Jerre

Ja nu sitter man här framför sin dator igen. Mycket har hänt sen sist. Framför allt har jag tillbringat min tid i Skåne sen i tisdags. Och som ni säkert förstår är det precis vad detta inlägg ska handla om. Årets andra Skåne-resa alltså. Och det är väl lika bra jag tar det från början så att jag inte missar nåt.

Det var alltså i tisdags som jag lämnade min trygga hemstad för att ge mig ut på ännu ett äventyr i landets södra delar. Jag var ganska lugn men ändå rätt förväntansfull. Och självklart var jag glad också eftersom jag skulle få träffa Jenny igen. Det hade gått sex veckor sen sist så det började verkligen bli dags nu. Vad som däremot inte va så roligt va att jag skulle få tillbringa hel dagen på ett tåg helt ensam. Jag kände på mig att det skulle bli rätt segt.

Min kära far var i alla fall snäll och följde med in till centralen. Jag hade även bunkrat upp min ryggsäck med en massa grejer jag kunde sysselsätta mig med på tåget. Bland annat en del skolböcker men även en bra bok, lite soduko och någon rolig tidning. Och så hade jag ju såklart min walkman och det gjorde ju saken ännu bättre.

Tåget rullade in precis rätt i tiden och jag sa adjö till min far innan tåget sakta rullade ut från vår vackra huvudstad. Jag kände lite resfeber, det måste jag säga så till en början kände jag mig lite rastlös och så. Men efter ett tag lugnade ett par soduku ner mig. Däremot blev det inget av pluggandet vilket i och för sig inte va så förvånande. en vadå. Har man semester så pallar man ine plugga. Så är det bara.

Jag hade köpt en 95-biljett så det innebar att jag skulle byta i Göteborg och det var ungefär halva vägen. På nåt sätt var det ganska skönt för man delade upp resan i två etapper och det blev ett lite avbrott i tristessen mitt i det hela.

Så återigen tillbringade jag en liten stund i Göteborg då jag bytte tåg. Det ösregnade men va ska man egentligen begära av Sveriges baksida? Dessutom var det andra tåget lite försenat men jag pratade lite med farsan så länge så det va ingen fara.

Men att det va försenat va inte så jättebra med tanke på att jag skulle på Helsingborg-Malmö på kvällen. Och tåget skulle rulla in samtidigt som matchen började och tanken var att jag skulle springa direkt från tåget till Olympia och som mest missa kanske en kvart av matchen. Men det där tågets försening skulle ju förvärra saken avsevärt. Men jag sa till mig själv att jag skulle sikta på andra halvlek och när jag väl kom ombord på tåget och föraren sa att dom skulle köra ikapp tiden så kunde jag lugna ner mig igen.

Annars va den tågresan grymt seg. För det första va det tåget inte alls lika skönt att åka som det första vilket till stor del berodde på att det var typ fem skrikande bäbisar i samma vagn som jag. Och för det andra hade jag verkligen börjat tröttna på att åka tåg och kände verkligen att jag ville gå av tåget.

Och nä jag då äntligen kom fram till Helsingborg var det dags för en snabb löpning. Jag dumpade väskorna i en förvaringsbox och började sen springa mot Olympia. Självklart fick jag håll efter halva vägen men jag krigade på och fram kom jag. Matchen hade blivit lite försenad så jag missade egentligen inte så mycket. Det va heller inget problem att komma in trots att jag va lite osäker på den där biljetten som jag skrev ut själv hemma.

Sen var det dags att leta upp tjejerna. Jenny, Jossan och Barre befann sig nånstans i publikhavet och det var ganska fullt överallt så helt problemfritt var det inte att finna dom. Men till slut hittade jag dom långt ner bakom målet och efter lite kramar och så vidare kunde jag äntligen börja njuta av en härlig derbymatch med den stämningen som finns runt just dessa matcher. Men vänta nu? Vilken stämning? Det jag hörde från den läktaren jag stod på som ticnet hade benämt som "HIF-klack" var spritt mummel utan som helst takt. Men när man lyssnade ordentligt hörde man sång och en taktfast trumma. Och när man vände ögonen mot andra sidan planen så såg man ett ljusblått hav av sjungande supportrar. Det va i detta ögonblick jag började undra om det verkligen va Helsingborg som hade hemmaplan.

Men matchen var i alla fall ganska trevlig trots att Malmö tog ledningen vilket ledde till ännu sämre stämning på vår ståplatsläktare. Men jag brydde mig faktisk inte så mycket om det. Jag kom inte dit för att sjunga överhuvudtaget ändå så men det va lite roligt att reta tjejern för HIF:s patetiska klack. Och i andra halvlek fick jag ännu fler anledningar till att vara sådär lagom kaxig mot tjejerna. Helsingborg radade upp chanser men kunde verkligen inte sätta dit den och till råga på allt brände självaste Henke Larsson en jättechans till min stora förtjusning. En stor spelare ska kunna kliva fram i viktiga matcher när laget inte mäktar med mer. Det klarar inte "mäktiga" Henke av. Ingen blir gladare av det än jag.

