Bland måsar och generaler
VECKANS LISTA!
Veckans Happening: Förfesten som aldrig slutade...
Veckans Bästa: Youtube-häng med Generalen till 4 på morgonen!
Veckans Sämsta: Tipset gick åt helvete!
Veckans Jobbigaste: Tisdagen var ingen bra jobbdag, var allt annat en effektiv.
Veckans Låt: En Helt Ny Värld - Aladdin
Veckans TV/Film: Yes Man
NYHET!!! - Veckans Youtube: Svanen
Veckans Kommentar: "Dom har ju inte alla indiander i kanoten" - Patrik "Mini" Kvistrum 21/2-09
Veckans Hjälte: Ludde "Generalen" Zetterman - HAN ÄR TILLBAKA!
Bubblare: Martin Stockeld & Christian Patsouras
Ja denna vecka var sannerligen en mellanvecka med stora mått mätt. Att fem timmars supande en söndagkväll får stå som veckans happening är ju ett ganska bra bevis på det. Men den dåliga sömnen från förra veckan behövdes ju tas ikapp och när jag väl va riktigt på benen igen så var helgen där. Så veckan fram till fredag kan jag nästan nu redan skippa att skriva om för det var egentligen ingenting som stack ut ur mängden. Det skulle väl i så fall vara att vi i tisdags var så otroligt ineffektiva på jobbet. Vi var två, och ibland tre som plockade kolonial och ändå tog det oss tre och en halv timme att plocka klart en pall. Det är faktiskt värdelöst. Jag får ta på mig den.
Fredagen då? Jo jag fick ju sluta nästan en timme tidigare för att det var så lungt. Det va verkligen sjukt för det brukar va stora ruscher på fredagar men nu var det knappt en människa i butiken. Alla fick nästan sluta tidigare. Helt sjukt. Men i alla fall så var jag ganska duktigt taggad på att hitta på nåt eftersom jag visste att jag skulle jobba söndag och dessutom öppna så skulle det hända nåt så var det ju fredagen. Nu blev det ju nästan helt tvärtom men det återkommer jag till. Jag drog i alla fall i en massa trådar och försökte hitta någon att hitta på nåt skoj med. Men Niffää va på hockey, Måsen kom jag inte ens ihåg vad han gjorde men han va inte tillgänglig i alla fall. Criffää var väl visserligen på men hade match hyfsat tidigt dagen efter så det skulle bli en lugn kväll för den mannen. Flemman är ju fortfarande down under och Tobbe pustar på nere på macken. Camilla skulle typ träna eller nåt och Tjomp skulle till Täby. Du kan ju ana lite att frustrationen tog över en smula där.
Rastlösheten smög sig bestämt på dessutom så jag valde att nästan i onödan ta och hämta Criffää i Älvsjö. Han hade tydligen stått på mässan hela dan (dessutom klädd som en kondom) med sitt kungliga Rise & Shine så jag fick i uppdrag att hämta honom. På vägen svängde jag förbi jobbet för att plocka min Clearasil från skåpet. Och precis när jag kliver in i omklädningsrummet är Wiktor på väg därifrån. Och grabben bor ju i Älvsjö så du kan ju gissa om han sken upp när jag berättade vart jag var på väg. Snacka om att han hade tur. Han fick skjuts hem och jag fick lite sällskap. Det måste jag säga va mycket trevligt. Diggar den grabben rejält asså, han är ju lätt en av dom som får jobbet att flyta på mycket snabbare, det säger jag er. När jag släppt av honom i Älvsjö märker jag att min mobil stängts av i fickan och när jag sätter på den igen rasar det in sms från Criffää som förtvivlat försökt få tag på mig. Det visade sig då också att han under tiden jag kört nästan gett upp hoppet och snålskjutsat sig själv till Solna. Men eftersom jag ändå lämnade Wiktor så gjorde det inte så värst mycket.
Väl i Solna tog vi oss en liten middag på någon Pizzeria utanför Råsunda. Criffää försökte desperat att hylla de enligt honom gudomliga barkbitarna men jag måste nog säga att jag är tveksam. Men Pizzan var god och satt där den skulle. Dessutom bjöd ju Criffää som tack för att jag hämtade honom så det var ju långt ifrån fel. Efter maten rullade vi hem till Väsby igen och svängde förbi nere på solningen på centralvägen. Vi brände oss själv i en kvart medan vi högt sjöng med i låtarna som dånade ut från högtalarna. Du gör även solarium till roliga ställen att vara på, det säger jag!
Vi gled sen hemåt till 55:an för att mysa lite till någon rulle och försökte få Generalen att komma ner. Han var visserligen upptagen just då med att klunka bira och lösa problem men en stund senare hämtades han ner till berömda Hagvägen och slog sig storstilat ner i soffan. Förutom den korta förfesten förra helgen har man verkligen saknat den majestätiska mannen och hans kommentarer från sittplats. Som på den gamla goda tiden blev det givetvis att vi klev in på Youtube och kollade runt. Criffää hittade ett par magiska klipp med Martin Timell som i alla fall Loffe skrattade åt så han nästan grät. Jag själv fastnade snarare för klippet med Svanen, det som i sin tur fastnat på denna lista. Jag vet egentligen inte varför men jag bara tycker den är fantastisk.
