Att resa för Bajen...
Jag vet inte om ni vet om det, men jag var i Jönköping igår. Som vanligt tänker jag undvika att prata om något så sekundärt som matchresultat och spelarprestationer. Och inatt tänker jag även strunta i att prata om det primära, alltså publikstöd, uppslutning, passion osv. Nej inatt tänker jag försöka visa hur man bortareser. Och innan ni fotbollshatare (eller för den delen, Bajenhatare) börjar sucka och leta efter annat att läsa, så vill jag säga att detta inte huvudsakligen handlar om fotbollen utan endast är en skildring hur det ser ut när vi ger oss ut på vägarna i vad som kan kallas en roadtrip. Och eftersom jag, med mina vänner gör detta många gånger varje år, tänkte jag att det är dags för er att få reda på hur det ser ut. Varsågoda!
En bortamatch börjar egentligen kvällen innan avresa (Taggningen finns där i flera dagar innan, men uppladdningen börjar då) när man sitter hemma i sitt rum framför datorn och försker kontrollera den absoluta taggningen. Att sova finns oftast inte på världskartan då nerverna oftast sitter utanpå kroppen, så man får ta till andra medel. Till en början lusläser man varenda Bajensida man kan hitta för att höra hur snacket går, man analyserar matchtruppen mer än en gång och man försöker samtidigt pumpa in all optimism man kan hitta. En bortaresa är alltid årets grej kvällen innan så förväntningarna skruvas upp.
När det inte finns fler foruminlägg eller inför-artiklar att läsa går man över till Youtube där man flera gånger tittar igenom gamla Bajenklipp medan man sjunger med i alla ramsor. Ett klipp spelas inte en gång, utan minst tio gånger. Samtidigt brainstormar man fram låtar för den tilltänkta skivan man ska ha i bilen dagen efter, och det viktiga med det är att man hittar en blandning mellan klassiska roadtrip-låtar och vad som är bäst just nu. Och när vi pratar klassiker finns det vissa låtar som alltid ska finnas med för att göra denna CD komplett.
1. Just Idag Är Jag Stark - Kenta
2. Boom Boom Boom Boom - Vengaboys
3. The Kids Aren't Allright - The Offspring
4. Despre Tine - O-Zone
5. När Vindarna Viskar Mitt Namn - Roger Pontare
När detta följts och skivan är bränd skickar man iväg ett taggnings-sms till alla medresenärer. Klockan är nu oftast över fyra på morgonen och man börjar sakteliga röra sig mot sängen. Men det är inte slut där. Först ligger man vaken i minst en halvtimme och tänker ut alla möjliga scenarion för matchutgången för att gardera sig. Till slut orkar man dock inte hålla ögonen öppna längre utan svävar iväg in i drömmarnas värld där Bajen precis som alltid vinner med 5-0 efter fem drömmål.
Bara några ynka timmar senare skriker alarmet på väckning och solen har knappt stigit upp på himlen. Eftersom de flesta bortamatcher ligger fem-sex timmar bort med bil gäller det att va ute i god tid. Efter en snabbdusch letar man upp dagens kläder och lägger fram halsduken. Man skickar ytterliggare ett taggnings-sms som på samma gång bekräftar att alla är vakna och redo för avfärd. Man tar sen sina tillhörigheter och springer ut genom dörren. Nu är vi iväg!
Det som gäller nu är givetvis att samla ihop gänget i en och samma bil så när man sammanstrålat med Niffää styr man söderut där man allt som oftast svänger förbi Lokevägen i Sollentuna för att plocka upp en nyvaken Flemström. Man kollar noggrant så att grabben inte har ett paraply med sig innan man ger sig av igen. Det händer då ibland att man får ta den långa omvägen via Skälby för att plocka upp en övertaggad, vildsint, men alltid lika sprudlande glad Fröberg. Här är upphämtningen avklarad och man kan styra bilen mot dagens mål. Bilen utsmyckas i denna veva med halsdukarna som hänger ut genom fönstren. Det ska synas att Bajen är på väg!
För er som inte hänger med i Fotbolls-sverige, kan jag säga att nästan alla matcher ligger söderut längs den berömda E4:an så det gäller att hinna före morgonrusningen på Essingeleden för att inte tappa tid. När detta väl är avklarat och vi på sedvanligt sett har vinkat till Tomteboda så är vi äntligen på väg på riktigt. Musiken kan nu sättas på högsta volym och självklart ska det börjas med tonerna till Just idag är jag stark.
"Jag har väntat så länge på just den här dan, och det är skönt att den äntligen kommer"
Stockholms södra förorter rusar förbi utanför fönstret. Vi passerar metropoler som KINGens Kurva, (Vi ses i) Salem och HUDDINGE, TULLINGE TUMBA! Här åker vi också förbi de stora handelsområdet där man måste bekräfa en sak:
"ÅÅÅ SÅ FINNS DET HORNBACH"
Vi dundar igenom Södertälje och under den höga järnvägsbron innan vi är ute på de öppna vägarna. Musiken är nu mer högljudd än någonsin och samtliga stämmer upp i allsång. Eller ja, Fröberg stämmer mest upp i svenska schlagers men då ska ni veta att han öser också. Inget snack om den saken. Samtidigt inleds dagens "Gul Bil"-tävling mellan just nämnda Fröberg och herr Flemström, en tävling den senare alltid är totalt chanslös på. Det är inte det att han är dålig på det, men Fröberg är helt enkelt oslagbar! Samtidigt börjar Niffää räkna antalet Roadkills han ser på längs vägen.
