Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Utekvällen i lördags.
Veckans Bästa: Heroes!!!
Veckans Sämsta: Spelarbjudningarna på X11. Varför kan jag inte bara lyckas vinna en budgivning?
Veckans Jobbigaste: Brukar väl alltid handla om skolan så får väl göra det den här gången också så jag säger Engelska C bara för sakens skull!
Veckans Citat: "Vem rakar sin hund?" - Ludde Zetterman 17/10-07
Veckans Film: Har inte sett nån egentligen så jag säger heroes
Veckans Låt: Pokerkväll I Vårby Gård - Florence Valentine

Dags för blogg. Hoppas ni saknat mig för jag har saknat skrivandet som fan den här veckan. Men jag kände att jag inte kunde svika det här med veckoinläggen direkt. Så funkar det inte. Och ändå så kommer det här inlägget två dagar tidigare än det borde men jag har funderat lite och kommit fram till att det är bättre om jag uppdaterar på fredagar. Och givetvis har jag en mängd olika anledningar till det. Den första är att det förra inlägget skrev jag på en fredag så jag kommer snabbare in i bloggtempot om jag skriver idag. Sen så blir det lätt så att när man skriver på söndagar så får jag bara med helgen för att den oftast är mest händelserik. Så om veckan inleds med helgen så kanske jag kan minnas mer från de vanliga dagarna för egentligen är det ju dom små intressanta händelserna som är roliga att titta tillbaks på. De stora händelserna kommer man ju oftast ihåg ändå.

Sen blir det ju ofta väldigt sent när jag skriver blogg då det vanligtvis skrivs på natten. Och jag pallar inte inleda mina skolveckor som en vandrande disktrasa så då är det bättre med fredagar då jag ändå sover ut dagen efter. Så så får det bli i fortsättningen. Sen hade jag även lite fler anledningar men dom kommer jag inte på här och jag är dessutom ganska taggad på att få komma igång med min lilla redogörelse för veckan som gått.

Så vi sätter väl igång men magiska veckan. Eller nja så mäktig har den inte varit men det har hänt en hel del små roliga saker som jag vill kladda ner så det blir nog bra. Jag tänkte börja med dagens äventyr mest för att jag har det närmast i minnet men också för att direkt gå ifrån dagboksstilen. Men om jag ska va ärlig har den här dagen inte vart den mest hetsiga dagen den här veckan om man säger så. Men jag har ändå en del små söta saker att tala om.

Jag måste först säga att håltimmar kan vara ganska trevliga. Men 10:25-15:00 är ganska mycket för mycket om man säger så.  Men ändå gick det oväntat snabbt. Första timmarna så blev det datorn där det först försöktes sätta rekord på alla spel på Game Arcade på Facebook (var annars?) och sen blev det lite klassisk achtung på lunchen. Och jag blev tydligen alldeles för uppslukad av min rosa lilla mask att jag inte märkte att Tobbe drog därifrån. Vi hade bestämt att vi skulle äta kebab för trevlighetens skull och Usman valde att joina oss. Så Tobbe drog till centrum och mötte upp den söta lilla malmvägspojken medan jag försökte få Flemman att förstå att achtung går ut på att överleva, inte att åka genom så många hål som möjligt. Men Flemman har efter ett år med det spelet fortfarande inte fattat det.

Men till centrum kom jag ändå till slut och njöt lika mycket som alltid av den goda kebaben. Finns verkligen inget ställe som slår Sams när det gäller Kebab asså. Så är det bara. Och nu när inte Linus va med så kunde vi ta det lugnt efteråt och prata lite om saker och ting. Är linus med så är det bara att hetsa upp så fort som möjligt så att man kan ta första bästa tåg hem till... Ja vadå egentligen Linus. Det har jag alltid velat veta. Men så är det men den saken.