Så det blev alltså förlust för Helsingborg och jag vet inte vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det va lite kul att reta alla som jag redan har berättat men samtidigt hade det vart kul om Helsingborg vunnit nu när jag va där och kollade. Det hade dessutom varit bra för Bajen. Men men. Det är inget att sura över. Sånt händer. Nu väntade istället en färd ut till Fjärestad. Men när vi anlände till knutan fick vi inte komma in. Polisen hade spärrat av hela Knutan så man kom verkligen in eller ut oavsett om man hade bråttom till tågen eller inte. Den anledninge vi fick höra av de kravallklädda snutarna var att dom ville förhindra bråk inne på Knutan och så vidare. Och i så fall vill jag bara säga att de va de mest osmarta poliser jag träffat på. För det första är det väl bättre att försöka få iväg alla MFF-supportrar med tågen så fort som möjligt för att förhindra bråk och för det andra så är det ju lättare att hålla koll på allt folk inne på knutan än ute på stan. Men där stod vi utanför ett bra tag medan flera bråk startade och avslutades på parkeringen bakom oss.

Men till slut fick vi äntligen komma in men tyvärr va det tillräckligt för sent för att vi skulle missa tåget. Det åkte ifrån oss precis när vi kom ner på perrongen. Det va lite surt ändå måste jag säga. Men Jenny fick snabbt upp telefonen och ett samtal senare hade hon fixat skjuts från Ramlösa, så vi sprang ut till bussarna som skulle ta oss dit.

Sen kunde vi ta det lungt igen. Både bussresan och bilresan gick problemfritt och vi anlände så småningom till den ensliga gården där familjen Jönsson då bor. Och det var riktigt trevligt att få träffa hela familjen igen. Men vi hann inte med så mycket mer än att hälsa och slänga i oss lite mat innan vi skulle sova. Eller dom hann med att ge mig lite presenter för att jag hade fyllt. Jag fick ett silverhalsband av Jenny och ett matchande armband av de andra vilket var en riktigt trevlig present måste jag säga. Men jag borde nästan förutspått det eftersom jag vet hur galna den där familjen är när det gäller presenter.  Men sen blev det läggdags eftersom Jenny skulle upp till skolan dan därpå. Men för att sammanfatta dagen så var den en lite seg resa som sen övergick i en ganska hetsig kväll. Men trevligt var det och en skön start på semestern som man brukar säga.

Ja som ni märker kommer detta inlägg att bli väldigt långt. Jag har ju liksom sex dagar till att gå igenom. Men jag hoppas ni har lusten att fortsätta läsa för lite kul är det ju ändå.

Men om vi då går över till tisdagen så kan jag börja med att säga att det va lite jobbigt att inte kunna sova ut även fast man hade lov. Nu fick jag istället gå upp vid åtta med Jenny för att följa med till hennes skola. Och när Jennys moppe nu befann sig på verkstaden så fick vi glatt cykla ner till Gantofta. Men det va ganska sönt att cykla där på morgonen måste jag säga. Det va rätt friskt väder ute och man piggnade till rätt rejält. Sen väntade en resa med pågatåget in till Helsingborg och därifrån blev det buss upp till skolan. Men när jag väl hade följt henne till skolan pallade jag inte vara kvar där. Hon hade ändå bara tråkiga ämnen så jag tog en promenad ner på stan istället. Men jag hann inte längre än till Knutan där jag inhandlade dagens Aftonbladet innan Jenny skickade sms och sa att jag skulle komma tillbaka till skolan för att dom skulle se någon konsert som treorna hade. Så jag fick snällt knata tillbaka uppför trapporna, förbi lasarettet och in i skolan. Där fick vi då se en lite trevlig konsert och jag måste erkänna att alla på den där skolan är grymma på det dom gör asså. Okej, det är ju därför dom går estet men ändå. Man kan inte låta bli att imponeras.

Sen var det dags för Svenska och då var det så att klassen skulle se någon form av teater eller vad man ska kalla det. Det roliga var att de bara två medverkande och vi va i ett vanligt klassrum. Så i en timme satt vi där och tittade och lyssnade på två pers som hade en liten pjäs som i stora drag handlade om droger. Och den var sjukt välspelad. Det var till och med så att man undrade om dom verkligen spelade eller om det va på riktigt. Allt va så trovärdigt och jag undrar hur länge dom hade behövt repetera replikerna för dom satt klockrent hela vägen.

Efter detta var det dags för lunch och eftersom jag inte kunde komma in i matsalen fick jag snällt vänta utanför. Men jag använde den tiden till att läsa Aftonbladet ute i solskenet vilket inte var helt fel. Det jag läste var inte helt fel heller eftersom det stod en del om alla chanser som Henke hade missat på matchen.

Men så småningom hade tjejerna ätit klart så jag mötte upp dom och gjorde mig redo för deras sista lektion för dagen som var Estetisk orientering. Där va det meningen att olika grupper skulle redovisa ett arbete. Tjejerna hade spelat in en film men det hade blivit problem vid redigeringen så att man fick skjuta upp sin redovisning. Annars fick vi med glädje se ett gäng killar redovisa deras musikvideo. Den va inte helt hetrosexuell om man säger så. Sen var det en del andra grupper som skrivit en låt eller ett musikstycke. Så det va lite trevligt att sitta och lyssna på.

