Bajen 2007, Kapitel 4 - En comeback värd namnet!
Så va det då dags igen för ännu en hemmamatch. Även denna gång mot en nykomling. Brommapojkarna stod för motståndet så det va ju även ett derby. Och trots att BP imponerat stundtals i inledningen av säsongen va jag bergsäker på att Bajen skulle vinna det här. Jag vet inte vad det var som gjorde mig så säker men känslan var definitivt god när jag och Nicke satte oss på tåget mot stan. Crille missar återigen en hemmamatch, Denna gång för att åkt till Skåne. Jag hade väl egentligen också varit där om det inte varit för att Jenny skulle på nåt läger den här helgen. Och med facit i hand så kanske det va lika bra för den här matchen hade jag inte velat missa.
Solen sken som alltid det här året när Bajen lirar på Söderstadion. Flemman mötte upp oss i Sollentuna och vid Centralen fick vi även sällskap av Sebbe och Lundgren. Tillsammans tog vi tuben ut till Gullmarsplan och vandrade bort till Söderstadion. Och som jag redan nämt så va jag säker på seger så jag va inte alls nervös. Helt ärligt så kändes det bara skönt att få se Bajen igen.
Väl inne på arenan så skulle vi då hitta platser. Och vi har de senaste gångerna inte alls hittat så där jättebra platser så idag försökte vi istället lite längre ner och det visade sig vara riktigt lyckat. På fjärde bänkraden eller nåt sånt bestämde vi oss för att stå och det va riktigt skönt att stå där. Jag har alltid trott att man ser så dåligt därifrån men man kom verkligen nära spelet så det blir nog flera matcher från dessa platser.
Kenta lät lika bra som alltid och spelarn gjorde entré till ett hav av grönvita flaggor. Startelvan presenterades oh det bästa med den var att Petter Andersson var tillbaka från start vilket var otroligt efterlängtat. Och det tog bara en kvart innan man förstod varför. Hammarby får en frispark en bit utanför BP:s straffområde. Chanko petar den till Petter som lägger upp den för skott. Och sen tittar han upp och skjuter ett stenhårt skott som borrar sig upp i krysset. Jag överdriver inte när jag säger att detta redan nu är en av kandidaterna till årets mål. Och vilken underbar syn det va att se Petter Andersson springa fram till klacken och visa sin glädje.
Och bara sex minuter senare slog han till igen. Paulinho har bollen vid straffområdslinjen och petar den bakåt till Petter Andersson som kommer i full fart och klipper till direkt. Bollen skruvas elegant runt målvakten på bästa Roberto Carlos-sätt och Petter och Hammarbys andra drömmål för dagen var ett faktum.
Hammarby hade sen flera chanser att öka på sin ledning och Petter Andersson hann knappt röra bollen förrän hela Söderstadion skrek "SKJUUUUT". Brommapojkarna hade ine mycket och det var helt rättvist med en ledning i halvtid.
I den andra så slappnade Hammarby av lite och bjöd in BP lite i matchen. Men jag kände mig aldrig orolig för om BP skulle mäktat med att göra en reducering så skulle Hammarby bara öka tempot igen och sätta dit trean.
Och trean kom också så småningom. Som på beställning av klacken när vi sjöng "Öka takten sista kvarten Tidahom" så knoppade Traoré in 3-0 och även för honom blev det en comeback att minnas. Hammarby fortsatte sen och Paulinho kunde avsluta målskyttet genom att med en enkel tåpaj placera in 4-0 inför ett nästan fullsatt Söderstadion.
Ja det va en härlig dag på söderstadion. Och att både AIK och Djurgården förlorade den här helgen gjorde inte saken sämre. Men det bästa av allt är att vi återigen kan titulera oss serieledare med flest gjorda och minst insläppta mål av alla.
SERIELEDARNA ÄR HÄR, HAMMARBY!
PEACE!
Solen sken som alltid det här året när Bajen lirar på Söderstadion. Flemman mötte upp oss i Sollentuna och vid Centralen fick vi även sällskap av Sebbe och Lundgren. Tillsammans tog vi tuben ut till Gullmarsplan och vandrade bort till Söderstadion. Och som jag redan nämt så va jag säker på seger så jag va inte alls nervös. Helt ärligt så kändes det bara skönt att få se Bajen igen.
Väl inne på arenan så skulle vi då hitta platser. Och vi har de senaste gångerna inte alls hittat så där jättebra platser så idag försökte vi istället lite längre ner och det visade sig vara riktigt lyckat. På fjärde bänkraden eller nåt sånt bestämde vi oss för att stå och det va riktigt skönt att stå där. Jag har alltid trott att man ser så dåligt därifrån men man kom verkligen nära spelet så det blir nog flera matcher från dessa platser.
Kenta lät lika bra som alltid och spelarn gjorde entré till ett hav av grönvita flaggor. Startelvan presenterades oh det bästa med den var att Petter Andersson var tillbaka från start vilket var otroligt efterlängtat. Och det tog bara en kvart innan man förstod varför. Hammarby får en frispark en bit utanför BP:s straffområde. Chanko petar den till Petter som lägger upp den för skott. Och sen tittar han upp och skjuter ett stenhårt skott som borrar sig upp i krysset. Jag överdriver inte när jag säger att detta redan nu är en av kandidaterna till årets mål. Och vilken underbar syn det va att se Petter Andersson springa fram till klacken och visa sin glädje.
Och bara sex minuter senare slog han till igen. Paulinho har bollen vid straffområdslinjen och petar den bakåt till Petter Andersson som kommer i full fart och klipper till direkt. Bollen skruvas elegant runt målvakten på bästa Roberto Carlos-sätt och Petter och Hammarbys andra drömmål för dagen var ett faktum.
Hammarby hade sen flera chanser att öka på sin ledning och Petter Andersson hann knappt röra bollen förrän hela Söderstadion skrek "SKJUUUUT". Brommapojkarna hade ine mycket och det var helt rättvist med en ledning i halvtid.
I den andra så slappnade Hammarby av lite och bjöd in BP lite i matchen. Men jag kände mig aldrig orolig för om BP skulle mäktat med att göra en reducering så skulle Hammarby bara öka tempot igen och sätta dit trean.
Och trean kom också så småningom. Som på beställning av klacken när vi sjöng "Öka takten sista kvarten Tidahom" så knoppade Traoré in 3-0 och även för honom blev det en comeback att minnas. Hammarby fortsatte sen och Paulinho kunde avsluta målskyttet genom att med en enkel tåpaj placera in 4-0 inför ett nästan fullsatt Söderstadion.
Ja det va en härlig dag på söderstadion. Och att både AIK och Djurgården förlorade den här helgen gjorde inte saken sämre. Men det bästa av allt är att vi återigen kan titulera oss serieledare med flest gjorda och minst insläppta mål av alla.
SERIELEDARNA ÄR HÄR, HAMMARBY!
PEACE!
Bajen 2007, Kapitel 3 - Bajen till sista hjärtslaget
Ja, Jag måste nog säga att detta aldrig blev ett riktigt derby. Inte för att resultatet blev som det blev. Inte heller för att uppladdningen var fel. Nej jag vet inte varför det blev som det blev men när jag kom hem igår så kändes det som jag varit på vilken allsvensk match som helst. Det var en konstig känsla. Jag var inte besviken efter förlusten, Inte mer än vad man alltid är när Bajen torskar. Så det va en konstig kväll helt enkelt.
Men om jag ska börja från början så va det egentligen direkt efter vinsten mot Trelleborg som jag började ladda inför derbyt. Det är ju såklart alltid så att det är derbymatcherna man går och ser fram emot extra mycket varje år och visst fan började nervositeten smyga sig in flera dagar innan matchdagen.
Hammarby hade som dom flesta vet inte förlorat mot AIK sen 2002 och alla gnagare var definitivt medvetna om det. Tidigare derbyn så har alla varit så kaxiga och sagt att dom enkelt kommer att vinna och att dom är så bra på Råsunda och allt sånt. Men inför det här derbyt verkade det som om alla hade bytt taktik. Nu försökte man istället snacka bort derbyt som omdet inte betydde någonting vilket självklart är skitsnack. Jag vet att alla gnagare ser derbyna mot DIF som en större match men att ranka en match mot Göteborg högre än ett derby mot Bajen är ju bara patetiskt. Men samtidigt så hade dom ju vunnit mot Göteborg den här säsongen så skulle dom förlora ännu ett derby mot Bajen så kunde dom ju försvara sig med att dom vann den viktiga matchen mot Göteborg.
Allt detta bevisade ju bara att alla gnagare var rädda för oss. Det syntes mycket väl överallt men det gjorde inte mig mindre taggad. Att få så mycket respekt från en av sina värsta antagonister känns rätt skönt.
Derbydagen kom och nervositeten i kroppen spreds som en farsot. Och timmarna innan avfärd söderut var riktigt jobbiga. Men när Crille och Nicke väl kommit så släppte det lite. Då var vi i alla fall på väg.
Det är en liten nackdel att bo i Väsby i derbytider eftersom det är en majoritet av gnagare här i norrort. Alla bajare kommer ju liksom från söder. Men när alla gnagare gick av i Solna fortsatte vi till Söder för att ladda upp på medis. Väl där blev det en stadig middag på BK även om nickes mat va förgiftad eller nåt sånt. Sen gick vi tillbaka genom parken där massvis med Bajare laddade upp i solskenet. Väl vid södra rullade det klassiska Bajentåget in.
Vi gick på och det blev fullsatt rätt så fort. Jag trängde mig in och fick en plats stående på ett av alla säten men Nicke och Crille lyckades aldrig ta sig in i gången. Men det gjorde ju inte så mycket eftersom det va väldigt livat och alla hoppade och sjöng för full hals. Efter ett tag lyckades i alla fall Crille med lite vassa armbågar ta sig fram till mig men Nicke blev kvar vid dörrarna.
Vi stod på det där tåget i ungefär tjugo minuter innan det rullade i väg och dessa minuter va det fruktansvärt varmt och trångt på tåget. Och inte blev det bättre av att damm från taket och från sätena yrde omkring så att man vart alldeles sotig. Men kul hade vi och det är ju en klassiker att åka infernotåget.
Till slut rullade vi i alla fall iväg mot Solna och det kom underbar luft in från de öppna fönstren. Bajensångerna avlöste varandra och det va en ganska skön stämning. Och det fortsatte när vi kom fram till vår destination där hundratals bajare vällde fram på perrongen och upp för trapporna. Tillsammans gick vi sen alla mot Råsunda.
Vi försökte avancera ganska mycket för att slippa en massa köer utanför entréerna och det lyckades vi ganska bra med. Men när vi kom in såg vi att det redan va ganska fullt i mitten så vi fick söka oss ut till vänster för att hitta platser. Vi hittade i alla fall några ganska högt upp och inte allt för långt ifrån mitten. Men det visade sig ganska snart att dessa platser inte alls va så lyckade.
Vi skulle i alla fall ha tifo den här gången och för mig var det första gången på väldigt länge då jag fick vad med att visa tifot för Hammarby. Så det var lite roligt och spännande att se vad det kunde vara. Jag är inte ensam om att tycka att tifofronten inte vart den bästa sidan hos Bajen Fans. Så jag hade inte alltför stora föväntningar inför detta arangemang.
Och innan AIK:s hymn ens hade dragit igång så började folk ta upp sina mosaik-lappar och då tänkte jag att det återigen skulle bli ett misslyckat tifo. Men med resultatet i hand så blevdet faktiskt riktigt bra och de där extra minuterna behövdes för att få till allting som det skulle va. Och eftersom Gnaget inte hade nåt tifo så vann vi den matchen ganska enkelt. Och vi hade nog slagit ganska mycket med vårt enkla men stilfulla tifo. Hela mellan höll upp silvriga lappar medan nedre stoltserade med gröna. I mitten rullades ett vitt hjärta med Hammarbys emblem upp och runt den var det svarta lappar. Och allra längst ner en stor banderoll som visade budskapet: BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET.
Sen var det dags för match och vi höll på att få en lika bra start som i höstas när Paulinho missade att sätta dit foten vid ett läge där han hade het öppet mål. Istället var det Gnaget som tog ledningen efter lite slarv i försvaret. Lite logiskt faktiskt. Sen var det Hammarby för hela slanten och man spelade mer eller mindre ut AIK. Men förmågan att sätta sina chanser va som bortblåst för Bajen idag och det blev inga fler mål i den första halvleken trots att Bajen hade 3-4 riktiga målchanser.
I den andra halvleken så spelade AIK upp sig. Man kontrollerade sin ledning bra och utan större problem kunde dom hålla ut tiden ut. Det mest rättvisa resultaten hade kanske varit 1-1 men om man missar så mycket som Bajen gjorde får man skylla sig själva.
