Jerre

Ni vill se ett inlägg med matlagningstips? Va i helvete är det frågan om är den allra första tanke som dyker upp i mitt huvud när jag läser dessa kommentarer. Men nu när jag fått smälta chocken ett tag så har det hela tagit en ny vändning. Klart som fan ni ska få ett inlägg om mat. Ni bad en gång i tiden om ett inlägg om min fruktansvärda datorstol och den hemska sorgliga historian bakom den. Nu mer eller mindre kräver ni ett inlägg om mat, det kanske mest oväsentliga och tråkigaste som finns (näst efter sömn) men fan ta er om ni inte tror jag fixar det också.

Och jag förstår väl givetvis att ni alla börjar med att undra med hur i helvete jag kan tycka något människan behöver så mycket som mat vara oväsentligt. Men jag tänkte förklara det för er här och nu. Alla människor har sina behov för att överleva, och även för att känna att man mår bra och så vidare. En del av de fysiska behoven uppfylls genom att äta mat. Så långt är jag givetvis med er och tänker aldrig ifrågasätta det behovet. Jag är ju inte så dum att jag inte fattar att jag inte är så rolig att ha med att göra med när jag inte ätit på ett tag och det är ju knappast så att jag orkar göra något heller. Men det är inte där skon klämmer för mig. Det är ett behov, javisst, men där stannar det!

Så vad menar jag? Vi kan börja med att ta ett annat behov som exempel bara för att ni ska ha en aning om hur jag resonerar. Vi kan till och med dra det så långt att vi blandar in behovet att "gå på muggen" eftersom det också är ett ganska stort behov för att överleva. Så om vi tänker er att ni helt plötsligt känner att ni måste gå på muggen och uträtta det ena eller det andra så gör ni ju det eller hur. Men inte fan står ni en halvtimme och planerar hur ni ska göra det eller ens vart. Ni går till närmaste toalett och gör det ni ska liksom (ja, okej jag förstår att man kanske drar sig för att göra tvåan på en urinluktande toalett på ett sunkigt söderhak, men å andra sidan, måste man så måste man). Sen förstår jag ju som kille att det är en härligare känsla att få pissa mot ett träd i skogen än på den sedvanliga toaletten fem meter från datorstolen, men jag har fortfarande aldrig någonsin fått för mig att springa ut ur lägenheten, ta den långa ruschen upp till Runbyskogen bara för att slå en båge i det fria.

Så vad vill jag komma till. Jo självklart att ha ett behov betyder att det är någonting man måste göra. För mig är behovet att få lätta trycket ibland likvärdigt med behovet att tugga i sig lite käk. Alltså. Om jag känner att jag måste äta så gör jag det. Sen spelar det inte så stor roll vad det är. Nu vill jag däremot inte att ni misstolkar det här och tror jag äter vad som helst bara för att jag kan. Men poängen är densamma. Inte fan står jag och planerar en trerättersmiddag tillagad på något alldeles speciellt sätt bara för att få lite energi. Då är det ju klart lättare att öppna frysen och se vad som finns. Okej ja där låg några köttbullar. Lite pasta på det så har du en måltid. Det går snabbt och göra och hela proceduren med att äta tar inte längre än tjugo minuter och då kan jag återgå till mina andra och betydligt roligare sysslor.

Förstår ni vad jag menar? Jag äter för att få energi och näring och så vidare. Inte för att få någon slags smakorgasm och tillbringa timmar i köket. Så självklart är det inte konstigt att min expertis när det gäller matlagning inte sträcker sig längre än kanske just köttbullar och varma mackor. Men so what? För mig duger det alldeles utmärkt.

Men ja, självklart finns det ju tillfällen då det är klart bättre att äta någonting mer exotiskt än falukorv men då handlar det mer om att skapa en helhetskänsla. Om man bjuder in lite vänner för en middag så är det ju kul att bjuda på någonting speciellt precis som att det är kul att bjuda på saker överhuvudtaget. Men då handlar inte middagen i huvudsak av att äta, utan att ha en trevlig stund vid matbordet. Förstår ni skillnaden?

