Det är dags nu för...
Okej, min helg bestod ju egentligen bara av en dag men fan den dagen försvann utan att jag ens hann reagera. Plötsligt satt jag där framför teven och kollade på Fotbollskanalen Europa och undrade var fan veckan tog vägen (och självklart också hur Zlatan bara kan va så bäst). Men det sköna är att jag ändå jobbade sex dagar och ändå känner jag mig utvilad nog för att klara ytterliggare fem dagar nere på köpet. Men det är lite konstigt faktiskt, för jag borde egentligen inte alls vara speciellt taggad på annat än att sova då jag fick väldigt lite kvalitativ sömn den här helgen. Att somna när solen har gått upp eller att somna ganska onykter är väl inte det optimala för god återhämtande sömn, eller?
Lucia Movie Night i fredags. Trots att chefen verkligen inte trodde på mig när jag sa att jag skulle på bio så drog jag in med Cammie efter jobbet för att tillbringa hela natten på en biograf. Jag trodde vid den tidpunkten verkligen att jag skulle somna någon gång under natten. Fast faktum är att jag nog aldrig somnat på en bio, och jag klarade mig den här gången också. Men för att inte gå händelserna i förväg börjar vi med att jag och Cammie (Vill verkligen inte kalla henne det, men nåt smeknamn måste hon ju ha och jag kommer inte på nåt bättre, än) drog mot Kungshallen. Redan där förstördes en del av min kväll då jag trampade rakt ner i en vattenpöl. Verkligen jätteroligt! Och dessutom hade Kungshallen precis stängt så det fick bli Donken istället. Visserligen sitter en Chicken Supreme aldrig fel men jag va skitsugen på kycklingfilétallriken på Kungshallen. Men men, ska väl inte klaga.
Vi drog oss ner mot Rigoletto och hämtade ut biljetterna. Sen blev det en lång timmes köande utanför biografen. Förutom att mina fötter (eller ja, den vänstra i alla fall) var helt dygnsura så va det riktigt trångt och kallt. Madde joinade oss där och jag försökte väl mest överleva kylan, tristessen och framförallt tjejernas, ja jag vet inte va det va riktigt. Sen öppnade dörrarna och som vanligt när många hundra människor ska in på samma ställe så uppstår kaos. Jag trycktes verkligen hit och dit innan jag nådde in innanför dörren och uppför trappan mot balkongen. Jag tappade bort dom andra en liten stund men hittade dom ganska snart igen och vi intog platser mitt på balkongen. Och fast vi satt i mitten så behövde jag aldrig stå ut med en "granne" på min vänstra sida (ja det va en liten vänstervriden natt) och det va skönt för då kunde jag breda ut mig mer. Medan tjejerna gick och bytte om (nej, jag fattar inte riktigt varför man måste ha olika kläder på väg in och på en bio) och jag satt och kollade på en massa trailers. Det var väl inte några höjdarfilmer. Skulle väl isf varit Ice Age 3 och Angels&Demons. Men alldeles för sent så drog hela grejen igång. Och efter ett litet presentregn (jag fick ett svettband, fulaste jag haft tror jag) så drog första filmen igång. Och till mina stora glädje var det Yes Man dom började med. Jag behövde verkligen en skön komedi för att komma i stämning så det fick jag. Härligt!
Och visst var den riktigt rolig. Klart den bästa den här natten. Orkar väl egentligen inte gå in så mycket mer på varför men låt oss bara säga att den klart va sevärd! Efter lite fler trailers (eller rättare sagt samma trailers en gång till) så började nästa film som var Pride & Glory som handlade om korrumperande poliser som utredde ett mord på fyra poliser. Ska väl inte säga att jag tyckte den alls var särskilt bra den första halvan. Men den växte faktiskt ju längre den pågick och trots att den var på tok för lång så var slutet riktigt bra så den klarade sig på min betygskala. Jag vet däremot inte vad Cammie har och säga om filmen då hon mest sussade sött bredvid mig. Det är verkligen inte okej att somna två år i rad, oavsett hur dåligt filmen är!
Jag hoppades i alla fall få vakna till ordentligt med en skön film där vid sextiden och efter några Burn va jag riktigt taggad på en bra rulle. Jag blev riktigt glad över att det "Zack & Miri makes a porno". Haha sjukare film va länge sen jag såg. Men det är ju från skaparna som gjorde Knocked Up och Dumpad och på något sätt är dom sjukt sköna trots att dom egentligen mest är sjuka. Så den fick också klart godkänt även om jag nog va lite för sliten för att uppskatta precis allt. Dessutom har jag nog aldrig varit så pissnödig (och det va tok för mycket folk ivägen för att jag skulle orka ta en pisspaus). Men det blev i alla fall en skön avslutning på en skön natt och trots att magen värkte av trötthet så va jag nöjd med att jag gick i år igen. Tobbe var sen sjukt snäll och hämtade oss i stan så jag fick skjuts hem till dörren. Det va verkligen guld värt kära broder! Och tack tjejer för en kul natt också. Så Cammie, när ses vi nästa gång? (Och sig inte nyår, du vet var jag står när det gäller det!)
