Jerre

Tja!

Ja nu blev det visserligen ett jävla glapp mellan inläggen igen. Men den här gången kan jag faktiskt mest skylla på att jag inte haft en gnutta tid över till bloggandet. Jag tänkte faktiskt skriva så fort jag fick internet tillbaka. Men efter att jag äntligen kunnat surfa in på nätet i onsdags har det varit fullt upp och jag menar det verkligen. Jag har egentligen fortfarande inte hunnit slappna av efter den här hetsen jag varit med om den här helgen och egentligen borde jag sova nu eftersom jag ska jobba ytterliggare nio timmar imorn. Men fan, jag har skrivit många gånger förut att jag trivs när det är mycket som händer. Som jag brukar säga, jag hittar mitt inre lugn när det stormar omkring mig. Och efter den här helgen med väldigt mycket hålligång och ytterst lite sömn känner jag mig mest väldigt nöjd med tillvaron. Livet leker så är det bara. Och jag kommer givetvis ge er en massa detaljer från helgen och så vidare men det får bli lite längre ner. Har lite annat att skriva om först.

Och jag tänkte med det sagt inleda med att säga att jag om ungefär en månad börjar jobba heltid på kungliga Hemköp. Jo det är faktiskt sant och jag tror inte riktigt jag fattat det än heller. Visst det är inte världens största grej men det känns ändå som ett riktigt stort steg i livet att gå från bara några timmar i veckan till att ordentligt jobba varje vecka. Men jag tycker det känns otroligt spännande och jag är verkligen taggad på att börja jobba på allvar nu. Visserligen har det varit rätt skönt att inte ha så många fasta tider, just för att man på så sätt kunna välja lite hur jag velat jobba.

För grejen på Hemköp att det alltid dyker upp tider, men ingen vill jobba. Pratade med Ann på jobbet idag och hon behövde få in någon till en tid imorn men trots att hon ringde i över en timme till alla så fick hon inte tag i någon. Och jag tycker helt ärligt det är ganska sjukt. Jag förstår liksom inte varför man överhuvudtaget jobbar extra om man inte vill jobba mer än typ 10 timmar i veckan. Visst det ger ett litet tillskott i fickan men varför inte dryga ut det ännu mer. Jag har ju liksom hela tiden sen jag började på Hemköp tagit så många tider som möjligt. Så jag fattar inte varför alla använder sig av värdelösa undanflykter för att slippa jobba. Okej att Hemköp inte är världens roligaste och glamourösa jobb men det är jävligt bra pengar. Visst, jag har förståelse för dom som pluggar för att jag vet att det alltid är mycket och göra i skolan men alla andra då?

Ajja, det är egentligen inte mitt problem. Jag sa till chefen och alla Jourarbetare för ett tag sen att jag ville ha så mycket tider som möjligt och sen dess ringer mobilen konstant. Och nu när det dök upp en ledig heltidstjänt så ringde chefen mig först. Jag tycker faktiskt det va rätt smickrande då jag är en av de senaste extraarbetarna. Men det måste ju i alla fall vara ett bevis på att jag gör ett bra jobb och att dom är nöjda med mig.

Dessutom kommer jag få lite mer ansvar nu. Jag kommer närmligen bli brödansvarig med allt vad det innebär. Så sen ska ni inte behöva klaga på att tillexempel Pågenlimpan är slut, för jag ska se till att det alltid finns färskt bröd för er att handla, lita på mig. Så det blir ett litet lyft i tillvaron. Jag gillar faktiskt att ta lite ansvar sådär. Och jobbar jag heltid så flyttar jag ju rent tekniskt upp några steg i hierarkin så då kan jag börja köra lite med alla extraarbetarna såsom alla heltidare gjort med mig mer eller mindre sen jag började. Så det ska nog bli kul. Och som jag sa, det e bra pengar!

Men än så länge är jag bara extra men som jag sa innebär det ju att jag hela tiden blir inringd. Så trots att jag hade planerat lite utgång och sånt den här helgen blev det jobb fredag, lördag, söndag. Men jag ville inte låta jobbet förstöra mitt vanliga sociala liv så jag körde på ändå. Så jag tror egentligen inte jag hann sitta ner och ta det lungt föränn igår kväll sent, och då jobbade jag ändå idag också så.