Så småningom satte vi en film i rullning och kvällen till ära blev det Yes Man. Jag var den enda i sällskapet som hade sett den förut men jag uppskattade den lika mycket för det. Jim Carrey har hittat storformen igen och det gillar vi sannerligen. Klippet efter hans vilda Red Bull-natt får nog ses som filmens största behållning. Criffää gled sen hemåt till sängen medan jag och Loff hittade tillbaka till Youtubes oändliga arkiv. Som alltid blir det förr eller senare klipp från diverse läktare runt om i landet, och Loffe har naturligtvis hittat en ny kandidat till "det värsta jag har sett!" Sånt är ju helt enkelt bara magiskt och med Loffe har man aldrig tråkigt. Jag skjutsade hem honom vid fyrasnåret och somnade sen gott.
Lördagen skulle ju bli en enda lång fest med tanke på att DVMP rullat på som bara tåget de senare helgerna. Denna gången var förväntningarna skyhöga och hela gänget skulle samlas hos mig. Men det blev egentligen ett ganska stort antiklimax av det hela då Tobbe missade att dyka upp. Dessutom försvann Martin iväg till någon middag på Djurgårn redan efter en kvart. Kvar va visserligen Mini och Criffää och det var ju i alla fall något. Men tipset gick ju inge vidare den här gången. Men vi tappade inte alltför mycket mark i tabellen. Men det va i alla fall sista gången jag spikade Arsenal, det kan jag ju säga er. Avgå alla medpassagerare.
Kvällen stavades lugn kväll så långt ögat kunde nå och jag satt verkligen inställd på att somna hyfsat tidigt. Men Anton fick mig på andra tankar och lagom till att melodifestivalen satte igång satt jag hos Victor med en halvljummen öl i handen. Jag trodde i det läget att jag skulle ångra det valet så otroligt mycket när klockan skulle ringa i söndags. Men faktum är att just då brydde jag mig inte så mycket. Den beprövade klycshan att man lever bara en gång tog över och vips hade jag pressat ner fyra bärs till i magen. Vi såg inte så värst mycket av melodifestivalen och det vi såg var ju helt och hållet mediokert. Ändå fick jag EMD:s ganska menlösa låt på huvudet som förföljde mig i två dagar.
Vi gled i alla fall ner till Fabbens pub och tog in varsin kall och satt och snackade. Tanken var ju att vi skulle kliva över till Nattklubben när den öppnade sen. Men vid tio-snåret när vi försökte sa vakterna att dom skulle öppna senare dena kvällen för att det var så lite folk. Så det blev en omgång till på Puben innan vi försökte igen. Den här gången kom vi in men det var så otroligt glest med folk att vi drog redan efter en öl. La Familgia var nästan mål men där va det stängt så efter några korvar på Sibylla styrde vi stegen mot Runbypuben. Där någonstans sa mitt förnuft ifrån och jag knatade istället hem för att somna, ganska onykter, men skapligt tidigt. Det blev ingen monsterkväll vi kommer snacka om i evigheter. Men jag har alltid trevligt med er boys. Det kan aldrig bli för mycket där inte!
Och så har vi då söndagen. Jag hade faktiskt lyckats undvika både kollosal trötthet och baksmälla när jag valsade fram i den nyfallna snön på väg till jobbet i gryningen. Det var ju inte alls särskilt dumt måste jag säga. Jobbet var annars segare än vanligt då vi inte hade något att göra. Och då snackar jag verkligen ingenting alls att syssla med. Jag var ju ändå tvungen att va där eftersom jag hade kassan att tänka på. Men annars var det bara dött.
Och om jag hade tänkt ta det lugnt på lördagen så var det ju inget emot vad jag planerade för helgens sista kväll. Jag hade visserligen tänkt träffa Camilla men när det inte blev av var tanken enbart att mysa ner mig i soffan och kolla någon dålig film ur TV-tablån. Nu blev det ju absolut inte så, såklart, då Måsen från ingenstans meddelar att han vill supa. Så i det läget var det ju bara att ändra inställnig och tagga till. Måsen och den berömda vodkaflaskan klev in någon timme senare och där någonstans försvann väl våran värdighet. Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så långt att jag skulle sitta en söndagkväll hemma i min lägenhet men en av mina bästa polare och supa till helt utan vidare planer. Men så blev det och jag ångrar det verkligen inte. Det är lite det här som symboliserar det bästa med vårt umgänge. Vi gör så mycket utanför den klassiska (och väldigt svenska) lådan och gör det oväntade. Sånt gillar jag verkligen skarpt så tack för det initiativet Måsjävel!
Ju mer alkohol som strömmade genom våra kroppar, desto mer spårade kvällen. Någonstans mitt i dimman halkade vi in på ett farligt spår när vi dammade av gamla nostalgiska Disneylåtar via Youtube. Har nog sällan skrålat så mycket i en låt från Aladdin, men det var värt varenda sekund. Pricken över i:t blev senare då vi satte igång Björnbröder på min stora TV. I det läget hade jag hunnit med nästan för många shots av alla möjliga olika sorter. Däribland en fräsande variant av Tequilan som till och med min farsan stämde in med. Ett toabesök slutade i en plötslig sovstund inne på toan medan Måsen ensam satt och kollade klart filmen i soffan. Utan att jag ens märkte det hade han dessutom givit sig av hemåt. Jag vaknade istället någon timme senare och undrade vad som hade hänt. Den stora frågan jag ändå ställer denna sjuka kväll är varför Måsen inte ens försökte ta reda på vad som hade hänt. Istället satt han där för sig själv, säkert väldigt förfriskad av sin Smirnoff och tittade på Björnbröder. Det är nåt som stavas sjukt här alltså. Och har jag sagt att det va en söndagskväll?
