan. Åt väl egentligen ingen riktig måltid på 5 dar vilket är alldeles för lite. Men men. Nu börjar det bli bra så nu hoppas jag att jag kan komma igång med en bra start i plugget och Snappers.
Annars har jag tänkt på hur sjukt mycket Bajen-matcher det har blivit den här sommaren. Inte nog med att det är allsvenskan där jag säkert sett 9 matcher eller så. Så har det vart intertoto/uefa och cupen och allt vad det heter. Kul som fan men man hinner knappt smälta en match förän det är dags för nästa. Nu är det i alla fall vila till på lördag då vi möter BP på Häststadion. Marschen från Slussen känns riktigt intressant den också. Och visst fan ska vi ta vår första bortaseger i år mot BP.
Jaha vad ska man mer skriva om då. Jag vet fan inte riktigt. Det kändes som jag hade skitmycket jag ville skriva om men sen nu så står det helt still i huvet. Men vafan jag kan ju återkomma med mer imorn eller nåt. Ja så får det bli. Ha det bra allihopa!
PEACE!
Annars sltade mitt lov egentligen redan förra helgen när jag kom hem från Turkiet. Jag behövde nåt som räddade mitt annars ganska så mediokra sommarlov och räddningen blev veckan i turkiet. När jag sen kom hem därifrån så kände jag att det var dags att ladda om så man va redo för skolan igen. Okej Jenny gjorde ett par dagars besök men jag va ändå på hemmaplan så. Sen att det inte blev så mycket ladda batterierna är en annan sak men mentalt dog mitt sommarlov när jag satte foten på Västerås flygplats förra helgen.
Jag vet att ett jättelångt och välskrivet inlägg från Turkiet väntas här på min blogg men jag har bara ingen lust att skriva nåt sånt inlägg. Så Flemman, du är välkommen att ta på dig det jobbet för just nu pallar jag inte skriva ett sånt inlägg. Det är roligare att skriva sånna här spontana inlägg. Men jag kan i alla fall säga att det va jävligt kul i Turkiet med ett underbart sällskap. Det blev lugnare än vad jag trodde innan men det va skönt att vi inte hetsade så mycket. Sen kanske vi borde dragit ut lite fler kvällar men det får bli nästa gång. Jag kommer i alla fall definitivt minnas den där veckan som en positiv händelse i mitt liv så tack grabbar!
Men allt kan ju såklart inte va positivt. Såklart drabbas man ju av salmonella när man kommer hem. Till en början va det ingenting men natten till söndag så dog hela kroppen typ. Jag vaknade mitt i natten och kände mig helt uttorkad som om jag legat i öknen i 5 dar typ. Så jag låg hela morgonen och pimpla vatten med det fick jag självklart inte behålla. Sen va jag istället yr hela förmiddagen men eftersom Jenny va i stan ville jag inte låta henne sitta inne så vi drog iväg till kista och till en början funkade det rätt bra. Men sen började jag få yrsel igen och när vi skulle åka hem fick jag sitta och hyperventilera på bussen. Och när jag skulle gå på tåget höll jag på att spy flera gånger. Tror jag aldrig vart så nära att spy på ett överfullt pendeltåg. Jag fick sitta och andas grovt hela vägen till häggvik för att klara det.
Men jag vågade inte äta nåt mer sen på dan för att jag inte ville må dåligt på derbyt sen på kvällen och jag låg mest och tog det lugnt. Och när vi åkte in till Råttis så kändes allt perfekt. Jag va taggad med lite nervös men annars så.
Jag orkar inte snacka så mycket om matchen faktiskt. Vi bevisade än en gång att Bajen inte ska syssla med tifo. Vi bevisade däremot att vi ska syssla med sång för det va en jävla bra stämning i framför allt första halvlek. Jag lyckades äntligen bevisa för ms Jönsson att det är klass-skillnad på ett sthlms-derby och ett skånederby. Och första halvlek va ungefär det jag orkade med. För när jag skulle börja hoppa igen i andra så fick jag våldsam yrsel och det bara svartnade för ögonen. Jag ville ju inte direkt svimma så jag satte mig ner och satt ner mestadels av matchen som var kvar. Reste mig egentligen bara för att se Benny klistra en straff. Det va skönt. Annars va det bara jobbigt att sitta där och må dåligt samtidigt som Bajen torskade. Men vafan. Sånt händer. Farsan va snäll och hämta oss i alla fall så jag slapp trängas med folk på tåget.