Så det blev alltså förlust i årets första derby. Men jag blev aldrig speciellt sur eller ledsen efter den förlusten. Vi förlorade visserligen poängen men matchen vann vi helt klart. Det jag däremot va riktigt förbannad över va hur stora delar av klacken betedde sig och inte minst där vi stod. Vi gjorde allt vi kunde för att skapa stämning men runt oss stod folk som fågelholkar och bara glodde utan att på något sätt hjälpa till att fixa en bra inramning. Jag kan inte för mitt liv förstå vad som finns i huvudet hos en sådan person. Om man väljer att ställa sig i en klack så måste man väl ändå förstå att man ska sjunga. Jag kräver inte att man ska hoppa runt som en galning i 90 minuter men an kan väl ändå försöka. Nej draget var uselt där vid stod och kanske va det därför jag tappade suget. Det blev aldrig riktigt den där Derby-känslan.
Men jag orkar inte klaga över det mer. När vi åkte hem kände jag mig ganska glad trots allt och faktum är att sån här förlust faktiskt gör mig ännu mer stolt som Bajare. Och förluster kommer. Om vi ger bort tre poäng till AIK vart femte år så kan jag lätt leva med det. Och det finns ingenting i världen som skulle kunna få mig att sluta älska Hammarby. I hjärtat har jag alltid varit en bajare och det kommer jag alltid att vara. Eller som tifot sa:
BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET!
PEACE!
Men om jag ska börja från början så va det egentligen direkt efter vinsten mot Trelleborg som jag började ladda inför derbyt. Det är ju såklart alltid så att det är derbymatcherna man går och ser fram emot extra mycket varje år och visst fan började nervositeten smyga sig in flera dagar innan matchdagen.
Hammarby hade som dom flesta vet inte förlorat mot AIK sen 2002 och alla gnagare var definitivt medvetna om det. Tidigare derbyn så har alla varit så kaxiga och sagt att dom enkelt kommer att vinna och att dom är så bra på Råsunda och allt sånt. Men inför det här derbyt verkade det som om alla hade bytt taktik. Nu försökte man istället snacka bort derbyt som omdet inte betydde någonting vilket självklart är skitsnack. Jag vet att alla gnagare ser derbyna mot DIF som en större match men att ranka en match mot Göteborg högre än ett derby mot Bajen är ju bara patetiskt. Men samtidigt så hade dom ju vunnit mot Göteborg den här säsongen så skulle dom förlora ännu ett derby mot Bajen så kunde dom ju försvara sig med att dom vann den viktiga matchen mot Göteborg.
Allt detta bevisade ju bara att alla gnagare var rädda för oss. Det syntes mycket väl överallt men det gjorde inte mig mindre taggad. Att få så mycket respekt från en av sina värsta antagonister känns rätt skönt.
Derbydagen kom och nervositeten i kroppen spreds som en farsot. Och timmarna innan avfärd söderut var riktigt jobbiga. Men när Crille och Nicke väl kommit så släppte det lite. Då var vi i alla fall på väg.
Det är en liten nackdel att bo i Väsby i derbytider eftersom det är en majoritet av gnagare här i norrort. Alla bajare kommer ju liksom från söder. Men när alla gnagare gick av i Solna fortsatte vi till Söder för att ladda upp på medis. Väl där blev det en stadig middag på BK även om nickes mat va förgiftad eller nåt sånt. Sen gick vi tillbaka genom parken där massvis med Bajare laddade upp i solskenet. Väl vid södra rullade det klassiska Bajentåget in.
Vi gick på och det blev fullsatt rätt så fort. Jag trängde mig in och fick en plats stående på ett av alla säten men Nicke och Crille lyckades aldrig ta sig in i gången. Men det gjorde ju inte så mycket eftersom det va väldigt livat och alla hoppade och sjöng för full hals. Efter ett tag lyckades i alla fall Crille med lite vassa armbågar ta sig fram till mig men Nicke blev kvar vid dörrarna.
Vi stod på det där tåget i ungefär tjugo minuter innan det rullade i väg och dessa minuter va det fruktansvärt varmt och trångt på tåget. Och inte blev det bättre av att damm från taket och från sätena yrde omkring så att man vart alldeles sotig. Men kul hade vi och det är ju en klassiker att åka infernotåget.
Till slut rullade vi i alla fall iväg mot Solna och det kom underbar luft in från de öppna fönstren. Bajensångerna avlöste varandra och det va en ganska skön stämning. Och det fortsatte när vi kom fram till vår destination där hundratals bajare vällde fram på perrongen och upp för trapporna. Tillsammans gick vi sen alla mot Råsunda.
Vi försökte avancera ganska mycket för att slippa en massa köer utanför entréerna och det lyckades vi ganska bra med. Men när vi kom in såg vi att det redan va ganska fullt i mitten så vi fick söka oss ut till vänster för att hitta platser. Vi hittade i alla fall några ganska högt upp och inte allt för långt ifrån mitten. Men det visade sig ganska snart att dessa platser inte alls va så lyckade.
Vi skulle i alla fall ha tifo den här gången och för mig var det första gången på väldigt länge då jag fick vad med att visa tifot för Hammarby. Så det var lite roligt och spännande att se vad det kunde vara. Jag är inte ensam om att tycka att tifofronten inte vart den bästa sidan hos Bajen Fans. Så jag hade inte alltför stora föväntningar inför detta arangemang.
Och innan AIK:s hymn ens hade dragit igång så började folk ta upp sina mosaik-lappar och då tänkte jag att det återigen skulle bli ett misslyckat tifo. Men med resultatet i hand så blevdet faktiskt riktigt bra och de där extra minuterna behövdes för att få till allting som det skulle va. Och eftersom Gnaget inte hade nåt tifo så vann vi den matchen ganska enkelt. Och vi hade nog slagit ganska mycket med vårt enkla men stilfulla tifo. Hela mellan höll upp silvriga lappar medan nedre stoltserade med gröna. I mitten rullades ett vitt hjärta med Hammarbys emblem upp och runt den var det svarta lappar. Och allra längst ner en stor banderoll som visade budskapet: BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET.
Sen var det dags för match och vi höll på att få en lika bra start som i höstas när Paulinho missade att sätta dit foten vid ett läge där han hade het öppet mål. Istället var det Gnaget som tog ledningen efter lite slarv i försvaret. Lite logiskt faktiskt. Sen var det Hammarby för hela slanten och man spelade mer eller mindre ut AIK. Men förmågan att sätta sina chanser va som bortblåst för Bajen idag och det blev inga fler mål i den första halvleken trots att Bajen hade 3-4 riktiga målchanser.
I den andra halvleken så spelade AIK upp sig. Man kontrollerade sin ledning bra och utan större problem kunde dom hålla ut tiden ut. Det mest rättvisa resultaten hade kanske varit 1-1 men om man missar så mycket som Bajen gjorde får man skylla sig själva.
Så det blev alltså förlust i årets första derby. Men jag blev aldrig speciellt sur eller ledsen efter den förlusten. Vi förlorade visserligen poängen men matchen vann vi helt klart. Det jag däremot va riktigt förbannad över va hur stora delar av klacken betedde sig och inte minst där vi stod. Vi gjorde allt vi kunde för att skapa stämning men runt oss stod folk som fågelholkar och bara glodde utan att på något sätt hjälpa till att fixa en bra inramning. Jag kan inte för mitt liv förstå vad som finns i huvudet hos en sådan person. Om man väljer att ställa sig i en klack så måste man väl ändå förstå att man ska sjunga. Jag kräver inte att man ska hoppa runt som en galning i 90 minuter men an kan väl ändå försöka. Nej draget var uselt där vid stod och kanske va det därför jag tappade suget. Det blev aldrig riktigt den där Derby-känslan.
Men jag orkar inte klaga över det mer. När vi åkte hem kände jag mig ganska glad trots allt och faktum är att sån här förlust faktiskt gör mig ännu mer stolt som Bajare. Och förluster kommer. Om vi ger bort tre poäng till AIK vart femte år så kan jag lätt leva med det. Och det finns ingenting i världen som skulle kunna få mig att sluta älska Hammarby. I hjärtat har jag alltid varit en bajare och det kommer jag alltid att vara. Eller som tifot sa:
BAJEN TILL SISTA HJÄRTSLAGET!
PEACE!
Bland mysiga kvällar och sega söndagar
Veckans Lista!
Veckans Happening: Allsvenskan har börjat med besked!
Veckans Bästa: 3-0 mot Trelleborg!
Veckans Sämsta: Att Jenny åkte hem!
Veckans Jobbigaste: Den sega söndagen idag. Skittråkig
Veckans Citat: "Jag måste spy" - Bajare på bussen 10/4-07
Veckans Film: Har inte sett någon film den här veckan, otroligt nog
Veckans Låt: Just idag är jag stark - Kenta
Veckans Bajen: Som ni redan läst: 1-1 mot GAIS, 3-0 mot Trelleborg. SERIELEDARNA ÄR HÄR HAMMARBY!
Ja det har ju blivit lite kaos den här veckan med försenade blogginlägg och så vidare. Jag har ju dessutom börjat med en ny grej med mina små kapitel om Hammarby. Så det finns inte sådär jättemycket att skriva om den här veckan. Men lite ska jag nog få ner i alla fall
Så vad har jag förutom jag gjort förutom att engagera mig i Bajen den här veckan. Onsdagen kan vi nog stryka direkt i alla fall. Jag sov i fyra timmar när jag kom hem från skolan och sen gick jag och åt pannkakor. När jag sen kom tillbaka blev det sängen igen och så sov jag till nästa morgon. Det behövdes verkligen efter en vecka med Jenny och efter GBG-resan. Så på torsdagen var jag i alla fall någorlunda på g igen.
Jag har börjat lite smått med teorin nu också. Pluggade lite på något program som pappa fixade. Vägmärkena satt nästan helt och hållet men när det kom till fordonet och så gick det sämre så jag får plugga på det där ordentligt. Sen måste jag börja köra lite mer. Blev ju ett litet uppehåll när Jenny var här och det har inte blivit nåt av det den här veckan heller. Så jag får ta tag i det där igen nu om det ska bli nåt körkort.
Helgens kvällar ägnade jag med Boysen precis som vanligt. I fredags blev det först lite fotboll på planen innan vi hängde lite hos mig där vi spelade lite IPcurve och spelade lite spel. Vi kollade förövrigt på Talang 2007 och det klart roligaste inslaget var ju The Bläckfisks. De kanske inte var så bra men klart roliga att titta på och roligare än till exempel snäckblåsaren som hade med sig en hel strand men använde bara två snäckor.
Men en trevlig kväll och det blev ytterliggare en igår efter matchen. Jag, Crille, Anton, Victor och Tjompis tog en sväng ner till station och tog bussen till rondellen där vi skulle möta upp lite andra Boys. Det blev sen lite natthäng vid Donken där Anton bland annat lyckades ha ut en hel Cola och varenda liten Chicken Burger köptes upp. Sen satt vi där ett bra tag och pratade om det mesta. Jag fick även träffa på Per. Det är lite roligt det där för vi bor i helt olika delar av Väsby och ser aldrig varandra utanför skolan och så träffas vi på Donken av alla jävla ställen. Men även det var lite trevligt.
Sen blev det en promenad tillbaka till Runby. Vi skulle tydligen till Thomaz ett tag men vissa verkar inte kunna gå och prata samtidigt vilket är lite jobbigt eftersom när man väl kommer fram så har klockan blivit så mycket att man inte pallar stanna så länge.
Men fram till Tjompis kom vi och vi satt ute på hans uteplats och chillade lite. Vattenpipan kom fram också även om jag aldrig riktigt fattat grejen med det där. Så häftigt är det inte att blåsa ut rök och det smakar ju typ ingenting. Men visst. Det är ju fjortisarnas nya favorit på festerna så någonting mäktigt måste dom ju se i det.
Men när Daryosh var tvungen att dra hängde jag på. Började bli rätt sliten också så det var lika bra. Så jag drog hem till mig och pratade lite med älsklingen och läste lite om matchen och sen somnade jag gott.
Sen har det vart söndag också och den här dan har vart så sjukt seg. Först vart jag arg på mig själv för att jag vaknade vid elva när jag verkligen kunde sova ut. Men det gick inte att somna om. Sen pratade jag lite med älsklingen.
Boysen samlades för att lira lite fotboll och jag hittade ett par gamla oanvända fotbollsskor som jag tänkte testa. en jag lirade ungefär en kvart sen fick jag känningar av skavsår och jag pallar verkligen inte med det så jag drog hem istället. Sen har jag bara häckat framför datorn och teven hela dan. Det enda roliga var att BP fixade poäng mot Kalmar. Det betyder att Bajen fortfarande är serieledare. Helt underbart. Annars har det inte hänt någonting. Jag höll på att somna redan vid åtta men tvingade mig själv att vara vaken eftersom jag skulle skriva blogg. Det var liksom dags att få ordning på det här nu.
