Sommartider Höy Höy
Ja jag vet att bloggen har dött, det blir som det blir med tiden och alla kan sluta klaga nu för nu kommer i alla fall ett inlägg. Men ni som väntat på detaljerna från resan får vänta lite till. Det här blir bara ett spontant litet inlägg om tiden efter resan och det som hänt då. Jag lovar att det kommer inlägg från resan. Men jag håller på att tänka ut hur jag ska lägga upp allt med det så att jag får det på ett sätt så jag orkar skriva. Ni får hålla er i skinnet lite till. Men luta er nu tillbaka och njut av lite annat smått och gott!
Men jag kan ju börja med att säga att man inte direkt kände sig utvilad efter vår så kallade semster. Det va ju många nätter och framförallt på slutet som man inte direkt fick någon otrolig sömn så när man väl kom hem var man ju inte helt på topp. Men för det kunde man ju inte lägga sig ner i en solstol och löka liksom. Nej jag hann knappt komma hem föränn det va dags att börja tänka på Bajen igen. Match mot Norrköping stod på spel och givetvis tänkte jag inte missa den. Så jag tog bilen till stan först för att köpa mig en tröja i shopen. Hade ju nämligen kommit in en ny modell som jag bara inte kunde undvika. Sjukt snygg va den verkligen och då är det ju bara att haffa liksom, inga tveksamheter där inte.
Och sen återförenades man med den kära bonden när han gled ut i sin bil nere vid station och vi började rulla in med tåget mot stan. Vår allas Flemman dök även på, en trevlig överasking numera när man inte längre vet vad han kan ställa till med. Maken till toffel har man ju aldrig stött på. Kul för honom givetvis men man själv undrar ju vart hans livsprioriteringar tog vägen. Dom försvann nån dyster vinterdag, det är det enda man vet om den saken. Men han var med idag och det förgyllde vår resa in till stan som alltid.
Som jag sa den dagen så kom jag hem två gånger. Jag var glad över att komma till Hagvägen där tidigt på morgonen efter täta pitstops all over Europe men jag undrar om det inte kändes ännu skönare att äntra Söderstadion igen. Det kändes bara så sjukt länge sen man såg träbenet Dadomo trycka in segermålet mot Gefle så nu var man ganska rejält taggad på match igen. Sebbe dök upp också lagom till avspark och nu var det bara Framåt Bajen som gällde. Och givetvis blev så också fallet. Bajen lirade självklart ut allt vad Peking stod för. 3-0 i halvtid och muntra miner överallt. Sen kan man ju undra vad som hände i andra halvlek. Men det är såklart det som är Bajen. Det ligger faktiskt något i uttrycket "Det svänger om Bajen" för nu visste man inte längre nånting. Men när det numera gudsförklarade Petter Andersson nickade in 4-1 med typ kvarten kvar kändes det ju verkligen lungt, vilket man numera borde veta att det precis tvärtom inte är. 10 minuter senare hade Peking gjort två mål och var så otroligt nära att få till en kvittering. Vi lyckades som tur va hålla undan och sno åt oss ytterliggare en trepoängare, men oj den satt långt inne och man undrar ju hur mycket ens Bajenhjärta klarar av ibland. Men det va i alla fall ett starkt bevis på att man var tillbaka i verkligheten och så vad det med den saken. Det svänger om Bajen....
Efter den kvällen så stavades min tillvaro jobb för hela slanten de kommande veckorna, något jag faktiskt inte bangade på det minsta. Jag kände verkligen suget av att börja tjäna lite pengar igen, så trots att man fortfarande kände av resan ända ner i benmärgen så intog man kassan nere på Hemköp utan större klagomål. Och där hängde jag ju sen i två veckor. Det va i alla fall va det kändes som när jag jobbade 11 dar av fjorton. Men som jag sa så är det ju pengar och nu börjar det verkligen kännas som att det jobbet ger en nåt tillbaka. Börjar liksom lära känna mina små kollegor där och jobbet flyter allt lättare. Och då är det faktiskt inte alls jobbigt att bara gå dit och göra sitt jobb bra. Jag fick höra från chefen också att jag fått beröm från många där nere och sånt stimulerar en ju alltid. Och då känner man ju verkligen att det här med skolan, det får vänta ett bra tag nu, för det här är vad jag vill just nu. Kanske inte Hemköp hela tiden. Men jobba och tjäna pengar, det är där min motivation ligger just nu.
