Jerre

---

VECKANS LISTA!

Veckans Happening: Sista omgången i Tips-SM
Veckans Bästa: DVPM i Slutspel!!!
Veckans Sämsta: 3-8 är väl egentligen aldrig godkänt...
Veckans Jobbigaste: Förkyld från och till, aldrigt roligt.
Veckans Låt: Show Me Heaven - Lili & Susie
Veckans TV/Film: Djungelboken
Veckans Youtube: Legend!
Veckans Kommentar: "Den stora krisen va ju i Norrort..." - Trög Polis 5/3-09
Veckans Hjälte: Tobias Eriksson - Fick ju umgås lite mer med dig denna vecka, det är aldrig fel!
Bubblare: Patrik Kvistrum & Martin Stockeld

---

Oj har en vecka gått redan? Det har tamejfam gått undan kan jag säga för jag känner verkligen nästan som att det va igår jag skrev senast. Men samtidigt ska man väl inte klaga för det är väl på något sätt ett bevis på att man har haft roligt. Och om inte annat så är det ju skönt för då kommer sommaren snabbare. För finns det något jag verkligen är trött på nu så är det detta otroligt dystra och tråkiga vädret. Visserligen försöker jag hålla mig inomhus så mycket det bara går. Men bara genom att titta ut genom fönstret ger en ju en släng av depression. Men det ska väl i så fall vara det enda för till skillnad från förra veckans humördipp så har jag faktiskt varit ganska taggad igen den här veckan. Så kanske behövde jag bara en liten inre motgång där för att kunna se ljust på allting igen. Eller är det rentav för att det funnits en hel del den här veckan som faktiskt lyft upp min tillvaro?

---

En grej har ju i alla fall med jobbet att göra. Det har nämligen snackats en hel del där nere på bygget om att vi ska få nya tider och så. Jag har väl egentligen inte tänkt så mycket på det, men välkomnar alltid lite förnyelse. Men så i tisdags satt jag en stund med chefen och pratade om mitt schema och hur vi skulle ändra det och allt och jag måste ju säga att jag är rätt nöjd med hur det blev.

Jag vet ju inte om jag skrivit så mycket om det men jag vet att jag tjatat mycket om mina dryga tisdagar där jag i nio timmar (okej minus lunchen då) bara plockar upp kolonialvarorna. Även om jag lärt mig uppskatta det mer nu på senare tid så är det fortfarande den tråkigaste tiden jag har. Men nu med det nya schemat betyder det att dom försvinner helt. Jag är alltså i fortsättningen ledig varje tisdag vilket jag verkligen inte har något emot. Men eftersom jag inte vill förlora en massa pengar så bad jag om att få någon annan tid och då löste vi det genom att sätta in mig varannan söndag istället. Så från och med om typ två-tre veckor kommer jag jobba både lördag och söndag varannan helg men fortfarande vara ledig de andra helgerna. Och om jag ändå jobbar helg har jag inget större emot att jobba båda dagarna, för en ledig söndag är oftast ganska meningslösa eftersom man ändå mest har ångest inför måndagen.

Men det bästa med söndagarna är att jag bara jobbar 7 timmars-pass. Det hela gör ju att sammanlagt går jag ner 22 timmar i arbete, men förlorar bara 6 timmars lön. Så visst är jag glad över det nya schemat. Det gör också att jag enklare kan stå ut min jobbiga 11-20-tid på måndagar eftersom jag är ledig på tisdagar. Dessutom kommer jag aldrig jobba mer än fyra dagar i sträck vilket också är underbart. Och dom helgerna jag är ledig slutar jag redan vid fyra på fredagen vilket kryddar helgens ledighet ännu mer. Så ni kanske får stå ut med att jag varannan helg är lite osocial, men å andra sidan har ju inte jobbet hindrat mig från att dra ut eller göra någonting förut så det lär det ju inte göra nu heller. Nej jag är nöjd helt enkelt. Och tar jag bara ett enda extrapass i månaden, någon tisdag eller så kommer jag ju inte gå ner i lön heller. Perfekt!