Men tisdagen va ändå värst. Jag hade nu fått feber också och behövde vatten konstant. Men jag spydde så fort jag försökte och hade börjat fått diarré dessutom så så fort jag försökta få i mig nåt så kom det ut på ett eller annat sätt. Inte roligt. Men jag la mig på köksgolvet för att slippa springa mellan sängen och handfatet och det hjälpte lite faktiskt även om Jenny och farsan säkert undrade vad jag höll på med. Sen blev jag sängliggandes hela dan. Hade verkligen ingen kraft till någonting alls. Riktigt tungt. Och så blev det ju att Jenny fick sitta inne hela dan och jag tyckte fett synd om henne eftersom hon säkerligen inte åkt till sthlm för att kolla på mig när jag låg död i sängen. Men jag kunde verkligen inte göra nåt för jag mådde så dåligt.
Onsdagen blev litte bättre och jag orkade ta en tur i stan med Jenny innan hon åkte hem. Men sen blv det hem och vila och det har jag typ gjort i 4 dar nu känns det som. Magproblemen har fortfarande inte släppt ordentligt men jag kan i alla fall äta och röra på mig normalt så det är skönt. Men jag har säkert gått ner 5 kilo på den här veckan. Åt väl egentligen ingen riktig måltid på 5 dar vilket är alldeles för lite. Men men. Nu börjar det bli bra så nu hoppas jag att jag kan komma igång med en bra start i plugget och Snappers.
Annars har jag tänkt på hur sjukt mycket Bajen-matcher det har blivit den här sommaren. Inte nog med att det är allsvenskan där jag säkert sett 9 matcher eller så. Så har det vart intertoto/uefa och cupen och allt vad det heter. Kul som fan men man hinner knappt smälta en match förän det är dags för nästa. Nu är det i alla fall vila till på lördag då vi möter BP på Häststadion. Marschen från Slussen känns riktigt intressant den också. Och visst fan ska vi ta vår första bortaseger i år mot BP.
Jaha vad ska man mer skriva om då. Jag vet fan inte riktigt. Det kändes som jag hade skitmycket jag ville skriva om men sen nu så står det helt still i huvet. Men vafan jag kan ju återkomma med mer imorn eller nåt. Ja så får det bli. Ha det bra allihopa!
PEACE!
Resfeber!
Nu är det inte långt kvar. Om lite drygt 18 timmar sitter jag på flyget på väg ner till Alanya. Jag kan inte fatta att det är så nära. Jag har tänkt hela kvällen att jag ska packa men det har inte blivit nåt av det. Varför vet jag inte. Men jg har ju gott om tid till att göra det imorn och det viktigaste ligger redan framme på köksbordet.
Nej jag känner mig fett rastlös just nu. Jag kan inte riktigt ta mig för någonting utan sitter mest och försöker driva tid. Jag väntar på att Crille ska sluta snacka med sin flickvän så att vi kan gå ut och ta en promenad. Jag behöver få lite luft om jag överhuvudtaget kommer somna inatt.
Annars är jag fett trött. Jag vakande för tidigt helt enkelt. Jag kollade på klockan och trodde den var halv 2 så jag slängde mig upp ur sängen men det visade sig att den bara va halv tolv men då pallade jag ine gå och lägga mig igen. Och jag hann inte mer än att vakna innan Crille och Ludde tvingade mig över till Ullis för en Pizza. Men samtidigt får man väl va glad att dom vill ha med mig.
Sen blev det en tripp till stan. Martin och jag hade bestämt oss för att växla lite pengar så vi åkte in vid tvåsnåret för att fixa det. Men Martin skulle även sätta in lite pengar på hans syrras konto så vi begav oss till Handelsbanken vid Gustav Adolfs torg. På tal om det så snackade vi lite om hur sjukt det är att man aldrig går just dom gatorna när man känner gatorna runtommkring utan och innan. Och sen va själva banken rätt sjukt. Vi vågade oss nästan inte in för dels va det 3-4 stora ekdörrar på vägen in och väl inne såg det bara skumt ut. Det kändes för fint för oss förortsbor. Men så var det men den saken. V fick våra pengar växlade på Forex och rörde oss sedan hemåt igen.