Sen är det klart att jag hann med annat också. Jag jobbade ju inte direkt ihjäl mig och jag hann absolut hitta på saker på kvällarna när jag inte jobbade. Förövrigt också ett plus med det där jobbet. Man jobbar oftast inte så överdrivet tidigt och då kan man ju ändå hitta på saker på kvällarna liksom. Så i början blev det ju mest till att återförenas lite med olika folk. Träffade Linn där en vända innan hon drog ut på sina resor och det va ju såklart mysigt. Men jag vet inte riktigt hur det är mellan oss. Det känns ju bra på ett sätt men samtidigt vet jag fan inte. Men det löser sig nog åt nåt håll får man hoppas. Vi får se. Träffade Camilla också. Alltid kul att lyssna på hennes upptåg och den flickan kanske framstår som en lugn tjej men gudarna ska veta saker och ting asså. Bara så ni vet. Men detaljer lämnar jag utanför. Givetvis blev det ju lite häng med Ligan också. Ludde drog visserligen till Turkiet men jag hann catcha upp ett par rader en mörk kväll vid busshållsplatsen uppe i backarna innan han drog. Sen drog jag och Nicke med herr grek på en glidarkväll i bilen där nån lördagskväll. Jag kommer speciellt ihåg att Niffää var otroligt övertaggad och hetsade som en dåre i bilen. Man undrar ju vad dom föder han med där ute ibland. Men kul var det absolut, speciellt när vi åkte förbi Grönan vid stängningsdags och hetsade lite folk, alltid ett sant lördagsnöje.
Sen var det ju lite träff med Boysen där en kväll också. Thomaz var ensam hemma och drog ihop en liten mysig fest på hans uteplats. Vi var väl inte mer än typ 10-12 pers men vi hade det ganska roligt ändå. Jag hade det i alla fall tills att spriten slog till. Jag måste säga att det aldrig slagit till så plötsligt i hela mitt liv. Asså jag kände verkligen inte av det alls och helt plötsligt så svartnade det typ för ögonen. Och då var det inte speciellt roligt länge. Men det värsta va att dan efter var jag övertygad att jag gick hem direkt jag kände så och då var det ju ingen större fara, för full kan alla bli. Men nu var det ju inte riktigt så. Jag hade tydligen däckat lite överallt, bland i Thomaz rabatter och i hans soffa där mina snälla polare gjort lite practical jokes på mig, får väl bjuda på det så länge men ändå. Hade tydligen spytt lite och så också men fan det värsta är ändå minnesluckorna av just allt det där dagen efter. Då vet man att det gick lite överstyr kvällen innan. Men fan det är ändå sånt som händer. Jag skyller på en läskande god likör jag krängde billigt i Tyskland. Spritsmaken va ju obefintlig och då dricker man ju lätt vidare. Ajja så vad det med den saken, nu glömmer vi den kvällen.
Men det blev lite festande förra helgen också då Nicke tjatade ut mig. Så direkt efter jobbet drog jag hem och tog emot en taggad bonde och vi förade upp hos mig. Några av mina från Amsterdam inhandlade shotglas fick sätta livet till för Nickes skumma Ursus som faktiskt va ganska god. Lagom salongsberusade drog vi i alla fall in till Toxic. Nicke va taggad på att dra dit eftersom han aldrig vart där så jag hakade mest på. Men ganska oväntat var det rätt tomt på folk där inne när vi kom in. Dom hade inte ens nedervåningen öppen. Men det positiva var att ölen fortfarande va billig och då kunde vi ju klunka lite i baren innan vi kunde glida ner till dansgolvet. Fast när dom väl öppnade var vi mest taggade på att chilla vid ett bord vilket vi också gjorde tills att det var tillräckligt mycket folk. Sen blev det ju såklart dans för hela slanten och nu började musiken kännas rätt också.
