Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Julafton, Just like last year
Veckans Bästa: Fortfarande Jullovet
Veckans Sämsta: Att jag fortfarande måste vänta på uppkörningen
Veckans Jobbigaste: Börjar ändå känna lite ångest inför skolstarten
Veckans Citat: "Men mitt lillfinger är ju kortast i världen" Anders Flemström 27/12-07
Veckans Film: Butterfly On A Wheel
Veckans Låt: Turistens Klagan - Cees

Jag är tillbaka för ännu ett inlägg. Det kändes på nåt sätt att bloggen gick i graven när jag sammanställde allt till julklappen jag skulle ge till morsan. Men lyckligtvis så är det givetvis inget som verkligen kommer hända. Jag tänker verkligen fortsätta blogga och nu när året närmar sig sitt slut så kan jag bara säga att jag bestämt mig för att försöka hålla uppe bloggen ytterliggare ett år. Så är det bara. Och som det ser ut nu kommer även det här året bli händelserikt och givetvis vill jag försöka skriva ner om allt som händer även nu. Satt ju liksom och läste genom lite av årets bravader och det är sjukt kul att titta tillbaka på alla små detaljer och verkligen minnas allt som om det va igår.

Men det här blir årets sista veckoinlägg och jag vill med det också säga att dessa veckoinlägg slutar här. I fortsättningen blir det bara spontant när jag känner för att blogga. Jag vet att jag får in mer händelser på det här sättet men det börjar bli drygt att ha bloggandet inplanerat i schemat. Det ska inte vara så. Men för det tänker jag inte låta bloggen sakta men säkert dö ut som Flemmans dito.

Och det e klart. Nån gång kanske veckoinläggen kommer tillbaka. Just nu känns det väldigt avlägset. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag stänger inga dörrar.

Men den sista veckan på året är snart till ända och även denna vecka har det hänt grejer. Och när jag ändå ska avsluta veckoinläggen kan jag lika gärna smälla till med ett redigt dagboksbaserat inlägg. Det får bli så helt enkelt. Det får ni ha överseende med.

Så när jag lämnade er sist befann jag mig några timmars sömn från ännu en mysig julafton och jag måste säga att det lätt är en av det mysigaste och bästa dagarna på året. En dag då man verkligen får umgås med familjen precis som det ska va.

Vi ändrade ju förra året i vår planering så att vi skulle äta efter Kalle så jag kunde ta en rejäl sovmorgon. Något som jag verkligen behövde kan jag säga. Så jag lämnade väl inte den varma sängen föränn vid tvåtiden. Och en halvtimme senare hade mormor och farsan intagit huset och vårt lilla firande kunde börja. Och det med alltid lika klassiska Kalle.

Jag fick sällskap det här året i form av sms från Flemman. Och det gav mig en ny dimension av hela programmet. Riktigt kul att få det sällskapet om jag ska va ärlig. Och förövrigt så finns det ju ingen mer julkänsla än när man ser Ferdinand (Flemman?) och Robin Hood (Mot Sherwoodskogen!) och alla de andra! Det är ju bara så klockrent så det finns inte. Skönt också att man fick se en liten snutt från Pongo. Tillräckligt mycket för att få med ordet "RUTIN" och det räckte för att skänka Crille en tanke.

Sen blev det mat för fulla fat och jag proppade mig riktigt mätt på det godsaker som hade dukats fram av min väldigt duktiga mor. Jag fick nu för första gången på allvar skråla med i dom otroligt fyndiga snapsvisorna som mina kära föräldrar sitter inne med. Drog ju igenom hela Aboluts sortiment med smaker där under den timmen och jag måste säga att Päronsmaken är rätt god ändå. Och förövrigt va ju maten helt gudomlig precis som alltid. Tar man bara bort Sillen är julbordet fulländat. Det är bara så det är och troligtvis kommer det alltid vara så.