Trots att jag nog aldrig varit så sliten på jobbet som jag va på lördagskvällen och trots det faktum att jag stängde butiken så kände jag mig taggad för en utgång. Så det kunde inte sitta bättre än när Thomaz ringde och sa att det va Runbypuben som gällde. Så jag drog hem (eller rättare sagt fick jag skjuts hem, riktigt skönt, trots avståndet) och lämnade lite grejer. Sen blev det en stor iskall öl för att skölja ner veckans arbete och dagens trötthet. Och jag måste säga att jag gillar Runbypuben ändå. Visst, det är egentligen riktigt dräggigt och aldrig något drag. Men det är sjukt underskattat att bara sitta där ett gäng och avnjuta ett par kalla och snacka skit. Så jag hade verkligen en härlig kväll. Vi drog in två shotbrickor också så jag blev ganska lagom onykter. Så grabbar, nästa helg igen?
Sen idag har jag mest jäst framför datorn. Tog en tripp på nostalgivägen när jag kollade massa gamla disneyserier. Goof Troop måste ju va den skönaste teckande serien som någonsin gjorts. Och introt är bara så underbart. Vad fan hände med nittiotalet egentligen? Det blev en del gamla Så Ska Det Låta-klipp av någon anledning så det va rätt skönt att bara chilla lite. Det blev också ett kort men givande samtal på skype med farsan. Och jag skriver det inte för att jag måste utan för att jag vill. Farsan, du vet att jag vill snacka med dig ofta och jag saknar verkligen att bara kunna snacka med dig spontant om allt. Det blir verkligen inte samma sak nu när man försöker komma på allt man har att berätta. Så du får komma hem snart! Jag har ett par kalla som väntar på dig!
Blev lite umgänge med Ligan nu på kvällen också (NIFFÄÄÄ lever igen!!!). Vi såg bland annat Zack&Miri och jag tyckte den va ännu skönare nu. Vi käkade på Valles också så det va en perfekt lugn söndag till slut. Jag bangante. Nu väntar ju jobb fem dagar i rad så en helt lagom men ändå lyckad helg satt perfekt. Lite tråkigt bara att inte Snappers lirade nu ikväll. Det är verkligen segt med uppehåll. Har nog aldrig varit så taggad på Snappers som jag är nu. Helt underbart! Och eftersom jag bojkottar julen och nyår mest känns oviss i nuläget (var är festerna?) så längtar jag mest till återstarten på säsongen! Jag ser mest emot matcherna mot Brage och Övfre Töjnan. Hoppas bara att Töjnan är den femte matchen eftersom det är Snappers hundrade. Skulle va ballt att knyta ihop säcken lite där eftersom vår första var just mot Töjnan. Då blev det iaf 3-9 så vi har en god chans att visa att vi är sjukt mycket bättre nu!
Men jag har inget mer att säga och jag måste ju få sömnen för att orka jobba imorn. Så sov gott allihopa så hörs vi snart igen. Dagens låt får förutom Goof Troop-introt nog vara Rom i Regnet med Ulf Lundell. Va så länge sen jag hörde den och när jag hittade idag blev jag bara så glad. Underbar låt. Men bye everyone!
PEACE!
Regnets trollkarl piskar mig i ansiktet, ändå försvinner inte solstrålarna under mig...
Som sagt tar ju jobbet upp det mesta av min vakna tid. I alla fall under veckorna där det verkligen stavas jobb, mat och sömn (eller nja, kanske inte så mycket av de sista) och så är mitt liv just nu, och än har jag ingen anledning till att tycka synd om mig själv. Jag börjar verkligen komma in i att jobba heltid och dagarna flyger oftast iväg. Och faktum är att det är roligare och roligare att jobba därnere. Trodde jag snart skulle komma till den gräns att det börjar bli samma sak om och om igen, men än är det faktiskt bara stimulerande, på många sätt. Så jag är glad över att hitta en plats jag trivs på, och mina kära kollegor gör det mesta av det jobbet. Lite synd att Pojke Pojke (Jari) ska sluta nu till nyår. Hemköp blir klart tråkigare utan honom. Men folk kommer och går så det kommer säkert in någon ny skön individ.
På fredag är det Lucia Movie Night igen. Jag minns ju hur najjs det va förra året så jag ser faktiskt fram emot det rejält. Jag tyckte väl i och för sig inte att filmerna förra året va dom bästa jag sett (för jag har aldrig känt mig sugen på att se om dom, ett bra tecken!) men hela grejen att tillbringa en hel natt på en bio var riktigt roligt. Och det känns ju klart spännande när man inte har någon aning om vad det kan bli för filmer. Får jag hoppas, så vill jag nog se "The Spirit", "Seven Pounds" och "Zack & Mirri make a porno" men jag tror det blir något annat. Man kan ju hoppas att någon av dom kommer i alla fall. Men det ska i alla fall bli kul. Och så får jag ju umgås lite med Camilla också, inte helt fel det heller.