I fredags var vi på någon föreläsning i Kista med Febben vilket var lite smått roligt. Själva föreläsningen fattade jag inte mycket av men dom pratade lite om hur man skulle göra och så för att bli revisor och så vidare och det nappade mitt intresse. Jag skulle verkligen inte banga och när dom visade oss runt deras kontor så insåg jag att det är sånt här jag vill pyssla med i framtiden. Så jag får väl börja ta tag i det också
Men nu är jag trött. Jag måste vila fingrarna lite och så måste jag få lite sömn innan skolan imorron också. Jag har inte så mycket vettigt mer att skriva heller så det får nog bli ett avslut här.
Vi syns om en vecka och har ni tråkigt kan ni alltid bläddra upp 343 på text-tv. Garanterad trevlig läsning.
PEACE!
Bajen 2007, Kapitel 2 - Just idag är jag stark
Efter en lite trevande premiär mot GAIS borta var det dags för hemmapremiär. Jag var riktigt taggad när jag vaknade igår morse och som vanligt när Bajen spelar slutar man fungera ordentligt flera timmar innan match. Jag satt mest och väntade på att Nicke skulle komma och ringa på dörren så man fick komma iväg någon gång. Det vankades ju hemmapremiär. Härligt värre. Farsan skulle såklart också på matchen men han åkte in tidigt för att träffa Jörgen och Camilla och ta en bira på Medis.
Min abstinens började nu bli riktigt påtaglig. Så det var underbart att höra ringklockan strax innan två och bonden själv stod bakom den. Crille skulle tyvärr missa denna underbara dag då han själv hade premiär. Mest synd om honom som inte fick vad med på en sån här fest.
14:13 rullade tåget från Väsby. I Sollentuna klev också Flemman på och det verkar ju nästan som om han ersatt Crilles plats i heliga trippeln. Så är självklart inte fallet. Flemman är skön och en bajenbroder men det finns bara en helig trippel. Men färden till Södra var trevlig även om man inte riktigt än kände den där känslan av att det var match. Men när vi klev av vid södra och kom ut i parken förändrades allt. Det var grönvitt överallt. Det var bajare vid varenda liten grästuva. Och när vi kom upp på medis var det ännu värre. Uteserveringen var knökfull av sommarklädda bajare. För sommar var precis vad det var. Solsken och över tjugo grader i skuggan. Helt otroligt att det kan va det i mitten på april.
När vi kom till medis ungefär tio i tre märkte vi att den stora massan redan börjat röra på sig så vi hängde på direkt. Den legendariska och klassiska marschen längs Götgatan och över bron är ju en av säsongens höjdpunkter och självklart tänkte vi inte missa den.
Och när vöer 8000 sjungande grönvita människor bildare en stor våg längs Götgatan kan det inte vara nåt annat en speciellt. Det var helt underbart att gå där på Söder i solskenet. Nu började man verkligen känna sig taggad på match. Farsan ringde och sa att dom precis passerade Gröna Jägaren och då var vi reda framme vd bron, så ni kan ju tänka er hur långt tåget var.
När vi närmade oss Gullmarsplan tändes det vackra bengaler och sångerna ekade allt högre. Vi svängde in på en liten genväg för att slippa köerna utanför Norra. Jag fick för första gången använda mitt säsongskort och redan nu kändes det värt varenda öre. Speciellt med tanke på att det var helt utsålt i klacken och det här var en match jag bara inte fick missa.
Vi kom in och gick upp på läktaren och hittade platser ganska högt upp. Då ringer Sebbe och Tobbe som skulle köpa biljetter till Östra och säger att det var helt utsålt. Så Flemman stack ner och langade ut säsongskorten till dom så att dom också kunde komma in. Tobbe bangade då tyvärr eftersom hans AIK-hjärta inte tillåter honom att besöka andras klackar. Men återigen är det mest synd om honom så var tvungen att missa en sån underbar fest.
Sebbe lyckades inte hitta oss men han fick i alla fall se matchen. Och vi njöt från våran plats när det för första gången ljöd i högtalaren av den underbara hymnen!
Min abstinens började nu bli riktigt påtaglig. Så det var underbart att höra ringklockan strax innan två och bonden själv stod bakom den. Crille skulle tyvärr missa denna underbara dag då han själv hade premiär. Mest synd om honom som inte fick vad med på en sån här fest.
14:13 rullade tåget från Väsby. I Sollentuna klev också Flemman på och det verkar ju nästan som om han ersatt Crilles plats i heliga trippeln. Så är självklart inte fallet. Flemman är skön och en bajenbroder men det finns bara en helig trippel. Men färden till Södra var trevlig även om man inte riktigt än kände den där känslan av att det var match. Men när vi klev av vid södra och kom ut i parken förändrades allt. Det var grönvitt överallt. Det var bajare vid varenda liten grästuva. Och när vi kom upp på medis var det ännu värre. Uteserveringen var knökfull av sommarklädda bajare. För sommar var precis vad det var. Solsken och över tjugo grader i skuggan. Helt otroligt att det kan va det i mitten på april.
När vi kom till medis ungefär tio i tre märkte vi att den stora massan redan börjat röra på sig så vi hängde på direkt. Den legendariska och klassiska marschen längs Götgatan och över bron är ju en av säsongens höjdpunkter och självklart tänkte vi inte missa den.
Och när vöer 8000 sjungande grönvita människor bildare en stor våg längs Götgatan kan det inte vara nåt annat en speciellt. Det var helt underbart att gå där på Söder i solskenet. Nu började man verkligen känna sig taggad på match. Farsan ringde och sa att dom precis passerade Gröna Jägaren och då var vi reda framme vd bron, så ni kan ju tänka er hur långt tåget var.
När vi närmade oss Gullmarsplan tändes det vackra bengaler och sångerna ekade allt högre. Vi svängde in på en liten genväg för att slippa köerna utanför Norra. Jag fick för första gången använda mitt säsongskort och redan nu kändes det värt varenda öre. Speciellt med tanke på att det var helt utsålt i klacken och det här var en match jag bara inte fick missa.
Vi kom in och gick upp på läktaren och hittade platser ganska högt upp. Då ringer Sebbe och Tobbe som skulle köpa biljetter till Östra och säger att det var helt utsålt. Så Flemman stack ner och langade ut säsongskorten till dom så att dom också kunde komma in. Tobbe bangade då tyvärr eftersom hans AIK-hjärta inte tillåter honom att besöka andras klackar. Men återigen är det mest synd om honom så var tvungen att missa en sån underbar fest.
Sebbe lyckades inte hitta oss men han fick i alla fall se matchen. Och vi njöt från våran plats när det för första gången ljöd i högtalaren av den underbara hymnen!
JUST IDAG ÄR JAG STARK, JUST IDAG MÅR JAG BRA, JAG FÖRS FRAMÅT AV KRAFTIGA VINDAR
JUST IDAG ÄR JAG STARK, JUST IDAG MÅR JAG BRA, JAG HAR TRON PÅ MIG SJÄLV PÅ MIN SIDA
JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN OCH DET ÄR SKÖNT NÄR DEN ÄNTLIGEN KOMMER
VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN, DEN GER LUST, NÄR DEN KOMMER
JUST IDAG ÄR JAG STARK, JUST IDAG MÅR JAG BRA, JAG HAR TRON PÅ MIG SJÄLV PÅ MIN SIDA
JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN OCH DET ÄR SKÖNT NÄR DEN ÄNTLIGEN KOMMER
VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DEN HÄR DAN, DEN GER LUST, NÄR DEN KOMMER
Sällan har väl dessa rader passat bättre som den här dagen. Allsvenskan är igång igen och inför ett fullsatt Söderstadion springer våra grönvita krigare in till ett hav av konfetti. Nu jävlar.
Och det kunde inte ha börjat bättre. Efter ynka åtta minuter tar Bajen ledningen när Paulinho på volley dunkar in 1-0. Vilket underbart jubel. Detta var u verkligen en läskig match. Trelleborg är ju verkligen kända för att spela med 11 försvarare och får man inte hål på dom i början kan det bli frustrerande. Så det var ett förlösande mål som skyttekungen Paulinho bjöd på.
Sen krampade sig spelet lite, precis som mot GAIS. På läktaren var det fullt drag precis som vanligt och det kändes underbart att få vara tillbaka igen. Men det va som sagt lite oroväckande att vi slarvade så mycket. Det funkar inte mot bättre lag.
I andra halvleken letade vi upp Sebbe och bytte plats. Vi ställde oss lite längre ner för att slippa en jobbig pelare som hade stört oss lite i första halvlek. Nu kändes det även bättre på plan. Bajen spelade upp sig och Trelleborg kom ingenstans. Men det dröjde till slutet innan Bajen skapade ordentligt tryck på nordtyskarna.
Och till slut kom också 2-0 målet och på vilket sätt det kom. Bollen lyfts mot Erkan Zengin som får ett bra läge på högerkanten. Han går in i straffområdet och får ett helt okej skottläge. En försvarare upptäcker faran och sätter in en kraftig glidtackling. Zengin som var med på noterna gör en enkel tvåfotsdribbling som skickade försvararen över hela kontorshuset. Erkan avslutade det hela med att tunnla målvakten. Ett mäktigt solomål från en mäktig Bajare.
Och några minuter senare fastställdes slutresultatet när Kung Eguren knoppar in ett inlägg signerat Lolo Chanko. Fest på Söderstadion är en underdrift. Domaren blåste av matchen och jublet steg ännu mer och 13500 stod upp och hyllade de grönvita hjältarna. Efter en tung försäsong och en vinter med enbart krisrubriker i tidningarna var detta en underbar seger. Att den kommer mot ett tippat bottenlag spelar fan ingen roll. Vi vinner klart och det var otroligt skönt
Och pricken över i:et stod vår egen Sulan för när han på klackens vädjan tystar massan och drar igång "KROSSA GNAGET". Klacken hakade på och orden ekade över hela söder. Om tio dagar är det dags. Alla till Råttis!
Efter matchen blev det käk på kungshallen där även pappa anslöt till gruppen. En skön hemresa till 55:an och direkt knappa in 343 på text-tv vad det som gällde och trots att det inte ens hunnits spela två omgångar kan man inget annat än att njuta av den vackra tabellen.
1 HAMMARBY IF
...
13 AIK
14 DJURGÅRDEN IF
Kan det bli mer underbart? Jag vet inte. Kanske det som pappa sa: "Synd att det bara är ett lag som åker ur i år".
Tack för en underbar dag alla bajenbröder och systrar. Hoppas vi syns på Råttis nästa tisdag. Då krossar vi råttorna och fortsätter på den inslagna vägen:
BAJEN MOT HELA JÄVLA VÄRLDEN
PEACE!
Bland myspys och en underbar flickvän
Veckans Lista!
Veckans Happening: Jenny went Sthlm
Veckans Bästa: Jenny Jönsson. Vackrare, Finare, Underbarare människa finns inte.
Veckans Sämsta: Hatar att ha feber. En hel helg dessutom
Veckans Jobbigaste: Konstant trött av flera olika anledningar
Veckans Citat: "Men om man ställer sängen upp" - Jenny Jönsson 5/4-07
Veckans Film: Mr Beans Semester
Veckans Låt: Stuck in the middle - Mika
Veckans Bajen: Bra genrep mot Vålerenga. Lite oskärpa framåt men spelet såg bra ut. Lovar gott inför allsvenskan.
Hej på er allihopa där ute. Jag förstår att ni saknat mig. Jag har nästan saknat mig själv. Eller asså mina blogg-inlägg. För det känns som jag inte suttit här och skrivit på evigheter, vilket i och för sig är delvis sant. Som ni såg så uteblev förra veckans. Dåligt planerat av mig så jag ber om ursäkt för det. Och jag har verkligen för dåligt minne för att försöka komma ihåg mer än ytligt vad som hände den veckan så det hoppar jag.
Så vi kör på vad som hände under påsklovet vilket man egentligen kan kalla min och Jennys vecka eftersom vi vart i närheten av varandra nästan precis hela tiden. Men så är det när man är kär liksom.
Men efter en ganska lugn inledning på lovet där det enda som egentligen hände var matchen mot Vålerenga förra söndagen. I och för sig hände det lite smått roliga saker den dagen också. I alla fall efter matchen. För meningen ar ju då att vi skulle köpa bussbiljetter till Götet och så men det visade sig att Bajen Fans inte hade sitt stånd på matchen så vi fick då söka upp Bajen Fans beryktade lokal vilket inte var det lättaste. Vi fick i alla fall en ledtråd och det va att den låg i närheten av fryshuset så vi började knata från Gullmars i riktning fryshuset. Vi kunde i och för sig ha tagit tvärbanan men Nicke K hade inte tänkt på att det nya zonsystemet hade införts så han hade inget kort eller någonting med sig vilket gjorde att han plankade på allt han skulle åka på. Men tvärbanan är det ju alltid kontrollanter på så vi tog inga risker där utan knatade istället.
