Even though I pretend...
Ibland saknar jag dig så otroligt mycket Jenny. Vissa dagar känns det inte alls men så ibland så vill man bara slita ut sitt hjärta för att det gör så ont. Jag vet inte varför det är så här till och från och jag hatar det men det finns inget ajg kan göra åt det.
Och sen när man sitter där och bara tänker tillbaka på den tiden där man va så lycklig så blir allt bara värre. Så man försöker koppla bort det genom att sätta på lite musik för att tänka på nåt annat. Men givetvis så känns varenda låt så jävla träffsäker på precis det man känner att man bara inte orkar lyssna på dom. Bara idag så hade jag igång mitt iTunes och helt spelas "Never had a dream come true" med S Club 7. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på texten utan mest tyckt det va en bra låt. Men nu när jag verkligen lyssnade så insåg jag att precis varenda mening passar så sjukt bra in på vad jag känner de här stunderna. Så sitter man där och lyssnar på låten smärtan växer inuti kroppen. Så man byter låt. Nej men då kommer "So Sick" istället och den stämmer ju nästan ännu bättre in på den frustrationen de här känslorna för med sig. Och visst är det så. Jag är så trött på att innerst inne hoppas att allt ska bli bra igen även fast man vet att det bästa är att bara glömma allt. Och precis som jag skriver så är jag trött på alla sånger som bara påminner mig om dig och allt sånt och ändå kan jag inte släppa taget. Det går inte och jag vet inte vad jag ska göra. ÅÅÅÅÅH!
Men men. Jag och mitt gnäll. Jag borde faktiskt uppskatta det roliga istället. Jag önskar att jag kunde göra det mera än vad jag gör nu. För visst har jag en del roliga saker att se fram emot.
Som på måndag är det ju det stora mäktiga derbyt mellan AIK och Djurgårn och jag ska trots mitt Hammarbyhjärta gå på matchen mest för att man inte vill missa den här matchen med all prestige och sånt. Så jag bestämde mig tidigt för att gå med Linus och Martin och stå på den blåblåa sidan. så jag fixade biljett och allt va klart. Men sen var Martin tvungen att sälja sin biljett för att han skulle till England så jag bestämde mig för att sälja jag med och köpa en på AIK-sidan istället. Skälen till detta är många men dels för att AIK har hemmaplan och kommer ha minst 85% av publiken på sin sida. Dels för att AIK har en ordentlig läktarkultur. DIF:s allsång på skansen-stil är inte lika kul. Och dels för att oavsett hur jag vrider och vänder på det så hatar jag DIF mer än AIK. Så det blir norra i derbyt. Fick tag i en biljett idag. Och jag sparade en hundring på hela affären dessutom. Så det känns ju bra.
Sen med all sannolikhet så blir det en liten Eurotrip på höstlovet. Jag va taggad på att åka nånstans och nämde det för farsan så vi började diskutera lite allt möjligt. Först pratade vi om Paris och möjligtvis Berlin på samma resa men nu har vi utvecklat det hela så om bara lite detaljer löser sig så kommer vi väldigt snart boka in följande lilla resa.
Vi startar i Paris där vi då tilbringar några dagar. Det tar ju misnt två dar att hinna se det viktigaste och jag vill verkligen se en del av Paris. Jag vet inte vad som lockat mig men jag har alltid varit taggad på just Paris. Så det bli säkert jätteskoj. Sen hade vi tänkt hyra bil och bila ner till sydkusten och rivieran. På vägen kanske vi tar en sväng förbi Genéve. Om inte annat så är det för att man får ytterliggare ett land på listan där man varit. Sen fortsätter vi genom Alperna in i Italien och upp till Venedig. Och slutligen ner till Rom där vi avslutar med ett par sköna dagar. Jag är grymt taggad måste jag säga. Det är verkligen en chans att komma bort från allt tänkande och tristess och bara ha en skön semester. Och så lite trevligt att få umgås med farsan också. Det är inte helt fel.
Annars är allt ungefär som vanligt. Veckorna går utan att det händer så mycket. Måste verkligen börja dra ut mer på helgerna och se mig omkring. Det är svårt att få med folk bara. Lite synd faktiskt. Men nästa helg är det iaf fest hos syrran. Då blire åka av. Haha. Nej men det blir nog kul.