Jag va ju på match igår föresten och ännu en hemmaseger fick jag skåda. Nu mot Malmö och jag tror det va den skönaste segern iår. För Malmö pressade så otroligt på slutet men vi krigade oss till en seger. Helt underbart. Sen var det ju en incident med ölstänk men jag orkar inte snacka om det här för det är redan så uppförstorat och onyanserat i media. Det enda jag säger att det va rätt av Fröjdfeldt att pausa matchen för att markera. Det var ännu mera rätt av klacken att peka ut och förvisa den skyldige. Och det bästa med allt var att man startade matchen igen och då med ett sjukt bra drag på läktaren. Så ska det va!
Sen fick jag höra ikväll att Jenny återigen börjar tveka på att hon ska komma hit eller inte. Jag förstår ju varför hon gör det men ändå så blir jag ledsen över det. Fan jag saknar henne och vill verkligen träffa henne för vem fan vet när det blir en chans nästa gång. Och det är ju tråkigt om hon inte vågar träffa mig för då lär det ju bli svårt och va vänner. Men jag kan ju inte göra så mycket åt det tyvärr. Hon måste ju få bestämma själv såjag hoppas fortfarande hon kommer. Men kanske har hon rätt i att det inte är så smart men isf kanske det inte är så smart att vi ens försöker vara vänner. Jag vet fan inte längre. Det känns bara så hopplöst på nåt sätt. Men men, det löser väl sig får man hoppas. Och jag orkar inte ta det just nu när jag ska åka bort och allt. Men det är klart det är tråkigt att det ska behöva va så här.
Jag satt förövrigt och tänkte fylla min ipod med låtar inför resan men kom bara halvvägs innan jag tröttnade. Jag vet inte om jag pallar. För jag msåte isf åka och hämta en laddare hos syrran i Enskede imorn och jag känner ingen lust till det. Så det får nog bli en iPod-fri resa den här gången. Men det ska vi väl klara oss utan. Viktigare är det att solglasen och badbrallorna kommer med och det missar jag inte.
Sen en annan tråkig grej är ju det här med Michael. Även om jag inte kände killen nåt vidare bra så är det en kille man vet vem det är och nån man ändå gått i samma skola som så det är sjukt tråkigt att sånt här händer. Och så synd om hans föräldrar och syskon och alla hans vänner. Nej fyfan. Jag lider verkligen med dom. Det är fruktansvärt!
Men nu ska jag försöka tjata på crille lite så att han sliter sig och följer med ut. Sen lär vi inte höras mer föränn jag kommer hem. Då kommer det väl en liten reserapport får vi hoppas. Hare så bra och ta nu hand om Sverige!
PEACE!
Nej jag känner mig fett rastlös just nu. Jag kan inte riktigt ta mig för någonting utan sitter mest och försöker driva tid. Jag väntar på att Crille ska sluta snacka med sin flickvän så att vi kan gå ut och ta en promenad. Jag behöver få lite luft om jag överhuvudtaget kommer somna inatt.
Annars är jag fett trött. Jag vakande för tidigt helt enkelt. Jag kollade på klockan och trodde den var halv 2 så jag slängde mig upp ur sängen men det visade sig att den bara va halv tolv men då pallade jag ine gå och lägga mig igen. Och jag hann inte mer än att vakna innan Crille och Ludde tvingade mig över till Ullis för en Pizza. Men samtidigt får man väl va glad att dom vill ha med mig.
Sen blev det en tripp till stan. Martin och jag hade bestämt oss för att växla lite pengar så vi åkte in vid tvåsnåret för att fixa det. Men Martin skulle även sätta in lite pengar på hans syrras konto så vi begav oss till Handelsbanken vid Gustav Adolfs torg. På tal om det så snackade vi lite om hur sjukt det är att man aldrig går just dom gatorna när man känner gatorna runtommkring utan och innan. Och sen va själva banken rätt sjukt. Vi vågade oss nästan inte in för dels va det 3-4 stora ekdörrar på vägen in och väl inne såg det bara skumt ut. Det kändes för fint för oss förortsbor. Men så var det men den saken. V fick våra pengar växlade på Forex och rörde oss sedan hemåt igen.