Men trots mitt goda lokalsinne råkade jag svänga av lite för tidigt så att vi istället kom till Skärmarbrink, men nu har man upplevt det också och bara minnet av det var härifrån alla ledsna gnagare åkte hem efter krossen på Sös förra året gjorde en rätt glad.
Vi gick sen vidare och kom fram till Fryshuset. Men sen då? Ja vi kollade oss runt och till slut så var det några ungdomar som sa att det låg vid någon lastkaj lite längre upp på vägen så vi började knata ditåt. Och där låg den ju också. Och såklart var det ett gäng halvdragna bajare ute på kajen där. Men vi tog stegen upp steg på. Här skulle det handlas biljetter. Lokalen såg förövrigt ut som nåt nazi-hak av nåt slag med det vevades gamla klassiska matcher på storbild och det va bajare lite överallt. Vi drog fram till disken och fixade på buss-plåtar och medlemskap i BF. Vi värvade med oss Flemman också så tre pers blir vi imorgon när det då alltså bär av till Baksidan!
Men slutsnackat om det där. Nu över till det som va den stora grejen den här veckan. Och det var ju att min underbara flickvän från landsbygden, förlåt ödemarken, skulle komma till mig. Detta skedde då i måndags och hon åkte hem tidigare idag så resten av detta inlägg handlar alltså om våra små äventyr den här veckan.
I måndags innan hon och jossan anlände till vår kära huvudstad så åkte jag ner med mamma och köpte en liten gullig påsk-present till min älskling bestående av ett fint litet halsband och en liten nalle. Sen bar det av intill stan och möta tjejerna som rullade in strax efter ett. Det blev ett ganska kärt återseende om man säger så. Det var ju första riktiga gången som jag träffade Jenny efter en så lång tid. Första gången så hade vi ju inte träffats innan och när jag åkte ner till Skåne hade det ju bara gått några timmar så det var verkligen underbart att få se dessa underbara ansikten igen.
Sen var det dags för mat och inte helt oväntat blev det Kungshallen. Sen satt vi där och hade det lite trevligt ett tag och skrattade och käkade gott och så vidare. Sen blev det hemfärd till trygga Väsby igen. Väl hemma skildes vi från det andra paret och vi drog hem till mig där vi myste lite och pratade och så vidare. Sen drog vi och handlade lite och hälsade sen på hos morsan där det blev lite film och så. Sen tillbaka och dags för sömn.
På tisdagen passade vi på att försöka sova ut lite och det gick nog ganska bra. Sen så tänkte vi att det var läge att dra in till stan så att jag kunde visa Jenny lite mer än det hon såg förra gången. Därför så tänkte jag också att vi kunde åka till Södra och gå därifrån så att det inte alltid blir samma sak hon får se varenda gång. Så vi tog pendeln till Bajenland och började gå. Vi gick sen den långa vägen förbi Mosebacke, Slussen, Gamla Stan och Drottninggatan och så småningom till City. Jag berättade lite roliga berättelser på vägen och jag tror att Jenny uppskattade min lilla guidning. En trevlig promenad måste jag säga även om vädret inte va det bästa eftersom det blåste väldigt kallt.
Väl tillbaka i City kändes det dags att äta igen och för att inte alltid käka på samma ställe försökte vi leta upp någonting annat än Kungshallen. Men det där med Stockholms Restaurangliv har jag aldrig haft någon vidare koll på. Vi hittade en chinakrog men det är inte riktigt min grej. Jag vet att jag är tråkig när det gäller mat men palla satsa liksom. Man äter ju i största hand för att stilla hungern. Så varför inte göra det med någonting enkelt man tycker om. Men efter lite velande kom jag med förslaget att vi skulle åka ut till Kista och käka på Food Court där man kan välja i princip vad som helst. Det va också precis vad vi gjorde så vi åkte ner i underjorden på centralen och längs den långa rulltrappan ner till blåa linjen. Där vart det en lugn resa som kantades av ett litet tråkigt missöde men vi deppade inte ihop för det utan kom ut till Kista och hittade in till maten. Jag hade på förhand redan bestämt mig. Det var dags för en Gyros-tallrik. Det var ett bra tag sen och är man i Kista kan man inte undvika denna gudomliga maträtt. Bara Tzatzikin får fem plus. Jenny provade samma sak och vi fick i oss en god lunch i Kistas myllrande centrum. Sen tog vi bussen till Sollentuna och tåget hem till Väsby igen för en liten trevlig och mysig kväll. Vi såg bland annat Bortspolad och jag måste bara påminna er om att den filmen är så sjukt skön. Iglarna i filmen är ju bara dom värda hela entrépengen om man säger så.
Onsdagens förmiddag blev riktigt mysig då min underbara far valt att åka till Gävle ett dygn och lämna oss ensamma. Så vi hade huset för oss själva och hade det riktigt trevligt. Sen kom vi på den smarta idén att vi skulle göra pannkakor och baka scones. Så vi letade upp recepten och märkte att vi behövde inhandla lite ingredienser. Jag gick till mamma och hämtade lite saker och när jag kom tillbaka så hade Jenny gått och lagt sig igen. Det visade sig att hon inte alls mådde så bra. Så jag lät henne ligga och drog själv iväg och handlade det som behövdes. Men dåliga Vi (som numera heter Tempo) hade ingen Keso och jag ville verkligen göra Scones. Jag drog därför tillbaks till mamma och lånade hennes cykel och begav mig till hemköp. Jag fick tag i keson och stack hem igen.
Jag fick liv i Jenny igen och vi satte igång med baket. Jenny fixade pannkakorna och jag stod för sconesen. Det gick faktiskt ganska bra och vi käkade en god måltid där med pannkakor och sylt. Sen gick Jenny och lade sig igen. Hon var väl inte riktigt frisk. Så jag låg och "vakade" över henne och sen satte jag mig vid datorn. Tänkte att jag kunde passa på att kolla lite grejer. Bland annat såg jag sista avsnittet på Prison Break säsong 2. Va fett taggad på att se det så det va skönt även om slutet kunde ha varit lite bättre. Man är i alla fall rätt taggad på säsong 3.
Jenny vaknade sen igen och piggnade till lite framåt kvällen. Vi bestämde oss ändå för att ta det lugnt och bara kolla på någon film. Efter att ha kollat igenom "bibilioteket" visade det sig att Jenny inte sett Pirates of the Caribbean 2. Så jag skällde ut henne lite smått och sa att vi absolut måste se den. Det är en film man ska ha sett. Hon skyllde på att hon inte hade vågat se den själv men den bortförklaringen köpte jag inte. Men vi såg den i alla fall och hon måste ha tyckt den varit bra för det gick knappt att prata med henne under filmen. Men det var trevligt och filmen är ju verkligen bra. Och om en månad lite drygt kommer ju trean så det får bli premiären där.
Torsdagen blev till en början lugn och vi tog en liten sovmorgon. P-A kom hem från Gävle och konstaterade att han mest såg oss i vågrätt ställning. Med det menade han såklart att vi låg ner hela tiden. Men Jenny, blond och skånsk som hon är trodde han menade att han tyckte vi låg vågrätt för att vi låg på fel håll i sängen. Jag försökte förklara för henne att oavsett hur du ligger så ligger du vågrätt men hon började då prata om att "om man ställer sängen upp" så ligger vi lodrätt. Som ni hör så är det nåt bara en blondin eller en skåning kan säga och hon är båda så det kanske inte va så konstigt. Men kul va det och man fick sig ett litet skratt där på förmiddagen.
Sen drog vi in till stan. Jag visade Jenny alla trevliga ställen man kunde shoppa på och givetvis drog hon in mig i varenda affär. Tur för mig att jag hade trevligt sällskap för annars hade jag nog inte pallat gå runt och kollat på väskor i tre timmar. Vi fikade sen på ett litet mysigt ställe på Gamla Brogatan. Efter det handlade vi lite frukt på hötorget och rörde oss hemåt. Vi käkade för en gångs skull med min kära far så det var lite trevligt. Sen blev det att vi gick till morsan och lade oss där. Vi glodde igenom hela Mysteriet på Greveholm. Det låter jobbigt men det är ju så klassiskt. Synd att inte julkalendrarna nu för tiden är så där sköna. Vi tänkte sen gå tillbaka till 55:an men vi orkade inte det så vi stannade där över natten.
Sen kom fredagen och inte heller då blev det någon rivstart. Jag kände mig faktiskt väldigt sliten den här dagen. Hade lite ont i ryggen dessutom. Är inte riktigt van med den sängen. Jag får skylla på det. Men jag är inte den som viker ner mig så jag gled tillbaka till farsan. Jenny hade gått och pratat lite med Jossan så jag drog hem och pratade lite med min far och kollade lite grejer på datorn. Framåt eftermiddagen åkte vi sen till Jakobsberg för att hälsa på morsan på hennes jobb. Hon jobbade ensam och hade inte alls mycket att göra så det passade väldigt bra med ett besök.
Vi ägnade några timmar sen i "Jakan" där vi pratade lite med morsan och vi provade lite kläder. Morsan hade tagit fram lite kläder till mig som jag fick prova och jag hittade en del sköna tröjor. Jenny hittade också något så det va lyckat. Vi gick sen och köpte lite godis eftersom vi hade tänkt dra in på bio senare på kvällen. Det va också nu jag började frysa lite smått. Kände att det inte stod riktigt rätt till i kroppen. En jag tog en Ipren och bet ihop.
Vi sa hejdå till min mor och tog pendeln tillbaka till stan. Därefter blev det en kort promenad bort till Hötorget och mat på Kungshallen. Vi båda var sugna på Pizza så det fick bli det. Jag kände själv att jag verkligen behövde det eftersom jag kände mig lite krasslig. Och den satt precis där den skulle. Men efter maten märkte vi att det var hela tre timmar till att bion skulle börja. Vi hade tänkt se Mr Beans semester vid nio på söder. Men vi kom inte riktigt på vad vi skulle hitta på till dess så vi bestämde oss för att ta tuben till Medis och kolla om det fanns någon film vi kunde se innan. När vi kom fram visade det sig att det inte gick några riktiga höjdarfilmer men Tre Systrar & en Mamma gick och Jenny ville tydligen se den så jag tänkte varför inte. Med rätt sällskap funkar alla filmer. Så jag drog upp till Willys och köpte en dricka och sen gick vi in. Filmen vi såg är faktiskt rätt svårbedömd. Det är definitivt inte den typen av filmer jag brukar se och säkert ingen film jag orkar se om. Men ändå var det inte bortkastade pengar. Den var lite smågullig och funkade absolut.
Efter filmen var det ungefär en halvtimme till den riktiga filmen skulle börja så vi satt och kollade på en del trailers. Jag började återigen frysa lite men jag tänkte inte så mycket på det. Jag märkte också att jag knappt börjat på mitt godis som jag köpte. Så ni kanske fattar att jag inte va riktigt hundra eftersom jag till och med hoppar godiset.
Den andra filmen började och jag måste säga att Mr Bean är bara för klockren. Filmen är ju inte direkt genomtänkt. Men släng in Rowan Atkinson och låt han göra bort sig så blir det ju typ bra. Jag diggade i alla fall filmen som fan. Synd bara att jag skulle sitta och darra som ett asplöv genom hela filmen för att febern smög sig på. Men jag överlevde.
Men det var ändå skönt att åka hem efteråt. Kände att jag behövde lägga mig ner i sängen eller nåt. Men riktigt enkelt att åka hem var det ju självklart inte. Vi gick till Södra för att åka därifrån men självklart var det ombyggnationer mellan Södra och Centralen så vi fick knata till Mariatorget och ta tuben till centralen istället. Men det gick väl bra det också och väl på pendeln sen så lugnade sig darrningarna ner sig lite. Men trots det var det skönt att komma hem till den varma sängen.
Under natten vaknade jag ett flertal gånger av att jag antingen frös eller svettades så när jag vaknade på morgonen bestämde jag mig för att lägga mig i soffan istället. Det var mest för att där kunde jag ligga utan att nödvändigtvis sova. Jag låg mest på rygg och vilade lite. Och det var rätt skönt även om det kändes lite fel att dissa Jenny så där helt plötsligt.
Lördagen hade varit en perfekt dag att bara chilla så att jag kunde friskna till och så men vi hade lovat att hjälpa en av Jennys kompisar. Han skulle tydligen på någon konsert men biljetterna var utsålda. Men han hade via blocket hittat ett par biljetter i Stockholm så vårt uppdrag var att hämta dom. Den lilla haken var att det var ute i Sickla så det var ju ingen liten resa. Men jag tänkte fan inte vika ner mig så jag drog mig upp och hängde med in till stan. Det blev tuben till Gullmarsplan och sen tvärbanan ut till Sickla. Vi fixade biljetterna och åkte tillbaka. Jag måste förövrigt säga att Hammarby Sjöstad är ett jävligt skönt ställe. Om jag någon gång flyttar till stan så är det här jag vill bo. Lagom långt till city men ändå inte för centralt.
