Jerre

Bloggdags. Och först och främst vill jag bara säga till alla att det ska mycket till om jag skriver klart inlägget om GBG. Pallar fan inte ens bry mig om det där. Flemman hann före och jag är inte den som kopierar hur som helst. Jag jobbar på Turkiet-inlägget och bara det tar tid eftersom jag knappt pallar det heller.

Och nej det här blir inget om turkiet heller. Bara ett sånt där vanligt mediokert inlägg om allmänna upplevelser de senaste veckorna. Precis som vanligt. Det får ni stå ut med.

Och man kanske lika gärna ska börja med det tråkiga så man får det överstökat. Skolan har kommit igång på allar och min första period kunde vart roligare. Jag har Filosofi där jag inte känner en jävel och just det ämnet hade vart rätt kul att känna någon att dela sina filosofiska tankar med. Jag menar det är ju inget kul att motbevisa att 1+1=2 är självklart om ingen är där och lyssnar.

Sen har vi Psykologi där jag inte heller känner många. Det skulle va Skäms i så fall och han verkar allmänt deppig över skolan så jag vet inte. Men där kan jag i alla fall glänsa lite. Senast idag fick jag lite smörpoäng när alla trångsynta jävlar i min grupp inte förstår sig på omvänd psykologi. MVG till mig, eller?

Affärsjuridik. Suck! Eller jag har i alla fall turen att känna Linus P men med Christer känns det bara som en repris av den oändligt gnagande tristessen från Febben förra året. Men det är inte så svårt i alla fall och då kan man sitta och småsnacka om annat vilket är rätt skönt.

Sen måste jag ju nämna engelskan där jag också är helt själv. Dessutom är alla sjukt bra på engelska i min grupp så det gäller att skärpa sig i diskussionerna för att hänga med. Men det ska jag nog klara. Man får satsa lite så ska jag nog få till ett bra betyg där också. Gunilla brukar inte va så hård med betygen så det löser sig nog.

Och sist men inte minst har vi Datorkunskapen som jag precis bytte till mig istället för sömnpillret "Fink". Men med Ragnar Ståhle känns inte ens det kul. Eller jag får se till att få en dator där jag kan sysselsätta mig med lite surfande mellan de sega genomgångarna. För inte fan behöver jag lyssna när han går igenom hur en rullningslist fungerar.

I och med bytet till Datorkunskap har jag nu "dubbel-lunch", dvs. ingen lunchlektion. Det kan va lite drygt att ha 2 timmars hål mitt i schemat varje dag men samtidigt kan jag ju ägna dessa timmar till att studera Martins idrottsliga utveckling i bollspel så det ska nog bli bra. Att sitta där i A-hallen med en cola och ett antecningsblock kan bli den första periodens "lugn i stormen".

Men nog om skola tycker jag. Jag ska inte trötta ut er alldeles för mycket. Farsan har fixat biljetter till Magnus Ugglas turné i höst så den 24:e november blir det Södra Teatern för min del. Jag bangar inte. Har alltid velat se honom av någon anledning och jag hoppas att han kör alla klassiker för jävlar va sköna låtar han ligger inne med.

Bajen, Alltid Bajen. Kan ju ite skriva ett helt inlägg utan att ens nämna Bajen. Men den här gången har jag i alla fall nåt kul att skriva om, nämligen marschen från Slussen till Stadion i lördags. Vi mötte som ni säkert vet BP och då passade en march från underbara Södermalm till torra Östermalm perfekt. Och jag måste säga att det va säsongens höjdpunkt än så länge. Inte nog med att det va säkert 1500 pers som gick i "tåget" så va det sjukt roligt att gå rakt genom city och det hände en del sjuka grejjer längs vägen. 

Till en början så blev vi för en timme en stor attraktion för turisterna. Inte minst bland japsarna som från sightseeingbussen tappade all fokus från slottet och riktade istället sina linslock mot det marscherande grönvita sångtåget. Dessutom stod folk som fågelholkar längs varenda gata vi gled fram över och det var med blandad rädsla och förtjusning vi möttes av folket längs Stockholms gator.

I Kungsträdgården va det ett litet uppträdande med nån trubadur men han fick inte så mycket att säga till om när vi stormade in på gatan bredvid med vår högljudda sång. Samtidigt skällde vi ut alla kaffepimplande turister på uteserveringarna. "VARFÖR SJUNGER INTE NI?"

När vi närmade oss de östligare trakterna av vår annars vackra huvudstad så blev sångerna allt mindre vänliga och rumsrena. "VI SKA VÅLDTA ERA HOROR..." ekade mellan husväggarna på Birger Jarlsgatan och på Stureplan regnade det bananer i massvis till tonerna av "VI HATAR DJURGÅRN". Det kändes underbart att gå runt där i stan med alla grönvita Söderbröder och bara känna den här härliga gemenskapen. Det är vid sådana här tillfällen jag faktiskt tycker synd om supportrar ute i landet som saknar den här sortens supporterkultur. Det är en sak att uppfostras fel och sluta som gnagare men där finns ändå en kultur. Men jag lider faktiskt lite med de som tvingas leva med ett Kalmar-hjärta hela livet med "Kalmar Klapp-Klapp-Klapp" som största upplevelse i sitt liv som fotbolssupporter. Eller nej föresten. Varför känna medlidande för Kalmar. Det är inte vårt fel att vi är bäst!

Tåget fortsatte vidare och vid humlan stämde "sittplatsbajarna" in och vi började nu skymta stadion långt bort mot horisonten. Här bestämde vi att avvika från tåget för att hinna före köerna in på arenan. Vi hade inga biljetter men jag tänkte att eftersom det är bortamatch så måste det finnas direktinsläpp och givetvis hade jag rätt. Flemman lyckades inte innan matchen att fixa biljett via Ticnet så han va nära att skippa matchen totalt. Men jag skällde ut honom och fick honom in till slussen i alla fall och jag tror att han är tacksam för det.

Själva matchen har jag inte så mycket att säga om. Hallå, det va BP. Mer självklara 3-poängare får man leta efter. En dag på jobbet verkligen. Det enda jag tycker är värt att skriva om de två timmarna jag tillbringade inne på friidrotsarenan är att Peter Markstadt satt i kommentatorsbåset som av en händelse råkade ligga precis över vår klack. Han fick inte en lugn stund alls men är man guldhjälte får man faktiskt bjuda till lite och bjussa på en sång när vi ber om det. Det tycker jag att vi nästan kan begära.

Okej nu blev det ingen sång från "Markan" men vi vann matchen och jag hade en väldigt trevlig lördag i soliga Stockholm. Nu ser jag fram emot nästa måndag då det är dags att tysta råttornas patetiska medgångsfasoner och släcka alla möjliga drömmar om ett svartgult guld. Vi syns på Råttis!

Oj nu börjar det här bli långt helt plötsligt. Det blir så när man skriver om Bajen. Och jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva om just nu. Det känns alltid som att man har jättemycket att skriva om när man börjar men sen blir det inte så mycket ändå. Men vafan. Kommer jag på nåt mer kul så kan jag ju bara skriva ett till inlägg lite senare. Det är det sköna med blogg. Man kan skriva hur mycket man vill om vad man vill och dessutom när man vill. Underbart.

Men nu blir det nåt annat. Hej så länge!

PEACE!