Men sen var det slut för dagen så vi rörde oss ner mot Knutan för att åka hemåt. Barre hakade på för att vi skulle träffas hela gänget på kvällen. Jag hade i och för sig inte en aning om vilka som skulle komma men Barre kunde jag räkna med eftersom hon följde med oss. Vi tog bussen ut till Ramlösa och hem till Barre en stund. Varför vet jag inte riktigt men det va vad vi gjorde i alla fall. Sen åkte vi vidare till Ramlösa station där vi mötte upp Boffe. Och slutligen blev det bussen ut till Jenny. Jag och Jenny va ju tvugna att gå av i Gantofta eftersom vi hade cyklarna där och jag längtar inte tillbaka till den otroligt sega och långa uppförsbacken som man måste upp för för att komma till hennes hus. Men jag ska inte klaga. Motion sitter aldrig fel.

Väl hemma så tog vi det rätt lugnt. Vi va nog ganska hungriga allihopa men vi va ju tvungna att vänta med maten eftersom vi väntade besök från flera. Men tiden spenderades på lite olika sätt. Bland annat genom att lyssna lite på musik och ringa upp den aningen förvirrade personen som ska hjälpa en att hitta tågtider. Om ni sett Johan Glans i Sthlm Live så förstår ni vem jag menar. Det va fan fett kul.

Allt eftersom anlände fler personer. Och vi började då att göra ordning maten som skulle bestå av kyckling med Pommes. Jag och Boffe va lite för ivriga på käket och kunde inte vänta till att maten skulle bli varm. Så vi tog några frysta pommes var och doppade den i kall sås vilket förvånansvärt inte va så pjåkigt. Sen turades vi om med det prestigefyllda arbetet med att röra runt kycklingen i buljongen.

Ännu fler folk kom instormande och ljudvolymen steg mer och mer. Det va inga mindre än Jag, Jenny, Barre, Boffe, Jenny Pålsson, Philip, Nima, Johanna, Mattias, Kulle, Amy och Sandra som trängdes i köket och i vardagsrummet. Det kändes som att nästan hela gänget var samlat. De enda som egentligen saknades var Jossan, Crille och Kajsa. Och nu började det i också bli dags att käka. Det var också nu jag fick förklarat för mig att alla var där för att fira mig. Jag hade väl anat det men trodde inte folk brydde sig så mycket om en sån sak. Men jag bangar inte. De flesta hade dessutom presenter med sig vilket kändes rätt onödigt måste jag säga. Men men. Nu var det käk. Vi satt i uterummet och åt en väldigt go middag med väldigt många skratt som tillbehör. Det blev självklart en del foton också och ett tag trodde jag nästan att jag skulle bli blind av alla blixtar. Men kul va det definitivt. Maten satt precis där den skulle. Men som om det var nog. Nej i köket förbereddes det princesstårta för hela slanten och jag skulle självklart skära den första biten eftersom jag fyllde.

Efter en god tårtbit blev det att de flesta flyttade in till soffan och fortsatte skrattfesten där inne. Och vad som det skrattade mest åt vet jag faktiskt inte. Men bland annat åt den roliga filmen som tjejerna gjort i skolan och väldigt mycket åt sjuka filmer som folk hade på mobilen. Det va riktigt trevligt måste jag säga. Det blev lite dans för en del men jag tog det mest lugnt i soffan. Men klockan tickade iväg och folk var tvungna att röra sig hemåt så jag kände att det var dags att öppna presenterna jag fått.

Till en början fick jag en ganska kaxig sak från Boffe och Nima nämligen e MFF-tröja. Jag kan inte säga att den är speciellt fin och det är väldigt tveksamt om jag kommer använda den offentligt. Men jag va ju självklart tvungen att sätta på mig den då för att reta alla HIF-are efter den tunga förlusten. För övrigt fick jag en liten gose-gris och lite godis. Det sitter aldrig fel. Särskilt inte om det är Bassett's.

Av Barre fick jag en jättefin t-shirt och av Philip (som jag den kvällen träffade första gången) en Lacostepiké. Sist men absolut inte minst fick jag ett par riktigt snygga shorts av min älskling. Det var bara att tacka så mycket för de fina presenterna. Men sen började folk lämna huset på löpande band. Men Boffe, Jenny, Nima och Sandra stannade ett tag till och vi pratade och skrattade lite till. Det blev lite massage och sånt också. Men sen försvann även dessa underbara människor ut i natten och kvar blev jag och Jenny som nog kände oss ganska trötta båda två. Så vi gick och lade oss.

Jag måste säga att mitt minne sviker ganska mycket vissa gånger så en del detaljer uteblir. Men det är fan tungt att komma ihåg exakt vad man gjorde och i vilken ordning man gjorde det under en hel vecka. Jag gör i alla fall så gott jag kan så får det duga sen.

Men vidare till torsdagen som blev en ganska lugn dag. För det första tog vi en ordentlig och gaska välbehövig sovmorgon. Sen så degade vi bara hela dan ända tills Jenny sa att hon inte bara ville ligga inne hela dan. Så vi tänkte att en bra bio skulle sitta fint. Och det är ju alltid roligare om man är flera när man går på bio så vi började ringa runt till en massa sköna människor men vi fick oväntat svårt att få med oss folk och det berodde allt som oftast på bristande ekonomi. Men Sandra och Jenny hängde i alla fall med så vi tog bussen in till stan och hoppade av utanför Filmstaden där vi gick in och köpte fyra biljetter till Blades of Glory. Sen fortsatte vi ner till Knutan där vi då mötte upp Sandra och Jenny. Vi tänkte gå och käka nånstans och vi kom fram till att Chinatown va det som gällde. Så dit gick vi och åt en riktigt god middag. Jag själv beställde in friterad kyckling med ris och currysås vilket va otroligt gott. Om jag inte hade blivit så mätt hade jag kunnat äta hur mycket som helst.