Kvällen flöt på och nånstans mitt i all lyckades jag nästan få ragg på en tjej som va lite misstänk närgången i någon dans. Men sen gled hon snyggt undan och jag stod där och undrade vad som hände, men istället kom hennes kusin fram och va nästan lika på. Så det blev lite strul och så. Men det slutade ganska kvickt därefter eftersom vakterna tyckte hon var alldeles för förfriskad för sitt eget bästa. Hejdå med henne och det roliga var att då kom den första tjejen tillbaka och nu höll hon inte igen för fem öre. Jag skojjar inte när jag säger att hon verkligen klängde på mig. Och jag var för glad i hjärnan för att hejda henne. Så så vad det med den saken, jag vet inte va Nicke sysslade med just då. Under ett svagt ögonblick av den kvällen drog hon med mig in på en av de åh så glamourösa toaletterna. Då passade Nicke på att dra därifrån för när jag väl kom ut därifrån och tänkte möta upp honom var han redan på väg hem. Givetvis kände jag mig skyldig som omedvetet dissat honom för en brud men det va ju inte meningen. Men då lyckades den här tjejen, Christina hette hon föresten, lura med mig hem till henne. Och just då var dt faktiskt rätt lockande med en bortamatch på Kungsholmen för att slippa åka hem själv. Så så var det med den saken. Vi hade vårt lilla roliga där och jag fick ta the walk of shame till Karlberg i den tidiga lördagssolen istället. Måste flika in att det faktiskt inte är min grej att låta brudarna gå före polarna, det bara blev så den här gången. Återigen ledsen Niffää. Så sluta va arg på mig nu bonde. Och jag måste säga att du gjorde en heroisk insats som cyklade från Väsby ut till dig typ 4 på morgonen. Strongt!
Bio har det blivit också ja. Får aldrig glömmas. Först drog jag med Thomaz och Elias nångång förra veckan till Rigoletto och såg premiären av Hancock. Nicke och Crille gled in i sista minuten och jag måste säga att jag diggade den filmen ändå. Den var ju klart mest sevärd i början innan den spårade lite, men ändå klart värd entrépengen. Och jag säger som jag brukar säga, det är sådana filmer man ska se på bio. Så det va ju självklart trevligt förutom att det va så sjukt varmt i salongen. Det måste vart fel på luftkonditioneringen där eller nåt, men det är smällar man får ta en sån kväll.
Sen nu i fredags blev det ju The Dark Night ute i Vällingby. Varför vi valde Vällingby var för att det va det enda stället med någorlunda bra platser. Så Nicke styrde bilen dit och vi blev såklart inte besvikna. Vilken rulle asså. Och Jokern måste ju vart skönaste filmskurken på år och dar. Magiskt. Mindre lyckat var ju deras parkeringsgarage måste jag säga. För det första kom vi knappt in till bilen efter bion och sen kom bilen knappt ut då dörrarna vägrade öppnas. Så vi bland några andra blev strandsatta i ett parkeringshus under obyggnad i gudsförgäten håla nånstans, kul kväll boys, eller? Ajja några hjältar flyttade på ett betongblock så vi nådde en annan utfart och där kom vi ut. Bra jobbat förortsbönder!
Det har ju varit sommar också. Värmeböljan är ju nästan olidlig vissa stunder. När man inte ens kan ta sig en snabb tur ner på Centrum utan att känna lökarna växa under armarna då vet man fan att det är högsommar. Men jag lärde mig i Bryssel att aldrig mer klaga på värme och jag ska inte säga att jag gör det nu heller. Men när det är så här vill man ju passa på att njuta och till skillnad från förra sommaren känner jag verkligen att jag fått ut nåt av soltimmarna. Förra veckan drog vi ihop en enkel spontan grillkväll ute vid tegeludden. Det va ingen stor grej, bara jag, Niffää, Crille och Thomaz tog oss dit men resultatet av hela kvällen va riktigt lyckad. Vi satt där och grillade först och hetsade lite smått på det sätt som bara vi kan. Det va bara en underbar kväll. Sen blev det en liten roddtur med nickes lilla eka ut till Munkholmen där vi tog lite roliga bilder. Vi avslutade sen kvällen vid Kairo där det blev lite kortspel och småbus med miniraketer. Jag måste säga att ljudet när man skjuter ner en miniraket i vattnet är spciellt, och dessutom smått otroligt roligt. Sen är det ju lite synd att det finns sömniga kärringar med stora lyktor som inte uppskattar att några ungdomar har lite kul en sommarkväll. Men livet är väl inte bättre än så. Vi hade i alla fall en riktig lyckad kväll och såna enkla kvällar borde alltid komma oftare. Det är bara så livet ska vara, speciellt nu på sommaren.