Jag åkte tillbaka till min kära skola och mötte upp James som tydligen inte ville gå på den här lektionen heller så jag fick nöja mig med att snacka med Fricken, Mockan, Uffe och Manga-Micke. Men det är inte helt fel det heller. Och vi pratade om nedbrytande tankesätt som faktiskt va lite skrämmande. I alla fall om man tolkar det som Gunilla gjorde det. För vartenda litet tankesätt på det pappret vi fick passade verkligen klockrent in på vår allas Flemström. Jag skickade till och med vidare det till Tobbe så han kunde bekräfta det. Och enligt Gunilla så skulle en person med dessa tankesätt vara djupt deprimerad och verkligen svår att hjälpa. Men den Flemman jag ser varje dag i skolan förutom när han gymmar, pluggar eller äter (vilket iofs inte är ofta) är ingen person som är djupt deprimerad. I så fall så är han helt enkelt magisk på att dölja det. Så Flemström, kanske borde du ta ett snack med fröken Ljungbo och reda ut det här.

Men nog om det. Denna veckan har jag ägnat rätt mycket tid till att kolla klart första säsongen av Heroes. Det blev fyra avsnitt i onsdags, lika många igår och det va tänkt att jag skulle se de sista tre idag men så långt har jag inte kommit av olika anledningar. Men jag hade svårt att fästa mig vid den där serien från början men nu är jag ordentligt fast och jävligt bra är den också. Fast jag måste erkänna att det nästan är för många människor som är "speciella". Det blir ju fan lite överdrivet när precis alla kan flyga, bli atombomber eller nåt annat övernaturligt. Men det är väl smällar man får ta som man brukar säga och eftersom det ändå är ganska svårt och fatta alla vinklar så är det bara att se glad ut och titta vidare.

Tror fan att det dags för en redogörelse för helgen som faktiskt känns rätt avlägsen trots att det inte va så länge sen. Men jag minns i alla fall vart jag slutade förra inlägget för då var jag på väg ut ur huset för att besöka ladorna i Norrviken och tillbringa lite tid med Martin. Och det va lite trevligt att kolla på Idol och "Fredag hela veckan" och svulla lite chips och så vidare. Sånt borde man göra oftare. Men kvällen avslutades annars ganska tidigt på hemmaplan i trygga Väsby så det finns inte så mycket mer att säga om den saken.

Lördagen betydde först landskampen mot Lichtenstein (stavning?) där jag återigen valde att åka till Norrviken. Den här gången kom även Flemman trots att han försökte smita undan med dåliga undanflykter som plötslig huvudverk eller bortglömd middag (hur är det möjligt i Flemmans fall?). Men matchen var väl ingen jättehöjdare. Sverige vann ganska enkelt utan att behöva imponera speciellt mycket. Vi satt väl mest och snackade om annat och umgicks och så. Tror i och för sig Martin kände sig utanför när jag och Flemman drog igång i 180 om det senaste nytt inom Bajen. Men sånt är livet, även för en Norrvikare.
 
Efter matchen fick vi fint besök av Linus P Pettersón och vi tänkte dra ut på en liten festlig tillställning någonstans. Mackan hade tydligen nån fest på G så vi började ladda upp med allt vad det innebär. Bara Flemman som avstod då han inte kände för en utekväll. Men vi andra körde på även om Linus inte diggade lådvinet speciellt mycket. Men Linus, Det handlar om planering.

Men såklart får vi besked från Mackan att vi inte kunde komma dit så nu hade vi då suttit och laddat helt i onödan. Men vi tänkte inte ge upp för det så vi drog till med plan B och det blev att åka in till Viper Room vid Karlberg för att testa lyckan där. Och en stund senare befann vi oss på det södergående tåget som skulle ta oss till nattens äventyr. Flemman hoppade av och vi var nu bara tre kvar. Jag tog ett steg tillbaka när Martin tog över showen. Jag ska inte skriva ingående vad han gjorde, det är för mycket Flemman över det, så jag säger enkelt att han var lycklig. Sånt gillar vi.

Vi hittade rätt och ställde oss i en ganska kort kö. Vi kom in utan problem och betalade inträde, bäställde in lite bira och drog sen ut på dansgolvet. Jag har ingen aning om det såg snyggt ut men det struntar jag fullständigt i för jag hade i alla fall roligt och det såg dom andra ut att ha också. Men Linus är som han är och ville ganska snart gå och ta lite luft. På vägen ut hittade vi en trappa ner till en "avlastningsplats" där man enligt skylten fick vara max 10 min innan man blev av med drickan. Men vi tänkte ändå utforska stället och när vi väl kom ner var det fullsatt och musiken var egentligen ännu bättre här nere. Och avlastningsplats kan man verkligen inte kalla det.