Men klockan tickade iväg och det var dags att röra sig tillbaka mot bion. Jag röstade för en promenad men tjejerna envisades om att ta bussen. Och man har helt seriöst inte så mycket att säga till om när tre tjejer har bestämt sig för en sak. Så jag fick snällt vänta på bussen fast jag va övertygad om att det hade gått snabbare att gå. Men vi tog i alla fall bussen och hoppade av vid GA för att vi skulle handla godis på Tasty House. Jag måste säga att jag är förvånad att inte det finns i Stockholm. Det är ju verkligen smart att ha det så och det är ju dessutom billigt. Men men, Jag ska inte klaga på min vackra huvudstad.

Vi handlade vad vi skulle och gick till bion. Vi gick in i den väldigt lilla biosalongen och filmen började. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. Den va rolig men väldigt sjuk. Fast om Will Ferrell är med så brukar det vara rätt skruvat. Men vi fick i alla fall en del skratt och ett par trevliga timmar. Sen kom Karin och hämtade oss och jag ägnade bilresan åt att filma det som hände. Till exempel alla sjuka konversationer och skratt man fick höra där i bilen. Vi kom hem och vad jag minns så gick vi och la oss ganska snabbt. Återigen en trevlig dag i Helsingborg var till ända.

Fredagen har jag ganska dåligt minne från måste jag säga. Kommer inte ihåg särsklit mycket av det vi gjorde på dan. Det enda jag vet att vi gjorde var att vi hälsade på ett par släktingar på kvällen. Jenny hade förklarat för mig vilka dampkusiner hon hade men jag tyckte inte alls dom var så farliga. Det roliga va också att Jennys mosters man var Sthlmare från början och dessutom bajare så det va skönt att äntligen få träffa någon normal männsika i djungeln av alla halvdanskar.

Sen blev det som vanligt en god middag och lite snack runt bordet. Det va väl egentligen inget märkvärdigt med det. Efter maten tittade vi lite på Tarzan med kusinerna och sen spelade vi lite spel med de vuxna. Vi spelade Da Vinci-koden som gick ut på att man hade varsin rad med brickor med siffror på och man skulle lista ut va de andra hade för siffror. Jag orkar inte beskriva hur med det va roligt i alla fall. Vi stockholmare bildade ett lag och det gick väl ganska bra ändå. Vi va ju bättre än Jenny och Karin i alla fall och det va ju nästan det viktigaste. Och sen for vi tillbaka till Fjärestad igen och avslutade kvällen där med lite mys och sen somnade vi gott.

Nu ere tre dar kvar att berätta om men jag har typ aldrig tid eller ork att skriva det och jag har det egentligen inte nu heller men jag känner att det måste bli klart nån gång. Ni får ursäkta om det blir lite kortfattat nu på slutet.

Lördagen betydde iaf tidig uppgång. Vi skulle hänga med Philip till Köpenhamn och kolla när han freestylade. Så vi åkte in rätt tidigt till Knutan och tog båten därifrån. Sen fick vi vänta ett tag på tåget på Köpenhamn men det var ändå inte så farligt. Tågresan var lång men gick ändå rätt fort. Vi satt där och försökte lösa en omöjlig soduku men ingen av oss kom särskilt nära lösningen.

Väl framma i Köpenhamn så regnade det och va riktigt dystert väder. Men vi letade upp en liten yta på ströget och Philip och hans kompis oliver började sin show. Jag orkar inte ens förklara hur duktiga dom var men att dom tjänade 1400:- på typ fem timmar säger väl en hel del.

Solen tittade fram under dan och till slut var det riktigt mysigt där i Köpenhamn. Men som allting annat så måste det ta slut nån gång så vi rörde oss tillbaka mot Sverige. Vi försökte på nytt att lösa sodukun men det gick inte mycket bättre den här gången.

Vi kom tillbaka och åkte sen ut till Gantofta City där vi intog en pizza. Sen följde vi Philip hem. Avslutningsvis blev det en promenad ut i ödemarken hem till Jenny. Barre hängde fortfarande på. Tjejerna skulle plugga lite så jag satt och lökade lite framför datorn. Sen åkte Barre hem så jag och Jenny kollade på en film och gick sen och lade oss.

Söndagen då. Ja det hände väl egentligen ingenting på dan. Ytterliggare än sån där lökig dag man har ibland Vi kollade på American Pie och chillade lite. Sen blev det av till grannarna där vi lekte och käkade lite. Sen visade Jenny mig hästhagen och hästarna och jag måste säga att dom skrämmer mig lite. Dom är fan stora asså. Men det va en skön kväll måste jag säga.

