Jerre

Japp så är det för imorn börjar allvaret igen. Då är det dags för den dagliga dosen av tidig uppstigning, försenade tåg, fullproppade bussar och långtråkiga lektioner. Fast okej riktigt så illa är det inte. Jag är faktiskt ganska redo för plugget nu. Sommarlovet har vart långt och skönt så det är faktiskt inte så jobbigt att komma igång igen. Och oavsett hur jobbig själva skolan är så är det skönt att ha den där varadagen där det händer lite. Man får ut mer av livet på det sättet känns det som. Man träffar polarna varje dag och man hänger med mer än när man bara sitter och lökar framför datorn som jag gjort alldeles för mycket den här sommaren. Så jag ser faktiskt fram emot det på ett sätt. Sen brukar det ju alltid bli så att man efter en vecka ångrar det man sagt nu och bara längtar till nästa lov men det får bli då det.

Annars sltade mitt lov egentligen redan förra helgen när jag kom hem från Turkiet. Jag behövde nåt som räddade mitt annars ganska så mediokra sommarlov och räddningen blev veckan i turkiet. När jag sen kom hem därifrån så kände jag att det var dags att ladda om så man va redo för skolan igen. Okej Jenny gjorde ett par dagars besök men jag va ändå på hemmaplan så. Sen att det inte blev så mycket ladda batterierna är en annan sak men mentalt dog mitt sommarlov när jag satte foten på Västerås flygplats förra helgen.

Jag vet att ett jättelångt och välskrivet inlägg från Turkiet väntas här på min blogg men jag har bara ingen lust att skriva nåt sånt inlägg. Så Flemman, du är välkommen att ta på dig det jobbet för just nu pallar jag inte skriva ett sånt inlägg. Det är roligare att skriva sånna här spontana inlägg. Men jag kan i alla fall säga att det va jävligt kul i Turkiet med ett underbart sällskap. Det blev lugnare än vad jag trodde innan men det va skönt att vi inte hetsade så mycket. Sen kanske vi borde dragit ut lite fler kvällar men det får bli nästa gång. Jag kommer i alla fall definitivt minnas den där veckan som en positiv händelse i mitt liv så tack grabbar!

Men allt kan ju såklart inte va positivt. Såklart drabbas man ju av salmonella när man kommer hem. Till en början va det ingenting men natten till söndag så dog hela kroppen typ. Jag vaknade mitt i natten och kände mig helt uttorkad som om jag legat i öknen i 5 dar typ. Så jag låg hela morgonen och pimpla vatten med det fick jag självklart inte behålla. Sen va jag istället yr hela förmiddagen men eftersom Jenny va i stan ville jag inte låta henne sitta inne så vi drog iväg till kista och till en början funkade det rätt bra. Men sen började jag få yrsel igen och när vi skulle åka hem fick jag sitta och hyperventilera på bussen. Och när jag skulle gå på tåget höll jag på att spy flera gånger. Tror jag aldrig vart så nära att spy på ett överfullt pendeltåg. Jag fick sitta och andas grovt hela vägen till häggvik för att klara det.

Men jag vågade inte äta nåt mer sen på dan för att jag inte ville må dåligt på derbyt sen på kvällen och jag låg mest och tog det lugnt. Och när vi åkte in till Råttis så kändes allt perfekt. Jag va taggad med lite nervös men annars så.

Jag orkar inte snacka så mycket om matchen faktiskt. Vi bevisade än en gång att Bajen inte ska syssla med tifo. Vi bevisade däremot att vi ska syssla med sång för det va en jävla bra stämning i framför allt första halvlek. Jag lyckades äntligen bevisa för ms Jönsson att det är klass-skillnad på ett sthlms-derby och ett skånederby. Och första halvlek va ungefär det jag orkade med. För när jag skulle börja hoppa igen i andra så fick jag våldsam yrsel och det bara svartnade för ögonen. Jag ville ju inte direkt svimma så jag satte mig ner och satt ner mestadels av matchen som var kvar. Reste mig egentligen bara för att se Benny klistra en straff. Det va skönt. Annars va det bara jobbigt att sitta där och må dåligt samtidigt som Bajen torskade. Men vafan. Sånt händer. Farsan va snäll och hämta oss i alla fall så jag slapp trängas med folk på tåget.

Men tisdagen va ändå värst. Jag hade nu fått feber också och behövde vatten konstant. Men jag spydde så fort jag försökte och hade börjat fått diarré dessutom så så fort jag försökta få i mig nåt så kom det ut på ett eller annat sätt. Inte roligt. Men jag la mig på köksgolvet för att slippa springa mellan sängen och handfatet och det hjälpte lite faktiskt även om Jenny och farsan säkert undrade vad jag höll på med. Sen blev jag sängliggandes hela dan. Hade verkligen ingen kraft till någonting alls. Riktigt tungt. Och så blev det ju att Jenny fick sitta inne hela dan och jag tyckte fett synd om henne eftersom hon säkerligen inte åkt till sthlm för att kolla på mig när jag låg död i sängen. Men jag kunde verkligen inte göra nåt för jag mådde så dåligt.

Onsdagen blev litte bättre och jag orkade ta en tur i stan med Jenny innan hon åkte hem. Men sen blv det hem och vila och det har jag typ gjort i 4 dar nu känns det som. Magproblemen har fortfarande inte släppt ordentligt men jag kan i alla fall äta och röra på mig normalt så det är skönt. Men jag har säkert gått ner 5 kilo på den här veckan. Åt väl egentligen ingen riktig måltid på 5 dar vilket är alldeles för lite. Men men. Nu börjar det bli bra så nu hoppas jag att jag kan komma igång med en bra start i plugget och Snappers.

Annars har jag tänkt på hur sjukt mycket Bajen-matcher det har blivit den här sommaren. Inte nog med att det är allsvenskan där jag säkert sett 9 matcher eller så. Så har det vart intertoto/uefa och cupen och allt vad det heter. Kul som fan men man hinner knappt smälta en match förän det är dags för nästa. Nu är det i alla fall vila till på lördag då vi möter BP på Häststadion. Marschen från Slussen känns riktigt intressant den också. Och visst fan ska vi ta vår första bortaseger i år mot BP.

Jaha vad ska man mer skriva om då. Jag vet fan inte riktigt. Det kändes som jag hade skitmycket jag ville skriva om men sen nu så står det helt still i huvet. Men vafan jag kan ju återkomma med mer imorn eller nåt. Ja så får det bli. Ha det bra allihopa!

PEACE!