Men okej, jag kanske har en väldigt cynisk syn på mat och givetvis är den lite överdriven. Det är väl lika klart som att Freddy Söderberg inte duger som allsvensk fotbollspelare att jag också njuter av mat ibland. Men jag kan ju säga att jag inte är den som åker till oupptäckta platser här på jordklotet för att utforska lite nya matkulturer. Så är det bara, sen får ni tycka att jag är tråkig om jag vill.

Men det här inlägget skulle ju enligt era önskemål handla om matlagningstips så jag får väl försöka lyfta fram några exempel. Jag väljer att göra det genom en lista.

1. Vill ni äta Tacos (som förövrigt är utmärkt vid just en middag med vänner då även själva matlagningen blir en del av upplevelsen) så glöm för all del inte gräddfilen. En tortilla med endast köttfärs, grönsaker och någon röd klumpig sås är ingen fullständig tortilla. Gräddfilen är minst halva grejen. Tro mig! Det är som skillnaden mellan att skita på ett utedass och pissa i skogen.

2. Bearnaisesås är så otroligt överskattat. Det är varken gott eller nyttigt. Och om du har den ganska vanliga behovet av att vara vältränad så är det knappast en genväg.

3. Tycker du det är tråkigt att laga mat, ja men varför gör du det då? Låt någon annan göra det för dig. Förhoppningsvis har du någon omkring dig som gärna föder dig (I mitt fall en underbar far) och och i värsta fall finns ju alltid det underbara påhittet att äta ute. Visst det är klart det kostar pengar, men det är ju nästan alltid värt det.

Ni får ta det här inlägget hur ni vill. Antingen ser ni mig som en cynisk, tråkig och egoistisk ung man som missat någonting i livet, eller så ser ni mig som en livsnjutare som koncentrerar mig på att leva livet. Välj själva eller ta någonting mittemellan. Er ketchupklick på snabbmakaronerna tänker i alla fall kasta in handduken nu.

PEACE!

Ja, jag sa att jag skulle få ökad blogglust i och med att jag köpte den här lilla lådan men så har det ju inte direkt blivit. Jag hade fel. Jag trodde verkligen att jag skulle känna varje kväll att jag ville ligga under täcket och bara skriva ner allt jag kunde komma och tänka på men istället har jag bara blivit så otroligt lat att jag inte gör någonting alls. Jag ligger mest och klickar runt på nätet utan mål eller spelar spindelharpan. Så jag börjar undra om det verkligen var ett så bra köp det här. Men å andra sidan ska jag inte klaga heller. Det är fortfarande sjukt skönt att inte behöva röra på sig och ändå ha tillgång till det mesta. Och jag uppdaterar ju nu så ni behöver inte gnälla mer.

Sen måste jag ju nästan börja med att ta upp diskussionen med vad som är civiliserat här eftersom det råder lite delade meningar om det. Och jag vill väl börja med att säga att vad är det egentligen som räknas som civiliserat? Är det verkligen avståndet till Sveriges huvudstad som är måttet på vad som är civiliserat? I så fall borde ju Göteborg va rena landsortshålan och det tycker jag verkligen inte att det är. Så jag tycker det argumentet försvinner ganska snabbt. Nej mitt mått på civilisation är en fråga om tillänglighet i form av kollektivtrafik. Det är också en fråga om vad som finns att tillgå i området med tillexempel matvarubutiker. Jag bor i Runby, den lite lugnare och mer skyddade delen av Väsby. Jag har fyra minuter till pendeltåget som tar mig till Stockholm på 26 minuter och när inte tågen går (alltså på nätterna) har jag lika långt till en nattbuss från samma stad. Går jag utanför dörren har jag ungefär 50 meter till närmaste lokala butik och totalt kanske 600 meter till ett stort centrum. För mig är det ändå ganska civiliserat. Och jag tycker inte man kan säga att någonting är mer civiliserat bara för att det tillhör en större kommun trots att man bor långt ifrån de centrala delarna dit bussarna knappt går. Nej jag tänker inte ge mig i den här diskussionen. Runby är klart mer civiliserat än till exempel djupaste Vaxmora. Så är det bara och det vet ni alla om. Sen är det inte så att jag tycker det är så otroligt viktigt att veta vilka som är "bäst" men rätt ska va rätt. I rest my case...