Här väntar sen den intetsägande vägen fram till Nyköping där det inte finns någonting att titta på. Istället fortsätter allsången samtidigt som det börjar bli dags för en första pisspaus. Flemströms axel har vid det här laget redan börjat anta en blågrön nyans och Fröberg är gladare än någonsin.
Det händer att vi passerar över en bro och givetvis stämmer hela bilen upp i ett gemensamt skall:
EN BRO, EN BRO, EN BRO EN BRO EN BRO!
Detta upprepas tills hela bron är passerad utan undantag och höjer taggningen rejält.
Så småningom är denna tråkiga sträcka avklarad i och med att vi susar förbi under Nyköpingsbro och det firas med att chauffören tutar som besatt i någon sekund. Om inte pisspausen tagits innan är detta det självklara stoppet. Härmed börjar också den roligare delen av E4:an där det vimlar av grejer längs vägen man reagerar på.
En bit efter Nyköping dyker Stavsjö upp som är ett klassikt pitstop. Niffää köper wienerbröd, Fröberg köper Pringles, Flemström köper något han aldrig köpt förut och jag själv införskaffar snus för att täcka resten av dagen. När alla är nöjda och glada fortsätter resan och det dröjer inte länge innan vi åker förbi området runt Kolmården. Här någonstans står det en bil på ett krön som åt båda håll bildar fronten på en bil och det uppmärksammas givetvis. Här någonstans tar skivan slut och vi letar igenom handskfacken efter gamla skivor. Reser vi i Niffääs bil är det inte sällan vi hittar skivor hans farsa bränt. Innehållet varierar otroligt och det kan vara allt från "Khilmans Cup-musik, via "Blandade frukter" till någon gubbe som pratar med babyröst. I vilket fall som helst är detta välkomnande och vi får alla oss ett gott skratt en stund.
Vi passerar Norrköping och förutom att vi alla givetvis skriker att "DET ÄR VI SOM È FRÅN NORRKÖPING" för att hänvisa till de otroligt passionerade "Peking-fansen" så passeras staden utan större utsvävningar. Det kan här bli aktuellt med en andra pisspaus. Om öl är inblandat (självklart för alla utan chauffören) har berusningen nu anlänt och då är täta pisspauser absolut nödvändigt.
Vi åker förbi det berömda spökhotellet och närmar oss Linköping (alla dessa -köping!!!) där vi försöker hålla andan för att slippa den vidriga lukten från tekniska verken och alla åkrar. Fler broar avklaras (En bro, En bro...ja ni fattar) och vi försöker så gott vi kan härma sveriges charmigaste dialekt med blandat resultat. Längs vägen dyker även flygplans-statyer upp där Niffää varenda gång måste påpeka det för mig. "PLANEN HOFFA, PLAAAANEN". Jag passar även på att berätta om släkten i Motala och försöker hitta någon ny anekdot att förmedla.
Vi har nu kommit så pass långt att det är dags för det första stora stoppet. Längs den otroligt vackra vägen ner mot Jönköping längs vattnet tornar Brahehus ruin upp sig och det går helt enkelt inte att bara åka förbi utan att stanna. Myten (som dog igår) säger att "Solen lyser alltid över Brahehus" och förutom att njuta av de värmande solstrålarna har vi vissa uppdrag att utföra på denna mytomspunna plats. För det första måste det filmas hela vägen från parkeringen ut till borgen, där oftast jag själv har huvudrollen. Det ska hetsas som aldrig förr, det ska skakas granar, det ska slås på informationskyltar och kommentera allt man tänker på i ett rasande tempo.
Väl på plats på borggården går man ner i "källaren" för att som vanligt undra: "ERE SÅPPNEKASTE HÄRÄLE?" och bekräfta att det alltid är lika instabilt räcke. Sen väntar den stora fotograferingen där vi alla poserar med våra Bajenassesoarer i de stora fönstervalven. Ett eller annat gruppfoto kan också fastna på minneskortet innan vi är klara med denna plats. Är det någon som är sugen på lite godis eller en pigvinstång är detta tillfället att handla. Vi lämnar sen för att njuta av den bedårande utsikten hela vägen ner till Jönköping.
Här är det dags för matstopp där vi som vanligt svänger av vid A6 Center (här har ni svaret på en interngrej från mitt förra inlägg) där vi intar Donken. Medan vi hugger in på våra plusmenyer dyker allt som oftast alla supporterbussar upp med överförfriskade Bajare och förvandlar hela resturangen till ett gungande, sjungande hak och det konstateras att allt är gratis på bortamatcher. Utanför står alltför många polisbilar och försöker hålla de hundratals tillresta i schack.
Vi lämnar sen, och ger oss iväg igen. Här finns det dock två alternativ på resväg, beroende på vart dagens bortamatch spelas. Ibland är det västerut som gäller för att inta Sveriges baksida. Om så är fallet är de sista milen inte så mycket att rapportera om, och de går oftast ganska snabbt. Men ibland fortsätter färden söderut för att hälsa på i Lilldanmark. I detta läge är resan långt ifrån över.