Jag va ju på match igår föresten och ännu en hemmaseger fick jag skåda. Nu mot Malmö och jag tror det va den skönaste segern iår. För Malmö pressade så otroligt på slutet men vi krigade oss till en seger. Helt underbart. Sen var det ju en incident med ölstänk men jag orkar inte snacka om det här för det är redan så uppförstorat och onyanserat i media. Det enda jag säger att det va rätt av Fröjdfeldt att pausa matchen för att markera. Det var ännu mera rätt av klacken att peka ut och förvisa den skyldige. Och det bästa med allt var att man startade matchen igen och då med ett sjukt bra drag på läktaren. Så ska det va!
Sen fick jag höra ikväll att Jenny återigen börjar tveka på att hon ska komma hit eller inte. Jag förstår ju varför hon gör det men ändå så blir jag ledsen över det. Fan jag saknar henne och vill verkligen träffa henne för vem fan vet när det blir en chans nästa gång. Och det är ju tråkigt om hon inte vågar träffa mig för då lär det ju bli svårt och va vänner. Men jag kan ju inte göra så mycket åt det tyvärr. Hon måste ju få bestämma själv såjag hoppas fortfarande hon kommer. Men kanske har hon rätt i att det inte är så smart men isf kanske det inte är så smart att vi ens försöker vara vänner. Jag vet fan inte längre. Det känns bara så hopplöst på nåt sätt. Men men, det löser väl sig får man hoppas. Och jag orkar inte ta det just nu när jag ska åka bort och allt. Men det är klart det är tråkigt att det ska behöva va så här.
Jag satt förövrigt och tänkte fylla min ipod med låtar inför resan men kom bara halvvägs innan jag tröttnade. Jag vet inte om jag pallar. För jag msåte isf åka och hämta en laddare hos syrran i Enskede imorn och jag känner ingen lust till det. Så det får nog bli en iPod-fri resa den här gången. Men det ska vi väl klara oss utan. Viktigare är det att solglasen och badbrallorna kommer med och det missar jag inte.
Sen en annan tråkig grej är ju det här med Michael. Även om jag inte kände killen nåt vidare bra så är det en kille man vet vem det är och nån man ändå gått i samma skola som så det är sjukt tråkigt att sånt här händer. Och så synd om hans föräldrar och syskon och alla hans vänner. Nej fyfan. Jag lider verkligen med dom. Det är fruktansvärt!
Men nu ska jag försöka tjata på crille lite så att han sliter sig och följer med ut. Sen lär vi inte höras mer föränn jag kommer hem. Då kommer det väl en liten reserapport får vi hoppas. Hare så bra och ta nu hand om Sverige!
PEACE!
Förberedelser och Bajensnack!
Augusti har kommit med all dess prakt och det verkar som om det börjar bli lite sommar. Idaghar det faktiskt varit fint nästan hela dan. Helt otroligt. Men inte särskilt oväntat eftersom jag ska åka från det här landet på fredag. Då är det klart att det ska bli sommar som aldrig förr här hemma. Men men. Det lär ju ändå inte slå de glassiga dagarna i Turkiet där man kan flyta runt i poolen på en madrass med en drink i handen eller de sköna kvällarna då det är alldeles ljummet och det är liv och rörelse överallt. Så jag ångrar ju inte att det blev en resa och jag lär ju inte göra det heller.
På tal om det så var jag ute och åkte ite med morsan idag. Mest för att hon mår lite dåligt just nu så att jag fick ställa upp som chaufför. Men det gör jag så gärna så. Så vi åkte till Märsta och handlade lite. Bland annat så tyckte Mamma att jag skulle köpa nån form av tabletter som var bra ifall man fick problem med magen. Hon sa att man lätt kunde få det i Turkiet eftersom de har helt annan bakterieflora eller så. Men det skadar ju inte att ta med sig och känner man sig lite risig i magen kan det va skönt att få bort det så att man inte hämmas på resan.