Xpertelvan tar aldrig paus och det går före det mesta och när det dessutom vankas derby är det bara att avbryta alla andra aktiviteter och bänka sig framför datorskärmen. Så över till 55:an för att möta upp Crille och sen slå sig ner i datorstolen (som fortfarande är riktigt obekväm, ni som undrat sen det magiska inlägget i Juli) och njuta av en mäktig match på Kosher IP. Nu blev det i och för sig inte så mäktigt och det stavas kort och gott Walter Clasen, men mer om det får ni drömma om själva för jag orkar inte sitta och rabbla upp det ena och det andra. Det hör inte hemma här på nåt sätt.

Crille hängde med tillbaka till julfirandet då hans eget redan var över. Resten av kvällen arbetade han som tomte åt familjen Tebrand och fick löpa fram och tillbaka till den vackert utsmyckade plastgranen. Har aldrig påstått nåt annat än att han är en hjälte.

Och julklappsutdelningen blev som alltid en trevlig tillställning men till skillnad från förra året orkar jag inte rabbla upp precis varenda grej jag fick. Jag kan säga så mycket att jag är fett nöjd med det jag fick och allra mest för den vackert rödglänsande mobilen och det alltid lika mäktiga och storslagna säsongskortet. Året är räddat. Och jag har nog aldrig föränn nu förstått att jag saknat en "riktig" mobil men nu känns livet bra mycket roligare igen.

Jag tror förövrigt att alla vart nöjda med julklapparna det fick för mig. Morsan hade ju bara önskat sig en parfym så den kan hon inte ha blivit besviken över och jag tror knappast hon tyckte annat om bloggen. Fyfan vad jag slet med den in i det sista. Men det är hon värd alla dagar i veckan. Och farsan blev nog lite överraskad för kartorna. Tror inte han hade förväntat sig dom i alla fall. Förövrigt va dom jävligt snygga måste jag säga. Speciellt satelitbilden över Stockholm. Riktigt najjs. Och mormor fick sin hudkräm och hon verkade glad över den också. Det va skönt att jag för en gång skull verkligen satsade på julklappar i år för mina egna pengar. Det är så mycket roligare att ge då.

Sen bar det av hem till farsan igen för att ha kul med Crille. Vi bestämde oss också för att bjuda in vår kära bonde och resten av natten åt vi godis och plöjde igenom en mängd avsnitt av Svensson Svensson. Så ska man avsluta christmas eve alltså. Helt magiskt. Fast lite synd att inget ställe där man kan få sig en god korv eller hamburgare va öppet den natten. Vi testade ju minst sju McDonalds med samma bittra resultat. Men det är väl smällar man får ta. Det va i alla fall kul att glida runt där mitt i natten.

Juldagen va inte helt fel den heller. Jag ska erkänna att jag sov ut ordentligt men när jag vaknade hade det redan börjat planeras en hel del. Crille hade ju tydligen börjat snacka en hel del med Jennie (En tjej från Vallentuna) och det visade sig att Nicke kände henne också sen sommaren. Så vi bokade in en liten filmkväll hos Nicke dit även Linda och Jolt vart bjudna. Så vi tillbringade kvällen i Crilles ståtliga soffor där vi kollade en risig skräckfilm (vilken jag för mitt liv inte kan komma på namnet på just nu) till Lindas stora fasa. I övrigt va det lite kul att träffa lite nytt folk och försöka lära känna dom. Trevligt med lite kvinnligt umgänge för den delen också. Det har ju inte varit allt för gott med just denna typ av relationer här uppe. Sen var det också kul att gemensamt mobba Nicke för hans smått bissarra uppträdande på Fabben där han mer eller mindre åt... Detaljer lämnar jag åt nån annan att berätta.