Men nog om den lilla disbyten. Det händer ju en del annars också. Nu har jag visserligen nästan bara jobbat sen jag skrev sist. Det är liksom inte ofta jag jobbar sex dagar i rad helt plötsligt men nu blev det så eftersom jag bytte helg. Det har gjort att jag inte kunnat vara så otroligt tillgänglig som jag kanske vill vara men det har ändå inte betytt att jag totalt missat de sociala i tillvaron. Men det har mest varit ganska lugna saker om man säger så. De senaste dagarna har det blivit en hel del lugna hemmakvällar med lite film som sällskap. Och en bra film är ju aldrig fel om man säger så. Kan ju ta och rekommendera "The Taking of Pelham 123" som va en riktigt skön film. Det är knappast något mästerverk och den är väl inte heller speciellt nyskapande men jag är inte den som är ute efter något banbrytande inom film. När jag kollar film vill jag ha kvalitativ underhållning och det bjöd den här filmen på. En klart sevärd thriller om ett gisslandrama i New Yorks tunnelbana. Så se den bara.

Promenader är annars ett underskattad inslag i min vardag. Jag skrev ju lite om det senast men det är rätt skönt att det blivit lite av en tradition att ibland bara mötas upp någonstans och promenera runt och snacka skit. Förut har det ju alltid varit antingen Töjnan/Helenelund eller Runby som gällt men nu har vi börjat expermintera lite. Ni läste ju förra gången att det va Norrviken som gällde och nu senast blev det en lagom lång promenad i Viby som stog på schemat. Nu blev det visserligen ett ganska spontant beslut att välja just Viby eftersom vi planerat något helt annat. Vi hade nämligen tänkt att åka och leta upp "ljuset" och promenera där någonstans. Om ni undrar vad jag menar så kan ni gå ut i Sollentuna (eller Väsby för den delen) en kväll och titta runt på himlen. Då kommer ni att få se en kraftig ljusstråle lysa upp mot himlen. Vi hade nämligen länge undrat var detta ljus kom ifrån och varför man riktat en fet strålkastare upp mot skyn. Vi tänkte ju att det måste finnas någon sorts anledning så vi ville undersöka saken närmare. Så det skulle alltså bli vårt mål med den kvällen och vi började fundera i vilken riktning vi skulle styra bilen. Jag förselog att det skulle vara åt Danderydhållet så vi började rulla åt det hållet. Men när vi svängde in på Danderydvägen och hade åkt en bit insåg vi att vi höll på att åka förbi det. Alltså insåg vi att det måste vara uppe i Edsberg någonstans och vi började genast undra vad fan det kunde finnas däruppe som förtjänar en sådan uppmärksamhet. Så vi försökte lokalisera det så bra som möjligt innan vi parkerade på någon liten mörk gata. Vi trodde då att det kom från andra sidan ett lägenhetshus så vi gick runt det och upp på ett litet berg. Då förstod vi var ljuset kom ifrån. Och förstå vilket antiklimax när vi såg att det kom från ljust det huset vi hade gått runt. Det är ingenting annat en ett helt vanligt hus som stoltserar med en fet strålkastare på taket. Jag fattar ingenting men snacka om totalt onödigt. Och det förstörde ju nästan vår kväll för vem pallar ta en promenad i Edsberg? Nej då snackade vi lite löst om det (medan Flemman kastade stora grenar) och kom fram till att det fick bli Viby istället. Men mer om det finns det inte att skriva om så vi lämnar det där. Det va en skön promenad i alla fall (fast riktigt kall).