Där nere va vi ganska länge, i alla fall om jag mindes det rätt och jag minns också att jag fick mig en ganska sexig och intim dans där med någon tjej som bara gled fram till mig och börja gnida sig emot mig. Jag va inte sen på att hänga på så jag får väl ses som den som lyckades bäst den här kvällen på den fronten. Men tjejen behövde en paus efter en stund och då passade de andra på att dra mig ut därifrån för att åka hem. Lite synd faktiskt men vafan. Man kan inte gå på allt. Och jag började faktiskt bli rätt seg i benen så det va nog lika bra att jag fick röra mig hemåt.

Innan nattbussen anlände vi S:t Eriksplan så vräkte jag i mig fyra grillade som jag måste säga va det godaste på länge. Så där rök mina sista slantar den kvällen. Hade redan slängt iväg en del på inträde och dricka. Dessutom fick jag betala inträdet för Linus då han saknade pengar (planering Linus!!!).  Men egentligen kom vi för sent till Viper för innan tio är det gratis inträde och billig dricka. Men det får väl bli nästa gång. Men sen vet man ju inte när det blir. Nu har jag fått lite smak på det svenska klubblivet så nu vill man ju utforska lite fler så man kan hitta lite smultronställen.

Sen hatar jag nattbussarna för att ingen av dom är bra för en Runby-bo som mig. Linus och Martin gynnas ju av att 592:an som såklart tar typ en kvart för dom men stannar inte vid Väsby station. Så jag får gå av vid smedby och ta en långpromenad hem. Den här gången ringde jag och tvingade Usman att hålla mig sällskap så det kändes inte lika segt den här gången. Men ändå. Varför kan vi aldrig ta 598:an för min skull. Visst den tar en timme längre än den andra men då slipper jag i alla fall gå och kommer hem ungefär samtidigt.

Men men, Jag hade en väldigt rolig kväll så jag ska inte klaga. Jag hoppas det inte va sista gången för det är nu det börjar. Det är i alla fall vad jag anser. Och söndagar är ändå aldrig roliga så då kan man lika gärna använda dom till att sova ruset av sig liksom. För det va hur min söndagsförmiddag såg ut. Väl vaken blev det en titt på förändringsrapporten i Väsbyligan (13 spelare gick upp!!!) och sen en återhämtningspizza på Ullis med herr Zetterman. Det satt verkligen inte fel och trots att det gick några timmar till den kvällen så får den pizzan avsluta berättelsen om den där helgen.

Det har blivit två träningstillfällen den här veckan och båda gångerna har det blivit löpning på schemat. Nu har ju Anton, Thomaz och viktor börjat springa dom också så då får man ju lite sällskap. Plus att det är lättare att tag i löpningen när dom ringer och hetsar en lite. Så i tisdags vart det långlöpningen till Kairo. Jag sa att vi skulle sprina ner till Lövsta gård och vända men lyckades lura in dom på den långa Kairovägen och det verkade ändå som att dom inte hade nåt emot det. Och för min del kändes det skitskönt med en så pass lång löpning. Då fick jag verkligen ta ut mig mycket utan att behöva hetsa. Då va det verkligen uthållighet som gällde och det kändes perfekt.

Och igår så blev det två varv i spåret. Jag har säkert redan skrivit det här för jag kom inte ens ihåg att jag hade sagt det två gånger till Tobbe redan men i alla fall. Spåret har ju alltid varit spåret och när man velat satsa så har man  dragit med "ögglan" i sin löpning för att dels få en liten längre sträcka och dels för att få en lite större utmaning i form av en grymt seg och krävande uppförsbacke. Oftast blev det ju att man skippade det tyvärr men nu har dom gjort det så fiffigt att man byggt ihop ögglan med det vanliga spåret. Så först kommer från det vanliga hållet, springer igenom en skidtunnel och springer sen fram till den roliga lilla backen. Den tar man sig sen uppför och vidare runt ögglan tills man kommer ner vid tunneln igen som man nu istället springer över på den lilla bron. Och sen fortsätter spåret på en nivå lägre än det andra. Jag vet att det låter ganska luddigt när jag förklarar det såhär men det va smart byggt i alla fall och nu är det inte lika lätt att undvika den jobbiga backen och det är bara bra så får jag starkare benmuskler.