Men vi kan ju börja med fredagen då jag öppnade upp i butiken. Alltså gick jag upp ungefär vid sexsnåret. Och eftersom jag inte direkt lärt mig sova tidigt på nätterna så blev det kanske max tre timmar den natten. Men vadå, det klarar man ju av en arbetsdag på så jag va inte alls speciellt orolig. Och jag vet inte om jag sagt det förut men jag gillar att jobba öppning. Det är så skönt dom första timmarna. För då är det väldigt lite folk inne i butiken och dom som kommer in är nästan aldrig stressade utan tar sin tid och det gör faktiskt att man själv känner sig lugnare. Dessutom så är det då som de flesta äldre kommer in och handlar och allvarligt talat är det riktigt trevligt att prata med dom. Och sen är det någonting psykiskt underbart med att få stämpla ut först på dagen, och att man vet att alla måste jobba lite till. Lite skadeglädje på något sätt.

Men i alla fall så var jag väl hemma vid femsnåret för jag handlade lite med morsan efter jobbet. Så jag tog en lång varm dusch och satte mig och kollade lite på datorn. Jag visste att jag skulle upp typ åtta dagen efter men jag va sjukt taggad på att hitta på nåt. Anledningen var väl lite för att det va lönehelg och att många på jobbet snackade om utgång. Så jag kollade runt efter utvägar för kvällen men det verkade bara va herr Mås som va taggad. Nu var ju visserligen det långt ifån fy skam men det kändes vid den tidpunkten lite synd att inte fler va på. Martin lät i och för sig lite tveksam först då han trodde att jag skulle övergiva honom inne i stan och dra iväg med mina jobbarkompisar istället. Men jag övertalade honom att jag aldrig skulle övergiva min Mås så då blev det genast positivare tongångar.

Jag åt en stärkande middag och åkte sen till Norrviken för att ladda upp lite. Nästan hela familjen Stockeld var hemma den här gången så jag fick hälsa på hans kära päron för första gången sen studenten vilket var lite underhållande i sig. Ni vet nog varför. Anni var också hemma och vi pratade lite kort om planerna för kvällen och så. Annars var det mest jag och Martin och en vodkaflaska. Eller ja, visserligen körde jag på Rom kvällen till ära men det va lite den stämningen om ni förstår vad jag menar. Gör ni det inte så kan ni lika gärna låta bli och undra, för det går inte att förklara. Men 107,5 fick oss i en härlig stämning och vi tog tåget strax efter tio in till stan där vi skulle fortsätta ner till Gamla Stan för Huset. Tydligen skulle det va någon slags storsatsning där och flera på jobbet skulle dit så vi tänkte att varför inte.

Problemet var att ingen av oss visste exakt vad det låg. Och det är ju inte så optimalt att leta efter ett visst ställe bland gränderna i gamla stan. Så på något sätt blev det en slags minivariant av de klassiska Stockholm Boogie-kvällarna 2007 vilket på ett sätt va lite mysigt. Och det är faktiskt något speciellt med att slå en båge på en övergiven lekplats mitt i Gamla stan, det måste jag säga. Men vi ville ju ändå till Huset, det va ju liksom det som var meningen med kvällen. Men trots att jag bad både Nicke och morsan att kolla upp adressen så fick vi aldrig reda på vart det låg. Och vi tänkte att vi inte kunde slösa mer tid på att bara leta efter det så vi drog till Järntorget och in på en pub som hette Järntorgs Pumpen. Och ja, det är meningen att de ska särskrivas, fråga mig inte varför men så hette stället. Där blev det i alla fall en öl och av någon anledning var vi de enda svensktalande gästerna. De va annars några norskar och några engelsktalande som satt vid den lilla baren.

Men trots att Ölen satt där den skulle och att vi pratade om mycket vi inte brukar snacka om så kände vi att det inte var läge att ge upp Huset riktigt än så jag ringde Jari från jobbet och kollade om han visste. Och eftersom dom skulle dit så bad han oss möta dom vid tunnelbanan så det fick bli vår nästa hållplats den här kvällen. Och dit hittade vi i alla fall utan problem och vi hittade Jari och hans gäng som genast fick guida oss till rätt ställe. Men väl framme vid Huset var det kö och de visade sig att dom andra stod på listan så vi fick snällt ställa oss i kön. Och vi stod vär där i en kvart utan att den inte ens rörde sig en meter så då gav vi upp och rörde oss vidare. Vi intog ett annat mysigt ställe där i någon gränd (självklart efter ytterliggare en pisspaus på lekplatsen) där det fick bli en öl till. Och trots att det aldrig blev något klubbande den där kvällen är jag jävligt nöjd med hur det faktiskt blev. Jag träffar inte Måsen lika mycket längre och sällan ensam så det va riktigt najjs att bara sitta och snacka om allting med honom. Och jag har ju alltid sagt att det är underskattat att bara sitta på nåt schysst ställe i stan, ta en bira och mest snacka skit. Så jag ska verkligen inte klaga på hur kvällen blev, tvärtom blev den ganska lyckad, trots våra små missöden.