Men sen har jag inte så mycket att säga. Ha det bra!
PEACE!
Hole Hour Bloggination!
Men var ska man börja för att sammanfatta den senaste lilla veckan i mit högintressanta liv. Kan väl inleda med att säga att jag kommit igång med träningen iaf. Tobbe skickade ett träningschema som han fixat åt sig och jag bestämde mig för att gå efter det också. Så än så länge har det blivit en lång joggingtur runt kyrkan, lite fys och sen gårdagens intervaller.
När det gällde intervallerna så körde jag gamla Runby stilen med Trappan x10, Kvarteret 3x2 varv och slutligen Svarta Backen x10. Det va riktigt skön träning men jag måste säga att det tog på krafterna ordentligt. Jag va ganska mycket mer vältränad förut än vad jag är nu men det är därför jag börjar igen så att jag är redo för spel nästa säsong och även till nästa sommar så man orkar hitta på lite saker. För det stärker ju en mentalt det här också. Speciellt eftersom jag gör det själv utan någon press från någon annan. Så klarar jag det tuffa programmet så är jag fan nöjd med mig själv och jag hoppas att jag kan hålla i det.
Helgen var annars lugn som vanligt även om jag hittade på en del saker. I fredags efter min deppiga lilla stund så kom Ludde och Crille förbi och vi hade en helkväll med chips och youtube-filmer, precis som vanligt. Men det är sköna grabbar asså. Alltid sjuka idéer för sig men jävligt skoj va det i alla fall.
Lördag och dags för Bajenmatch igen. Kändes faktiskt som det va sjukt länge sen man fick åka till Söderstadion. För det har ju typ bara varit matcher på Råttis det här året känns det som. Inte så kul faktiskt. Men det va skönt att va hemma igen även om publiksiffran va pinsamt låg. Sämsta publiksiffran det här årtusendet. Och matchen i sig va bara allmänt sjuk. Första 20 va sjukt sega och det hände inte mycket förutom en nick i ribban av bajen. Sen blev det åka av åt båda hållen. Bajen tog ledningen och allt kändes lugnt. 5 minuter senare va det helt omvänt efter patetiska ingripanden i backlinjen. Hammarby vände sen tillbaka det hela innan Gefle kvitterade innan halvtidsvisslan. Verkligen fel match att bli målfest i. Andra halvleken va ingen höjdare men 4-3 blev det när Paulinho fullbordade sitt hattrick. Så det blev en rätt skön eftermiddag. Sjuk men skön.
Och det visade ju sig att vi tog in två poäng mot alla topplag. Alla kryssade ju skumt nog. När till och med DIF kryssa hemma mot Trellet så inser man ju hur sjukt ologisk Allsvenskan är i år. Men för tillfället va det ju bra för oss. Säger inte att vi har chans på guldet. Då ska verkligen alla resultat gå med oss. Men man vill ju spela i Europa nästa år också så en tredjeplats skulle inte va fel och det känns inte helt omöjligt. Sen är det iofs ganska tufft schema kvar för Bajen men då har man i alla fall nåt att spela för.
Annars är det ju Uefacupen som gäller på torsdag när man ska ut till betongklumpen igen och se Bajen - Braga. Tror inte Bajen tarsig vidare men man kan ju hoppas att dom får med sig ett bra resultat hemmifrån iaf. Och det kan nog bli trevligt på Råttis. Man vet ju aldrig. Hoppas på en okej publiksiffra. Vi borde ju slå den vi hade i lördags iaf.
Måste säga att Väsbyligan börjat blivit rolig på allvar igen. Rivaliteten mot de andra topplagen har vuxit sig starkare än nånisn och pajkastningen pågår för fullt. Men det är så det ska va. För än så länge har ja inte tröttnat på den där ligan och som det känns nu så kommer jag va taggad ett bra tag till.