Men vi åkte alltså tillbaka till Väsby efter den korta utflykten. Där fastnade vi framför teven. Det var meningen att vi skulle till Crille och Jossan och fira lite påsk men vi blev lite försenade för att vi ville se Så Ska Det låta. Jag tror Crille vart lite sur på oss men det får han fan ta så många gånger jag har fått vänta på honom.
Vi kom i alla fall dit så småningom och åt en god middag. Tyvärr va min matlust den allra bästa men jag försökte i alla fall trycka i mig lite käk. Sen blev det film för fulla muggar. Först blev det lite barnfilm/komedi med Boog & Elliott. Kanske inte den bästa i den genren men man fick sig några skratt så helt okej.
Men sen fick jag äntligen min vilja igenom när det blev skräckfilm. Man kan inte ha en mysig filmkväll utan skräckfilm. Så på teven rullade vi igång The Amityville Horror vilket jag tycker är en jävligt skön film att ha på filmkvällar. Den är lite mysko och en del scener då man hoppar till. Och jag tror den hade en bra effekt på dom andra för dom vågade knappt gå ut till köket efteråt.
Vi tog en liten paus från teven och det blev lite glass och frukt ute i köket. Jag kände mig hängig igen så jag var bara med en stund, sen gick jag in och la mig igen. Dom andra kom tillbaka efter en stund och det var dags för en komedi med John Tucker Must Die. Men vi hann inte ens starta filmen för än min telefon ringde. Tjompis var tydligen på någon fest där han krökat ordentligt. Tydligen hade han legat i två timmar i ett badrum och mått dåligt. Han bad mig hämta honom och följa han hem. Först tänkte jag skita i det totalt. Tyckte att han fick skylla sig själv när han super sig så packad. Men det var någonting med hur han pratade. Jag har aldrig hört honom så allvarlig. Så på grund av det och lite övertalning från Jenny så gick vi och hämtade honom. När vi träffade han sedan så va han mest glad. Han vinglade som fan men var riktigt pratglad. Han fick även chansen att hälsa på Jenny och den chansen tog han. Han presenterade även henne för Anton som han lockade ut. Vi fick hem Tjompis till hans trygga hem och återvände sen till Crille för att se slutet på filmen. Sen drog vi hem till oss och avslutade kvällen där.
Söndagen blev för min del riktig seg. Jag sov mer eller mindre hela förmiddagen och dissade Jenny lite där kändes det som. Det va inte riktigt meningen men jag var verkligen för seg. På eftermiddagen blev det i alla fall en trevlig påskmiddag med familjen hos morsan. Jag fick väl inte i mig så mycket den här gången heller men lite mer än gårdagen i alla fall. Efter maten drog farsan hem. Han skulle väl se hockey eller nåt annat tråkigt. Men vi andra roade oss med att lira TP. Det började helt okej för min del men sen kom morsan igång. Men jag gillar inte den där familjeversionen. Det är för mycket frågor om typ regissörer på 40-talet och sånt skit som man inte kan någonting om.
Vi var förövrigt tvungna att avbryta mitt i för att vi skulle lämna biljetterna till hennes kompis mamma som skulle svänga förbi Väsby på väg hem från Finland. De hittade inte riktigt och jag sa att det finns bara en avfart mot Väsby. Men det visade sig att det står Upplands Väsby södra vid bredden så där hade de svängt av. Så vi fick ringa upp och tala om att dom svängt av för tidigt. Och sen var det inga problem. Så biljetterna kom till rätt händer och vi återvände till spelandet på Hagvägen. Morsan fortsatte sitt segertåg så vi gav upp. Vi rörde oss tillbaka till 55:an för ännu en film. Idag var det Hundtricket som stod på schemat och återigen en grym film. Jag vet inte riktigt varför jag gillar den filmen. Men skön och härlig är den. Vi hade en liten mysig kväll sen och somnade gott.
Sen grydde den sista dagen vilket aldrig är roligt. Vi slöade mest och hittade inte på nåt speciellt. Vi försökte umgås så mycket som möjligt med varandra. Och mer blev det inte. Sen till slut var det dags att röra sig in mot Centralen. Det blev en kort lunch på Donken och äntligen hade jag fått tillbaka min matlust. Vi träffade det andra paret också och tåget rullade in. Det blev lite kramar och pussar där på perrongen. Hatar att säga hejdå på det där sättet och sen stå där helt maktlös och se när personen man älskar mest i hela världen rullar ifrån en.
Men jag och Crille drog hem till mig och kollade lite på Allsvenskan. Bland annat torskade ju både AIK och Helsingborg så det var ju trevligt i alla fall.
Och trots att det kändes otroligt tomt direkt när Jenny hade åkt hem så kunde jag inte vara ledsen. Precis som förra gången var jag förvånad att jag kunde vara så pass glad och så när jag borde ha varit jätteledsen. Men det måste bero på att kärleken i mitt hjärta som gjort mig lyckligare än någonsin inte tillåter mig att vara ledsen. Och samtidigt finns det ingenting att vara ledsen för. Jag har världens mest underbara flickvän och vi hade en underbar vecka tillsammans. Dessutom ses vi snart igen. Så varför gå och sura. Livet kan ju verkligen inte bli bättre.
Så tack älskling för en underbar vecka. Varenda liten sekund i din närhet känner jag att jag är hemma. Det är hos dig jag ska vara. Du är den mest underbara människa jag har träffat och jag vill verkligen alltid vara med dig sötnos. Det är verkligen så för jag kan inte vara lyckligare än vad jag är med dig. Vi ses snart igen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!
PEACE!
Veckans Happening: Jenny went Sthlm
Veckans Bästa: Jenny Jönsson. Vackrare, Finare, Underbarare människa finns inte.
Veckans Sämsta: Hatar att ha feber. En hel helg dessutom
Veckans Jobbigaste: Konstant trött av flera olika anledningar
Veckans Citat: "Men om man ställer sängen upp" - Jenny Jönsson 5/4-07
Veckans Film: Mr Beans Semester
Veckans Låt: Stuck in the middle - Mika
Veckans Bajen: Bra genrep mot Vålerenga. Lite oskärpa framåt men spelet såg bra ut. Lovar gott inför allsvenskan.
Hej på er allihopa där ute. Jag förstår att ni saknat mig. Jag har nästan saknat mig själv. Eller asså mina blogg-inlägg. För det känns som jag inte suttit här och skrivit på evigheter, vilket i och för sig är delvis sant. Som ni såg så uteblev förra veckans. Dåligt planerat av mig så jag ber om ursäkt för det. Och jag har verkligen för dåligt minne för att försöka komma ihåg mer än ytligt vad som hände den veckan så det hoppar jag.
Så vi kör på vad som hände under påsklovet vilket man egentligen kan kalla min och Jennys vecka eftersom vi vart i närheten av varandra nästan precis hela tiden. Men så är det när man är kär liksom.
Men efter en ganska lugn inledning på lovet där det enda som egentligen hände var matchen mot Vålerenga förra söndagen. I och för sig hände det lite smått roliga saker den dagen också. I alla fall efter matchen. För meningen ar ju då att vi skulle köpa bussbiljetter till Götet och så men det visade sig att Bajen Fans inte hade sitt stånd på matchen så vi fick då söka upp Bajen Fans beryktade lokal vilket inte var det lättaste. Vi fick i alla fall en ledtråd och det va att den låg i närheten av fryshuset så vi började knata från Gullmars i riktning fryshuset. Vi kunde i och för sig ha tagit tvärbanan men Nicke K hade inte tänkt på att det nya zonsystemet hade införts så han hade inget kort eller någonting med sig vilket gjorde att han plankade på allt han skulle åka på. Men tvärbanan är det ju alltid kontrollanter på så vi tog inga risker där utan knatade istället.
Men trots mitt goda lokalsinne råkade jag svänga av lite för tidigt så att vi istället kom till Skärmarbrink, men nu har man upplevt det också och bara minnet av det var härifrån alla ledsna gnagare åkte hem efter krossen på Sös förra året gjorde en rätt glad.
Vi gick sen vidare och kom fram till Fryshuset. Men sen då? Ja vi kollade oss runt och till slut så var det några ungdomar som sa att det låg vid någon lastkaj lite längre upp på vägen så vi började knata ditåt. Och där låg den ju också. Och såklart var det ett gäng halvdragna bajare ute på kajen där. Men vi tog stegen upp steg på. Här skulle det handlas biljetter. Lokalen såg förövrigt ut som nåt nazi-hak av nåt slag med det vevades gamla klassiska matcher på storbild och det va bajare lite överallt. Vi drog fram till disken och fixade på buss-plåtar och medlemskap i BF. Vi värvade med oss Flemman också så tre pers blir vi imorgon när det då alltså bär av till Baksidan!
Men slutsnackat om det där. Nu över till det som va den stora grejen den här veckan. Och det var ju att min underbara flickvän från landsbygden, förlåt ödemarken, skulle komma till mig. Detta skedde då i måndags och hon åkte hem tidigare idag så resten av detta inlägg handlar alltså om våra små äventyr den här veckan.
I måndags innan hon och jossan anlände till vår kära huvudstad så åkte jag ner med mamma och köpte en liten gullig påsk-present till min älskling bestående av ett fint litet halsband och en liten nalle. Sen bar det av intill stan och möta tjejerna som rullade in strax efter ett. Det blev ett ganska kärt återseende om man säger så. Det var ju första riktiga gången som jag träffade Jenny efter en så lång tid. Första gången så hade vi ju inte träffats innan och när jag åkte ner till Skåne hade det ju bara gått några timmar så det var verkligen underbart att få se dessa underbara ansikten igen.
Sen var det dags för mat och inte helt oväntat blev det Kungshallen. Sen satt vi där och hade det lite trevligt ett tag och skrattade och käkade gott och så vidare. Sen blev det hemfärd till trygga Väsby igen. Väl hemma skildes vi från det andra paret och vi drog hem till mig där vi myste lite och pratade och så vidare. Sen drog vi och handlade lite och hälsade sen på hos morsan där det blev lite film och så. Sen tillbaka och dags för sömn.
På tisdagen passade vi på att försöka sova ut lite och det gick nog ganska bra. Sen så tänkte vi att det var läge att dra in till stan så att jag kunde visa Jenny lite mer än det hon såg förra gången. Därför så tänkte jag också att vi kunde åka till Södra och gå därifrån så att det inte alltid blir samma sak hon får se varenda gång. Så vi tog pendeln till Bajenland och började gå. Vi gick sen den långa vägen förbi Mosebacke, Slussen, Gamla Stan och Drottninggatan och så småningom till City. Jag berättade lite roliga berättelser på vägen och jag tror att Jenny uppskattade min lilla guidning. En trevlig promenad måste jag säga även om vädret inte va det bästa eftersom det blåste väldigt kallt.
Väl tillbaka i City kändes det dags att äta igen och för att inte alltid käka på samma ställe försökte vi leta upp någonting annat än Kungshallen. Men det där med Stockholms Restaurangliv har jag aldrig haft någon vidare koll på. Vi hittade en chinakrog men det är inte riktigt min grej. Jag vet att jag är tråkig när det gäller mat men palla satsa liksom. Man äter ju i största hand för att stilla hungern. Så varför inte göra det med någonting enkelt man tycker om. Men efter lite velande kom jag med förslaget att vi skulle åka ut till Kista och käka på Food Court där man kan välja i princip vad som helst. Det va också precis vad vi gjorde så vi åkte ner i underjorden på centralen och längs den långa rulltrappan ner till blåa linjen. Där vart det en lugn resa som kantades av ett litet tråkigt missöde men vi deppade inte ihop för det utan kom ut till Kista och hittade in till maten. Jag hade på förhand redan bestämt mig. Det var dags för en Gyros-tallrik. Det var ett bra tag sen och är man i Kista kan man inte undvika denna gudomliga maträtt. Bara Tzatzikin får fem plus. Jenny provade samma sak och vi fick i oss en god lunch i Kistas myllrande centrum. Sen tog vi bussen till Sollentuna och tåget hem till Väsby igen för en liten trevlig och mysig kväll. Vi såg bland annat Bortspolad och jag måste bara påminna er om att den filmen är så sjukt skön. Iglarna i filmen är ju bara dom värda hela entrépengen om man säger så.