Sen kom den sista dagen. Jag hade ju tagit ledigt på måndagen för att jag skulle kunna se Jennys och de andras konsert som dom skulle ha men den va först på eftermiddagen och dom hade skola hela dan så jag fick spendera hela dan på stan vilket va lite småtrevligt. Jag passade på att handla in lite presenter och tog lite kort på den vackra staden.

Sen fick jag se deras konsert och dom är ju duktiga. Det måste jag säga. Jag tycker det e coolt att alla är så duktiga. Okej dom hade nog inte gått estet annars men ändå. Det var lite synd att det va så lite folk. Hade förväntat mig lite mer. Men konserten var bra så jag ångrar inte att jag tog ledigt på måndagen.

Sen åkte vi ut till Fjärestad igen och tog det lungt hela eftermiddagen. Sen blev det till slut dags att åka till Ängelholm. Det kändes inte kul måste jag säga. Det är aldrig kul att behöva säga hejdå till nån man älskar. Och nu kändes det typ ännu värre av flera olika anledningar.

Det blev ett lite hastigt slut dessutom vid flygplatse så jag hann väl inte riktigt förklara hur mycket jag faktiskt älskar Jenny och allt det där. Men jag hoppas att hon förstår det ändå.

Flygresan gick annars väldigt snabbt och väl tillbaka blev det mest till att ta det lungt. Skolan väntade ju morgonen efter.

Om jag som vanligt ska försöka sammanfatta så är det självklart att det har varit skitkul. Jag älskar människorna där nere och vi har haft en del skoj för oss under veckan. Det blev lite konstigt mellan mig och Jenny ett tag och jag orkar inte förklara varför. Men det löste sig och det va det viktiga. Nu längtar jag tills nästa gång jag ska åka ner. Då är det dessutom Helsingborg-Bajen som jag är grymt taggad på. Och jag längtar alltid sjukt mycket efter dig Jenny. Jag älskar dig.Tack för den här gången.

Nu ska jag packa. Imorn bär det av till baksidan. Forza Snappers!

PEACE!

Ännu en händelserik kväll värd att blogga om har inträffat i mitt liv. Detta kanske inte va den bästa kvällen i mitt liv men den var ändå grymt härlig så varför inte blogga om den.

Vid sportlovet uppmärksammades jag via Tobbe om att en svensk film vid namn "Hata Göteborg!" skulle komma upp på biograferna och jag blev genast nyfiken på vad det var för film. När jag gick in på filmens hemsida såg jag att den handlade om ett ungdomsgäng i Helsingborg (Av alla jävla ställen) som va ute och slogs och lekte tuffa. Jag vart direkt taggad på att se den och ikväll var det alltså dags för premiär och vi försökte samla ihop ett gäng.

Först trodde jag att det skulle rinna ut i sanden men sen så blev det av och vi lyckades få ihop ett gäng på sju personer. Förutom jag själv följde Tobbe, Martin, Flemman, Mini, Ström och Sebbe.

Till en början var det tveksamt hur många vi skulle bli och Sebbe hade bokat biljetter i Kista vilket jag inte alls gillade. Jag vet inte varför men jag gillar inte att gå i Kista. Jag får aldrig riktigt den där biokänslan. Så jag lyckades övertyga alla om att Sergel vad det bästa och lite senare fick jag bekräftelse av alla som skulle hänga med så jag bokade sju platser vid nio. Klockan hade då hunnit passera sex så jag hade inte så mycket tid på mig att fixa i ordning saker. Vid sju tog jag tåget mot stan och precis som alltid den där ensamma resan hela vägen till Norrviken. Men jag läste City och lyssnade på musik så det gick ganska fort. Martin gick på precis som vanligt i Norrviken (och undrade självklart vilken vagn vi skulle sitta i trots att vi ALLTID sitter i sista vagnen). Alla andra förutom Sebbe gick på i Sollentuna och slutligen kom då Sebbe in på tåget i Helenelund. Gänget var samlat. Samtalsämnena varierade men det mesta handlade nog om Korpen och Black Snappers. Det brukar bli så i det här gänget vilket jag absolut inte har något emot.

Vid centralen så försökte Ström hasa oss bort till Tunnelbanan men det är knappast en genväg så vi gick hela vägen till Hötorget istället. Jag hade förvånansvärt mycket energi och fick då och då små spratt när jag avlade en del rusher längs gatorna. Martin och Sebbe fick hjälpa ett par norskar att visa vad dom var och jag uppfattade det som om det inte gick nåt vidare bra. Vägen som dom stod på var för lång eller nåt sånt.

På Drottninggatan svängde jag och Martin in på den nybyggda genvägen och kom naturligtvis före dom andra. Inte för att det hade någon betydelse men det är alltid kul att va först. Vi hämtade ut våra biljetter och styrde sen kosan rakt över torget till Kungshallen för lite kvällsmat. Men det fanns ett litet problem. Att som sju stycken hitta platser i Kungshallen vid 20-tiden en fredag är inte världens lättaste och vi fick spana ett bra tag innan ett par tjejer hjälpte oss så vi fick sex platser i alla fall. Men det va soffa på ena sidan om borden så där satt vi fyra. Sen blev det mat. Flemman och Sebbe körde på traditionell kycklingfilé och Ström satsade på den indiska varianten. Mini slog till med nudlar med biff eller nåt liknande. Martin beställde en kebab medan jag och Tobbe tog varsin rykande pizza.