Framåt midnatt började vi röra oss iväg för tjejerna ville se nån plats i väsby där det spökade eller nåt liknande så vi drog med dom till den gamla kratern vid järnvägen där det visserligen inte spökar men det har alltid varit en lite skrämmande plats för oss Väsbybor. Och nu var det dessutom riktigt mörkt när vi väl nått dit men det hindrade inte de flesta av oss att ta en närmare titt. Det va bara Linda som fegade ur och stannade i bilen. Men det dörjde inte länge innan vi andra också rörde oss tillbaka då Nicke skrämde upp oss med att det kanske fanns nån konstig gubbe som fått en knäpp och tänkte stänga in oss eller nåt liknande. Så vi åkte därifrån igen och styrde istället bilen mot Eds Kyrka. Men förutom att Nicke skulle visa sina skills och sladda runt på parkeringen stannade vi inte där särskilt länge. Istället bestämde vi oss för att åka ut till Vallentuna där vi så småningom skulle lämna tjejerna.

I Vallentuna stannade vi sen till nere vi sjön där vi stod och snackade ett bra tag och lyssnade lite på musik. Alltid trevligt om jag får säga det själv. Sen blev det lite sightseeing i Vallentuna och här måste jag bara få tillägga att Vallentuna är ett av dom ställena jag verkligen inte skulle vilja bo i. Inget ont om dessa härliga tjejer men Vallentuna är en riktig håla. Och jag vet alla wannabe Danderydgrabbar i Sollentuna kaxar upp sig nu och säger att Väsby är lika mycket håla men det får stå för dom. Det här är i alla fall min åsikt.

Ett tag va vi nära att fullfölja en galen idé om att köra in till stan och chilla där ett tag men den planen gick aldrig så långt och det va väl nästan lika bra. Istället körde vi hem tjejerna och styrde kosan tillbaka till Väsby. Men Nicke visste tydligen om en lite roligare väg som han styrde in oss på. Det var meningen att vi skulle komma ut nånstans i Bollstanäs men istället hamnade vi nästan i Täby. Men det gjorde ju inte oss någonting då vi hade en rätt trevlig åktur bland skogarna och de smått ensliga husen. Att Nicke sedan ifrågasatte hur folk kunde bo såhär öde fick ju bli kvällens mest parodiska kommentar. Förstår inte mannen nån gång att Sjövillan inte på långa vägar kan kallas civiliserat?

Nicke rörde sig sen hemåt och Crille och jag slog oss ner i min sköna soffa. Jag kommer inte ihåg exakt allt vi gjorde men jag minns att vi avslutade kvällen med att se Ensam Hemma 2 och allt jag har att säga där är McÅHLY!!! Om jag inte minns helt fel va det också den här kvällen som jag och Crille verkligen hade ett långt och givande snack kring livet i allmänhet och kärleken i synnerhet. Kul att snacka om sånt brorsan. Alltid mäktigt att kunna snacka om såna här saker. Och så slutade en väldigt mysig och trevlig juldag.

Och annandagen blev faktiskt inte så annorlunda. På planeringen stod återigen en kväll med dessa sköna tjejer från Vallentuna och såklart var även Bonden med som en del av programmet. Men innan dess fick jag ut och köra lite med farsan och av någon anledning blev det att vi åkte till Vallentuna och kollade runt lite där. Men det va kul att jag fick visa lite av den delen av världen också. Även om jag aldrig gillat vägen mellan Väsby och Vallentuna. Den är bara så seg. Men allt för att få övningsköra lite. Snart smäller det med uppkörning och jag är djävulskt taggad nu. Nervositeten har faktiskt inte smugit sig på än men jag gissar att den gör det ju närmre det kommer. Konstigt vore det ju annars.

Men kvällen kom och med Heliga Trippeln samlad bar vi oss av till det evigt lika far-far-away-Vallentuna för att hämta tjejerna. Sen körde vi hela vägen tillbaka hem till mig där vi precis som kvällen innan avnjöt en skräckfilm. För min del va detta inget jag helt och hållet uppskattade då det va Strandvaskaren som blev filmvalet och den filmen har jag egentligen sett nog av för länge sen. Men va gör man inte för laget liksom. Och trots att Nicke som vanligt hatade filmen (Har han någonsin tyckt om en film? ) så tror jag nog att folk hade det mysigt. Vi fick sällskap av Lindas pojkvän halvvägs in i filmen också. Bara för att få med det i protokollet.