Onsdagens förmiddag blev riktigt mysig då min underbara far valt att åka till Gävle ett dygn och lämna oss ensamma. Så vi hade huset för oss själva och hade det riktigt trevligt. Sen kom vi på den smarta idén att vi skulle göra pannkakor och baka scones. Så vi letade upp recepten och märkte att vi behövde inhandla lite ingredienser. Jag gick till mamma och hämtade lite saker och när jag kom tillbaka så hade Jenny gått och lagt sig igen. Det visade sig att hon inte alls mådde så bra. Så jag lät henne ligga och drog själv iväg och handlade det som behövdes. Men dåliga Vi (som numera heter Tempo) hade ingen Keso och jag ville verkligen göra Scones. Jag drog därför tillbaks till mamma och lånade hennes cykel och begav mig till hemköp. Jag fick tag i keson och stack hem igen.
Jag fick liv i Jenny igen och vi satte igång med baket. Jenny fixade pannkakorna och jag stod för sconesen. Det gick faktiskt ganska bra och vi käkade en god måltid där med pannkakor och sylt. Sen gick Jenny och lade sig igen. Hon var väl inte riktigt frisk. Så jag låg och "vakade" över henne och sen satte jag mig vid datorn. Tänkte att jag kunde passa på att kolla lite grejer. Bland annat såg jag sista avsnittet på Prison Break säsong 2. Va fett taggad på att se det så det va skönt även om slutet kunde ha varit lite bättre. Man är i alla fall rätt taggad på säsong 3.
Jenny vaknade sen igen och piggnade till lite framåt kvällen. Vi bestämde oss ändå för att ta det lugnt och bara kolla på någon film. Efter att ha kollat igenom "bibilioteket" visade det sig att Jenny inte sett Pirates of the Caribbean 2. Så jag skällde ut henne lite smått och sa att vi absolut måste se den. Det är en film man ska ha sett. Hon skyllde på att hon inte hade vågat se den själv men den bortförklaringen köpte jag inte. Men vi såg den i alla fall och hon måste ha tyckt den varit bra för det gick knappt att prata med henne under filmen. Men det var trevligt och filmen är ju verkligen bra. Och om en månad lite drygt kommer ju trean så det får bli premiären där.
Torsdagen blev till en början lugn och vi tog en liten sovmorgon. P-A kom hem från Gävle och konstaterade att han mest såg oss i vågrätt ställning. Med det menade han såklart att vi låg ner hela tiden. Men Jenny, blond och skånsk som hon är trodde han menade att han tyckte vi låg vågrätt för att vi låg på fel håll i sängen. Jag försökte förklara för henne att oavsett hur du ligger så ligger du vågrätt men hon började då prata om att "om man ställer sängen upp" så ligger vi lodrätt. Som ni hör så är det nåt bara en blondin eller en skåning kan säga och hon är båda så det kanske inte va så konstigt. Men kul va det och man fick sig ett litet skratt där på förmiddagen.
Sen drog vi in till stan. Jag visade Jenny alla trevliga ställen man kunde shoppa på och givetvis drog hon in mig i varenda affär. Tur för mig att jag hade trevligt sällskap för annars hade jag nog inte pallat gå runt och kollat på väskor i tre timmar. Vi fikade sen på ett litet mysigt ställe på Gamla Brogatan. Efter det handlade vi lite frukt på hötorget och rörde oss hemåt. Vi käkade för en gångs skull med min kära far så det var lite trevligt. Sen blev det att vi gick till morsan och lade oss där. Vi glodde igenom hela Mysteriet på Greveholm. Det låter jobbigt men det är ju så klassiskt. Synd att inte julkalendrarna nu för tiden är så där sköna. Vi tänkte sen gå tillbaka till 55:an men vi orkade inte det så vi stannade där över natten.
Sen kom fredagen och inte heller då blev det någon rivstart. Jag kände mig faktiskt väldigt sliten den här dagen. Hade lite ont i ryggen dessutom. Är inte riktigt van med den sängen. Jag får skylla på det. Men jag är inte den som viker ner mig så jag gled tillbaka till farsan. Jenny hade gått och pratat lite med Jossan så jag drog hem och pratade lite med min far och kollade lite grejer på datorn. Framåt eftermiddagen åkte vi sen till Jakobsberg för att hälsa på morsan på hennes jobb. Hon jobbade ensam och hade inte alls mycket att göra så det passade väldigt bra med ett besök.
Vi ägnade några timmar sen i "Jakan" där vi pratade lite med morsan och vi provade lite kläder. Morsan hade tagit fram lite kläder till mig som jag fick prova och jag hittade en del sköna tröjor. Jenny hittade också något så det va lyckat. Vi gick sen och köpte lite godis eftersom vi hade tänkt dra in på bio senare på kvällen. Det va också nu jag började frysa lite smått. Kände att det inte stod riktigt rätt till i kroppen. En jag tog en Ipren och bet ihop.
Vi sa hejdå till min mor och tog pendeln tillbaka till stan. Därefter blev det en kort promenad bort till Hötorget och mat på Kungshallen. Vi båda var sugna på Pizza så det fick bli det. Jag kände själv att jag verkligen behövde det eftersom jag kände mig lite krasslig. Och den satt precis där den skulle. Men efter maten märkte vi att det var hela tre timmar till att bion skulle börja. Vi hade tänkt se Mr Beans semester vid nio på söder. Men vi kom inte riktigt på vad vi skulle hitta på till dess så vi bestämde oss för att ta tuben till Medis och kolla om det fanns någon film vi kunde se innan. När vi kom fram visade det sig att det inte gick några riktiga höjdarfilmer men Tre Systrar & en Mamma gick och Jenny ville tydligen se den så jag tänkte varför inte. Med rätt sällskap funkar alla filmer. Så jag drog upp till Willys och köpte en dricka och sen gick vi in. Filmen vi såg är faktiskt rätt svårbedömd. Det är definitivt inte den typen av filmer jag brukar se och säkert ingen film jag orkar se om. Men ändå var det inte bortkastade pengar. Den var lite smågullig och funkade absolut.
Efter filmen var det ungefär en halvtimme till den riktiga filmen skulle börja så vi satt och kollade på en del trailers. Jag började återigen frysa lite men jag tänkte inte så mycket på det. Jag märkte också att jag knappt börjat på mitt godis som jag köpte. Så ni kanske fattar att jag inte va riktigt hundra eftersom jag till och med hoppar godiset.
Den andra filmen började och jag måste säga att Mr Bean är bara för klockren. Filmen är ju inte direkt genomtänkt. Men släng in Rowan Atkinson och låt han göra bort sig så blir det ju typ bra. Jag diggade i alla fall filmen som fan. Synd bara att jag skulle sitta och darra som ett asplöv genom hela filmen för att febern smög sig på. Men jag överlevde.
Men det var ändå skönt att åka hem efteråt. Kände att jag behövde lägga mig ner i sängen eller nåt. Men riktigt enkelt att åka hem var det ju självklart inte. Vi gick till Södra för att åka därifrån men självklart var det ombyggnationer mellan Södra och Centralen så vi fick knata till Mariatorget och ta tuben till centralen istället. Men det gick väl bra det också och väl på pendeln sen så lugnade sig darrningarna ner sig lite. Men trots det var det skönt att komma hem till den varma sängen.
Under natten vaknade jag ett flertal gånger av att jag antingen frös eller svettades så när jag vaknade på morgonen bestämde jag mig för att lägga mig i soffan istället. Det var mest för att där kunde jag ligga utan att nödvändigtvis sova. Jag låg mest på rygg och vilade lite. Och det var rätt skönt även om det kändes lite fel att dissa Jenny så där helt plötsligt.
Lördagen hade varit en perfekt dag att bara chilla så att jag kunde friskna till och så men vi hade lovat att hjälpa en av Jennys kompisar. Han skulle tydligen på någon konsert men biljetterna var utsålda. Men han hade via blocket hittat ett par biljetter i Stockholm så vårt uppdrag var att hämta dom. Den lilla haken var att det var ute i Sickla så det var ju ingen liten resa. Men jag tänkte fan inte vika ner mig så jag drog mig upp och hängde med in till stan. Det blev tuben till Gullmarsplan och sen tvärbanan ut till Sickla. Vi fixade biljetterna och åkte tillbaka. Jag måste förövrigt säga att Hammarby Sjöstad är ett jävligt skönt ställe. Om jag någon gång flyttar till stan så är det här jag vill bo. Lagom långt till city men ändå inte för centralt.
Men vi åkte alltså tillbaka till Väsby efter den korta utflykten. Där fastnade vi framför teven. Det var meningen att vi skulle till Crille och Jossan och fira lite påsk men vi blev lite försenade för att vi ville se Så Ska Det låta. Jag tror Crille vart lite sur på oss men det får han fan ta så många gånger jag har fått vänta på honom.
Vi kom i alla fall dit så småningom och åt en god middag. Tyvärr va min matlust den allra bästa men jag försökte i alla fall trycka i mig lite käk. Sen blev det film för fulla muggar. Först blev det lite barnfilm/komedi med Boog & Elliott. Kanske inte den bästa i den genren men man fick sig några skratt så helt okej.
Men sen fick jag äntligen min vilja igenom när det blev skräckfilm. Man kan inte ha en mysig filmkväll utan skräckfilm. Så på teven rullade vi igång The Amityville Horror vilket jag tycker är en jävligt skön film att ha på filmkvällar. Den är lite mysko och en del scener då man hoppar till. Och jag tror den hade en bra effekt på dom andra för dom vågade knappt gå ut till köket efteråt.
Vi tog en liten paus från teven och det blev lite glass och frukt ute i köket. Jag kände mig hängig igen så jag var bara med en stund, sen gick jag in och la mig igen. Dom andra kom tillbaka efter en stund och det var dags för en komedi med John Tucker Must Die. Men vi hann inte ens starta filmen för än min telefon ringde. Tjompis var tydligen på någon fest där han krökat ordentligt. Tydligen hade han legat i två timmar i ett badrum och mått dåligt. Han bad mig hämta honom och följa han hem. Först tänkte jag skita i det totalt. Tyckte att han fick skylla sig själv när han super sig så packad. Men det var någonting med hur han pratade. Jag har aldrig hört honom så allvarlig. Så på grund av det och lite övertalning från Jenny så gick vi och hämtade honom. När vi träffade han sedan så va han mest glad. Han vinglade som fan men var riktigt pratglad. Han fick även chansen att hälsa på Jenny och den chansen tog han. Han presenterade även henne för Anton som han lockade ut. Vi fick hem Tjompis till hans trygga hem och återvände sen till Crille för att se slutet på filmen. Sen drog vi hem till oss och avslutade kvällen där.
Söndagen blev för min del riktig seg. Jag sov mer eller mindre hela förmiddagen och dissade Jenny lite där kändes det som. Det va inte riktigt meningen men jag var verkligen för seg. På eftermiddagen blev det i alla fall en trevlig påskmiddag med familjen hos morsan. Jag fick väl inte i mig så mycket den här gången heller men lite mer än gårdagen i alla fall. Efter maten drog farsan hem. Han skulle väl se hockey eller nåt annat tråkigt. Men vi andra roade oss med att lira TP. Det började helt okej för min del men sen kom morsan igång. Men jag gillar inte den där familjeversionen. Det är för mycket frågor om typ regissörer på 40-talet och sånt skit som man inte kan någonting om.
Vi var förövrigt tvungna att avbryta mitt i för att vi skulle lämna biljetterna till hennes kompis mamma som skulle svänga förbi Väsby på väg hem från Finland. De hittade inte riktigt och jag sa att det finns bara en avfart mot Väsby. Men det visade sig att det står Upplands Väsby södra vid bredden så där hade de svängt av. Så vi fick ringa upp och tala om att dom svängt av för tidigt. Och sen var det inga problem. Så biljetterna kom till rätt händer och vi återvände till spelandet på Hagvägen. Morsan fortsatte sitt segertåg så vi gav upp. Vi rörde oss tillbaka till 55:an för ännu en film. Idag var det Hundtricket som stod på schemat och återigen en grym film. Jag vet inte riktigt varför jag gillar den filmen. Men skön och härlig är den. Vi hade en liten mysig kväll sen och somnade gott.
Sen grydde den sista dagen vilket aldrig är roligt. Vi slöade mest och hittade inte på nåt speciellt. Vi försökte umgås så mycket som möjligt med varandra. Och mer blev det inte. Sen till slut var det dags att röra sig in mot Centralen. Det blev en kort lunch på Donken och äntligen hade jag fått tillbaka min matlust. Vi träffade det andra paret också och tåget rullade in. Det blev lite kramar och pussar där på perrongen. Hatar att säga hejdå på det där sättet och sen stå där helt maktlös och se när personen man älskar mest i hela världen rullar ifrån en.
Men jag och Crille drog hem till mig och kollade lite på Allsvenskan. Bland annat torskade ju både AIK och Helsingborg så det var ju trevligt i alla fall.