Som alltid när vi är ute så blir det snack om vem som är segast på att äta och återigen tar herr Flemström hem den titeln. Jag själv låg efter lite men spurtade bra så jag slapp sitta där själv klar med mat.

Det började sig närma insläpp men först var vi ju tvugna att skaffa oss tilltugg. Martin röstade på den lilla kiosken på hörnet vid Konserthuset men jag ville ta en sväng ner på Drottninggatan. Först delade vi upp oss men helt plötsligt ändrade Martins del sig och följde efter mig. Det är i sånna stunder man känner sig stark. Men vid drottninggatans lilla godisaffär va det dyrt så det blev inget av det. Så det fick bli Martins val i alla fall. Jag skulle ju givetvis än en gång ta genvägen men denna gång var den stängd.

När det väl var dags att plocka godis var det så sjukt mycket folk och jag orkade inte kriga mig igenom för lite lösgodis. Så jag köpte lite läsk och tänkte att jag kunde snylta lite från dom andra. Tiden tickade iväg och vi gick till bion för att inta våra platser. Men utanför salongen var det lite kaos eftersom folk som kommit ut ur en salong gått ut genom ingången. Så man fick använda sig av sina vassa armbågar för att tränga sig fram. Den här gången satsade jag lite eftersom jag ville ha mittenplatsen. Så jag var långt före de andra och när dom andra anlände visade det sig att Martin (vem annars?) tappat sin biljett nånstans. Vart visste han såklart inte så vi satt där inne med våra biljetter rivna medan herr Stockeld var kvar utanför utan biljett. Men han gav inte upp den stackaren utan lyckades övertyga personalen om vad som hade hänt. Skönt att det löste sig!

Och nu kommer vi till själva filmen som jag faktiskt tyckte va riktigt skön. Filmen var egentligen ganska allvarlig men jag garvade under stora delar av den. Jag tror den främsta anledningen var att allt var på skånska (Utan översättning till svenska) vilket gjorde det hela mycket roligare. För finns det någonting roligare än en arg skåning. Man kan ju inte låta bli att skratta. Den bästa scenen var när grabbarna lirade korpen och det hände en del rätt roliga saker. En kille gjorde bort sig och fick en grov utskällning av  sin lagkamrat. Och den repliken var den bästa i hela filmen även om den va rätt taskig: "Vi lirar korpen, i den sämsta divisionen, Vi ligger sist och du är sämst i laget. Fattar du hur dålig du är Rogge". Detta på skånska var helt oslagbart.

Andra halvan av filmer var lite för allvarlig men sammanfattningsvis en helt okej film. Det var även kul att den var inspelad i Helsingborg och jag kände igen mig på en rad ställen och det känns ju alltid lite roligt. Det va även en rätt kul diss mot just Helsingborg. "Det bästa med den här jävla skiten, Det är båten härifrån". Klockren skulle jag vilja säga.

Filmen slutade och vid utgången väntade ett gratis smakprov på BonAqua vilket jag i och för sig inte är så förtjust i men är det gratis så motstår man inte. På vägen hem blev det annars många skånska kommentarer och många skratt runt filmen.

Nu sitter jag hä och känner att det är dags att avsluta. Men en lyckad kväll helt klart. Och jag hoppas del sju i den här serien kommer snart. Jag ser fram emot det och jag hoppas ni gör det också. God Natt!

PEACE!

Ja som ni märker har jag inte skrivit mina vanliga veckoinlägg på ett tag nu och jag har verkligen inte haft lust med det. Dels för att det inte hänt så jättemycket nämnvärt och dels för att jag inte orkar skriva på söndagkvällarna längre. 

Men gårdagskvällen var för händelserik för att jag ska kunna förbise den så istället får Valborg 2007 bli Jerres Äventyr nummer 5.  För visst va det en rolig kväll. Det va ett tag sen jag hade så här kul en hel kväll, eller natt om man ska va helt ärlig. Men det sjukaste var att jag var så otroligt nära att bojkotta hela kvällen.

Anledningen till detta var ganska enkel. Jag har under hela helgen som faktiskt va det första "lovet" på länge då jag inte hade nånting planerat. Jag kune inte åka till skåne och självklart hade jag ju helst av allt velat göra det men nu blev det istället en långhelg på hemmaplan vilket va rätt skönt. Så hela helgen ägnades å att ta det lugnt hemma och kolla lite filmer och så. Jag laddade bland annat upp inför Spider-Man 3 på torsdag genom att kolla på ettan och tvåan.

När jag mest suttit hemma blev inte sängtiderna så sena heller och jag lyckades faktiskt komma upp innan elva nästan varje dag. Så för en gångs skull kanske jag kommer tillbaka utvilad till skolan. Så blev självklart inte fallet.

Igår så var det då dags för Valborg. Den största suparhelgen för landets ungdomar. Och alla vet hur jag ställer mig till sånt där. Så jag kände mig lite otaggad på dan faktiskt. Samtidigt så är jag ju lite av en högtidsfestare så det lockade ju mig ut också. Så jag satt en bit in på kvällen och undrade vad jag skulle göra. Min käre far försökte med det mesta för att få mig att stanna hemma. Han skulle bjuda på pizza, hyrfilm, läsk och godis till exempel om jag tog en hemmakväll och jag var faktiskt inte långt ifrån att ta hans lilla muta. Men när Tjompis sen ringde och sa att det var samling hos honom kom mitt slutgiltiga beslut. Jag kunde inte sitta hemma själv på självaste Valborg.