Puben stängde vid två så vi rörde oss tillbaka till city och intog Kebab House där det blev en riktigt god kebab medan vi väntade på nattbussen. Vi lyckades missa en buss med bara någon minut men nästa dök upp inte allt för långt efter så det va inte så jättelänge vi fick stå där ute i kylan. På bussen träffade jag på Knappe och Jonathan (precis som vanligt) och när Martin lämnade mig i Norrviken (vem övergav vem egentligen, haha) joinade jag dom istället. Inte för att någon av oss va så värst social, vi halvsov mest tills att det blev dags att gå av vid Messingen. Men det va rätt skönt att få sällskap upp till Runby så jag bangade inte.

Vid Väsby station träffade jag och Knappe på en ytterst förvirrad tjej som hoppade ut ur en taxi och bad oss visa vägen till Tunnelbanan. Vi försökte så tydligt som möjligt förklara för henne att hon var väldigt ute och cyklade. Vi sa att hon kunde vänta på pendeln som gick om två timmar eller ta en taxi men hon hade varken pengar eller lust till något av det. Men efter att vi hade pratat en del med henne så skulle Knappe i alla fall hjälpa henne med en taxi. Jag bidrog med det lilla jag hade (20:-) för jag tyckte lite synd om henne som letade efter tunnelbana ute i Väsby. Jag vet inte om det löste sig för jag drog mig uppför backen istället för att inta sängen. Jag slocknade väl vid halv fem eller något sånt och jag hann knappt stänga ögonlocken innan jag vaknade till av alarmet. Men det blev ju i alla fall fyra timmar, det ska man inte klaga på.

Tillbaka till jobbet för att genomlida ytterliggare åtta jobbtimmar. Förutom de första två timmar då jag säkert framstod som ett UFO (Mia trodde nog i alla fall vi båda framstod som det) så gick det förvånansvärt snabbt den dagen. Tyvärr lyckades jag glömma att stämpla in efter rasten så tekniskt sett jobbade jag tre timmar obetalt men så ville jag ju inte ha det. I och med OB:n hade jag ju gått miste om 6 timmars lön vilket inte känns så bra. Men jag skrev ett brev till chefen så jag hoppas att han förstår, annars blir jag liiiite irriterad. Annars va det roliga den här jobbdagen att jag hittade mitt födelsedatum mitt i en EAN-kod. Jag blev lite förvånad att EAN-koden på en viss påse morötter slutade med 890511 och jag vet inte rikitgt hur jag ska tolka det riktigt. Haha.

Efter jobbet han jag inte ens hem då vi skulle samlas några stycken på Runbypuben för en stor buffé. Tyvärr blev det så till en början att jag fick sitta och äta helt själv då mina bordskamrater inte dök upp förrän lite senare. Morsan och dom andra satt vi andra bord så jag fick sitta där för mig själv. Det va väl inte direkt så roligt men som tur va maten i alla fall god så jag kunde koncentrera mig på det i alla fall. Och dom andra dök upp så småningom och då blev det genast roligare. Och som jag sa, maten va riktigt god. Dessutom pröjsade morsan både maten och den tillhörande ölen så jag kände mig riktigt nöjd.