I onsdags var det ännu en landskamp och nu va det fan dags att se en match med Boysen. Så jag bjöd in en massa folk och städade mitt rum och allting. Och det kändes bra när Ludde redan direkt efter skolan följde med mig hem för att se Prison Break. Tyvärr va det inget avsnitt den här veckan så vi fick klara oss med ett par avsnitt Heroes men det roliga hände på vägen upp i Bauers. Där gick vi som ett par vandrare på väg hem till vårt härberge och helt plötsligt får jag syn på en massa ull eller nåt annat liknande ligga där på gräsmattan. Jag kommenterade det lite undrande men Ludde som upptäckte det lite senare var blixtsnabb med sin kommentar: Vem rakar sin hund? Så där har ni veckans kommentar och det är bara Ludde som kan få till såna plötsligt utrop som blir så totalt klockrena. Underbart.

Men jag va inte lika glad på Ludde när han dissade vår samling för att plugga matte. Det kändes inte alls roligt. Och Rikard meddelade att han var sjuk och Pouian dök inte upp men det förvånade väl ingen. Nej det fick bli grunden av boys (va tvungen att ha med "av" där annars hade det kunnat blivit pinsamt) som samlades i min lägenhet för att njuta av matchen. Men det va fan ett sömnpiller för Sverige lirade riktigt uselt. Långbollar va det enda man gjorde i princip så det va inte så konstigt att det gick som det gick. Så jag ägnade istället den mesta tiden med att  hålla Ella sällskap via sms vilket aldrig är fel. Känns som vi snackat en hel del den här veckan. Vet inte hur många sms det blivit. Men det är en rolig tjej som är kul att snacka med. Lite tråkigt att hon ska vara med sin pojkvän hela helgen och då få jag tydligen inte snacka med henne längre. Men sånt är livet. Och för att gå tillbaka till boysen så va det trevligt att umgås med dom som alltid.

I måndags när jag vaknade så kände jag mig ganska pigg. Problemet var att min ansikte inte fungerade. När jag fick syn på min i vanliga fall så vackra spegelbild såg jag idag bara ett uppsvullet ansikte. Jag hoppade nästan till. Jag har ingen aning om hur det blev så men det kändes fett konstigt. Och självklart skulle alla i skolan kommentera det men återigen kan jag inte säga annat än det är sånt man får ta. Men lite överdrivet kanske när Usman och Linus satte sig bredvid mig i matsalen för att det va läskigt att titta på mig.

Men fan nu börjar det sina på minnen och orken att skriva vidare börjar ta slut så jag kanske ska börja röra mig mot en avslutning. Jag har verkligen ingen aning om hur långt det blev men det kändes som att jag skrev på rätt bra. Men det får räcka nu och är det så att jag missat nåt så får det helt enkelt va så. Nu blir det nog ett par avsnitt Heroes innan kudde väntar. Vi syns om en vecka.

PS. Kom på en anledning till att jag ska skriva på fredagar. För nästa söndag kan jag inte eftersom då åker jag till Paris. UNDERBART!!! DS.

PEACE!

Veckans Lista!

Veckans Happening: Återinförandet av Veckans lista
Veckans Bästa: Coyotes vinst mot Predators. Fredrik Sjöström!
Veckans Sämsta: Kyla!!!!
Veckans Jobbigaste: Måste nog ha varit Filosofiprovet, Sjukt drygt!
Veckans Citat: "Menar du mig eller nån annan" - Christian Patsouras 9/10-07
Veckans Film: Beck - I Guds Namn
Veckans Låt: Pärlor åt svin - Magnus Uggla
Veckans Bajen: Kommer jag inte att ha kvar. Fotbollssäongen är ju så gott som slut så jag pallar inte leta upp de senaste i typ hockeykrisen eller SvFFs dom mot myntkastarna.