---

Men vad har hänt annars då? Jo jag tog en liten roadtrip med Tobbe i torsdags. Vet inte riktigt hur vi körde men vi hamnade efter ett tag i Västerort där det helt plötsligt va ett stort pådrag med blåljus. Både ambulanser och polisbilar körde som galningar (eller ja, egentligen inte) så vi körde naturligtvis efter för att se vad som hänt. Men inne på någon liten gata va det avspärrat och en polis vinkade åt oss att vända. Så vi fick aldrig se det roliga på nära håll men det var i alla fall spännande på vägen. Annars körde vi mest runt utan mål medan vi lyssnade på en massa disneysånger. Eftersom nästan alla var på engelska va det svårt att känna igen dom men vi försökte i alla fall lista ut vilken film det kom ifrån. Det gick väl sådär men det var i alla fall väldigt nostalgiskt när det väl kom en låt man kände igen. Det fick i alla fall mig att bli sjukt taggad på disneyfilmer och sen dess så brinner jag inombords för att kasta mig tillbaka till tiden då disneyfilmer gjorde ens vardag. Så när jag skjutsat hem Tobbe så drog jag direkt hem och började söka bland disneys alla klassiker.

Det fick då bli Djungelboken och fast jag många gånger de senaste åren tänkt att jag ska se den har det aldrig blivit av. Jag ångrar det lite nu för oj va härligt det va. Jag satt med ett stort leende på läpparna genom hela filmen och när elefanterna gör sin marsch-entré kunde jag inte låta bli att stampa med i takten. Nej det var sannerligen en nostalgisk upplevelse som direkt gav mersmak. Så sen dess har jag tankat Disneyfilmer i rasande takt. Plöjde igenom Ringaren i Notre Dame och Basil Mus nu i helgen och hade gärnat velat fortsätta om det inte var för det stundande disneymaraton vi ska ha nu till helgen. Så jag får försöka hålla mig undan även om jag måste erkänna att det är jävligt tufft.

---

Fredag har ju betytt utgång eller någon annan typ av festlighet ungefär ända sen nyår så tanken var ju den här helgen att ta det riktigt lugnt. Dels med tanke på att det kanske blivit lite mycket nu ett tag och dels för att jag jobbade sent i fredags och tidigt i lördags. Men dom planerna grusades ju helt när Thomaz hetsade på mig att följa med till Fabben. Tackade ju förvisso nej till en början men när jag rörde mig hemåt från jobbet så började taggningen pulsera i blodet. Så efter en snabb dusch bar det iväg till Thomaz med en påse full med öl (nej Criffä, kan inte skriva ååeeåål, bloggen är för seriös). Väl där blev det Guitar Hero nån timme sådär. Jag koncentrerade mig väl i och för sig mest på ölen och sällskapet men det va inte fy skam det heller. Hela Runby Front var ju samlade så det tackar man aldrig nej till. Även den gamle räven Tim Garding hade dykt upp så det här lutade åt en riktigt trevligt kväll. Och bättre blev det...

För trots att vi var tvugna att sakta ner på gångtempot under promenaden ner till byn då Thomaz glömt sin plånbok så lyckades vi inta Fabben vid tiotiden. Jag tyckte redan innan att det va aningen för tidigt och det märkte man ju på plats att jag inte hade så fel. Det va nästintill dött därnere. Men det gjorde ju ingenting. Väsbybo som man är vet man ju att folket alltid kommer sent till Fabben. Så är det ju bara. Men vi intog i alla fall det bästa bordet och började klunka öl för fulla muggar. Anton hade raggat dit två pokerkompisar som var på besök från olika delar av landet. En grabb från skövde som hela kvällen envisades om att bjuda på öl vilket man inte har något emot. Och en grabb från Sundsvall som var jävligt skön om jag får uttrycka mig så. Han höll i och för sig en ganska låg profil i början men sen vart det fart på honom och han hetsade hela tiden om att vi skulle upp på dansgolvet och ragga. Lägg då till att han enligt egen utsago redan hade en flickvän uppe i Norrland. Men så är det väl antar jag.