Vi har alltså fortsatt söderut och snart väntar den otroligt dryga vägen där motorvägen övergår till en så kallad motortrafikled. Det betyder att det skiftar mellan ett och två körfält och har vi otur hamnar vi bakom långsamma långtradare som gör att humöret ibland kan börja tryta en aning. Men vi tar oss förbi detta och kan sväva över Smålands vidsträckta landskap. Här börjar allt heta något i stil med "Laganland", "Trafikplats Lagan", "Rastplats Lagan" och så vidare vilket varje gång måste uppmärksammas med en förställd röst. Vi passerar också klassika ställen som "Tuppen", "Kock-Johan" och "Bengt i Örkelljunga". I Örkelljunga sker oftast en pisspaus, oavsett behov och har vi tråkigt kan vi alltid sno en glassgubbe och skrämma får (dock är det sällan).
Vi kommer in i Skåne och kör förbi Checkpoint Sweden och där och då avtar resstaggningen (Precis som det efter Jönköping gör om man är på väg till Göteborg) och istället tar matchtaggningen över.
Så vi är nu framme vid vårat resmål efter en sjudundrande resa. Nu gäller det att med bästa kartläsningsmanér lokalisera kvällens spelplats och få tag på en parkering. När detta väl är ordnat drar vi ner på stan och konstaterat att vi återigen hamnat i en stad som är identisk alla andra ute på landsbygen. Den har sitt stora torg med sitt ståtliga rådhus, och den har sin gågata med Konsum, H&M och systembolaget. Strax intill ligger givetvis också Harrys som är dagens samlingspub för alla Bajare. Man tänker sig i detta läge att man borde finna sig själv i en minoritet i egenskap av bortasupporter, men man förvånas varje gång när man enbart ser grönvita halsdukar vart man än vänder blicken (ja, det och polisbilar, såklart). Det är nästan det här som är det roligaste med bortamatcherna. När man inser att vi faktiskt tar över hela stan och sätter den i gungning.
Efter någon timme på Harrys så sker den stora samlingen på de stora torget där alla grönvita laddar upp gemensamt på bästa sätt. Lagom i tid för att hinna se uppvärmningen samlas det sen ihop till en marsch upp till arenan. Sikten försvåras av röken från de spirande bengalerna och hörseln försämras en aning av de dånande ramsorna. Bönderna gapar när det grönvita tåget pulserar genom stan. Och överallt så hörst det ett taktfast vrål:
DET ÄR VI SOM È HAMMARBY
Vi intar arenan efter att publikvärdarna klämt och känt på varenda millimeter av våra kroppar och tar plats på den vingliga läktaren. Nervositeten bubblar upp i kroppen, men dämpas från ljudet av hundratals strupar. Vi är på plats. KOM IGEN NU BAJEN!
Matcherna ska vi inte behöva dra igenom i detta inlägg utan istället lägger vi på minnet den nittio minuter långa showen som utspelats på bortaläktaren. Benen är stumma efter allt hoppande, rösten hes efter allt sjungande, och humöret är inställt efter kvällens resultat. Med detta med oss vandrar vi tillbaka till vårt färdmedel för att påbörja den långa resan hem. Den blir aldrig lika innehållrik som resan ner men det finns ändå vissa procedurer som ska genomföras.
Först spenderar vi givetvis tiden med att gå igenom allt som hänt under matchen och analysera alla rätt och fel. Varje spelare bedöms och varje sitaution värd att minnas uppmärksammas. Jag har egentligen aldrig tänkt på det men oftast spenderas det ungefär lika mycket tid till denna diskussion som matchen varade, alltså ungefär en och en halv timme. Sen släpper vi det, oavsett vinst eller förlust.
Hemresan är som sagt väldigt lång och ingen har någon vidare lust att hålla låda. Musiken spelas, men långt ifrån högt utan hörs mest i bakgrunden, Fröberg somnar in och jag och Flemström hoppar in i en av våra långa djupa diskussioner om allt i livet, medan Niffää hänger med så gott han kan. Har vi tur kan oväntade saker hända längs vägen som att en bil mystiskt helt plötsligt försvinner, eller att vi blir omkörda av ett gäng sirentutande utryckningsfordon. Det blir sen självklart ett matstopp på hemvägen för att dela upp resan, och det kan bli en och annan pisspaus.
Men en sak är alltid säker. En roadtrip är aldrig så lång som den är mellan Nyköping och Södertälje. Dessa lite drygt tio mil segar sig fram och uttrycket "så nära men ändå så långt borta" passar så otroligt bra in på denna sträcka. Här använder man allt man kan för att hålla sig i vaket tillstånd, och det kan va allt från att försöka hetsa igång musiken igen, till att väcka Fröberg. Här sker också det obligatoriska sms-skrivandet där oftast jag själv sammanfattar resan i ett långt välskrivet mess för de andra att njuta av.
När Södertälje väl kommer går det fort. Innan man vet ordet av det är vi uppe på Essingeleden igen, och när Fröberg vaknat till lagom i tid för att för sjuttifjärde gången berätta för oss vart han jobbat så är vi i Norrort igen. Grabbarna lämnas av en efter en och jag och Niffä fortsätter ut till Väsby. Vi stannar för en sista tankning innan vi skiljer oss åt. Niffää svävar ut mot Sjövillan igen medan jag själv snubblar upp för trappen på Hagvägen. Jag sätter mig och andas ut i soffan och konstaterar att resan, precis som alla andra resor varit fyllda med minnen man sent kommer glömma. Ögonlocken är tunga och man kryper ner under täcket. Med ett leende somnar man sedan in och återigen vinner Bajen efter otaliga magiska mål.