Shit jag är verkligen trött på att skriva om vad jag gjort. Min fråga är så här: Är ni verkligen intresserade av det eller vill ni läsa något annat? För jag tappar alltid lusten när jag försöker tänka ut vad jag ska skriva och inser att fan jag kanske borde gå igenom det där eller fan det där kan ju vara rätt kul att läsa sen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det har blivit lite stiltje i tillvaron igen och det påverkar väl mitt humör också. Likgiltigheten ligger och gror under ytan hela tiden och jag har inte riktigt känslan i kroppen att jag orkar ta tag i saker. Mitt rum förfaller och jag har en hel del saker jag borde få överstökat som jag inte tar tag i. Jag är ganska trött på vardagen nu men det kansek samtidigt inte är så konstigt. Hur lite jag än gör så åker jag ändå till Thailand om lite drygt en månad så det känns som att jag inte behöver åstadkomma så mycket mer innan dess. Det har nästan blivit så att jag bara går och ser fram emot saker och glömmer att jag har ett liv just nu också. Men antingen accepterar jag att det här bara är en mellansäsong mellan en skön sommar och ett stort äventyr eller så gör jag någonting åt det. Men då känns det första alternativet klart lättare. Men det är som idag. Jag är sugen på att göra något men kan inte komma på någonting jag vill. Och egentligen borde jag passa på att hitta på nåt kul eftersom jag sen jobbar fyra dar i rad igen. Egentligen borde jag väl kanske få med mig någon in i biosalongen eller nåt sånt men jag tror inte riktigt det går någon bra film nu ändå så. Men vi får se hur kvällen artar sig. Just nu är det verkligen bara segt utan att vara jobbbigt.

Jag vet typ inte ens vad jag skriver längre. Känns som att jag bara babblar på om mest ingenting. Suck. Äh fan jag slutar nu så får jag väl återkomma om jag känner för det. Ska väl återgå till Spindelharpan istället. Kul dag.

Men men för att inte ge er en bitter eftersmak på det här inlägget så kan jag i alla fall säga att jag säger upp mig om sex dagar. Sen är det bara en månads slit kvar innan jag kan säga adjöss åt Hemköp. Och det känns så otroligt skönt så det finns inte. Sen är det bara att tagga Asien för fulla muggar och självklart också att tagga Uppsala. Men det vi ni ju redan. Och däremellan ska vi lyfta fram Bajen till nytt kontrakt och Gnaget bort från guldet. Vi ses väl på Råsunda den 25:e?

Er nattbuss i civilisationen tar i alla fall ett break nu. Vi hörs!

PEACE!

Jag har verkligen tänkt tanken att jag ska gå och lägga mig ungefär vid fem tillfällen den här sena kvällen. Ändå har jag hela tiden kommit på något jag vill göra först. Och då har det ändå inte varit dom två enda saker jag måste göra innan jag hoppar ner under täcket som att plocka ihop alla smutskläder som ligger spridda runt om i mitt rum eller packa upp väskan efter Lundresan (jag vet, det är beklagligt att jag inte gjort det än). Jag är verkligen sjukt dålig på att gå och lägga mig så att jag kan få sova dom timmarna jag behöver. Nu är det visserligen så att jag har ett sånt sjukt bra liv att jag inte börjar föränn tolv imorgon men det känns ju som att det börjar bli på tiden ändå för lite sömn. Men någonting kom emellan igen. Nämligen min blogglust.