Nej den ganska händelsebefriade veckan fick sig ett oplanerat men högst intressant slut. Och ni kan ju säkert räkna ut varför bloggen kom idag istället för igår kväll. Jag tror knappast att det hade blivit nåt vidare läsbart om jag hade försökt mig på det här vid tolvtiden igår. Det va lite för många promille i mitt blod för det, det måste jag erkänna.
Nu väntar i alla fall ytterligare en vecka. Den ser väl ut att kunna bli händelserik den också då vi på fredag ska ut med farsorna och dricka öl. Allt om vem som blev fullast och vilka som överlevde får ni läsa om i nästa inlägg.
PEACE!
Bland tipsframgångar och ofödda ungar
Jag vet att det här skulle kommit i söndags kväll men när jag inte kom in på internet blev jag bara sur så jag pallade inte. Dessutom var det ju Milano-derby då och igår kväll var det Arsenal så då hann jag inte, ber om ursäkt för allt det men nu har ni lite ny läsning att njuta av.
VECKANS LISTA!
VECKANS LISTA!
Veckans Happening: Kryssningen
Veckans Bästa: Det Vita På Mazarinen!
Veckans Sämsta: 4168 missade målchanser mot Doorslammers, ungefär...
Veckans Jobbigaste: Den nästan obefintliga sömnen. Har verkligen inte varit optimalt den här veckan!
Veckans Låt: Russian Privjet - Basshunter
Veckans TV/Film: Sex Drive
Veckans Kommentar: "Den grabben har ju inte alla pommes på tallriken" - Ludde Zetterman 14/2-09
Veckans Hjälte: Niklas Kihlman - Grabben kommer in och hämtar oss klockan halv 7 en tisdag efter vår kryssning. Dessutom får han inte tag på oss innan utan chansar. Om inte det kan kallas en hjälteinsats så vet jag inte vad!
Bubblare: Ludde Zetterman & Christian Patsouras
Var inleder man denna vecka någonstans. Måndagen kan man ju i alla fall glömma ganska snabbt eftersom den bara bestod av jobb. Dessutom var den dagen nästan hemsk att jobba då jag inte hade sovit en blund natten innan. Eller jag vet inte om jag somnade någon gång men det kändes som att jag mest låg i någon slags halvsovande dvala. Natten var i alla fall otroligt lång och det är väl ett ganska bra tecken på att man sovit dåligt.
Tisdagen grydde väldigt tidigt för min del då det vankades kryssning. Jag hade visserligen inga större svårigheter att klättra ur sängen innan sex för en sån här ska men jag måste ju erkänna att det kändes lite fel att veta att jag hade fått sovmorgon om jag valt att öppna upp butiken på jobbet. Men sånt får man ta och jag var mest bara taggad. Och Måsen och Tobbe som skulle bli sällskapet detta dygn verkade ganska fräscha denna dag dom också så det kändes skönt.
Hytt 2009, Är inte det ändå ganska ironiskt på något sätt? Det va i alla fall där vi skulle tillbringa många timmar detta dygn och det enda man egentligen kunde klaga på där var väl att det var på däck 2 och alltså under bildäck. Men när det finns hissar kan man ju inte klaga ens på det.
Måsen och jag hade kommit fram till att den bästa starten på den här kryssningen var att knäcka första biran redan innan elva. Farsan tyckte vi skulle köra den redan innan vi passerat grönan men jag pallade inte släpa med mig någon öl på Tunnelbanan bara för den sakens skull.
En öl innan elva blev det i alla fall. Fast någon gång under vår första tur på Taxfreen blev det till en cider men det gjorde ju inte mycket, god var den! Fast lite segdrucken kanske, är inte så van att klunka så tidigt på dagen, och jag är definitivt ingen finne.
Ny tur till shoppingen och nu började vi tömma plånboken. Jag klämde till med lite smått och gott och Martin var inte sen att följa efter. Tobbe knep åt sig en flaska Koskenkorva som tydligen medföljde den otroligt vackra t-shirten han betalade för i kassan (eller det kanske va tvärtom men jag anser i alla fall att T-shirten va det riktiga kapet) och vi klev ner till hytten igen. Tobbe ville testa sin nyligen införskaffade tröja men förutom att det enda han fick tag på var en i storlek small (på Tobbe, skämtar ni med oss?) så var det dessutom en dammodell. Men han fick i alla fall på sig den och vi skrattade loss rätt rejält. Vi var övertygna att det på ryggen skulle stå Koskenkorvas för oss kända men väldigt konstiga slogan, nämligen "Almost the second best vodka in the world". Men mitt under ett ganska vansinnigt skrattanfall från oss alla tre vänder han på sig och en annan text väntade oss med orden "Almost the second best party chick in the world och jag började nästan gråta. Det va nog det mest klockrena på väldigt länge. Så tack Tobbe, för den stunden.
Annars blev det en tupplur en stund på dagen för att komma ikapp lite och det behövdes. Tyvärr var man fortfarande ganska seg efter men det gjorde inte så mycket. Vi tillbringade den mesta tiden därefter i hytten där vi snackade skit och lyssnade på musik. Ytterst trevligt måste jag säga. Och hela tiden hade vi en hink med hela tidne rinnande kallt vatten fylld med välkylda cider- och ölburkar. Klockan tickade framåt kvällstid och vi intog resturangen några trappsteg uppåt i båten.