Men ingen överdriven tid fick spillas då det vankades utgång igen. Jag drog hem och duschade och packade ihop lite grejer och drog sen återigen till Måsens tillhåll för en liten favorit i repris. Den här gången körde vi av någon anledning på Rix FM istället men det funkade för det mest minst lika bra. Jag körde på samma dricka som gårdagen men tog det aningen lugnare. Ville inte att den dåliga sömnen skulle påverka min berusningsgrad så mycket att dimman tätnade för snabbt så jag tog några öl och lite mindre starkare groggar. Men jag måste erkänna att jag snodde åt mig lite av Måsens Seamans shot när han var på en av sina legendariska toabesök. Men jag berättade det aldrig för honom så det måste till att han läser den här bloggen för att han ska få reda på det, och i så fall var det lätt värt det! Annars handlade snacket lite mer om snuskigare saker idag då Måsen via sina arbetskamrater fått nys på ordet "grunka" vilket va ganska sjukt. Det handlar helt enkelt om att runka och samtidigt gråta för fulla muggar. Jag vet att det låter helt ofattbart sjukt men så var det i alla fall och det uttrycket drev vi rätt mycket om den kvällen när det fanns tillfälle. Och tjejer ni behöver oroa er för er motsvarighet till ordet är givetvis "grulla". Jag hoppas ni inte får användning av det men jag tycker på något sorgligt sätt att det är ett rätt roligt ord.

Men det blev dags att röra sig till tåget då vi denna kväll skulle få lite kvalitativt sällskap. För på tåget satt redan ett helt gäng som vi skulle förgylla kvällen med. Det blev för min del ett par nya ansikten förutom då Annika och Jenny. Jenny hade precis fyllt år så det va anledningen till utgången (inte för att man egentligen behöver någon, men det ser nog bättre ut i alla fall). Jag fick reda på att vi skulle till Vanilla denna kväll. Om min taggningsgrad låg på ungefär 7-8 på en tiogradig skala innan sjönk den nu till högst en stark 4. Jag har inga bra minnen på Vanilla. Men jag sa inte så mycket då jag tänkte att sällskapet nog kommer göra denna vistelse aningen bättre. Vi träffade förövrigt Henke på tåget men han och några andra kändisar skulle dra någon annanstans först och kanske möta upp oss senare så våra vägar skillde oss åt på Centralen och vi tog tuben till Östermalmstorg.

Vi kom fram till Vanilla och kön var inte alls speciellt lång. Skönt för oss tänkte vi nog alla men sen kom vi på att vi glömt ta ut pengar. Så jag, Måsen, Annika och Jenny fick hasa oss iväg ner till Stureplan för att hitta en bankomat. På vägen lät Annika lite skrämmande taggad på att gå på gatan. Det blev en del skratt om det den kvällen också. Det var bara nåt i hennes tonfall som lät så skönt. Annars gick det felfritt att ta ut pengar på Stureplan. Det enda som vek av från det vanliga va väl att Jenny stod aningen nära bakom mig när jag skulle ta ut pengar. Hon säger att hon inte märkte det men jag vet inte vad jag ska tro riktigt. Men Jenny är ju Jenny, helt plötsligt i rulltrappan vänder hon sig om och skriker ut "HAR DU VÄXT?". Ja jag säger då det.

Tillbaka till kön vid Vanilla kom vi i alla fall och till vår förtret va den säkert fem gånger längre den här gången. Och dessutom sjukt mer orörlig. Thorsson och Niklas joinade i alla fall men sen väntade nästan en timmes köande. Vi kunde väl i och för sig rört oss vidare men dom andra väntade ju därinne så det kändes inte riktigt rätt alltså. Men det va ganska så ruskigt segt att stå där efter ett tag, speciellt då vi rörde oss ungefär tion centimeter i minuten. Men på något sätt underhöll vi oss själva ändå. Martin och Annika hade visserligen svårigheter att bara hålla sig till varandra utan skulle givetvis på mig också. Jag förstår ju att jag är oemotståndlig vissa stunder, men hey lugna er. Haha skämt åsido så hade vi i alla fall rätt så trevligt ändå trots att det blev rätt så kallt. Jag och Martin tog en snabb avstickare ner till Humlan för att vädra våra väldiga. Och tro mig, vi varken grunkade eller gjorde något annat snuskigt. Vi bara uträttade våra behov vid varsitt träd och återvände sen till de andra.