Grattis alla läsare. Jag har nämligen funderat ett tag och nu fattat beslutet om att återinföra den gamla klassiska listan. Satt nämligen och skummade igenom gamla blogginlägg inatt och kom fram till att det va på den tiden som mina bästa inlägg skrevs och jag tror fan det berodde på att jag skrev kontinuerligt en gång i veckan och på så sätt samlade ihop till ett ordentligt inlägg. För jag känner själv att jag inte lyckats fylla mina inlägg riktigt ordentligt den senaste tiden och ofta har det varit korta och ganska meningslösa inlägg. Så nu börjar jag om på den gamla kulan och ska försöka hålla mig till en gång i veckan med inläggen. Det blir väl på söndagar som vanligt men den här första gången blir det på en fredag för att jag bara vill skriva nu.

Anledningen till det är att jag inatt satt uppe och fixade lite med bloggen. Mamma hör ju sällan vadsom händer i mitt liv och tycker att när jag väl berättar om det så är det bara Bajen. Okej det är väl oftast Bajen men ändå. Men jag tänkte i alla fall så att hon kunde få hela årets bloggande i julklapp. Det tror jag hon skulle uppskatta. Så jag satt och redigerade lite och skrev ut alla inlägg sen Januari och jag måste säga att det har hunnit blivit en hel del. Jag tror att det är över hundra a4 och då har jag inte hunnit skriva ut alla än. Så visst har jag fått ner ganska mycket om året som gått. Men det roliga är att jag inte lyckats få ner de två kanske största grejerna jag varit med om i år. Med det menar jag ju den underbara helgen i Göteborg med Snappers och sen den sköna veckan i Alanya. Men det är så det är. Man orkar inte alltid skriva om såna stora grejer för det tar så lång tid. Och jag tycker det är roligare att bara skriva lite spontant om det som kommer upp i huvet mer än att försöka tvinga minnet att plocka fram alla detaljer om vad som hänt under en helg. Det är också lätt att det blir som en dagbok och det är inte lika roligt.

Men det går i alla fall åt en hel del papper och lika mycket bläck för att få ner bloggen till en liten bok eller vad man ska kalla det. Men det är fan värt det för dels blir nog morsan glad över det hela och dels är det ju jättekul att ha kvar så att jag kan läsa det när man blir gammal och grå. Då kan man läsa det hela och minnas alla sjuka påhitt man hade för sig år 2007 med allt va det innebär. Så det är ett litet projekt jag gärna satsar på.

Men det är väl också därför jag vill gå tillbaka till vecko-inläggen. Jag känner att jag får med mer av det jag gör och inte bara koncentrerar mig på en specifik händelse eller så. Det ska nog bli skitbra det här. Jag hoppas det i alla fall men jag får nog lägga lite pengar på nya bläckpatroner till skrivaren. Men det får man ju ta.

Sen är ju alltid frågan vad man ska fylla varje inlägg med. Jag skrev ju senast i tisdags så jag har väl inte så där jättemycket att kladda ner men något ska väl alltid finnas. Jag brukar kunna va rätt bra på att svamla fram någonting så jag ska väl inte göra er besvikna den här gången heller.

Får väl börja med att berätta att i onsdags så slapp man äntligen projektet på eftermiddagen och kunde då åka hem redan vid halv 12. Tänkte först att jag skulle ta en liten tupplur men det blev helt enkelt inte så. Istället kollade jag på Shrek 3 ett tag och tankade det senaste avsnittet av Prison Break. Men jag hann inte ens börja se det för Ludde ringde och ville komma förbi och det kan man ju inte neka honom. Men vi satt ett tag först och kollade lite filmer på Youtube (som vanligt) och sen kollade vi PB även fast Ludde redan sett det. Och jag måste säga att Prison Break slår alla andra serier just nu. Visst man kan tycka att det är lite upprepning men det är fortfarande så bra så det gör inget.