Maten var riktigt dyr men den satt oväntat bra i magen, jag va ju faktiskt inte så hungrig innan jag slog mig ner vid bordet. Men en grillad hamburgare med ost och bacon sitter ju verkligen aldrig fel och med en öl till är det värt över hundringen. Men det gjorde också att man blev lite småseg efteråt vilket drog ner stämningen en del. Jag lyckades dessutom glömma min mobil och det blev en lite orolig stund innan jag gick tillbaka för att kolla. Tydligen hade servitören letat en bra stund efter mig men hur han kunde leta efter mig har jag ingen aning om. Men det va riktigt skönt att få tillbaka den. Jag pallar inte skriva in en mobil på årets förlustkonto redan.
Vi hittade i alla fall tillbaka till en någorlunda taggad stämning och började gå loss på diverse drycker. Det går väl inte till historien som en av de största suparkvällarna men jag va ändå nöjd. Däremot var det ju sjukt dåligt drag bland det övriga på båten. Men så går det väl när man åker en tisdag morgon då det bara är pensionärer där. Vi satt i alla fall en stund på discot och snackade och lyssnade på okej musik. Men när det bara var typ två fulla finnar nere på dansgolvet som underhöll så fick det räcka för oss. Vi försökte njuta av dansbandet nån våning ner men det var nästan ännu värre. Dansband och det finska språket funkar inte bra ihop i mina ögon. Eller jag vet inte om mycket i musikväg gör det i och för sig, men det här tog nästan priset. Nej vi knatade ner till hytten istället och tog det ganska lugnt där. Tobbe var visserligen ganska taggad men vi övriga var mer inställd på sömn. Och det kanske var lika bra för när klockan väl ringde några timmar senare hade man i alla fall fått i sig lite sömn. Nu ska jag inte påstå att den var tillräcklig, men man ska väl va glad för det lilla.
Det blev en sista shoppingtur och handla det sista innan det var dags att kliva av båten. Redan här förstod jag att det skulle bli ett rent helvete att släpa hem min tunga väska till Väsby men jag försökte tänka på annat och bara kånka på. Vi kämpade oss upp till bussarna men precis innan vi gick på bussen märkte Tobbe att Niffää försökt ringa. Och när vi ringde upp visade det sig att han va i stan på väg för att plocka upp oss. Jag hade ju föreslagit att han kunde göra en hjälteinsats och hämta oss men trodde aldrig att han skulle orka, och krävde det väl inte heller. Men kom gjorde han och dessutom utan att jag kunnat ringa och bekräfta att han skulle komma. Han chansade att åka in och det gör honom till veckans stora hjälte.
Men sammanfattat var det en ganska lugn men långt ifrån värdelös kryssning. Jag hade i alla fall väldans trevlig även om det kanske inte va exakt som den vilda kryssningen i höstas. Men det va ju också en helt annan sak. Och efter några timmar i sängen hemma var jag tillräckligt pigg för att orka jobba. Så jag klagar inte.
Snappers spelade sin hundrade match nu i söndags kväll mot Doorslammers. Martin firade det med sin nya rysligt rosa och fina matchtröja från Kappa och vi andra liksom han ville ju fira det med tre poäng. Och visst såg det bra ut. Jag måste nog säga att vi spelade så bra vi verkligen kunde spela men mängder av fina kombinationer och radade upp chanser. Och för en gångs skull höll vi ganska rent bakåt. Men det fanns ett problem och det var målskyttet. Det var något som verkligen glappade denna kväll, inte minst från mina egna fötter. Vi hade mängder med solklara målchanser men vi lyckades inte sätta en enda föränn långt in i matchen och då på ett självmål. Jag själv träffade keepern ett tiotal gånger, väggen minst lika många gånger och som närmast ribban vid ett farligt skott från snäv vinkel. Ett skott vart i alla fall lyckat då den träffade Tobbes högerfot perfekt och styrdes upp i krysset. Det blev också det avgörande målet för trots att Doorslammers reducerade lyckades vi stänga igen och säkra segern. Riktigt skönt måste jag säga. Och precis som Sune sa efter matchen så var det en otroligt bra match och säkert en av de roligaste jag har lirat inomhus, trots min plötsliga men totala oförmåga att göra mål. Så ett stort Grattis till Snappers jubileum som firades med en stor flaska Pommac som festfixare Fröberg plockat med sig.
Vad har annars hänt? Jo just det, det vankades ju Club Rosén i fredags och det har man ju fina minnen ifrån. Men nu hade det tydligen blivit för högjutt och störande att lägga festen i Väsby så den flyttades långt bort, ända bort till Årstaberg. Men jag fick ändå med mig Criffää dit. Och efter en stunds relax i ett solarium nere i Väsby klev även den stora generalen in med sina gröna glänsande flaskor öl och höjde stämningen. Vi tog tåget till söder om söder medan Ludde helst ville gå av vid varje station efter Häggvik för att lätta på blåsan. Han lyckades ändå klara sig hela vägen och efter lite irrande hittade vi fram till en liten trång källarlokal där festen redan var i full gång. Eller ja, full gång är väl att överdriva men skönt folk var det där i alla fall så vi slog oss ner i en liten myshörna och korkade upp.