Helgen som va gick undan i ett sjukt tempo. Det kändes verkligen som att vara tillbaka i skollivet igen när helgerna bara flög iväg och helt plötsligt va det måndag morgon igen och jobbet kallade. Men jag hann i alla fall med en del. Fredagen spenderades i Norrviken, där jag, Måsen, en och annan vodkaflaska och Caramelldansen förgyllde en fredagkväll. Flemman tuffade in lite senare och bidrog till stämningen och framåt midnatt rullade Tobbe in i sin gröna Seat och vi hade det ganska grymt trevligt. Måsen och jag hade ju från början försökt få med lite folk ut på stan men det sket sig så vi sa att vi innan natten va över så skulle vi gjort något galet, som vi kunde snacka om ett bra tag efteråt. Resultatet blev efter kanske några för många groggar att vi bestämde oss för att ta oss ett nattbad i Norrvikens svarta vatten. Tobbe fick agera chaufför och Flemman fick bli nån slags handdukshållare. Innan vi egentligen hann ångra oss stod vi där på bryggan på gränsen till total galenskap. En nedräkning senare försvann för en kort sekund ner under det mörka iskalla vattnet. Men självklart stannade vi inte längre än några simtag därnere. Nej, upp igen och linda sig in i en varm handduk och sen vidare in i en varm och skön bil. Jag tvekade ju länge innan hos Martin om jag verkligen skulle göra det men i efterhand va jag mest sur att jag inte va fullt på direkt. Det är ju såna här grejjer som verkligen ger livet en krydda. Och jag tror Tobbe och Flemman fick höra det lite för många gånger under bilresan hem. Men jag kan nu i vilket fall som helst skryta (om det nu egentligen är något att skryta om) om att ha badat i Sverige i december.
Snappers säkrade avancemang till Division 1 i söndags kväll när vi motade tillbaka Doorslammers med 8-5. Egentligen var det väl ingen höjdarmatch från vår sida, i alla fall inte defensivt. Men man kände direkt att vi inte behövde spela på topp. Vi är på alla nivåer ett bättre lag en Doorslammers och vår seger va faktiskt aldrig riktigt hotad. Jag själv gjorde inga mål den här kvällen, vilket jag är lite besviken över. Jag hade i alla fall önskat att min klacklobb suttit bakom målvakten. Det hade varit något det. Men jag fick göra två assist i alla fall och så länge nån gör mål så spelar det inte så stor roll vem som gör dom.
Just det! Jag måste berätta om min sköna dröm jag hade inatt. Jag drömde att jag hade vunnit en stor summa pengar och en del av dom la jag på en stor sjukt härlig fest för alla underbara människor i min omgivning. Jag hade styrt upp allt för den perfekta kvällen. Platsen för festen var på platsen som i folkmun är känt som "lilla Råsunda" som ligger vid den ökända Sjövillan. Bussar från stationen slussade allt folk ut till den ensliga platsen och där va det fullt ös hela natten. Det va verkligen en tydlig dröm och när jag vaknade i morse (nåja, vid 13-tiden) så kändes det verkligen som att festen hade ägt rum. Och på något sätt hade den ju ändå det, fast i en annan verklighet. Och eftersom minnet från drömmen förföljt mig hela dan så kan jag ju inte säga att jag aldrig varit med om det. Det va en upplevelse, även fast det va i en dröm. Nu förstår jag ju att det aldrig kommer hända på riktigt (visst, man ska aldrig säga aldrig) men det var mycket lättare att komma upp ur sängen efter en sådan härlig dröm.
Snart är det ju jul också, men för en gångs skull rör det mig inte i ryggen för fem öre. Jag kommer sitte ensam hemma större delen av julafton och jag och morsan har bestämt för att bojkotta allt vad julklappar heter. Och för mig känns det faktiskt bara skönt. Nu kan jag koncentrera mig på jobbet och försöka styra upp något galet kul på nyår istället! Så julen 2008 är ingenting för mig.
Jag såg en rätt skön film igår föresten. Eagle-Eye hette den. Den var långt ifrån trovärdig men den va ändå sjukt spännande och jävligt underhållande. I början var jag lite tveksam men sen kunde jag inte slita ögonen från skärmen så det va ju skitskönt faktiskt. Jag älskar när man hittar filmer man knappt har en aning om och så är dom verkligen skitbra. Det är underbart. Sen något annat som jag sett de senaste dagarna som va underbart va EM-krönikan i måndags. Det slog mig verkligen att jag inte sett någonting från det mästerskapet efter att jag kommit hem från vår resa. Så dels va det kul att se alla målen igen (dessutom med alla svenska kommentatorer) och dels väckte det återigen många minnen från den underbara resan. Så nu hoppas jag den går att tanka för den måste jag verkligen ha kvar, så är det bara.
Men denna kväll börjar se sitt slut och så också detta inlägg. Om sju timmar ska jag upp igen. Livet är väl bra underbart ibland? Och om inlägget började med "Rain Wizard" avslutar jag med en annan låt åt det andra hållet....
"I'm walking on sunshine... and don't it feel good!"
PEACE!!!