Folket strömmade till och man fick träffa en hel del kända profiler under kvällens gång. Jag kan inte heller minnas att jag överhuvudtaget någon gång satt utan minst en öl framför mig, och då köpte jag faktiskt bara två själv. Ibland är det kul att leva. Och när stället började bli fullsatt blev det också ett riktigt bra drag. Jag körde som vanligt hårt ute på dansgolvet ju högre promillehalt jag fick i blodet och när jag inte orkade mer tog jag befriande luft på uteplatsen. Och inte heller där var det lugna puckar. Nej jag fick höra en hel del skvaller och jag undrar om inte det va det bästa med kvällen. Nu har jag i alla fall en hel del att gå på när det gäller vissa utvalda profiler och det ska nog bli extra kul på jobbet ett tag framöver. Mer säger jag inte.

Ångesten att jag skulle upp vid 8-tiden gjorde sig påmind och strax efter två valde jag att ensam bege mig hemåt till sängen. Jag sov ändå hyfsat bra och jag var förvånansvärt varken särskilt trött eller bakis när jag traskade iväg till jobbet. Så jag ångrar verkligen inte att jag hakade på ner till Fabben. Dessutom måste man ju passa på när man kan festa loss ordentligt på hemmaplan, och av någon anledning har jag aldrig egentligen haft en dålig kväll därnere. Fast det kan i och för sig och ha med att göra att jag bara är där när dom storsatsar, men vad är felet med det?

---

Förutom jobbet så var det ju i lördags dags för den sista omgången i Tips-SM och vi hade ju några placeringar att klättra om vi skulle nå den åtråvärda slutspelsplatsen. Men det var tydligen vår vecka när det som bäst behövdes för när det återstod några ynka minuter var vi alla på tvåsiffrigt resultat. Mini till exempel va ett mål ("kom igen nu Huddersfield!") från 13 rätt. Nu rasade det visserligen in några oturliga mål på slutet men vi grejade i alla fall slutspelsplatsen så drömmen om Roma i maj lever kvar i allra högsta grad. Nu väntar en avgörande frågseport som vi valt ut Criffää att delta i. Så vi får hoppas att han pluggar på ordentligt så vi kan packa ner solbrillorna redan på lördag.

Efter matchen plöjde vi igenom Pongo och de 101 dalmatinerna som kryddade på den lyckade lördagen. Tobbe drog sen hem för att ladda inför nattjobbet men vi andra stannade och kollade andra chansen. Jag tror vi va överens om att Star Pilots och Lili & Susie borde gått vidare och att det va ett stort och riktigt obehagligt skämt att Ugglas gjorde det. Men tydligen så vill folk se en irriterande och och läskig morsa som sjunger samma ord 467 gånger på tre minuter i Globen. Vi kunde i alla fall inte göra så mycket åt det och vi var väl rätt så glada ändå. Måsen och Mini rörde sig hemåt och jag gick in till farsan och kollade bilder och tog några öl. Även det var riktigt trevligt. Och man blir ju rätt sugen på att resa när man kollar på alla hans bilder från Thailand, det måste jag ju säga. Men jag får be om ursäkt för att jag plågade dig med att hålla dig vaken till 02 men det får du faktiskt ta, vi hade ju i alla fall det riktigt mysigt.

---

Söndag. Som vanligt blev det en lååång sovmorgon. Sen var det dags för en liten utflykt med farsan ner på byn och så smånigom till Sollentuna för en måltid på Sams Kebab. Det var ju ett tag sen jag var där och det var chockartat hur mycket det förändrats sen sist. Man kände ju verkligen inte igen sig änr man gick där i gångarna. Men Sams ansisktslyftnig tackar vi för. Kan redan se fram emot när vi slår ihjäl några timmar där framöver. Frysen är ju hemma igen nu så det får fan bli dags snart.