Och trots att det kändes otroligt tomt direkt när Jenny hade åkt hem så kunde jag inte vara ledsen. Precis som förra gången var jag förvånad att jag kunde vara så pass glad och så när jag borde ha varit jätteledsen. Men det måste bero på att kärleken i mitt hjärta som gjort mig lyckligare än någonsin inte tillåter mig att vara ledsen. Och samtidigt finns det ingenting att vara ledsen för. Jag har världens mest underbara flickvän och vi hade en underbar vecka tillsammans. Dessutom ses vi snart igen. Så varför gå och sura. Livet kan ju verkligen inte bli bättre.
Så tack älskling för en underbar vecka. Varenda liten sekund i din närhet känner jag att jag är hemma. Det är hos dig jag ska vara. Du är den mest underbara människa jag har träffat och jag vill verkligen alltid vara med dig sötnos. Det är verkligen så för jag kan inte vara lyckligare än vad jag är med dig. Vi ses snart igen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG JENNY JÖNSSON!
PEACE!
Bajen 2007, Kapitel 1 - GAIS away!
Nu är våren äntligen här och allsvenskan drar igång igen. För Bajens del innebar det bortamatch makrillarna alias fiskrensarna från Göteborg. Jag själv har funderat ett par år nu att åka med Bajen Fans till någon bortamatch och nu var det alltså dags att ta tag i saken och åka iväg. Så det blev till att ta ledigt från skolan i tisdags för att möjligheten till detta äventyr skulle uppstå och jag fick även med mig Flemman och Nicke.
Bussen lämnade Gullmarsplan vid 9-tiden så det blev ingen sovmorgon här inte. Nicke kom till mig runt sju och vi satt och snackade lite smått om resan och matchen och lite allt möjligt. Vi åkte sen samma tåg som jag alltid brukar ta till skolan. Vi träffade till exempel Ludde som undrade va fan Nicke gjorde där men då förklarade vi att vi inte alls skulle till Rubban utan att vi faktiskt skulle till Götet. Han tyckte vi var sjuka i huvudet och det är vi väl också men fan det är ju inte varje dag det är premiär.
Ludde och nästan alla andra på tåget gick av vid Sollentuna men på gick the One and only Flemman. Så gänget var samlat och färden fortsatte mot Centralen. Flemman hade av någon anledning tänkt ta två tåg senare för att gambla lite men var smart nog och lyssna på oss och va ute i god tid. Han berättade också hur han hade haft problem med linserna på morgonen och hur nära han varit på att slå sönder hela badrummet för att han inte fick tag i linsen han tappat. Men det hela hade löst sig så nu satt vi där, tre slitna men förväntansfulla bajare, en helt vanlig tisdag på väg mot ett stort äventyr.
Vi anlände till centralen och bestämde oss för att inhandla någonting att ha på bussen. Flemman var inte sen att påpeka att det behövdes matchmunkar. Nicke hävdade bestämt att det var donuts men jag höll med Flemman att det lät bättre med matchmunkar.
Vi tog sen i alla fall tuben ut till gullmars och knatade upp till bussterminalen. Där möttes vi av ett gäng bajare som inte heller riktigt vaknat än. Vi stod där sen ett litet tag och försökte se en del tecken som kunde hjälpa oss. Flemman fick syn på en skylt vid tågen som det stod 5 0 på men det hoppades vi alla inte betydde nåt annat just det betydde för Tunnelbanan.
Klockan tickade över nio och bussarna rullade in. Via listor på fönstret såg vi vilken buss vi skulle sitta i så vi klev på och hittade ett par platser ganska centralt på övervåningen. Bussarna rullade i väg och vi hade alltså påbörjat vår resa ner mot Baksidan. Man hann få sig en titt över legendariska Söderstadion innan vi svängde söderut.
Bussresan var till en början ganska lugn. Folk hade redan börjat kröka lite smått men stämningen var fortfarande ganska lugn. Men sen dröjde det inte speciellt länge innan det var dags för en pisspaus. Vi valde att sitta kvar i bussen. Men efter det började stämningen komma igång och framför allt så vaknade snubben bakom oss som kallades Ante. Och efter den sekunden han fick luft i strupen kunde man inte direkt få någon ro på den bussen, för oj vad galen han va. Han sprang runt i bussen och skrek så att blodet pulserade och ansiktet var permanent rött av all hets.
Han försökte hela tiden starta ramsor men det blev allt som oftast samma vers: "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." Det vart rätt tröttsamt efter ett tag måste jag säga. Men rolig var han. Sen var det dags för pisspaus igen, Den här gången i Stavsjö. Den här gången passade vi även på att springa in på macken och köpa lite dricka. Sen fortsatte färden och ramsorna duggade allt tätare i takt med promillehalten i bajarnas kroppar. Man hörde en del snack om hur nästan mogen Flemman var och lite om Filips flickvän. Sen var det återigen dags för pisspaus och vi pallade inte gå ut den här gången heller.
Men sen fjärde gången vi stannade var det då dags för käk. Hållplats var Donken i Jönköping och flera bussar rullade in samtidigt. Väl inne på donken var stämningen nästan fanatisk. Jag tror personalen fick sig en smärre chock när alla bajare kom in och började veva loss en massa ramsor. Vi ska våldta-ramsan sjöngs högt inför ett flertal barnfamiljer och ramsor som "Allting är gratis på bortamatch" och "Ge oss mat" upprepades med jämna mellanrum. Förövrigt var det bara hetsigt och högljutt, precis som alltid när Bajen är på turné.
Jag lyckade armbåga mig framåt i den stora grönvita massan och beställde in käk och gick sen och satte mig. Efter ett tag lyckades även Nicke och Flemman få tag i mat och slog sig ner bredvid mig. Efter en god lunch började vi snacka med Tobias som tydligen hade åkt Sthlm Södras partybuss och han berättade att på bara på vägen mellan Stockholm och Jönköping hade det skett fyra internbråk. Han började sedan berätta ingående om hans liv. Hur han hade bott i Blekinge men att han nu flyttat upp till Enskede och han alltid följt Bajen. Han önskade oss sen lycka till och bad oss inte va helt nyktra nere i Göteborg.
Sen var det dags att resa vidare och nu närmade vi oss slutmålet. Ännu en pisspaus hann vi med och det speciella den här gången var att en del rökbomber tändes och kastades ut på åkrarna. Trevligt Trevligt!
Nu var det inte långt kvar men ryktet om överarbetande poliser i Göteborg stämde rätt bra och så fort vi närmade oss Glenn-Town blev vi stoppade av polisen av någon anledning. Sen fick vi rulla vidare och vi kom in i Götet strax efter fyra. Sen väntade en liten resa bort mot pubben där alla Bajare skulle samlas och den färden gick rätt sakta genom Göteborgs gator. Bajarna hängde ut genom takluckorna och skrek och skrämde livet ur alla fiskrensare. Vi var framme, Det märktes. Efter att vi åkt förbi jordhögen som återstod av Gamla Ullevi stannade vi till vid Score där poliserna redan radat upp sig så att allt skulle gå rätt till. Bajarna äntrade puben medan vi drog ner på stan. Vi gick bort mot avenyn och vi kände nu att det var dags för vår lilla pisspaus. Så vi drog in på donken och fick det gjort men Flemman var tydligen tvungen att fixa linserna igen så vi väntade glatt ett tag. Sen blev det mera sightseeing, Vi gick upp till Götaplatsen och fortsatte sedan ner mot Liseberg och kollade in lite. Man blir ju rätt taggad om man säger så. Sen fortsatte vi förbi Scandinavium och Filmstaden. Sen slog vi oss ner på en liten stenmur där vi höll utkik efter några Gaisare men vi blev besvikna för vi såg inte en enda.
Efter ett tag vandrade vi bort till Ullevi och satte oss vid den lilla fontänen där jag körde lite idioten upp och ner för den. Klockan hade tickat ner till 18:00 så vi tog beslutet om att det var dags att äntra scenen. Sektion V var stället så vi passerade grindarna och gick upp för trappan. Ödsligt är väl det ordet som bäst beskriver utsikten från våra platser. Våran sektion låg i ena hörnet och Gaisarnas tillhåll snett över. Annars såg det väldigt ensligt ut.
Det var lite roligt också för där Gaisarna skulle ha sin klack har dom monterat ner en massa stolar för att göra ståplats. Så det ser fett konstigt ut att det är plaststolar över hela arenan utom just vi en kurva där en träläktare syns. Nermonteringen av stolar gör också nu att det inofficiella namnet på Ullevi i år är Illevi.
Sektionen började fyllas på och vi märkte de 50-tal kartonger som stod utspridda över läktaren. Där i låg en mängd konfetti som vi skulle kasta när spelarna äntrade planen. Men att låta Flemman stå i en timme bredvid en kartong med konfetti och tro att allt ska finnas kvar när det är dags är som att tro på tro på tomten. Nej han kastade säkert en tredjedel av kartongen redan innan spelarna lämnat planen efter uppvärmningen.
Men klockade närmade sig sju och sektion V var så gott som fylld. Stämningen ökade för varje minut. Spelarna äntrade planen och möttes av en mängd konfetti och, det vackraste, Bengaler och rök. Vårkänslorna kändes ända ner i tårna. Det var dags igen för Allsvenskan. Det kändes sjukt konstigt att man stod på Ullevi så där helt plötsligt men sjukt underbart att få se Bajen igen. Men det började bra. Det hade knappt gått en minut när GAIS höll på att ta ledningen. Monteiro slarvade och det bäddade för öppet mål för hemmalaget men han lyckades lobba över ribban. Men sen satte Bajen fart. Efter nio minuter spräcktes nollan när Castro-Tello via en försvarare skjuter in 1-0. Underbar start på årets allsvenska. Och efter det såg spelet från de grönvitas sida helt klockrent ut. Vi ägde matchen totalt. Det enda negativa var att vi inte riktigt skapade några chanser. Sen efter en halvtimme tappade vi spelet totalt och bjöd in GAIS i matchen. GAIS kunde också påpassligt kvittera.
Andra halvleken kändes precis som det brukar i en premiär. Mycket enkla misstag, mycket felpass och en del onödiga varningar. Domaren höll väl ingen hög klass men han räddade oss från en ganska solklar straff för GAIS så lite tur gav han oss. Stämningen på läktaren stod vi Bajare för. I den andra halvleken var det mycket röj på Sektion V och det enda som hördes tvärsöver var när gaisarna körde sin "GGG AAA III SSS GAIS GAIS GAIS" vart femte minut.
Matchen blev rätt avslagen och det syntes ganska lång väg att det skulle sluta 1-1 vilket det också gjorde. Man var väl inte riktigt nöjd med resultatet men premiären är avklarad och vi gjorde det med hedern i behåll. Och det viktigaste, vi ligger före nedflyttningshotade DIF och även AIK.
Ut till bussarna igen för en lång hemresa. VI hann knappt komma ut ur stan innan vi vart stoppade av polisen igen som lurade in oss i nåt bostadsområde. Av vilken anledning vet jag inte men jag antar att dom bara var ute efter oss för att vi var bajare.
Ett lotteri hade skett på nervägen och nu var det dags att dela ut priserna. Vi lyckades inte vinna nånting men det roliga var att han som skötte prisutdelningen misstänkte fusk efter varje pris. Annars hände inte mycket. En del höll igång och sjöng lite ramsor. Ante hade somnat in och sov lugnt bakom oss. En del hade dragit igång namnleken. Värt att nämnas var att Nicke vart mobbad i leken. Eller han heter ju Niklas Arne Kihlman och när någon sa Arne kom svaret direkt "Arne? Av alla jävla namn på A säger du Arne". Och som inte det räckte så skulle någon lite senare säga något namn på N och hon väljer Nicolas. Någon frågade då varför hon inte valde Niklas. "Jag hatar Niklas" var det enda svaret så vi garvade rätt rejält åt det där.
Folk längst bak i bussen hade även börjat skrika "JAG MÅSTE SPY" med jämna mellanrum. Varför vet jag inte för ingen av dom verkade särskilt spyfärdig. Men kul lät det när man hela tiden hörde det där när man försökte sova eller nåt liknande. "JAG MÅSTE SPY!"
Jönköping närmade sig och även den här gången blev det donken. Inte fullt lika hetsigt den här gången utan folk köpte bara mat och gick tillbaka till bussen. Jag köpte en massa hamburgare och käkade upp det mesta. Sen snackade jag lite smått med Jenny och sen lite med Flemman om min innebandykarriär. Sen slocknade jag och vaknade inte för än Flemman slog till mig och sa att vi var framme vid Gullmarsplan. Vi klev av i den kalla vårnatten och såg att första tunnelbanan skulle gå om en timme. Och kallt var det så vi tänkte att vi kunde gå in till Skanstull och vänta där. Men då såg vi att en nattbuss skulle ta oss in till Centralen så vi hoppade på där. En del bajare var med och man fick höra den nu klassiska frasen "JAG MÅSTE SPY" för sista gången den här natten.
Vi handlade vatten på 7/11 och gick sen in till ett helt öde Centralen och väntade på första pendeln. Vi behövde vänta en kvart så det va inte så farligt men det kändes lite ensamt att sitta på centralen när det var helt dött.