Vi gjorde inte så värst mycket mer efter filmen innan vi tog oss ut på det otroligt hala vägarna igen och körd hem folket till Vallentuna. Alltså tre gånger tur och retur till Vallentuna på en dag. Skona mig, säger jag bara. Men det gick bra trots att Nicke hade lite svårigheter med det hala underlaget. Skönt att se att han har så mycket rutin att han klarar av dessa situationer. Mäktigt är ordet.

Det blev några burgare på Donken innan jag tog kväll hemma i min fina lägenhet på Hagvägen. Jag kommer verkligen inte ihåg om jag gjorde nåt vidare vettigt men det va iaf skönt att sitta själv ett tag. Och jag sov rätt bra den natten om jag inte minnse helt galet fel.

Julhelgen var på allvar helt över men det gjorde inte mig mindre företagsam. Jag hann knappt vakna föränn det var dags att bege sig mot Kista med Thomaz som sällskap. Det var tänkt att vi skulle kolla in mellandagsrean med allt va det innebär men när vi stormade in i Kista Centrum insåg vi ganska snabbt att det kanske inte va en sådan bra idé. Det var mer eller mindre kaos överallt och inte var det många centimetrars spelrum man hade i dom butikerna inte. Men jag har inget bråttom med att köpa upp mitt fina presentkort så istället hamnade vi på Food Court där jag för första gången på väldigt länge (Alldeles för länge) fick sätta tänderna i en stor portion gyros. Det va milt sagt gudomligt och om det på något sätt ska finnas ett ögonblick då jag förstår varför Flemman avsätter en tredjedel (minst!) av sitt liv för att äta så är det när man smälter en tugga gyros med den den där nästan snuskigt goda smaken av tzatziki.

Nicke ringde sen och hetsade lite eftersom vi lovat Crille att kolla på hans turnering i smedgärdshallen. Eftersom jag befann mig i Kista va det bara att börja hetsa hem om jag verkligen ville hinna. Tyvärr missade jag bussen precis för att Thomaz behövde tuggummi så där försvann den chansen. Men tydligen blev matchen inställd så det gjorde inte så mycket. Vi kom överens om att vi skulle se sista matchen istället. Men jag lämnade i alla fall Thomaz och började röra mig hemåt. Men sen kom jag och tänka på att jag ville träffa Tobbe så jag  tog kontakt med honom och ändrade färdväg till slutstation Ryavägen. På vägen dit hamnade jag på Töjnans ökända konsum så nu har jag sett det också (Förövrigt är det väl ett ganska bra tecken på att man befinner sig lite offside från citylivet när man stöter på ett konsum, kan ju inte finnas många kvar här i världen).

Jag nådde i alla fall fram till Ryavägen och så småningom Tobbes vardagsrum där vi tillsammans kollade igenom AIKs årsdvd med det mesta av extramaterialet som efterrätt. Vi satt också och snackade en hel del om det mesta och det va på nåt sätt skönt att bara träffas sådär spontant och snacka lite en stund. Grovt underskattat om jag får säga det själv.

Men eftersom jag inte ville missa ännu en av Crilles matcher var det dags att börja kriga sig hemåt. Men jag bestämde med Tobbe att vi skulle ses lite senare på hans vind och spela lite Guitar Hero. Så jag tog tåget hem och vid station blev jag upphämtad av Mr. Kihlman och sen bara det av raka vägen till Smedgärdshallen där vi såg Väsby torska mot Älvsjö med 2-0. Man fick ju i alla fall se en glimt av Crilles alltid lika galna spelstil och sånt gillar vi alla dagar i veckan. Alltid kul att få trevligt sällskap av Jolt och tjejerna också. Det var tydligen tänkt att vi skulle hitta på nåt efter också men va jag tvungen att stå på mig och säga att jag hade andra planer längre söderut på världskartan.

