Jerre

Asså jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Mina tankeknutar den senaste tiden har börjat lösas upp och jag känner att det mesta har klarnat. Däremot har det ersatts av allmänn känsloförvirring som mest av allt känns lite spännande även om det egentligen är rätt sjukt. Men om jag ska fortsätta med mina metaforer om livets vägar och vägskäl så känns det väl som att jag blev kastad av vägen för att istället hamna på en lite dold outforskad väg som känns väldigt intressant. Och hittils har det känts bra mycket enklare på den vägen. Vi får se när vägen svänger vad som händer. Men klart är att jag inte känner samma oro för svängarna längre. Och egentligen kan jag bara säga att livet och min egna reaktioner överaskar mig igen. Men jag har faktiskt inget emot det.

Sjukt lyckad fest fick vi till i fredags i alla fall. Okej, ett stort minus att vi aldrig fick igång musiken ordentligt men då har vi ett problem att lösa till nästa gång. Hur som helst va det helt underbart att så många kom och ni gjorde alla det till en skön kväll att minnas länge. Väldigt kul med lite nya ansikten också, vissa mer än andra. Haha. Men som sagt. Älskar dessa fester.

Nu väntar kryssning imorn. Det är lite såna tider nu. Mycket spontanitet, inga konstigheter!

Och så är det ju några dagar mindre kvar till Maggan och vi närmar oss sakta men säkert 100-dagarsgränsen på nedräkningen till Bangkok. Det blir aldrig som man tänkt sig, men på nåt sätt lyckas det bli bra ändå.

Dessutom vann ju Bajen igår. MAGI!

PEACE!

Jag älskar spontanitet. Det finns någonting väldigt kittlande i att bara kasta sig ut utan att hinna tänka efter och sen se vart det leder. Därför så kan jag nu säga att den 24:e November så drar jag till Thailand med Måsen och Tobbe. Förhoppningsvis följer även Flemman med men han måste reda ut sina personliga och ekonomiska dilemmor först. Men spontanitet var ordet. Vi har inte ens kommit så långt att vi pratat om hur länge vi ska vara borta, men ditresan är betald och på den vägen är det.

Och på tal om spontanitet så åkte jag till Töjnan nu ikväll och tog en lång promenad med Tobbe runt i Sollentuna där vi pratade om allt mellan himmel och jord. Som jag skrev igår så är det här en tid med mycket tankar som ska sorteras och mycket funderingar man vill dela med sig av och det är så skönt att jag har vänner som är så otroligt lätta att prata med där ingenting är svårt att prata om. Det behövs verkligen just nu och jag uppskattar det mycket att jag har er.

Problemet med spontanitet är att konsekvenserna av det oftast kommer ifatt en efter ett tag när man börjar smälta allt. När det gäller promenaden är väl konsekvensen egentligen bara att jag är totalt slut i benen så den överlever jag ju men när det gäller större saker som det här med resan och allt så får allt så mycket större proportioner. Jag har inte hunnit ta reda på vad detta plötsliga beslut påverkar min omgivning och människorna i den och tänker jag efter förstår jag att det kanske kan verka svagt att helt plötsligt hoppa på ett skenande tåg utan att tänka efter vad man lämnar på perrongen. Å andra sidan så är man i det skedet av livet där man verkligen kan ta dessa chanser utan att livet behöver påverkas så väldigt mycket och det är svårt att låta utomstående faktorer påverka ett beslut man mentalt tagit för länge sen. Jag förstår om det låter själviskt men man kan på något sätt inte hindra sig själv från att leva det liv man vill så länge man kan och styrs man för mycket av hur andra ser på det så tror jag inte det blir något bra av det alls i slutändan.

Det finns mycket här i livet och många människor i den som betyder oerhört mycket för mig och jag försöker att hela tiden låta dom få veta det. Samtidigt vill jag inte hindra mig själv från att kunna vara plötslig, överraskande eller helt klart spontan. Att tveka kan ofta vara bra för att kunna bromsa om man känner att man är på väg åt fel håll men om man aldrig släpper kopplingen så kommer man ingenvart. Det är en ekvation som är omöjlig att lösa och jag hoppas jag kan få alla att förstå att mina vägval i framtiden inte betyder att jag vill glömma det jag har just nu.

Men som sagt, tankarna far runt i huvet och någonstans mitt i allt försvinner logiken och allt blir tvetydigt. Det finns givetvis alltid två sidor av varje mynt men ibland önskar jag bara att det fanns en dold sida där någonstans emellan. Jag förstår att mycket av livet handlar om prioriteringar men varför ska ett val man gör betyda att man nödvändigtvis måste välja bort någonting annat. Jag känner mig fortfarande så ung och full av liv att jag inte ska behöva tro att för varje möjlighet jag väljer att undersöka så försvinner en annan. Jag vill fortfarande vara det barnet som naivt tror att man kan få både glassen och godiset för samma guldpeng.

Annars har jag haft en väldigt mysig dag där jag först träffade Linn i stan. Vi gick runt i stan och hade det riktigt trevligt. Och Linn, jag gillar även din lite bitchiga sida, men det förstår du nog. Däremot ställer jag mig frågan hur tjejer i 14-15års åldern verkligen tänker, eller om dom ens gör det. Men det är en annan historia. Efter stan blev det en lugn och skön båttur på mälaren med Ligan där vi egentligen bara njöt av eftermiddagssolen bland vågornas skvalp. Och som jag redan sagt så blev det en lång promenad med Tobbe nu ikväll. Och finns det någonting jag älskar totalt hämningslöst så är det sommarkvällar.

Nu väntar en liten sovmorgon innan det är dags att jobba igen. Men först tror jag fan jag ska en nattmacka, lite juice och kolla en film, för trots allt så älskar jag ju spontanitet!

PEACE!