Annars var det ju äntligen match med Snappers igen. Jag var som alltid riktigt spelsugen även om jag kände mig riktigt trött. Och fast jag visste att vi skulle möta till synes ostoppbara F12 så var jag bara så taggad på att sparka boll i den svarta tröjan igen. Nu blev det visserligen en ganska stor förlust (3-8) men det gjorde för min del inte så mycket. Jag är rätt nöjd med min egen insats som jag kryddade med att låta vänsterdojan tala som resulterade i ett snyggt mål. Sen måste man ju ifrågasätta hur vi lyckats låta Donken nicka in en boll, men det får vi ta itu med någon annan gång. Nu är det bara en match kvar mot Snickers Lickers och trots deras täta försvar ska jag göra allt för att penetrera det med skott och passningar, hoppas ni andra i Snappers håller med mig. Det är fan dags att vinna mot dom nu och avsluta snyggt!

---

Ni får annars ursäkta att bloggen publiceras först nu men jag orkade verkligen inte skriva klart det i söndags kväll. Och igår kväll låg såklart internet nere så det fick till slut bli idag. Hoppas ni som vanligt har överseende med det. Nu väntar CL-mys med några grabbar. Ryktena säger i alla fall att både Tobbe och Frysen kommer och då kan jag inte göra annat än att dra på smilbanden. Annars är jag mest lycklig över att Elfsborg borta blir av. Taggningen stiger så oerhört nu. 4:e April smäller det. Forza Bajen Siempre!

---

Just det, höll på att glömma att berätta var veckans kommentar kommer ifrån. Det va ju så att jag hängde nere hos Tobbe på macken i onsdags och do mhade tydligen haft lite skummisar där på dagen som ryckt i dörrar och så. Då hade dom tydligen ringt polisen och be dom hålla lite utkik på kvällen och vid ett-tiden dök det upp ett par och snackade lite. I mina ögon verkade dom va riktigt tröga, i alla fall efter hur dom snackade. Och det roliga var att macken ringt vid åttatiden men dom dök upp först vid ett. Det skyllde dom såklart på "den mänskliga faktorn uppe på kontoret" men dom medgav också att dom nog kunnat komma liiiite tidigare trots att "den stora krisen va ju i norrort". Sen kan man ju undra vad dom syftade på för jag har inte hört om något som har hänt norr om Solna den kvällen. Men det va i alla fall en skön kommentar och i brist på annat platsar den på veckans lista.

Nu sätter jag punkt för den här gången och nästa inlägg dyker väl förhoppningsvis upp på söndag. Hare gött och glöm inte kommentaren. För er som inte ofta läser här är det kul om ni alla fall skriver något så jag vet att ni läser.

---

PEACE!!!

---

VECKANS LISTA!

Veckans Happening: Runby Front med farsorna drar ut.
Veckans Bästa: 13 mål på fyra timmar fotboll!
Veckans Sämsta: Jag hatar Stryktipset!
Veckans Jobbigaste: Har varit på ett väldigt blandat humör den här veckan, tyvärr mest nedåt.
Veckans Låt: Hotta Brudar - Magnus Uggla
Veckans TV/Film: Atletico Madrid- Barcelona
Veckans Youtube: Nostalgi
Veckans Kommentar: "Det hålet lär ju va rätt djupt" - Christian Patsouras 27/2-09
Veckans Hjälte: Christian Patsouras, du står ut med mitt gnäll och får mig att ha jävligt kul. Stort!
Bubblare: Victor Eriksson & Tobias Eriksson

---

Hur ska man kliva in i detta inlägg då. Ska man hoppa på festligheterna direkt eller ska man börja lite sakta och smått och försöka skriva lite om den gråa vardagen. Det råder säkert delade meningar bland er därute men jag tror jag börjar med att ta upp min lilla känslomässiga dipp den här veckan som svallade över lite i lördags men som egentligen legat och tryckt lite ett tag.

Jag vet faktiskt egentligen inte riktigt vad det handlar om men jag har känt mig rätt så låg ett tag nu. Det är inte det att jag inte har haft kul under den tiden, för det har jag verkligen. Det är bara det att jag har svårt att uppskatta mig själv riktigt fullt ut. Jag känner inte att jag presterar på topp om man säger så och har hamnat i någon slags mental formsvacka. Det finns tusen olika anledningar det kan bero på och jag kan i ärlighetens namn inte sätta fingret på den exakta orsaken. Kanske handlar det om en liten baksmälla från året 2008 som var så överväldigande på alla sätt och vis. Och nu när 2009 fått stämpeln som ett mellanår så har jag tappat lite gnista och kan inte riktigt motviera mig själv att känna den taggning jag alltid brukar ha till allt. Eller så handlar det mer om att jag kanske är lite utbränd. Har ju aldrig jobbat så mycket som jag har de senaste månaderna och på helgerna har det varit full fart egentligen ända sen nyår. Kanske är det just det som sätter sig på psyket och får mig lite sänkt, ungefär som att den säger åt mig att lugna ner saker och ting.