Så tillbaka till Sollentuna och Tobbe dit även Flemman och Minkan hade sökt sig för att dra igenom ett par låtar på Guitar Hero. Jag som smygtränade en hel del innan jul kunde nu hålla jämt tempo med Minkan på Medium medan Tobbe och Flemman harvade runt på Easy som vanligt. Man ska spela efter sin förmåga men jag tycker verkligen att Flemman snart måste ta steget upp en svårighetsgrad för att verkligen få in känslan för spelet. Och oavsett hur du ser på dina egna lillfingrar så är det en väldigt dålig undanflykt för att stanna på för lätta nivåer. Men du lyckas i alla fall hamna på veckans lista vilket måste ha varit din dröm sen en år tillbaka. Man ska va va glad även för det minsta.

Eftersom jag ännu inte har fått körkort så måste jag rätta mig till kollektivtrafiken och jag vägrade ta nattbussen den här kvällen så lagom till sista tåget rörde jag mig ut i kylan och hem till mitt trygga sovrum. Crille ville komma över men den här gången kände jag för att köra solo. Hade ju under lovet inte riktigt fått känna den där känslan än när man har hela natten framför sig och man kan göra precis vad man vill utan att nån annan har nåt att säga till om. Jag klagar inte på umgänge men ibland är det så sjukt skönt att va för sig själv också. Så jag tittade lite på 24 och fick en hel del annat gjort och somnade in i en underbar sömn. En sådan sömn man bara kan få till när det verkligen är lov.

Dagarna rullar på och fredagen blev ganska händelselös fram till på kvällen då jag och Crille som vanligt träffades hos mig för att umgås en kväll. Vi bestämde oss för att komma ikapp inom Saw-serien genom att se trean och fyran men innan vi visste ordet av det så hade vi även fått sällskap av Camilla. Men det gjorde ju verkligen inte saken sämre och fast hon hade lite invändningar till att titta på Sawfilmerna så var det så det fick bli. Jag vet inte exakt vad jag tycker om dom filmerna om jag ska va ärlig. Dom är ju egentligen rätt äcklicka och så men på nåt sätt ändå så bra. Eller dom är ju smarta på ett ganska fyndigt sätt även om det oftast är rätt kladdigt.

Vi hade sen våra dsikussioner om en hel del saker och ting och avslutade natten med att nostalgiskt titta på Bamse i Trollskogen, en film som för mig är en ren nostalgitripp tillbaka till de unga åren. Men jag måste säga att jag såg Bamse med lite andra ögon när jag va mindre, den saken är säker.

Natten blev till morgon innan Camilla rörde sig hemåt men efter det dröjde det inte alls länge innan jag själv slocknade. Det fick bli soffan den här gången då Crille trängde in sig i sängen. Smällar man som sagt får ta ibland.

Lördagens dagsljus såg jag inte mycket av och inte fick jag någonting märkvärdigt gjort för den delen heller. Det blev till slut ytterliggare en sån där skön kväll där jag ensam kunde göra det jag kände för. Den här gången var det meningen att jag skulle kolla 24 och blogga. Men mitt i alltihop så skickade Tobbe över en film från när vi va i Göteborg. Och trots att filmen i sig inte är så bra så va det sjukt kul att kolla på och framförallt lyssna på alla sjuka kommentarer. Det är nästan så man får gåshud av Usmans galna utspel om att grilla sandaler och protestera mot invandrare. Och att få ett litet smakprov på det ändlösa skrattanfallet herr Flemström stod för va inget annat än underhållande.