Så jag hasade mig iväg till Tjompis där även Elias och Viktor (som för övrigt hade skurit sig på näsan med rakhyveln, Pinsamt!) va. Vi skulle sen tydligen dra vidare till Tim och några och sen därifrån bege oss ut i Väsbynatten. Men när vi va hos Tim så började jag återigen känna mig otaggad. Jag vet egentlign inte varför. Så därför va det lite av en befrielse när Flemman ringde och frågade om jag ville hänka till stan. Jag bangade inte om man säger så. Så jag köpte två öl av Tjompis och drog sen ner med Boysen till station där jag önskade dom lycka till inför kvällen. Själv satte jag mig på tåget som tog mig mot oväntade äventyr.

Eftersom jag lyckas vara den enda som bor i Väsby så fick jag åka själv ända till Norrviken men i Rotebro stormade Jimmy Lundblad med sällskap in och slog sig ner bredvid mig. Sköna grabbar det där. en när vi sen anlände till Norrviken var det dags att förflytta sig bak så att jag kunde träffa Martin som skulle på där.

Så jag började vandra längs gången i tåget när nån plötsligt sliter tag i mig och undar vart fa jag ska. Och när jag sen tittar upp så får jag Linus av alla människor. Jag hade på nåt sätt känslan över att jag skulle träffa på honom den här kvällen men det var ändå en liten överaskning. Martin anslöt sig till sällskapet och så även Tobbe som av någon anledning valde att gå på i Norrviken.

I Sollentuna gick Linus och hans sällskap av medan Flemman gick på och gänget var samlat för en färd in till stan. Vad som väntade där hade vi inte riktigt planerat men det fick bli som det blev helt enkelt. Vi anlände i alla fall till stan och vi kom överens att vi till en början skulle gå till Gamla Stan. Så i gick längs Klarabergsgatan och Flemman fick för första gången använda sin "makt" som 18-åring genom att inhandla ett sexpack på 7-eleven. Vi splittade upp den mellan oss och började knata mot destination Gamla Stan.

På Drottninggatan får jag återigen syn på Jimmy Lundblad och jag undrade hur han hade kommit dit så snabbt eftersom han kom från "fel" håll men jag tänkte inte så mycket mer på det. Istället fick jag hjälpa Martin att hitta ett ställe att slå en båge på vilket inte va det lättaste. Jag föreslog en liten drill i sjön men det var för offentligt enligt herr Stockeld. Så vi fortsatte in i Gamla Stan och stannade utanför apoteket KORPEN. Det va ju som upplagt för ett kort så det fick det bli. Sen fortsatte vandringen och för en gångs skull blev det inte den vanliga vägen. Martin skulle visa oss sin systers lägenhet så vi vandrade in på Stortorget där jag helt seriöst alldrig har varit. Tror jag i alla fall. Sen gick vid in på gården vid Tyska kyrkan och äntligen kunde martin få tömma sin blåsa. Jag kände att jag behövde det också och det blev till tonerna av Saabreklamens låt. "RELEEEEEEASE ME" vilket kanske va lite passande om man tänker efter.

Martin fick lite nostalgikänslor när han såg en lekplats och berättade hur han spenderat många timmar i sin barndom här. Sen gick vi vidare och kom till en liten fontän där vi slog oss ner ett tag och snackade lite. Här försökte jag även svara på min underbara flickväns sms men det gick inte så bra eftersom mina händer blivit lite stela av kylan. Men det gick till slut och vi vandrade vidare till Slussen där vi ringde Usman och försökte locka honom till stan vilket inte lyckades alls. Så vi tog in på Donken istället där Flemman så klart blev utslängd för att han förtärde alkohol där inne. Inte så lyckat där Flemman. Jag slängde i mig två burgare så jag fick lite mer energi. Sen blev det lite motion när vi gick den långa trappan upp mot Söders Höjder. Nu va det Martin tur att påpeka att han aldrig besökt platsen förut. Det var också dags för kvällens andra pisspaus och man börjar ju nästan undra om vi inte var värre än Bajen Fans när det gällde att hålla sig.

Det blev sedan vidare vandring och vi kom så småningom till Katarina kyrkogård där vi hälsade på Cornelis och Anna Lindh. Sen satte vi oss ner på en blå sandlåda där Martin stod för underhållningen genom att sjunga en del sånger. Vi andra var inte sena att haka på så det blev lite skönsång där ett tag.

När vi kommit iväg igen så dröjde det inte länge föränn vi kom till ett par skate-pooler och jag tyckte jag kände igen mig. Och efter att ha tittat mig runt såg jag att vi befann oss i Björns Trädgård. Vi hittade en litenrolig gunga som vi såklart använde. Det blev sen lite skate i poolerna utan just skateboard.