Jag ska väl inte påstå att det var den bästa festen jag någonsin varit på men för det var det långtifrån tråkigt. Ett par från Handen anslöt sig till oss och vi drev rätt hejdlöst med resten av besökarna. Vi försökte fixa efterfest borta i Handen men det blev aldrig riktigt något med det. Istället hamnade vi i ett litet övernattningsrum precis intill där vi fortstatte driva med allt och alla. Ludde var väl den stjärnan som lös klarast som kläckte kommentarer på löpande band medan Criffää slank in när det behövdes. Jag själv kände av både alkoholen och sömnbristen och valde istället att ta en liten tupplur. Jag väcktes sen igen när det var dags att dra och klockan hade nu blivit så mycket att tågen börjat rulla igen. Fast vi lyckades ändå missa tåget så vi fick sitta och vänta ett bra tag på stationen. Nu gjorde det i och för sig ingenting då Ludde fortfarande var i toppform med sina galna upptåg. Tydligen var det något fel på rulltrappan och han skulle bestämt inte ge sig föränn han hade hittat någon som kunde fixa problemet. Jag måste säga att det var en fullkomlig lysande enmansshow han bjöd på där långt in på småtimmarna.
På tåget lugnade han ner sig lite och ägnade sig mest och de klockrena kommentarerna om Marit? Marika? Marion? eller vad det nu va och det höll mig skrattandes ganska länge. Criffä tjatade något om twoface och bad mig kolla på den stora månen utanför fönstret. I det läget hade jag ingen susning om vad han babblade om med det skulle jag ju givetvis få veta lite senare. Vi lät Ludde vandra hemåt själv i den gryende dagen medan jag och Criffää slumrade in i 55:an. När jag sen vaknade och fick in på toan förstod jag också vad allt handlade om. Criffää hade tydligen någon gång under natten målat mig grön i halva ansiktet, därav smeknamnet TwoFace. Jag får ta på mig den som somnade men jag vet inte om jag kallar det ett så jättefyndigt practial joke. Men eftersom jag inte visste om det, led jag inte heller så ingen skada skedd. Men med ett grymt umgänge blev det också en ganska lyckad kväll. Och Cammie, du är en grym partyplanner, det vet du!
Det jag ska skriva nu vill jag egentligen bara skrika högt så att hela väsby hör det men det får bli en skriven test i alla fall. Men ändå: DET VITA PÅ MAZARINEN! Vårt stolta tippningslag samlades hos mig i lördags för att ta del av den tredje omgången. Vi hade innan detta klättrat till en 31:a plats som vi ansåg oss väldigt nöjda med då vi egentligen mest gjorde det här som en kul grej. Men denna lördag lyckades vi toppa formen ännu mer för efter ungefär 20 minuter började resultaten plinga in och jag tror att det kom 9 pling i rad som gick till vår fördel. Efter 35 minuter satt Martin på 12 rätt och vi andra inte långt därefter. Då var det kul att leva. Och även om en del pling emot oss dök upp i den andra halvleken gjorde vi vår bästa omgång hittils, med mig i spetsen på elva rätt. Sammanlagt blev det 41 pinnar och det förde upp oss på en makalös femteplats. Alltså jag fattar nästan inte hur sjukt det är att vi ligger femma av typ 2500 lag. Så nu kan ju Hemköp glömma att jag jobbar till 17 på lördag. Jag ska va hemma till matchstart och fortsätta vandringen uppåt. Roma, här kommer DVPM!
Criffää lyckades få med mig på bio från ingenstans i torsdags kväll också. Jag hade ju egentligen tänkt att gå och lägga mig tidigt men bangar ju aldrig på en bio så bilen till Kista blev det. Lite spontant sådär. Nu gick det inte sådär värst bra filmer så vi valde The Unborn vilket jag kanske inte var så där jättetaggad på. Men det spelade faktiskt inte så stor roll va vi såg för film, det var skönt att bara sitta att chilla och glo lite på film. Dessutom var vi ju nästan ensamma i salongen då bara 2 par och ett riktigt OFS (som dök upp en kvart in i filmen) höll oss sällskap. Criffää handlade dessutom upp sitt presentkort på 150:- på enbart läsk och tilltugg till filmen så vi mådde ju rätt bra.
Om filmen har jag inte så jättemycket att säga. Det var ju ingen direkt bra film. Jag har verkligen tröttnat så otroligt på dessa skräckfilmer som egentligen alltid handlar om samma saker. Det sjuka i den här var väl att en vante och ett ofött barn från Auschwitz spelade stora roller. Desstuom handlade den om någon form av onda andar som klev in i kroppar och gjorde dom galna, typ vända huvudet så halsen satt vid ryggen. Lite skumt förklarat men så skum var väl egentligen filmen också. Nej, ingen höjdare var det inte men vi klagade ints så mycket utan satt mest och garvade åt fula små saker, som vi brukar göra. Men en mycket mysig liten utflykt från vardagen blev det allt och som vanligt hyllar jag alltid det spontana. No Expectations, No regrets-mottot blir ju liksom som bäst då.
Förutom detta hann jag ju såklart se melodifestivalen men det enda jag har att säga om det är att Väsby regerar, men som vanligt är Amy Diamond bäst. Så är det bara. Och jag måste ändå hylla Markoolios låt en del. Visst han kan inte sjunga men låten va faktiskt riktigt bra. Det blev även en liten tur med Niffää ut på mälaren för att sladda runt lite med bilen. Det va ju sanslöst kul det också. Men jag ska väl erkänna att jag inte riktigt är så bra på att manöverera en bil som sladdar. Men eftersom vi va ute på sjön vare ju bara att tuta och köra. Det blev inte så länge men klart värt det. Riktigt kul.