Vi tog också en sväng förbi Arlanda och växlade lite pengar. Det är tydligen bättre kurs om man växlar på plats men eftersom vi kommer dit mitt i natten så kan det va bra och ha lite turkiska "lira" så att man inte står där strandsatt på morgonen. Jag trodde förövrigt att Lira va en sån där luta där en en krona va typ 10000 lira eller så men det visade sig vara 5 lira istället. Så det är ju skönt.
Så det är ungefär vad jag gjort idag. Sen nu på kvällen så återförenades jag med Ludde och Crille som varit borta senaste tiden. Eller ja Crille har ju vart borta mest hela tiden. Skönt att ha honom hemma efter nästan två månaders frånvaro. Och man tackar ju aldrig nej till att träffa Ludde. Men om ett par dar är det min tur att ge mig iväg så då får dom sakna mig istället.
Men jag hinner se Bajen-Malmö imorrn så det är ju skönt. Crille missar återigen en match. Denna gång pga träning och jag kan i och för sig förstå att han vill gå på den eftersom han missat en massa när han va i skåne. Men det är ju tråkigt att han inte följer med nu när det är toppmatch och det väntas bli fullsatt. Men jag får försöka låna ut kortet till nån och det ska väl inte va några problem. Sebbe hade tydligen köpt biljett redan men jag frågade Martin och om inte han vill så finns det säkert nån annan som känner sig taggad på lite allsvensk underhållning.
Underbart härligt att Bajen vann Intertoto-cupen också. Nu är det ju kval till Uefa som gäller. Det känns ju inte helt fel om man säger så. Hoppas på ett dåligt motstånd, typ Dunfermline eller nåt så vi tar oss till cupen. Där lär det i och för sig bli tufft eftersom vi kommer dit oseedade och troligen får möta nåt lag som Villareal, Bayern München eller Tottenham. Men det blir ju en utmaning det också.
Det va annars grymt tråkigt att det inte va någon allsvensk match på hela veckan föränn igår. Då var det nästan kul att se Kalmar-Gefle till och med. Fast nej så kul var det inte. Men det va en liten trevlig match mellan Kvastarna och GAS däremot och jag diggade speciellt Jankulovskis "utboxning" i eget mål och Gasarnas badbollstifo. Lite fantasi är aldrig fel.
Fan jag börjar få lite resfeber nu. Det känns så nära nu och därför så blir det mer och mer koncentration på det och egentligen pallar jag inte vänta mer. Vill bara packa väskan och ge mig iväg till Västerås nu. Men den som väntar på nåt gott liksom.
Jag har så smått börjat kolla på 24 igen. Så nu blir väl Tobbe glad. Det blev ett par avsnitt igår och jag gissar att det blir en del innan sömnen inatt också. Det är alltid trevligt och en bra serie är det ju absolut. Annars har jag fått introt till sjunde himlen på huvet. Den kommer och går asså och trots att jag inte orkar med den där serien lyckas jag alltid fastna framför det på dagarna. Annars är "The war at home" lite småkul och jag satt och garva med morsan och crille idag när vi såg det.
Jag fixade förövrigt lite solkräm idag. Solfaktor 10 borde räcka. Det får det lov att göra. Lite meningen är det ju att jag ska bli brun på den här resan och då kan man ju inte fjanta runt med alltför hög faktor. Men vi får se hur det blir helt enkelt. Men jävlar vad taggad jag e nu asså. Fick resebeviset/biljetten idag så nu är det också klart. Så nu är det bara att leta reda på passet, Packa väskan och ge sig iväg. Så otroligt kul ska det bli.
Men jag kanske ska hinna få lite sömn innan dess och klockan ska väl inte bli alltför mycket. Med tanke på att det blir några 24-avsnitt nu så kanske jag ska sluta skriva. Men vi hörs snart igen. Jag ska nog hinna få ner nåt inlägg till innan jag ger mig iväg.
PEACE!
På tal om det så var jag ute och åkte ite med morsan idag. Mest för att hon mår lite dåligt just nu så att jag fick ställa upp som chaufför. Men det gör jag så gärna så. Så vi åkte till Märsta och handlade lite. Bland annat så tyckte Mamma att jag skulle köpa nån form av tabletter som var bra ifall man fick problem med magen. Hon sa att man lätt kunde få det i Turkiet eftersom de har helt annan bakterieflora eller så. Men det skadar ju inte att ta med sig och känner man sig lite risig i magen kan det va skönt att få bort det så att man inte hämmas på resan.