Och för en sommars skull har jag befunnit mig ute på sjön lite. De två senaste kvällarna har vi tagit ut Nickes typ grannes motorbåt och kört runt lite. Först igår kväll körde vi bara runt och kolla läget överallt, sjukt härligt måste jag säga. Och sen idag var Ligan ute och drog en runda runt Nickes trakter. Vi badade från båten och hade det småtrevligt. Sen kom vi på den briljanta idén att fästa ett snöre runt båten så man kunde ligga efter på en badmadrass och bara glida efter båten när den drog upp knopen. Måste säga att det va sjukt kul. Fast Nicke måste nog ha vunnit på klass eftersom han var den enda som på allvar lyckades klamra sig fast även när vågorna gjorde allt för att få honom att hoppa i vattnet. Nej, men det va riktigt kul och nu när Kihlmans kanske ska skaffa sig en egen riktig motorbåt så blir det nog fler såna tillfällen. Jag bangar verkligen inte på det om man säger så.
Jag blev ju förövrigt sjuk förra helgen. Mitt under en pågående filmkväll med Ligan så började jag frossa okontrollerat. Trodde det va en vanlig feber/förkylning jag raggat åt mig men när det inte gick över på några dagar drog vi upp till Löwet och kollade upp det och det visade sig vara lite allvarligare. Har varit där två gånger och dom tror det är körtelfeber. Dom har inte riktigt kunna fastställa det än så jag fick penicillin och fick order om att vila en vecka och sen komma tillbaka. Så nu har jag vart sjukskriven ett par dagar och är det fram till på torsdag. Grejen är bara det att nu känner jag mig nästan helt återställd tack vare medicinen, så det känns nästan lite surt att inte få jobba eller egentligen anstränga mig. Men jag får väl se det som lite extra semester och ta vara på det och bara vila mig i form. Men man blir ju stundtals lite rastlös, fast å andra sidan kan jag ju skriva lite blogg så så är det med den saken. I övrigt börjar det bli slut på idéer i huvet att skriva om så vi kanske får börja runda av här lite. Har ni tur så får ni ett till inlägg lite senare, har fortfarande skrivlusta även efter den här lilla texten. Men jag hoppas jag kan återkomma om ett tag med lite nya roligheter. Kanske historier från en reunion med Rubbanfolket som ligger på planeringsstadiet. Men jag återkommer!
PEACE!
Men jag kan ju börja med att säga att man inte direkt kände sig utvilad efter vår så kallade semster. Det va ju många nätter och framförallt på slutet som man inte direkt fick någon otrolig sömn så när man väl kom hem var man ju inte helt på topp. Men för det kunde man ju inte lägga sig ner i en solstol och löka liksom. Nej jag hann knappt komma hem föränn det va dags att börja tänka på Bajen igen. Match mot Norrköping stod på spel och givetvis tänkte jag inte missa den. Så jag tog bilen till stan först för att köpa mig en tröja i shopen. Hade ju nämligen kommit in en ny modell som jag bara inte kunde undvika. Sjukt snygg va den verkligen och då är det ju bara att haffa liksom, inga tveksamheter där inte.
Och sen återförenades man med den kära bonden när han gled ut i sin bil nere vid station och vi började rulla in med tåget mot stan. Vår allas Flemman dök även på, en trevlig överasking numera när man inte längre vet vad han kan ställa till med. Maken till toffel har man ju aldrig stött på. Kul för honom givetvis men man själv undrar ju vart hans livsprioriteringar tog vägen. Dom försvann nån dyster vinterdag, det är det enda man vet om den saken. Men han var med idag och det förgyllde vår resa in till stan som alltid.