Morgonen gryr, och verklighetens vardag tar över igen. Det som skiljer är att man nu är en erfarenhet rikare och det första man gör är att kolla spelchemat för att se när nästa tänkbara bortaresa infaller. Där och då tar resan slut. Och allt börjar om igen. Det är så det är att vara supporter. Man ser aldrig längre än till nästa match. Och oavsett vad som händer förändras inte det. Och jag är glad över att vara Bajare, Nej fel, jag är stolt över det. För förutom att det är en ynnest att tillhöra denna livstil, så hade livet varit klart mycket fattigare utan dessa resor!
PEACE!
Skämtsamt nonsens
Brage hemma???
Okej dags att blogga lite. Klockan är way over midnatt och jag borde som vanligt gå att lägga mig. Men okej så way over midnatt är inte klockan. Dock är detta bloggande högst spontant så vänta er inte speciellt mycket. Antingen blir det ett kaosartat småplock om allt, eller så blir det en monumental text om..ja allt. Men det är väl så det är och om ni tycker jag försöker slänga in lite för många dåliga vitsar och några engelska ord här och där så ja, skyll på How i met your mother. I'm stuck.
Jag tänker dock inte prata om Bajen detta inlägg, well, jag gör ju det just nu, men det är bara för att säga att jag inte ska det, eh okej, konstigt det blev nu. Ajja nu vet ni alla fall.
Brage hemma???
Jag har haft många väldigt intressanta samtal denna helg med många olika personer och personligheter. Av respekt för alla mina udda vänner tänker jag inte gå in mer exakt på det utan mest försöka få er alla att förstå att det var givande. Det har inte varit mycket djupa snack, utan mest befriande roliga konversationer med vissa någorlunda djupa inslag. Men faktum är att detta va en helg då det behövdes. Jag har inte festat (okej några öl har det blivit) och jag har egentligen inte gjort speciellt mycket så dessa samtal är det jag byggt min helg runt. Och just det faktum att de varit befriande och roliga gör att jag faktiskt är väldigt nöjd med den här helgen. Ni kanske tänker att fan söndagen är ju kvar. men seriously, söndagar? Nej jag vill tacka alla inblandade oavsett om det handlade om sprutfyllda kryssningar (nej, inte så jag menade) eller kraftfulla uttryck (fem utropstecken säger det mesta) och jag hoppas ni förstår att ni gör mina dagar. På riktigt!
Brage hemma???
Det vankas Näshagen snart. Detta gör att jag för första gången använder något för att slippa gå på Bajen. Eftersom jag lovat att inte prata om Bajen tänker jag inte förklara varför, (jag antar, att jag får en medgångare-predikan oavsett). Dock är jag snuskigt taggad på hela den här vi-lurar-alla-att-det-är-träningsläger-då-vi-alla-vet-att-fullast-vinner-helgen och faktum är att jag tror att jag behöver det. Och det handlar inte om att supa sig full för det får jag oftast nog av ändå. Men att försvinna från världskartan (bokstavligt alltså, ingen mottagning i näshagen) ett par dagar med ett gäng sköna grabbar och glömma allt vad min vardag handlar om. Jag behöver ett litet break från det. Jag ska väl visserligen erkänna att jag är rätt nöjd med mitt liv, så få inte det här till att vara en grej jag säger för att jag är deprimerad, bitter eller negativ. Men en upplyftande paus där jag inte behöver tänka på mitt sociala liv, framtid, (förlåt) bajen, eller träning ska nog faktiskt göra gott för mig.
Det är ju dessutom inte vilka grabbar som helst som följer med heller. Tyvärr så lämnar ju Måsfan återbud detta år, men vi kompenserar med en Henke som för en gång skulle får dricka öl med sällskap, kul för grabben. Fröberg är ju dessutom med och det är bara att simulera en panikslagen publikvärd eller dra ett boogie-citat och hans kväll är gjord. Kvistrum närvarar, och eftersom även Samba troligtvis dyker upp behövs det inte många minuter innan dom sitter och drar one-liners i kör. Svensson gör entré och jag tror han kan behöva ett uppehåll från hans dimmer i duschen (okej, kom inte på nåt bättre här, så det fick duga). Tobbe är där och bara det är gudomligt i sig då vi andra vant oss vid att han befinner sig på andra sidan jorden. Det borde göra att han känner sig duktigt taggad på helgen, för det gör i alla fall mig taggad. Förutom det finns det chans för sena återbud (eller ja tvärtom, men vet fan inte ordet som motsvarar motsatsen till återbud) som definitivt kommer förgylla dagarna där ute.
Vad som händer när väl ölen börjar flöda är inget något vet en tanke om så varför sitta och spekulera. Jag låter Fröberg ta första ton i det här läget och eftersom jag känner honom så bra så vet jag att han inleder med ett rungande "hämta nyyy". Och eftersom han vet att jag vet att han kommer säga det kommer han kommentera detta inlägg med antingen "jösses.." eller "HAHAHAHAHA true story". Sorry mackan, men jag är fan INTE dum på riktigt!
Brage hemma???