Så för att sammanfatta denna vecka så blev den ganska så händelserik. Det märktes ganska tydligt på min sömn som blev alldeles för kort under alla dagar. Fick väl egentligen aldrig riktigt sova ut. Men sova har jag ändå inte tid med så det gör inte så mycket. Det är smällar man får ta. Nej detta var en riktigt bra vecka måste jag säga, en hel del olika saker och alla mycket trevliga. Sånt gillar vi. Vi får se om det blir lika bra denna vecka. Det jag i alla fall vet väntar är en rysligt spännande tipsomgång med DVPM på lördag. Samling hos Tebrand efter 15:00. Bloggen återkommer förhoppningsvis på söndag med hur det och allt annat gick. Tills dess säger jag väl som jag gjort de senaste tre åren...
PEACE!
Bland stand-up och misslyckade kvällar
Efter mycket övervägande fram och tillbaka angående den här bloggens fortsätta existerande har ju nu bestämt mig för att försöka ett tag till. Jag har länge känt att det börjar bli passé att blogga och har inte alls känt samma behov kring skrivandet. Så tanken på att ta ett långt uppehåll för att tänka på annat har legat nära och medan jag velat fram och tillbaka har bloggen varit väldigt inaktiv. Egentligen känner jag för att lägga ner bloggandet fram tills att den stora resan närmar sig, för att då plocka fram det här igen med en lång och detaljrik reseskildring a la Chaamai. Men trycket utifrån många av mina trogna läsare har fått mig att tänka om. Men jag vet att jag aldrig kan få upp mitt gamla vanliga bloggtempo så det får ni leva med. Men jag tänker i alla fall göra ett nytt försök med veckoinläggen. Får jag lite rutin på det kanske det blir lättare. Men jag kan inte riktigt svara på det i nuläget. Men för idag och förhoppningsvis ett tag framåt så kör vi på den gamla vanliga stilen med uppdateringar på söndagar. Och mest av allt. Veckans lista är tillbaka! Och den innehåller några nyheter. Bland annat Veckans Hjälte som kommer gå till den personen som bäst förgyllt min vecka. För det är den som förgyller min vardag, som förgyller mitt liv.
Veckans Happening: Magnus Betnér på Chinateatern
Veckans Bästa: Kryssning bokad!
Veckans Sämsta: Lördagskvällen!
Veckans Jobbigaste: Problemet med datorn, Den är verkligen på väg att helt dö!
Veckans Låt: When The Weight Comes Down - Black Stone Cherry
Veckans TV/Film: 24 säsong 7
Veckans Kommentar: "Brödet är tillbaka" - Christian Patsouras 8/2-09
Veckans Hjälte: Martin Stockeld - Räddade min värdelösa dag i torsdags genom att verkligen få mig på bättre humör. Du livar alltid upp stämningen min kära mås!
Bubblare: Patrik Kvistrum & Tobias Eriksson
Ja hur ska man försöka beskriva denna vecka då? Ja egentligen har det inte hänt så där väldans mycket om jag ska va ärlig. Den mesta tiden har jag ju som vanligt tillbringat nere på Hemköp och det finns inte så många sköna anekdoter att hämta därifrån. Visserligen tänker jag alltid att fan det här borde jag ta upp i bloggen men sen glömmer jag alltid bort det när det väl är dags. Men man får väl se det som att det ändå inte va något viktigt.
Nej det som i så fall hänt den här veckan var väl att jag i sällskap med Tobbe, min kära syster och hennes mamma såg Magnus Betnér på Chinateatern i tisdags. Fick ju biljetter dit i julklapp av farsan och fick ta med mig vem jag ville. Naturliga valet låg till en början på Criffää men hans halkkörning kom ivägen och därför fick Tobbe hoppa in. Nu va ju verkligen inte det ett sämre val på något sätt. Vi hade det absolut trevligt den kvällen och visst va det kul att kolla lite stand-up. Visserligen är inte Betnér min största favorit. Det är i alla fall inget man sitter och asgarvar åt. Men han har en hel del grymt sköna poänger i det han säger och det gjorde det ändå värt det. Och det va ett tillfälligt men väldigt skönt avbrott från vardagen och det är dessa saker som gör livet roligt just nu. Jag trivs visserligen fortfarande rätt bra på Hemköp men en vecka med bara jobb känns som en dålig vecka. Jag behöver dessa små men roliga saker att haka upp veckan på.
Det va ju tänkt att kvällen igår skulle bli nåt liknande och det började ju bra. Men sen slutade allt i ett jävla fiasko. Räddades visserligen upp lite på slutet tack vare några hjältar men i efterhand kan jag bara säga att det inte var någon bra kväll. Men för att ta det från början så lyckades jag smita lite tidigare från jobbet så jag hann hem och se tipset. Criffää var redan bänkad i soffan och Mini knackade på inte långt efter. Så vi satt där och kollade på kanske säsongens segaste match. Det va verkligen svårt att få igång någon vidare stämning. Förra helgen var vi visserligen fler och var mer taggade. Men det va inge vidare på den fronten. En eloge till Criffää som ändå försökte. Det är alltid kul att se. Och när det gällde tipset gick det ju lite bättre den här omgången. Vi slutade totalt på 35 poäng efter att ha räknat bort Måsens svaga 8. Så det får väl ändå ses som godkänt. Vi är ju i alla fall bäst bland flygvärdinnorna nu. Forza det vita på mazarinen!
Efter matchen så blev det lite mer fotboll när vi såg Zlatan dräpa in ytterliggare en boll. Men sen var det dags att få något i magen så vi drog oss till Express för att trycka i oss varsin kebabrulle. Min körde på en capricciosa men det får väl anses okej det också. Criffää var annars totalt euforisk över att det gamla klassiska brödet var tillbaka. Mini var mer taggad på att dressingen serverades i vattenflaskor. För oss Runbybor är det ju ren vardag.