Men vi kom i alla fall in på Vanilla till slut och eftersom tidsomställningen den natten gav oss en extra krogtimme kan man säga att vi var nollställda igen. En vanlig kväll utan kö hade ju givit oss lika mycket tid därinne liksom. Lite roligt var att jag för första gången slapp visa leg i dörren, det tar jag som en komplimang. Sen vet jag inte om det var för frisyren eller att vakten helt enkelt missade det men det va en liten bekräftelse. Tyvärr va det mindre smickrande att hamna i en ny kö utanför garderoben därnere. Men det va ju liksom Vanilla vi snackade om, då blir det inte så mycket bättre än så. För det är verkligen inte bra ordnat där. Eller visst, om man gillar långa garderobsköer, alldeles för mycket folk, stela dansgolv i något som kan liknas en överhettad bunker, bättre volym i högtalarna vid toaletterna än vid dansgolvet och väldigt få sittplatser så är det stället för er. Jag gillar det inte i alla fall

Men okej, jag ska inte låta för negativ, men det hade kunnat bli en så mycket bättre kväll om vi valt nåt annat än Vanilla. Och jag tycker faktikt det va lite för dåligt drag på vårt sällskap. De flesta satt liksom mest runt ett bord hela tiden och sa egntligen inte så mycket. Visst dom är absolut trevliga allihopa men lite mera taggning vill jag nog ha för att få ut så mycket som möjligt av kvällen. Så jag ska inte säga att det blev en av mina bästa kvällar. Men heller inte så misslyckad, så det handlar nånstans i ett sånt där ingemansland där några detaljer får rädd upp för att den inte ska falla i glömska.

Och vi rörde oss hem ganska tidigt ändå, jag kände mig rätt sliten så jag tvekade inte så mycket på att börja röra mig hemåt och jag förstod ju att det säkerligen skulle bli ett stopp på Donken först. Förövrigt stötte vi på Flemman mitt i alltihopa. Vi skulle på Tuben vid Östermalmstorg och trots att hela vagnen var full med folk och vi gick på nånstans i mitten lyckades vi gå på vid precis samma dörr som Flemman och hans polare gick av vid. Det va ett rätt roligt sammanträffande måste jag säga.

Och vi hann knappt inta Donken föränn Flemman ringde och ville möta upp oss. Han var tydligen också rätt taggad på att dra hem så han dissade sitt gäng och joinade istället vårat. På donken var annars det mest roliga att precis varenda jävel som jobbade där indier. Det va faktiskt en smått bisarr upplevelse. Och då var det ändå säkert 20 pers som jobbade. Kul var det i alla fall. Annars va det lite kul att när Flemman dök upp så snodde han åt sig resterna av min hamburgare utan att blinka trots att det lika gärna kunnat vara någon annans. Det låg redan rester från andra gäster på bordet så det hade inte varit helt omöjligt. Men tur för honom så valde han i alla fall rätt. Det hade kunnat blivit lite pinsamt annars. Haha.

Vi fick springa till bussen den här gången men vi hann i alla fall med den så det va ju skönt. Flemman tjatade sen hela vägen till Sollentuna om hur hungrig han var och han trodde aldrig att han skulle klara att gå det typ 200 metrarna han hade att gå från bussen och hemmet. Men sen är det ju Flemman också. Det var annars inte lika mycket kändisspotting på bussen som det brukar va, men jag tror att vi var aningen tidiga med att åka hem. Vi såg i alla fall Täkniks hetsiga lagkapten när han gick av i Sollentuna, inte för att det är nåt intressant att berätta om, men ändå.

Annars droppade alla av en efter en. Martin och Annika lämnade mig sen ensam i Grimsta och jag satt och snackade med Farsan ett tag tills att det blev dags att hoppa av. Jag kände nu att tröttheten var värre än nånsin och jag längtade verkligen till sängen. När jag kom hem var min kära mor till min förvåning fortfarnde vaken så jag pratade lite med henne. Niffää förstörde annars en del av min sömn då han frågade om han kunde sova hos mig så jag fick vänta ett tag på honom. Sen ringde han igen och sa att han skulle ta en taxi ut till honom istället så då kunde jag äntligen stänga ögonlocken på allvar och få en välbehövlig vila.

Fast den varade ju såklart inte mer än fem timmar då det återigen väntade jobb. 10-18 var det som gällde igår så det var bara att hasa sig iväg, tröttare än någonsin och trots flera Red Bull vaknade jag inte till helt och hållet förränn efter lunch. Men jobbet gick ändå ganska smidigt även denna dag. Dagens detalj får nog vara att tre kunder i rad stannade på beloppet 327,50:- Asså hur är det möjligt? Vid den tredje kunden skrattade jag bara så jag tror han undrade lite vad jag höll på med. Men vad ska jag göra. Det kändes bara så otroligt sjukt. Men mer vad det inte med den saken så vid 18:01 kunde jag stämpla ut för dagen. Men för det var ju inte hetsen över. Nej utan att sätta min fot hemma bar det av i Niffääs vita Nissan mot Helenelund för Snappers match mot Danderyd SK Vets. Men jag var så taggad att jag inte ens orkade tänka på att jag var trött längre.