Jag och en gammal hattlös man vid namn Thorleif satt här om dagen och konverserade om internskämt och det underbara i dom, och det slår mig gång på gång hur fantastikt kul det är med skämt eller citat som kanske bara två personer förstår. Men det roliga är egentligen inte att det är just dessa två personer som vet vad det handlar om, utan alla dom som vill försöka förstå, men som aldrig ens kommer i närheten. För hur många internskämt har jag inte redan lyckats få med i den här texten? Okej, där sa jag emot mig själv eftersom ni omöjligt kan veta om alla eftersom jag inte delar alla internt med just er. Men okej, nu kom jag av mig lite. Det jag egentligen vill säga är att jag älskar internskämt. Så fortsätt med det. Mer internskämt åt folket (eller ja, åt två personer, eh..ni fattar). Jag tänkte dock ge er fem exempel på internskämt och till er självutnämnda jag-vet-allt-om-allt-personer ger jag er en utmaning. Vad har gjort dessa saker klassiska? (En yoggi yalla till den som knäcker alla)
1. Avsluta alla meningar med "i sängen" (fungerar även i ramsor, som svar på varje fråga och som en icebreaker)
2. "Helvete!!!!!" (och ja, exakt fem utropstecken)
3. A6 Center (Solen skiner alltid... funkar också)
4. "Snapphane!" (ledtråd: nötter)
5. Spader Dam (och ja, det e klart det handlar om en kortlek, men tänk lite längre)
Fixar ni det? Jag är idel öra!
Förlåt, men Brage hemma?
Att flumma runt är något jag älskar att göra. Helst om man planerat att göra nåt ordentligt och sen inser att det blir klart mycket roligare om man bara slutar ta det allvarligt och istället börjar garva åt det, och sen garva åt att man garvar, dra ett jättedåligt skämt, garva lite mer, hylla Ludde, gnälla på Niffää, knäcka en öl, ta en rapé, och sen somna bra mycket gladare? Som till exempel det här inlägget. Jag hade från början en tanke på att skriva någonting ganska djupt och målande, men insåg ungefär när jag skrev in lösenordet att det kan bli klart mycket roligare om jag skriver någonting oförståeligt och intetsägande. För om man tar det för vad det är, så kan man nog komma fram till en hel del saker.
1. Jag har en jävligt sjuk humor
2. Jag har egentligen ingen aning om vad jag pratar om
och
3. Mackan kommer nog bestämma sig för "jösses.." i alla fall
Och så här klockan två på natten en vit lördag där jag inte åstadkommit mer än att gå till pizzerian, druckigt en flaska pepsi (alla dricker...) och stirrat in i otaliga msn-rutor så inser jag att livet inte blir bättre än så här. Livet är helt enkelt ett flummigt internskämt. Det kanske är så att människor tycker du är knäpp eller galen och undrar vad fan du tänker med, men så länge du har kul och kan garva åt det själv, så är det tillräckligt. Det är i alla fall den synen på livet jag har just nu. Jag är alldeles för mittemellan allting för att orka ta någonting på världens allvar så istället ser jag till att saker som många skulle se som brist på ett liv blir så roliga dom kan bli och garvar åt det även om ingen förstår varför. Ett exempel. Hur kan två powerking, en blå musmatta, ett halvfärdigt schackparti på balkongen, ett par mjukisbrallor och total tystnad göra en lördagkväll? Enkelt, man tar det för vad det är och ser det roliga i det, även om ingen annan förstår det. Förstod ni? Nej, exakt, precis det jag menar.
B-R-Age hemma???
Eftersom ni älskar mig så otroligt mycket och mina blogginlägg ännu mer så vill jag faktiskt upplysa en fråga. Jag satt själv och läste igenom massa gamla inlägg för inte så länge sen (okej, jag gör det hela tiden, so what?) och jag insåg att jag fått en del hyllningar (bland annat...) genom åren och jag vill på så sätt fråga er, vilket är ert favoritinlägg jag har skrivit? Okej, jag förstår att ni kanske har bättre saker för er än att komma fram till ett svar på den här frågan, men det skulle va riktigt kul att få veta er åsikt!
Med det tänker jag dock lämna er för den här gången. Jag vill dock avsluta med att låta er veta att Ludde jobbar "vid kassan med det veteranerna inte klarar av" på plantagen och vi alla vet att han gör ett hästjobb. (det där sista va inget internskämt, tro mig) så kvällens hyllning går till honom. Och jag vet att många andra av er jobbar. Men det är ändå Ludde på plantagen. Och han gör jobbet i det tysta. Och eftersom Niffää troligtvis sover nu, och ändå aldrig kommer läsa detta inlägg (jo okej, han kommer läsa det bara för det och skriva nåt i stil med.. eh okej jag vet inte men nämna namnet Hoffa minst tre gånger) så kan jag lika gärna säga att han kan sluta va sur på mig nu. Det är sen gammalt niff, get over it!
Men ta det lugnt allihop.
PEACE!
Och jag vet att det blev 0-1. Helvete!!!!!
Okej dags att blogga lite. Klockan är way over midnatt och jag borde som vanligt gå att lägga mig. Men okej så way over midnatt är inte klockan. Dock är detta bloggande högst spontant så vänta er inte speciellt mycket. Antingen blir det ett kaosartat småplock om allt, eller så blir det en monumental text om..ja allt. Men det är väl så det är och om ni tycker jag försöker slänga in lite för många dåliga vitsar och några engelska ord här och där så ja, skyll på How i met your mother. I'm stuck.