Som jag sa den dagen så kom jag hem två gånger. Jag var glad över att komma till Hagvägen där tidigt på morgonen efter täta pitstops all over Europe men jag undrar om det inte kändes ännu skönare att äntra Söderstadion igen. Det kändes bara så sjukt länge sen man såg träbenet Dadomo trycka in segermålet mot Gefle så nu var man ganska rejält taggad på match igen. Sebbe dök upp också lagom till avspark och nu var det bara Framåt Bajen som gällde. Och givetvis blev så också fallet. Bajen lirade självklart ut allt vad Peking stod för. 3-0 i halvtid och muntra miner överallt. Sen kan man ju undra vad som hände i andra halvlek. Men det är såklart det som är Bajen. Det ligger faktiskt något i uttrycket "Det svänger om Bajen" för nu visste man inte längre nånting. Men när det numera gudsförklarade Petter Andersson nickade in 4-1 med typ kvarten kvar kändes det ju verkligen lungt, vilket man numera borde veta att det precis tvärtom inte är. 10 minuter senare hade Peking gjort två mål och var så otroligt nära att få till en kvittering. Vi lyckades som tur va hålla undan och sno åt oss ytterliggare en trepoängare, men oj den satt långt inne och man undrar ju hur mycket ens Bajenhjärta klarar av ibland. Men det va i alla fall ett starkt bevis på att man var tillbaka i verkligheten och så vad det med den saken. Det svänger om Bajen....
Efter den kvällen så stavades min tillvaro jobb för hela slanten de kommande veckorna, något jag faktiskt inte bangade på det minsta. Jag kände verkligen suget av att börja tjäna lite pengar igen, så trots att man fortfarande kände av resan ända ner i benmärgen så intog man kassan nere på Hemköp utan större klagomål. Och där hängde jag ju sen i två veckor. Det va i alla fall va det kändes som när jag jobbade 11 dar av fjorton. Men som jag sa så är det ju pengar och nu börjar det verkligen kännas som att det jobbet ger en nåt tillbaka. Börjar liksom lära känna mina små kollegor där och jobbet flyter allt lättare. Och då är det faktiskt inte alls jobbigt att bara gå dit och göra sitt jobb bra. Jag fick höra från chefen också att jag fått beröm från många där nere och sånt stimulerar en ju alltid. Och då känner man ju verkligen att det här med skolan, det får vänta ett bra tag nu, för det här är vad jag vill just nu. Kanske inte Hemköp hela tiden. Men jobba och tjäna pengar, det är där min motivation ligger just nu.
Sen är det klart att jag hann med annat också. Jag jobbade ju inte direkt ihjäl mig och jag hann absolut hitta på saker på kvällarna när jag inte jobbade. Förövrigt också ett plus med det där jobbet. Man jobbar oftast inte så överdrivet tidigt och då kan man ju ändå hitta på saker på kvällarna liksom. Så i början blev det ju mest till att återförenas lite med olika folk. Träffade Linn där en vända innan hon drog ut på sina resor och det va ju såklart mysigt. Men jag vet inte riktigt hur det är mellan oss. Det känns ju bra på ett sätt men samtidigt vet jag fan inte. Men det löser sig nog åt nåt håll får man hoppas. Vi får se. Träffade Camilla också. Alltid kul att lyssna på hennes upptåg och den flickan kanske framstår som en lugn tjej men gudarna ska veta saker och ting asså. Bara så ni vet. Men detaljer lämnar jag utanför. Givetvis blev det ju lite häng med Ligan också. Ludde drog visserligen till Turkiet men jag hann catcha upp ett par rader en mörk kväll vid busshållsplatsen uppe i backarna innan han drog. Sen drog jag och Nicke med herr grek på en glidarkväll i bilen där nån lördagskväll. Jag kommer speciellt ihåg att Niffää var otroligt övertaggad och hetsade som en dåre i bilen. Man undrar ju vad dom föder han med där ute ibland. Men kul var det absolut, speciellt när vi åkte förbi Grönan vid stängningsdags och hetsade lite folk, alltid ett sant lördagsnöje.
Sen var det ju lite träff med Boysen där en kväll också. Thomaz var ensam hemma och drog ihop en liten mysig fest på hans uteplats. Vi var väl inte mer än typ 10-12 pers men vi hade det ganska roligt ändå. Jag hade det i alla fall tills att spriten slog till. Jag måste säga att det aldrig slagit till så plötsligt i hela mitt liv. Asså jag kände verkligen inte av det alls och helt plötsligt så svartnade det typ för ögonen. Och då var det inte speciellt roligt länge. Men det värsta va att dan efter var jag övertygad att jag gick hem direkt jag kände så och då var det ju ingen större fara, för full kan alla bli. Men nu var det ju inte riktigt så. Jag hade tydligen däckat lite överallt, bland i Thomaz rabatter och i hans soffa där mina snälla polare gjort lite practical jokes på mig, får väl bjuda på det så länge men ändå. Hade tydligen spytt lite och så också men fan det värsta är ändå minnesluckorna av just allt det där dagen efter. Då vet man att det gick lite överstyr kvällen innan. Men fan det är ändå sånt som händer. Jag skyller på en läskande god likör jag krängde billigt i Tyskland. Spritsmaken va ju obefintlig och då dricker man ju lätt vidare. Ajja så vad det med den saken, nu glömmer vi den kvällen.