Och visst fan var det kul att lira. Jag är mer taggad på Snappers än någonsin faktiskt och det märker jag på att alla matcher nu känns så otroligt korta. Jag tyckte knappt vi hade börjat spela igår innan den ovanligt överseriösa domaren blåste av vid ställningen 5-1 till vår fördel. Men under den tiden hann jag i alla fall servera Tobbe och Mini varsitt mål och fick själv smälla dit en hörnvariant med vänstern efter pass från poängkungen Eriksson. Och vi lirade ungefär lika lekfullt senast. Men det va nog lite mycket oskärpa i passningspelet för faktum är att vi med lite bättre skärpa i sista tredjedelen kunnat göra många fler mål. Lite synd också att jag och Måsen körde över varandra i en situation så att en motståndare kunde rulla in en boll. Det är ju alltid kul att hålla nollan och det är inte så ofta vi får göra det inomhus. Men ytterliggare en vinst blev det i alla fall och det var riktig kul att spela. Längtar redan till nästa match.

Men sen fick jag äntligen hem och vila mig lite. Fast eftersom jag spelat match och det faktum att jag alltid piggnar till på kvällen gjorde att jag inte alls gick och la mig direkt. Nej jag satt och kollade lite på film och surfade runt på Internet. Så klockan hann bli rätt mycket då också innan jag bestämde mig för att sjunka in i drömmarnas värld. Och trots att jag hade all chans i världen att sova ikapp den sömn jag missat under helgen blev det inte mer än kanske åtta timmar då jag av någon anledning gick upp redan vid tolv. Men jag kände att jag inte ville sova bort hela dan så så var det med den saken. Och det va nog lika bra för då kunde jag skypa lite med farsan och det är ju inte helt fel. Dessutom behövde jag inte känna att jobbet upptog hela dagen som det annars brukar göra. Nej nu kunde jag ta dte lungt ett par timmar inna jag började och det var skönt. Det fick sen bli en kebabrulle innan jobbet och då hade jag lätt energin till att jobba dom ynka fem timmarna nu på kvällen, något som gick sjukt fort. Och då ska det tilläggas att Ann som va jour hetsade oss att fronta fort då vi under en timme varit en man mindre av lite olika anledningar trots att vi faktiskt hade mer än god tid på oss. Det gjorde att jag och Sebbe inte hade någonting alls att göra sista timmen och så brukar det aldrig vara. Men det va skönt att bara stå och småplocka lite bland frukten och snacka lite, det är inte så ofta man hinner det på jobbet så.

Dagens detalj: Ja det ska väl i så fall vara att man märkte klart och tydligt att skolorna har lov just nu för fem minuter innan stängning strömmade det in småungar som tog överdriven mycket (och högjudd) tid till att hitta den chokladkakan dom skulle ha. Ja Ann var tvungen att skrika lite på dom för att vi skulle få ut dom och få stänga. Kul för mig som jobbar stängning tre dagar den här veckan. Men men. Nu efter jobbet har det förutom det här bloggandet blivit lite käk och snack med morsan. Så det börjar kännas som att den riktiga hetsen börjar avta. Fast jag vet inte. Klockan är ju redan över två och jag börjar jobba om knappt 8 timmar så ska väl inte säga så mycket. Men jag får väl börja avrunda nu så jag hinner kolla lite på Prison Break och lugna ner mig lite. Men en händelserik och hetsig helg blev det allt och för mig får det gärna fortsätta så här ett tag till. Jag bangante. I just love my life!

Annars måste jag bara säga att jag den här veckan varit helt såld på filmen Mamma Mia. Eller i alla fall soundtracket. Jag har visserligen alltid tyckt ABBA varit helt okej men de här versionerna är galet bra. Dessutom är filmen riktigt bra. Ett glädjepiller i höstmörkret. Så det kan jag rekommendera.

Men annars är det inte så mycket mer jag vill ta upp. Vi hörs väl av snart igen hoppas jag. Jag lovar att bloggar när jag får tid över. Ni får tills dess ha det så gött!

PEACE!