Jag tänker dock inte prata om Bajen detta inlägg, well, jag gör ju det just nu, men det är bara för att säga att jag inte ska det, eh okej, konstigt det blev nu. Ajja nu vet ni alla fall.
Brage hemma???
Jag har haft många väldigt intressanta samtal denna helg med många olika personer och personligheter. Av respekt för alla mina udda vänner tänker jag inte gå in mer exakt på det utan mest försöka få er alla att förstå att det var givande. Det har inte varit mycket djupa snack, utan mest befriande roliga konversationer med vissa någorlunda djupa inslag. Men faktum är att detta va en helg då det behövdes. Jag har inte festat (okej några öl har det blivit) och jag har egentligen inte gjort speciellt mycket så dessa samtal är det jag byggt min helg runt. Och just det faktum att de varit befriande och roliga gör att jag faktiskt är väldigt nöjd med den här helgen. Ni kanske tänker att fan söndagen är ju kvar. men seriously, söndagar? Nej jag vill tacka alla inblandade oavsett om det handlade om sprutfyllda kryssningar (nej, inte så jag menade) eller kraftfulla uttryck (fem utropstecken säger det mesta) och jag hoppas ni förstår att ni gör mina dagar. På riktigt!
Brage hemma???
Det vankas Näshagen snart. Detta gör att jag för första gången använder något för att slippa gå på Bajen. Eftersom jag lovat att inte prata om Bajen tänker jag inte förklara varför, (jag antar, att jag får en medgångare-predikan oavsett). Dock är jag snuskigt taggad på hela den här vi-lurar-alla-att-det-är-träningsläger-då-vi-alla-vet-att-fullast-vinner-helgen och faktum är att jag tror att jag behöver det. Och det handlar inte om att supa sig full för det får jag oftast nog av ändå. Men att försvinna från världskartan (bokstavligt alltså, ingen mottagning i näshagen) ett par dagar med ett gäng sköna grabbar och glömma allt vad min vardag handlar om. Jag behöver ett litet break från det. Jag ska väl visserligen erkänna att jag är rätt nöjd med mitt liv, så få inte det här till att vara en grej jag säger för att jag är deprimerad, bitter eller negativ. Men en upplyftande paus där jag inte behöver tänka på mitt sociala liv, framtid, (förlåt) bajen, eller träning ska nog faktiskt göra gott för mig.
Det är ju dessutom inte vilka grabbar som helst som följer med heller. Tyvärr så lämnar ju Måsfan återbud detta år, men vi kompenserar med en Henke som för en gång skulle får dricka öl med sällskap, kul för grabben. Fröberg är ju dessutom med och det är bara att simulera en panikslagen publikvärd eller dra ett boogie-citat och hans kväll är gjord. Kvistrum närvarar, och eftersom även Samba troligtvis dyker upp behövs det inte många minuter innan dom sitter och drar one-liners i kör. Svensson gör entré och jag tror han kan behöva ett uppehåll från hans dimmer i duschen (okej, kom inte på nåt bättre här, så det fick duga). Tobbe är där och bara det är gudomligt i sig då vi andra vant oss vid att han befinner sig på andra sidan jorden. Det borde göra att han känner sig duktigt taggad på helgen, för det gör i alla fall mig taggad. Förutom det finns det chans för sena återbud (eller ja tvärtom, men vet fan inte ordet som motsvarar motsatsen till återbud) som definitivt kommer förgylla dagarna där ute.
Vad som händer när väl ölen börjar flöda är inget något vet en tanke om så varför sitta och spekulera. Jag låter Fröberg ta första ton i det här läget och eftersom jag känner honom så bra så vet jag att han inleder med ett rungande "hämta nyyy". Och eftersom han vet att jag vet att han kommer säga det kommer han kommentera detta inlägg med antingen "jösses.." eller "HAHAHAHAHA true story". Sorry mackan, men jag är fan INTE dum på riktigt!
Brage hemma???
Jag och en gammal hattlös man vid namn Thorleif satt här om dagen och konverserade om internskämt och det underbara i dom, och det slår mig gång på gång hur fantastikt kul det är med skämt eller citat som kanske bara två personer förstår. Men det roliga är egentligen inte att det är just dessa två personer som vet vad det handlar om, utan alla dom som vill försöka förstå, men som aldrig ens kommer i närheten. För hur många internskämt har jag inte redan lyckats få med i den här texten? Okej, där sa jag emot mig själv eftersom ni omöjligt kan veta om alla eftersom jag inte delar alla internt med just er. Men okej, nu kom jag av mig lite. Det jag egentligen vill säga är att jag älskar internskämt. Så fortsätt med det. Mer internskämt åt folket (eller ja, åt två personer, eh..ni fattar). Jag tänkte dock ge er fem exempel på internskämt och till er självutnämnda jag-vet-allt-om-allt-personer ger jag er en utmaning. Vad har gjort dessa saker klassiska? (En yoggi yalla till den som knäcker alla)
1. Avsluta alla meningar med "i sängen" (fungerar även i ramsor, som svar på varje fråga och som en icebreaker)
2. "Helvete!!!!!" (och ja, exakt fem utropstecken)
3. A6 Center (Solen skiner alltid... funkar också)
4. "Snapphane!" (ledtråd: nötter)
5. Spader Dam (och ja, det e klart det handlar om en kortlek, men tänk lite längre)
Fixar ni det? Jag är idel öra!
Förlåt, men Brage hemma?