Vi tog också en sväng förbi Arlanda och växlade lite pengar. Det är tydligen bättre kurs om man växlar på plats men eftersom vi kommer dit mitt i natten så kan det va bra och ha lite turkiska "lira" så att man inte står där strandsatt på morgonen. Jag trodde förövrigt att Lira va en sån där luta där en en krona va typ 10000 lira eller så men det visade sig vara 5 lira istället. Så det är ju skönt.
Så det är ungefär vad jag gjort idag. Sen nu på kvällen så återförenades jag med Ludde och Crille som varit borta senaste tiden. Eller ja Crille har ju vart borta mest hela tiden. Skönt att ha honom hemma efter nästan två månaders frånvaro. Och man tackar ju aldrig nej till att träffa Ludde. Men om ett par dar är det min tur att ge mig iväg så då får dom sakna mig istället.
Men jag hinner se Bajen-Malmö imorrn så det är ju skönt. Crille missar återigen en match. Denna gång pga träning och jag kan i och för sig förstå att han vill gå på den eftersom han missat en massa när han va i skåne. Men det är ju tråkigt att han inte följer med nu när det är toppmatch och det väntas bli fullsatt. Men jag får försöka låna ut kortet till nån och det ska väl inte va några problem. Sebbe hade tydligen köpt biljett redan men jag frågade Martin och om inte han vill så finns det säkert nån annan som känner sig taggad på lite allsvensk underhållning.
Underbart härligt att Bajen vann Intertoto-cupen också. Nu är det ju kval till Uefa som gäller. Det känns ju inte helt fel om man säger så. Hoppas på ett dåligt motstånd, typ Dunfermline eller nåt så vi tar oss till cupen. Där lär det i och för sig bli tufft eftersom vi kommer dit oseedade och troligen får möta nåt lag som Villareal, Bayern München eller Tottenham. Men det blir ju en utmaning det också.
Det va annars grymt tråkigt att det inte va någon allsvensk match på hela veckan föränn igår. Då var det nästan kul att se Kalmar-Gefle till och med. Fast nej så kul var det inte. Men det va en liten trevlig match mellan Kvastarna och GAS däremot och jag diggade speciellt Jankulovskis "utboxning" i eget mål och Gasarnas badbollstifo. Lite fantasi är aldrig fel.
Fan jag börjar få lite resfeber nu. Det känns så nära nu och därför så blir det mer och mer koncentration på det och egentligen pallar jag inte vänta mer. Vill bara packa väskan och ge mig iväg till Västerås nu. Men den som väntar på nåt gott liksom.
Jag har så smått börjat kolla på 24 igen. Så nu blir väl Tobbe glad. Det blev ett par avsnitt igår och jag gissar att det blir en del innan sömnen inatt också. Det är alltid trevligt och en bra serie är det ju absolut. Annars har jag fått introt till sjunde himlen på huvet. Den kommer och går asså och trots att jag inte orkar med den där serien lyckas jag alltid fastna framför det på dagarna. Annars är "The war at home" lite småkul och jag satt och garva med morsan och crille idag när vi såg det.
Jag fixade förövrigt lite solkräm idag. Solfaktor 10 borde räcka. Det får det lov att göra. Lite meningen är det ju att jag ska bli brun på den här resan och då kan man ju inte fjanta runt med alltför hög faktor. Men vi får se hur det blir helt enkelt. Men jävlar vad taggad jag e nu asså. Fick resebeviset/biljetten idag så nu är det också klart. Så nu är det bara att leta reda på passet, Packa väskan och ge sig iväg. Så otroligt kul ska det bli.
Men jag kanske ska hinna få lite sömn innan dess och klockan ska väl inte bli alltför mycket. Med tanke på att det blir några 24-avsnitt nu så kanske jag ska sluta skriva. Men vi hörs snart igen. Jag ska nog hinna få ner nåt inlägg till innan jag ger mig iväg.
PEACE!