För det finns ju egentligen ingenting jag saknar i mitt liv. Jag har ett jobb jag verkligen trivs med och där jag känner mig behövd. Jag trivs både med mina enkla arbetsuppgifter och framförallt med mina medarbetare. Jag har fortfarande världens bästa umgänge på flera olika håll som hela tiden ser till att finnas i mitt liv och förgylla det. Som jag sa har det varit fullt upp sedan nyår och jag hinner nästan aldrig få en timme utanför jobbet utan att någon av er därute ser till att jag har sällskap. Så jag kan verkligen inte för det minsta ha något att klaga över. Jag har en underbar far som diskar åt mig varje dag trots att jag slarvat en hel del med posthämtningen. Han ställer alltid upp med det jag behöver och håller mig sällskap till fotbollen på teven. Jag har drömmar och planer för framtiden som ljusnar för var dag som går och det spritter till i hela kroppen bara av tanken på det. Pengarna rullar in som dom ska och det går verkligen ingen nöd på mig. Jag har egentligen inte varit sjuk sedan operationen och har känt mig rätt pigg för det mesta. Jag har till och med sovit hyfsat den senaste tiden. Generalen är tillbaka, Bonden lever. G-salen är fortfarande tillgänglig för Runby Front och Snappers är levande legender. Nej jag kan inte komma på något som jag saknar just nu så det måste ju verkligen vara något annat.

En tjej, kanske många av er tänker och det är klart att jag ägnat minuter åt dessa funderingar också. Det finns väl ingen som faktiskt ärligt kan säga att dom inte känner ett behov av den värmen och kärleken ger. Men samtidigt, och precis som jag sagt ett bra tag nu, så känns det inte som rätt tillfälle. Jag skulle antagligen inte vara någon vidare bra pojkvän at the moment och har inte den energin över för att satsa på något seriöst. Så jag tror verkligen inte att det är där skon klämmer.

Abstinens är kanske en annan lösning. Abstinensen efter att resa och uppleva nya platser och människor. Med mina och Tobbes (och tydligen nu även Flemmans) storslagna planer så kan man ju inte låta bli längta och det faktum att jag inte kan satsa på någon saftig resa inom en jättesnar framtid kan kännas aningen frustrerande. För med pengar på kontot vill man ju bara sticka iväg, man vill göra om en sådan resa som vår Eurotrip förra året. Man kollar på bilderna och upplever varje ögonblick inom sig en gång till. Man tänker tillbaka och känner känslan av att komma till en ny stad, slänga in väskorna någonstans och sen bara gå ut utan mål och se vad staden har att erbjuda. Man myser till tanken på värmen som känns så avlägsen när snön yrar utanför fönstret när man kliver upp innan gryningen för att bege sig till jobbet. Men allt det där kommer ju förr eller senare, och vad vore en upplevelse egentligen värd om man aldrig fick längta till den?

Samma sak gäller väll egentligen fotbollen och Bajen. Det spelar egentligen ingen roll hur illa det ser ut när man kollar igenom årets trupp och man innerst inne förstår att det inte blir något guld i år heller. För man kan inte låta en dag passera utan att längta efter den där överväldigande känslan att få gå med sina tusentals bröder längs över skantullsbron för att inta Söderstadion ännu en gång. Men på samma sätt är det ju inte långt kvar och när man väl står där och hör trummans djupa bas och rösterna eka i betongen så vet man ju att hela den långa väntan var värt det. Så nej, det finns ingenting jag kan komma på som verkligen betonar varför jag känt mig låg ett tag. Istället får jag väl bara ta och inse att det är så här livet ser ut. Det går upp och ner och snart vänder det igen. Så för att sluta denna emotionella utläggning lägger jag detta problem åt sidan och istället ger jag er lite detaljer för vad som hänt den gångna veckan.