Men det blev lite festande förra helgen också då Nicke tjatade ut mig. Så direkt efter jobbet drog jag hem och tog emot en taggad bonde och vi förade upp hos mig. Några av mina från Amsterdam inhandlade shotglas fick sätta livet till för Nickes skumma Ursus som faktiskt va ganska god. Lagom salongsberusade drog vi i alla fall in till Toxic. Nicke va taggad på att dra dit eftersom han aldrig vart där så jag hakade mest på. Men ganska oväntat var det rätt tomt på folk där inne när vi kom in. Dom hade inte ens nedervåningen öppen. Men det positiva var att ölen fortfarande va billig och då kunde vi ju klunka lite i baren innan vi kunde glida ner till dansgolvet. Fast när dom väl öppnade var vi mest taggade på att chilla vid ett bord vilket vi också gjorde tills att det var tillräckligt mycket folk. Sen blev det ju såklart dans för hela slanten och nu började musiken kännas rätt också.
Kvällen flöt på och nånstans mitt i all lyckades jag nästan få ragg på en tjej som va lite misstänk närgången i någon dans. Men sen gled hon snyggt undan och jag stod där och undrade vad som hände, men istället kom hennes kusin fram och va nästan lika på. Så det blev lite strul och så. Men det slutade ganska kvickt därefter eftersom vakterna tyckte hon var alldeles för förfriskad för sitt eget bästa. Hejdå med henne och det roliga var att då kom den första tjejen tillbaka och nu höll hon inte igen för fem öre. Jag skojjar inte när jag säger att hon verkligen klängde på mig. Och jag var för glad i hjärnan för att hejda henne. Så så vad det med den saken, jag vet inte va Nicke sysslade med just då. Under ett svagt ögonblick av den kvällen drog hon med mig in på en av de åh så glamourösa toaletterna. Då passade Nicke på att dra därifrån för när jag väl kom ut därifrån och tänkte möta upp honom var han redan på väg hem. Givetvis kände jag mig skyldig som omedvetet dissat honom för en brud men det va ju inte meningen. Men då lyckades den här tjejen, Christina hette hon föresten, lura med mig hem till henne. Och just då var dt faktiskt rätt lockande med en bortamatch på Kungsholmen för att slippa åka hem själv. Så så var det med den saken. Vi hade vårt lilla roliga där och jag fick ta the walk of shame till Karlberg i den tidiga lördagssolen istället. Måste flika in att det faktiskt inte är min grej att låta brudarna gå före polarna, det bara blev så den här gången. Återigen ledsen Niffää. Så sluta va arg på mig nu bonde. Och jag måste säga att du gjorde en heroisk insats som cyklade från Väsby ut till dig typ 4 på morgonen. Strongt!
Bio har det blivit också ja. Får aldrig glömmas. Först drog jag med Thomaz och Elias nångång förra veckan till Rigoletto och såg premiären av Hancock. Nicke och Crille gled in i sista minuten och jag måste säga att jag diggade den filmen ändå. Den var ju klart mest sevärd i början innan den spårade lite, men ändå klart värd entrépengen. Och jag säger som jag brukar säga, det är sådana filmer man ska se på bio. Så det va ju självklart trevligt förutom att det va så sjukt varmt i salongen. Det måste vart fel på luftkonditioneringen där eller nåt, men det är smällar man får ta en sån kväll.
Sen nu i fredags blev det ju The Dark Night ute i Vällingby. Varför vi valde Vällingby var för att det va det enda stället med någorlunda bra platser. Så Nicke styrde bilen dit och vi blev såklart inte besvikna. Vilken rulle asså. Och Jokern måste ju vart skönaste filmskurken på år och dar. Magiskt. Mindre lyckat var ju deras parkeringsgarage måste jag säga. För det första kom vi knappt in till bilen efter bion och sen kom bilen knappt ut då dörrarna vägrade öppnas. Så vi bland några andra blev strandsatta i ett parkeringshus under obyggnad i gudsförgäten håla nånstans, kul kväll boys, eller? Ajja några hjältar flyttade på ett betongblock så vi nådde en annan utfart och där kom vi ut. Bra jobbat förortsbönder!