Vi tänkte sen tanka den sista Beck-filmen men eftersom det skulle ta ett tag så tänkte vi ladda upp med någon annan film. Eftersom att ingen av oss sett Saw 3 så blev det den som herr Zetterman stoppade in i DVD:n. Men tragiskt nog så funkade den inte så samma Zetterman fick byta ut den mot ett gäng avsnitt av HippHipp. Men det gjorde ju inte den eftermiddagen mindre rolig. Jag har sett de där avsnitten ett par gånger men det är fortfarande lika klassiskt. Men mitt i det hela så kom jag på att det va onsdag och det betyder ju som alltid pannkakor hos min kära mormor. Så jag fick dra med mig Ludde, gå bort till torget, säga hejdå till Ludde och ta trapporna upp till mormor.

Pannkakorna satt precis där dom skulle som vanligt och sen drog jag hem där jag egentligen inte gjorde så mycket på hela kvällen. Jag snackade lite med folk och bråkade lite med Jenny. Jag vet inte riktigt varör men hon verkade skitsur på mig och allt jag sa tog hon som att jag anklagade henne så det blev lite tjafs. Tråkigt måste jag säga men jag vet inte vad jag ska göra längre. Känns som att jag inte kan prata alls med henne längre. Mendet löser väl sig nån gång hoppas jag.

Men jag fick i alla fall ner Beck och trots att klockan sakta tickade fram mot midnatt så bestämde jag mig för att tiita på den och det mycket tack vare att Tobbe sms:at mig under kvällen och sa att Beck aldrig varit bättre. Då kunde jag ju inte bara vänta. Och mycket riktigt hade Tobbe rätt för filmen var riktigt bra. De senaste Beck har i och för sig också varit bra men den här kändes nivån vassare. Men det känns tyvärr lite vemodigt att de va den sista Beck. Men samtidigt vet man ju aldrig. Det kommer säkert nya om några år igen. Det brukar ju va så i alla fall. Och jag bangar inte. Beck är fortfarande Beck och filmerna är bra.

Tyvärr blev det alldeles för sent så mycket sömn blev det inte den natten. Som tur va hade vi z-dag igår så jag behövde inte genomlida allt för mycket. Det enda va att vi hade projekttid på morgonen så man fick hasa sig ur sängen halvt medvetslös och ut i den fruktansvärda kylan som infunnit sig under natten.

Väl i skolan blev det väl ungefär tio minuters genomgång av vår lilla projekplan och Krister verkade inte ha något att klaga på. Sen satt vi ett tag vid datorerna bara för sakens skull innan vi bestämde oss för att åka hem igen. Det blev en sväng förbi Norrviken innan jag på allvar rörde mig hemåt mot sängen igen. För jag bestämde mig att oavsett hur pigg jag kände mig så skulle jag krypa ner under täcket så fort jag kommit innanför dörren. Och när jag kommit så långt så kände jag mig rätt frussen så det va inget direkt motstånd att slänga sig på kudden. Och inte tog det långt tid innan jag somnade heller. Sen blev det en sömn fram till långt in på eftermiddagen.

Och resten av kvällen blev det film för hela slanten. Jag kollade slutet på Shrek 3, ett par avsnitt av Heroes och PB-avsnittet igen av någon anledning. Och jag passade också på att se Möss och Människor. Jag va ju tvungen eftersom jag ska redovisa den på engelskan nån gång men när jag väl började kolla på den så tyckte jag den va riktigt bra så det va inget jobbigt att kolla klart den. I och för sig ringde Crille mitt i allt och ville att vi skulle göra nåt så jag gled över men han kom lite senare på att han va tvungen att göra nåt skit till företagsekonomin så jag fick snällt röra mig hemåt igen. Men det gjorde mig inte så mycket eftersom jag ville se klart filmen.

Jag förstår inte riktigt varför men Tobbe och Martin ville öka sitt eget intresse för NHL-hockeyn och hade då lottat fram varsitt lag att följa under säsongen. Jag som inte ville va utanför ville också ha ett lag så jag lottade fram Phoenix Coyotes. Det va väl inte det laget jag visste mest om men då har jag ju nåt att ta reda på tänkte jag. Och det första va att kolla hur högt upp rankade detta Arizona-lag va och det visade sig inte vara nånting bättre än en sistaplats. Ja men det va ju roligt. Men eftersom jag är Bajare kan jag ju inte bara ge upp för det så jag började sätta mig in i laget direkt. Kände väl inte igen många spelare men några svenskar hade laget så det va ju skönt. Och sen visade det sig att dom skulle spela natten till idag och att den skulle visas på Canal+. Och eftersom jag hade sovmorgon till två idag så kunde jag ju lika gärna stanna uppe och kolla på matchen.