---

Men som vanligt är det väl lika bra att jag hoppar över vardagarna. Jag har inga nya anekdoter att hämta nere ifrån Hemköp. Det skulle väl i så fall vara att jag fortfarande ställer mig frågan hur någon kan köpa paprika för 107 svenska kronor klockan halv 9 en tisdagsmorgon, men det fanns säkert ett syfte för det också så jag går vidare till helgen.

Criffääs och min nya tradition är ju att på fredagar gå och sola. Egentligen vet jag inte varför jag gör det för så stort behov av solbränna har jag inte, men jag tror mer att det är en skön grej att inleda helgen med. I alla fall valde vi fitness den här gången för vi hade hört att det skulle va billigare där en på drop-in-stället på centralvägen. Men vi vart tydligen både lurade och rånade för plånboken blev en hundralapp fattigare efter besöket. Fast okej, brännan tog en hel del, för det har svidit kring vaderna hela helgen.

Men i fredags va det ju också dags att samla ihop boysen och dra med våra fäder ut på en liten utekväll. Jag hade väl på förhand tippat att det skulle bli en krogrunda på någon av de lokala krogarna här i Väsby men istället blev det en ganska lung, men ytterst trevlig, middag nere på Fame. Det jag långtifrån tippade var däremot att det skulle va nästan hutlösa priser på maten därnere. Jag själv beställde in en plankstek (som serverades på ett silverfat, va va grejen?) för 189 spänn. I det läget kunde jag nästan hellre köpt paprikan. Nej okej så farligt var det inte men inte riktigt i min normala prisklass. Tur för mig att farsan pröjsade kalaset. Det var i alla fall väldigt kul att umgås lite med farsorna likt den klassiska fotbollstiden. Det blev en del minnesvärda kommentarer under kvällen och både maten och ölen satt riktigt fint.

Men när vi hade tillbringat några timmar därnere kändes det lägligt att bryta upp och dra vidare. Farsorna drog till Ullis mittemot (utom farsan, han pallade inte) och Boysen drog till la Familgia. Jag själv bytta sällskap och drog med Cammie & co. till Gamla stan och Huset. Även där hade jag rätt kul även om jag inte är det största fanet av Huset. Förstår inte riktigt hypen kring det stället för jag tycker det är ganska mediokert. Men med trevligt sällskap funkar även det och fast Camilla var lite överallt men sällan med oss så hade jag det väldigt trevligt med Saman. Den grabben är verkligen skön. Så jag ångrar inte att jag drog med dom men åkte däremot hem vid ett-tiden för jag kände mig riktigt sliten efter veckan. Tobbe som vinglade runt någonstans i Bagartorp höll mig sällskap via telefon. Vi snackade som vanligt om precis allt möjligt och det är aldrig fel. Och när jag väl kommit hem somnade jag lagom berusad och väldigt nöjd med kvällen.

---

Lördagen blev en ända lång känslomässig berochdalbana där min ovan nämda dipp verkligen kom till uttryck. Men först skulle jag genomlida ännu en obehagligt frustrerande tipsomgång där jag återigen fick önska hela Arsenal att avgå efter ytterliggare en mållös match. Man började ju nästan tro att det var något fel på teven som aldrig ville visa något mål. Och det gick ännu värre för DVPM den här veckan och nu känns slutspelsplatsen inte alls lika säker. Men vi har i alla fall inte gett upp och avslutar vi bara bra nästa helg så behöver vi inte släppa tankarna på resan till Rom i maj.

Niffää anslöt sig till sällskapet som för dagen endast innefattade mig själv och Criffää. Vi gled över till 41:an för att kolla melodifestivalen och styra upp planer för kvällen. Där någonstans gick det utför rejält för från ingenstans började jag känna mig väldigt otaggad på allt. Just då ville jag egentligen bara lägga mig ner och sova för att vakna upp någon helt annan dag. Men kände inte att jag kunde svika Ligan så försökte peppa mig själv. Vi bestämde oss i alla fall för Toxic mest för att det är ett säkert kort. Eftersom Niffää kände sig krasslig avstod han helt från alkoholen och det gav oss en chans att underlätta hemresan senare på kvällen. Vi räknade ut att om vi tog bilen till Rotan så kunde vi vid eventuell hemfärd med nattbussen hoppa av där och på så sätt slippa den långa promenaden från Vilunda.