Tåget kom och vi fick en vagn för oss själva. Vi använde våra sista krafter till att hetsa och hoppa runt och sjunga med våra redan hesa strupar. Flemman lämnade oss i Sollentuna medan jag och Nicke drog hem till mig i Väsby. Sen somnade jag snabbt och sov två korta timmar på soffan. Sen upp igen och iväg till skolan. Sliten som fan men det var det fan värt. Första bortaresan avklarad och det lär bli fler.
HATA GAIS - KROSSA TRELLEBORG!
Peace!
Bussen lämnade Gullmarsplan vid 9-tiden så det blev ingen sovmorgon här inte. Nicke kom till mig runt sju och vi satt och snackade lite smått om resan och matchen och lite allt möjligt. Vi åkte sen samma tåg som jag alltid brukar ta till skolan. Vi träffade till exempel Ludde som undrade va fan Nicke gjorde där men då förklarade vi att vi inte alls skulle till Rubban utan att vi faktiskt skulle till Götet. Han tyckte vi var sjuka i huvudet och det är vi väl också men fan det är ju inte varje dag det är premiär.
Ludde och nästan alla andra på tåget gick av vid Sollentuna men på gick the One and only Flemman. Så gänget var samlat och färden fortsatte mot Centralen. Flemman hade av någon anledning tänkt ta två tåg senare för att gambla lite men var smart nog och lyssna på oss och va ute i god tid. Han berättade också hur han hade haft problem med linserna på morgonen och hur nära han varit på att slå sönder hela badrummet för att han inte fick tag i linsen han tappat. Men det hela hade löst sig så nu satt vi där, tre slitna men förväntansfulla bajare, en helt vanlig tisdag på väg mot ett stort äventyr.
Vi anlände till centralen och bestämde oss för att inhandla någonting att ha på bussen. Flemman var inte sen att påpeka att det behövdes matchmunkar. Nicke hävdade bestämt att det var donuts men jag höll med Flemman att det lät bättre med matchmunkar.
Vi tog sen i alla fall tuben ut till gullmars och knatade upp till bussterminalen. Där möttes vi av ett gäng bajare som inte heller riktigt vaknat än. Vi stod där sen ett litet tag och försökte se en del tecken som kunde hjälpa oss. Flemman fick syn på en skylt vid tågen som det stod 5 0 på men det hoppades vi alla inte betydde nåt annat just det betydde för Tunnelbanan.
Klockan tickade över nio och bussarna rullade in. Via listor på fönstret såg vi vilken buss vi skulle sitta i så vi klev på och hittade ett par platser ganska centralt på övervåningen. Bussarna rullade i väg och vi hade alltså påbörjat vår resa ner mot Baksidan. Man hann få sig en titt över legendariska Söderstadion innan vi svängde söderut.
Bussresan var till en början ganska lugn. Folk hade redan börjat kröka lite smått men stämningen var fortfarande ganska lugn. Men sen dröjde det inte speciellt länge innan det var dags för en pisspaus. Vi valde att sitta kvar i bussen. Men efter det började stämningen komma igång och framför allt så vaknade snubben bakom oss som kallades Ante. Och efter den sekunden han fick luft i strupen kunde man inte direkt få någon ro på den bussen, för oj vad galen han va. Han sprang runt i bussen och skrek så att blodet pulserade och ansiktet var permanent rött av all hets.
Han försökte hela tiden starta ramsor men det blev allt som oftast samma vers: "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." Det vart rätt tröttsamt efter ett tag måste jag säga. Men rolig var han. Sen var det dags för pisspaus igen, Den här gången i Stavsjö. Den här gången passade vi även på att springa in på macken och köpa lite dricka. Sen fortsatte färden och ramsorna duggade allt tätare i takt med promillehalten i bajarnas kroppar. Man hörde en del snack om hur nästan mogen Flemman var och lite om Filips flickvän. Sen var det återigen dags för pisspaus och vi pallade inte gå ut den här gången heller.
Men sen fjärde gången vi stannade var det då dags för käk. Hållplats var Donken i Jönköping och flera bussar rullade in samtidigt. Väl inne på donken var stämningen nästan fanatisk. Jag tror personalen fick sig en smärre chock när alla bajare kom in och började veva loss en massa ramsor. Vi ska våldta-ramsan sjöngs högt inför ett flertal barnfamiljer och ramsor som "Allting är gratis på bortamatch" och "Ge oss mat" upprepades med jämna mellanrum. Förövrigt var det bara hetsigt och högljutt, precis som alltid när Bajen är på turné.
Jag lyckade armbåga mig framåt i den stora grönvita massan och beställde in käk och gick sen och satte mig. Efter ett tag lyckades även Nicke och Flemman få tag i mat och slog sig ner bredvid mig. Efter en god lunch började vi snacka med Tobias som tydligen hade åkt Sthlm Södras partybuss och han berättade att på bara på vägen mellan Stockholm och Jönköping hade det skett fyra internbråk. Han började sedan berätta ingående om hans liv. Hur han hade bott i Blekinge men att han nu flyttat upp till Enskede och han alltid följt Bajen. Han önskade oss sen lycka till och bad oss inte va helt nyktra nere i Göteborg.
Sen var det dags att resa vidare och nu närmade vi oss slutmålet. Ännu en pisspaus hann vi med och det speciella den här gången var att en del rökbomber tändes och kastades ut på åkrarna. Trevligt Trevligt!
Nu var det inte långt kvar men ryktet om överarbetande poliser i Göteborg stämde rätt bra och så fort vi närmade oss Glenn-Town blev vi stoppade av polisen av någon anledning. Sen fick vi rulla vidare och vi kom in i Götet strax efter fyra. Sen väntade en liten resa bort mot pubben där alla Bajare skulle samlas och den färden gick rätt sakta genom Göteborgs gator. Bajarna hängde ut genom takluckorna och skrek och skrämde livet ur alla fiskrensare. Vi var framme, Det märktes. Efter att vi åkt förbi jordhögen som återstod av Gamla Ullevi stannade vi till vid Score där poliserna redan radat upp sig så att allt skulle gå rätt till. Bajarna äntrade puben medan vi drog ner på stan. Vi gick bort mot avenyn och vi kände nu att det var dags för vår lilla pisspaus. Så vi drog in på donken och fick det gjort men Flemman var tydligen tvungen att fixa linserna igen så vi väntade glatt ett tag. Sen blev det mera sightseeing, Vi gick upp till Götaplatsen och fortsatte sedan ner mot Liseberg och kollade in lite. Man blir ju rätt taggad om man säger så. Sen fortsatte vi förbi Scandinavium och Filmstaden. Sen slog vi oss ner på en liten stenmur där vi höll utkik efter några Gaisare men vi blev besvikna för vi såg inte en enda.
Efter ett tag vandrade vi bort till Ullevi och satte oss vid den lilla fontänen där jag körde lite idioten upp och ner för den. Klockan hade tickat ner till 18:00 så vi tog beslutet om att det var dags att äntra scenen. Sektion V var stället så vi passerade grindarna och gick upp för trappan. Ödsligt är väl det ordet som bäst beskriver utsikten från våra platser. Våran sektion låg i ena hörnet och Gaisarnas tillhåll snett över. Annars såg det väldigt ensligt ut.
Det var lite roligt också för där Gaisarna skulle ha sin klack har dom monterat ner en massa stolar för att göra ståplats. Så det ser fett konstigt ut att det är plaststolar över hela arenan utom just vi en kurva där en träläktare syns. Nermonteringen av stolar gör också nu att det inofficiella namnet på Ullevi i år är Illevi.
Sektionen började fyllas på och vi märkte de 50-tal kartonger som stod utspridda över läktaren. Där i låg en mängd konfetti som vi skulle kasta när spelarna äntrade planen. Men att låta Flemman stå i en timme bredvid en kartong med konfetti och tro att allt ska finnas kvar när det är dags är som att tro på tro på tomten. Nej han kastade säkert en tredjedel av kartongen redan innan spelarna lämnat planen efter uppvärmningen.
Men klockade närmade sig sju och sektion V var så gott som fylld. Stämningen ökade för varje minut. Spelarna äntrade planen och möttes av en mängd konfetti och, det vackraste, Bengaler och rök. Vårkänslorna kändes ända ner i tårna. Det var dags igen för Allsvenskan. Det kändes sjukt konstigt att man stod på Ullevi så där helt plötsligt men sjukt underbart att få se Bajen igen. Men det började bra. Det hade knappt gått en minut när GAIS höll på att ta ledningen. Monteiro slarvade och det bäddade för öppet mål för hemmalaget men han lyckades lobba över ribban. Men sen satte Bajen fart. Efter nio minuter spräcktes nollan när Castro-Tello via en försvarare skjuter in 1-0. Underbar start på årets allsvenska. Och efter det såg spelet från de grönvitas sida helt klockrent ut. Vi ägde matchen totalt. Det enda negativa var att vi inte riktigt skapade några chanser. Sen efter en halvtimme tappade vi spelet totalt och bjöd in GAIS i matchen. GAIS kunde också påpassligt kvittera.
Andra halvleken kändes precis som det brukar i en premiär. Mycket enkla misstag, mycket felpass och en del onödiga varningar. Domaren höll väl ingen hög klass men han räddade oss från en ganska solklar straff för GAIS så lite tur gav han oss. Stämningen på läktaren stod vi Bajare för. I den andra halvleken var det mycket röj på Sektion V och det enda som hördes tvärsöver var när gaisarna körde sin "GGG AAA III SSS GAIS GAIS GAIS" vart femte minut.
Matchen blev rätt avslagen och det syntes ganska lång väg att det skulle sluta 1-1 vilket det också gjorde. Man var väl inte riktigt nöjd med resultatet men premiären är avklarad och vi gjorde det med hedern i behåll. Och det viktigaste, vi ligger före nedflyttningshotade DIF och även AIK.
Ut till bussarna igen för en lång hemresa. VI hann knappt komma ut ur stan innan vi vart stoppade av polisen igen som lurade in oss i nåt bostadsområde. Av vilken anledning vet jag inte men jag antar att dom bara var ute efter oss för att vi var bajare.
Ett lotteri hade skett på nervägen och nu var det dags att dela ut priserna. Vi lyckades inte vinna nånting men det roliga var att han som skötte prisutdelningen misstänkte fusk efter varje pris. Annars hände inte mycket. En del höll igång och sjöng lite ramsor. Ante hade somnat in och sov lugnt bakom oss. En del hade dragit igång namnleken. Värt att nämnas var att Nicke vart mobbad i leken. Eller han heter ju Niklas Arne Kihlman och när någon sa Arne kom svaret direkt "Arne? Av alla jävla namn på A säger du Arne". Och som inte det räckte så skulle någon lite senare säga något namn på N och hon väljer Nicolas. Någon frågade då varför hon inte valde Niklas. "Jag hatar Niklas" var det enda svaret så vi garvade rätt rejält åt det där.
Folk längst bak i bussen hade även börjat skrika "JAG MÅSTE SPY" med jämna mellanrum. Varför vet jag inte för ingen av dom verkade särskilt spyfärdig. Men kul lät det när man hela tiden hörde det där när man försökte sova eller nåt liknande. "JAG MÅSTE SPY!"
Jönköping närmade sig och även den här gången blev det donken. Inte fullt lika hetsigt den här gången utan folk köpte bara mat och gick tillbaka till bussen. Jag köpte en massa hamburgare och käkade upp det mesta. Sen snackade jag lite smått med Jenny och sen lite med Flemman om min innebandykarriär. Sen slocknade jag och vaknade inte för än Flemman slog till mig och sa att vi var framme vid Gullmarsplan. Vi klev av i den kalla vårnatten och såg att första tunnelbanan skulle gå om en timme. Och kallt var det så vi tänkte att vi kunde gå in till Skanstull och vänta där. Men då såg vi att en nattbuss skulle ta oss in till Centralen så vi hoppade på där. En del bajare var med och man fick höra den nu klassiska frasen "JAG MÅSTE SPY" för sista gången den här natten.
Vi handlade vatten på 7/11 och gick sen in till ett helt öde Centralen och väntade på första pendeln. Vi behövde vänta en kvart så det va inte så farligt men det kändes lite ensamt att sitta på centralen när det var helt dött.
Tåget kom och vi fick en vagn för oss själva. Vi använde våra sista krafter till att hetsa och hoppa runt och sjunga med våra redan hesa strupar. Flemman lämnade oss i Sollentuna medan jag och Nicke drog hem till mig i Väsby. Sen somnade jag snabbt och sov två korta timmar på soffan. Sen upp igen och iväg till skolan. Sliten som fan men det var det fan värt. Första bortaresan avklarad och det lär bli fler.
HATA GAIS - KROSSA TRELLEBORG!
Peace!