Men den började två så jag hade några timmar att slå ihjäl. Och det va då jag började med projektet med bloggen. Det tog ju längre tid än vad jag hade trott så under första perioden fick jag strökolla samtidigt som jag printade papper efter papper med mitt liv. Men de sista två perioderna såg jag i sin helhet och jag måste säga att mitt stolta Phoenix lirade riktigt bra. Nashville borta är ingen lätt match. Enligt oddsen va det 4.20 på att Phoenix skulle vinna (jag spelade på dom för att göra matchen lite roligare) så det va en ganska stor skräll att vi ledde med 3-1 efter två perioder. Och svensken Sjöström va väl rinkens bästa spelare och hade dessutom gjort ett mål. Och i tredje höll man sin ledning och varje gång som Nashville gjorde mål så kontrade man med ett mål framåt. Så segern va aldrig hotad. Sjöström gjorde ett till mål också som dessutom va riktigt snyggt. Han drev från egen planhalva i boxplay, trampade förbi två försvararde och lyfte med sin backhand upp pucken i nättaket. Underbart!

Så seger för Coyotes och färska pengar in på Unibetkontot. Så ska en trevlig hockeytorsdag avslutas. Men tur att jag hade sovmorgon idag för jag somnade väl vid halv 5 eller nåt sånt. Och min skoldag idag va ju nästan för onödig. Jag åkte dit till min filosofilektion som visade sig vara en kvart lång ungefär. Jag pallade inte åka hem direkt så jag ringde runt men tydligen så har precis all åkt hem från skolan typ. Ja Flemman va ju kvar men han ska ju självklart gymma. Varför trodde jag nåt annat?

Nej Tobbe fick bli min räddning när jag sms:ade och frågade om han ville komma till centrum och äta Kebab och inte bangade han på det. Men jag fick vänta i centrum i ungefär 50 minuter vilket inte alls va så roligt. Men jag fick tiden att gå när jag utforskade deras bibliotek som faktiskt va större än vad jag trodde. Så det va ganska lungt.

Maten va god och vi fick efter det sällskap av Stockeld som dök upp framåt halv fyra. Han behövde hämta några böcker i skolan så vi åkte dit  och fixade det och vände sen hemåt igen. Martin berättade att han var ensam hemma under kvällen och ville inte va ensam så jag tänker hålla honom sällskap och ska väl börja röra mig snart. Och nu tycker jag att jag gått igenom ganska detaljerat de senaste dagarnas händelser. Så jag får väl ta och sluta här och ta en sväng in i duschen. Tåget går om en halvtimme så jag måste npg hetsa lite. Men vi hörs om en vecka!

Och jag måste bara säga att nu är det snart bara 16 dagar till Eurotrip. UNDERBART!

PEACE!

Jag har försakat min blogg en hel del den sista tiden och den sensate veckan har jag inte haft tid över och när jag väl fått det har jag inte orkat ta tag i det hela. Men som vanligt på datakunskaptimmarna så får man alltid tid till just bloggskrivning så jag får fortsätta utnyttja det på bästa sätt.

Det roligaste jag har att skriva om den här gången är självklart GBG-resan i måndags och jag vet att jag nu kommer tappa hälften av mina läsare men faktiskt så skiter jag i det. Resan i sig va underbart rolig och händelserik men bara att få komma iväg och göra nåt och få ett uppbrott i vardagen va precis vad jag behövde.

Jag va länge otaggad på denna resa och inte ens dagen innan kände jag mig så värst uppspelt över det hela. Jag vet egentligen inte varför men det kändes bara inte så kul av någon anledning. Men det kändes lite bättre när Nicke lyckades få tag i en plats i sista stund. Flemman och Sebbe skulle visserligen med men nicke och jag är Bajenbröder sen länge tillbaka och självklart ska han va med för att fullborda gemenskapen.