Imorn är det Rudbeckscupen och vi ska försvara våra svarta färger innanför Rudbecks väggar. Vi får som vanligt tufft motstånd men när vi är som mest pressade, Det är då vi är som bäst. Visst är det annorlund inomhus och det gick inte alltför bra förra året men jag vet att vi är bättre nu så vi ska ha en bra chans. Regerande mästarna Sam-laget är alla livrädda för och jag har aldrig förnekat att dom är bra. Men grejen är att vi också är bra. Bättre än vad vi ofta tror. Vi spelar efter våra resurser och gör det bra. Det är fan ingen slump att vi tagit tre pokaler och där vi inte tagit medaljplats så har vi åkt ut mot regerande mästarna i två stora cuper. Skitsnack att vi är dåliga. Jag lärde mig efter KIF-matchen att lika väl som man inte ska underskatta något lag, så ska man inte överskatta något lag. Men vi får se hur det går. Men som kapten för laget i den här cupen går jag ut och säger att målsättningen är Guld. Allt annat är bara fegt att tro. SNAPPERS IS HERE, BEWARE
Det blev bio i söndags föresten. jag kände att det var dags att spendera lite tid med min kära mor så vi åkte in till Söder för att se The Bourne Ultimatum. Jag hade presentkort på Astoria så jag tänkte att det var dags att utnyttja det. Men Astoria har ju gått i konkurs och dom vägrar ju va schysta på SF. Så vi åkte in till city istället för att kolla om det funkade där. Men det gjorde det såklart inte så vi fick köpa biljetter med vanliga kontanter. Det blev Rigoletto och jag bangar aldrig. Fett skön salong där. Fick balkongplats med extra benutrymme, inte mig emot.
Sen blev det käk på Kungshallen. Jag drog nån kycklingrätt på Little India som va jävligt god. Men lite starkt också. Jag måste fan lära mig att äta lite stark mat också. För den där maten va riktigt smaskig.
Filmen var förövrigt grym. Man satt verkligen på helspänn hela tiden för det hände saker hela tiden. Dessutom va handlingen lite komplicerad så det gällde att hänga med i alla svängar. Men det är precis sådär en actionfilm ska vara. Jag gillar filmer med lite smarta twister. Man sitter där och undrar en massa saker hela filmen och sen går allt upp för en i slutet. Perfekt!
Men nu är det fan nästan lunchdags. Jag börjar bli riktigt hungrig så. Ska väl kolla Facebook en sista gång men sen så.
Hare gött
PEACE!
Hur?
Jag hatar att sitta här vid min dator för att jag inte har nåt vettigare för mig för jag blir alltid bara så deppig och börjar tänka för mycket på en massa jävla skit. Och så sitter man och skriver av sig det på den här bloggen som nån slags terapiverksamhet istället för att använda den till ett kul tidsfördriv.
Men va ska man göra när man står inför en helg som säkert kommer bli lika meningslös som det vart ett bra tag nu. Jag vet att jag borde försöka hitta på nåt, men vad finns det att göra. Jag vet fan inte längre. Det känns som att jag alltid bara sitter inne och låter dagarna rulla på. Och jag hatar mig själv ibland för att jag tänker för mycket. Man sitter och känner sig så nöjd för att man äntligen lyckats glömma allt skit som varit och gått vidare men sen helt plötsligt slår det tillbaka rätt i ansiktet på en utan att man är det minsta beredd. Och så sitter man där med den enorma saknaden och undrar om det på något sätt kunde vara annorlunda. Och ju mer man tänker på det desto mer ledsen blir man. Men ibland undrar jag fan om jag betyder nåt egentligen. Ibland känner jag mig fan som ett jävla spöke som finns med hela tiden utan att lämna nåt intryck. Och innerst inne vet jag ju att det inte är sant. Men vafan vad ska man göra när man känner sig så ensam. Jag vet inte längre. Jag kan inte låta bli att fundera på om folk verkligen saknar en eller undrar över en eller om man överhuvudaget får en tanke skänkt till en. Jag hatar att jag håller på med den här skiten hela tiden men ibland så kan jag inte hejda det när det bara forsar ut från kroppen.
Ibland undrar man om det ens va värt ett försök. Det kanske hade vart så mycket lättare om man sluppit uppleva allt det här. Jag vet att det är fel att tänka så men ibland känns ingenting värt den känslan som brinner inuti mig vissa stunder. Åh varför ska allt va så svårt hela tiden och varför kan inte man bara få slippa alla dessa negativa tankar som bryter ner en till en liten obetydlig själ. Ibland känns det som att det bara går utför. Vad hände med all den energi och optimism jag alltid kunnat känna trots allt? Istället så känns varje liten motgång som en spark i magen som skickar mig en lång väg tillbaka ner för berget jag så länge försökt bestiga.
Jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra för att få slut på det här. Hur jag på allvar ska kunna känna lycka hela vägen in i hjärtat igen. Men kanske är det så här det ska va. Kanske är det inte meningen att man ska ha det bättre. Jag kanske inte ens förtjänat det. Men hjälp mig bara förstå varför jag trots alla mina underbara vänner ändå känner mig så ensam. Jag vill inte ha det så här längre. Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag vet inte!
Ännu en timme har gått sen jag började, Ännu en timme bortslösad på ingenting vettigt. Det har till och med gått så långt att jag knappt ser framåt i tiden. Det är för avlägset. Istället ligger man där vaken på nätterna och tänker på det förflutna och försöker på något sätt få tillbaka de där speciella känslorna man haft i sitt liv trots att man vet att det bara är ett vagt minne. Trots att det finns så mycket att se fram emot så kan jag inte se det. Det känns som om nån håller ett svart skynke framför mig som hindrar mig från glädjas över saker som ska komma. Jag hatar det!
Men jag kan inte sitta här och skriva mer, då kommer jag bara må ännu värre. Jag får försöka ta tag i nåt istället. Problemet är bara att jag vet inte vart jag ska börja. Det känns som om jag bara låter allt det jag byggt upp bara rasera och trots att jag försöker så mycket så blir det ändå fel på nåt sätt. Jag vill inte ge upp men ibland känns det som att bara släppa allt och bara låta skiten rinna av kroppen skulle va det enda rätta. Men det finns ingen tid till det just nu. Det går bara inte. Så jag får försöka ta mig tillbaka från där jag är nu och försöka nå toppen igen. Jag vet att jag kan det men jag vet bara inte hur.
Men men, Imorn är det Bajen, Om inte annat så är det alltid en underbar chans att fly från verkligheten, även om det så är för några ynka timmar. Det är iaf ett ljus i mörkret!
PEACE!
Derbytankar!
Jag sitter här på min Datakunskap och har bara allmänt tråkigt. Ragnar vår kära lärare har stängt av Internet så nu har man verkligen ingenting att göra. Så jag får väl försöka uppdatera bloggen istället via Word och det är alltid något.
Det va derby igår. Jag måste säga att jag hade en sjukt bra känsla i magen innan matchen. Det kändes verkligen att vi skulle vinna igår och det gjorde att jag aldrig kände mig nervös. Och en kvart in i matchen kändes det bara bättre för då hade vi spelat ut AIK sen avspark ungefär. Och sen kom Eguren, 1-0, och ett jävla måljubel och det gjorde ju inte saken sämre.
Men sen hände nåt. Någon form av kollektiv kollaps i Bajenled inträffade för AIK hade plötsligt allt spel och på läktaren va vi underläge även fast vi ledde matchen. Och i andra halvleken va det bara ännu värre och 2xValdemarin senare så var vi i underläge även i matchen. Så det va inte kul att lämna Råsunda och jag va helt sjukt förbannad på allt och alla när jag gick mot Solna station. Men sen släppte det och jag kände mig ganska nollställd igen. På nåt sätt känns det alltid enklare att förlora när man förtjänar det och AIK va bättre igår på alla plan så det är inte så mycket mer att säga om det än att det är tråkigt. För första gången på fyra år förlorar vi Derbytabellen men man kan inte alltid vinna. Och vi är ju trots allt fortfarande vackrast!
Men snart väntar ju Ellos borta som vi planerat hela säsongen men jag börjar bli riktigt otaggad på den matchen. Dels för att jag egentligen inte har råd. Jag kommer att behöva låna ihop till den matchen och jag pallar fan inte med några skulder. Dels är det för att det inte gäller nåt längre. Vi är fast i mittenträsket och det spelar ingen roll hur det går mot Ellos. Och sen är det ju AIK-DIF samma dag och den här gången vill jag verkligen inte missa det för det kommer att bli så jävla grymt. Det är ju typ seriefinal och allt. Så jag måste typ snacka med Nicke och Flemman och säga som det är. Hoppas att dom tar det på rätt sätt. Och sen har vi ju en gratisresa till GBG borta och då känns det bättre att satsa på den. Men vi får se.
Nu funkar Internet igen så då tar jag en paus från det här. Det får bli ett rätt hastigt inlägg men det funkar det också.
Jag återkommer snart med annat.
PEACE!