Att flumma runt är något jag älskar att göra. Helst om man planerat att göra nåt ordentligt och sen inser att det blir klart mycket roligare om man bara slutar ta det allvarligt och istället börjar garva åt det, och sen garva åt att man garvar, dra ett jättedåligt skämt, garva lite mer, hylla Ludde, gnälla på Niffää, knäcka en öl, ta en rapé, och sen somna bra mycket gladare? Som till exempel det här inlägget. Jag hade från början en tanke på att skriva någonting ganska djupt och målande, men insåg ungefär när jag skrev in lösenordet att det kan bli klart mycket roligare om jag skriver någonting oförståeligt och intetsägande. För om man tar det för vad det är, så kan man nog komma fram till en hel del saker.
1. Jag har en jävligt sjuk humor
2. Jag har egentligen ingen aning om vad jag pratar om
och
3. Mackan kommer nog bestämma sig för "jösses.." i alla fall
Och så här klockan två på natten en vit lördag där jag inte åstadkommit mer än att gå till pizzerian, druckigt en flaska pepsi (alla dricker...) och stirrat in i otaliga msn-rutor så inser jag att livet inte blir bättre än så här. Livet är helt enkelt ett flummigt internskämt. Det kanske är så att människor tycker du är knäpp eller galen och undrar vad fan du tänker med, men så länge du har kul och kan garva åt det själv, så är det tillräckligt. Det är i alla fall den synen på livet jag har just nu. Jag är alldeles för mittemellan allting för att orka ta någonting på världens allvar så istället ser jag till att saker som många skulle se som brist på ett liv blir så roliga dom kan bli och garvar åt det även om ingen förstår varför. Ett exempel. Hur kan två powerking, en blå musmatta, ett halvfärdigt schackparti på balkongen, ett par mjukisbrallor och total tystnad göra en lördagkväll? Enkelt, man tar det för vad det är och ser det roliga i det, även om ingen annan förstår det. Förstod ni? Nej, exakt, precis det jag menar.
B-R-Age hemma???
Eftersom ni älskar mig så otroligt mycket och mina blogginlägg ännu mer så vill jag faktiskt upplysa en fråga. Jag satt själv och läste igenom massa gamla inlägg för inte så länge sen (okej, jag gör det hela tiden, so what?) och jag insåg att jag fått en del hyllningar (bland annat...) genom åren och jag vill på så sätt fråga er, vilket är ert favoritinlägg jag har skrivit? Okej, jag förstår att ni kanske har bättre saker för er än att komma fram till ett svar på den här frågan, men det skulle va riktigt kul att få veta er åsikt!
Med det tänker jag dock lämna er för den här gången. Jag vill dock avsluta med att låta er veta att Ludde jobbar "vid kassan med det veteranerna inte klarar av" på plantagen och vi alla vet att han gör ett hästjobb. (det där sista va inget internskämt, tro mig) så kvällens hyllning går till honom. Och jag vet att många andra av er jobbar. Men det är ändå Ludde på plantagen. Och han gör jobbet i det tysta. Och eftersom Niffää troligtvis sover nu, och ändå aldrig kommer läsa detta inlägg (jo okej, han kommer läsa det bara för det och skriva nåt i stil med.. eh okej jag vet inte men nämna namnet Hoffa minst tre gånger) så kan jag lika gärna säga att han kan sluta va sur på mig nu. Det är sen gammalt niff, get over it!
Men ta det lugnt allihop.
PEACE!
Och jag vet att det blev 0-1. Helvete!!!!!
Lite nytt
Det är måndag förmiddag, och jag bloggar igen. Det blev som vanligt ett glapp men det är inget man behöver glappa mycket mer om då det är som det är så jag tänker sätta igång direkt för en gångs skull. En update med andra ord.
Dubairesan va riktigt klockren. Eller det började ju inte helt optimalt när jag drabbades av en febertopp på planet ner och förstörde en hel dag därnere. Sen fick jag mödosamt kriga på i två dagar innan jag på allvar va tillbaka i matchen. Men det tar ändå inte bort upplevelsen i den sjuka staden Dubai ändå är. Allvarligt talat blir jag inte klok på den staden och man vill mest säga: Hur tänkte dom här? Hur får man idén att pumpa miljarder efter miljarder i att bygga en hypermodern stad mitt i öknen? Oavsett så kan man ju inte säga att resultatet är annat än coolt även om det fortfarande är galet långt ifrån klart alltihop. Man kan nämligen inte gå många meter innan man stöter på en lyftkran eller byggarbetare. Men vad gör det, när det bara kryddar upplevelsen.
Nej, jag måste tacka min eminente fader för resan och jag kan defenitivt lägga till Dubai på listan över städer jag sannerligen uppskattar. En riktigt häftig stad, alla kategorier och jag hoppas jag kan åka tillbaka dit om sisådär tio år och se utveckligen, Det lär bli som att åka till en ny stad. Jag lovar.
Det är Snappers-premiär på onsdag och jag är helt sinnessjukt taggad. Om allt faller ut väl med pluggandet så blir det här min sista säsong i gulsvart och jag ska fasiken köra all in ordentligt nu. Och nu när jag kommit igång med träningen ordentligt så känner jag mig mer redo än någonsin. Fan va kul det ska bli. Och sen väntar ju Näshagen och korpiaden och allt därimellan. Kan bli så otroligt bra det här. Älska!