Nu har jag i och för sig verkligen inget roligt att delge er eftersom jag tog tiden att blogga senast i tisdags men någonting ska man väl försöka kladda ner innan solen går upp. Som till exempel att jag och Tobbe tog en väldigt stärkande promenad väldigt sent igår kväll. Meningen var att Tobbe skulle ta sig hem till mig när han slutat så vi kunde ta en promenad runt Runby men det visade sig att han helt glömt bort mig (hur är det möjligt?) och när jag kontaktade honom hade han redan hunnit hem till Töjnan. Lösningen då blev att vi möttes på halva vägen vid Norrvikens IP (ja okej jag va lite avståndsoptimist där så Tobbe fick vänta en stund, men ingen skada skedd) och en liten annorlunda miljö för en nattlig vandring. Det kändes som en frisk fläkt att se lite nya hus för en gångs skull (ganska friska fläktar blåste in från Norrviken också måste tilläggas) än dom i centrala Sollentuna och Runby. Det känns annars som vi börjar få in någon slags rutin med promenaderna och det behövs för mitt välbefinnande. Sen att det bästa samtalsämnet just den här kvällen var Bajens vara eller icke vara i Allsvenskan får ju stå för sig själv. Skönt va det i alla fall och jag mätte sträckan idag till 4,2 kilometer vilket få ses som en lagom lång promenad för den här gången. Tror vårat rekord när det gäller just nattpromenader 2009 ligger på 7,4 km eller nåt sånt men det va en lååång promenad också. Nej jag är helt klart nöjd.

Men kvällen var inte över där. Nej när jag kom hem mötte jag upp Criffää och vi gled över till mig för att spela lite kort. Vi spelade 500 och för er som inte va det är så ber jag er bara somna om. Vi vann i alla fall varsin omgång innan vi valde att kasta in handduken för den kvällen. Lilla kruxet var bara att klockan tickat över 06:00 och det kändes väl inte helt optimalt. Okej att jag har varit ledig idag men det gör ju också att jag är lika pigg som alltid så här sent på natten. Det är rätt sjukt egentligen att jag tittar på klockan och ser att den är över tre på natten och ändå tar jag det bara med en lätt axelryckning.

Den här dagen har annars varit precis som nästan alla mina lediga dagar. Dom försvinner. Har nog faktiskt inte gjort en enda riktigt vettig grej på hela dagen. Det skulle väl i så fall vara att jag tog en promenad ner till byn och mötte upp Criffää så vi kunde handla in lite alkohool till helgens festligheter. Sen tog jag väl i och för sig en mer eller mindre oinbjuden tur till Lokevägen så vi kunde slaska upp ett event få facebook angående vår stora avskedsfest innan det stora äventyret. Ta och kolla in boken på en gång och se om ni är bland de lyckligt lottade med en inbjudan. Och glömma inte tacka ja, för det kommer bli en finfin tillställning. Minst sagt.

Nu blir det fyra dagars jobb här över helgen så jag vet inte om jag kommer ha så mycket att skriva om på ett tag. Men å andra sidan sa jag ju det i början på det här inlägget också och jag har ändå fått ihop en del. Och egentligen skulle jag kunna få ner en hel del mer idag för jag har inte ens skrivit ett stycke om Bajen och allt däromkring. Men jag tror inte jag orkar det ikväll. Det känns ju som att det är status qou på den fronten just nu. Samma vidriga mardröm även om GAIS försökte göra den ljusare. Men det verkar ju som att det går åt helvete också och det är väl lika bra. Vi får vinna mot BP istället, hur fan nu vi hade tänkt fixa det. Men det återstår att se på söndag. Ska inte säga att jag inte vill gå på den men för en gång skulle är det inte fruktansvärt jobbigt att jag råka jobba just då. Känns som att jag inte får må bra en enda gång på Söderstadion i år.

Nej jag ska väl ta tag i klädhögen här omkring mig nu innan klockan slår över fyra och sen försöka få dom timmars sömn jag har att tillgå. Skulle egentligen behöva städa upp ordentligt i mitt rum också men det får verkligen bli en helt annan tid och dag. En sista snus får det i alla fall bli för natten innan er ruter knekt i kortleken säger adjö till denna dag. Men vi hörs väl snart igen antar jag.

PEACE!