Jerre

Dagens Lista!

Dagens Resa: Rom-London-Arlanda-HEM!
Dagens Bästa: Att komma hem, hur konstigt det än låter
Dagens Sämsta: Att vi missade sixtinska kapellet, Hade faktiskt velat se det
Dagens Jobbigaste: Allt strul med flygen.
Dagens Bild:


Vi har nu hunnit fram till den avslutande dagen av vår långa och intensiva resa. Under dagen väntade hemkomst och om jag ska va ärlig va jag riktigt taggad på att få komma hem. Jag sa ju redan igår att det blev för mycket till slut, hjärnan orkade inte med längre. Så jag hade inga problem att gå upp den morgonen trots att jag visste att det stora äventyret skulle ta slut nu.

Men vi skulle inte lämna Rom föränn senare på dagen så vi hade planerat att besöka Sixtinska Kapellet eftersom vi missade det igår. Så vi checkade ut från vårt hotell och stuvade in packningen i bilen och började röra oss i riktning Vatikanstaten. När vi närmade oss började vi märka en lång kö som ringlade sig runt kvarteren. Och den slutade aldrig utan förlängdes bara ju fler gathörn vi rundade. Och det värsta va att det va säkert tio man i bredd så det va säkert flera timmar som väntade om man av nån anledning skulle vilja ställa sig i en sådan kö.

När vi svängde runt det sista gathörnet märkte vi också vad alla hade köat till och självklart var det precis det som det inte fick va, nämligen Sixtinska Kapellet. Och vi behövde inte tänka så länge på vad vi skulle göra. Aldrig att vi skulle ställa oss i den kön. Det hade det inte varit värt för att få se några kända takmålningar. No way!

Men vi hade några timmar att slå ihjäl så vi styrde bilen norrut för att kolla in Olympiastadion. Och det visade ligga rätt idylliskt där med en massa träd runt. Det var nästan svårt att tänka sig in att här spelas ett av Europas största hatderbyn. Bredvid den väldiga arenan fanns en liten träningsplan och runtom stod det statyer där figurerna utövade någon sport. Jag gissar att det va en för varje sport som var representerad i OS i Rom, när det nu va.

Men även om arenor är häfiga i sig så pallar man inte glo alltför länge på dom så vi rörde oss sedan tillbaka för att hitta ett supermarket, vilket va enklare sagt än gjort. Och när vi inte lyckades på ett tag så gav vi upp och bestämde oss för att sticka ut till flygplatsen istället. Det gjorde ju inte så mycket att man var där lite tidigt.

Det visade sig inte vara något större problem att lämna av bilen heller så vi hade verkligen gott om tid. Så mycket tid att vi inte ens fick checka in än. Men vi tog det lungt en stund och väntade in rätt tillfälle. Men när det väl kom märkte vi att vårat plan var försenat. Och det va verkligen inte något som gynnade oss eftersom vi skulle byta plan i London och den här förseningen fick oss att missa det anslutningsplanet.

Men vi lyckades snacka till oss stand-by-platser på ett annat plan med lite tur och gick sen och käkade på nån resturang där man tydligen fick ta det man ville ha i ett "brett" urval och sen betala för det man valt. Jag snodde åt mig lite pizza, lite baguetter och ett litet paket flingor. Det va ungefär det som jag kände skulle va gott bland det man kunde välja på.

Och visst satt pizzan där den skulle. Bara tacka och ta emot som man brukar säga. Men det va sen dags att kolla upp om platserna vi fått på det nya planet verkligen va våra. Och det had löst sig men tiden i London va lite knapp så vi bestämde oss för att ta bagaget som handbagage och det va faktiskt inget problem. Men visst kändes det lite konstigt att komma indragandes med stora trunkar in på planet, men det va smällar man fick ta.

Eftersom vi fått dom platserna som var lediga splittrades vi men det gjorde inte mig så mycket som använde tiden till London mest åt att sova. När jag vaknade hade det börjat skymma och vi skulle precis gå igenom molnen. Och minutrarna senare när molnen sen skingrade sig möttes jag av en syn som fortfarande sitter fastetsat på näthinnan som en av det läckraste syner jag sett.

Där under molnen bredde hela London ut sig och det va ruskigt fint med alla lampor överallt och kvällen till ära var det mängder med fyrverkerier dessutom. Och medan jag satt där och häpnade så svävade vi förbi alla underbara platser som London Eye, Piccadilly, Tower Bridge och så vidare. Helt otroligt när vi senare närmade oss marken och landade på Heathrow. Det va galet.

På Heatrow väntade en promenad genom en mängd långa korridorer innan vi kom in i sjävla terminalen där vi skulle leta rätt på rätt gate till vårt sista plan. Men det enda som stod var "Please Wait" så återigen försening alltså. Det började ju nästan likan pendeltågstrafiken det här. Men vi gled runt bland butikerna och till slut fick vi vårt gatenummer så vi kunde knata på planet som skulle ta oss den sista vägen hem till Arlanda. Och återigen splittrades jag från farsan men precis som på förra planet kunde jag klara mig utmärkt på egen hand.

Men det va en skön känsla att kliva av på Arlanda trots att man visste att man var tillbaka i kylan igen. Det är verkligen speciellt att komma tillbaka efter en lång resa. Och ännu skönare var det givetvis att efter en kort resa med upptåget kunna gå uppför backen och så småningom öppna dörren till 55:an. Det va riktigt underbart och som alltid finns det där ordspråket som blivit till en klyscha men oavsett va man kallar det så är det bara så otroligt sant. Borta bra men hemma bäst. Så är det verkligen.

Men den här gången var borta nästan bättre än bra. För det ett par sanslösa dagar med grymt många minnesvärda upplevelser jag fick vara med om. Nu när jag tittar tillbaka är jag verkligen nöjd med hela resan, från början til slut. Det här glömmer jag nog aldrig.

Och tack farsan för resan och givetvis också för sällskapet. Det här får vi göra om någon gång. Det finns alltid fler platser i vår mäktiga värld att utforska. Jag är alltid taggad.

PEACE!