Bajen då? Ja det är ju Assyriska imorn och det känns lite obekvämt med tanke på att vi nog minst måste ta en pinne för att hänga med i getingboet som kallas superettan i och med den onödiga förlusten i lördags. Men det ser ändå bättre och bättre ut för varje match och förhoppningsvis kan vi visa att vi inte hör hemma härnere när vi sen ska möta bottengängen Brage och Väsby hemma på Söderstadion. Där måste det bara bli sex pinnar. Annars kan vi ju nästan vänta in 2011 och AIK och glömma det här året.
Men Assyriska Away blir nog ändå kul trots att tjafset med bojkott nog förstör en del med publiktillströmmningen. Men det blir till att ösa på ändå och hoppas på det bästa. Inget mer med det liksom. Hoppas att Linus fortsätter att ösa in mål också. Det är alltid välkommet. Och vinner vi imorn ser det fortfarande riktigt bra ut. Kom igen nu Bajen!
Helgen blev oväntat väldigt lyckat. Det blev visserligen två kvällar på hemmaplan med öl och youtube men det va verkligen otroligt skönt ändå. Criffää får återigen ta på sig hjälterollen med hans sällskap och även Niffää ska ha en eloge som youtube-master i fredags. Stort grabbar, riktigt stort. Sen kan man ju flika in Tobbe på hjältelistan också bara för att han är hemma. Det är sjukt efterlängtat. ÖÖÖÖÖS!
Fan jag, och blogga mitt på dagen är ingen optimal kombination så jag tänker nog inte skriva så mycket mer. Resten av dagen kommer att spenderas på gymmet, sen i sällskap av Tobbe och förhoppningsvis övriga Indianbyn och det blir säkert grymt. Och imorn är det som sagt Södertälje som gäller. Ser med andra ord ut att kunna bli en bra vecka det här också. Nu blire ett avsnitt Prison Break och en energidryck. Hörs sen.
PEACE!
Dubairesan va riktigt klockren. Eller det började ju inte helt optimalt när jag drabbades av en febertopp på planet ner och förstörde en hel dag därnere. Sen fick jag mödosamt kriga på i två dagar innan jag på allvar va tillbaka i matchen. Men det tar ändå inte bort upplevelsen i den sjuka staden Dubai ändå är. Allvarligt talat blir jag inte klok på den staden och man vill mest säga: Hur tänkte dom här? Hur får man idén att pumpa miljarder efter miljarder i att bygga en hypermodern stad mitt i öknen? Oavsett så kan man ju inte säga att resultatet är annat än coolt även om det fortfarande är galet långt ifrån klart alltihop. Man kan nämligen inte gå många meter innan man stöter på en lyftkran eller byggarbetare. Men vad gör det, när det bara kryddar upplevelsen.
Nej, jag måste tacka min eminente fader för resan och jag kan defenitivt lägga till Dubai på listan över städer jag sannerligen uppskattar. En riktigt häftig stad, alla kategorier och jag hoppas jag kan åka tillbaka dit om sisådär tio år och se utveckligen, Det lär bli som att åka till en ny stad. Jag lovar.
Det är Snappers-premiär på onsdag och jag är helt sinnessjukt taggad. Om allt faller ut väl med pluggandet så blir det här min sista säsong i gulsvart och jag ska fasiken köra all in ordentligt nu. Och nu när jag kommit igång med träningen ordentligt så känner jag mig mer redo än någonsin. Fan va kul det ska bli. Och sen väntar ju Näshagen och korpiaden och allt därimellan. Kan bli så otroligt bra det här. Älska!
Bajen då? Ja det är ju Assyriska imorn och det känns lite obekvämt med tanke på att vi nog minst måste ta en pinne för att hänga med i getingboet som kallas superettan i och med den onödiga förlusten i lördags. Men det ser ändå bättre och bättre ut för varje match och förhoppningsvis kan vi visa att vi inte hör hemma härnere när vi sen ska möta bottengängen Brage och Väsby hemma på Söderstadion. Där måste det bara bli sex pinnar. Annars kan vi ju nästan vänta in 2011 och AIK och glömma det här året.
Men Assyriska Away blir nog ändå kul trots att tjafset med bojkott nog förstör en del med publiktillströmmningen. Men det blir till att ösa på ändå och hoppas på det bästa. Inget mer med det liksom. Hoppas att Linus fortsätter att ösa in mål också. Det är alltid välkommet. Och vinner vi imorn ser det fortfarande riktigt bra ut. Kom igen nu Bajen!
Helgen blev oväntat väldigt lyckat. Det blev visserligen två kvällar på hemmaplan med öl och youtube men det va verkligen otroligt skönt ändå. Criffää får återigen ta på sig hjälterollen med hans sällskap och även Niffää ska ha en eloge som youtube-master i fredags. Stort grabbar, riktigt stort. Sen kan man ju flika in Tobbe på hjältelistan också bara för att han är hemma. Det är sjukt efterlängtat. ÖÖÖÖÖS!
Fan jag, och blogga mitt på dagen är ingen optimal kombination så jag tänker nog inte skriva så mycket mer. Resten av dagen kommer att spenderas på gymmet, sen i sällskap av Tobbe och förhoppningsvis övriga Indianbyn och det blir säkert grymt. Och imorn är det som sagt Södertälje som gäller. Ser med andra ord ut att kunna bli en bra vecka det här också. Nu blire ett avsnitt Prison Break och en energidryck. Hörs sen.
PEACE!