Jag försökte verkligen att tagga till trots att mid humör verkligen var i botten men när mitt skärp gick av precis när vi anlänt till Rotan så brast det ordentligen. Det ska läggas till att jag verkligen behövde det skärpet för att kunna bära upp byxorna (skärpet i sig var det ingen vidare klass på). Men i alla fall började jag gnälla som aldrig förr och försökte depserat övertala dom andra att fortsätta utna mig. Dom övertalade mig i alla fall om att vi skulle åka tillbaka hem så att jag kunde byta byxor och sen försöka med ett senare tåg. Men hela bilresan hem fortsatte jag spy galla över hela tillvaron. Men Ligan stod på sig och betonade att mitt sällskap var avgörande för hela kvällen så när jag väl fått gnälla klart och fått ett par bättre byxor på benen så bestämde jag mig för att det var dags att ändra inställning. Så när vi väl kom iväg som vi skulle så kände jag adrenalinet komma tillbaka igen. Och efter det kände jag mig faktiskt taggad resten av kvällen. Och till slut blev det faktiskt en riktigt kul kväll. Eftersom mitt humör drog ner stämningen innan avfärd blev det inte heller särskilt mycket alkhol vilket va riktigt skönt. Med Ligan har man oftast väldigt kul ändå och i schlagerrummet på Toxic går det att släppa loss utan problem ändå.

---

Och eftersom jag somnade nästan helt nykter kunde jag äntligen få sova ut. Jag bestämde mig sen direkt när jag vaknade idag att jag inte skulle lämna huset på hela dagen och heller inte släppa in någon. Det fick helt enkelt bli en dag för mig själv. Jag tankade lite filmer men det blev inte så mycket tittande. Jag vet egentligen inte alls vad som fick den här dagen att gå. I alla fall inte tills att de sjuka matcherna började på teven. För oron att jag inte skulle få se några mål på teven idag heller (vilket jag inte i och för sig inte fick se under ligacupfinalen) gjorde att jag avstod från att kolla Barcelona. Men intresserad som man är valde jag att ha på det i bakgrunden. Det dröjde sen ungefär en kvart sen så låg jag där klistrad framför teven ändå och det va inte en sekund för sent. Jag har sett många fantastiska fotbollsmatcher men undra om inte den här slår det mesta. Sju mål blev det allt som allt och satan vilken underhållning. Och det var inte bara målen som gjorde det för det hände saker hela tiden i matchen. Hade jag haft ett anteckningsblock i knät hade jag inte ens hunnit kladda ner en rad, för så mycket hände i matchen. Och det blev ju en makalös avslutning på matchen också när Agüero satte dit avgörandet. Nej Magi är det ända ordet jag kan hitta för att beskriva det. Oj oj oj!

Sen var det ju dags för Inter-Roma och när Zlatan inte spelade trodde jag att den skulle va ganska medioker. I alla fall efter den matchen jag precis hade vittnat. Men även den här sprakade loss och blev riktigt sevärd. Inter sprattlade till och fixade till slut 3-3 efter att ha varit riktigt dåliga i den första halvleken. Så inte var det något fel på teven inte. Nej 13 mål på fyra timmar bevisade motsatsen så det blev en helt okej avslutning på den här veckan det också.

---

Till slut vill jag bara säga att jag visst kom på något jag saknar. Flemman är fortfarande på andra sidan jordklotet och det börjar verkligen bli jobbigt. Men det positiva är att han är tillbaka om en vecka. Ska bli underbart att få hem honom igen. Nu ska jag till sängen för att få mig lite sömn. Veckan framöver är väldigt oviss, men det känns verkligen skönt för då kanske det blir lite spontana inslag av värde. Det tackar man ju aldrig nej till. Vi hörs!

PEACE!