Mini skyndade sen iväg till tåget medan jag och Criffää laddade inför melodifestivalen. Morsan och Mormor tittade förbi med en skål tzatziki och kvällen inleddes. Angående melodifestivalen måste jag ändå bara säga ett ord. AVGÅ! Hur kan man sätta en jävla rektor som programledare. Hon kan ju verkligen inte prata flytande. "Nu...är...det....dags...för...mel-o-di...nummer.......4!" Sjukt irriterande. Och inte var det särskilt bra låtar heller. Fast Alcazars låt var nog ändå ljuset i tunneln. och jag måste nog ändå erkänna att Scotts låt satte sig lite på huvudet. Men annars var det väldigt mediokert. Men det är väl smällar man får ta. Men dom kan ju skippa typ 10 röstningar för att få fram två bidrag. Kändes ju bara skrattretande till slut. Men men, vi hade trevligt ändå. Kul att både morsan och mormor kom förbi också.
Tanken i alla fall från min sida var sen att haka på Thomaz, Anton och några fler in till stan och hinka lite bira. Men mitt i allt ringde herr Z och ville dra på en fest i Rosers. Så då blev det ju helt plötsligt helt andra planer. Ludde anslöt sig till vår lilla grupp och vi förade lite till turkiska låtar på Youtube. Så långt var allt helt underbart. Det enda var väl att jag inte hade mycket att dricka. Fick köra på den där jobbiga sorten av berusning. Lite av för starka varor istället för den betydligt skönare mycket av lite svagare saker. Jag vet inte vad alla anser men jag får mycket skönare fylla av typ tio öl en av två shots av absinth. Men det kanske säger sig själv, jag vet inte.
Vi drog oss i alla fall ner till station och tog tåget ännu längre ifrån civilisationen. Criffää lyckades hitta fram till rätt ställe där det redan var fullt ös. Men där någonstans dog min kväll. För det första var det nästan bara killar där och dessutom bara tråkiga som satt ner och snackade om skitsaker. Jag försökte i alla fall hänga på Criffää upp på dansgolvet för att roa mig lite med de tjejerna som var där. Men det va helt fel folk för min del. Det va liksom stilen "Nej jag känner inte dig, då är du inte välkommen" och den pissar jag på helt allvarligt. Och när till och med Criffää dissade mig för att inte bli frånstött av dom andra kände jag att det räckte. Jag drog alltså därifrån och ringde Thomaz istället. Dom var tydligen i Karlberg någonstans så jag gled in dit för att umgås lite med dom. Väl där var klockan ganska mycket så vi bestämde oss för att åka hem till Thomaz och ta några öl och spela lite spel. Men även det rann ut i sanden för när vi satt oss hos Thomaz blev alla otaggade och ville sova. Så det blev inget mer den kvällen. Jag valsade hemåt till sängen och somnade förvånansvärt nykter. Det var visserligen skönt att slippa känna av det nu i morse. Men allvarligt, hellre bakis efter en lyckad kväll än vakna upp pigg efter ett fiasko. Men såna kvällar inträffar ibland och jag får väga upp det på tisdag när det vankas kryssning. Och med Tobbe och Måsen kan det ju inte bli fiasko, så är det bara.
Men mer än dessa små kvällar har veckan varit ganska händelselös. Det blir rätt så när man själv och alla andra jobbar. Frysen är ju dessutom på andra sidan jordklotet så inte ens honom har man att hetsa. Men så är det ibland. Februari ska ju ändå va en liten mellanmånad. Men vi får se hur kommande vecka blir. Jag försöker återkomma nästa söndag iaf men en färsk lista och ett rykande blogginlägg. Vi höres!
PEACE!
VECKANS LISTA!
Veckans Happening: Magnus Betnér på Chinateatern
Veckans Bästa: Kryssning bokad!
Veckans Sämsta: Lördagskvällen!
Veckans Jobbigaste: Problemet med datorn, Den är verkligen på väg att helt dö!
Veckans Låt: When The Weight Comes Down - Black Stone Cherry
Veckans TV/Film: 24 säsong 7
Veckans Kommentar: "Brödet är tillbaka" - Christian Patsouras 8/2-09
Veckans Hjälte: Martin Stockeld - Räddade min värdelösa dag i torsdags genom att verkligen få mig på bättre humör. Du livar alltid upp stämningen min kära mås!
Bubblare: Patrik Kvistrum & Tobias Eriksson
Ja hur ska man försöka beskriva denna vecka då? Ja egentligen har det inte hänt så där väldans mycket om jag ska va ärlig. Den mesta tiden har jag ju som vanligt tillbringat nere på Hemköp och det finns inte så många sköna anekdoter att hämta därifrån. Visserligen tänker jag alltid att fan det här borde jag ta upp i bloggen men sen glömmer jag alltid bort det när det väl är dags. Men man får väl se det som att det ändå inte va något viktigt.
Nej det som i så fall hänt den här veckan var väl att jag i sällskap med Tobbe, min kära syster och hennes mamma såg Magnus Betnér på Chinateatern i tisdags. Fick ju biljetter dit i julklapp av farsan och fick ta med mig vem jag ville. Naturliga valet låg till en början på Criffää men hans halkkörning kom ivägen och därför fick Tobbe hoppa in. Nu va ju verkligen inte det ett sämre val på något sätt. Vi hade det absolut trevligt den kvällen och visst va det kul att kolla lite stand-up. Visserligen är inte Betnér min största favorit. Det är i alla fall inget man sitter och asgarvar åt. Men han har en hel del grymt sköna poänger i det han säger och det gjorde det ändå värt det. Och det va ett tillfälligt men väldigt skönt avbrott från vardagen och det är dessa saker som gör livet roligt just nu. Jag trivs visserligen fortfarande rätt bra på Hemköp men en vecka med bara jobb känns som en dålig vecka. Jag behöver dessa små men roliga saker att haka upp veckan på.