När jag sedan äntligen satt mig i lugn och ro för att blogga veckan som gått plingar det till ett antal gånger på mobilen. Det är återigen Tobbe som stör mitt skrivande. Den här gången är det för att han ligger vaken och tänker tillbaka på en massa minnen. Men precis det här kändes riktigt kul att läsa då han mindes en hel del saker vi gjort som jag knappt själv kommer ihåg. Vi kom också överens om att vi på allvar skulle sätta oss nångång och prata igenom en massa minnen från den treåriga tid vi känt varandra. Ett förslag är ju Mongolian Barbeque nån gång nästa vecka, ett förslag jag utan tvekan tackar ja till.

När Tobbe väl hade slocknat orkade jag inte ta tag i bloggen. Så jag började kolla på Butterfly On A Wheel. Det är en film jag aldrig tänkt på men eftersom Tobbe och Flemman rekommenderade den så ville jag ge den en chans. Och trots att jag bara hann med halva filmen innan ögon började grusa igen så blev jag riktigt postivit överraskad över att den va så bra. Det är så kul det där med filmer att det finns en hel mängd filmer man verkligen vill se och går och längtar till. Sen ibland kommer det filmer som man hela tiden har förbisett och som när man väl ser dom får en att verkligen uppskatta att titta på film. Den här filmen hamnar definitivt på den listan.

Och så till veckans sista dag. Det var till en början tänkt att jag skulle spela lite hockey i Sollentuna men då samlingstiden lät alldeles för tidigt i mina öron så ställde jag in det innan jag hann lova för mycket. Men jag fick ändå inte sova alltför länge då jag skulle ut och köra lite med farsan och på samma gång få se lite dagsljus. Farsan tyckte vi skulle åka mot Djursholm men vi kom aldrig riktigt så långt. I Täby hamnade vi istället i riktningt norrut och en väldigt kort stund senare bromsade man in vid en stoppskylt i centrala Vallentuna. Jag förstår inte hur jag har lyckats tillbringa mer tid i Vallentuna den här veckan än någonsin tidigare i mitt liv men jag kunde bara gilla läget och försöka styra hem bilen genom den täta dimman längs vägen mot Väsby.

Väl hemma igen kollade jag klart på den smått mäktigt filmen jag påbörjat under natten och sen bestämde jag mig för att få fart på min filmfabrik igen som varit nerlagd allt för länge nu. Tobbe strömmade sen in när han lyckats få sig själv hemlös för en kort stund och då istället valde att åka ut till Väsby. Vi märkte då också att det var Freeleech på Piratebits så jag började tanka en hel drös med filmer. Crille kikade in framåt elva och vi satte igång "I Am Legend" vilket också måste ses som en väldigt bra film. Den har sina stunder då tempot är lite väl lågt men man lämnas ändå med den där känslan att man sett en bra film när eftertexterna börjar rulla.

Tobbe hade missat sitt sista tåg och ville precis som alla andra på denna jord undvika nattbussarna. Så han stannade liksom Crille kvar ett bra tag och vi underhöll oss själva med en hel del gamla bilder och filmer och till slut också en mängd klassiska spelarklipp på Youtube. Men även denna morgon grydde och Tobbe kunde ta tåget hem. Crille löpte hem till 41:an och lämnade mig ensam vid min blogg. Klockan har passerat sjustrecket och jag börjar känna mig riktigt sliten. Men det här blogginlägget vill jag skriva klart innan folket vaknar. Och dessutom är det nog lika bra att jag somnar väldigt sent (tidigt) idag eftersom jag säkerligen kommer va vaken så gott som hela natten imorn när det är new years eve och allt. Och sen väntar ännu en mäktig vecka av detta jullov. Ett lov som hittils har varit helt otrloligt. När man tänker på hur stora delar jag slösade bort av mitt sommarlov har detta verkligen varit tvärtom då jag inte slösat en minut.

Vi får se vad jag hittar på nästa vecka men nåt kan jag alltid fylla kalendern med. Om inte annat har jag en hel hög filmer jag kan titta på. Och det finns en hel pågenlimpa i köket så det går ingen nöd på mig. Och med det vill jag enkelt säga två rätt självskrivna saker, nämligen:

GOTT NYTT ÅR!

och...

PEACE!!!