Jag fick sen plötsligt syn på kvarnen och den långa kön som var utanför. Genast dök min systers huvud upp eftersom jag vet att hon brukar hänga där. Så när jag ändå va i stan tänkte jag att jag kanske kunde träffa henne så jag skickade iväg ett litet sms och undrade var hon höll hus under kvällen men det visade sig att hon inte hunnit hemifrån ens. Så vi började gå mot Södra Station. Inte för att åka hem utan för att utforska fler ställen av vår vackra stad. I Fatbursparken blev det en liten paus och martin utnyttjade detta till sin tredje pisspaus. För en gångs skull klarade jag mig. Vi slog oss ner på ett par bänkar och Martin beundrade lägenheterna runt parken. Sen kom en tjej förbi och va i desperat behov av nånting att dricka och Flemman, generös som han är, bjöd lite på sin öl. Sen blev det lite snack med dessa tjejer och det kom ett gäng till som martin va väldigt social mot. Men gänget drog vidare och nu började syrran istället övertala mig att vi skulle åka ut till henne en sväng och eftersom vi inte hade så mycket bättre för oss så bestämde vi oss för att göra det.

Martin blev plötsligt lite röksugen men lyckades inte få tag i en cigarett. Så det blev till att ta tuben söderut och jag tänkte att det va lite sjukt att jag för några timmar sen tvekat på om jag skulle dra ut den här kvälle och nu satt jag på tuben på väg ut till min syster. Men det va en liten upplevelse det också. Martin fick ju nu äntligen träffa min syrra också vilket inte var helt fel tror jag. Sen tillbringade vi nån timme eller så  i hennes källare och Martin lyckades tigga åt sig en cigg av nån polare till Ellis. Emma var där också och tyckte mest det va roligt att vi dök upp där helt plötsligt. Det ska väl tilläggas att jag inte va helt nykter vid den tidpunkten så det kanske var därför.

Men sen skulle dom tydligen dra vidare till Blue Moon Bar med taxi så vi fick gå tillbaka till Sockenplan igen. Och väl där fick vi reda på att det var 25 minuter tills att tuben skulle komma så det va väl lite skönt att man va lite lullig så att man kunde underhålla sig själv lättare. Det blev en del sång där om man säger så och det har nog aldrig vart så kul och vänta på tunnelbanan.

Till slut kom den i alla fall och på tåget satt inge mindre än Anders Wiklund som då spelar i en av våra konkurrenter till att vinna Korpen. Ibland undrar man hur liten världen är när man träffar på folk man känner så långt ifrån "hemmaplan" liksom. Men även det va en trevlig överaskning.

Vi gick den här gången av vid Skanstull för jag tänkte det var dags för lite mer käk. Men donken där va stängt så vi fick börja gå mot Medis istället. Och vid donken på Folkkungagatan var det öppet så det blev lite fler hamburgare där. Sen var det dags att fylla på ölförrådet så Flemman fick återigen gå in på 7-eleven och göra det han skulle. Och han hade redan vuxit in i rollen för självsäkert gick han fram till kassan och ropade till sig "ett sexpack heineken". Bra jobbat där Flemman. Vi fortsatte sen vå nattliga färd tillbaka mot Gamla Stan där vi återigen satte oss ner vid fontänen vi hade varit vid tidigare på kvällen.

Sen besökte vi Martins lilla lekplats och återigen hans syrras lägenhet. Eller Martin ville visa att han kunde portkoden så vi va halvvägs uppe i trapphuset.

Det började ljusna ute så det var väl ganska så dags att röra sig tillbaka till Centralen för att se när tågen började gå igen. Jag hade sagt att jag inte skulle åk hem förrän tågen började gå så vi hade säkert nån mer timme att slå ihjäl. Och mycket riktigt va det en bit kvar till tågen började rulla igen och Centralen var inte ens öppet. Så vi stack in till Cityterminalen och slog oss ner vi ett par bord. Men Martin började nu längta hem till sängen så han lyckades övertala oss att ta nattbussen i alla fall. Men tyvärr så missade vi bussen till Väsby precis och det ledde till ett tredje besök på Donken. Den här gången satsade jag på stort och tog en ordentlig meny. Sen kom bussen till Sollentuna så vi hoppade på. Till en början var stämningen god på bussen men efter ett tag började ögonlocken kännas tunga. Inte mins hos Tobbe som såg riktigt sliten ut vid det här laget.

I sollentuna så gick jag och martin till tågen. Vi fick vänta i ungefär 20 minuter. Sen rullade tåget in och kvällens sista resa påbörjades. Vi träffade några på bussen som förklarade lite vad dom hade gjort under kvällen och så. Martin gick av och jag var ensam igen. Precis som för ett antal timmar sen. Det kändes för övrigt ganska avlägset eftersom det hänt en del sen dess.

Sängen väntade och det blev ingen tvekan om det när jag kom hem igen. Sen blev det ett par timmars sömn. När jag vaknade igen kände jag att jag dragit på mig en ganska ordentlig förkylning. Jag kände väl även av konsekvenserna från ölen lite grand så det var inte alltför lätt att gå upp.

Nej en dag i vågrät ställning har det blivit (Ja älskling, även om jag hade ställt sängen upp) och jag har väl inte haft så väldans mycket energi.

Men för att sammanfatta kvällen var den riktigt lyckad. Underbara vänner och underbara händelser. Det här glömmer jag nog inte på ett bra tag. Nu ska jag ligga lågt ett tag som jag brukar så syns vi igen till skolavslutningen.

Sov sött!

PEACE!