Men måndagen kom och jag hade fixat lite bira till resan och satte mig tillsammans med herr Bonde på tåget mot stan. Flemman och Sebbe kom på tåget och vi färdades gemensamt till Gullmarsplan. Men där fick vi sen dela på oss då vi hamnat på olika bussar. Men vi rättade snabbt till problemet när dom flyttade över till vår buss efter första pisspausen.

Det va annars ett jävligt skönt gäng på bussen och det dröjde inte länge innan vi fått igång en skön stämning. Jag blev också av någon konstig anledning kallad för Jerry av hela bussen och självklart var det jag som fick starta sånger hela tiden. Men inte mig emot. Jag hade det grymt kul. Sen vart det dags för det klassiska matstoppet i JKPG där vi självklart stormade Donken. Nicke träffade någon tjej där som han snackat med ett tag så jag tog tiden till att äta mig ordentligt mätt. Sen bar det av vidare mot GBG och stämningen blev allt bättre. Det va bara Flemman som försökte sova men det lät vi honom självklart inte göra. Vi anlände till baksidan och fortsatte inne på The Score. Sen marscherade vi iväg mot Illevi. Det blev lite rabalder på vägen då en polisbil manglade en killes fot. Men vi nådde till slut fram och intog våra platser på läktaren en kvart innan matchen ungefär. Jag hittade en megasizeflagga och gjorde mig redo för tifot. Måste säga att den va rätt tung. Men skönt och få va delaktig på allvar.

Själva matchen var inget vi behöver ta upp här. Jag försökte röjja så mycket som möjligt istället och vad jag hört från andra så lyckades jag ganska bra. Sen väntade den långa hemvägen och det kantades till en början av att alla stog i mittgången på bussen och hoppade och sjöng. Den sången som fastnade i mitt hjärta e precis som rubriken säger.

När jag va liten höll farsan på Hammarby, Han tog mig hit, och nu står jag här, Evigt kär.
När jag blir gammal ska min som bli Bajare, Jag tar han hit, Sen så står han här, Evigt kär!

Vi stannade i JKPG på hemvägen också men jag stannade i bussen för att lindra min huvudverk. Ett par bajenbrudar va med och hade smart nog fått med dig en filt som jag använde där under pausen. Men efter ett tag hörde jag en underbart härlig sång utanför så jag stack ut för att kolla vad som försiggick. Det visade sig vara ett stort gäng bajare som dansade runt en stereo till nån skön ljudslinga. Kan inte med ord beskriva hur kul det va att alla verkligen stod och dansa där. Men låten och dansen hängde kvar resten av resan. Eller i alla fall tills de flesta slocknade vid Nyköping ungefär. Sen vart det ganska lugnt. Nån kille gasta om Rökpaus vart femte sekund och chauffören gnällde på att vi inte städade men annars va det ett lugnt och ganska slitet gäng som lämnade bussen vid gullmarsplan. Sen tog vi bussen och tåget hem till lugna Väsby igen. Sammanfattat en mäktig resa som inte går att förklara. Det va bara så sköna människor, skön stämning och roliga situationer hela dygnet.

Annars flyter livet på som vanligt. Crille och Jossan har definitivt brutit upp nu och det verkar som om Crille verkligen vill det nu. Jag snackade med honom för några dar sen och då lät det som att nu satsade han på det liv han hade däruppe och skiter i allt med skåne som bara får honom att må dåligt. Jag funderar på att göra desamma faktiskt. Men sen får vi ju se hur det går. Det är ju inte världens lättaste. Men jag skulle nog behöva en uppbrytning faktiskt. Men som sagt. Vi får se. Starkt av Crille iaf att bestämma sig öfr det. Hoppas det blir lite mer jag och han nu like the old times. Skulle verkligen inte banga på det.

Nu ska jag skriva dagbok på datakunskapen så att Ragge ser vad jag gör. Ikväll blire annars Råsunda och AIKs uefamatch. Sen hoppas jag att Bajen skräller i Braga även om det ser mörkt ut. Men vafan, oavsett vad som händer så...

....står jag här, EVIGT KÄR!

PEACE!