Det va ju tänkt att kvällen igår skulle bli nåt liknande och det började ju bra. Men sen slutade allt i ett jävla fiasko. Räddades visserligen upp lite på slutet tack vare några hjältar men i efterhand kan jag bara säga att det inte var någon bra kväll. Men för att ta det från början så lyckades jag smita lite tidigare från jobbet så jag hann hem och se tipset. Criffää var redan bänkad i soffan och Mini knackade på inte långt efter. Så vi satt där och kollade på kanske säsongens segaste match. Det va verkligen svårt att få igång någon vidare stämning. Förra helgen var vi visserligen fler och var mer taggade. Men det va inge vidare på den fronten. En eloge till Criffää som ändå försökte. Det är alltid kul att se. Och när det gällde tipset gick det ju lite bättre den här omgången. Vi slutade totalt på 35 poäng efter att ha räknat bort Måsens svaga 8. Så det får väl ändå ses som godkänt. Vi är ju i alla fall bäst bland flygvärdinnorna nu. Forza det vita på mazarinen!
Efter matchen så blev det lite mer fotboll när vi såg Zlatan dräpa in ytterliggare en boll. Men sen var det dags att få något i magen så vi drog oss till Express för att trycka i oss varsin kebabrulle. Min körde på en capricciosa men det får väl anses okej det också. Criffää var annars totalt euforisk över att det gamla klassiska brödet var tillbaka. Mini var mer taggad på att dressingen serverades i vattenflaskor. För oss Runbybor är det ju ren vardag.
Mini skyndade sen iväg till tåget medan jag och Criffää laddade inför melodifestivalen. Morsan och Mormor tittade förbi med en skål tzatziki och kvällen inleddes. Angående melodifestivalen måste jag ändå bara säga ett ord. AVGÅ! Hur kan man sätta en jävla rektor som programledare. Hon kan ju verkligen inte prata flytande. "Nu...är...det....dags...för...mel-o-di...nummer.......4!" Sjukt irriterande. Och inte var det särskilt bra låtar heller. Fast Alcazars låt var nog ändå ljuset i tunneln. och jag måste nog ändå erkänna att Scotts låt satte sig lite på huvudet. Men annars var det väldigt mediokert. Men det är väl smällar man får ta. Men dom kan ju skippa typ 10 röstningar för att få fram två bidrag. Kändes ju bara skrattretande till slut. Men men, vi hade trevligt ändå. Kul att både morsan och mormor kom förbi också.
Tanken i alla fall från min sida var sen att haka på Thomaz, Anton och några fler in till stan och hinka lite bira. Men mitt i allt ringde herr Z och ville dra på en fest i Rosers. Så då blev det ju helt plötsligt helt andra planer. Ludde anslöt sig till vår lilla grupp och vi förade lite till turkiska låtar på Youtube. Så långt var allt helt underbart. Det enda var väl att jag inte hade mycket att dricka. Fick köra på den där jobbiga sorten av berusning. Lite av för starka varor istället för den betydligt skönare mycket av lite svagare saker. Jag vet inte vad alla anser men jag får mycket skönare fylla av typ tio öl en av två shots av absinth. Men det kanske säger sig själv, jag vet inte.
Vi drog oss i alla fall ner till station och tog tåget ännu längre ifrån civilisationen. Criffää lyckades hitta fram till rätt ställe där det redan var fullt ös. Men där någonstans dog min kväll. För det första var det nästan bara killar där och dessutom bara tråkiga som satt ner och snackade om skitsaker. Jag försökte i alla fall hänga på Criffää upp på dansgolvet för att roa mig lite med de tjejerna som var där. Men det va helt fel folk för min del. Det va liksom stilen "Nej jag känner inte dig, då är du inte välkommen" och den pissar jag på helt allvarligt. Och när till och med Criffää dissade mig för att inte bli frånstött av dom andra kände jag att det räckte. Jag drog alltså därifrån och ringde Thomaz istället. Dom var tydligen i Karlberg någonstans så jag gled in dit för att umgås lite med dom. Väl där var klockan ganska mycket så vi bestämde oss för att åka hem till Thomaz och ta några öl och spela lite spel. Men även det rann ut i sanden för när vi satt oss hos Thomaz blev alla otaggade och ville sova. Så det blev inget mer den kvällen. Jag valsade hemåt till sängen och somnade förvånansvärt nykter. Det var visserligen skönt att slippa känna av det nu i morse. Men allvarligt, hellre bakis efter en lyckad kväll än vakna upp pigg efter ett fiasko. Men såna kvällar inträffar ibland och jag får väga upp det på tisdag när det vankas kryssning. Och med Tobbe och Måsen kan det ju inte bli fiasko, så är det bara.
Men mer än dessa små kvällar har veckan varit ganska händelselös. Det blir rätt så när man själv och alla andra jobbar. Frysen är ju dessutom på andra sidan jordklotet så inte ens honom har man att hetsa. Men så är det ibland. Februari ska ju ändå va en liten mellanmånad. Men vi får se hur kommande vecka blir. Jag försöker återkomma nästa söndag iaf men en färsk lista och ett rykande blogginlägg. Vi höres!
PEACE!