Det har ju varit sommar också. Värmeböljan är ju nästan olidlig vissa stunder. När man inte ens kan ta sig en snabb tur ner på Centrum utan att känna lökarna växa under armarna då vet man fan att det är högsommar. Men jag lärde mig i Bryssel att aldrig mer klaga på värme och jag ska inte säga att jag gör det nu heller. Men när det är så här vill man ju passa på att njuta och till skillnad från förra sommaren känner jag verkligen att jag fått ut nåt av soltimmarna. Förra veckan drog vi ihop en enkel spontan grillkväll ute vid tegeludden. Det va ingen stor grej, bara jag, Niffää, Crille och Thomaz tog oss dit men resultatet av hela kvällen va riktigt lyckad. Vi satt där och grillade först och hetsade lite smått på det sätt som bara vi kan. Det va bara en underbar kväll. Sen blev det en liten roddtur med nickes lilla eka ut till Munkholmen där vi tog lite roliga bilder. Vi avslutade sen kvällen vid Kairo där det blev lite kortspel och småbus med miniraketer. Jag måste säga att ljudet när man skjuter ner en miniraket i vattnet är spciellt, och dessutom smått otroligt roligt. Sen är det ju lite synd att det finns sömniga kärringar med stora lyktor som inte uppskattar att några ungdomar har lite kul en sommarkväll. Men livet är väl inte bättre än så. Vi hade i alla fall en riktig lyckad kväll och såna enkla kvällar borde alltid komma oftare. Det är bara så livet ska vara, speciellt nu på sommaren.
Och för en sommars skull har jag befunnit mig ute på sjön lite. De två senaste kvällarna har vi tagit ut Nickes typ grannes motorbåt och kört runt lite. Först igår kväll körde vi bara runt och kolla läget överallt, sjukt härligt måste jag säga. Och sen idag var Ligan ute och drog en runda runt Nickes trakter. Vi badade från båten och hade det småtrevligt. Sen kom vi på den briljanta idén att fästa ett snöre runt båten så man kunde ligga efter på en badmadrass och bara glida efter båten när den drog upp knopen. Måste säga att det va sjukt kul. Fast Nicke måste nog ha vunnit på klass eftersom han var den enda som på allvar lyckades klamra sig fast även när vågorna gjorde allt för att få honom att hoppa i vattnet. Nej, men det va riktigt kul och nu när Kihlmans kanske ska skaffa sig en egen riktig motorbåt så blir det nog fler såna tillfällen. Jag bangar verkligen inte på det om man säger så.
Jag blev ju förövrigt sjuk förra helgen. Mitt under en pågående filmkväll med Ligan så började jag frossa okontrollerat. Trodde det va en vanlig feber/förkylning jag raggat åt mig men när det inte gick över på några dagar drog vi upp till Löwet och kollade upp det och det visade sig vara lite allvarligare. Har varit där två gånger och dom tror det är körtelfeber. Dom har inte riktigt kunna fastställa det än så jag fick penicillin och fick order om att vila en vecka och sen komma tillbaka. Så nu har jag vart sjukskriven ett par dagar och är det fram till på torsdag. Grejen är bara det att nu känner jag mig nästan helt återställd tack vare medicinen, så det känns nästan lite surt att inte få jobba eller egentligen anstränga mig. Men jag får väl se det som lite extra semester och ta vara på det och bara vila mig i form. Men man blir ju stundtals lite rastlös, fast å andra sidan kan jag ju skriva lite blogg så så är det med den saken. I övrigt börjar det bli slut på idéer i huvet att skriva om så vi kanske får börja runda av här lite. Har ni tur så får ni ett till inlägg lite senare, har fortfarande skrivlusta även efter den här lilla texten. Men jag hoppas jag kan återkomma om ett tag med lite nya roligheter. Kanske historier från en reunion med Rubbanfolket som ligger på planeringsstadiet. Men jag återkommer!
PEACE!